Lektion nr 77

Men herregud! Stämmer det här verkligen? Har jag bara ridit 77 lektioner?!

Efter en snabb titt i arkivet, så jo, det verkar stämma. Och då känns det genast lite bättre att man inte är expert ännu 😉


Idag fick jag än en gång prova på att rida en ny häst. Pajas hette han och är en 18-årig (tror jag) valack. Min gruppkollega som red honom första gången hade riktig otur och de kom i stort sett ingenstans alls. Så jag blev tipsad om att vara hård från start och ha spö med mig. Nu vet ni ju hur jag är, lite feg när det gäller sånt, så spö tog jag inte med mig.
Redan från start då vi började skritta runt på lång tygel tänkte jag dock på att vara tydlig och se till att inte ”sovgå” utan faktiskt skritta med lite energi i steget. Läraren sa direkt att ”med dig på ryggen verkar han inte alls trög!”. Det kändes ju som en bra start i alla fall! Jag var absolut inte hårdhänt, men jag var själv på alerten och tvingade också honom att vara det. Jag jobbade redan från början med att korta och länga steget, flytta in och ut från spåret, så att vi kunde känna av varandra lite.

När väl lektionen kom igång så tyckte jag att det kändes toppenbra! Pajas var helt med på noterna och vi övade övergångar mellan skritt och trav där vi helst skulle sitta ner i sadeln. Vi lade även till stora mittvolten, så att när man kom till mitten av vardera långsida travade man in på volten ett varv innan man fortsatte. Det märktes att inte alla var vana vid att visa hänsyn till varandra och anpassa sin ridning. Det är inte lätt, inte heller för mig, och jag såg några småsura blickar (och jag kan också ha gett någon) emellanåt, haha!

nedsutten trav.png

Eftersom vi skulle sitta ner i traven skulle vi hålla den så lugn som möjligt och ”hitta takten” för att verkligen komma er i sadeln och inte skumpa runt. Och – för första gången sedan jag red för Nina Rademaekers för ett bra tag sedan så lyckades jag!! Wohoo vilken känsla!!! Tricket var att jag liksom ”höll upp” fötterna lite. Mitt (och många andras) problem är nämligen att jag spjärnar emot i stigbyglarna. Jag trycker alltså foten ned i stigbygeln vilket gör att ”studset” transporteras genom benet upp i höften och så sitter man där som en popcorn (som en i gruppen så roligt kallade det). När jag nu tänkte på att knappt känna stigbygeln med foten utan typ ha ”lösa stigbyglar” så fick jag till den där härliga svävande känslan emellanåt. Underbart! Men inget varar för evigt, och det är klart att det blev popcorn även av mig emellanåt 😉

Avslutningsvis fick vi även lägga till galopp och det var väl då jag märkte av Pajas lite segare karaktär. Han tog fattningarna men slog av nästan genast. Jag har nog varit lite bortskämd med att hästar jag ridit på sistone själva hållit igång efter fattningen ”av egen vilja”, så jag kunde liksom inte komma på vad jag skulle göra. Jag fick två tips:

  1. Fattningen görs med ytterskänkeln något bakom (inte med innerskänkeln något fram som jag felaktigt har lärt mig!).
  2. Innerskänkeln ska balansera och driva på.

Det betyder alltså att för höger galopp ska vänster skänkel något bak och ge en impuls. När hästen så tar fattningen så ”ramar du in” och driver på med höger skänkel vid sadelgjorden.

nedsutten trav m galopp.png

Skulle ni förresten vilja att jag skriver ett helt inlägg om just galoppfattningar? Det känns som något som vi  nybörjare ofta tragglar med…

Tack och hej för nu!

