Torsdagen med Lorre


Dagen efter privatlektionen så åkte jag ut till stallet efter jobbet. Lorre var jättemysig i boxen och mjukare och finare att rida.  

Vi red ett lättare pass av samma upplägg som dagen innan. Hade egentligen tänkt rida ut trots regnvädret (det finns inget dåligt väder bara…. ni vet) men det var flera som hade försökt göra det och hästarna var stissiga av nån anledning (eventuellt vildsvin) så då ville jag inte rida ut själv. 
Ibland kan det vara svårt att veta vad man ska hitta på ensam i ridhuset sådär men nu hade jag ju lektionen i färskt minne och fokuserade verkligen på mina händer och Lorres ytterbog. Efter en kvart eller så kom ett annat ekipage in för att rida lite och då tappar jag lite fokus. Jag får lite prestationsångest och tycker att det blir lite jobbigt att rida när jag ju inte rider så bra som dem. Löjligt, jag vet, men ändock känner jag så.  

Mycket mys både före och efter lektionen blev det i alla fall!

Annonser

Lektion nr 104 (privatlektion)


I onsdags var det dags att träffa Lorre igen (skäckvallacken som jag är semi-medryttare på). Han är verkligen en supermysig häst, oerhört enkel att vara med.
När jag först kom stod han och halvsov i boxen med öronen bakåt och jag blev först orolig att han kanske var sjuk. Han brukar nämligen alltid nyfiket komma fram och hälsa men nu stod han bara där i hörnet och stirrade rakt fram. Jag närmade mig långsamt och kände igenom hela kroppen. Var han inte lite varm kanske? Funderade på om jag skulle ta tempen på honom. Men först tog jag fram en godis för att se om han överhuvudtaget gick att väcka ur dvalan. Och jodå, vips så var han sig själv igen! Han stod nog helt enkelt och halvsov bara och jag som inte känner honom så väl än blev supernojig. 


Lorre som jag känner igen honom: öronen fram och nyfiken i en strut (här fotad efter lektionen)

Efter att vi hade värmt upp lite utomhus ledde jag in honom i ridhuset (första gången för mig i detta lilla ridhus) där vi skulle få rida privatlektion för en tränare som kommer dit regelbundet. Jag hade kontaktat henne innan och berättat att jag är en väldigt grön ryttare och att jag bara ridit Lorre ett par gånger så att hon hade lite bakgrundsinfo. 

Redan i skritten fick jag börja med att tänka på två saker: få Lorre att skritta med energi (han såsar gärna i skritt) samt ha balans i tyglarna. 

Hon gav en liknelse av en äldre vattenkran med ett vrede för varmt och ett för kallt vatten. Vrider man bara på den ena och inte på den andra så blir det inte balans utan man måste hela tiden anpassa dem till varandra för att hitta det gyllene läget där det är precis lagom. Ibland är vattentycket hårdare eller mjukare, grundvattnet kallare eller varmare och man måste därför hela tiden känna efter och anpassa. Det är först när jag som ryttare är i balans som jag kan be hästen att balansera sig. Det här var en ögonöppnare för mig! Egentligen har jag väl vetat om det men det var först nu det verkligen landade.

När vi sedan började trava så går Lorre från segskritt till springtrav. Ingen kvalitet utan han bara öser på i stil med ångvält. Här blev fokus att ta med det jag lärt mig om kall- och varmvatten i tyglarna och med sätet försöka lugna ner traven till ett läge där han lyssnar på mig och börjar jobba mer med bakbenen. Jag kan väl inte säga att vi riktigt kom dit under denna första lektion men en bit på vägen i alla fall!



Om ni kanske minns från mitt förra pass på Lorre så är han lite svagare i sitt vänsyer bakben och därför har han haft det lite svårare med högergaloppen. Men både när jag värmde upp före lektionen och under lektionens gång gick det riktigt bra. Tyvärr filmades bara 6 minuter av lektionens ca 40 så högergaloppen kom inte med. Här ser ni i alla fall vänster galopp och eftersom jag och Lorre precis börjar lära känna varandra så ska jag inte försöka sitta ner (det är ganska svårt i hans galopp) ännu utan inta en lätt stående sits.

