Lektionen

Vad hände? En hel vecka har sprungit iväg och jag har inte hunnit uppdatera som jag lovat. Det är lite lustigt, jag hade någon föreställning om oceaner med tid under manmaledigheten (”bebisar sooover ju sååå mycket”) men i verkligheten har jag aldrig haft så lite tid som nu! Tyra är en pigg och glad bebis – så länge det händer nya grejer och hon får vara med och vaket upptäcka världen. Sömn ger hon inte mycket för! 

Men – NU sover hon – så här kommer en liten rapport!

Eftersom det var hästarnas första vecka efter sommarbetet så skulle vi ta det lite lugnt (passade även mig med min 10-månaderspaus perfekt!). Vi kom in till ett ridhus med en framdukad teknikbana (nytt begrepp förmig). Banan bestod av bommar, en presenning och några koner.
Efter uppvärmning där vi fick känna på hästarna i skritt och trav med tempoväxlingar, halter och galoppfattningar var det sedan dags för banan som genomfördes i skritt och innehöll:

  • Halt vid en bestämd plats
  • Serpentiner
  • Hörnpassering innanför och utanför bommar
  • Gå över samt göra halt på presenning
  • Skänkelvikning

Sammanfattningsvis var det en väldigt bra lektion med en tydlig och noggrann lärare. 

Jag själv gjorde dock ingen panginsats. Efter graviditeten saknar jag både styrka och kondition och det visade sig i usel timing och koordination. Hjälperna blev varken tydliga eller korrekta.

Läraren berömde mig ialla fall för fin sits och mjuk kontakt med hästen vilket kändes kul – det är ju faktiskt grundpelarna till god ridning (tycker jag själv i alla fall :)). Så helt kört är det kanske inte för framtiden.

Annonser

Lektion nr 115 – hoppning

Dagen före dagen D (som i Dressyrtävlingspremiär alltså) så red jag såklart i min vanliga grupp. Och opassande nog så stod det hoppning på schemat. Jag fick nätta Tasset Girl tilldelad och hon älskar ju att hoppa och dessutom gillar jag henne så det var en bra matchning.

Vi fick börja lektionen med rätt så mycket galopp (ovanligt för vår del då vi mestadels skrittar och travar) för att väcka några av hästarna och tagga till både dem och oss själva lite. Därefter fick vi turas om att rida över två hinder, först i trav två gånger och sedan i galopp. Nackdelen med att hoppa i grupp som nybörjare är att man helt enkelt inte hinner hoppa så mycket. Säkerheten går givetvis först och därför startar vi en och en vilket ger rätt mycket väntetid. Jag fick i alla fall testa på att hoppa fyra gånger och så här såg det första och det sista försöket ut.

Vi skulle träna på att räkna sprången (alltså antal galoppsprång från att man landat efter första hindret tills man hoppar av till nästa). Men jag glömde bort att göra det varje gång. Istället fokuserade jag på att försöka få en bättre position än på måndagen då jag liksom legat helknasigt över hästen med benen rakt bakåt. Det gäller att vinkla överkroppen något framåt och komma upp ur sadeln lite samtidigt som man har ett ordentligt tryck rakt ner i stigbyglarna. Och så ska man räta upp sig mellan hindren. Inte helt lätt tycker jag! Tasset är ju ek stjärna så med henne är det i alla fall svårt att misslyckas totalt. Såhär såg det ut:

Vad tycker ni? 

Hoppar ni andra nybörjare nåt? Vad tycker ni om det? 

Personligen tycker jag att hoppning är superkul men vi gör det så sällan (var femte lektion och då bara ett fåtal hopp som här) så man hinner inte riktigt komma in i det och få någon känsla. Därför blir det som att börja från scratch varje gång och för min del känns det nästan lite onödigt. Om jag fick önska skulle jag hellre rida de tre hopplektionerna och tre markarbeteslektionerna (dressyr med bommar) som normalt är utspridda över terminen direkt efter varandra. Eller bara strunta i hoppningen helt och endast rida dressyr. Undrar om det finns några ridskolor som gör så?

Lektion nr 112-114

Ojojoj vad jag ligger efter med rapporteringen! Som tur är har jag skrivit ner en kort kommentar i telefonens anteckningar efter varje lektion men det blir ju inga matiga referat. Det får bli bättring framöver!

Här kommer i alla fall korta referat från lektion nr 112-114.

112 – markarbete med Tasset


Tasset är en av ridskolans hoppstjärnor. Hon är en liten häst som älskar fart och skutt. Hon blir lätt stark och springig så utmaningen är att få henne lugn och avslappnad utan att ta i tyglarna hela tiden. Hon är nämligen känslig i munnen och drar man henne i munnen så blir hon motsträvig och rockar med huvudet åt alla håll och kanter. Jag har ju ridit henne ett par gånger så nu vet jag att det är en väldigt mjuk men stabil hand hon behöver och att man rider mer med resten av kroppen och mindre med händerna. Under den här lektionen travade vi över bommar på böjda spår och uppgiften var att verkligen hamna i mitten av bommarna så det gäller att med skänklarna lotsa hästen rätt. Det var plättlätt i vänster varv men i höger varv föll hon ut rejält så där gällde det att vara beredd INNAN hon flöt ut och möta upp. Timing is key!

113 – dressyr på en hoppbana

Jag ville rida så mycket som möjligt inför dressyrtävlingen och anmälde mig därför till drop-inridning på söndagens (jag rider normalt endast lördagar). För att rida på dessa lekioner så måste man kunna rida självständigt och säkert i alla gångarter för tempot är lite högre än på mina vanliga lektioner. Det är lite mer fart och frihet. Jag blev tilldelad Sylvester, som var ett av mina tre hästval inför seriedressyren så det kändes bra att få testa på att rida honom. 

När vi väl kommer in i ridhuset så står där en hel hoppbana uppställd och jag tänker ”VA?! Ska vi HOPPA??!?”. Men nej, det skulle vi inte. Det råkade bara vara så att vår timme låg precis i pausen i en hoppkurs denna dag. Således red vi en dressyrlektion på en hoppbana. Det var tungan rätt i mun som gällde när man skulle hålla reda på sig själv och sin häst, de andra och alla hinder. Vi fick ta små och stora volter och serpentiner mellan hindren och utnyttja de ytor spm fanns. Jag kände efteråt att jag varit så fokuserad på allt runtomkring att jag lite glömde bort min egen ridning.  Jag fick svårt att rida på eftergift och måste lära mig att inte bromsa med handen hela tiden. Stundtals fick vi till en fin trav men jag hade svårt att sitta ner i galoppen och det kändes allmänt ganska ”trögt”. Jag hade svårt att få in energi i bakbenen.

114 – oönskad hoppning

Jag bytte till mig en till extralektion på måndagen. Kommer dit taggad som få och får veta att vi ska hoppa. Neeeeeeej!!! I vanliga fall vore jag överlycklig men nu ville jag ju träna inför dressyren! Nåja, en timme i sadeln är ju en timme i sadeln. Jag fick Sylvester igen. Vi fick bara rida på ett enda lågt hinder. Och totalt bara fyra försök vardera. Jag lutade mig för mycket framåt och hamnar med benen bakom mig. För min del var det ingen toppenlektion. Helt enkelt för få möjligheter att prova för att kunna hitta rätt känsla. 

Lektion nr 111


Vi hade vikarie den här lektionen och jag blev tilldelad Montana som är det skimmelsto som bockade av en ryttare i vår grupp för kanske ett halvår sedan. Sedan dess har hon inte varit med i vår grupp igen men vikarien kände kanske inte till det. 

Självklart kändes det lite nervöst (jag som imte tagit med mig min skyddsväst lånade en från ridskolan för säkerhets skull) men när jag väl kom in i boxen så kändes det okej. Jag var nog mer nervös över att hon skulle ridas på hackamore (bettlöst träns) vilket var första gången för mig. Men det var onödigt.

Under lektionen övade vi på att rida raka linjer (längs med mitt- eller trekvartslinjerna) i skritt och trav och med halter. Att rida rakt låter ju enkelt men varken vi eller hästarna är alltid precis balanserade och påväg rakt framåt så det gäller att behålla fokus och skänklar och händer på rätt plats för att rama in hästen och visa vägen framåt. Nyttigt! Vi avslutade med en del galopp och Montana bjöd på en fantastisk ”uppåt-känsla” som jag inte alls var van vid! Häftigt!

Lektion nr 108

När terminen skulle starta igen helgen före bröllopet kunde jag inte hålla mig. Jag ville få rida fast jag inte skulle hinna egentligen! Ni hästbitna vet hur det är, eller hur?
Väl på plats blev jag tilldelad en för mig ny häst (igen – jag verkar få byta hej vilt). En av stallets största, vallacken Washington. Vi red utomhus den här gången och Washington var rätt så tungriden för lilla mig men fick ordentligt med far av både getingar och cyklande turister, haha!

