I fredags satte vi oss i bilen vid lunchtid, åkte ut till mina föräldrar och lämnade Sintra där och styrde sedan mot Wirsbo herrgård. Klockan 15 var vi framme och checkade in för att snabbt byta om till ridkläder och gå ner till stallet.
Vi var sex ryttare denna helg (maxantal är 12) och delades in i två grupper. Samtliga förutom jag hade varit på Wirsbo förut så ridläraren kände till deras nivå och vilken häst de ridit där tidigare. Jag blev tilldelad Edward, en lite mindre och sportigare typ som förklarades ha mycket energi ”åt alla håll” som man måste lyckas tygla. Gulp! Han var ju fux i alla fall, och det älskar ju jag!
Vi fick god tid på oss att rykta och göra iordning hästarna. Edward var inte direkt mysig i boxen utan en sådan där som surar och försöker låtsasbitas när sadeln kommer på tal. Men ni vet ju att jag är van med sånt så jag behöll mitt lugn. Jag gillar de här stunderna och tar gärna extra lång tid på mig att gå igenom hela hästen och på så sätt få lära känna varandra lite. Jag tror jag viskade ”var snäll mot mig nu” innan vi gick iväg mot lektionen 😉
Egentligen börjar ridhelgen med ett 30-minuterspass där man egentligen bara får känna på hästen för att kunna bestämma om man vill fortsätta med den man blivit tilldelad eller byta. Den här helgen hade vi dock bytt ut testpasset mot en riktig 60-minuterslektion. De första 30 minuternas uppvärmning var helt självständig och vi fick känna på hästarna och värma upp både oss och dem.
Min första tanke på Edward? VILKET TRYCK! Herregud, jag har aldrig suttit på en liknande häst. Det räckte med att vinkla sätet för att gå fram eller göra halt och när jag bad om trav så slängdes jag in i en helt ny känsla.
Eftersom jag inte kunde få Edward till rätt form så valde ridläraren att sätta på gummiband/halsförlängare så att han skulle rundas mer och inte jobba på fel sätt. Åh, jag är så kluven till sånt. Det är klar att det är bra för hästen men jag vill ju lära mig rida utan! Men kanske måste jag bara inse att jag inte är ”där än”. Här är gummibandet på:
Det här med trycket då… Ja, det är svårt att förklara men han kändes ”dragig” fastän han lyssnade och alltid stannade eller saktade ner om jag bad honom. Jag antar att han söker rätt stöd i tygeln och jag är inte riktigt där än i min kunskap för att ge det. Därför blev det lite dragkamp och mina händer flyttades lääängre och läängre fram och till slut hamnar man ur balans och liksom lutar framåt. Dit vill man inte för då har man inte styrkan at göra någonting på rätt sätt (t.ex. sitta ner i traven, fatta galopp, ge vikthjälper)
Här fick jag därför en nyttig lektion i att trycka armbågen inåt och bakåt och använda coremuskulaturen för att sitta kvar. Mot ridlärarens hand ska min arm vara, och den ska dessutom ha kraft bakåt. Dessutom måste jag korta tygeln rejält fick jag lära mig.
Lektionen fortsatte sedan med att rida lite volter och fortsätta lära känna varandra i alla gångarter. Innan jag fattade första galoppen fick jag höra att ”Edward är väldigt känslig och tycker inte om att skänkeln hamnar för långt bak så du måste fatta galopp med höften”. Med höften?! Jag fattade ingenting, har aldrig fattat galopp med höften. Bestämde mig för att prova en ”vanlig” galoppfattning ändå (och jo, höften är ju inblandad) och det var inga problem med fattningen. Men galoppen! Wow! Den var nåt helt annat. Jag flög nästan ur sadeln kändes det som, hans galoppsprång är så stora och luftiga att jag inte hängde med alls.
De sista kanske tjugo minuterna hade jag kanske blivit trött (och fortfarande så ovan med en sådan här häst) så vi tappade den trevliga känslan och hamnade istället i ”bråk”. Edward tyckte inte om mitt nya sätt att rida med kort tygel och kontroll och försökte dra mig ur balans eller backa sig ur situationen. Jag blev aldrig rädd på något vis, men frustrerad. Särskilt när alla andra i gruppen red som gudinnor!
Jag höll i alla fall god min, för jag gillade ju hästen ändå!
Edward är en Ferrari och är man som jag van att köra (rida) vanliga bilar (hästar) så är det här något helt annat. Häftigt på alla sätt att få känna på de där gångarterna och det där tycket (som gjorde mig helt slut) men också väldigt frustrerande när man inser att man helt enkelt inte är ens nära nivån för att kunna rida en sådan häst och få ut det bästa av det.
Fredagskvällen slutade med gråt i boxen då jag kände mig sämst i världen. Nu kan jag ju se det i lite perspektiv men just då var det bara… tufft.
Fortsättning följer!
Ryttarlivet.com 
Att hästen kändes dragig tror jag kan bero på gummibandet. Syns med sådan inställning från dom..