Jag är superglad att jag har fått möjlighet att rida Lorre. Han är ingen nybörjarhäst alls, både instruktören och andra i stallet som ridit honom säger samma sak. Han är lång i kroppen, relativt ung och outbildad och har inte helt lärt sig lyssna direkt på alla hjälper än. Men – jag tycker han är härlig! Han har ett hjärta av guld, han är mysig och snäll, han är arbetsvillig och han skulle aldrig göra något dumt. Han är ungen läromästare som Leon utan vi måste båda lära oss mer. Men det är ju också häftigt – att kunna utvecklas tillsammans!

Själva lektionen var oerhört givande. Den här instruktören har till viss del ett lite annat tänk än min vanliga ridlärare. Till exempel så har jag på ridskolan fått lära mig att ”svänga med naveln” medan den här instruktören tvärtom tycker att man ska sitta (och titta) rakt fram till varje pris. Hon är kanske också lite mindre förlåtande och vill att hästen ska ta hjälpen omedelbart. Det de har gemensamt är dock att man ska rida på eftergift – alltså att man ger tygeln och inte rider med ett konstant ”tryck”. Ni märker i filmerna att hon påminner mig om att slappna av i underarmen. Och när jag gör det slappnar också Lorre av. Jag har haft en omedveten spänning där som hämmar vår kontakt – för mycket kallvatten helt enkelt!

Nu ser jag orrhört mycket fram emot onsdag då jag ska få rida Lorre för henne igen! Tyvärr ska jag på jobbresa mån-tis så jag hinner inte rida något pass på honom emellan men vi fick ju i alla fall till ett kort pass i torsdags 🙂

Ett par timmar med Lorre


Ja, ni vet ju hur det är. Man tror att man ska vara i stallet”nån timme” men kommer hem strax före (eller efter) läggdags. Nu var det ju ändå söndag igår och ledigt idag så det vsr ingen stress utan jag njöt till fullo av att få vara ute i naturen med Andreas, Sintra och Lorre!

Nu när Lorres ägare gjort illa foten kommer jag rida och titta till honom en eller ett par gånger i veckan. Dessutom ska vi rida för tränare vilket känns superkul!

När vi kom till stallet så började jag med att mocka, vilket till min stora lycka tog frm minuter eftersom Lorre varit så snäll och bajsat allt i ett hörn. LOVELY!

När jag skulle hämta in honom för rykt och sadling ville han först inte följa med mig från hagen 😅 utan stanna där med sina vänner. Det tog säkert 5-10 minuter innan jag fått med mig honom ut. Ett tecken på att han stormtrivs med sina nya kompisar!

Efter fixet började vi med ca 20-30 min på banan för att jag ville känna av stämningen lite. Jag red i en aktiv skritt (gick ovanligt bra, förut har han varit lite seg i skritten), många halter (lyssnade jättebra), lite trav-skritt-övergångar (mycket lugnare och mer taktig trav än förut), några galoppfattningar (ej så stark framåt som förut). Jag messade Lores ägare efteråt att ”Vad du än har jag gjort så känns det rätt, jag tycker han är mer ”harmonisk” att rida 😊”. Himla kul!

Ett litet exempel från banan. Vi fick faktiskt till några mindre vingliga sekvenser men Andreas trycker det är såååå tråkigt att fota/filma och vägrade. Måste hitta bättre sällskap (läs: fotoälskande) till nästa gång 😉

Fortfarande håller Lorre på och öppnar/drar med munnen mot höger när jag tar i den tygeln dock (nästan så fort den inte är helt lång), även när jag försöker vara väldigt lätt på handen. Märker aldrig av det på vänster sida. Ägarinnan sa att det kanske blir så nu när flera olika personer rider, att han helt enkelt är ocan. Jag får se om det blir bättre nästkommande gånger och/eller om tränaren kan ge något bra tips nästa vecka!

Han bjöd inte neråt/framåt så mkt som han brukar men jag tyckte det viktiga var att han jobbade på bak ändå så jag lät honom ha huvudet som han ville (varken särskilt högt eller lågt). Jag önskar att jag hade ”nyckeln” till att få en häst att gå i perfekt form men jag är inte där än och man ska inte fuska sig dit genom att trixa med tyglarna. 
Därefter red vi ut och Andreas och Sintra gick bredvid/bakom. Mest skritt men också lite galopp. Och så fikastopp så klart!


