Lektion nr 89

Jag ligger lite efter med rapporteringen men nu är det dags för lektion nr 89, som gick av stapeln den 20 februari. Det blev lite av ett chockartat slut då en ambulans fick köra in i ridhuset och hämta upp en av kurskamraterna, och jag kommer till det.

Än en gång fick jag chansen att prova en ny häst och denna gång blev det unge herr Moncler, en ganska stor irländsk valack född 2008.

Moncler var en väldigt trevlig häst som jag gärna rider igen. Lektionen började precis som alla andra med att lära känna varandra i skritt med många halter för att hitta den där rätta känslan med så små hjälper som möjligt. Jag märkte direkt att Moncler kändes annorlunda än de andra hästarna jag ridit på ridskolan. Han är pigg och glad och vill väl men han är fortfarande väldigt vinglig. Man fick verkligen hålla tungan rätt i mun och skänklarna på rätt plats!

Något som ridläraren pratade om mycket den här gången var att hitta rätt kontakt med tygeln. Minns ni att jag när jag började alltid hade för lång tygel och höll för ”löst”? Nu känner jag att jag istället håller för hårt och statiskt eftersom jag fått höra att man ska ha ”ett jämnt tryck i bettet”. Den här ridläraren förordar dock en väldigt mjuk ridning, vilket jag verkligen gillar, och då ska man helst rida på eftergift. Alltså inte med en lös/hängande tygel, men man ska liksom ”ge” snarare än ”ta”. Förstår ni hur jag menar då?

Vi följer alltid instruktionerna vi får och den här gången fick vi inte i förväg veta övningen utan ”lurades” in i den genom att ridläraren bar sa vad vi skulle göra. Vis så gjorde vi övergångar från skritt till galopp, och det gick riktigt bra för hela gruppen!

Så här såg det ut:

 

Därefter började vi med voltarbete kombinerat med galopp och plötsligt ser jag i ögonvrån hur något hoppar till i andra änden av ridhuset och hur en tjej i gruppen flyger av. Hon landar sittandes ungefär, från vad jag kan se, och hästen skenar i väg genom ridhuset. Som tur är får vi alla direkt stop på åra hästar och det infinner sig ett nästan kusligt lugn.

Alla står stilla och tysta medan ridläraren sakta går fram till hästen, och tar med sig den till ryttaren på marken. Hon är väldigt chockad och sitter först ner och hämtar sig. Sedan ställer hon sig upp och ridläraren hämtar pallen så att hon ska kunna sitta upp igen och inte bli rädd. Men då svimmar hon.

Hon bara faller ner på marken och ligger blick stilla. Ridläraren får ingen kontakt och Andreas som suttit på läktaren för att filma mig hoppar ner. Två i gruppen är läkare och en av dem hoppar av sin häst för att kolla läget. Ridläraren tar den hästen och Andreas tar ”olyckshästen”. Vi andra kan inte göra mycket annat än att sitta kvar på våra hästar just nu.

Medan Andreas ringer på en ambulans undersöker läkaren tjejen. Självklart får olyckshästen ett litet ryck och Andreas fastnar med tygeln mellan frambenen och jag hinner tänka ”nej! snälla, nej!!”. Jag säger lugnt ”du måste lyfta på hästens hov” men han vet inte hur man gör så han börjar fippla med spännet i stället och hästen trippar lite. Men så är det som om den förstår att det faktiskt inte är läge att tjafsa nu så den lugnar sig och Andreas står med två lösa tyglar, puh!

Vi andra skrittar iväg till andra änden, sitter av och går in i stallet med hästarna. Under tiden kör ambulansen in i ridhuset. Tjejen har vaknat till och försökt resa sig flera gånger men ramlar ihop varje gång.

Ett konstigt och obehagligt slut på en lektion som hade börjat jättebra. Vi fick ett mejl från tjejen på kvällen. Hon mådde bra men hade ont. Svimningarna orsakades troligen av chocken och smärtan, ett blodtrycksfall som såg värre ut än det var.

Det som hände var att hästen bockade mitt i galoppen. Jag har delar av händelsen på film och jag kan faktiskt inte se vad som orsakade det, ingen annan häst var i närheten. Kanske hamnade skänkeln på fel ställe eller kanske tog hon i tygeln vid fel tillfälle, svårt att veta. Jag hoppas bara att hon vågar sig upp på hästryggen igen!