GillaGilla
Gummisnodden tycker jag är ett bra sorts hjälpmedel i ridningen, för den kan man bestämma hur mycket inspänd hästen ska vara ibland vill man kanske inte ha hästen jätte mycket inspänd men ändå ha lite som en hjälp på traven. Jag rider också på ridskola som du och där brukar jag rida en häst som blir ganska låst och stark i vänster sidan och han är svår att få i en bra form och då brukar jag sätta på en snodd uppe i nacken och i sidan på sadelgjorden men jag brukar inte spänna in den utan jag har den mest hängande och när jag känner att jag vill ha lite hjälp av den ber jag ridläraren spänna in snodden lite just för att jag inte ska sitta och behöva jobba ihjäl mig bara för att hästen inte vill ställa vänster tex. Jag har ridit i många år nu och gått hästgymnasium där jag ridit många olika hästar men jag känner mig inte full lärd ännu. Jag vet hur frustrerande det kan vara när man verkligen vill lära sig att rida en häst i form utan hjälptyglar men tänk på att ju mer du rider desto bättre blir du och vad gör en gång om du rider med snodd då vet du ju hur det ska kännas nästa gång du rider och kanske då slipper snodden 🙂 oj nu blev det långt men hoppas du förstår vad jag menar 🙂
GillaGilla
Vad är det som du känner dig kluven till när det gäller hjälpmedel?
GillaGilla
Problemet är ju att det INTE är bra för hästen.
Vart hästen har sitt huvud är fruktansvärt irrelevant.
Har du funderat något på centrerad ridning? Jag tror att det skulle vara så mycket mer det sätt som du verkar vilja rida på. Mjukt och med mycket fokus på den egna kroppen.
GillaGilla
Ja, jag har både läst en hel del och även gått en endagskurs i centrerad ridning. Har skrivit en del om det i bloggen tidigare också 🙂 Det är toppen verkligen och något jag försöker tänka på i min ridning. Min ordinarie ridlärare har lite det tänket också vilket jag uppskattar!
GillaGilla
Jag är inte heller så mycket för det hör med hjälptyglar och sånt. Men en gummisnodd är inget som du som ryttare kan ”missbruka” som tex en gramantygel. Och även om det självfallet inte ska vara målet att använda hjälpmedel är det också väldigt viktigt att få prova känslan av hur det ”ska” kännas. Då är det lättare att få en förståelse för vad man jobbar mot.
Vet precis känslan av att känna sig totalt sämst… Men du får inte vara så hård mot dig själv. Tycker du är jätteduktig och har en fantastisk förståelse och inställning till hästar. Jag tror du kommer komma långt eftersom du är intresserad av grunderna och är ödmjuk mot hästen!
GillaGilla
Tack snälla. Nej du har såklart rätt i att det trots allt är ett gummiband så det är ju flexibelt men jag känner mig ändå taskig mot hästen. Svårt, helt klart! Tack för peppen 🙂 Kram!
GillaGilla
Men å! Det där är man med om ibland även fast man ridit i 30 år.. Vet precis hur det känns! Det är mycket känslor i det här med ridning och hästar.. Det blir spännande att läsa fortsättningen, jag har en känsla av att du lärt dig mycket den här helgen! Ja visst är det stor skillnad på Ferrari och Volvo, Jaguar och Nissan Micra.. 😉
GillaGilla
Väääldigt stor skillnad. Chockartat!
GillaGilla
Hej Isabella! Jag har aldrig någonsin lämnat en kommentar till bloggare! Din blogg blir den första och kanske den enda! Jag gillar verkligen dina inlägg och håller med om så mycket så det nästan blir läskigt 😊 Jag har precis börjat rida som senior på en ridskola efter många års uppehåll, har glömt otroligt mycket och gått in med inställningen att lära om allt från början. Det har varit svårt att bestämma sig för vart jag ska börja rida, i detta grubblande har jag blivit väldigt rädd för smittsamma sjukdomen kvarka. Regeln är ju att inte använda samma kläder i olika stall utan att rengöra och desinficera… Det här verkar krångligt, eftersom jag inte vet om jag gör rätt har jag inte vågat testa fler stall fast jag fått möjligheten. Du har ju testat en del stall nu. Det vore toppen om du kunde dela med dig av dina tips kring denna fråga? Då kanske jag slutar nojja.
/Sofia
GillaGilla
Hej Sofia! Tidigare år som jag har ridit så har det inte pratats så mkt om kvarka så jag har inte känt till det förrän denna vinter. Mitt ridskolestall hade lappar uppe och innan jag åkte till Wirsbo fick vi också info. Nu hade inget av dessa stall några hästar med symptom dock. Jag tog med mig helt nytvättade ridkläder till Wirsbo och stövlarna var nyputsade. Men om jag ska vara ärlig så hade jag ju inte desinficerat varken kläder, stövlar, hjälm eller handskar. Jag tror att det bästa är att du hör av dig till stallet i fråga och helt enkelt frågar hur du ska förbereda dig innan du kommer. Jag tycker absolut att du ska prova flera ridskolor innan du bestämmer dig, så slipper du göra som jag och rida en termin vardera på fyra olika ridskolor 🙈 Kram och lycka till!
GillaGilla