Äntligen dags att avsluta sagan om ridhelgen på Wirsbo, eller vad säger ni?
Länkar till de tidigare rapporterna för den som vill fräscha upp minnet:
Första lektionen
Andra lektionen
Tredje lektionen, del 1
Tredje lektionen, del 2
Som ni kanske (men troligtvis inte, med tanke på tiden som gått emellan inläggen) minns, så red jag en annan häst under den tredje lektionen. Gringo som han hette var lite lugnare och mer förlåtande än ”ferrarin” Edward som jag ridit de första två lektionerna.
Till den fjärde och sista lektionen fick jag själv välja vem av dem jag ville rida och jag våndades en hel del. Det var ju så kul och häftigt att rida Edward. Men samtidigt så jäkla svårt. På Gringo var det lättare men det var ju inte alls den där häftiga känslan. Ferrari-känslan alltså. Till slut tänkte jag såhär: Gringos finns det många av på ridskolan. Edwards får jag kanske aldrig rida igen. Så jag valde Edward. Och det var väl såhär i backspegeln kanske inte det bästa valet. Nåja, man lär sig alltid nåt!
Vi skulle precis som de tidigare lektionerna börja med självständig ridning. Efter skritt och en del tempoväxlingar började vi trava och göra skänkelvikningar.
I början av passet tyckte jag att känslan var ganska bra. Edward var såklart het, och vi var inte till hundra samspelta men det gick ändå ganska bra.
Det som var kul var att kursarna hade bett om musik och som ni ser så försöker jag rida i takt. Riktigt häftig känsla faktiskt!
Här får ni ett litet exempel:
Men detta varade tyvärr inte så länge… Efter trav och skänkelvikningar skulle vi börja jobba i galopp. Till en början gick det helt okej ändå men Edward är extremt känslig för skänkeln och om man bara hamnat lite för långt bak så blir han missnöjd. Eftersom han hade en så luftig galopp mot de hästar jag ridit förut så hade jag jättesvårt att liksom komma ner i sadeln och just få alla kroppsdelar på rätt plats.
Så plötsligt var det som om vi blev osams, för resten av lektionen. Han började rycka med huvudet, han var ”studsig”, han stannade och backade. Ja, han var allmänt missnöjd med hela situationen.
Jag försökte hålla mig lugn och sansad och bara rida ridare men vi kom aldrig tillbaka till den fina känslan från första delen av passet. Så de sista kanske 30-40 minuterna såg tyvärr mest ut så här:
Det var verkligen inte den typ av sista pass jag hade önskat mig, för känslan och självförtroendet var såklart på botten efter det här, men man får le och tänka framåt istället!
Den känslan jag har nu, ett par veckor senare, är i alla fall revanschlust . jag vill kunna rida en sådan här häst, snyggt, balanserat och i harmoni i framtiden! Vad tror ni, kan det gå?
Ryttarlivet.com 
Vad jag kan se så har han rejält ont någonstans, så det är inte alls konstigt att han reagerar som han gör. Det var alltså inte ditt sätt att rida som var felet- utan det faktum ATT du red honom, om du förstår 🙂 Inte speciellt ovanligt med ridskolehästar förstås, men det är oerhört sorgligt och synd om både hästen och dig som ryttare. Så bara glöm det där och gå vidare- du gör det så himla bra!
GillaGilla
Usch, jag hoppas verkligen inte att han hade ont men jag kan ju inte veta 😦
GillaGilla
Du har verkligen blivit duktigt tycker jag. Enorma framsteg ju. En liten sak som jag tror skulle ge dig en skjuts framåt är om du får lite bättre ordning på armarna. Det ser ut (på det lilla jag ser iaf) som att du blir lite stum och nästan håller balansen lite i tygeln (kan bara se travfilmen, den andra funkar inte). Vet att du hade problem med för dålig kontakt och glappande tygel förut, och det är inte lätt att hitta det optimala läget. Men armarna skulle behöva svikta med men inte flaxa. Aah, svårt att förklara… Men kolla noga på bara armarna så ser du nog själv. Svårt, men du kanske kan be ridläraren om lite extra ögon på det? Kanske blir mer så här också om hästen själv låg på i handen och du försöker bromsa. Menar inte att vara någon viktigpetter utan tycker du gör ett bra jobb och tänkte bara att den detalejn skulle kunna hjälpa dig vidare. Kämpa på, klart du kommer klara en sån häst om ett tag!
GillaGilla
Ja du har helt rätt! Jag har gått från en glappande och flaxande hand till en för styv hand. Jättesvårt tycker jag! Hur får man armarna att bli sviktande men inte flaxande? Med just den här hästen behövde jag ju ”bromsa” honom en del men jag har märkt att jag har blivit styvare/hårdare även med andra hästar, mot min vilja. Är jättetacksam för din feedback, så oroa dig inte över att vara en viktigpetter. I så fall gillar jag viktigpettrar! 🙂
GillaGilla
Bra att du tar det på rätt sätt 🙂 Ja, det är ju svårt med kroppen i ridning. Vissa delar ska vara stadiga och stabila, och andra måste vara sviktande och följsamma. Kämpar ff trots många år i sadeln. Men jag tror du måste tänka stabil men ändå avslappnad. Och att man måste kunna aktivera t ex bålmusklerna utan att för den saken även spänna armarna eller benen. Inte lätt, och jag kanske är helt ute och cyklar för den delen också. Det är ju det här som gör att ridning aldrig blir tråkigt, man lär sig hela tiden. Prata med din ridlärare om det!
GillaGilla
Ja det är klart det kommer gå. 😊 Det är svårt med känsliga hästar, men såå häftigt när man får det att funka! Det som man behöver träning, styrka och erfarenhet för är att hästen ska lyssna på din takt, att du bestämmer den. Det är lätt att hamna i hästens takt när det blir sådär. Det är inte så lätt även om man är jätterutinerad. Du samlar ju både erfarenhet, styrka, ryttarkänsla och en massa ”verktyg” till din rid-verktygslåda. Det gör jag med fast jag ridit i 30 år snart.. 😉
GillaGilla
Självklart kan det gå! Och fatta vad häftigt det kommer kännas då 👊👊
GillaGilla