Det är ju nackdelen med en varm sommar när man pratar hästar – alla dessa insekter! Washington var den mest brydda av hästarna och gick och slängde med både huvud och svans och emellanåt något bakben för att bli av med flygfäna. Som tur är har jag numer en bra grundbalans och sitter säkert i sadeln trots småhopp (peppar peppar ;)).

Fokus för lektionen var att reglera tempo samt flytta hästen för skänkeln. Jag minns att det gick helt okej men det var verkligen en utmaning att rida en stor och ”tung” häst som är ofokuserad på grund av yttre omständigheter. En lärdom – nämligen att man som ryttare måste ligga steget före hela tiden. Se och parera innan något sker, vara tydlig och påminna och påkalla uppmärksamheten – men utan att bli tjatig. En konst med andra ord!

Lektion nr 106 och 107

Innan bröllopet och smekmånaden han jag rida två privatlektioner på Lorre. Jag höll på att bli galen av all stress och fix inför bröllopet och behövde lite ”avgiftning” och för mig finns nog inget bättre än stallet, häst och ridning då!
Det passade bra eftersom Lorres ägare hade skadat foten så två veckor i rad fick jag chansen att rida! Tyvärr har jag inga bilder eller anteckningar från lektionerna men fokus var precis som tidigare att få Lorre att lyssna och respektera hjälperna och hitta en balans och rätt tempo. Lättare sagt än gjort men efter den sista lektionen gick jag på moln – stundtals var vi verkligen båda i samklang och den känslan är magisk!

Det tog mig lång tid att för första gången känna att man verkligen är ”ett” och det händer fortfarande inte varje lekion. Och gör det det så är det oftast bara en liten stund. Men har man väl fått känna på det där så vill man ha mer! Det är som att man plötsligt inser vad ridning är! När häst och ryttare verkligen agerar som EN kropp och man bara behöver TÄNKA vad som ska göras, knappt flytta skänkel, hand eller något annat en millimeter! 

Känner ni igen er eller har jag blivit helt flummig? 😛

Terminsavslutningen (lektion nr 105)


Det är så tråkigt att det nu är sommaruppehåll på ridskolan. Jag känner att jag precis har kommit lite längre och hittat en ny känsla i ridningen – dessutom är det ljust och varmt ute – och så ska man inte få rida på två månader?!

Självklart är hästarna värda sommarlov på bete men man kanske kunde dela upp det lite så att de fick gå omlott? Nåja, nu ska jag inte gnälla mer utan berätta om den sista lektionen istället.

Jag får ju byta häst väldigt ofta, vet inte riktigt varför, och istället för Crunchie (jätteskäcken från förra lektionen) så fick jag Marolien igen. Jag har ridit henne en (eller två?) gånger förut. Hon är en stjärna i hoppningen (har jag hört) men hon är också den häst i stallet som har skönast trav att sitta i. Ni kanske minns att vi hade sitsträning då vi longerades henne för ett par månader sedan?

Även om jag gillar stora hästar så är väl Marolien egentligen mer ”rätt size” för mig. Och så är hon ju supervacker. Så jag var nöjd med min tilldelade häst!

Efter den sedvanliga uppvärmningen så fick vi fördela oss på A- och C-volten där koner var utställda och vi skulle rida rakt mellan dessa och svänga så tätt på som möjligt. Här gäller det att använda ytterskänkeln på rätt sätt. Därefter fick vi testa att göra halt vid konen, ställa lätt inåt, flytta bakdelen utåt (så vi hamnar i den nya linjen), halt igen och sedan rida rakt fram till nästa kon. Men en häst som är framåt och inte gärna vill stanna så var det en utmaning till en början men det givk ändå okej tycker jag.



Därefter skulle vi trava längs samma vägar och sedan på en rund volt som vi förstorade och förminskade. Lektionen var alltså fokuserad på att använda båda sidornas hjälper, att be om en förflyttning med ena skänkeln och svara upp med den andra för att visa när det är tillräckligt. 
Slutligen fick vi galoppera (fattning från skritt) och jag fick en såå härlig känsla! Allt som allt så tyckte jag att jag och Marolien verkligen klickade den här gången. Jag kunde verkligen vara lätt i handen och försöka rida sådär ”på eftergiften” som jag lärt mig. Ett riktigt guldpass och nu vill jag ju bara rida mer och mer och mer! 

(Har några filmsnuttar från lektionen att visa men måste ladda upp dem först så de kommer om någon dag!)

Lektion nr 104 (privatlektion)


I onsdags var det dags att träffa Lorre igen (skäckvallacken som jag är semi-medryttare på). Han är verkligen en supermysig häst, oerhört enkel att vara med.
När jag först kom stod han och halvsov i boxen med öronen bakåt och jag blev först orolig att han kanske var sjuk. Han brukar nämligen alltid nyfiket komma fram och hälsa men nu stod han bara där i hörnet och stirrade rakt fram. Jag närmade mig långsamt och kände igenom hela kroppen. Var han inte lite varm kanske? Funderade på om jag skulle ta tempen på honom. Men först tog jag fram en godis för att se om han överhuvudtaget gick att väcka ur dvalan. Och jodå, vips så var han sig själv igen! Han stod nog helt enkelt och halvsov bara och jag som inte känner honom så väl än blev supernojig. 


Lorre som jag känner igen honom: öronen fram och nyfiken i en strut (här fotad efter lektionen)

Efter att vi hade värmt upp lite utomhus ledde jag in honom i ridhuset (första gången för mig i detta lilla ridhus) där vi skulle få rida privatlektion för en tränare som kommer dit regelbundet. Jag hade kontaktat henne innan och berättat att jag är en väldigt grön ryttare och att jag bara ridit Lorre ett par gånger så att hon hade lite bakgrundsinfo. 

Redan i skritten fick jag börja med att tänka på två saker: få Lorre att skritta med energi (han såsar gärna i skritt) samt ha balans i tyglarna. 

Hon gav en liknelse av en äldre vattenkran med ett vrede för varmt och ett för kallt vatten. Vrider man bara på den ena och inte på den andra så blir det inte balans utan man måste hela tiden anpassa dem till varandra för att hitta det gyllene läget där det är precis lagom. Ibland är vattentycket hårdare eller mjukare, grundvattnet kallare eller varmare och man måste därför hela tiden känna efter och anpassa. Det är först när jag som ryttare är i balans som jag kan be hästen att balansera sig. Det här var en ögonöppnare för mig! Egentligen har jag väl vetat om det men det var först nu det verkligen landade.

När vi sedan började trava så går Lorre från segskritt till springtrav. Ingen kvalitet utan han bara öser på i stil med ångvält. Här blev fokus att ta med det jag lärt mig om kall- och varmvatten i tyglarna och med sätet försöka lugna ner traven till ett läge där han lyssnar på mig och börjar jobba mer med bakbenen. Jag kan väl inte säga att vi riktigt kom dit under denna första lektion men en bit på vägen i alla fall!



Om ni kanske minns från mitt förra pass på Lorre så är han lite svagare i sitt vänsyer bakben och därför har han haft det lite svårare med högergaloppen. Men både när jag värmde upp före lektionen och under lektionens gång gick det riktigt bra. Tyvärr filmades bara 6 minuter av lektionens ca 40 så högergaloppen kom inte med. Här ser ni i alla fall vänster galopp och eftersom jag och Lorre precis börjar lära känna varandra så ska jag inte försöka sitta ner (det är ganska svårt i hans galopp) ännu utan inta en lätt stående sits.

Jag är superglad att jag har fått möjlighet att rida Lorre. Han är ingen nybörjarhäst alls, både instruktören och andra i stallet som ridit honom säger samma sak. Han är lång i kroppen, relativt ung och outbildad och har inte helt lärt sig lyssna direkt på alla hjälper än. Men – jag tycker han är härlig! Han har ett hjärta av guld, han är mysig och snäll, han är arbetsvillig och han skulle aldrig göra något dumt. Han är ungen läromästare som Leon utan vi måste båda lära oss mer. Men det är ju också häftigt – att kunna utvecklas tillsammans!

Själva lektionen var oerhört givande. Den här instruktören har till viss del ett lite annat tänk än min vanliga ridlärare. Till exempel så har jag på ridskolan fått lära mig att ”svänga med naveln” medan den här instruktören tvärtom tycker att man ska sitta (och titta) rakt fram till varje pris. Hon är kanske också lite mindre förlåtande och vill att hästen ska ta hjälpen omedelbart. Det de har gemensamt är dock att man ska rida på eftergift – alltså att man ger tygeln och inte rider med ett konstant ”tryck”. Ni märker i filmerna att hon påminner mig om att slappna av i underarmen. Och när jag gör det slappnar också Lorre av. Jag har haft en omedveten spänning där som hämmar vår kontakt – för mycket kallvatten helt enkelt!

Nu ser jag orrhört mycket fram emot onsdag då jag ska få rida Lorre för henne igen! Tyvärr ska jag på jobbresa mån-tis så jag hinner inte rida något pass på honom emellan men vi fick ju i alla fall till ett kort pass i torsdags 🙂

Lektion nr 103

Jag ligger efter med lektionsrapporterna, hua! Förra lördagen fick jag rida Crunchie, en stor 8-årig skäckvallack. Han är relativt ny på ridskolan tror jag och brukar inte gå i vår grupp. Men nu så!