Lorre var hur snäll som helst och lyssnade toppenbra! Inga konstigheter alls (innan hade jag tänkt att jag nog inte skulle våga galoppera men jag kände att vi hade bra kontakt och det stämde ju!). Efter den enligt mig sista galoppen bestämde sig dock Lorre för att han ville galoppera mer och var lite popcorn i tre sekunder 😜 Men jag satt lugnt kvar och väntade ut honom och han lugnade sig snart.

Jag märkte att han i högergaloppen drar på mer än i vänster och sänker gärna huvudet/tar bettet lite. Inga problem att få stopp på honom (bromsstäckan är lite längre bara) men den galoppen är liksom mer längre/framåt/nedåt medan jag upplever vänstergaloppen lite rundare och mer avslappnad. Kollade med ägarinnan såklart och hon sa att det stämmer precis och beror på att han är svagare i vänster bak som ju är drivande benet i högergaloppen. Känns skönt att jag kan börja känna av sådant även om jag själv inte kunde känna att det berodde op vänster bak. Men nu vet jag att vi ska fokusera på fler, korta och kvalitativa, högergaloppfattningar nästa gång för att stärka upp. Och så massa sidvärtsrörelser!

Vi hade verkligen en toppendag och jag är glad att Lorre har flyttat till samma område där Leon stod förut. Jag känner till omgivningarna, stallet är trevligt och hagarna och vyerna fantastiska! Så härligt också att se att Lorre verkar trivas så bra, både i hagen och i boxen!

Annandag påsk med Lorre

  

Bättre sent än aldrig, eller vad säger ni?

Bästa Amanda följde med mig till stallet med kameran i högsta hugg (det var hon som tog den fina bilden på mig och Leon i headern här ovan). Det är alltid trevligt med sällskap och Amanda är en toppentjej. Synd bara att hon har slutat rida.

Lorre var som vanligt nyfiken och lämnade gärna hagen för att följa med oss in i stallet. 

   
 
Vi började med att skölja av hovarna ordentligt för att titta till såret jag hade hittat dagen innan.

  
 Det såg fint ut och han varken ömmade, var varm eller svullen. 

När jag skulle sitta upp så fick Lorre för sig att busa. Så fort jag skulle sätta foten i stigbygeln tog han två steg framåt. I fem-tio minuter höll vi på. Jag är envis som få och vägrade därför ta hjälp (eftersom han då inte skulle lära sig) och efter jugo försök eller nåt så hade han tröttnat och stod still. Vinst! 😉

   
Och så många klappar när man är duktig och står still:

 
Vi red sedan på utebanan ca 35-40 min. Han var seg i skritten men vääääldigt framåt i trav & galopp. Vi gjorde därför massor av övergångar och endast korta galopper (även om Lorre var tydlig med att han gärna hade velat springa på). Han tog fattningarna jättefint i båda varven och lyssnade även på att bryta av. Dock svårt att få ner honom till skritt direkt när han var så framåt.

   
    
    
   
Ett annat ekipage kom in under en stund och då valde jag att bara skritta medan de rejsade runt en stund. 

Skänkelvikningarna gick toppen och han blev mjuk och fin efteråt. 

Den här gången red jag utan martingal och det gick bra. Han var cool och hoppade inte till för något eller sprang med huvudet särskilt högt.

  
 

Efter passet och alla stallsysslor njöt vi av en fika i solen medan Lorre fick sola sig naken i hagen (efter lite stretchövningar).

   
 
Sintra var med hela dagen och höll koll

  
Tack Amanda för sällskapet!

  

Påskdagen i stallet

   
Jag vet inte hur det var hos er men i Stockholm blåste det rejält på påskdagen. Så pass att bilen krängde på vägen till stallet, riktigt otrevligt!Väl framme började jag i alla fall med ”fixet”. Alltså wow, jag är imponerad av er som orkar och hinner med att ha egen häst för allt runtomkring tar ju så mycket tid (och kraft)! Började med att mocka boxen och den här dagen hade han gjord det mesta i ett hörn, skönt det!

  
Därefter fixade jag fyra höpåsar,

  

Och avslutade med att blanda ihop en god liten ”gröthink”:

  

Fyllde på vattenhinkar och sedan skulle jag hämta in Lorre. Skulle bara lägga över bilnyckeln från jackan till magväskan först. Men vart fasen var bilnyckeln nu då?! Letade som en dåre, kollade alla fickor, väskor, runt bilen, stallgången… Hittar den inte. Tömmer höpåsarna och går igenom dem. Vänder boxen upp och ner inte en utan två gånger. Vänder hela höskullen upp och ner två gånger. Ringer Andreas. Hittar inte nyckeln. Jäkla skit. Kollar jackan för sjuttioelfte gången och hittar då nyckeln längst ned i ryggen dit den har färdats från fickan genom fodret 😝. Glad men helt slut!

