Lektionen

Vad hände? En hel vecka har sprungit iväg och jag har inte hunnit uppdatera som jag lovat. Det är lite lustigt, jag hade någon föreställning om oceaner med tid under manmaledigheten (”bebisar sooover ju sååå mycket”) men i verkligheten har jag aldrig haft så lite tid som nu! Tyra är en pigg och glad bebis – så länge det händer nya grejer och hon får vara med och vaket upptäcka världen. Sömn ger hon inte mycket för! 

Men – NU sover hon – så här kommer en liten rapport!

Eftersom det var hästarnas första vecka efter sommarbetet så skulle vi ta det lite lugnt (passade även mig med min 10-månaderspaus perfekt!). Vi kom in till ett ridhus med en framdukad teknikbana (nytt begrepp förmig). Banan bestod av bommar, en presenning och några koner.
Efter uppvärmning där vi fick känna på hästarna i skritt och trav med tempoväxlingar, halter och galoppfattningar var det sedan dags för banan som genomfördes i skritt och innehöll:

  • Halt vid en bestämd plats
  • Serpentiner
  • Hörnpassering innanför och utanför bommar
  • Gå över samt göra halt på presenning
  • Skänkelvikning

Sammanfattningsvis var det en väldigt bra lektion med en tydlig och noggrann lärare. 

Jag själv gjorde dock ingen panginsats. Efter graviditeten saknar jag både styrka och kondition och det visade sig i usel timing och koordination. Hjälperna blev varken tydliga eller korrekta.

Läraren berömde mig ialla fall för fin sits och mjuk kontakt med hästen vilket kändes kul – det är ju faktiskt grundpelarna till god ridning (tycker jag själv i alla fall :)). Så helt kört är det kanske inte för framtiden.

Annonser

Mina kommentarer om tävlingsdebuten

TACK till er alla som har tagit er tid att titta på filmklippet, kommentera och tipsa. Jag kommer svara er alla i kommentarsfältet!
Nu tänkte jag även ge min egen kommentar om hur det var att tävla i söndags.

Som ni vet så gjorde jag det här för att utmana mig själv och komma längre med ridningen. Alltså inte för att tävla och vinna. Och det var en viktig skillnad för mig. Jag visste redan veckan innan att jag skulle komma sist men kände att det inte skulle göra mig ledsen. Det enda jag var rädd för var att göra bort mig totalt.

Jag valde att rida i ”vanliga” ridkläder, för att ytterligare bevisa för mig själv att jag inte var där för att tävla utan för att utmana och utveckla mig själv. Och med facit i hand var det helt rätt val. Min känsla var att jag fick mindre press på mig när jag inte såg ut som ett proffs. Och enligt reglerna för seriedressyren som jag deltog i (men tydligen även TR, enligt ridskolan) så finns inget krav på vita ridbyxor och kavaj vid tävling. 

Dagen innan hade jag för första gången fått rida programmet till häst (efter otaliga ”ritter” i vardagsrummet ;)) och det gav lite lugn att veta att man i alla fall fått sitta på samma häst och rida samma program i samma ridhus som man skulle göra ”när det gäller”. Jag får berätta mer om träningsdagen innan i ett eget inlägg tror jag! Har även film från det (och ett protokoll!) som ni ska få se.

Som ni sett på filmen så hade vi väldigt svårt att hålla igång galoppen vilket gav avbrott, låga poäng och en felridning då jag var så fokuserad på att bara hålla igång galoppen att jag tappade vägen i stället. Många poängavdrag i denna del helt enkelt. I övrigt så kändes det ganska okej. Jag hade velat ha mer energi och känsla ”mellan hand och skänkel” men det var som om Marolien bara ”dog ut” när vi kom in i ridhuset. Det kanske är ett vanligt fenomen? Så jag är faktiskt jätteglad att jag lyckades väcka henne till liv tillräckligt så att vi klarade av travprogrammet ganska hyfsat ändå. 

Det här med korrekta ridvägar och hörnpasseringar är ju A och O i dressyren. Sånt har vi aldrig tränat på lektion. Så att försöka rida en 15-metersvolt till exempel, tja, det gick mest på chansning (”här ser det väl ut att vara typ 2,5 m från väggen”). Och hörnpassering? Jag fick veta dagen innan hur man skulle göra! 

Med tanke på hur otroligt begränsad min träning inför detta har varit så är jag jätenöjd att jag vågade ställa upp, att jag fullföljde ritten och att det gick okej. Jag kom sist i lektionshästklassen, jag fick inte godkänd procent (som jag ändå hade som mål så klart) men vet ni, det känns bra ändå! Och anledningen till det var bland annat den toppengoda stämningen mellan samtliga på plats!

Jag blev oerhört positivt förvånad över all den pepp som strösslades ryttare och funktionärer emellan. Det var idel superlativ som haglade runt mig och mitt deltagande (och inte bara runt mig utan samtliga ryttare), ”det är så himla kul att du vill vara med”, ”fler nybörjare måste våga”, ”vi vill få fler vuxna nybörjare att tävla”, ”vad häftigt att du vågar”. Och fastän jag inte red så jäkla bra så kändes det som att alla tyckte det var superroligt att jag var med och det var en härlig känsla att känna sig uppskattad som deltagare. Oron innan var ju att jag fullständigt skule göra bort mig men stämningen var så god att även med ett platt fall så hade det inte varit jordens undergång utan mer ”äsch då, så kan det gå ibland, nästa gång går det bättre!”. 

Jag måste därför härmed ge en stor applåd till Lidingö Ryttarförening för en väldigt välplanerad och väl genomförd tävlingsdag och inte minst för den fantastiska stämningen!

Jag ställer upp igen!

Min ritt på film: Lätt C:2 2015

Nu har jag lagt tid på att inte bara lägga upp en video från min första dressyrtävling i söndags – utan även pimpat den med poängen!

Så nu är jag såååå nyfiken på vad ni ska tycka och tänka om detta. Hit me! (OBS! Välj HD-kvalitet om din uppkoppling tillåter.)

Och det här betyder poängen:


(Saxat från TR, tävlingsreglementet)

För att ha genomfört en ”godkänd” ritt bör man alltså hamna på minst 60% totalt.

Jag ska tävla!


Ja, det är sant. VAD HAR JAG GETT MIG IN PÅ??!??!

Såhär är det. Min ridskola/ridförening anordnar varje termin ”seriedressyr” och ”seriehoppning”. Det innebär att samtliga medlemmar som vill kan vara med och tävla under tre tillfällen. Det är den som har varit med på samtliga tillfällen och skrapat ihop bäst placeringar på dessa som vinner hela serien. Det finns en hästserie och en ponnyserie och man rider olika svåra banor eller dressyrprogram beroende på vilken nivå man rider lektion på. 

Jag har anmält mig till seriedressyren och kommer rida Lätt C:2 (2015) men tävlar alltså procentmässigt mot samtliga storhästekipage (från LC till LA).

Det här var nåt som dök upp under smekmånaden, jag såg en notis om det och peppad efter att ha ridit lusitanos i Portugal så anmälde jag mig bara hux flux! När jag så kom hem i fredags insåg jag dessvärre att första tävlingen går redan NÄSTA SÖNDAG!!!

Så nu är det lite skräck och panik men också glädje och spänning som bubblar i mig. Jag vill ju utvecklas och jag känner att jag måste utmana mig själv. 

Jag är verkligen inte redo för att tävla, men jag är redo att få veta vad exakt jag behöver jobba mest på och att rida mer och kämpa för atr bli bättre. Och det tror och hoppas jag kommer bli resultatet av detta! Jag kommer inte vinna, jag kommer troligtvis faktiskt komma sist men jag ska försöka att inte ta det hårt, inte skämmas,  för jag gör det inte för att vinna – utan för att bli en bättre ryttare!

Nu väntar jag spänt på att få veta vilken häst jag ska få rida (man får ge tre önskemål). Imorgon ska jag printa ut dressyrprogrammet och börja öva (till fots alltså, till häst får jag troligtvis ingen chans att testköra). 

Wish me luck nu är ni snälla!

Terminsavslutningen (lektion nr 105)


Det är så tråkigt att det nu är sommaruppehåll på ridskolan. Jag känner att jag precis har kommit lite längre och hittat en ny känsla i ridningen – dessutom är det ljust och varmt ute – och så ska man inte få rida på två månader?!

Självklart är hästarna värda sommarlov på bete men man kanske kunde dela upp det lite så att de fick gå omlott? Nåja, nu ska jag inte gnälla mer utan berätta om den sista lektionen istället.

Jag får ju byta häst väldigt ofta, vet inte riktigt varför, och istället för Crunchie (jätteskäcken från förra lektionen) så fick jag Marolien igen. Jag har ridit henne en (eller två?) gånger förut. Hon är en stjärna i hoppningen (har jag hört) men hon är också den häst i stallet som har skönast trav att sitta i. Ni kanske minns att vi hade sitsträning då vi longerades henne för ett par månader sedan?

Även om jag gillar stora hästar så är väl Marolien egentligen mer ”rätt size” för mig. Och så är hon ju supervacker. Så jag var nöjd med min tilldelade häst!

Efter den sedvanliga uppvärmningen så fick vi fördela oss på A- och C-volten där koner var utställda och vi skulle rida rakt mellan dessa och svänga så tätt på som möjligt. Här gäller det att använda ytterskänkeln på rätt sätt. Därefter fick vi testa att göra halt vid konen, ställa lätt inåt, flytta bakdelen utåt (så vi hamnar i den nya linjen), halt igen och sedan rida rakt fram till nästa kon. Men en häst som är framåt och inte gärna vill stanna så var det en utmaning till en början men det givk ändå okej tycker jag.



