Överlevt första veckan och maxar med häst

Sådärja! Tillbaka i vardagen och första jobbveckan avklarad, puh!

Igår åt vi hemgjord pizza och tittade på semesterbilderna. Den fina vasen (och blommorna) fick vi av våra grannar i bröllopspresent, superfin med bara ett fåtal stjälkar i!

Nu är vi på väg till min mormor och morfar för årets traditionsenliga kräftskiva som blev senarelagd så att vi kunde vara med. Jag kommer dock hålla mig undan från snapsen eftersom jag ska till stallet imorgon bitti igen!

Nu inför dressyrtävlingen vill jag verkligen ”rida in mig” så gott jag kan. Idag har jag ridit i min ordinarie grupp, imorgon ska jag rida på ”drop-in”-lektion och på måndag rider jag istället för en annan tjej. Sedan blir det ridlektion plus ett extra pass nästa lördag och på söndag gäller det! Kul!

Imorgon ska jag börja sätta ihop lite inlägg om mina ridupplevelser i Portugal och Spanien på smekmånaden.

Vi hörs! 

Jag ska tävla!


Ja, det är sant. VAD HAR JAG GETT MIG IN PÅ??!??!

Såhär är det. Min ridskola/ridförening anordnar varje termin ”seriedressyr” och ”seriehoppning”. Det innebär att samtliga medlemmar som vill kan vara med och tävla under tre tillfällen. Det är den som har varit med på samtliga tillfällen och skrapat ihop bäst placeringar på dessa som vinner hela serien. Det finns en hästserie och en ponnyserie och man rider olika svåra banor eller dressyrprogram beroende på vilken nivå man rider lektion på. 

Jag har anmält mig till seriedressyren och kommer rida Lätt C:2 (2015) men tävlar alltså procentmässigt mot samtliga storhästekipage (från LC till LA).

Det här var nåt som dök upp under smekmånaden, jag såg en notis om det och peppad efter att ha ridit lusitanos i Portugal så anmälde jag mig bara hux flux! När jag så kom hem i fredags insåg jag dessvärre att första tävlingen går redan NÄSTA SÖNDAG!!!

Så nu är det lite skräck och panik men också glädje och spänning som bubblar i mig. Jag vill ju utvecklas och jag känner att jag måste utmana mig själv. 

Jag är verkligen inte redo för att tävla, men jag är redo att få veta vad exakt jag behöver jobba mest på och att rida mer och kämpa för atr bli bättre. Och det tror och hoppas jag kommer bli resultatet av detta! Jag kommer inte vinna, jag kommer troligtvis faktiskt komma sist men jag ska försöka att inte ta det hårt, inte skämmas,  för jag gör det inte för att vinna – utan för att bli en bättre ryttare!

Nu väntar jag spänt på att få veta vilken häst jag ska få rida (man får ge tre önskemål). Imorgon ska jag printa ut dressyrprogrammet och börja öva (till fots alltså, till häst får jag troligtvis ingen chans att testköra). 

Wish me luck nu är ni snälla!

Lektion nr 108

När terminen skulle starta igen helgen före bröllopet kunde jag inte hålla mig. Jag ville få rida fast jag inte skulle hinna egentligen! Ni hästbitna vet hur det är, eller hur?
Väl på plats blev jag tilldelad en för mig ny häst (igen – jag verkar få byta hej vilt). En av stallets största, vallacken Washington. Vi red utomhus den här gången och Washington var rätt så tungriden för lilla mig men fick ordentligt med far av både getingar och cyklande turister, haha!

Det är ju nackdelen med en varm sommar när man pratar hästar – alla dessa insekter! Washington var den mest brydda av hästarna och gick och slängde med både huvud och svans och emellanåt något bakben för att bli av med flygfäna. Som tur är har jag numer en bra grundbalans och sitter säkert i sadeln trots småhopp (peppar peppar ;)).

Fokus för lektionen var att reglera tempo samt flytta hästen för skänkeln. Jag minns att det gick helt okej men det var verkligen en utmaning att rida en stor och ”tung” häst som är ofokuserad på grund av yttre omständigheter. En lärdom – nämligen att man som ryttare måste ligga steget före hela tiden. Se och parera innan något sker, vara tydlig och påminna och påkalla uppmärksamheten – men utan att bli tjatig. En konst med andra ord!

