Lektion nr 99

Ojojoj, nästa gång fyller vi 100!

Men lektion 99 ska givetvis få ett alldeles eget inlägg ändå. Precis som vanligt.

Som ni nog inte missat så var jag ju magsjuk större delen av veckan som gick. Fy sjutton alltså! På fredagen hade jag äntligen fått i mig lite fast föda (makaroner och falukorv) och livet började komma tillbaka. Funderade på om jag skulle kunna rida eller ej på lördag men vågade inte hoppas för mycket. På lördagsmorgonen kände jag mig okej, varken särskilt pigg eller risig. Gick ut med Sintra, åt ordentligt och hoppade i ridkläderna. Eftersom vi äntligen skulle få hoppa och jag har missat de tidigare hopplektionerna så ville jag verkligen åka till ridskolan. Planen var att åka dit i alla fall och känna in om jag skulle palla eller inte.

Det var kul att träffa gruppkompisarna igen eftersom jag missat lektionen innan då jag var i Hälsingland. Vi börjar bli ett lite mer sammansvetsat gäng nu och det är kul! Jag kom precis lagom till uppropet och blev då tilldelad Miromiz, ni kanske minns – han som jag tror inte vill vara ridskolehäst längre? Jag bad faktiskt att få byta för jag kände att med min energinivå som var ungefär en femtedel av min normala så skulle jag inte orka med detta, varken känslomässigt eller fysiskt. Blev tilldelad trotjänaren Pajas istället och det var jag ändå nöjd med (även om jag helst hade velat få rida Marolien igen, som ni såg i lektion 97 och som är en riktig hoppstjärna).

Lektionen började som vanligt med lång uppvärmning i skritt med halter. Nytt denna gång var att vi gjorde tätare och tätare halter tills vi till slut gjorde en halt efter varje enskilt steg, och därefter ”knappt” gjorde halt, alltså halvhalter, och därmed lurades vi in att hitta den samlade skritten. Oj, hörrni. Jag inser att jag inte riktigt har ridit förut. Det HÄR är ju att rida, när man kontrollerar varenda bens rörelse! Ännu en ögonöppnare och en häftig känsla.

Därefter skulle vi öka energinivån in i traven. Då gjorde jag misstaget att släppa/länga på tyglarna och det var som att energin rann ur där fram och jag fick skänkla på igen. Jag förstod faktiskt ine det här sambandet förrän efteråt när jag pratade med ridläraren. Hon sa att särskilt den här hästen måste upp i formen för att bibehålla energin. När han får dra ner huvudet så längs hela kroppen och han liksom studsar ner på frambenen och bromsar upp sig själv. Jag har försökt rita det här så ni också ska förstå skillnaden:

Nu ritade jag det här på en minut ungefär så, ja, det är en konstig häst och benen är olika långa etc. men det är tanken som räknas 😉 Man vill helst få hästen att gå i ”lite uppför”-läget, alltså där bakbenen driver på och frambenen är lätta. Det var där vi var i skritten men när jag sedan längde tyglarna och huvudet åkte ner försvann bärigheten helt och Pajas hamnade istället i nedförsbacke. Det innebar att den energi jag skapade med mina skänklar i bakpartiet bromsades upp där fram. Förstår ni? Som sagt, ännu en ögonöppnare för mig som jag tror kommer göra stor skillnad nu när jag fått grepp om det (sen ska man lyckas rida på rätt sätt också, hehe, men bara att FÖRSTÅ, är ju i alla fall en bra början tänker jag!).

Därefter fick vi börja trava in över några bommar och små kryss med fokus på att bibehålla rätt energi och takt och att titta framåt. Jag tyckte faktiskt att jag gjorde det bättre än vanligt och om jag ska vara ärlig så beror det nog på magsjukan. Jag orkade liksom inte tänka så mycket som vanligt så min kropp red på känsla och huvudet höll koll framåt. et är väl egentligen så det ska vara men jag tänker alldeles för mycket annars och liksom krånglar till det.

Vi red i ström över bommarna och därefter en bana med små kryss /korslagda bommar på väldigt låg höjd). Jag kom superbra överens med Pajas som annars kan ha rykte om sig att vara seg och han hade en magiskt härlig galopp, rund och fin! Tyvärr fick vi bara hoppa banan en enda gång innan lektionen var slut så det var lite snopet med en hopplektion med bara några få språng. Nåja, bättre än inget och det gav definitivt mersmak!

Nästa vecka blir det dressyr igen.