Därefter skulle vi trava längs samma vägar och sedan på en rund volt som vi förstorade och förminskade. Lektionen var alltså fokuserad på att använda båda sidornas hjälper, att be om en förflyttning med ena skänkeln och svara upp med den andra för att visa när det är tillräckligt. 
Slutligen fick vi galoppera (fattning från skritt) och jag fick en såå härlig känsla! Allt som allt så tyckte jag att jag och Marolien verkligen klickade den här gången. Jag kunde verkligen vara lätt i handen och försöka rida sådär ”på eftergiften” som jag lärt mig. Ett riktigt guldpass och nu vill jag ju bara rida mer och mer och mer! 

(Har några filmsnuttar från lektionen att visa men måste ladda upp dem först så de kommer om någon dag!)

Lektion nr 104 (privatlektion)


I onsdags var det dags att träffa Lorre igen (skäckvallacken som jag är semi-medryttare på). Han är verkligen en supermysig häst, oerhört enkel att vara med.
När jag först kom stod han och halvsov i boxen med öronen bakåt och jag blev först orolig att han kanske var sjuk. Han brukar nämligen alltid nyfiket komma fram och hälsa men nu stod han bara där i hörnet och stirrade rakt fram. Jag närmade mig långsamt och kände igenom hela kroppen. Var han inte lite varm kanske? Funderade på om jag skulle ta tempen på honom. Men först tog jag fram en godis för att se om han överhuvudtaget gick att väcka ur dvalan. Och jodå, vips så var han sig själv igen! Han stod nog helt enkelt och halvsov bara och jag som inte känner honom så väl än blev supernojig. 


Lorre som jag känner igen honom: öronen fram och nyfiken i en strut (här fotad efter lektionen)

Efter att vi hade värmt upp lite utomhus ledde jag in honom i ridhuset (första gången för mig i detta lilla ridhus) där vi skulle få rida privatlektion för en tränare som kommer dit regelbundet. Jag hade kontaktat henne innan och berättat att jag är en väldigt grön ryttare och att jag bara ridit Lorre ett par gånger så att hon hade lite bakgrundsinfo. 

Redan i skritten fick jag börja med att tänka på två saker: få Lorre att skritta med energi (han såsar gärna i skritt) samt ha balans i tyglarna. 

Hon gav en liknelse av en äldre vattenkran med ett vrede för varmt och ett för kallt vatten. Vrider man bara på den ena och inte på den andra så blir det inte balans utan man måste hela tiden anpassa dem till varandra för att hitta det gyllene läget där det är precis lagom. Ibland är vattentycket hårdare eller mjukare, grundvattnet kallare eller varmare och man måste därför hela tiden känna efter och anpassa. Det är först när jag som ryttare är i balans som jag kan be hästen att balansera sig. Det här var en ögonöppnare för mig! Egentligen har jag väl vetat om det men det var först nu det verkligen landade.

När vi sedan började trava så går Lorre från segskritt till springtrav. Ingen kvalitet utan han bara öser på i stil med ångvält. Här blev fokus att ta med det jag lärt mig om kall- och varmvatten i tyglarna och med sätet försöka lugna ner traven till ett läge där han lyssnar på mig och börjar jobba mer med bakbenen. Jag kan väl inte säga att vi riktigt kom dit under denna första lektion men en bit på vägen i alla fall!



Om ni kanske minns från mitt förra pass på Lorre så är han lite svagare i sitt vänsyer bakben och därför har han haft det lite svårare med högergaloppen. Men både när jag värmde upp före lektionen och under lektionens gång gick det riktigt bra. Tyvärr filmades bara 6 minuter av lektionens ca 40 så högergaloppen kom inte med. Här ser ni i alla fall vänster galopp och eftersom jag och Lorre precis börjar lära känna varandra så ska jag inte försöka sitta ner (det är ganska svårt i hans galopp) ännu utan inta en lätt stående sits.

Jag är superglad att jag har fått möjlighet att rida Lorre. Han är ingen nybörjarhäst alls, både instruktören och andra i stallet som ridit honom säger samma sak. Han är lång i kroppen, relativt ung och outbildad och har inte helt lärt sig lyssna direkt på alla hjälper än. Men – jag tycker han är härlig! Han har ett hjärta av guld, han är mysig och snäll, han är arbetsvillig och han skulle aldrig göra något dumt. Han är ungen läromästare som Leon utan vi måste båda lära oss mer. Men det är ju också häftigt – att kunna utvecklas tillsammans!

Själva lektionen var oerhört givande. Den här instruktören har till viss del ett lite annat tänk än min vanliga ridlärare. Till exempel så har jag på ridskolan fått lära mig att ”svänga med naveln” medan den här instruktören tvärtom tycker att man ska sitta (och titta) rakt fram till varje pris. Hon är kanske också lite mindre förlåtande och vill att hästen ska ta hjälpen omedelbart. Det de har gemensamt är dock att man ska rida på eftergift – alltså att man ger tygeln och inte rider med ett konstant ”tryck”. Ni märker i filmerna att hon påminner mig om att slappna av i underarmen. Och när jag gör det slappnar också Lorre av. Jag har haft en omedveten spänning där som hämmar vår kontakt – för mycket kallvatten helt enkelt!

Nu ser jag orrhört mycket fram emot onsdag då jag ska få rida Lorre för henne igen! Tyvärr ska jag på jobbresa mån-tis så jag hinner inte rida något pass på honom emellan men vi fick ju i alla fall till ett kort pass i torsdags 🙂

Rida hästen i form

Nu kommer ett inlägg som jag tror berör alla ryttare oavsett nivå, och som också kan röra upp olika åsikter och känslor! Jag är därför idel öra att få höra vad NI tycker! Men först, min story, och som ni vet så kan jag knappast hålla mig kort när jag kommer igång. Så bare with me 😉

När jag började rida så var mina första och största mål att kunna och våga galoppera samt att få rida ut i naturen.

Man kan väl helt enkelt säga att målen helt var den där allmänna drömbilden av ridning. Tänk er en ryttare med utsläppt hår galopperandes barbacka på en strand i solnedgången. Jag tror inte att någon har svårt att se det framför sig, eller hur?


Jag har inte galopperat på någon strand än. De där andra målen dock (galopp och uteritt), nåddes under mitt första ridår, men istället för att vara nöjd och glädjas över det så höjer man ribban. Och för mig så har det nya målet fastnat i att kunna ”rida hästen i form”.
Det var inte längre tillräckligt för mig att kunna styra hästen dit jag vill, rida i alla gångarter eller hoppa småhinder – nej – det måste nu se rätt ut också! Och rätt för mig var ”i form” eller ”på tygeln” eller ”samling”. Kärt barn har många namn och det debatteras flitigt vad som är vad och vad som är rätt och bäst och det kanske kräver ett eget inlägg vad det lider…
Jag tänkte att om jag inte rider hästen i form så skadas den (min stors skräck när jag var medryttare på Leon) och dessutom (icke att förringa) så ser det inte lika fint ut och alla runt omkring ser direkt att ”den där tjejen, hon kan inte rida!”. 
Ni som följt mig vet dock att jag fortfarande inte kan rida hästar i form. Och ja, det stör mig helt enkelt. Men jag har börjat släppa det nu. 

Detta efter att jag lyssnat på Ridpodden om just form. Ni kan hitta klippet från Sveriges Radio här! Jag har fått en så mycket sundare inställning till denna ”ridningens heliga graal” efter att ha hört dessa tunga namn diskutera formens vara eller icke vara.

Jag rekommenderar er därför verkligen, nybörjare som erfarna ryttare, att lyssna på programmet där en forskare på hästens anatomi diskuterar denna omtalade form tillsammans med Pether Markne och Lisen Bratt. Och vet ni vad de säger? Att rida ”i form” är oviktigt för hästens hälsa, styrka och välmående! Det går helt enkelt inte att bevisa att den ”rundade formen” som är så vacker att se på ger en starkare häst eller minskar risken för skador!

Så istället för att fokusera på det estetiska ska vi som ryttare, oavsett nivå men kanske allra mest vi som just börjat, lägga tid och energi på det som verkligen räknas. En alert och samtidigt eftergiven häst som är mellan ”hand och skänkel” och lyssnar på dina allra minsta hjälper. Vart den har nacke och huvud är oväsentligt!



Sedan jag hörde på detta poddavsnitt för ett par veckor sedan har jag helt kunnat släppa min egen inre hets och känna att ”det spelar inte så stor roll!”. Jag säger inte att jag inte bryr mig eller att jag aldrig vill lära mig att rida en häst i form – det vill jag! – men det är inte bråttom dit. Och jag kan känna mig glad och nöjd med min ridning trots att det inte ”ser rätt ut”.

Hur känner DU kring det här med form?

Lektion nr 100 – del 2

ryttarlivet isabella tasset 2

Så, nu är det dags att skriva om hur det gick under själva lektionen.

Jag hade som sagt inte ridit Tasset på väldigt länge (och bara två gånger tidigare) så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Jag ville minnas att hon var framåt och känslig, två saker jag generellt gillar hos hästar, men också att det var lite svårt med huvudet som gärna flög upp och ner.

Hur som helst, det kanske roligaste med hela lektionen var ridlärarens min när jag kommer in i full tävlingsutstyrsel och en knoppad häst! Priceless! Hahaha. Jag fick ju såklart förklara mig (”jo alltså jag firar 100 lekioner sp dörför har jag klätt upp nig lite”) men jag vet inte om hon blev så mycket klokare på det. Hon tyckte nog att jag hade slagit slint 😂 Att man har ridit 100 lektioner är kanske inte nåt att fira för den vanliga ridskoleryttaren, det sägs ju att det krävs 10.000 timmar för att bli riktigt bra på något 😉

ryttarlivet 100 d
Visst var vi snygga?