Lektion nr 106 och 107

Innan bröllopet och smekmånaden han jag rida två privatlektioner på Lorre. Jag höll på att bli galen av all stress och fix inför bröllopet och behövde lite ”avgiftning” och för mig finns nog inget bättre än stallet, häst och ridning då!
Det passade bra eftersom Lorres ägare hade skadat foten så två veckor i rad fick jag chansen att rida! Tyvärr har jag inga bilder eller anteckningar från lektionerna men fokus var precis som tidigare att få Lorre att lyssna och respektera hjälperna och hitta en balans och rätt tempo. Lättare sagt än gjort men efter den sista lektionen gick jag på moln – stundtals var vi verkligen båda i samklang och den känslan är magisk!

Det tog mig lång tid att för första gången känna att man verkligen är ”ett” och det händer fortfarande inte varje lekion. Och gör det det så är det oftast bara en liten stund. Men har man väl fått känna på det där så vill man ha mer! Det är som att man plötsligt inser vad ridning är! När häst och ryttare verkligen agerar som EN kropp och man bara behöver TÄNKA vad som ska göras, knappt flytta skänkel, hand eller något annat en millimeter! 

Känner ni igen er eller har jag blivit helt flummig?😛

Tillbaka!

Sent i fredags kväll kom vi hem efter fyra veckors smekmånad. Vi har bilat genom Europa och det har varit toppen!

Vi har besökt La Rochelle och Paris i Frankrike, Santarem, Setúbal, Cascais och Lissabon i Portugal och Nerja i Spanien. Och så några snabba övernattningar längs vägen. Vi ville inte åka hem igen, haha!


Vi har fokuserat på att bara ha det gött – sol, bad, mat, mys. Men faktiskt lite ridning också! Så håll utkik i veckan, det kommer komma upp rapporter med både bild- och filmbevis!

Ridning i Spanien och Portugal?


I ärlighetens namn har jag inte hunnit sakna ridningen så mycket i sommar, det har varit fullt upp med jobb (har inte haft någon semester som ni har märkt) och såklart alla förberedelser till bröllopet så jag har knappt hunnit tänka på hästar. 

Men så kände jag att jag behövde ett ”break” för två veckor sedan och det finns ju inget bättre än ett par timmar i stallet! Och nu vill jag ju bara rida varje dag!

(Jag vet att ni inte har fått någon rapport än men det kommer)

Nästa lördag gifter vi oss äntligen (jag har  dock inte förstått det än…) och därefter har vi fyra veckors smekmånad att se fram emot (det har jag förstått! Hehe)! Vi ska bila ner till Spanien och Portugal och nu undrar jag om ni har några tips på härliga platser att besöka och rida på? Andreas ska ju gå sin intensivkurs nu i helgen och jag hoppas att han kommer bli lika hästbiten som jag!

Vi söker platser där man kan kombinera lektiner med uteritter (att få galoppera längs en öde strand vore ju magiskt!). 

OS-dressyren

Ni har väl inte missat att OS är igång gissar jag? Igår hörde jag Mads ritt på bilradion på väg till stallet och som reserv gjorde han och Jimmy Choo riktigt bra ifrån sig. Senare på kvällen red lite mer okända (för mig i vart fall) Juliette Ramel på personbästa, över 74%! Så nu har Sverige medaljchans om Patrik och Tinne levererar högprocentare (och det tror och hoppas vi såklart!). TV-tiderna:

Start 43. Patrik Kittel/Deja – 17.03 (svensk tid)

Start 56. Tinne Vilhelmson Silfvén/Don Aureillo – 20.15 (svensk tid)

(Bild på Patrik Kittel tagen av mig under Sweden Horse Show 2014)

Bra smuts!


Bara hästfolk kan förstå att man är så här glad när man har tagit på sig en hel och ren tröja till stallet och väl där är nedskitad efter fem minuter! Why? För att Lorre har stått med sin mule mot min axel och bröst och bara andats och myst. Bästa känslan i världen! Det är något fantastiskt med de stunderna när man verkligen kan ”connecta” med ett djur. Och igår gjorde vi det både i boxen och i ridningen!

Ska berätta mer, jag lovar!

Kram på er ❤️

Lorre i duschen


Två kvällar i rad har jag spenderat med den här sötnöten! Det märks att jag inte ridit på länge, det tog mig fem timmar idag att ta mig till och från stallet, fixa med Lorre och rida. FEM TIMMAR!!? Då har jag alltså inte ens mockat eller fixat mat. Saknar rutin helt bara.

Nåja… Berättar mer om ridpassen och allt annat imorgon! Nu blir det dusch för mig och hopp i säng!

Lite bloggledigt


Som ni har märkt ekar det lite tomt här inne. Anledningen är att jag jobbar väldigt mycket just nu i kombination med massor av annat (som bröllopet som närmar sig med stormsteg). 

