Hopplektionen del 2

2015/01/img_7201.jpg

Jag insåg precis att jag helt glömt att uppdatera er om vad som hände på vår första hopplektion förra veckan!

Del 1 hittar du här!

Okej, så jag satt på stallet högsta häst, hade travat lite och tagit världens språng över hindret. Jag ropade ”hjääälp” och läktaren fnissade. Nåja, jag bjuder på det.

Alla fick rida var för sig för att det skulle vara säkert och för att alla skulle kunna få ridlärarens odelade uppmärksamhet. Det tyckte jag var jättebra, tills lektionen var slut och jag bara hade fått hoppa det där första hoppet och ett till.

Eftersom att jag var ovan med både hästen (som var jättesnäll på alla sätt och vis) och hoppande så valde jag att trava igenom även nästa hopp (som faktiskt var två). Man red som på en åtta och red alltså över två hinder. Vi klarade detta galant och den här gången var jag beredd på hoppet också 😉 Tog tag längs manen helt enkelt!

Jag vill gärna hoppa igen men jag känner att det vore perfekt med en privatlektion i så fall. Visserligen ger det jättemycket att titta på de andra ekipagen men genom att bara få hoppa två ynka gånger hinner man varken få någon känsla eller slipa på detaljerna. Så känner jag i alla fall.

Hur har hopplektioner sett ut på era ridskolor?

Kategorier hoppning, lektioner

21 reaktioner till “Hopplektionen del 2

  1. Men hjälp 10-13 personer?? oj tror inte ens jag skulle kunna klara av att rida med så många…
    Om du har chansen att ta privatlektioner så tycker jag absolut att du ska unna dig det någon gång ibland. Det är så otroligt lärorikt. Men man blir galet trött första gångerna, för när man har nån som hela tiden ser en kan man aldrig ”fuska” och åka med lite 😉 Men man får och andra sidan otroligt mycket mer hjälp och man kan utnyttja ridhuset mycket bättre när man inte behöver ta hänsyn till andra hela tiden.

    Gilla

    1. Jag tog ju en privatlektion för Nina Rademaekers och kände då att jag lärde mig mer på den timmen än på alla de 40 lektioner jag tagit innan. Så du har helt rätt. Och ja, det är en utmaning när 10-13 ekipage samsas om utrymmet!

      Gilla

  2. Har jobbat som ridlärare och kan säga att så här ser det ut i början, det krävs längre genomgångar, det tar längre tid för eleverna och allt måste vara mer kontrollerat för att det ska vara säkert. Allt eftersom gruppen blir mer rutinerad kommer ni att hinna med fler språng. Med duktiga grupper hinner man både framridning, framhoppning och bana x 2 utan problem. Så håll ut, ju duktigare ni blir ju mer hinner ni. Det är bättre att lägga tid på allt i början för att ni ska få en bra grund det tjänar ni på längden. Har man för brått så är risken för bakslag större och då tar allt längre tid i slutändan. Men visst förstår jag att man vill mer, det är ju det som är grejen med ridning man vill alltid lite mer 😊

    Gillad av 1 person

  3. Ps. Back in the days när jag var ungdomsledare på min hemmaridklubb uppe i Boden brukade vi låta både ponnybarn och vuxengrupperna börja med att hoppa ute i skogen på uteritterna. 🙂 (på den ridskolan var alltid var fjärde lektion uteritt). När alla kunde stå upp i lätt sits och galoppera utan problem så red vi över några små pinnar eller nån ministock. Alla hästarna på ett led, ingen big deal. Tror inte ens vi sa att vi skulle hoppa, men det var kul att komma hem och se allas leenden! Tycker det var SÅ mycket mindre dramatiskt än att hoppa i ridhus, men jag tror inte den metoden är så vanlig nu. 😉

    Gilla

    1. Det är den ridskolan jag rider på nu =) Det är dock inte uteritt så ofta, endast 3 gånger per termin och oftast inställt pga väglaget då hästarna inte har brodd.