Crunchie var, som 90% av ridskolehästarna enkel och okomplicerad att göra iordning. När jag väl satt upp så kändes det dock som att sitta på en elefant – jag kom ju så högt upp!  Nu gillar ju jag höga hästar så det gjorde såklart inget. Jag valde ändå att ta på mig säkerhetsvästen denna lektion eftersom jag inte ridit hästen förut eller kände till honom riktigt. Bäst att ta det säkra före det osäkra!

Tyvärr har jag glöm av vad vi gjorde i lördags (!!!) men jag minns att känslan var att Crunchie var tung. Jag kände inte riktigt att vi hittade den där lätta kontakten och samspelet jag vill ha utan det krävdes en del för att få igång honom och samma sak när man ville ner i energi (lång start- och stoppsträcka). Vi klarade av alla moment men det var svettigt.

Imorgon är det dags för terminsavslutning, blir spännande att se vem jag får rida då och vad vi hittar på!

Lektion nr 101


I lördags fick jag rida Tasset igen. Jag hade ingen fotograf med mig så fick försöka mig på selfies men det var inte det lättaste när Tasset ville smaka på telefonen.

Jag var glad att få rida samma häst igen. Det tar ju ett tag innan man ”hittar” varandra och efter en lektion kommer man hem, reflekterar och så tänker och gör man kanske lite annorlunda nästa gång.


Fokus den här lektionen var på sidvärtsrörelser och vi övade på att vända in antingen framdelen eller bakbenen innanför spåret (från halt alltså). För att flytta bakdelen använde vi underskänkeln (alltså vaden) medan man för att flytta framdelen skulle använda sig av att helt enkelt vrida om höften och på så sätt lägga an överskänkeln (låret). Det funkade jättebra på Tasset som ju är en väldigt känslig häst. Därefter fick vi rida några steg i sidvärtsrörelsen. Och för första gången fick jag Tasset riktigt eftergiven i ett par steg! Kändes jättekul att komma dit med just henne som är väldigt ”springig” och hög med huvudet. En jätteskillnad från förra veckan.

Vi fortsatte också arbetet på den förlängda hörnlinjen som vi övade på förra veckan. Slutligen fick vi gå in på volterna där vi övade på galoppfattningar. 

Det var en ovanligt utmanande och fartfylld lektion för oss som jag tror vi alla uppskattade. Vi börjar komma lite, lite längre och det är kul att få börja nosa på lite nya övningar!

Lektion nr 100 – del 2

ryttarlivet isabella tasset 2

Så, nu är det dags att skriva om hur det gick under själva lektionen.

Jag hade som sagt inte ridit Tasset på väldigt länge (och bara två gånger tidigare) så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Jag ville minnas att hon var framåt och känslig, två saker jag generellt gillar hos hästar, men också att det var lite svårt med huvudet som gärna flög upp och ner.

Hur som helst, det kanske roligaste med hela lektionen var ridlärarens min när jag kommer in i full tävlingsutstyrsel och en knoppad häst! Priceless! Hahaha. Jag fick ju såklart förklara mig (”jo alltså jag firar 100 lekioner sp dörför har jag klätt upp nig lite”) men jag vet inte om hon blev så mycket klokare på det. Hon tyckte nog att jag hade slagit slint 😂 Att man har ridit 100 lektioner är kanske inte nåt att fira för den vanliga ridskoleryttaren, det sägs ju att det krävs 10.000 timmar för att bli riktigt bra på något 😉

ryttarlivet 100 d
Visst var vi snygga?

Ridlektionen började som vanligt med en lång uppvärmning i skritt där vi fick känna på hästarna och allteftersom lägga in halter, fler och fler, tills vi till slut gick i en så samlad skritt som möjligt där vi kontrollerar precis varenda steg hästen tar. Jag tycker att det är en häftig känsla när man styr hästen med sin andning (vet inte hur jag bättre ska förklara det, men det är ungefär så det känns)! Tyvärr filmade inte Andreas uppvärmningen (han tyckte säkert det såg alltför tråkigt ut ;)) men jag hoppas få med detta på film en annan gång så jag kan visa er skillnaden på när jag bara skrittar på utan särskilt mycket tanke och den här skritten där varenda steg är medvetet.

Därefter fick vi börja trava, först i lätt sits och sedan nedsuttet. Tasset, som är en hopphäst har en ganska ojämn (i takten) och framåt trav som inte är helt lätt att sitta ner i och få jämn så jag är nöjd med att jag över huvud taget kunde sitta ner hela tiden och inte skumpa av! Som ni ser i klippet så har jag det inte helt lätt däruppe och det är så otroligt stor skillnad från när jag red svarta stoet Marolien för några veckor sedan, om ni minns?

Så här såg i alla fall en del av traven, och lektionens enda galopp ut:

 

Därefter skulle vi rida den förlängda hörnlinjen (man vänder upp vid A eller C och sedan rider man ut mot B/E eller senare bokstav) i skritt och trav. Först med en helt rak häst och helt enkelt rida rätt mot bokstaven men allteftersom istället rida en skänkelvikning ut mot väggen.

Slutligen fick vi testa att rida ”bogen in” vilket, om jag förstår det rätt, är en början till/förenkling av skolan ”öppna”.

ryttarlivet 100 fokus

Såhär såg det ut när vi försökte första gången. Det är inte helt lätt att hitta det perfekta läget. Ni ser att halsen blir för böjd och när jag försöker rätta till det så missförstår vi varandra. Men kul är det att få testa på lite svårare grejer!

 

 

Allt som allt så var lektion 100 kul och lärorik men jag fick en häst som jag inte var van vid och som är ganska svår i dressyren (tycker jag). Dock är hon otroligt snäll, arbetsvillig och känslig så hon får många guldstjärnor ändå. Det vore kul att få hoppa med henne någon gång!

ryttarlivet isabella tasset 5
Observera nummerlappen 😉


Lektion nr 99

Ojojoj, nästa gång fyller vi 100!

Men lektion 99 ska givetvis få ett alldeles eget inlägg ändå. Precis som vanligt.

Som ni nog inte missat så var jag ju magsjuk större delen av veckan som gick. Fy sjutton alltså! På fredagen hade jag äntligen fått i mig lite fast föda (makaroner och falukorv) och livet började komma tillbaka. Funderade på om jag skulle kunna rida eller ej på lördag men vågade inte hoppas för mycket. På lördagsmorgonen kände jag mig okej, varken särskilt pigg eller risig. Gick ut med Sintra, åt ordentligt och hoppade i ridkläderna. Eftersom vi äntligen skulle få hoppa och jag har missat de tidigare hopplektionerna så ville jag verkligen åka till ridskolan. Planen var att åka dit i alla fall och känna in om jag skulle palla eller inte.

Det var kul att träffa gruppkompisarna igen eftersom jag missat lektionen innan då jag var i Hälsingland. Vi börjar bli ett lite mer sammansvetsat gäng nu och det är kul! Jag kom precis lagom till uppropet och blev då tilldelad Miromiz, ni kanske minns – han som jag tror inte vill vara ridskolehäst längre? Jag bad faktiskt att få byta för jag kände att med min energinivå som var ungefär en femtedel av min normala så skulle jag inte orka med detta, varken känslomässigt eller fysiskt. Blev tilldelad trotjänaren Pajas istället och det var jag ändå nöjd med (även om jag helst hade velat få rida Marolien igen, som ni såg i lektion 97 och som är en riktig hoppstjärna).

Lektionen började som vanligt med lång uppvärmning i skritt med halter. Nytt denna gång var att vi gjorde tätare och tätare halter tills vi till slut gjorde en halt efter varje enskilt steg, och därefter ”knappt” gjorde halt, alltså halvhalter, och därmed lurades vi in att hitta den samlade skritten. Oj, hörrni. Jag inser att jag inte riktigt har ridit förut. Det HÄR är ju att rida, när man kontrollerar varenda bens rörelse! Ännu en ögonöppnare och en häftig känsla.

Därefter skulle vi öka energinivån in i traven. Då gjorde jag misstaget att släppa/länga på tyglarna och det var som att energin rann ur där fram och jag fick skänkla på igen. Jag förstod faktiskt ine det här sambandet förrän efteråt när jag pratade med ridläraren. Hon sa att särskilt den här hästen måste upp i formen för att bibehålla energin. När han får dra ner huvudet så längs hela kroppen och han liksom studsar ner på frambenen och bromsar upp sig själv. Jag har försökt rita det här så ni också ska förstå skillnaden:

lektion 99 teckning

Nu ritade jag det här på en minut ungefär så, ja, det är en konstig häst och benen är olika långa etc. men det är tanken som räknas 😉 Man vill helst få hästen att gå i ”lite uppför”-läget, alltså där bakbenen driver på och frambenen är lätta. Det var där vi var i skritten men när jag sedan längde tyglarna och huvudet åkte ner försvann bärigheten helt och Pajas hamnade istället i nedförsbacke. Det innebar att den energi jag skapade med mina skänklar i bakpartiet bromsades upp där fram. Förstår ni? Som sagt, ännu en ögonöppnare för mig som jag tror kommer göra stor skillnad nu när jag fått grepp om det (sen ska man lyckas rida på rätt sätt också, hehe, men bara att FÖRSTÅ, är ju i alla fall en bra början tänker jag!).