Ridlektionen började som vanligt med en lång uppvärmning i skritt där vi fick känna på hästarna och allteftersom lägga in halter, fler och fler, tills vi till slut gick i en så samlad skritt som möjligt där vi kontrollerar precis varenda steg hästen tar. Jag tycker att det är en häftig känsla när man styr hästen med sin andning (vet inte hur jag bättre ska förklara det, men det är ungefär så det känns)! Tyvärr filmade inte Andreas uppvärmningen (han tyckte säkert det såg alltför tråkigt ut ;)) men jag hoppas få med detta på film en annan gång så jag kan visa er skillnaden på när jag bara skrittar på utan särskilt mycket tanke och den här skritten där varenda steg är medvetet.

Därefter fick vi börja trava, först i lätt sits och sedan nedsuttet. Tasset, som är en hopphäst har en ganska ojämn (i takten) och framåt trav som inte är helt lätt att sitta ner i och få jämn så jag är nöjd med att jag över huvud taget kunde sitta ner hela tiden och inte skumpa av! Som ni ser i klippet så har jag det inte helt lätt däruppe och det är så otroligt stor skillnad från när jag red svarta stoet Marolien för några veckor sedan, om ni minns?

Så här såg i alla fall en del av traven, och lektionens enda galopp ut:

 

Därefter skulle vi rida den förlängda hörnlinjen (man vänder upp vid A eller C och sedan rider man ut mot B/E eller senare bokstav) i skritt och trav. Först med en helt rak häst och helt enkelt rida rätt mot bokstaven men allteftersom istället rida en skänkelvikning ut mot väggen.

Slutligen fick vi testa att rida ”bogen in” vilket, om jag förstår det rätt, är en början till/förenkling av skolan ”öppna”.

ryttarlivet 100 fokus

Såhär såg det ut när vi försökte första gången. Det är inte helt lätt att hitta det perfekta läget. Ni ser att halsen blir för böjd och när jag försöker rätta till det så missförstår vi varandra. Men kul är det att få testa på lite svårare grejer!

 

 

Allt som allt så var lektion 100 kul och lärorik men jag fick en häst som jag inte var van vid och som är ganska svår i dressyren (tycker jag). Dock är hon otroligt snäll, arbetsvillig och känslig så hon får många guldstjärnor ändå. Det vore kul att få hoppa med henne någon gång!

ryttarlivet isabella tasset 5
Observera nummerlappen 😉


Lektion nr 99

Ojojoj, nästa gång fyller vi 100!

Men lektion 99 ska givetvis få ett alldeles eget inlägg ändå. Precis som vanligt.

Som ni nog inte missat så var jag ju magsjuk större delen av veckan som gick. Fy sjutton alltså! På fredagen hade jag äntligen fått i mig lite fast föda (makaroner och falukorv) och livet började komma tillbaka. Funderade på om jag skulle kunna rida eller ej på lördag men vågade inte hoppas för mycket. På lördagsmorgonen kände jag mig okej, varken särskilt pigg eller risig. Gick ut med Sintra, åt ordentligt och hoppade i ridkläderna. Eftersom vi äntligen skulle få hoppa och jag har missat de tidigare hopplektionerna så ville jag verkligen åka till ridskolan. Planen var att åka dit i alla fall och känna in om jag skulle palla eller inte.

Det var kul att träffa gruppkompisarna igen eftersom jag missat lektionen innan då jag var i Hälsingland. Vi börjar bli ett lite mer sammansvetsat gäng nu och det är kul! Jag kom precis lagom till uppropet och blev då tilldelad Miromiz, ni kanske minns – han som jag tror inte vill vara ridskolehäst längre? Jag bad faktiskt att få byta för jag kände att med min energinivå som var ungefär en femtedel av min normala så skulle jag inte orka med detta, varken känslomässigt eller fysiskt. Blev tilldelad trotjänaren Pajas istället och det var jag ändå nöjd med (även om jag helst hade velat få rida Marolien igen, som ni såg i lektion 97 och som är en riktig hoppstjärna).

Lektionen började som vanligt med lång uppvärmning i skritt med halter. Nytt denna gång var att vi gjorde tätare och tätare halter tills vi till slut gjorde en halt efter varje enskilt steg, och därefter ”knappt” gjorde halt, alltså halvhalter, och därmed lurades vi in att hitta den samlade skritten. Oj, hörrni. Jag inser att jag inte riktigt har ridit förut. Det HÄR är ju att rida, när man kontrollerar varenda bens rörelse! Ännu en ögonöppnare och en häftig känsla.

Därefter skulle vi öka energinivån in i traven. Då gjorde jag misstaget att släppa/länga på tyglarna och det var som att energin rann ur där fram och jag fick skänkla på igen. Jag förstod faktiskt ine det här sambandet förrän efteråt när jag pratade med ridläraren. Hon sa att särskilt den här hästen måste upp i formen för att bibehålla energin. När han får dra ner huvudet så längs hela kroppen och han liksom studsar ner på frambenen och bromsar upp sig själv. Jag har försökt rita det här så ni också ska förstå skillnaden:

lektion 99 teckning

Nu ritade jag det här på en minut ungefär så, ja, det är en konstig häst och benen är olika långa etc. men det är tanken som räknas 😉 Man vill helst få hästen att gå i ”lite uppför”-läget, alltså där bakbenen driver på och frambenen är lätta. Det var där vi var i skritten men när jag sedan längde tyglarna och huvudet åkte ner försvann bärigheten helt och Pajas hamnade istället i nedförsbacke. Det innebar att den energi jag skapade med mina skänklar i bakpartiet bromsades upp där fram. Förstår ni? Som sagt, ännu en ögonöppnare för mig som jag tror kommer göra stor skillnad nu när jag fått grepp om det (sen ska man lyckas rida på rätt sätt också, hehe, men bara att FÖRSTÅ, är ju i alla fall en bra början tänker jag!).

Därefter fick vi börja trava in över några bommar och små kryss med fokus på att bibehålla rätt energi och takt och att titta framåt. Jag tyckte faktiskt att jag gjorde det bättre än vanligt och om jag ska vara ärlig så beror det nog på magsjukan. Jag orkade liksom inte tänka så mycket som vanligt så min kropp red på känsla och huvudet höll koll framåt. et är väl egentligen så det ska vara men jag tänker alldeles för mycket annars och liksom krånglar till det.

Vi red i ström över bommarna och därefter en bana med små kryss /korslagda bommar på väldigt låg höjd). Jag kom superbra överens med Pajas som annars kan ha rykte om sig att vara seg och han hade en magiskt härlig galopp, rund och fin! Tyvärr fick vi bara hoppa banan en enda gång innan lektionen var slut så det var lite snopet med en hopplektion med bara några få språng. Nåja, bättre än inget och det gav definitivt mersmak!

Nästa vecka blir det dressyr igen.

 

Lektion nr 98

  

Det här kanske låter konstigt men när jag skulle börja skriva det här inlägget kom jag först inte ihåg någonting från måndagens lektion. Ingenting! Kanske beror det på magsjukan som slog till på tisdagkvällen och slog ut mig totalt resten av veckan, eller att jag under måndag och tisdag utöver intensivt jobb även tog hand om Andreas här hemma (som var magsjuk innan mig)… Hur som helst. Lite kommer jag ihåg nu.

Jag blev tilldelad Santina som inte är min favorit rent ridmässigt men jag gillar ju henne ändå, på ett mer.. personligt plan 🙂 Eftersom jag red i en för mig ny grupp, på ett snäpp högre nivå så kändes det skönt att få en häst som man känner till.

Eftersom nivån är högre, och instruktören en annan, så skiljde sig lektionen mycket från mina vanliga lördagslektioner. Tempot var superhögt!

Till exempel fick vi galoppera på en hel del redan tidigt under lektionen. Fokus, vad jag minns, var att minska och förstora volterna (vi var uppdelade i två grupper, en vid A och den andra vid C). När vi och hästarna var uppvärmda (eller som i mitt fall, helt flåsig…!) så gick vi över till en övning där vi skulle rida upp längs medellinjen från A mot X (ridhusets mitt). första halvan av denna del skulle vi fokusera på att ha en rak häst och när vi så kommit halvvägs mot X skulle vi böra tänka ”bogen in” och så småningom hamna i tre spår (annars går ju hästen i två spår, framhovarna efter varandra och bakhovarna efter varandra). Bogen in är alltså lightversionen av en öppna.

Vid X skulle vi sedan gå in i en 8-metersvolt åt samma håll som hästen var ställd (vi alternerade håll) och när man kom upp på mittlinjen igen rakställde vi hästen för att sedan ställa om och gå ut i det andra varvet. Förstår ni eller blir det bara snurrigt? Den här övningen gjorde vi i både skritt och trav.

Allt som allt en fartfylld men kul lektion. Jag tyckte att det gick okej för mig och Santina. Hon är ganska stel och springig men vi fick till en bra takt och känsla i traven stundtals där jag verkligen kunde sitta i sadeln vilket vi också fick beröm för. Dock blev hon bitig och springig andra stunder och då måste jag verkligen våga ge och ta tygeln och inte sitta och hålla tillbaka hela tiden.

Instruktören tyckte att jag hade utvecklat sedan sist han såg mig i alla fall, för ett par månader sedan, så det var kul att höra! Dock måste jag UPP MED BLICKEN vilket han sa flera gånger. Jag måste våga känna vad hästen gör, utan att titta. Och bara för att hästens huvud är ställt något nedåt åt höger så behöver inte mitt huvud också vara det 😉

 

 

Filmklipp från i lördags

IMG_1799 (1280x853).jpg

I lördags när jag hade Andreas med mig så blev mina kurskamrater också sugna på att bli filmade. Därför blev det väldigt få och korta sekvenser med mig, för att få med alla andra. men här kommer i alla fall ett smakprov:

(Jag filmade av kameran av lathet ;-))

Än en gång är det så nyttigt att se sig själv rida på film. Det jag noterar direkt är att jag kunde ha haft längre stigläder (för att undvika att hamna i stolsits), att jag måste få upp blicken, koppla på coremuskulaturen och att jag måste våga lätta på handen.

 Vad tycker ni? Och tycker ni att det ser annorlunda (bättre/sämre) ut när jag rider utan väst?