      Gilla

      1. Men vad roligt att du rider på BRK Linda! Den klubben kommer alltid kännas ”hemma” för mig även om det var över 15 år sen jag red där.. 🙂 Ja jag kan tänka mig att det är lite annorlunda nu. Men ändå, var glad att du rider där man KAN rida ut på ridskolehäst! Jag vet många ridskolor som aldrig någonsin kan/får rida ut med hästarna. Det tror jag inte jag riktigt förstod (eller uppskattade) innan jag flyttade från Norrbotten. Hälsa BRK frå mig! 🙂

        Gilla

    2. Det ska jag. Det är överlag en väldigt trevlig ridskola och den bästa här i trakterna. Alla hästar och ponnys står i box och alla utom en är glada, harmoniska och väldigt sociala.
      Dom är dessutom trevliga att rida. Iaf så har dom fått mig att omvärdera mina förutfattade meningar om riskolehästar.

      Gillad av 1 person

    3. Vilken bra idé! Som du säger tror jag tyvärr inte att det är särskilt vanligt, men väldigt avdramatiserad och naturlig inlärning!

      Gilla

  4. Det kan nog vara så i början om man är 10 i gruppen. Då måste ju säkerhet prioriteras.. Vi är fyra på våra hopplektioner, men det är ju med egna hästar. När jag red på ridskola red jag dels i en vanlig grupp med 8-9 elever, och i en särskild hoppgrupp varannan vecka med bara 4 i gruppen. Det minns jag var helt perfekt! Men när folk har hoppat lite mer så ska ni förstås få hoppa mer än 2 språng även om ni är många. Det låter som en kombination av att ni är många och att ni inte är så vana.

    Gilla

    1. Ja det är det, och självklart ska säkerheten gå först! Men det blir lite trist så klart 😦

      Gilla

  5. det finns en hopptränare som kommer till ridskolan och så får man anmäla sig om man vill vara med. Jag är med och oftast börjar hopppassen med bommar på mark sedan höjer och så kör vi olika övningar i ström och även en och en. Men då får de andra rida runt så länge för att hästen inte ska bli kall. Sedan brukar vi avsluta med en bana. Tycker det fungerar utmärkt. Sedan har vi haft lektioner då det fokuseras mer på banhoppning och då blir det mer banridning 🙂

    Gillad av 1 person

    1. Tycker även att det var väldigt tråkigt för er att bara hoppa två gånger på en lektion. Tycker att man borde hinna mer. Ni är ju väldigt många i en grupp så förstår samtidigt att det kan bli svårt för alla att få samma tid osv. Det du säger med en privatlektion i hoppning kanske inte hade varit så dumt eftersom jag har för mig att du skrev att de inte riktigt har gått igenom grunderna för dig med hoppningen 🙂

      Gilla

  6. Vi fick också göra så att vi väntade och tittade på dom andra plus en ganska lång framridning med bommar så vi han inte med så många språng per ekipage vi heller.
    Jag tyckte det var rätt skönt då det var min första hopplektion på ridskola och är lite nervös över hoppning överlag men nästa gång vill jag hoppa mer.

    Gillad av 1 person

  7. jessietennisberg 30 januari, 2015 — 12:27

    Om vi inte hoppar bana så hoppar vi ström. Alltså vi rider på hindret när vi känner för det som på ett led typ. Är det bana vi ska hoppa så kör vi förstårs en i taget. Hur många är ni gruppen? Tycker att ni borde ha hunnit med mer än två språng…

    Gilla

      1. OJ!! 10 st?! Då förstår jag att ni inte hinner få så mycket egen feedback eller ens hoppa så många gånger. Som jag skrev i det andra inlägget så tycker jag även här att du borde ta privatlektioner på Leon istället för att få ut maximalt. Förstår inte ens varför man har en sådan stor ridgrupp, då hinner man ju verkligen inte lära sig speciellt mycket..

        Gilla

      2. I Stockholm är alla ridgrupper (som jag känner till) mellan 10-13 pers. Det är på tok för mycket tycker jag.

        Gilla

      3. jessietennisberg 31 januari, 2015 — 21:39

        Vi är också 10 men jag tycker att det funkar. Lite trångt ibland eftersom alla inte är vana att fördela sig på spåret. Tycker vi brukar få hoppa rätt många språng ändå ☺

        Gilla

      4. Ni kanske är lite bättre än oss, hihi! Jag tror det kommer bli bättre och bättre för oss men denna gång var det en del vägringar, en som flög av etc så det blev många moment som tog extra tid och ryttare som fick rida om och om tills de klarade det (vilket är helt rätt men som gjorde att vi 95% av tiden bara stod och väntade).

        Gilla

Kommentera gärna!

search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close