Därefter fick vi börja trava in över några bommar och små kryss med fokus på att bibehålla rätt energi och takt och att titta framåt. Jag tyckte faktiskt att jag gjorde det bättre än vanligt och om jag ska vara ärlig så beror det nog på magsjukan. Jag orkade liksom inte tänka så mycket som vanligt så min kropp red på känsla och huvudet höll koll framåt. et är väl egentligen så det ska vara men jag tänker alldeles för mycket annars och liksom krånglar till det.

Vi red i ström över bommarna och därefter en bana med små kryss /korslagda bommar på väldigt låg höjd). Jag kom superbra överens med Pajas som annars kan ha rykte om sig att vara seg och han hade en magiskt härlig galopp, rund och fin! Tyvärr fick vi bara hoppa banan en enda gång innan lektionen var slut så det var lite snopet med en hopplektion med bara några få språng. Nåja, bättre än inget och det gav definitivt mersmak!

Nästa vecka blir det dressyr igen.

 

Lektion nr 98

  

Det här kanske låter konstigt men när jag skulle börja skriva det här inlägget kom jag först inte ihåg någonting från måndagens lektion. Ingenting! Kanske beror det på magsjukan som slog till på tisdagkvällen och slog ut mig totalt resten av veckan, eller att jag under måndag och tisdag utöver intensivt jobb även tog hand om Andreas här hemma (som var magsjuk innan mig)… Hur som helst. Lite kommer jag ihåg nu.

Jag blev tilldelad Santina som inte är min favorit rent ridmässigt men jag gillar ju henne ändå, på ett mer.. personligt plan 🙂 Eftersom jag red i en för mig ny grupp, på ett snäpp högre nivå så kändes det skönt att få en häst som man känner till.

Eftersom nivån är högre, och instruktören en annan, så skiljde sig lektionen mycket från mina vanliga lördagslektioner. Tempot var superhögt!

Till exempel fick vi galoppera på en hel del redan tidigt under lektionen. Fokus, vad jag minns, var att minska och förstora volterna (vi var uppdelade i två grupper, en vid A och den andra vid C). När vi och hästarna var uppvärmda (eller som i mitt fall, helt flåsig…!) så gick vi över till en övning där vi skulle rida upp längs medellinjen från A mot X (ridhusets mitt). första halvan av denna del skulle vi fokusera på att ha en rak häst och när vi så kommit halvvägs mot X skulle vi böra tänka ”bogen in” och så småningom hamna i tre spår (annars går ju hästen i två spår, framhovarna efter varandra och bakhovarna efter varandra). Bogen in är alltså lightversionen av en öppna.

Vid X skulle vi sedan gå in i en 8-metersvolt åt samma håll som hästen var ställd (vi alternerade håll) och när man kom upp på mittlinjen igen rakställde vi hästen för att sedan ställa om och gå ut i det andra varvet. Förstår ni eller blir det bara snurrigt? Den här övningen gjorde vi i både skritt och trav.

Allt som allt en fartfylld men kul lektion. Jag tyckte att det gick okej för mig och Santina. Hon är ganska stel och springig men vi fick till en bra takt och känsla i traven stundtals där jag verkligen kunde sitta i sadeln vilket vi också fick beröm för. Dock blev hon bitig och springig andra stunder och då måste jag verkligen våga ge och ta tygeln och inte sitta och hålla tillbaka hela tiden.

Instruktören tyckte att jag hade utvecklat sedan sist han såg mig i alla fall, för ett par månader sedan, så det var kul att höra! Dock måste jag UPP MED BLICKEN vilket han sa flera gånger. Jag måste våga känna vad hästen gör, utan att titta. Och bara för att hästens huvud är ställt något nedåt åt höger så behöver inte mitt huvud också vara det 😉

 

 

Filmklipp från i lördags

IMG_1799 (1280x853).jpg

I lördags när jag hade Andreas med mig så blev mina kurskamrater också sugna på att bli filmade. Därför blev det väldigt få och korta sekvenser med mig, för att få med alla andra. men här kommer i alla fall ett smakprov:

(Jag filmade av kameran av lathet ;-))

Än en gång är det så nyttigt att se sig själv rida på film. Det jag noterar direkt är att jag kunde ha haft längre stigläder (för att undvika att hamna i stolsits), att jag måste få upp blicken, koppla på coremuskulaturen och att jag måste våga lätta på handen.

 Vad tycker ni? Och tycker ni att det ser annorlunda (bättre/sämre) ut när jag rider utan väst?

 

Lektion nr 97

   

Gårdagens lektion bjöd inte på någon toppenkänsla och var rätt så tråkig. Det berodde dock till stor del på att jag missförstod den enda övningen vi tragglade hela lektionen 😂

Okej, från början nu. Jag hade lyckats dra med mig Andreas för att filma och hoppades få rida Sylvester igen som jag ju fått en så bra känsla på de senaste två lektionerna. Istället blev jag tilldelad Marolien, en frieser-typ av häst (men hon är inte det säger de). Modern är okänd och fadern en KWPN (holländskt varmblod enligt wikipedia).

Efter lite uppvärmning skulle vi öva pp att hitta hästens bakben för att inverka vid rätt tillfälle (när hästen lyfter höger bakben ska du inverka med höger skänkel). Tricket är att känna i din kropp hur du, på grund av hästens rörelse, gungar lite mellan sidorna. När ditt eget knä gungar ner på ena sidan så är det för att hästen lyfter det bakbenet och det är just då du kan inverka genom en impuls. Man ska alltså inte skänkla på med båda sidorna samtidigt, utan driva på bakbenen ett i taget. Jag tror detta känns nytt för alla nybörjare inklusive mig själv. Alla i gruppen var i alla fall jätteduktiga på att känna av detta. När vi passerade ridläraren skulle vi säga vilket bakben som var på väg, ”höger vänster höger vänster”.

Vi övade sedan på att rida rakt fram. Det låter ju löjligt med det är riktigt svårt när man rider långt från ridhusväggen (i detta fallet på trekvartslinjen, alltså mellan mittlinjen och ridhusväggen). Det gäller att hålla hästen helt rakt och inte låta den falla ut åt något håll.

Därefter skulle vi gå in och rida den förlängda hörnlinjen. Det innebär att man rider från C till P och A till S. Nej, så gjorde vi, men enligt google så är det B/E som gäller, alltså en kortare linje än den vi övade på igår. Hur som helst. Fokus på att hålla hästen rak och komma rätt. Detta gjorde vi både i skritt och trav och efter en 20 minuter så var jag rätt så trött på övningen. Och så ser jag nu på filmerna att övningen vid något tillfälle som jag måste ha missat helt gick över till en lättare skänkelvikning! Vad fasen! Det är ju det jag kan ganska bra!

Nåja på’t igen nästa gång! Tyvärr blir det inte nästa lördag, för då är jag uppe  Hälsingland med Andreas och våra vänner men jag ska försöka squeeza in en lektion någon kväll i veckan, om jag lyckas hoppa in som ersättare. Är otroligt ridsugen!

(Ps. Bild- och filmbevis kommer)

Lektion nr 96

Jag är så glad! Äntligen en sådan där lektion och känsla när man känner ”Yes! Det går ju framåt! Jag kan!”.

Jag fick rida Sylvester igen, ni minns kanske honom från förra veckan, han med de vevande frambenen? Jag fick ett så smart tips från en gruppkompis idag för att råda bot på det där vevandet. Så enkelt, så snällt mot hästen och så effektivt! Tricket är att hålla honom i grimman och få över hans vikt på den sidan som han vill stå och veva på. När jag drar i grimman skjuter han automatiskt över vikten på den sidan istället för den andra och eftersom benet nu agerar ”ståben” så kan han inte veva runt det. Han kan ju veva på med det andra men det insåg han ganska snabbt inte gav nåt resultat. I övrigt betedde jag mig likadant som förra gången, lugn och metodisk, prata med hästen och berömma när han är duktig och står stilla. Det gick mycket bättre idag. Jag tror att han testar mest på för honom nya ryttare men allt eftersom så slutar han nog. Vi får se framöver helt enkelt!

Under lektionen fortsatte vi öva på framdelsvändningar blandat med serpentiner i trav. Jag red hela lektionen utan stigbyglar (i skritt, trav och galopp) så det lär ju kännas de kommande dagarna, haha! Det var verkligen en toppenlektion idag, eftersom man hela tiden var i en övning så fanns det aldrig risk att man bara ”åkte med” utan det var tungan rätt i mun och fullt fokus på hjälperna hela tiden. Sylvester är otroligt lyhörd så det krävs verkligen pyttelite för att få honom dit man vill. För att göra halt behöver man bara andas ut/spänna magen till exempel.

