Ridhelgen, fjärde och sista lektionen

sondag2

Äntligen dags att avsluta sagan om ridhelgen på Wirsbo, eller vad säger ni?

Länkar till de tidigare rapporterna för den som vill fräscha upp minnet:

Första lektionen
Andra lektionen
Tredje lektionen, del 1
Tredje lektionen, del 2

Som ni kanske (men troligtvis inte, med tanke på tiden som gått emellan inläggen) minns, så red jag en annan häst under den tredje lektionen. Gringo som han hette var lite lugnare och mer förlåtande än ”ferrarin” Edward som jag ridit de första två lektionerna.

Till den fjärde och sista lektionen fick jag själv välja vem av dem jag ville rida och jag våndades en hel del. Det var ju så kul och häftigt att rida Edward. Men samtidigt så jäkla svårt. På Gringo var det lättare men det var ju inte alls den där häftiga känslan. Ferrari-känslan alltså. Till slut tänkte jag såhär: Gringos finns det många av på ridskolan. Edwards får jag kanske aldrig rida igen. Så jag valde Edward. Och det var väl såhär i backspegeln kanske inte det bästa valet. Nåja, man lär sig alltid nåt!

Vi skulle precis som de tidigare lektionerna börja med självständig ridning. Efter skritt och en del tempoväxlingar började vi trava och göra skänkelvikningar.

sondag1

I början av passet tyckte jag att känslan var ganska bra. Edward var såklart het, och vi var inte till hundra samspelta men det gick ändå ganska bra.

Det som var kul var att kursarna hade bett om musik och som ni ser så försöker jag rida i takt. Riktigt häftig känsla faktiskt!

Här får ni ett litet exempel:

 

Men detta varade tyvärr inte så länge… Efter trav och skänkelvikningar skulle vi börja jobba  i galopp. Till en början gick det helt okej ändå men Edward är extremt känslig för skänkeln och om man bara hamnat lite för långt bak så blir han missnöjd. Eftersom han hade en så luftig galopp mot de hästar jag ridit förut så hade jag jättesvårt att liksom komma ner i sadeln och just få alla kroppsdelar på rätt plats.

sondag5

Så plötsligt var det som om vi blev osams, för resten av lektionen. Han började rycka med huvudet, han var ”studsig”, han stannade och backade. Ja, han var allmänt missnöjd med hela situationen.

Jag försökte hålla mig lugn och sansad och bara rida ridare men vi kom aldrig tillbaka till den fina känslan från första delen av passet. Så de sista kanske 30-40 minuterna såg tyvärr mest ut så här:

Det var verkligen inte den typ av sista pass jag hade önskat mig, för känslan och självförtroendet var såklart på botten efter det här, men man får le och tänka framåt istället!

sondag3

Den känslan jag har nu, ett par veckor senare, är i alla fall revanschlust . jag vill kunna rida en sådan här häst, snyggt, balanserat och i harmoni i framtiden! Vad tror ni, kan det gå?

 

 

 

Ridhelgen – lördag morgon

lordag3

Som sagt, fredagens lektion avslutades med gråt i boxen. Men med de andra kursdeltagarnes pepp och en härlig gemensam middag gick jag till sängs med en bra känsla inför lördagen.

Vi fick hämta in hästarna från hagen där de hade stått under morgonen och det gick hur enkelt som helst, inga tveksamheter alls. Edward verkade ha tyckt synd om mig efter gråten kvällen innan så han var nästintill mysig i boxen! Än en gång tog jag lång tid på mig att rykta ordentligt. Det är mysigt.

lordag1

Precis som kvällen innan började vi med ca 20-30 minuters självständig ridning/uppvärmning. Därefter låg fokus på framförallt traven och då ställning och rakställning (alltså att hästens nacke antingen är antingen rak eller ställd åt höger eller vänster utan att resten av kroppen följer med som en banan).

När vi fått kläm på det började vi jobba med åttor. Här gäller det att (försöka hinna med att) ha hästen rak innan man går in i första volten, mellan de två volterna och fram till nästa åtta. Jag hoppas att den här skissen förklarar övningen:

travåttor

 

Här kan ni även se en liten snutt på hur det såg ut.

Nu när jag tittar på alla klipp så ser det faktiskt inte alls lika illa ut som det kändes. Nu var visserligen just lördagsförmiddagen den lektion med Edward jag tyckte gick allra bäst. Vi kom hyfsat överens och jag lyckades tygla hans energi utan att han tröttnade på mig och började fajtas. Det är inte det bästa jag gjort på hästryggen direkt, men med tanke på vilken helt annan typ av häst det här var så är jag ändå nöjd att vi ens tog oss igenom övningarna! 🙂

Jag nämnde ju också Edward galopp igår. Vi tog det ju väldigt lugnt med den men här är ett kort exempel:

Jag hade problem dels med den helt nya känslan i hans steg men också med att min säkerhetsväst liksom fastnade i det höga bakvalvet på sadeln. Just denna gång gick det rätt så bra men när han tog i med sina snygga runda språng så hakade jag liksom fast där bak och drogs helt ur balans. Svårt det där med väst av eller på… Är det någon mer som känner igen detta?