 

Patrik Kittel – Bäst på din nivå

IMG_1505 (1024x683)

Nu är det dags för er att få ta del av mina lärdomar från fredagens clinic. Det här var första gången jag gick på en riktig ”clinic” (ett populärt ord i hästsammanhang för föreläsning) men det blir nog inte den sista!

Jag hade ju turen att vinna två biljetter till clinicen så jag bjöd med Zhara som inte var sen med att tacka ja 🙂 Clinicen hölls på Rävsta ridcenter som ligger i Sigtuna. Det tog väl cirka en timme att ta sig dit från stan med bil.

IMG_1503 (1024x683)

Clinicens tema var ”Bäst på din nivå” och ekipage från L:A, MSV och Grand Prix skulle visas upp och coachas av Patrik.

IMG_1542 (1024x683)

Jag tycker inte att det blev så tydligt exakt vad som gällde för vardera nivå utan hela clinicen genomsyrades istället av Patriks trevliga inställning till hästen och ridningen. Oavsett nivå så var det helt enkelt basen man skulle fokusera på. Sitsen, korrektheten i hjälperna, samspelet och att ha kul med sin bästa vän. Jag skrev ner några återkommande punkter:

Fokusera på en eller max två saker under ett ridpass. Till exempel att du ska öva rakriktning och/eller din egen sits. Med fler saker att tänka på blir det bara rörigt och du ger varken dig själv eller hästen tiden och chansen att verkligen göra skillnad på det där ni skulle öva på.

IMG_1546 (1024x683)
Här får Cecilia Bergåkra öva på att rida rakt. Inte lätt varken för nybörjare eller proffs! Jag tror att det var stigläderlängden som satte käppar i hjulet för henne under passet. Som ni ser är ena stiglädret kortare och hon hamnade därför ur balans och fick svårt att inverka rätt med skänklarna.


Beröm, beröm, beröm! Patrik förespråkar att visa när du är nöjd med hästens prestation. Detta gör du genom eftergift, skrittpauser, beröm med rösten och klappar. Slösa med berömmet!

IMG_1569 (1024x683)Emelie Brolin var generös med klappar till fina Miss Copper. De yngre ryttarna blev tillsagda av Patrik att oftare berömma med rösten och ge klappar. Jag tror att de nog är bra på det hemma men nervositeten kanske spökade.


Våga släppa benen. Patrik tyckte att några av ryttarna skänklade på alldeles för ofta. Han gav en liknelse där om man konstant sitter och slår sig själv på ena armen så kommer man till slut koppla bort det. Efter ett tag måste man banka på armen och ännu ett litet tag senare så funkar inte ens det. Se därför till att bara använda skänkeln när det verkligen behövs, och se till att få resultat. Patrik gillar inte heller användandet av spö. Om det verkligen behövs för att förfina en hjälp så ska det användas bara just där och få och sedan läggas bort. För att få mer energi i hästen kan man istället för att gå på med spöt galoppera fram den i lätt sits.

IMG_1660 (2)
Jeanna pausar med skänklarna

Ha kul! var Patriks absolut främsta tips till oss nybörjare som jag skrev om tidigare. Och jag tycker den här bilden på honom och Jeanna Högberg verkligen visar att allt inte behöver vara blodigt allvar utan att det är viktigt att bara ha kul ihop med sin tränare, sina stallkompisar och sin häst.

IMG_1601 (1024x683)

Låt hästen vara häst. Låt den sträcka ut under passet, låt den stretcha i låg form, galoppera i lätt sits så att den får springa på (det gör inget om det ser skitfult ut!) och lägg in många skrittpauser.

IMG_1646 (1024x683)

Jeanna låter Fiorucci andas ut

Avsluta varje pass med att göra något som ni kan. Då kommer du sluta med ett leende och hästen får en berömmande klapp som ni både kommer ihåg till nästa pass!

IMG_1704 (1024x683)

Clinicen avslutades med att Patrik själv hoppade upp i sadeln, på en häst han aldrig hade ridit förr. ”Sune” var väldigt het och Patrik fick kämpa för att få honom någotsånär avspänd. Tillsammans visade de upp rörelser på högsta nivå, som galopppiruetter, piaff och passage.

 

Allt som allt så tycker jag att det här var ett superevent. Patrik är en fantastisk ryttare och helt fenomenal som föreläsare. Han var tydlig, enkel (inga svåra hästtermer) och bjöd verkligen på sig själv. Att dessutom få se Jeanna Högberg rida på nära håll var fantastiskt. Av alla ryttarna under kvällen så stod hon verkligen ut. Wow, vilken känsla! Alla de andra ryttarna var också superduktiga såklart även om jag tror att nerverna spökade för några av dem (herregud, vem skulle inte bli nervös över att rida för Patrik Kittel inför fullsatta läktare?!). Får ni chansen att se Patrik någon gång så tycker jag absolut att ni ska göra det. Själv kommer jag hålla utkik efter nästa chans att se Jeanna Högberg som verkligen imponerade stort på mig (*starstruck*)!

IMG_1591 (1024x683)

   

Lektion nr 97

   

Gårdagens lektion bjöd inte på någon toppenkänsla och var rätt så tråkig. Det berodde dock till stor del på att jag missförstod den enda övningen vi tragglade hela lektionen 😂

Okej, från början nu. Jag hade lyckats dra med mig Andreas för att filma och hoppades få rida Sylvester igen som jag ju fått en så bra känsla på de senaste två lektionerna. Istället blev jag tilldelad Marolien, en frieser-typ av häst (men hon är inte det säger de). Modern är okänd och fadern en KWPN (holländskt varmblod enligt wikipedia).

Efter lite uppvärmning skulle vi öva pp att hitta hästens bakben för att inverka vid rätt tillfälle (när hästen lyfter höger bakben ska du inverka med höger skänkel). Tricket är att känna i din kropp hur du, på grund av hästens rörelse, gungar lite mellan sidorna. När ditt eget knä gungar ner på ena sidan så är det för att hästen lyfter det bakbenet och det är just då du kan inverka genom en impuls. Man ska alltså inte skänkla på med båda sidorna samtidigt, utan driva på bakbenen ett i taget. Jag tror detta känns nytt för alla nybörjare inklusive mig själv. Alla i gruppen var i alla fall jätteduktiga på att känna av detta. När vi passerade ridläraren skulle vi säga vilket bakben som var på väg, ”höger vänster höger vänster”.

Vi övade sedan på att rida rakt fram. Det låter ju löjligt med det är riktigt svårt när man rider långt från ridhusväggen (i detta fallet på trekvartslinjen, alltså mellan mittlinjen och ridhusväggen). Det gäller att hålla hästen helt rakt och inte låta den falla ut åt något håll.

Därefter skulle vi gå in och rida den förlängda hörnlinjen. Det innebär att man rider från C till P och A till S. Nej, så gjorde vi, men enligt google så är det B/E som gäller, alltså en kortare linje än den vi övade på igår. Hur som helst. Fokus på att hålla hästen rak och komma rätt. Detta gjorde vi både i skritt och trav och efter en 20 minuter så var jag rätt så trött på övningen. Och så ser jag nu på filmerna att övningen vid något tillfälle som jag måste ha missat helt gick över till en lättare skänkelvikning! Vad fasen! Det är ju det jag kan ganska bra!

Nåja på’t igen nästa gång! Tyvärr blir det inte nästa lördag, för då är jag uppe  Hälsingland med Andreas och våra vänner men jag ska försöka squeeza in en lektion någon kväll i veckan, om jag lyckas hoppa in som ersättare. Är otroligt ridsugen!

(Ps. Bild- och filmbevis kommer)

Om helgen och dressyrprogram

dressyr3

I lördags blev det ingen ridning som ni märkte, och även skralt med uppdateringar på bloggen. Eftersom både jag och Andreas hade varit bortresta med respektive jobb i veckan så gick fredagen åt att hämta Sintra och börja plocka undan hemma. På lördagen åkte jag till ridskolan för teorilektion och därefter handling och städning inför att ett par vänner skulle komma över på middag. På söndagen åkte vi och tittade på ett hus (inget för oss) och därefter till Mall of Scandinavia där Andreas skulle leta efter vårkläder. Så fullspäckat schema med andra ord och därför hamnade bloggen på efterkälken.

Men som sagt, teori i lördags. På min nuvarande ridskola har vi två ridpass per termin utbytta till teori. Under någon vecka eller två genomför ridskolan flera ”clinics” så teoripassen är betydligt fler än två om man kan och vill. I lördags gick jag i alla fall på mitt första teoripass och temat var programridning.

dressyr4

Ridläraren gick igenom saker som hur en tävling går till, hur man ska vara klädd och hur ett dressyrprogram är uppbyggt. Under tiden fick vi se en annan av ridlärarna värma upp sin häst och därefter rida igenom Lätt B:2.

dressyr

Efter ”clinicen” åkte jag och två andra tjejer ut och käkade lunch samt hälsade på ena tjejens medryttarhäst. Den stod i ett helt fantastiskt stall, ni vet ett sånt där man ser på Hippson när de visar drömgårdar? Helt amazing! Jag vet inte om jag riktigt skulle kunna känna mig hemma där men det var oavsett fantastiskt fint och inspirerande! Glömde fota (om man ens får fota) tyvärr.

Därefter kom vi tillbaka till ridskolan där det nu vankades dressyrtävling. Jag hann med att se samtliga ekipage i Lätt B:2 men fick lämna precis när MSV:C skulle starta, så det får bli en annan gång! Jag måste ju erkänna att jag faktiskt blev lite sugen på att testa på själv! Kanske inte i tävlingsform (för som ni ser på bilderna är de här ryttarna på en heeeeelt annan nivå än jag) men att få rida igenom delar av, och kanske ett helt program, på en ridlektion. Det hade varit superkul att testa om man hade klarat av det!

dressyr2

Ni minns kanske att jag red ett dressyrprogram för lite över ett år sedan? Det gick ju sådär men jag har ju kommit en bit längre med sitsen och kontakten med hästen nu. Jag framförde i alla fall detta önskemål till ridläraren, så får vi väl se om hon nappar 🙂

För dig som också känner dig nyfiken på det här med programridning så skrev jag ihop ett inlägg med tips och länkar för något år sedan. Här hittar du det!

