Varför har jag så bråttom?

Jag fick en fråga av Jessie, en av mina nyare följare här på bloggen.

När det gäller ridningen så förstår jag hur du tänker. Du har verkligen gått all in och jag beundrar det. Men jag undrar också lite varför du har så bråttom? Att bli en bra ryttare tar nog tid och jag vet att det inte finns några genvägar.

Tack för din fråga Jessie! Det här med min skyndsamhet när det gäller ridningen, ja, det är sådan jag är helt enkelt. Jag vill vara bra på de saker jag gör och tar mig för. Jag har alltid varit väldigt ambitiös och satt höga krav på mig själv. Vad jag än ger mig in på (helhjärtat) så måste det bli perfekt. Jag vill kunna stå för och vara stolt för det jag presterar och det har följt med mig i skolan, på jobbet och som nu, på fritiden.

Det är egentligen inte så att jag vill bevisa mig inför någon annan utan snarare att jag mår bra av att veta att jag har gjort mitt bästa och lyckats bra med någonting. Att få beröm har aldrig varit målet, men däremot gillar jag att få kvitto på att jag gjort rätt/bra – t.ex. ett betyg eller i hästvärlden en bra procent på en programridning, eller den där häftiga känslan när allt bara klickade och hästen tog minsta lilla signal och man verkligen var ETT.

Så länge det inte gör mig stressad att vilja bli bra så tycker jag att det är helt okej, men jag förstår att alla inte är som jag och kanske tycker att det är konstigt eller onödigt.

Jag har ju upptäckt att det tar tid att bli bra på ridning. Det har i ärlighetens namn stört mig en del. Jag är van vid att om jag ger mig fanken på nånting, lägger mycket tid och kraft på det så lyckas jag. Men med ridningen… Det är inte så enkelt. Det är inte bara att läsa i en bok hur man ska göra, eller ta x antal lektioner och så är man proffs. Jessie har rätt – det tar tid och det finns inga genvägar och jag förstod det efter min första termin.

Jag vet att jag ligger 25 år efter elitryttarna i min egen ålder och att jag därmed aldrig kan komma upp på deras nivå. Och det är inte det jag vill heller. Men jag vill kunna rida tillräckligt bra för att vara säker med/på de flesta hästar, kunna känna mig trygg i alla gångarter och kunna rida snyggt och rätt för just den hästen. Att veta att jag inte gör skada utan nytta för hästen om jag rider den. Förstår ni hur jag menar?

rosett
Rosetten från min första programridning

Efter att ha varit ute i stallet idag känner jag att jag måste ge ridningen en ärlig chans, för det finns något i det som jag bara älskar. Så, i tillägg till mina tre mål kommer jag sätta några mål för ridningen, för om jag bestämt mig för något så gör jag det inte halvhjärtat 😉

* * *

Hur fungerar du? Känner du igen dig, eller någon du känner i den är beskrivningen?

Tack igen Jessie! Fortsätt undra, ifrågasätta, tycka till – jag uppskattar verkligen när ni engagerar er och det blir så mycket roligare med dialog istället för monolog här på bloggen!

11 reaktioner till “Varför har jag så bråttom?

  1. jessietennisberg 8 januari, 2015 — 21:01

    Jag kan knappt tro själv att jag verkligen hoppar och tycker att det är kul!! 😆 Tycker nog också att det är dags för dig att hoppa. Hoppas du får tillfälle att prova snart. Vad går du i för grupp? Alltså svårighetsgraden på ett ungefär? Nej det är kanske inte så lätt att se ridskolan när man är på HS men den ligger ovanför själva showområdet.

    Såg nu att inte hela meningen om häst på halvfoder kom med. Jo det är typ samma som medryttare. Man delar på kostnaderna och får ha hästen som sin några dagar i veckan. Kram!