I början skumpade det rejält i traven så jag ”fuskade” genom att rida lätt (även det utan stigbyglar alltså) men då fick jag en tillsägelse, haha, och tur var det för när jag väl lyckades hitta den där rätta takten så var det en helt magisk känsla. Jag kände mig som värsta dressyrproffset!

Vi provade förvänd galopp, alltså att fatta vänster galopp där det ”egentligen” borde vara höger (som när man rider i höger varv). Och Sylvester lyssnade direkt, inga problem alls!

Det jag tar med mig från dagens lektion är helt klart den där magiska traven, de små osynliga hjälperna och att jag måste hålla koll på mina händer/handleder så att de inte faller ihop. Och i galopp utan stigbyglar måste jag våga släppa ner benen, det blir lätt så att man liksom ”håller om” och liksom klamar sig fast och det säger ju sig självt att det inte är särskilt smart 😉

TYVÄRR hade jag ingen på plats som fotade/filmade, hade verkligen önskat att få se hur det såg ut utifrån och inte bara hur det kändes. Men jag tar med mig känslan i alla fall!

Firade med en glass när jag kom hem!


Nu bär det av till Mall of Scandinavia där jag ska träffa Denise! 

Lektion nr 95

Hjälp! Lektion 100 närmar sig med stormsteg och visst känner jag att jag har lärt mig en del men usch, jag känner verkligen att jag hade velat kommit så mycket längre än här där jag står idag. Nåja, nu har jag fått klaga av mig lite och här kommer rapporten från gårdagen.

  
Sylvester heter den här killen som var en ny bekantskap för mig. En sjuttonårig vallack. Fick rådet att ställa upp honom i gången då han skulle vara jobbig att fixa med. Och det stämde, tyvärr.

  
Han var superenkel att sätts på grimman och sedan ställa upp, stod söt som en gummibjörn men öronen framåt. Här har han fått på sig skydden fram men jag kan lova att det tog tid! Någonting otäckt har han varit med om för så fort man rör sig bakom hans huvud, mot kroppen med borste till exempel så börjar han veva med frambenen. Och då menar jag veva! Jag har aldrig sett en sådan rörlig häst, han fick ut benen säkert en halvmeter åt sidorna vilket gör det både otäckt och farligt att vara i närheten. Jag höll mig lugn som alltid och försökte vänta ut, prata lugnande och allt annat som brukar funka men så snart jag kom ”för” nära började vevandet igen. Jag fick känslan av att han var rädd att jag skulle göra illa honom och kanske hände något för en massa år sedan som liksom har fastnat i huvudet på honom.

Med hjälp av en gruppkompis som fick avleda honom med hö så lyckades jag i alla fall till slut både borsta, kratsa hovar, få på skydd och sadel. Men puh, det var inte lätt!

Under lektionen kändes han som en ”medelridskolehäst”. Han lyssnade fantastiskt bra framför allt på sätet och vi fick till vädigt fina halter (tycker jag i alla fall utefter hur det kändes). Vi övade än en gång på halva framdelsvändningar och dem satte vi verkligen klockrent! Därefter  skulle vi jobba med att öka och mindka storleken på volten i skritt vilket också funkade väldigt bra. Det göllde bara att hålla koll på skänklarna hela tiden, för Sylvester behövdes ramas in och mötas upp för att inte flyta iväg för långt.

Så efter att också ha travat lite skulle vi så fatta höger galopp på volten. Och det var som att få motorstopp. Som om vi liksom hostade oss framåt tre steg för att sedan dö. Helkonstigt. Han hade ingen superbjudning innan och kanske skulle jag ha drivit på mer men jag fick verkligen inte till det. Nåja, efter lite mer trav bytte vi volter och i vänstervarvet tog han fattningen direkt och vi fick en väldigt fin känsla. 

Tyvärr fick jag väldigt lite feedback under lektionen (vet inte om det är ett bra tecken men för mig känns det bara trist – jag vill ju utvecklas och få med mig nya nycklar) men det jag själv tar med mig är att få till en fjädrande hand. Det känns som att jag sakta börjar lära mig men jag har en bra bit kvar.

Öva, öva, öva är det som gäller!

Ridhelgen, fjärde och sista lektionen

sondag2

Äntligen dags att avsluta sagan om ridhelgen på Wirsbo, eller vad säger ni?

Länkar till de tidigare rapporterna för den som vill fräscha upp minnet:

Första lektionen
Andra lektionen
Tredje lektionen, del 1
Tredje lektionen, del 2

Som ni kanske (men troligtvis inte, med tanke på tiden som gått emellan inläggen) minns, så red jag en annan häst under den tredje lektionen. Gringo som han hette var lite lugnare och mer förlåtande än ”ferrarin” Edward som jag ridit de första två lektionerna.

Till den fjärde och sista lektionen fick jag själv välja vem av dem jag ville rida och jag våndades en hel del. Det var ju så kul och häftigt att rida Edward. Men samtidigt så jäkla svårt. På Gringo var det lättare men det var ju inte alls den där häftiga känslan. Ferrari-känslan alltså. Till slut tänkte jag såhär: Gringos finns det många av på ridskolan. Edwards får jag kanske aldrig rida igen. Så jag valde Edward. Och det var väl såhär i backspegeln kanske inte det bästa valet. Nåja, man lär sig alltid nåt!

Vi skulle precis som de tidigare lektionerna börja med självständig ridning. Efter skritt och en del tempoväxlingar började vi trava och göra skänkelvikningar.

sondag1

I början av passet tyckte jag att känslan var ganska bra. Edward var såklart het, och vi var inte till hundra samspelta men det gick ändå ganska bra.

Det som var kul var att kursarna hade bett om musik och som ni ser så försöker jag rida i takt. Riktigt häftig känsla faktiskt!

Här får ni ett litet exempel:

 

Men detta varade tyvärr inte så länge… Efter trav och skänkelvikningar skulle vi börja jobba  i galopp. Till en början gick det helt okej ändå men Edward är extremt känslig för skänkeln och om man bara hamnat lite för långt bak så blir han missnöjd. Eftersom han hade en så luftig galopp mot de hästar jag ridit förut så hade jag jättesvårt att liksom komma ner i sadeln och just få alla kroppsdelar på rätt plats.

sondag5

Så plötsligt var det som om vi blev osams, för resten av lektionen. Han började rycka med huvudet, han var ”studsig”, han stannade och backade. Ja, han var allmänt missnöjd med hela situationen.

Jag försökte hålla mig lugn och sansad och bara rida ridare men vi kom aldrig tillbaka till den fina känslan från första delen av passet. Så de sista kanske 30-40 minuterna såg tyvärr mest ut så här:

Det var verkligen inte den typ av sista pass jag hade önskat mig, för känslan och självförtroendet var såklart på botten efter det här, men man får le och tänka framåt istället!

sondag3

Den känslan jag har nu, ett par veckor senare, är i alla fall revanschlust . jag vill kunna rida en sådan här häst, snyggt, balanserat och i harmoni i framtiden! Vad tror ni, kan det gå?

 

 

 

Lektion nr 94

  
Nu på lördag blir det ingen ridlektion p.g.a. påsken men här kommer en rapport från förra lördagen!

För fjärde gången i rad fick jag rida Santina. Som ni vet så gillar vi varandra så det kändes kul! 

Fokus för dagen var på sidvärtsrörelser och då främst framdelsvändningar. Det fina med den övningen är att man som ryttare verkligen får öva på att ha hela kroppen i balans och vara noga med hjälperna.

Vi gjorde den här övnigen igen där man skrittar kontrollerat mellan konerna. Gör halt när man som ryttare är bredvid konen, flyttar hästens bakdel så att man hamnar i rätt riktning mot nästa kon, halt igen, skritta till nästa kon och så fortsätter man så. Oerhört nyttig övning!

  
Vi jobbade också på volter med att öka och minska volten. Här använder man också sidförande skänklar (sina ben) för att förflytta hästen inåt och utåt.

Det som känns extra kul är att jag har kommit långt med att sitta ner i traven, nu skumpar jag inte alls som förr utan kommer verkligen ner i sadeln. Jag har också börjat få till det här med att rida på eftergift mer, alltså att hitta rätt läge där man inte har ett konstant tryck i tygeln. Härligt med framsteg!

Lektion nr 92 & 93

Det är fortfarande soffläge som gäller här hemma men som tur är har jag haft ett inlägg i utkast som bara saknade slutknorren. Så här kommer alltså rapport nr 92 & 93!

Nu får det bli ett komboinlägg, för mina senaste två lektioner hänger ihop. För två veckor sedan stod markarbete på schemat och i helgen var det dags för hoppning (jippie!) och båda gångerna red jag finaste Santina.