Eftersom jag inte andas så mycket häst just nu så har jag svårt att få anledning att skriva men ni får jättegärna kika i arkivet, kommentera och såklart även komma med frågor eller förslag på saker ni vill att jag skriver om så plockar jag upp det!

Just nu är jag på väg till Arlanda igen (tredje veckan i rad i Amsterdam och femte veckan på resande fot eller nåt sånt).

Angående bilden – Portugal vann EM! Stort!!! Äntligen kom min tröja från 2014 till användning😉

Sommarkänslor


Här i Amsterdam är det kallt och regnigt (gör iofs inte så mycket när man ändå ska vara inomhus) men jag har hört att det är toppenväder hemma!

Njuter ni av sommaren? Jag måste säga att hittills har ju vädret hemma varit fantastiskt, eller hur?

Vi fick en toppenmidsommar i Hälsingland. 25-30 grader varmt hela helgen, härligt sällskap och god mat. Vi tog båten till ett midsommarfirande där asylsökande och nysvenska bjudits in. När fem av dem sjöng den svenska nationalsången blev jag tårögd.

Sintra gjorde såklart supersuccé bland både vuxna och barn med sin halskrans.
Hur firade ni midsommar?

När man inte räknas som svensk längre


Just nu är jag i Amsterdam igen.Vi fick alla namnlappar idag, med vår nationlitet symboliserad med en flagga. Eftersom jag jobbar med så många marknader fick jag dock ingen svensk flagga utan helt enkelt en EU-flagga, haha! Känner mig som en ”global citizen” på riktigt nu 😉

Kommer hem igen natten till fredag. Även nästa vecka och veckan efter det kommer jag vara här. De dagar jag väl har hemma är få så det kommer bli ett par intensiva veckor då man vill hinna med att njuta av sommaren, träffa familj och vänner och såklart planera och fixa inför bröllopet (bara 60 dagar kvar!! Hjälp vad tiden går fort!). 

Kanske kan jag också lyckas klämma in något ridpass, vi får se. Jag hoppas iaf på det!

Underbara föl överallt!

Ja inte här i Stockholm city direkt men överallt på Instagram. Jag har aldrig träffat ett föl, har ni?

Tänk att få hälsa på en sådan här dundersöt studsig långbening!


Är det någon av er som har föl nu eller känner nån som känner nån i/runt Stockholm alt Delsbo/Norrbo i Hälsingland (där vi ska fira midsommar)? Vore en dröm att få hälsa på i så fall! ❤️

Terminsavslutningen (lektion nr 105)


Det är så tråkigt att det nu är sommaruppehåll på ridskolan. Jag känner att jag precis har kommit lite längre och hittat en ny känsla i ridningen – dessutom är det ljust och varmt ute – och så ska man inte få rida på två månader?!

Självklart är hästarna värda sommarlov på bete men man kanske kunde dela upp det lite så att de fick gå omlott? Nåja, nu ska jag inte gnälla mer utan berätta om den sista lektionen istället.

Jag får ju byta häst väldigt ofta, vet inte riktigt varför, och istället för Crunchie (jätteskäcken från förra lektionen) så fick jag Marolien igen. Jag har ridit henne en (eller två?) gånger förut. Hon är en stjärna i hoppningen (har jag hört) men hon är också den häst i stallet som har skönast trav att sitta i. Ni kanske minns att vi hade sitsträning då vi longerades henne för ett par månader sedan?

Även om jag gillar stora hästar så är väl Marolien egentligen mer ”rätt size” för mig. Och så är hon ju supervacker. Så jag var nöjd med min tilldelade häst!

Efter den sedvanliga uppvärmningen så fick vi fördela oss på A- och C-volten där koner var utställda och vi skulle rida rakt mellan dessa och svänga så tätt på som möjligt. Här gäller det att använda ytterskänkeln på rätt sätt. Därefter fick vi testa att göra halt vid konen, ställa lätt inåt, flytta bakdelen utåt (så vi hamnar i den nya linjen), halt igen och sedan rida rakt fram till nästa kon. Men en häst som är framåt och inte gärna vill stanna så var det en utmaning till en början men det givk ändå okej tycker jag.



Därefter skulle vi trava längs samma vägar och sedan på en rund volt som vi förstorade och förminskade. Lektionen var alltså fokuserad på att använda båda sidornas hjälper, att be om en förflyttning med ena skänkeln och svara upp med den andra för att visa när det är tillräckligt. 
Slutligen fick vi galoppera (fattning från skritt) och jag fick en såå härlig känsla! Allt som allt så tyckte jag att jag och Marolien verkligen klickade den här gången. Jag kunde verkligen vara lätt i handen och försöka rida sådär ”på eftergiften” som jag lärt mig. Ett riktigt guldpass och nu vill jag ju bara rida mer och mer och mer! 

