Lektion nr 60

IMG_7468

Det här är Jazz. Och bredvid en suddig Jazz står en svettig Isabella.

Ni kanske minns att jag har ridit Jazz förrr? Hon är en av de där ridskoleponnysarna som man liksom måste driiiiiva pååå hela tiden. Ingenting kommer gratis. Med tanke på hur darriga mina ben varit idag efter gårdagens spinning så kunde jag inte ha fått en värre lämpad häst. Missförstå mig rätt nu – Jazz är en jättemysig liten ponny – men det är förjäkla jobbigt att rida finlir med henne!

Lektionen idag gick ut på… Ja det vet jag inte riktigt… Men vi fick i alla fall rida en jäkla massa volter i trav. Det var volter i samtliga hörn samt mitten av långsidorna. I slutet fick vi även galoppera på volterna.

Det känns trist att säga, nu när jag bytt ridskola och allt, men jag längtar lite tillbaka. Eller det gör jag kanske inte heller. Men jag är fortfarande inte nöjd. Jag kanske har orimliga krav men jag saknar helt någon form av engagemang och jag känner inte att jag kommer framåt alls, inte ens med myrsteg. Det känns snarare som att jag blir sämre 😦

Är ni fler som känner igen er i detta eller är ni nöjda med er ridskola/grupp? Jag vill gärna höra några solskenshistorier för just nu har jag nästintill tappat hoppet om att det ska finnas instruktörer och ridskolor som vill ta sig an vuxna nybörjare och verkligen få dem att utvecklas.

Nu vill jag bara att det ska bli vår någon gång så det går att rida på volten och ta dit tränare!

IMG_7463

IMG_7464

Kategorier dressyr, lektioner

11 reaktioner till “Lektion nr 60

  1. Nu vet jag ju förstås ingenting om din ridskola eller så. Och själv är jag en rutinerad tävlingsryttare som är hästlös för tillfället och därför rider på ridskola. Men iaf, mitt råd till dig är att INTE sluta rida på ridskola än om du vill fortsätta utvecklas som ryttare. Möjligheten att rida flera olika hästar och på så sätt träna sig som ryttare är unik, den får man inte som privatryttare. Däremot, ta gärna privatlektioner på sidan av. Och stall krav på utbildningen, byt ridskola om den du har inte passar. Men var inte för snabb, det tar ett tag för bade elev och lärare att anpassa sig till varandra och förstå vad det är han eller hon sager och vill. DEssutom kommer det alltid perioder när man plötsligt inser hur SVÅRT det är att rida. Och tycker man det är för låg nivå på lektionen så kan man alltid jobba MED SIG SJÄLV. Det är bara du som kan jobba med din sits, dina hander, blicken osv. Lycka till, och grattis till att ha börjat med det roligaste som finns!

    Gilla

  2. Känner likadant, känns som man mest betalar för att åka häst nästan vilket är super tråkigt för vissa när man har lite mer ambitioner med det hela och betalar en ganska stor summa för att få tillgång till bra lärare. MEN jag har märkt en stor skillnad mellan ridlärare, har haft en o samma men ibland är hon sjuk o då har vi tjejen som har måndags lektionerna och hon är SÅ bra, verkligen hands on och sträng, lärde mig mer på den lektionen än 3 med ordinarie. Men det ligger väl något i att man börjar som vuxen och dom kanske inte tkr det är så roligt att satts mkt eller nått jag vet inte. Väldigt trist bara när man själv har ambitioner med ridningen!

    Gilla

    1. Ja, visst är det 😦 Men det är bara att fortsätta leta efter den där instruktören som tar oss på allvar och brinner för att utveckla sina elever! De verkar svåra att hitta, men nog finns det.

      Kan du inte byta till måndagsgruppen på din ridskola? 🙂

      Gilla

      1. jo, tror att som du sagt tidigare att privatlektioner is the way to go! Tog det i sommras och det var himmelriket! varje lektion var så rolig!

        Nej enligt ridchefen så är jag inte tillräckligt duktig 😦 Verkligen jättetråkigt!

        Gilla

      2. Typiskt! Men det är bara att kämpa på så får du en plats i måndagsgruppen till slut. Hejar på dig!

        Jo, jag letar för fullt efter en tränare nu.

        Gilla

  3. Jag rider på ridskola och har en engagerad ridlärare och utvecklas ff mycket trots att jag ridit länge. Men jag vet att jag har ”tur”. Jag håller med tidiga kommentarer om att många nog inte är lika ambitiösa, men jag tycker att ridlärarna brukar ”gå igång” på de som visar stort eget intresse av att utvecklas. Och jag tror verkligen inte du blir sämre, det är ju däremot så att ju mer man lär sig ju mer inser man hur lite man faktiskt kan… Lite av charmen med ridning 😉 Kanske du kan boka en privatlektion med din ridlärare så att ni får lite mer tid på tu man hand och hon får en större förståelse för dina önskemål osv?

    Gilla

    1. Jag har varit tydlig med att jag har ambitioner men just den här ridläraren verkar inte vilja lägga någon extra tid/engagemang på oss tyvärr 😦

      Jag är glad för din skull som har hittat rätt iaf! Härligt att höra!

      Gilla

  4. Jag tycker att det är så roligt att du är så ambitiös med din ridning! Tyvärr tror jag inte att så många är det – i vart fall inte om man börjar rida som vuxen nybörjare. Jag tror helt enkelt inte att man på ridskolor generellt är van vid att det kommer någon som ställer krav – eller det är kanske fel uttryck snarare är så målinriktad – som du är. De allra flesta rider en gång i veckan och är ganska nöjda med det. Kanske att man om ett par år har kommit så lingt att man kan rida en klubbtävling i dressyr eller hoppning….!
    Om du hittar en häst som du trivs med antingen det är på ridskolan eller Leon skulle jag satsa på att rida privatlektioner för att komma vidare i utbildningen.
    Men återigen – jag är full av beundran för din satsning!!

    Gilla

    1. Tack för dina fina ord Kicki, de värmer! Jag söker nu tränare för mig och Leon, känns som att det är rätt väg framåt just nu 🙂

      Tack igen och stor kram!

      Gilla

  5. nu ska jag inte säga att det är så, för jag vet faktiskt inte, men jag kan TÄNKA mig att ridlärare oftast tycker det är roligare med mer erfarna ryttare. och är det nybörjare kan jag tänka mig att det är roligare med barn än med vuxna.
    även för att ridskolan ofta blir en fritidsgård för barn, de hänger där så ofta de kan, borstar hästar, blir skötare, skaffar kompisar och lär känna ridlärarna på ett lite annat sätt än de som bara kommer för sin lektion en gång i veckan.

    min pappa var tillsammans med en ridlärare när jag var yngre och henne uppfattade jag då, och gör det fortfarande, som att hon var/är väldigt engagerad i även grupper med vuxna nybörjare. ofta blev det ett skönt gäng som fikade efter ridningen och snackade skit liksom
    pappa brukade ofta filma lektionerna, så brukade de kolla på videon sen hela gänget.

    hon jobbar på Enköpings Ridklubb om du orkar pendla dit 😉

    Gilla

    1. Oj, det blir nog lite långt men tack för tipset 🙂 Hon låter precis som en sådan ridlärare jag vill ha. Och vad gullig din pappa är som ställer upp och filmar! Önskar att jag hade ngn som kunde filma mig lite oftare, oerhört utvecklande!

      Gilla

Kommentera gärna!