Är det någon av er som har ridit ett dressyrprogram? Eller vill rida? Hur funkar det på era ridskolor med sådant här?

Lektion nr 96

Jag är så glad! Äntligen en sådan där lektion och känsla när man känner ”Yes! Det går ju framåt! Jag kan!”.

Jag fick rida Sylvester igen, ni minns kanske honom från förra veckan, han med de vevande frambenen? Jag fick ett så smart tips från en gruppkompis idag för att råda bot på det där vevandet. Så enkelt, så snällt mot hästen och så effektivt! Tricket är att hålla honom i grimman och få över hans vikt på den sidan som han vill stå och veva på. När jag drar i grimman skjuter han automatiskt över vikten på den sidan istället för den andra och eftersom benet nu agerar ”ståben” så kan han inte veva runt det. Han kan ju veva på med det andra men det insåg han ganska snabbt inte gav nåt resultat. I övrigt betedde jag mig likadant som förra gången, lugn och metodisk, prata med hästen och berömma när han är duktig och står stilla. Det gick mycket bättre idag. Jag tror att han testar mest på för honom nya ryttare men allt eftersom så slutar han nog. Vi får se framöver helt enkelt!

Under lektionen fortsatte vi öva på framdelsvändningar blandat med serpentiner i trav. Jag red hela lektionen utan stigbyglar (i skritt, trav och galopp) så det lär ju kännas de kommande dagarna, haha! Det var verkligen en toppenlektion idag, eftersom man hela tiden var i en övning så fanns det aldrig risk att man bara ”åkte med” utan det var tungan rätt i mun och fullt fokus på hjälperna hela tiden. Sylvester är otroligt lyhörd så det krävs verkligen pyttelite för att få honom dit man vill. För att göra halt behöver man bara andas ut/spänna magen till exempel.

I början skumpade det rejält i traven så jag ”fuskade” genom att rida lätt (även det utan stigbyglar alltså) men då fick jag en tillsägelse, haha, och tur var det för när jag väl lyckades hitta den där rätta takten så var det en helt magisk känsla. Jag kände mig som värsta dressyrproffset!

Vi provade förvänd galopp, alltså att fatta vänster galopp där det ”egentligen” borde vara höger (som när man rider i höger varv). Och Sylvester lyssnade direkt, inga problem alls!

Det jag tar med mig från dagens lektion är helt klart den där magiska traven, de små osynliga hjälperna och att jag måste hålla koll på mina händer/handleder så att de inte faller ihop. Och i galopp utan stigbyglar måste jag våga släppa ner benen, det blir lätt så att man liksom ”håller om” och liksom klamar sig fast och det säger ju sig självt att det inte är särskilt smart 😉

TYVÄRR hade jag ingen på plats som fotade/filmade, hade verkligen önskat att få se hur det såg ut utifrån och inte bara hur det kändes. Men jag tar med mig känslan i alla fall!

Firade med en glass när jag kom hem!


Nu bär det av till Mall of Scandinavia där jag ska träffa Denise! 

Lektion nr 95

Hjälp! Lektion 100 närmar sig med stormsteg och visst känner jag att jag har lärt mig en del men usch, jag känner verkligen att jag hade velat kommit så mycket längre än här där jag står idag. Nåja, nu har jag fått klaga av mig lite och här kommer rapporten från gårdagen.

  
Sylvester heter den här killen som var en ny bekantskap för mig. En sjuttonårig vallack. Fick rådet att ställa upp honom i gången då han skulle vara jobbig att fixa med. Och det stämde, tyvärr.

  
Han var superenkel att sätts på grimman och sedan ställa upp, stod söt som en gummibjörn men öronen framåt. Här har han fått på sig skydden fram men jag kan lova att det tog tid! Någonting otäckt har han varit med om för så fort man rör sig bakom hans huvud, mot kroppen med borste till exempel så börjar han veva med frambenen. Och då menar jag veva! Jag har aldrig sett en sådan rörlig häst, han fick ut benen säkert en halvmeter åt sidorna vilket gör det både otäckt och farligt att vara i närheten. Jag höll mig lugn som alltid och försökte vänta ut, prata lugnande och allt annat som brukar funka men så snart jag kom ”för” nära började vevandet igen. Jag fick känslan av att han var rädd att jag skulle göra illa honom och kanske hände något för en massa år sedan som liksom har fastnat i huvudet på honom.

Med hjälp av en gruppkompis som fick avleda honom med hö så lyckades jag i alla fall till slut både borsta, kratsa hovar, få på skydd och sadel. Men puh, det var inte lätt!

Under lektionen kändes han som en ”medelridskolehäst”. Han lyssnade fantastiskt bra framför allt på sätet och vi fick till vädigt fina halter (tycker jag i alla fall utefter hur det kändes). Vi övade än en gång på halva framdelsvändningar och dem satte vi verkligen klockrent! Därefter  skulle vi jobba med att öka och mindka storleken på volten i skritt vilket också funkade väldigt bra. Det göllde bara att hålla koll på skänklarna hela tiden, för Sylvester behövdes ramas in och mötas upp för att inte flyta iväg för långt.

Så efter att också ha travat lite skulle vi så fatta höger galopp på volten. Och det var som att få motorstopp. Som om vi liksom hostade oss framåt tre steg för att sedan dö. Helkonstigt. Han hade ingen superbjudning innan och kanske skulle jag ha drivit på mer men jag fick verkligen inte till det. Nåja, efter lite mer trav bytte vi volter och i vänstervarvet tog han fattningen direkt och vi fick en väldigt fin känsla. 

Tyvärr fick jag väldigt lite feedback under lektionen (vet inte om det är ett bra tecken men för mig känns det bara trist – jag vill ju utvecklas och få med mig nya nycklar) men det jag själv tar med mig är att få till en fjädrande hand. Det känns som att jag sakta börjar lära mig men jag har en bra bit kvar.

Öva, öva, öva är det som gäller!

Ridhelgen, fjärde och sista lektionen

sondag2

Äntligen dags att avsluta sagan om ridhelgen på Wirsbo, eller vad säger ni?

Länkar till de tidigare rapporterna för den som vill fräscha upp minnet:

Första lektionen
Andra lektionen
Tredje lektionen, del 1
Tredje lektionen, del 2

Som ni kanske (men troligtvis inte, med tanke på tiden som gått emellan inläggen) minns, så red jag en annan häst under den tredje lektionen. Gringo som han hette var lite lugnare och mer förlåtande än ”ferrarin” Edward som jag ridit de första två lektionerna.

Till den fjärde och sista lektionen fick jag själv välja vem av dem jag ville rida och jag våndades en hel del. Det var ju så kul och häftigt att rida Edward. Men samtidigt så jäkla svårt. På Gringo var det lättare men det var ju inte alls den där häftiga känslan. Ferrari-känslan alltså. Till slut tänkte jag såhär: Gringos finns det många av på ridskolan. Edwards får jag kanske aldrig rida igen. Så jag valde Edward. Och det var väl såhär i backspegeln kanske inte det bästa valet. Nåja, man lär sig alltid nåt!

Vi skulle precis som de tidigare lektionerna börja med självständig ridning. Efter skritt och en del tempoväxlingar började vi trava och göra skänkelvikningar.

sondag1

I början av passet tyckte jag att känslan var ganska bra. Edward var såklart het, och vi var inte till hundra samspelta men det gick ändå ganska bra.

Det som var kul var att kursarna hade bett om musik och som ni ser så försöker jag rida i takt. Riktigt häftig känsla faktiskt!

Här får ni ett litet exempel:

 

Men detta varade tyvärr inte så länge… Efter trav och skänkelvikningar skulle vi börja jobba  i galopp. Till en början gick det helt okej ändå men Edward är extremt känslig för skänkeln och om man bara hamnat lite för långt bak så blir han missnöjd. Eftersom han hade en så luftig galopp mot de hästar jag ridit förut så hade jag jättesvårt att liksom komma ner i sadeln och just få alla kroppsdelar på rätt plats.

sondag5

Så plötsligt var det som om vi blev osams, för resten av lektionen. Han började rycka med huvudet, han var ”studsig”, han stannade och backade. Ja, han var allmänt missnöjd med hela situationen.

Jag försökte hålla mig lugn och sansad och bara rida ridare men vi kom aldrig tillbaka till den fina känslan från första delen av passet. Så de sista kanske 30-40 minuterna såg tyvärr mest ut så här:

Det var verkligen inte den typ av sista pass jag hade önskat mig, för känslan och självförtroendet var såklart på botten efter det här, men man får le och tänka framåt istället!

sondag3

Den känslan jag har nu, ett par veckor senare, är i alla fall revanschlust . jag vill kunna rida en sådan här häst, snyggt, balanserat och i harmoni i framtiden! Vad tror ni, kan det gå?

 

 

 

Lektion nr 94

  
Nu på lördag blir det ingen ridlektion p.g.a. påsken men här kommer en rapport från förra lördagen!

För fjärde gången i rad fick jag rida Santina. Som ni vet så gillar vi varandra så det kändes kul! 

Fokus för dagen var på sidvärtsrörelser och då främst framdelsvändningar. Det fina med den övningen är att man som ryttare verkligen får öva på att ha hela kroppen i balans och vara noga med hjälperna.

Vi gjorde den här övnigen igen där man skrittar kontrollerat mellan konerna. Gör halt när man som ryttare är bredvid konen, flyttar hästens bakdel så att man hamnar i rätt riktning mot nästa kon, halt igen, skritta till nästa kon och så fortsätter man så. Oerhört nyttig övning!