    Gilla

  2. jessietennisberg 5 januari, 2015 — 15:27

    Som sagt, jag förstår hur du tänker. Klart man ska ha mål och sträva efter att bli bättre. Det gäller allt, inte bara ridning. Att leva är att utvecklas. Däremot så får man vara försiktig så att det man tycker är en kul hobby inte blir ett ångestladdat ”måste” Men du verkar ha en sund inställning och det är bra att du utvärderar. Kul att du bestämt dig för att fortsätta trotts allt 😊

    Gilla

    1. Jag är helt med på ditt tänk och håller med till fullo – hobbyn ska skänka glädje och lugn – inte press och stress. Och för mig ger ridningen just lugn och glädje så det är superhärligt! Nyfilen på hur det går för dig, har du ridit något nu under ”lovet”? Kram 🙂

      Gilla

      1. jessietennisberg 7 januari, 2015 — 11:26

        Tack för att du frågar. Jo det går rätt så bra med ridningen. (Såg förresten att du har varit på min ridskola! Det är den anläggningen Norrköping Horse Show går på) Än så länge har jag hunnit rida tre olika hästar, alla trevliga men ingen favorit ännu. Har inte vågat filma ännu men ska ta mod till mig och be någon göra det snart. Sen har jag vågat mig på hoppning igen. Har alltid varit rädd för att hoppa men lovade mig själv att ge det en chans. Lite läskigt men kul! Har tom hunnit med att hoppa bana och fått rosett 😊 Önskar jag kunde rida 2 ggr i veckan. Men vi får se vad framtiden ger. Drömmen om en häst på halvfoder

        Gilla

      2. Så himla häftigt att du har hoppat! Längtar tills jag får testa på det 🙂 Jag var på Norrkpg HS i somras, men det var helt och hållet utomhus? Såg ingen ridskola riktigt? Eller så var jag helt blind 😛 Vad innebär halvfoder?

        Gilla

  3. man blir aldrig fullärd när det gäller hästar och ridning, men kör på bara 🙂
    en fråga, vill du nån gång i framtiden ha en egen häst, eller nöjer du dig med att vara medryttare?

    Gilla

    1. Tack för din fråga, jag sparar den och skriver ett inlägg om detta framöver 🙂 Kram!

      Gilla

  4. Du får tänka som så att du HAR blivit väldigt bra för en som bara ridit på ridskola (1 dag i veckan?) Men ska man bli riktigt bra bra så får man nog söka sig bort från ridskolor alternativt rida flera dagar i veckan.
    Medryttarhäst är ju ett bra komplement men fortfarande så behöver man ganska många dagar och mycket hjälp från bra instruktörer för att bli bra.
    Timmar i sadeln är ju vad som behövs för att bli en bra ryttare.

    Gilla

    1. Tack Linda! Jo, det går långsamt framåt med bara en lektion i veckan men tyvärr räcker inte pengar och tid till för mer. Att ha blivit medryttare är verkligen fantastiskt utvecklande.

      Gilla

  5. Välkommen till Ryttarlivet.
    Det finns inga genvägar till att bli en bra ryttare, bara hårt slit och mycket rutin, så det är bara att öva på och aldrig ge sig. Det svåraste är nog att inse vad ”jag” gör för fel eftersom hästen inte gör som jag vill. Själv så har jag suttit i sadeln i 30 år och jag lär mig fortfarande. Senaste AHA upplevelsen var när jag funderade på varför min häst plötsligt gick så snett. Jo för att jag satt snett, och det för att min rygg låg snett. Numera har jag ont i ryggen och väntar på tid hos kiropraktorn. Så min lilla skrutt talade om för mig att något var fel, innan jag ens hade märkt det.

    Var ödmjuk och kärleksfull, så kommer det att gå bra.
    Mvh//Peter Den Store

    Gilla

    1. Det är häftigt hur mycket djuren kan lära oss om oss själva! Jag är helt och fullt medveten om att det är jag som felar när det inte går som planerat, ganska jobbig insikt men så är det 😉 Skönt att höra att det inte är jag som är en ”dålig elev” utan att det tar tid, för alla. Tack och kram!

      Gilla

Kommentera gärna!