 

13 reaktioner till “Lektion nr 77

  1. Hej! Tack för en inspirerande blogg 🙂 Jag läste någongång att man kan tänka det som att man ”lyfter tårna” istället för att man trampar ner hälen. Trampa ner hälen är ju annars ett väldigt vanligt tjat från ridlärarna haha…

    Gilla

    1. Hej Lilly! Vad kul att du finner bloggen inspirerande, det gör mig glad! 🙂 Ja men precis, tårna upp är bättre än hälarna ner. Tog mig två år att inse det bara… 😉

      Gilla

  2. Ja sista lektionen jag var på märkte jag också stor skillnad då jag hade bestämt mig för att jag skulle ”ta kommando” från början. Den häst jag brukar rida testar nybörjare och är lite envis. Vi har kämpat på många lektioner nu. Ja brukar hålla i spöet men tycker inte om att använda det (det behövs oftast inte). Det brukar vara ridläraren som säger till när det behövs. Jag känner mig dock lite obekväm då man ska hålla reda på hur man håller det också.
    Jag har inte provat galopp ännu. Jag vill gärna men känner precis som du beskrev det i inlägget om galoppfattningar. Man vet inte riktigt hur man ska göra, klarar jag att sitta kvar, kommer jag kunna stanna hästen igen osv. Jag hoppas att det kommer av sig självt om jag fortsätter att rida att det bara känns rätt! Det var ett mycket bra inlägg du skrev om galoppfattningar!

    Gilla

    1. Jag känner mig precis som du obekväm med spö. Måste nog be om en liten genomgång faktiskt! Hur länge har du ridit? Oroa dig inte för galoppen, när ridläraren säger att det är dags så är det för att hen ser att ni kan klara av det. Det klassiska nybörjarmisstaget är dock att man spänner sig och håller i sig i tyglarna (klassiker ;)). Jag gjorde precis så, vilket innebar att hästen tog fattningen, galopperade två språng och sen lade av eftersom jag drog i tyglarna. Men det kommer, med tiden kommer du att älska galoppen! Lycka till med ridningen, håll mig gärna uppdaterad om hur det går! 🙂

      Gilla

      1. Hej! Jag har ridit snart tre terminer. Förra terminen hade jag en svacka efter en incident under min dotters ridlektion. Nu känner jag äntligen att det går bättre och bättre. Jag hade knappt suttit på en häst innan och känner mig väldigt mycket nybörjare ännu. Roligt är det i alla fall! Det är spännande att lära sig förstå hästarna!

        Gilla

      2. Usch då! Rädsla/osäkerhet kan verkligen sätta käppar i hjulet för ens utveckling. Skönt att det börjar släppa och att du blir mer och mer bekväm i ridningen 🙂 Jag började också från scratch, hade bara ridit islänning på tur ett par gånger innan. Visst är det magiskt med hästar!

        Gilla

  3. Låter ju som ett riktigt toppenpass! Och vad duktigt av dig att redan från start planera din ridning för att öka din och hästens samarbete och därmed öka hans lyhördhet. 🙂

    Gilla

    1. Ja, det var jättekul! Tack 🙂 Hoppas vi ses snart!

      Gilla

  4. Woho! Roligt att det gick bra!
    Vi brukar också få gå in på volterna hur vi känner när vi gör vissa övningar och kan säga att det blir en del sura blickar då också haha!

    Underbart tips med att sitta ner i traven, ska pröva det nu på tisdag om jag får en chans!

    Jag läser gärna flera inlägg om galoppfattningar, vi håller på med det nu. Lyckas med dom ibland när jag inte håller för hårt i tygeln men då har jag ist ingen kontroll väl i galoppen..

    Gilla

    1. Haha, kul att du också känner igen situationen 😉 Galoppfattningar är inte enkelt. Jag ska sätta ihop ett inlägg som förhoppningsvis är till lite hjälp 🙂

      Gilla

  5. Inlägg om galoppfattningar skulle vara toppen! Tragglar verkligen med det. Snyggt att klara av att få fart på en något bekväm häst. Jag märker också skillnad om man verkligen bestämmer sig från starten av lektionen. Men tycker ett spö är bra att ha i handen 🙂

    Gilla

    1. Då ska jag se till att fixa det och hoppas att det kommer vara till hjälp 🙂 Ja, ett spö är väl inte helt fel – det är bara det att jag är sjukt obekväm med att använda det! Vet inte alls hur jag ska bära mig åt.

      Gilla

Kommentera gärna!