Lektion nr 104 (privatlektion)


I onsdags var det dags att träffa Lorre igen (skäckvallacken som jag är semi-medryttare på). Han är verkligen en supermysig häst, oerhört enkel att vara med.
När jag först kom stod han och halvsov i boxen med öronen bakåt och jag blev först orolig att han kanske var sjuk. Han brukar nämligen alltid nyfiket komma fram och hälsa men nu stod han bara där i hörnet och stirrade rakt fram. Jag närmade mig långsamt och kände igenom hela kroppen. Var han inte lite varm kanske? Funderade på om jag skulle ta tempen på honom. Men först tog jag fram en godis för att se om han överhuvudtaget gick att väcka ur dvalan. Och jodå, vips så var han sig själv igen! Han stod nog helt enkelt och halvsov bara och jag som inte känner honom så väl än blev supernojig. 


Lorre som jag känner igen honom: öronen fram och nyfiken i en strut (här fotad efter lektionen)

Efter att vi hade värmt upp lite utomhus ledde jag in honom i ridhuset (första gången för mig i detta lilla ridhus) där vi skulle få rida privatlektion för en tränare som kommer dit regelbundet. Jag hade kontaktat henne innan och berättat att jag är en väldigt grön ryttare och att jag bara ridit Lorre ett par gånger så att hon hade lite bakgrundsinfo. 

Redan i skritten fick jag börja med att tänka på två saker: få Lorre att skritta med energi (han såsar gärna i skritt) samt ha balans i tyglarna. 

Hon gav en liknelse av en äldre vattenkran med ett vrede för varmt och ett för kallt vatten. Vrider man bara på den ena och inte på den andra så blir det inte balans utan man måste hela tiden anpassa dem till varandra för att hitta det gyllene läget där det är precis lagom. Ibland är vattentycket hårdare eller mjukare, grundvattnet kallare eller varmare och man måste därför hela tiden känna efter och anpassa. Det är först när jag som ryttare är i balans som jag kan be hästen att balansera sig. Det här var en ögonöppnare för mig! Egentligen har jag väl vetat om det men det var först nu det verkligen landade.

När vi sedan började trava så går Lorre från segskritt till springtrav. Ingen kvalitet utan han bara öser på i stil med ångvält. Här blev fokus att ta med det jag lärt mig om kall- och varmvatten i tyglarna och med sätet försöka lugna ner traven till ett läge där han lyssnar på mig och börjar jobba mer med bakbenen. Jag kan väl inte säga att vi riktigt kom dit under denna första lektion men en bit på vägen i alla fall!



Om ni kanske minns från mitt förra pass på Lorre så är han lite svagare i sitt vänsyer bakben och därför har han haft det lite svårare med högergaloppen. Men både när jag värmde upp före lektionen och under lektionens gång gick det riktigt bra. Tyvärr filmades bara 6 minuter av lektionens ca 40 så högergaloppen kom inte med. Här ser ni i alla fall vänster galopp och eftersom jag och Lorre precis börjar lära känna varandra så ska jag inte försöka sitta ner (det är ganska svårt i hans galopp) ännu utan inta en lätt stående sits.

Jag är superglad att jag har fått möjlighet att rida Lorre. Han är ingen nybörjarhäst alls, både instruktören och andra i stallet som ridit honom säger samma sak. Han är lång i kroppen, relativt ung och outbildad och har inte helt lärt sig lyssna direkt på alla hjälper än. Men – jag tycker han är härlig! Han har ett hjärta av guld, han är mysig och snäll, han är arbetsvillig och han skulle aldrig göra något dumt. Han är ungen läromästare som Leon utan vi måste båda lära oss mer. Men det är ju också häftigt – att kunna utvecklas tillsammans!

Själva lektionen var oerhört givande. Den här instruktören har till viss del ett lite annat tänk än min vanliga ridlärare. Till exempel så har jag på ridskolan fått lära mig att ”svänga med naveln” medan den här instruktören tvärtom tycker att man ska sitta (och titta) rakt fram till varje pris. Hon är kanske också lite mindre förlåtande och vill att hästen ska ta hjälpen omedelbart. Det de har gemensamt är dock att man ska rida på eftergift – alltså att man ger tygeln och inte rider med ett konstant ”tryck”. Ni märker i filmerna att hon påminner mig om att slappna av i underarmen. Och när jag gör det slappnar också Lorre av. Jag har haft en omedveten spänning där som hämmar vår kontakt – för mycket kallvatten helt enkelt!

Nu ser jag orrhört mycket fram emot onsdag då jag ska få rida Lorre för henne igen! Tyvärr ska jag på jobbresa mån-tis så jag hinner inte rida något pass på honom emellan men vi fick ju i alla fall till ett kort pass i torsdags 🙂

Annonser

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s