  
Vi jobbade också på volter med att öka och minska volten. Här använder man också sidförande skänklar (sina ben) för att förflytta hästen inåt och utåt.

Det som känns extra kul är att jag har kommit långt med att sitta ner i traven, nu skumpar jag inte alls som förr utan kommer verkligen ner i sadeln. Jag har också börjat få till det här med att rida på eftergift mer, alltså att hitta rätt läge där man inte har ett konstant tryck i tygeln. Härligt med framsteg!

Lektion nr 91

Näe hörrni, nu får jag skämmas! TRE orapporterade lektioner i rad!


Tre lektioner med sötnosen Santina!

Ni minns kanske Santina från hoppkursen jag gick i december? Hon är världens sötaste lilla skäck och jag gillar henne. Hon är kanske inte mitt förstahandsval för dressyr egentligen, men hon har en härlig personlighet och vi passar varandra helt enkelt.

Som ni vet tar jag mig alltid extra tid att bara känna in hästen och mysa före och efter lektionerna. Rykta ordentligt och bara ”hänga” lite. Santina är en av de hästar som verkligen uppskattar det (det gör iofs de flesta enligt mina erfarenheter). Eftersom hon är en liten häst så når jag också precis överallt och hon kan få sig en skön genomgång av hela kroppen. Spa deluxe!

Den första av de tre lektionerna stod dressyr på schemat och första delen av lektionen övade vi sidvärtsrörelser (när hästen ska gå framåt-mot sidan) och framdelsvändningar (då hästen står och stampar med frambenen men flyttar bakbenen för att helt byta riktning). Här finns en toppenbra förklaring på övningen: Hästen och Jag och där har jag lånat denna bild som också beskriver en av övningarna vi gjorde i skritt, nämligen att runda koner med hjälp av just halva framdelsvändningar!


Santina lyssnade väl och jag tyckte att det gick helt okej. Utmaningen är att hitta precis rätt balans med hjälperna, alltså framförallt den sidförande skänkeln (som säger åt hästen att förflytta baken i sidled) och den motsatta skänkeln som håller emot och visar att ”nu räcker det”.

Andra delen av lektionen övades en del i trav och galopp och Santina som annars är en häst med energi och spring i benen var som en tung heffaklump. Man kan bli överraskad hur mycket en liten häst kan få en att svettas för här fick jag verkligen driva på och inte ”drömma bort mig” för att behålla henne alert och framåt.

Det var faktiskt första gången jag fick den här känslan på Santina så det kom lite som en överraskning. Det visade sig efteråt att hon redan ridit två lektioner före min (på högre nivå) så hon var nog helt enkelt lite trött. Tre lektioner per dag är maxgränsen för hästarna på min ridskola och det är kanske okej, men jag tycker det låter lite väl tufft när de alla ligger mellan kl 09-13.

Hur är det på era ridskolor, hur ofta och mycket rids hästarna?

Ridhelgen, lektion 3 del 2

Äntligen en uppdatering, eller hur? 😉

För ett par helger sedan var jag på Wirsbo herrgård på en ridweekend. Fyra lektioner i högt tempo och på svår nivå blev det. Väldigt utmanande, och utmattande!

Den tredje lektionens början har jag redan skrivit om här.

Efter att vi värmt upp och övat trav-halt så gick vi över till mer mjukgörande rörelser. Jag fick börja med att ställa Gringo inåt och utåt i trav längs långsidan.

Därefter fick jag för första gången testa på att göra öppna. Här är det allra första försöket, och jag tycker det gick riktigt bra!

Öppna är en samlande och mjukgörande rörelse där hästen ska gå på tre spår och alltså inte korsa bakbenen som i en skänkelvikning. Inner bak och ytter fram ska gå på samma spår. På engelska heter det ”shoulder in” och det är ju betydligt mer beskrivande tycker jag. 

öppna sluta

Man brukar säga att öppna är som att gå in i en volt, men man fortsätter framåt istället. Och sluta är istället momentet då man går ut ur volten. Men det har jag inte testat än!

Öppna och sluta kallas gemensamt för ”skolor”. Varför vet jag inte, haha!

Efter att ha provat på öppna så blev det galopparbete och här var fokus för mig bara att hålla lagom bra fart och öva på att sitta ner i galoppen, samt att inte gena i hörnen (lättare sagt än gjort!). För att komma ut ordentligt i hörnen får man använda innerskänkeln (alltså den som är mot ridhuset trycker  hästen mot hörnet) och yttertygeln som leder lätt utåt. Det funkade faktiskt helt okej och jag tycker att Gringo lyssnade jättebra.

 

Väldigt mycket av den här lektionen handlade om att verkligen sitta korrekt och att hitta balansen, både i sig själv och i hästen för att kunna inverka och göra övningarna på rätt sätt. Jag tycker faktiskt att min sits ser ovanligt bra ut här. Mycket hänger också på att få ner tempot och inte stressa/springa sig igenom övningarna. Allt som allt, flera lärorika övningar som verkligen rekommenderas!

Som vanligt uppskattar jag verkligen ert kritiska öga – vad ska jag tänka på, vad kan jag göra annorlunda/förbättra? Kommentera gärna!

Lektion nr 90

  
Nu hoppar jag över lektion 89 (förra lördagen) men det kommer en rapport från den senare, jag lovar.

I tisdags tog jag i alla fall en extra lekion. Det finns en mejllista där alla ridskoleryttare kan sälja/byta sina lektioner vid tex sjukdom eller resa och jag nappade på en sådan. Jag rider normalt på nivå B och det här var en C-grupp (alltså en nivå högre). Bästa Zhara kom ut till stallet för att filma/fota men tyvärr var varken kamera eller häst med oss den här gången.

Jag fick rida Miromiz och jag tror att det är tredje gången jag rider honom. Han är en trotjänare på ridskolan men tyvärr har jag känslan av att han inte längre trivs med jobbet, och jag återkommer till det.

Direkt under uppvärmande skritten bad ridlären (inte min ordinarie) mig att komma in i mitten och så satte han på en gummisnodd/halsförlängare på Miromiz. Och därefter var Miromiz riktigt missnöjd. I skritt försökte han komma undan och i trav bröt han av, backade och hade sig. Jag tror att han var stel och kanske till och med hade ont och den där snodden gjorde tyvärr mer skada än nytta den här gången.

Ganska snart skulle vi börja med galoppfattningar och då såg Miromiz rött. Han bockade och gjorde allt för att komma undan. Jag tog det lugnt där uppe och blev aldrig rädd utan satt säkert i sadeln. Men det kändes inte kul, för jag kände direkt att Miromiz var inte på något sätt trotsig eller elak, han ville bara slippa. Usch, då känns det jobbigt. Ni vet ju att jag är noga med att hästarna ska må bra och ha kul och det här kändes inte rätt 😦

Vi fortsatte jobba i trav med övergångar till skritt medan de andra galopperade. Därefter fick vi börja rida skänkelvikningar i ”trappor” längs långsidan. Alltså rider man rakt fram ett par steg, sedan skänkelvikning, sedan rakt fram igen o.s.v.

Det här gick faktiskt ganska bra och jag fick känslan av att det var det här Miromiz behövde – få mjuka upp sig. Hade jag fått välja så hade vi värmt upp längre i skritt och med mjukgörande sidvärtsrörelser innan vi började med galopparbete. 

Om jag får rida Miromiz igen kommer jag prata med ridläraren om hur jag tänkte och kände. Jag hoppas att detta bara var tillfälligt men jag hade lite samma känsla på honom senast också – han vill helt enkelt inte längre och antingen är han omotiverad men jag tror att han dessutom är stel eller kanske till och med har ont…

Har ni varit med om något liknande?

Ridhelgen: tredje lektionen

Ledsen att jag håller er på halster så länge med rapporterna från Wirsbo men det tar tid att gå igenom över 800 bilder och filmer kan jag lova! Så jag kan villigt erkänna att jag dragit ut på det lite extra, haha!

Nu är vi i alla fall framme vid lördag eftermiddag och den tredje lektionen av fyra.

Lektion 1,  Lektion 2

Som ni kanske minns så red jag Ferrarin Edward de första två lektionerna men eftersom han har en galopp som jag som nybörjare hade svårt att sitta ordentligt i och lektion 3 skulle handla mycket om just den gångarten så blev jag tilldelad en lite lugnare ridskolehäst, Gringo.

Gringo var tyvärr inte heller han den mysiga typen i boxen men han fick stå där och sura medan jag ryktade och fixade. Och som alltid går det bättre efter en stund och lite kli säger inte många hästar ner till 😉

Precis som tidigare lektioner hade vi ca 20 minuters självständig uppvärmning. För mig som nu red en ny häst var det ju väldigt värdefull tid. Gringo var verkligen helt annorlunda. Han var mycket mer lik de hästar jag brukar rida. Alltså ”normal” koppling, gas och broms jämfört med Edwards sportbilslägen. Med Gringo hamnade jag inte i dragkamp som med Edward men det beror nog på att jag vet hur en Gringo-häst fungerar medan Edward var ett helt nytt kapitel för mig.

För att få till en bättre och snabbare kommunikatiom fick vi öva på övergångar mellan halt och trav. Utmaningen är att inte hamna i skritt däremellan och det är inte det lättaste! Jag tycker det gick helt okej men jag fick skänkla på mer än jag brukar som ni ser.

Under lektionen fick jag också galoppera en del samt prova på öppna för första gången! Men det får bli ett senare inlägg om det när jag hunnit leta fram de bilderna. Nu åker jag till Vilnius på jobb.

(Privat)lektion nr 88

Igår red jag alltså min åttioåttonde lektion, och kanske tredje privatlektion (?). Ni minns kanske att vi skulle ha teori på ridskolan men fick en kort sitsträning istället (inlägget hittar du här) för ett par veckor sedan? Det var ett riktigt hallelujah moment som Kishti skulle ha sagt och jag bestämde att jag behövde mer av detta. Tillsammans med en härlig och väldigt duktig kvinna i min ridgrupp bokade vi därför en gemensam privatlektion med sitsträning för vår instruktör.