Lektionen tog slut snabbare än kvickt och till eftermiddagens lektion skulle jag få byta häst eftersom fokus skulle vara mer i just galopp. Fortsättning följer…

Ridhelgen- första kvällen

I fredags satte vi oss i bilen vid lunchtid, åkte ut till mina föräldrar och lämnade Sintra där och styrde sedan mot Wirsbo herrgård. Klockan 15 var vi framme och checkade in för att snabbt byta om till ridkläder och gå ner till stallet.

Vi var sex ryttare denna helg (maxantal är 12) och delades in i två grupper. Samtliga förutom jag hade varit på Wirsbo förut så ridläraren kände till deras nivå och vilken häst de ridit där tidigare. Jag blev tilldelad Edward, en lite mindre och sportigare typ som förklarades ha mycket energi ”åt alla håll” som man måste lyckas tygla. Gulp! Han var ju fux i alla fall, och det älskar ju jag!

edward

Vi fick god tid på oss att rykta och göra iordning hästarna. Edward var inte direkt mysig i boxen utan en sådan där som surar och försöker låtsasbitas när sadeln kommer på tal. Men ni vet ju att jag är van med sånt så jag behöll mitt lugn. Jag gillar de här stunderna och tar gärna extra lång tid på mig att gå igenom hela hästen och på så sätt få lära känna varandra lite. Jag tror jag viskade ”var snäll mot mig nu” innan vi gick iväg mot lektionen 😉

fredag0

Egentligen börjar ridhelgen med ett 30-minuterspass där man egentligen bara får känna på hästen för att kunna bestämma om man vill fortsätta med den man blivit tilldelad eller byta. Den här helgen hade vi dock bytt ut testpasset mot en riktig 60-minuterslektion. De första 30 minuternas uppvärmning var helt självständig och vi fick känna på hästarna och värma upp både oss och dem.

fredag2

Min första tanke på Edward? VILKET TRYCK! Herregud, jag har aldrig suttit på en liknande häst. Det räckte med att vinkla sätet för att gå fram eller göra halt och när jag bad om trav så slängdes jag in i en helt ny känsla.

Eftersom jag inte kunde få Edward till rätt form så valde ridläraren att sätta på gummiband/halsförlängare så att han skulle rundas mer och inte jobba på fel sätt. Åh, jag är så kluven till sånt. Det är klar att det är bra för hästen men jag vill ju lära mig rida utan! Men kanske måste jag bara inse att jag inte är ”där än”. Här är gummibandet på:

fredag4

Det här med trycket då… Ja, det är svårt att förklara men han kändes ”dragig” fastän han lyssnade och alltid stannade eller saktade ner om jag bad honom. Jag antar att han söker rätt stöd i tygeln och jag är inte riktigt där än i min kunskap för att ge det. Därför blev det lite dragkamp och mina händer flyttades lääängre och läängre fram och till slut hamnar man ur balans och liksom lutar framåt. Dit vill man inte för då har man inte styrkan at göra någonting på rätt sätt (t.ex. sitta ner i traven, fatta galopp, ge vikthjälper)

Här fick jag därför en nyttig lektion i att trycka armbågen inåt och bakåt och använda coremuskulaturen för att sitta kvar. Mot ridlärarens hand ska min arm vara, och den ska dessutom ha kraft bakåt. Dessutom måste jag korta tygeln rejält fick jag lära mig.

fredag3

Lektionen fortsatte sedan med att rida lite volter och fortsätta lära känna varandra i alla gångarter. Innan jag fattade första galoppen fick jag höra att ”Edward är väldigt känslig och tycker inte om att skänkeln hamnar för långt bak så du måste fatta galopp med höften”. Med höften?! Jag fattade ingenting, har aldrig fattat galopp med höften. Bestämde mig för att prova en ”vanlig” galoppfattning ändå (och jo, höften är ju inblandad) och det var inga problem med fattningen. Men galoppen! Wow! Den var nåt helt annat. Jag flög nästan ur sadeln kändes det som, hans galoppsprång är så stora och luftiga att jag inte hängde med alls.

De sista kanske tjugo minuterna hade jag kanske blivit trött (och fortfarande så ovan med en sådan här häst) så vi tappade den trevliga känslan och hamnade istället i ”bråk”. Edward tyckte inte om mitt nya sätt att rida med kort tygel och kontroll och försökte dra mig ur balans eller backa sig ur situationen. Jag blev aldrig rädd på något vis, men frustrerad. Särskilt när alla andra i gruppen red som gudinnor!

Jag höll i alla fall god min, för jag gillade ju hästen ändå!

fredag1

Edward är en Ferrari och är man som jag van att köra (rida)  vanliga bilar (hästar) så är det här något helt annat. Häftigt på alla sätt att få känna på de där gångarterna och det där tycket (som gjorde mig helt slut) men också väldigt frustrerande när man inser att man helt enkelt inte är ens nära nivån för att kunna rida en sådan häst och få ut det bästa av det.

Fredagskvällen slutade med gråt i boxen då jag kände mig sämst i världen. Nu kan jag ju se det i lite perspektiv men just då var det bara… tufft.

Fortsättning följer!