  

Tyvärr har jag inte haft någon som har kunnat fotografera på plats så ni för nöja er med mina selfies och ord (samt min kreativa bild ovan), men det är kanske bättre än inget ändå? 🙂

Markarbete

När jag började rida trodde jag att markarbete var arbete från marken (inte så konstigt, eller hur?). Alltså att man inte satt på hästen utan jobbade ifrån marken. Det var ju fel. Helt fel. Ännu ett sånt där snurrigt ord inom hästvärlden som man bara får lära sig helt enkelt. Markarbete innebär nämligen att du sitter PÅ hästen (inte på marken) och rider över bommar, eller låga hinder, som alltså ligger på marken.

Man kan väl säga att övningarna (som jag uppfattar det) går ut på att träna sin egen och hästens reaktionsförmåga och avståndsbedömning, samt att få hästen att lyfta ordentligt på hovarna. Lite gymnastik alltså, både för kropp och knopp. Att trava rakt fram över bommar kräver ju betydligt mycket mer fokus och koll på alla fyra hovar än att bara trava rakt fram utan några hinder i vägen.

Av den här anledningen rider vi alltid markarbete veckan innan vi ska rida hoppning, vilket är var sjätte vecka eller något sådant.

Som vanligt tränade vi övergångar innan vi började trava över bommar. Till skillnad från veckan innan då Santina var lite trött så var det nu full gas. Det märks att hon gillar småhopp- och skutt och hon dras som en magnet till bommarna. Santina är betydligt mindre än de andra hästarna i gruppen så avstånden mellan bommarna blir lite knepigare. Det i kombination med en pigg och glad häst gjorde att hon gärna hoppade över bommarna och galopperade emellan snarare än att trava. Så här gällde det att hålla koll och hålla henne kvar i traven utan att bli stel/hård. 

På lördagens hopplektion blev det en till synes väldigt enkel övning. Två hinder med kanske 6 galoppsprång emellan pp rakt spår. Om Santina var hoppglad under markarbetet så var hon hopptokig nu, haha! Hon tog i och FLÖG över redan första försöket då vi bara skulle trava över…. Så då skulle jag hålla tillbaka henne lite nästa gång och då… Vägrar hon istället. Haha! Det är inte lätt hörrni, här gäller det att hitta precis rätt läge där man skänklar på för att visa att jodå, vi ska fram och över, men samtidigt inte för mycket.

Råden jag fick var blicken framåt (alltid framåt!), driv inte med sätet, skänkla på bara strax innan hindret och låt hindret komma till dig. Låt Santina sköta antal galoppsprång och allt, bara titta framåt och följ med. Och ja, det funkade ju utmärkt. Ibland ska man inte tänka eller göra för mycket helt enkelt…

  

Lektion nr 91

Näe hörrni, nu får jag skämmas! TRE orapporterade lektioner i rad!


Tre lektioner med sötnosen Santina!

Ni minns kanske Santina från hoppkursen jag gick i december? Hon är världens sötaste lilla skäck och jag gillar henne. Hon är kanske inte mitt förstahandsval för dressyr egentligen, men hon har en härlig personlighet och vi passar varandra helt enkelt.

Som ni vet tar jag mig alltid extra tid att bara känna in hästen och mysa före och efter lektionerna. Rykta ordentligt och bara ”hänga” lite. Santina är en av de hästar som verkligen uppskattar det (det gör iofs de flesta enligt mina erfarenheter). Eftersom hon är en liten häst så når jag också precis överallt och hon kan få sig en skön genomgång av hela kroppen. Spa deluxe!

Den första av de tre lektionerna stod dressyr på schemat och första delen av lektionen övade vi sidvärtsrörelser (när hästen ska gå framåt-mot sidan) och framdelsvändningar (då hästen står och stampar med frambenen men flyttar bakbenen för att helt byta riktning). Här finns en toppenbra förklaring på övningen: Hästen och Jag och där har jag lånat denna bild som också beskriver en av övningarna vi gjorde i skritt, nämligen att runda koner med hjälp av just halva framdelsvändningar!


Santina lyssnade väl och jag tyckte att det gick helt okej. Utmaningen är att hitta precis rätt balans med hjälperna, alltså framförallt den sidförande skänkeln (som säger åt hästen att förflytta baken i sidled) och den motsatta skänkeln som håller emot och visar att ”nu räcker det”.

Andra delen av lektionen övades en del i trav och galopp och Santina som annars är en häst med energi och spring i benen var som en tung heffaklump. Man kan bli överraskad hur mycket en liten häst kan få en att svettas för här fick jag verkligen driva på och inte ”drömma bort mig” för att behålla henne alert och framåt.

Det var faktiskt första gången jag fick den här känslan på Santina så det kom lite som en överraskning. Det visade sig efteråt att hon redan ridit två lektioner före min (på högre nivå) så hon var nog helt enkelt lite trött. Tre lektioner per dag är maxgränsen för hästarna på min ridskola och det är kanske okej, men jag tycker det låter lite väl tufft när de alla ligger mellan kl 09-13.

Hur är det på era ridskolor, hur ofta och mycket rids hästarna?

Lektion nr 89

linslus

Jag ligger lite efter med rapporteringen men nu är det dags för lektion nr 89, som gick av stapeln den 20 februari. Det blev lite av ett chockartat slut då en ambulans fick köra in i ridhuset och hämta upp en av kurskamraterna, och jag kommer till det.

Än en gång fick jag chansen att prova en ny häst och denna gång blev det unge herr Moncler, en ganska stor irländsk valack född 2008.

Moncler var en väldigt trevlig häst som jag gärna rider igen. Lektionen började precis som alla andra med att lära känna varandra i skritt med många halter för att hitta den där rätta känslan med så små hjälper som möjligt. Jag märkte direkt att Moncler kändes annorlunda än de andra hästarna jag ridit på ridskolan. Han är pigg och glad och vill väl men han är fortfarande väldigt vinglig. Man fick verkligen hålla tungan rätt i mun och skänklarna på rätt plats!

Något som ridläraren pratade om mycket den här gången var att hitta rätt kontakt med tygeln. Minns ni att jag när jag började alltid hade för lång tygel och höll för ”löst”? Nu känner jag att jag istället håller för hårt och statiskt eftersom jag fått höra att man ska ha ”ett jämnt tryck i bettet”. Den här ridläraren förordar dock en väldigt mjuk ridning, vilket jag verkligen gillar, och då ska man helst rida på eftergift. Alltså inte med en lös/hängande tygel, men man ska liksom ”ge” snarare än ”ta”. Förstår ni hur jag menar då?

Vi följer alltid instruktionerna vi får och den här gången fick vi inte i förväg veta övningen utan ”lurades” in i den genom att ridläraren bar sa vad vi skulle göra. Vis så gjorde vi övergångar från skritt till galopp, och det gick riktigt bra för hela gruppen!

Så här såg det ut:

 

Därefter började vi med voltarbete kombinerat med galopp och plötsligt ser jag i ögonvrån hur något hoppar till i andra änden av ridhuset och hur en tjej i gruppen flyger av. Hon landar sittandes ungefär, från vad jag kan se, och hästen skenar i väg genom ridhuset. Som tur är får vi alla direkt stop på åra hästar och det infinner sig ett nästan kusligt lugn.

Alla står stilla och tysta medan ridläraren sakta går fram till hästen, och tar med sig den till ryttaren på marken. Hon är väldigt chockad och sitter först ner och hämtar sig. Sedan ställer hon sig upp och ridläraren hämtar pallen så att hon ska kunna sitta upp igen och inte bli rädd. Men då svimmar hon.

Hon bara faller ner på marken och ligger blick stilla. Ridläraren får ingen kontakt och Andreas som suttit på läktaren för att filma mig hoppar ner. Två i gruppen är läkare och en av dem hoppar av sin häst för att kolla läget. Ridläraren tar den hästen och Andreas tar ”olyckshästen”. Vi andra kan inte göra mycket annat än att sitta kvar på våra hästar just nu.

Medan Andreas ringer på en ambulans undersöker läkaren tjejen. Självklart får olyckshästen ett litet ryck och Andreas fastnar med tygeln mellan frambenen och jag hinner tänka ”nej! snälla, nej!!”. Jag säger lugnt ”du måste lyfta på hästens hov” men han vet inte hur man gör så han börjar fippla med spännet i stället och hästen trippar lite. Men så är det som om den förstår att det faktiskt inte är läge att tjafsa nu så den lugnar sig och Andreas står med två lösa tyglar, puh!

Vi andra skrittar iväg till andra änden, sitter av och går in i stallet med hästarna. Under tiden kör ambulansen in i ridhuset. Tjejen har vaknat till och försökt resa sig flera gånger men ramlar ihop varje gång.

Ett konstigt och obehagligt slut på en lektion som hade börjat jättebra. Vi fick ett mejl från tjejen på kvällen. Hon mådde bra men hade ont. Svimningarna orsakades troligen av chocken och smärtan, ett blodtrycksfall som såg värre ut än det var.

Det som hände var att hästen bockade mitt i galoppen. Jag har delar av händelsen på film och jag kan faktiskt inte se vad som orsakade det, ingen annan häst var i närheten. Kanske hamnade skänkeln på fel ställe eller kanske tog hon i tygeln vid fel tillfälle, svårt att veta. Jag hoppas bara att hon vågar sig upp på hästryggen igen!