(Har några filmsnuttar från lektionen att visa men måste ladda upp dem först så de kommer om någon dag!)

Söndagspromenad


Vet ni? Jag sov 12 (TOLV) timmar igår! Snacka om att behöva sova i kapp… Mitt jobb är intensivt just nu med mycket resor och allt, vi planerar inför bröllopet, jag försöker hinna träffa familj och vänner och såklart rida så mycket jag kan. Så man blir lite trött😉

Igår hade vi i alla fall en väldigt slapp söndag. Sen frukost, en långpromenad och tvätt var vad vi orkade med.

Nu sitter jag på Arlanda Express för två dagar i Oslo. Men oroa er inte, jag har förberett med blogginlägg!

Önskar er alla en toppenstart på midsommarveckan! ☀️

Torsdagen med Lorre


Dagen efter privatlektionen så åkte jag ut till stallet efter jobbet. Lorre var jättemysig i boxen och mjukare och finare att rida.  

Vi red ett lättare pass av samma upplägg som dagen innan. Hade egentligen tänkt rida ut trots regnvädret (det finns inget dåligt väder bara…. ni vet) men det var flera som hade försökt göra det och hästarna var stissiga av nån anledning (eventuellt vildsvin) så då ville jag inte rida ut själv. 
Ibland kan det vara svårt att veta vad man ska hitta på ensam i ridhuset sådär men nu hade jag ju lektionen i färskt minne och fokuserade verkligen på mina händer och Lorres ytterbog. Efter en kvart eller så kom ett annat ekipage in för att rida lite och då tappar jag lite fokus. Jag får lite prestationsångest och tycker att det blir lite jobbigt att rida när jag ju inte rider så bra som dem. Löjligt, jag vet, men ändock känner jag så.  

Mycket mys både före och efter lektionen blev det i alla fall!

Lektion nr 104 (privatlektion)


I onsdags var det dags att träffa Lorre igen (skäckvallacken som jag är semi-medryttare på). Han är verkligen en supermysig häst, oerhört enkel att vara med.
När jag först kom stod han och halvsov i boxen med öronen bakåt och jag blev först orolig att han kanske var sjuk. Han brukar nämligen alltid nyfiket komma fram och hälsa men nu stod han bara där i hörnet och stirrade rakt fram. Jag närmade mig långsamt och kände igenom hela kroppen. Var han inte lite varm kanske? Funderade på om jag skulle ta tempen på honom. Men först tog jag fram en godis för att se om han överhuvudtaget gick att väcka ur dvalan. Och jodå, vips så var han sig själv igen! Han stod nog helt enkelt och halvsov bara och jag som inte känner honom så väl än blev supernojig. 


Lorre som jag känner igen honom: öronen fram och nyfiken i en strut (här fotad efter lektionen)

Efter att vi hade värmt upp lite utomhus ledde jag in honom i ridhuset (första gången för mig i detta lilla ridhus) där vi skulle få rida privatlektion för en tränare som kommer dit regelbundet. Jag hade kontaktat henne innan och berättat att jag är en väldigt grön ryttare och att jag bara ridit Lorre ett par gånger så att hon hade lite bakgrundsinfo. 

Redan i skritten fick jag börja med att tänka på två saker: få Lorre att skritta med energi (han såsar gärna i skritt) samt ha balans i tyglarna. 

Hon gav en liknelse av en äldre vattenkran med ett vrede för varmt och ett för kallt vatten. Vrider man bara på den ena och inte på den andra så blir det inte balans utan man måste hela tiden anpassa dem till varandra för att hitta det gyllene läget där det är precis lagom. Ibland är vattentycket hårdare eller mjukare, grundvattnet kallare eller varmare och man måste därför hela tiden känna efter och anpassa. Det är först när jag som ryttare är i balans som jag kan be hästen att balansera sig. Det här var en ögonöppnare för mig! Egentligen har jag väl vetat om det men det var först nu det verkligen landade.

När vi sedan började trava så går Lorre från segskritt till springtrav. Ingen kvalitet utan han bara öser på i stil med ångvält. Här blev fokus att ta med det jag lärt mig om kall- och varmvatten i tyglarna och med sätet försöka lugna ner traven till ett läge där han lyssnar på mig och börjar jobba mer med bakbenen. Jag kan väl inte säga att vi riktigt kom dit under denna första lektion men en bit på vägen i alla fall!



