Centrerad ridning – hur gick det?

20140217-071121.jpg

Dagen började med ett cirka två timmar långt teoripass. Lotta varvade verkliga historier, teorier och övningar om vartannat.

Centrerad ridning handlar om (i alla fall som jag uppfattade det) att vara medveten om sig själv – sin energi, sina tankar, andning och rörelsemönster, och hur dessa olika delar påverkar hästen och ridningen. Är man till exempel lätt irriterad, spänd i ena sidan och har en kort, stressad andning så kommer det att speglas i din häst och ridning på både kort och lång sikt.

Lotta pratade också om hur otroligt lite det är som krävs, små, små detaljer som kan göra jättestora skillnader. Vi fick prova några övningar för att illustrera detta och jag tycker att allt som lärdes ut kändes väldigt förnuftigt och rimligt.

En av de fyra grundbultarna inom CR är sitsen och denna gång pratade vi (Lotta) mest om den. Man ska sitta i en lodrät sits, med hälarna under höfterna, sittben och blygdben i sadeln, med inskjuten ”svans”, spänd mage (dra in naveln), rakt men inte sträckt rygg, något nedskjutet bröstparti (för att inte hamna i svank) och en lång nacke. Den här typen av sits har jag ju försökt öva på nu i några veckor redan så den känns inte så främmande längre.

Efter teori och lunch var det dags att sitta upp och jag var självklart väldigt ivrig att få testa det vi just lärt oss i praktiken. Upp på ”Årets ridskolehäst” Bobby och iväg!

Eller inte. Bobby var inte alls lika intresserad av CR som jag. Nej, han traskade på efter polaren Loffe och brydde sig inte ett jota om att jag var helt i harmoni med mig själv, med rätt position, inställning och andning och hit och dit. Så i mitt fall, funkade CR bättre i teorin än praktiken, och jag måste erkänna att jag kände mig riktigt besviken när inte en enda grej jag provade gick i lås. 45 minuters åka häst blev det. Visst, jag fick ju 45 minuter av lugn skritt att känna in min sits på men det hade ju varit kul med någon form av hallelujah moment av totalt samspel mellan mig och hästen. Just det fick de andra vara med om och var helt lyriska efteråt.

Jag tror att det ”dåliga” resultatet för vår del berodde på oss båda: jag är fortfarande så färsk och ovan vid nya hästar. Bobby hade precis fått komma in från hagen och fått ett lass hö när jag fick tvinga iväg honom till ridhuset istället och som ridskolehäst i 20-årsåldern kände han nog ganska snabbt att den hör lektionen kunde han nog bara slappa och hoppas på att snabbt få återvända till höet. Nu i efterhand tänker jag att jag nog hade behövt visa vem som skulle leda passet (han eller jag) redan i början, men i allt CR-tänk om små, små, små hjälper och tankens kraft så trodde jag att det skulle funka på en gång och det gjorde det helt enkelt inte för oss.

Summa summarum: väldigt intressant och nyttigt men svårt som attan!

Annonser

7 tankar om “Centrerad ridning – hur gick det?

  1. sv: ja det är verkligen en oslagbar känsla! 😀

    Låter verkligen intressant och som något jag redan strävar efter! Har aldrig hört om CR förut men borde kanske söka upp någon kurs i närheten så jag kan fördjupa mig mer 🙂
    Sen var det ju såklart tråkigt att du inte kände någon skillnad direkt men jag tror det har mycket med vilken ponny du hade, du säger själv att han är en 20årig gammal ridskoleponny och är man så gammal och dessutom går på ridskola så är man van med flera olika ryttare som rider på samma sätt och ridskolehästar brukar inte vara lika finkänsliga för små justeringar 🙂

    Gilla

  2. Jag är inte insatt i CR som ”CR” men det grunden i vårt sätt att träna på att rida rätt, nästa steg är sk markarbete och först då kommer den känslan du efterlyste. Men som du sa, balans, kroppshållning och alla små pyttevinklar på händer, handleder, hälar, knän… minst lilla så förändrar du något i ridningen. Dina känslor och ditt kroppsspråk avspeglar sig direkt i din ridning för hästen är ett fruktansvärt känsligt och emotionellt lyhört djur som märker direkt.

    Jag tror det var bra att du var med på kursen. på sikt. Jag tror dessutom att den ger mer för dem med egen häst, man måste känna hästen väldigt väl för att verkligen uppleva skillnaden och hästen skall ha dig som sin första om inte enda ryttare. en häst som är van vid att gå lektioner går på rutin mer än vi tror, det tar inte mer än 3 dagar att vänja en häst vid en rutin och bryter man den märks det direkt. så en ridskolehäst med otalet ryttare som alla gör nästan samma sak i många år bygger upp en rutin hos hästen att göra på ett visst sätt. den kan alltså gå på ett spår och göra byten, hopp, bommar, trav ”rätt” trots att den får olika eller i värsta fall fel signaler om att utföra. enbart pga den vet vad den ska göra och därför blir svårare för ryttaren att påverka med små små små ändringar som tex CR lär ut.

    Men, du kommer ha nytta av det längre fram. För att utvecklas nu så lägg en hel del av det i ett minnesfack i bakhuvudet och kör på bara. det vanligaste ryttarmisstaget är att tänka för mycket på den egna ridningen och sånt folk sagt.

    Gilla

  3. Tråkigt att det inte blev som du förväntade dig. Men kul att du har lärt dig en massa saker! Oftast är det så att det låter så himla enkelt och bra, men i verkligheten är det inte så lätt. Detta gäller inte bara dig så tro inte det, det gäller oss alla. Du är så duktig! 🙂

    Gilla

  4. Ja, du har verkligen inget flyt men du ska ha all cred för att du kämpar så hårt och verkligen vill något.
    Jag fattar inte att folk/ridlärare/tränare inte lägger ner mer tid på planering.
    Om en häst ska ridas/tränas så ska den ha hunnit äta i lugn och ro och vara mätt och glad i magen. Det är ju bara att gå till sig själv och tänka ”skulle jag vilja träna på tom mage” Nej, klart som fan att man inte vill, då orkar man inte och man vill ju inte komma direkt från matbordet heller för det är inte heller skönt.
    Sen kan man säga vad man vill om ridskolehästar, att dom alltid är tröga ändå osv, men man kan ju ge både häst och ryttare dom bästa förutsättningarna för att lyckas.
    Man brukar prata om att ryttare inte är så noga med kosten men jag tycker det slarvas minst lika mycket med hästarna, dom förväntas prestera oavsett om dom precis kommit från ”matbordet” eller om det var 8-10 timmar sedan dom ätit ”för i det här stallet får hästarna mat 3ggr per dag annars blir dom feta”
    Sen tycker jag också att när hästarna är så gamla borde dom få gå i pension och leva livet hos någon snäll promenadryttare.
    Kämpa på tjejen, förr eller senare lossnar det och då är det det bästa som finns 🙂
    Trevligt inlägg förresten!

    Gilla

    • Tack snälla söta Lina! Vad glad jag blev för din kommentar. Känns verkligen som Erika sa att det är två steg fram och ett steg tillbaka hela tiden (helst vill man ju att det ska gå tre steg framåt när man lägger så mkt tid, själ och pengar på detta) men jag kämpar på!

      Gilla

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s