Jag blev tilldelad Santina vilket jag i ärlighetens namn kände mig liiite besviken med. Hon är en jättetrevlig liten häst, men hon är inte den som det är lättast att sitta på om man säger så. Hon slängtravar gärna (jag menar mest bara ”springer på”) och det blir skumpigt. Hur som helst, man kan inte klaga och jag påminde mig om att vi trivdes superbra ihop på hoppkursen runt nyår.

Som vanligt lade jag en hel del tid på att rykta och fixa, så mycket att hon var helt glansig men jag hann inte med svansen så den var full av spån, någut jag upptäckte till min förskräckelse när vi skulle gå till ridhuset. Nåja, man kan inte vara på topp jämnt eller hur? 😉

Vi fick hela det stora ridhuset för oss själva vilket kändes superlyxigt. Lektionen började med att vi fick värma upp självständigt i all gångarter och jag är SÅ bekväm med det. Men det är klart, jag har ju faktiskt haft medryttarhäst under en visserligen ganska kort period, men jag kan få hästen att följa mig och inte de andra hästarna. Santina var riktigt pigg (även så den andra hästen) och verkade tycka att det var kul med en annan typ av lektion.

Redan under uppvärmningen fick jag skärpa till mig (nu hade man ju ridlärarens ögon på sig hela tiden). Jag ställde Santina först till vänster, sedan rakt och till höger och ridläraren sa ”håll henne rak!” Och jag svarade ”men jag övar på ställning” varpå hon säger ”det där är inte ställning, nu böjer hon halsen och ställningen ska bara vara en lätt ställning i nacken så att du anar ögonfransarna och näsborren”. Jahapp! Gör om, gör rätt! 😊

Resten av lektionen fick vi longeras var för sig samt rida självständigt i övergångar skritt-trav och verkligen fokusera på sitsen och att hitta rätt takt i traven och verkligen kunna sitta i den.

Jag fick med mig supermånga nya nycklar:

1. Mina fötter ligger naturligt utåt och det gör att stigbygeln allteftersom åker bak på foten och liksom fastnar på benet och skänkelläget är då helt åt fanders. Jag måste tänka på att lyfta ut låren och liksom vrida om benet uppifrån så att jag kan komma in med insidan av benet mot hästen, inte baksidan!

2. Jag har förmågan att liksom luta mig lite bakåt när jag rider. Jag måste tänka på att sitta mer på pubisbenet än på baken och luta mig framåt (det är så det känns men det är då jag sitter rakt) för att hamna rakt över fötterna.

3. För att inte hamna i omvänt läge där man liksom sitter för långt fram på underlivet och blir som ett S i ryggen ska jag tänka att jag står framför ett skrivbord och ska stänga skrivbordslådan med, ja typ underlivet, så jag måste spänna magen och liksom trycka fram lite samtidigt som jag sitter ner i sadeln på både pubisben och sittben. När jag sitter rätt kommer jag ner i sadeln istället för att studsa på skinkorna som jag gjort tidigare.

4. Ge istället för att ta/hålla i. Som jag nämnde så var Santina väldigt framåt och hamnar lätt i en springig slängtrav. Då hamnar jag lätt i det läget att jag håller tyglarna statiskt, jag varken drar eller ger men det ger ett konstant tryck som hon fortsätter springa ifrån. Istället ska jag rida på eftergift, alltså krama tygeln och tynga ner sätet för att bromsa upp och sedan öppna upp (inte ge mer tygel men släppa på trycket) så fort hon svarar. De första gångerna lyssnade hon inte på det här så då fick jag tipset att helt enkelt bryta av till trav och göra övergångar så att hon är mer på alerten. Därefter kunde jag rida på eftergiften och wow – vilken skillnad!

5. När man väl rider på eftergift och har hästen med sig (alert) så räcker det att bara ”tänka” trav för att komma igång. Skänklade jag (om än lite) så tog hon i från tårna medan om jag bara smög in i traven så slapp vi springandet.

6. Väl i traven skulle jag rida så långsamt som bara möjligt för att komma in i takten och ja – där kom den! Jag trodde typ att jag red piaff och passage för det kändes som att jag nästan stod stilla och gungade med. Nu var det ju bara helt vanlig trav, men i hästens rätta takt och balans. Wow, vilken känsla! Traven blir långsammare men luftigare (och mjuk!) istället för den snabb och stötiga slängtraven (=omöjligt att sitta helt still i sadeln).

7. I lättridningen ska jag tänka på att sätta mig längre fram i sadeln. Jag har en förmåga att hamna nästan på bakvalvet och därmed ”rida på” hästen bakifrån vilket är helt tvärtemot det vi vill: att komma ihop och rida balanserat. Dessutom ska jag andas, komma ner med axlarna och rida lätt lugnare för att kunna hitta rätt takt och balans.

7. I galoppen ska jag tänka att jag följer med nedåt framåt. Det här var typ världsomvälvande för mig! Jag har länge känt att jag inte är med i hästens rörelse i galoppen, och även sett hur stötigt det ser ut på film, men inte vetat hur jag ska göra. Jag har suttit bak på skinkorna och lutat bakåt och då hamnar både jag och hästen ur balans. Nu kände jag för första gången att jag var med i rörelsen och jag satt som klistrad i sadeln!

Hur många aha-upplevelser som helst med andra ord! Otroligt välspenderade 525 kr! Nu ser jag verkligen fram emot dagens (vanliga) lektion 🙂

Lektion nr 87

  
Som jag skrev igår så fick jag ingen toppenkänsla av ridpasset i lördags och bestämde mig då direkt att gå till stallkontoret och se om det fanns någon plats kvar på söndagens drop-in, och det gjorde det!

Vi blev bara sex ryttare och jag blev tilldelad Aragorn, en stor vacker 12-årig fuxvallack som jag inte har ridit tidigare. 

Ridläraren Anna Baker var ny för mig men hon var väldigt lugn och förespråkade en noggrann och mjuk ridning, precis vad jag gillar! 

Efter uppvärmning i skritt och trav med många övergångar började vi med voltarbeten där vi skulle alternera mellan 20- och 10-metersvolter samt byta volt. Så därmed mycket fokus på ställning! Nästan hels lektionen reds i nedsutten trav och jag börjar få till det. Övning, övning, övning – det är det som krävs.

Vi avslutade även med galloppfattningar från skritt på volterna. Det gick riktigt bra.

Jag fick faktiskt lite beröm av Anna, för att jag har en bra blick och koll framåt och runt om kring samt att jag svänger med både blick och bröstkorg. Hon tyckte att jag hade en väldigt bra grund så det var ju superkul att höra!

Åh, jag önskar att jag hade råd och tid att rida varenda dag! Jag älskar det! Stod och kramade Aragorn i boxen länge efter passet, hästar alltså ❤️

Ridhelgen – lördag morgon

lordag3

Som sagt, fredagens lektion avslutades med gråt i boxen. Men med de andra kursdeltagarnes pepp och en härlig gemensam middag gick jag till sängs med en bra känsla inför lördagen.

Vi fick hämta in hästarna från hagen där de hade stått under morgonen och det gick hur enkelt som helst, inga tveksamheter alls. Edward verkade ha tyckt synd om mig efter gråten kvällen innan så han var nästintill mysig i boxen! Än en gång tog jag lång tid på mig att rykta ordentligt. Det är mysigt.

lordag1

Precis som kvällen innan började vi med ca 20-30 minuters självständig ridning/uppvärmning. Därefter låg fokus på framförallt traven och då ställning och rakställning (alltså att hästens nacke antingen är antingen rak eller ställd åt höger eller vänster utan att resten av kroppen följer med som en banan).

När vi fått kläm på det började vi jobba med åttor. Här gäller det att (försöka hinna med att) ha hästen rak innan man går in i första volten, mellan de två volterna och fram till nästa åtta. Jag hoppas att den här skissen förklarar övningen:

travåttor

 

Här kan ni även se en liten snutt på hur det såg ut.

Nu när jag tittar på alla klipp så ser det faktiskt inte alls lika illa ut som det kändes. Nu var visserligen just lördagsförmiddagen den lektion med Edward jag tyckte gick allra bäst. Vi kom hyfsat överens och jag lyckades tygla hans energi utan att han tröttnade på mig och började fajtas. Det är inte det bästa jag gjort på hästryggen direkt, men med tanke på vilken helt annan typ av häst det här var så är jag ändå nöjd att vi ens tog oss igenom övningarna! 🙂

Jag nämnde ju också Edward galopp igår. Vi tog det ju väldigt lugnt med den men här är ett kort exempel:

Jag hade problem dels med den helt nya känslan i hans steg men också med att min säkerhetsväst liksom fastnade i det höga bakvalvet på sadeln. Just denna gång gick det rätt så bra men när han tog i med sina snygga runda språng så hakade jag liksom fast där bak och drogs helt ur balans. Svårt det där med väst av eller på… Är det någon mer som känner igen detta?

Lektionen tog slut snabbare än kvickt och till eftermiddagens lektion skulle jag få byta häst eftersom fokus skulle vara mer i just galopp. Fortsättning följer…

Ridhelgen- första kvällen

I fredags satte vi oss i bilen vid lunchtid, åkte ut till mina föräldrar och lämnade Sintra där och styrde sedan mot Wirsbo herrgård. Klockan 15 var vi framme och checkade in för att snabbt byta om till ridkläder och gå ner till stallet.