Ridhelgen, lektion 3 del 2

Äntligen en uppdatering, eller hur? 😉

För ett par helger sedan var jag på Wirsbo herrgård på en ridweekend. Fyra lektioner i högt tempo och på svår nivå blev det. Väldigt utmanande, och utmattande!

Den tredje lektionens början har jag redan skrivit om här.

Efter att vi värmt upp och övat trav-halt så gick vi över till mer mjukgörande rörelser. Jag fick börja med att ställa Gringo inåt och utåt i trav längs långsidan.

Därefter fick jag för första gången testa på att göra öppna. Här är det allra första försöket, och jag tycker det gick riktigt bra!

Öppna är en samlande och mjukgörande rörelse där hästen ska gå på tre spår och alltså inte korsa bakbenen som i en skänkelvikning. Inner bak och ytter fram ska gå på samma spår. På engelska heter det ”shoulder in” och det är ju betydligt mer beskrivande tycker jag. 

öppna sluta

Man brukar säga att öppna är som att gå in i en volt, men man fortsätter framåt istället. Och sluta är istället momentet då man går ut ur volten. Men det har jag inte testat än!

Öppna och sluta kallas gemensamt för ”skolor”. Varför vet jag inte, haha!

Efter att ha provat på öppna så blev det galopparbete och här var fokus för mig bara att hålla lagom bra fart och öva på att sitta ner i galoppen, samt att inte gena i hörnen (lättare sagt än gjort!). För att komma ut ordentligt i hörnen får man använda innerskänkeln (alltså den som är mot ridhuset trycker  hästen mot hörnet) och yttertygeln som leder lätt utåt. Det funkade faktiskt helt okej och jag tycker att Gringo lyssnade jättebra.

 

Väldigt mycket av den här lektionen handlade om att verkligen sitta korrekt och att hitta balansen, både i sig själv och i hästen för att kunna inverka och göra övningarna på rätt sätt. Jag tycker faktiskt att min sits ser ovanligt bra ut här. Mycket hänger också på att få ner tempot och inte stressa/springa sig igenom övningarna. Allt som allt, flera lärorika övningar som verkligen rekommenderas!

Som vanligt uppskattar jag verkligen ert kritiska öga – vad ska jag tänka på, vad kan jag göra annorlunda/förbättra? Kommentera gärna!

Lektion nr 90

  
Nu hoppar jag över lektion 89 (förra lördagen) men det kommer en rapport från den senare, jag lovar.

I tisdags tog jag i alla fall en extra lekion. Det finns en mejllista där alla ridskoleryttare kan sälja/byta sina lektioner vid tex sjukdom eller resa och jag nappade på en sådan. Jag rider normalt på nivå B och det här var en C-grupp (alltså en nivå högre). Bästa Zhara kom ut till stallet för att filma/fota men tyvärr var varken kamera eller häst med oss den här gången.

Jag fick rida Miromiz och jag tror att det är tredje gången jag rider honom. Han är en trotjänare på ridskolan men tyvärr har jag känslan av att han inte längre trivs med jobbet, och jag återkommer till det.

Direkt under uppvärmande skritten bad ridlären (inte min ordinarie) mig att komma in i mitten och så satte han på en gummisnodd/halsförlängare på Miromiz. Och därefter var Miromiz riktigt missnöjd. I skritt försökte han komma undan och i trav bröt han av, backade och hade sig. Jag tror att han var stel och kanske till och med hade ont och den där snodden gjorde tyvärr mer skada än nytta den här gången.

Ganska snart skulle vi börja med galoppfattningar och då såg Miromiz rött. Han bockade och gjorde allt för att komma undan. Jag tog det lugnt där uppe och blev aldrig rädd utan satt säkert i sadeln. Men det kändes inte kul, för jag kände direkt att Miromiz var inte på något sätt trotsig eller elak, han ville bara slippa. Usch, då känns det jobbigt. Ni vet ju att jag är noga med att hästarna ska må bra och ha kul och det här kändes inte rätt 😦

Vi fortsatte jobba i trav med övergångar till skritt medan de andra galopperade. Därefter fick vi börja rida skänkelvikningar i ”trappor” längs långsidan. Alltså rider man rakt fram ett par steg, sedan skänkelvikning, sedan rakt fram igen o.s.v.

Det här gick faktiskt ganska bra och jag fick känslan av att det var det här Miromiz behövde – få mjuka upp sig. Hade jag fått välja så hade vi värmt upp längre i skritt och med mjukgörande sidvärtsrörelser innan vi började med galopparbete. 

Om jag får rida Miromiz igen kommer jag prata med ridläraren om hur jag tänkte och kände. Jag hoppas att detta bara var tillfälligt men jag hade lite samma känsla på honom senast också – han vill helt enkelt inte längre och antingen är han omotiverad men jag tror att han dessutom är stel eller kanske till och med har ont…

Har ni varit med om något liknande?

Ridhelgen: tredje lektionen

Ledsen att jag håller er på halster så länge med rapporterna från Wirsbo men det tar tid att gå igenom över 800 bilder och filmer kan jag lova! Så jag kan villigt erkänna att jag dragit ut på det lite extra, haha!

Nu är vi i alla fall framme vid lördag eftermiddag och den tredje lektionen av fyra.

Lektion 1,  Lektion 2

Som ni kanske minns så red jag Ferrarin Edward de första två lektionerna men eftersom han har en galopp som jag som nybörjare hade svårt att sitta ordentligt i och lektion 3 skulle handla mycket om just den gångarten så blev jag tilldelad en lite lugnare ridskolehäst, Gringo.

Gringo var tyvärr inte heller han den mysiga typen i boxen men han fick stå där och sura medan jag ryktade och fixade. Och som alltid går det bättre efter en stund och lite kli säger inte många hästar ner till 😉

Precis som tidigare lektioner hade vi ca 20 minuters självständig uppvärmning. För mig som nu red en ny häst var det ju väldigt värdefull tid. Gringo var verkligen helt annorlunda. Han var mycket mer lik de hästar jag brukar rida. Alltså ”normal” koppling, gas och broms jämfört med Edwards sportbilslägen. Med Gringo hamnade jag inte i dragkamp som med Edward men det beror nog på att jag vet hur en Gringo-häst fungerar medan Edward var ett helt nytt kapitel för mig.

För att få till en bättre och snabbare kommunikatiom fick vi öva på övergångar mellan halt och trav. Utmaningen är att inte hamna i skritt däremellan och det är inte det lättaste! Jag tycker det gick helt okej men jag fick skänkla på mer än jag brukar som ni ser.

Under lektionen fick jag också galoppera en del samt prova på öppna för första gången! Men det får bli ett senare inlägg om det när jag hunnit leta fram de bilderna. Nu åker jag till Vilnius på jobb.

(Privat)lektion nr 88

Igår red jag alltså min åttioåttonde lektion, och kanske tredje privatlektion (?). Ni minns kanske att vi skulle ha teori på ridskolan men fick en kort sitsträning istället (inlägget hittar du här) för ett par veckor sedan? Det var ett riktigt hallelujah moment som Kishti skulle ha sagt och jag bestämde att jag behövde mer av detta. Tillsammans med en härlig och väldigt duktig kvinna i min ridgrupp bokade vi därför en gemensam privatlektion med sitsträning för vår instruktör.

Jag blev tilldelad Santina vilket jag i ärlighetens namn kände mig liiite besviken med. Hon är en jättetrevlig liten häst, men hon är inte den som det är lättast att sitta på om man säger så. Hon slängtravar gärna (jag menar mest bara ”springer på”) och det blir skumpigt. Hur som helst, man kan inte klaga och jag påminde mig om att vi trivdes superbra ihop på hoppkursen runt nyår.

Som vanligt lade jag en hel del tid på att rykta och fixa, så mycket att hon var helt glansig men jag hann inte med svansen så den var full av spån, någut jag upptäckte till min förskräckelse när vi skulle gå till ridhuset. Nåja, man kan inte vara på topp jämnt eller hur? 😉

Vi fick hela det stora ridhuset för oss själva vilket kändes superlyxigt. Lektionen började med att vi fick värma upp självständigt i all gångarter och jag är SÅ bekväm med det. Men det är klart, jag har ju faktiskt haft medryttarhäst under en visserligen ganska kort period, men jag kan få hästen att följa mig och inte de andra hästarna. Santina var riktigt pigg (även så den andra hästen) och verkade tycka att det var kul med en annan typ av lektion.

Redan under uppvärmningen fick jag skärpa till mig (nu hade man ju ridlärarens ögon på sig hela tiden). Jag ställde Santina först till vänster, sedan rakt och till höger och ridläraren sa ”håll henne rak!” Och jag svarade ”men jag övar på ställning” varpå hon säger ”det där är inte ställning, nu böjer hon halsen och ställningen ska bara vara en lätt ställning i nacken så att du anar ögonfransarna och näsborren”. Jahapp! Gör om, gör rätt! 😊

Resten av lektionen fick vi longeras var för sig samt rida självständigt i övergångar skritt-trav och verkligen fokusera på sitsen och att hitta rätt takt i traven och verkligen kunna sitta i den.

