Lördagens pass med Leon

leon med bom

Ja, det här med att filma sig själv var ju en jättebra idé. Om man inte hade stängt AV filmen precis innan man satt upp!!! GAAAH vad trött jag blir på mig själv.

Jag lyckades i alla fall få en del av vår uppvärmning på film. Som jag skrev igår så var Leon ganska spänd, det kan bero på att det var 3 grader och riktigt kraftiga iskalla vindar från havet som konstant slog emot oss. Eller så är det något annat. Jag ska dit imorgon igen och rida så då får vi se om han känns mer avslappnad.

Vi började som vanligt i skritt på långa tyglar, testade gas och broms och red över hela volten. Därefter kortade jag tyglarna och fortsatte med skritt-halt-skritt. Eftersom jag kände att han var lite spänd försökte jag rida mycket lösgörande, volter och serpentiner, skänkelvikningar (gick riktigt bra!). Vi travade sedan med samma fokus, att försöka hitta en avspändhet. Det gick sådär. Det kan som sagt ha varit vinden, eller att det stod två hinder på volten 😉

Ni ser ett av hindren i bild men det finns också ett annat, precis utanför bild (som syns på bilden ovan). Det var en bom som låg på marken och vi testade faktiskt att både skritta och trava över. Han hade stenkoll på hovarna och slog inte i en enda gång! Dock var det tydligen så kul att han vid ett tillfälle HOPPADE över (och sedan glatt galopperade vidare, frustande), haha! Allt det här trodde jag ju att jag hade fångat på film, men icke sa nicke 😦 Leon verkade hur som helst gilla det här så jag ska nog läsa in mig på några bra övningar och prova framöver.

Tar med mig kameran idag igen så får vi se om jag lyckas bättre!

Annonser

Filmbevis

Alltså att se sig själv rida på film är ganska så… deprimerande. Haha! Jag menar bara att man känner att ”här har jag lagt snart ett år av ridlektioner bakom mig (detta var den 44:e) och så ser jag ut SÅDÄR?! ”

Jag vill ju så mycket, jag vill kunna så mycket mer, jag vill kunna rida ett dressyrprogram nån gång. Men, men, allt har väl sin tid. Och även om det är lite nedslående att se alla sina brister så är det också väldigt lärorikt. Här ser jag ju verkligen alla de saker Nina påpekade för mig och som jag listade i förra inlägget. Det som är så värdefullt med film är att se hur stor skillad det kan bli på bara en liten förflyttning av en tå eller en hand. Otroligt! Tänk vilken kroppskontroll proffsryttare har. Jag är djupt imponerad!

Så, här får ni njuta av trav med och utan stigbyglar, helt ocensurerat. Ser fram mot att höra vad ni tycker (good and bad) 🙂

Vill bara påpeka att det här alltså är första gången jag travar utan stigbyglar längre än ett par steg.

Slutligen nåt som jag faktiskt är lite stolt över: Leon blev rädd (det kom ett ekipage galopperande ”från ingenstans” och skenade iväg lite grann. Och jag satt kvar utan problem! Utan stigbyglar! Så sitsträningen gav liksom instant reward kan man säga 😉