Första besöket på en ny ridskola

Som ni kanske minns slutade jag motvilligt rida i november 2016 på grund av foglossning (problem med bäckenet) orsakat av min graviditet. Det var ett riktigt tungt beslut och jag har saknat hästarna, min ridgrupp och ridskolan sedan dess.

I april flyttade vi från stan ut till hus i förorten. Jag älskar det! Frisk luft, större ytor och mindre stress och trängsel. Den enda nackdelen är att jag har flyttat till helt fel sida om stan från min ridskola sett 😦 Här finns dock två ridskolor på nära håll och även privatstall så hästar är det ju ingen brist på på ”fel sida stan”. 

Så igår besökte jag alltså för första gången en av ridskolorna här ute. Den är välrenommerad och har vunnit priser som bästa ridskola, bästa ridlärare m.m.

Jag blev runtvisad av kvinnan som driver ridskolan och även om stallet är lite gammalt och slitet så var det ordning och reda. Dock står nästan samtliga hästar i spilta och det tycker jag känns sorgligt. Dock har dessa hästar mycket utevistelse i stora natursköna hagar men jag mår ibland lite dåligt av det här att vi stänger in hästar i små utrymmen för vårt nöjes (ridningens) skull….

Jag var rejält nervös när jag kom dit, lite darrig till och med! I min mejlkontakt med ägarinnan hade jag förklarat att jag inte ridit på länge och behövde ta det lugnt till en start, samt att jag önskade en lugn och trygg häst på drop-inlektioner. Hon hade valt ut en trotjänare, 19-årige Ronaldo. 

När jag väl gick in till honom rann nervositeten bort – det var som att kroppen kände igen sig bara. Han var enkel att sköta om (ägarinnan sa att samtliga hästar visiteras och ryktas av personalen så eleverna inte behöver göra det – men ni vet ju hur jag är ;)) och jag tog mig tid att rykta honom och försöka skapa lite kontakt oss emellan. 

Ronaldo var lite distanserad och det var svårt att få en kontakt (tror att han ville fortsätta sommarlovet istället för att börja jobba igen, förståeligt!) men oerhört snäll. Kunde inte undvika att känna mig lite sorgsen igen när  jag tittade in i hans stora, trötta ögon – tänk vad dessa ridskolehästar står ut med. Nya människor med nya energier, sinnesstämningar, ridvana och hjälper vareviga dag. Det är ett tufft jobb, och ett de inte själva har valt.
Skriver mer i ett senare inlägg, inklusive allt om lektionen!