Vi var sex ryttare denna helg (maxantal är 12) och delades in i två grupper. Samtliga förutom jag hade varit på Wirsbo förut så ridläraren kände till deras nivå och vilken häst de ridit där tidigare. Jag blev tilldelad Edward, en lite mindre och sportigare typ som förklarades ha mycket energi ”åt alla håll” som man måste lyckas tygla. Gulp! Han var ju fux i alla fall, och det älskar ju jag!

edward

Vi fick god tid på oss att rykta och göra iordning hästarna. Edward var inte direkt mysig i boxen utan en sådan där som surar och försöker låtsasbitas när sadeln kommer på tal. Men ni vet ju att jag är van med sånt så jag behöll mitt lugn. Jag gillar de här stunderna och tar gärna extra lång tid på mig att gå igenom hela hästen och på så sätt få lära känna varandra lite. Jag tror jag viskade ”var snäll mot mig nu” innan vi gick iväg mot lektionen 😉

fredag0

Egentligen börjar ridhelgen med ett 30-minuterspass där man egentligen bara får känna på hästen för att kunna bestämma om man vill fortsätta med den man blivit tilldelad eller byta. Den här helgen hade vi dock bytt ut testpasset mot en riktig 60-minuterslektion. De första 30 minuternas uppvärmning var helt självständig och vi fick känna på hästarna och värma upp både oss och dem.

fredag2

Min första tanke på Edward? VILKET TRYCK! Herregud, jag har aldrig suttit på en liknande häst. Det räckte med att vinkla sätet för att gå fram eller göra halt och när jag bad om trav så slängdes jag in i en helt ny känsla.

Eftersom jag inte kunde få Edward till rätt form så valde ridläraren att sätta på gummiband/halsförlängare så att han skulle rundas mer och inte jobba på fel sätt. Åh, jag är så kluven till sånt. Det är klar att det är bra för hästen men jag vill ju lära mig rida utan! Men kanske måste jag bara inse att jag inte är ”där än”. Här är gummibandet på:

fredag4

Det här med trycket då… Ja, det är svårt att förklara men han kändes ”dragig” fastän han lyssnade och alltid stannade eller saktade ner om jag bad honom. Jag antar att han söker rätt stöd i tygeln och jag är inte riktigt där än i min kunskap för att ge det. Därför blev det lite dragkamp och mina händer flyttades lääängre och läängre fram och till slut hamnar man ur balans och liksom lutar framåt. Dit vill man inte för då har man inte styrkan at göra någonting på rätt sätt (t.ex. sitta ner i traven, fatta galopp, ge vikthjälper)

Här fick jag därför en nyttig lektion i att trycka armbågen inåt och bakåt och använda coremuskulaturen för att sitta kvar. Mot ridlärarens hand ska min arm vara, och den ska dessutom ha kraft bakåt. Dessutom måste jag korta tygeln rejält fick jag lära mig.

fredag3

Lektionen fortsatte sedan med att rida lite volter och fortsätta lära känna varandra i alla gångarter. Innan jag fattade första galoppen fick jag höra att ”Edward är väldigt känslig och tycker inte om att skänkeln hamnar för långt bak så du måste fatta galopp med höften”. Med höften?! Jag fattade ingenting, har aldrig fattat galopp med höften. Bestämde mig för att prova en ”vanlig” galoppfattning ändå (och jo, höften är ju inblandad) och det var inga problem med fattningen. Men galoppen! Wow! Den var nåt helt annat. Jag flög nästan ur sadeln kändes det som, hans galoppsprång är så stora och luftiga att jag inte hängde med alls.

De sista kanske tjugo minuterna hade jag kanske blivit trött (och fortfarande så ovan med en sådan här häst) så vi tappade den trevliga känslan och hamnade istället i ”bråk”. Edward tyckte inte om mitt nya sätt att rida med kort tygel och kontroll och försökte dra mig ur balans eller backa sig ur situationen. Jag blev aldrig rädd på något vis, men frustrerad. Särskilt när alla andra i gruppen red som gudinnor!

Jag höll i alla fall god min, för jag gillade ju hästen ändå!

fredag1

Edward är en Ferrari och är man som jag van att köra (rida)  vanliga bilar (hästar) så är det här något helt annat. Häftigt på alla sätt att få känna på de där gångarterna och det där tycket (som gjorde mig helt slut) men också väldigt frustrerande när man inser att man helt enkelt inte är ens nära nivån för att kunna rida en sådan häst och få ut det bästa av det.

Fredagskvällen slutade med gråt i boxen då jag kände mig sämst i världen. Nu kan jag ju se det i lite perspektiv men just då var det bara… tufft.

Fortsättning följer!

Surprise! Lektion nr 81

  

Hej igen!

Här kommer ett surpriseinlägg. Jag trodde nämligen att jag skulle sitta på ett flyg till New York just nu men istället har jag dötid i loungen då flyget är uppskjutet på obestämd tid p.g.a. snöstorm i NYC…

Så… Tid att blogga alltså!

Och vet ni, det blev lite ridning igår trots allt! I fredags eftermiddag fick vi ett mejl från ridläraren om att vi skulle komma ombytta för sitsträning (ej teori alltså). 

Vi fick göra iordning två hästar och en och en fick vi sitta upp på den ena hästen för att longeras utan stigbyglar och tyglar i fem minuter och därefter få rida självständigt på häst nr 2 i fem minuter. Det låter kanske fjuttigt men WOW så givande det var och AJ sådan träningsvärk jag redan har (!).

Vi började i skritt och tanken var att hitta rätt sits och balans. 

  
Vi fick veva mer armarna, ”nysta garn”, ”kasta bollar” och boxas med armarna. Försöka få ut låren från sadeln och hörrni, vilken skillnad det gjorde!

  
Här kommer några filmsnuttar (funkar det för er att se dessa?):

Tyvärr glömde jag be någon atr filma när jag red självständigt men det gick SÅ bra! En av tjejerna sa att hon inte ens såg att jag rörde mig i traven utan jag bara flöt med (wooohooo!). Hörrni, sitsträning alltså, det BÄSTA jag gjort i lektionsväg hittills. Nu är jag sugen på att boka in en privatlektion med detta upplägg, tror att det kommer ge massor!

Jag vet att i andra länder lär man sig ofta rida just genom att longeras i början och jag tror att det är ett toppenkoncept. Önskar att jag hade fått göra detta tidigare! 

Har ni fått sitsträning på det här sättet?

Lektion nr 79

  

Det har gått en hel vecka sedan terminsstarten utan att jag har skrivit en rapport! Fy mig! 

Förra lördagen var det rätt så kallt, åtta minus tror jag. För min del är det ingen större problem under själva ridningen för jag blir supervarm (förutom i fingertopparna då) men stallet är ju iskallt så fixet innan är lite jobbigare än vanligt om jag får klaga.

  
Här ser nu utsikt från parkeringen upp mot sjukhagarna (extra små hagar för hästar som för tillfället inte får röra på sig så mycket) och stora ridhuset.

Jag blev än en gång tilldelad en för mig ny häst, denna gång en lite mindre skimmel som kallas Tasset. Hon var med på hoppkursen och är av den mer energiska sorten. Mer en hopphäst än dressyrhäst. 

Lektionen började som vanligt med uppvärmning i skritt och övergångar skritt-halt och därefter skritt-trav. Tasset var hela tiden väldigt slängig med huvudet och jag visste inte helt hur jag skulle hantera det. Försökte ge mer tygel, mindre tygel, lättare kontakt, tightare kontakt. Tyckte inte att något gjorde skillnad.

När vi skulle göra framdelsvändningar och skänkelvikningar så upptäckte jag att Tasset var otroligt känslig. När jag bara la ett litet tryck med skänkeln vände hon helt istället för bara lite. Här gäller alltså pyttehjälper och att möta upp och ”fånga in” med den andra skänkeln. Tungan rätt i mun! Jag tycker att vi fick till det helt okej men hon slängde fortfarande upp och ner med huvudet emellanåt. Instruktören satte då på ett gummiband och ni vet ju att jag inte är så superförtjust i sådana saker. Instruktören förklarade i alla fall att nu när vi skulle börja med markarbetet var det viktigt att Tasset rörde sig på rätt sätt för att inte skadas.

Markarbetet bestod av en bana mestadels i trav med ett antal bommar och ganska snäva svängar emellan. Detta gjorde vi i en ström vilket var kul eftersom man får vara igång hela tiden istället för att stå och vänta och titta på de andra (vilket såklart också är bra på sitt sätt – väldigt lärorikt – men inte så kul i minusgraderna).

I slutet lade vi även till galopp på transportsträckorna och det gick okej. Det svåra med en het häst är att få den att lyssna på MIG och inte själv bestämma när galoppen ska starta och sluta 😉 Vi fick ändå till ett bra samarbete tycker jag. Det var kul att rida en energisk men samtidigt känslig häst!

Nu hippas jag att jag får Tasset igen till dagens hopplektion. Min plan är att vara mycket mjukare i ridningen (rida med sätet och så lite tyglar som möjligt) under uppvärmningen och se om vi då kan slippa det slängande huvudet. Har ni några andra tips?

Snart dags att  ge sig  ut i snön igen!

 

Skänkelvikningar!

Hur kunde jag glömma?! Vi övade ju faktiskt framdelsvändningar och skänkelvikningar i lördags också. Och det gick riktigt bra!

Vi började med att skritta på rakt spår innanför spåret. Därefter gjorde vi halt. Med ytterskänkeln skulle vi sedan flytta in hästens bakdel innanför spåret så vi hamnade i en vinkel om ca 30-45 grader. När vi gjort det skulle vi leda lätt med innertygeln och använda ytterskänkeln för att förflytta oss framåt/i sidled. Det gäller verkligen att ha tungan rätt i mun och vara medveten om sina rörelser! Ett bra tips var att tänka att hela sin kropp skulle dra sig mot riktningen. Då följer både händer, vikt och skänklar med på rätt sätt!

skänkelvikning längs sidan

Tycker ni att de här skisserna hjälper er att förstå övningen? De tar såklart lite tid att göra men om ni uppskattar dem är det så klart värt arbetet 🙂