Jag fick med mig supermånga nya nycklar:

1. Mina fötter ligger naturligt utåt och det gör att stigbygeln allteftersom åker bak på foten och liksom fastnar på benet och skänkelläget är då helt åt fanders. Jag måste tänka på att lyfta ut låren och liksom vrida om benet uppifrån så att jag kan komma in med insidan av benet mot hästen, inte baksidan!

2. Jag har förmågan att liksom luta mig lite bakåt när jag rider. Jag måste tänka på att sitta mer på pubisbenet än på baken och luta mig framåt (det är så det känns men det är då jag sitter rakt) för att hamna rakt över fötterna.

3. För att inte hamna i omvänt läge där man liksom sitter för långt fram på underlivet och blir som ett S i ryggen ska jag tänka att jag står framför ett skrivbord och ska stänga skrivbordslådan med, ja typ underlivet, så jag måste spänna magen och liksom trycka fram lite samtidigt som jag sitter ner i sadeln på både pubisben och sittben. När jag sitter rätt kommer jag ner i sadeln istället för att studsa på skinkorna som jag gjort tidigare.

4. Ge istället för att ta/hålla i. Som jag nämnde så var Santina väldigt framåt och hamnar lätt i en springig slängtrav. Då hamnar jag lätt i det läget att jag håller tyglarna statiskt, jag varken drar eller ger men det ger ett konstant tryck som hon fortsätter springa ifrån. Istället ska jag rida på eftergift, alltså krama tygeln och tynga ner sätet för att bromsa upp och sedan öppna upp (inte ge mer tygel men släppa på trycket) så fort hon svarar. De första gångerna lyssnade hon inte på det här så då fick jag tipset att helt enkelt bryta av till trav och göra övergångar så att hon är mer på alerten. Därefter kunde jag rida på eftergiften och wow – vilken skillnad!

5. När man väl rider på eftergift och har hästen med sig (alert) så räcker det att bara ”tänka” trav för att komma igång. Skänklade jag (om än lite) så tog hon i från tårna medan om jag bara smög in i traven så slapp vi springandet.

6. Väl i traven skulle jag rida så långsamt som bara möjligt för att komma in i takten och ja – där kom den! Jag trodde typ att jag red piaff och passage för det kändes som att jag nästan stod stilla och gungade med. Nu var det ju bara helt vanlig trav, men i hästens rätta takt och balans. Wow, vilken känsla! Traven blir långsammare men luftigare (och mjuk!) istället för den snabb och stötiga slängtraven (=omöjligt att sitta helt still i sadeln).

7. I lättridningen ska jag tänka på att sätta mig längre fram i sadeln. Jag har en förmåga att hamna nästan på bakvalvet och därmed ”rida på” hästen bakifrån vilket är helt tvärtemot det vi vill: att komma ihop och rida balanserat. Dessutom ska jag andas, komma ner med axlarna och rida lätt lugnare för att kunna hitta rätt takt och balans.

7. I galoppen ska jag tänka att jag följer med nedåt framåt. Det här var typ världsomvälvande för mig! Jag har länge känt att jag inte är med i hästens rörelse i galoppen, och även sett hur stötigt det ser ut på film, men inte vetat hur jag ska göra. Jag har suttit bak på skinkorna och lutat bakåt och då hamnar både jag och hästen ur balans. Nu kände jag för första gången att jag var med i rörelsen och jag satt som klistrad i sadeln!

Hur många aha-upplevelser som helst med andra ord! Otroligt välspenderade 525 kr! Nu ser jag verkligen fram emot dagens (vanliga) lektion 🙂

Lektion nr 87

  
Som jag skrev igår så fick jag ingen toppenkänsla av ridpasset i lördags och bestämde mig då direkt att gå till stallkontoret och se om det fanns någon plats kvar på söndagens drop-in, och det gjorde det!

Vi blev bara sex ryttare och jag blev tilldelad Aragorn, en stor vacker 12-årig fuxvallack som jag inte har ridit tidigare. 

Ridläraren Anna Baker var ny för mig men hon var väldigt lugn och förespråkade en noggrann och mjuk ridning, precis vad jag gillar! 

Efter uppvärmning i skritt och trav med många övergångar började vi med voltarbeten där vi skulle alternera mellan 20- och 10-metersvolter samt byta volt. Så därmed mycket fokus på ställning! Nästan hels lektionen reds i nedsutten trav och jag börjar få till det. Övning, övning, övning – det är det som krävs.

Vi avslutade även med galloppfattningar från skritt på volterna. Det gick riktigt bra.

Jag fick faktiskt lite beröm av Anna, för att jag har en bra blick och koll framåt och runt om kring samt att jag svänger med både blick och bröstkorg. Hon tyckte att jag hade en väldigt bra grund så det var ju superkul att höra!

Åh, jag önskar att jag hade råd och tid att rida varenda dag! Jag älskar det! Stod och kramade Aragorn i boxen länge efter passet, hästar alltså ❤️

Lektion nr 86

Tack för alla era härliga kommentarer och tips de senaste dagarna! Det är alltid lika kul när mobilen plingar till! Självklart ska ni även få se och läsa om resten av ridhelgen men ni får vänta lite till så jag hinner sortera bilderna och skriva ihop en ordentlig rapport.

Gårdagens lektion då? Om du följer mig (@ryttarlivet) på Instagrsm så såg du kanske att jag lade upp detta igår?

Här kommer en rapport från gårdagens lektion:

Jag var givetvis superpeppad och hade längtat hela veckan. Väl på plats får jag veta att ridläraren är ledig så vi ska ha en vikarie (typiskt!) och sedan blir jag tilldelad Miromiz. Jag har ridit honom tidigare en gång och han är av den lite segare sorten. Inte mitt förstahandsval nu såhär efter ferrarin, men men!

Eftersom Miromiz gick lektionen innan så hjälpte jag mina kurskamrater med deras hästar. Det känns kul att jag faktiskt kan hjälpa andra! Jag är ju väldigt lugn och orädd med nys hästar så jag visade och förklarade hur jag tänker. Kanske får bli ett separat inlägg!

Lektionen då? Vi övade i skritt och trav på volter och ställning. Jag tycker att jag lyckades helt okej ändå med att hålla igång Miromiz och genomföra alla övningar men det var seeeeegt. Sådär när man liksom måste kämpa sig igenom varenda övning och inte får nåt gratis. Dock måste jag säga att jag hade fått med mig mer självförtroende i ridningen sedan ridhelgen. Jag blev inte alls nervös eller osäker om något inte funkar, utan tänker framåt. Det är en skön känsla!

Och idag fick jag chansen att få med mig en ännu bättre ridkänsla till nästa vecka.

Ridhelgen – lördag morgon

lordag3

Som sagt, fredagens lektion avslutades med gråt i boxen. Men med de andra kursdeltagarnes pepp och en härlig gemensam middag gick jag till sängs med en bra känsla inför lördagen.

Vi fick hämta in hästarna från hagen där de hade stått under morgonen och det gick hur enkelt som helst, inga tveksamheter alls. Edward verkade ha tyckt synd om mig efter gråten kvällen innan så han var nästintill mysig i boxen! Än en gång tog jag lång tid på mig att rykta ordentligt. Det är mysigt.

lordag1

Precis som kvällen innan började vi med ca 20-30 minuters självständig ridning/uppvärmning. Därefter låg fokus på framförallt traven och då ställning och rakställning (alltså att hästens nacke antingen är antingen rak eller ställd åt höger eller vänster utan att resten av kroppen följer med som en banan).

När vi fått kläm på det började vi jobba med åttor. Här gäller det att (försöka hinna med att) ha hästen rak innan man går in i första volten, mellan de två volterna och fram till nästa åtta. Jag hoppas att den här skissen förklarar övningen:

travåttor

 

Här kan ni även se en liten snutt på hur det såg ut.

Nu när jag tittar på alla klipp så ser det faktiskt inte alls lika illa ut som det kändes. Nu var visserligen just lördagsförmiddagen den lektion med Edward jag tyckte gick allra bäst. Vi kom hyfsat överens och jag lyckades tygla hans energi utan att han tröttnade på mig och började fajtas. Det är inte det bästa jag gjort på hästryggen direkt, men med tanke på vilken helt annan typ av häst det här var så är jag ändå nöjd att vi ens tog oss igenom övningarna! 🙂

Jag nämnde ju också Edward galopp igår. Vi tog det ju väldigt lugnt med den men här är ett kort exempel:

Jag hade problem dels med den helt nya känslan i hans steg men också med att min säkerhetsväst liksom fastnade i det höga bakvalvet på sadeln. Just denna gång gick det rätt så bra men när han tog i med sina snygga runda språng så hakade jag liksom fast där bak och drogs helt ur balans. Svårt det där med väst av eller på… Är det någon mer som känner igen detta?

Lektionen tog slut snabbare än kvickt och till eftermiddagens lektion skulle jag få byta häst eftersom fokus skulle vara mer i just galopp. Fortsättning följer…