Om ni kanske minns från mitt förra pass på Lorre så är han lite svagare i sitt vänsyer bakben och därför har han haft det lite svårare med högergaloppen. Men både när jag värmde upp före lektionen och under lektionens gång gick det riktigt bra. Tyvärr filmades bara 6 minuter av lektionens ca 40 så högergaloppen kom inte med. Här ser ni i alla fall vänster galopp och eftersom jag och Lorre precis börjar lära känna varandra så ska jag inte försöka sitta ner (det är ganska svårt i hans galopp) ännu utan inta en lätt stående sits.

Jag är superglad att jag har fått möjlighet att rida Lorre. Han är ingen nybörjarhäst alls, både instruktören och andra i stallet som ridit honom säger samma sak. Han är lång i kroppen, relativt ung och outbildad och har inte helt lärt sig lyssna direkt på alla hjälper än. Men – jag tycker han är härlig! Han har ett hjärta av guld, han är mysig och snäll, han är arbetsvillig och han skulle aldrig göra något dumt. Han är ungen läromästare som Leon utan vi måste båda lära oss mer. Men det är ju också häftigt – att kunna utvecklas tillsammans!

Själva lektionen var oerhört givande. Den här instruktören har till viss del ett lite annat tänk än min vanliga ridlärare. Till exempel så har jag på ridskolan fått lära mig att ”svänga med naveln” medan den här instruktören tvärtom tycker att man ska sitta (och titta) rakt fram till varje pris. Hon är kanske också lite mindre förlåtande och vill att hästen ska ta hjälpen omedelbart. Det de har gemensamt är dock att man ska rida på eftergift – alltså att man ger tygeln och inte rider med ett konstant ”tryck”. Ni märker i filmerna att hon påminner mig om att slappna av i underarmen. Och när jag gör det slappnar också Lorre av. Jag har haft en omedveten spänning där som hämmar vår kontakt – för mycket kallvatten helt enkelt!

Nu ser jag orrhört mycket fram emot onsdag då jag ska få rida Lorre för henne igen! Tyvärr ska jag på jobbresa mån-tis så jag hinner inte rida något pass på honom emellan men vi fick ju i alla fall till ett kort pass i torsdags🙂

Engagemang och åsikter


Vad kul det är att inlägget om hästens form blev så poppis! Flera kommentarer och flest visningar någonsin för ett av mina inlägg tror jag. Vill ni ha fler inlägg av den här typen? Ni får jättegärna tipsa mig om ämnen/frågor som ni vill att jag berör! 

Tack för era många kloka tankar i kommentarsfältet. Linda skrev till exempel:

Vart hästen har huvudet är väldigt oviktigt och det är ett enormt problem att det fokuseras så förbaskat på vart hästen har huvudet.

Det viktiga är hur hästen arbetar med resten av kroppen, att den aktiverar sina magmuskler, höjer ryggen och jobbar med bakkärran, gör den det då då placerar den också oftast huvudet ändamålsenligt.

Det är tydligt att det här med hästens form är något som berör oss alla. Och lustigt nog var Lorres form något som hamnade i fokus under onsdagens lektion. Ska berätta mer om det, givetvis! 

Men nu är det fredagkväll och efter en härlig ”dejt” med min bästis så är det dags att sussa. Imorgon blir det terminsavslutning på ridskolan (trist tycker jag). Vi hörs då!

Lektion nr 103

Jag ligger efter med lektionsrapporterna, hua! Förra lördagen fick jag rida Crunchie, en stor 8-årig skäckvallack. Han är relativt ny på ridskolan tror jag och brukar inte gå i vår grupp. Men nu så!

Crunchie var, som 90% av ridskolehästarna enkel och okomplicerad att göra iordning. När jag väl satt upp så kändes det dock som att sitta på en elefant – jag kom ju så högt upp!  Nu gillar ju jag höga hästar så det gjorde såklart inget. Jag valde ändå att ta på mig säkerhetsvästen denna lektion eftersom jag inte ridit hästen förut eller kände till honom riktigt. Bäst att ta det säkra före det osäkra!

Tyvärr har jag glöm av vad vi gjorde i lördags (!!!) men jag minns att känslan var att Crunchie var tung. Jag kände inte riktigt att vi hittade den där lätta kontakten och samspelet jag vill ha utan det krävdes en del för att få igång honom och samma sak när man ville ner i energi (lång start- och stoppsträcka). Vi klarade av alla moment men det var svettigt.

Imorgon är det dags för terminsavslutning, blir spännande att se vem jag får rida då och vad vi hittar på!

En filmsnutt från igår

Klicka på bilden så spelas filmklippet!