Sedan var det i alla fall dags att hämta in Lorre och gullig som han är så kom han och mötte mig så att jag slapp gå igenom all lera (hade helt säkert fastnat och ramlat om jag hade behövt gå igenom detta):

Eftersom det blåste rejält så var Lorre lite på tårna. På grund av nyckelincidenren hade jag inte så mycket tid kvar för att rida (jag skulle iväg på påskmiddag efteråt) men vi tog ett varv på den ovala travbanan som väl är en km lång om jag minns rätt och sedan 15 min på utebanan. Han hoppade till lite då och då och var lite av en krutdurk men det gick bra. Skänkelvikningarna gick fint åt båda håll och jag tog ett par korta vänstergalopper utan problem. Halterna var mycket finare än på fredagen,han drog inte till höger alls. Men som sagt, lite mer spänd på grund av vädret. Inte konstigt alls!
När jag efter passet tvättade rent hovarna ordentligt såg jag ett ytligt vertikalt sår på vänster fram. Åh nej kände jag! Inte har han väl skadat sig nu?

  

 Jag kollade med dem i stallet men de sa att det inte var någon fara. Han var inte varm och verkade inte känna av det alls. Som ni ser på bilden så överreagerade jag nog men hellre ta det säkra före det osäkra! 

   

Långfredagen i stallet

  

Nu är det dags att berätta om min hästiga påsk. Är så lycklig att jag fick äran att agera medryttare åt fina Lorre tre dagar i påskas. Han är en härlig häst!

Andreas följde faktiskt med till stallet på Långfredagen, så jag har till och med bildbevis!

Efter att ha mockat boxen (okej, Andreas gjorde det medan jag förberedde höpåsar) så gick vi ut till hagen för att hämta in Lorre. Hade inga förhoppningar att han skulle känna igen mig men som den gentleman han är kom han ändå traskandes genom hagen hela vägen till öppningen så att jag slapp bli lerig. Guldstjärna direkt!

  

Vi red på utebanan nu första gången för att känna på varandra. Eftersom Lorre har varit vilande från och till den sista tiden pga småskador så förvarnade ägaren om att han kunde vara lite pigg och studsig. Därför hade jag martingal (skrev graman förut men det var fel!) på men det hade inte behövts, han var pigg, glad och framåt men inte för ”vild” och drog aldrig upp med huvudet. Han hoppade till två gånger av en vagn som dök upp (travstall i närheten) men fann sig snabbt. 

  
Här tittar vi på nåt annat som dök upp..

Efter ett par varv där jag ledde honom för att känna in varandra så satt jag upp, skrittade ett par varv på lång tygel för att sedan börja med övergångar skritt-halt-skritt.

 
Kolla in blicken 😉

Halterna gick sådär. I början fick jag verkligen bromsa honom ordentligt med tygeln men efter ett par gånger förstod vi varandra bättre. 

Vi fortsatte sedan i skritt och trav med många övergångar och halter.

 

Vi gjorde också ett antal skänkelvikningar, för att öva mig på att ge tydliga hjälper och för att Lorre skulle få gymnastisera. Det gick betydligt lättare åt ena håller och fick det konfirmerat från ägaren senare att han är svagare i ena sidan.

Efter skänkelvikningar i både skritt och trav och redan nämnda tempoväxlingar ville jag prova att ta en galoppfattning från skritt (han var väldigt framåt så jag ville inte fatta från trav ifall han bara skulle flyga iväg som en raket…). Två galoppfattningar (höger) blev det från skritt men då han blev väldigt framåt och stark i galoppen så valde jag att skritta av därefter. Vi skulle ju mest lära känna varandra den här dagen. Ingen racing 😉

  
 

Lorre frustade, hade öronen framåt och var allmänt glad hela passet. Han lyssnar verkligen jättebra och är otroligt arbetsvillig. Så trevlig häst att rida! Dock känns han som lite mycker för mig i galoppen men nu ska han ändå bara ta ett par språng eftersom han bygger upp kroppen igen efter vilan, så det passade mig bra!

Avslutningsvis tänkte jag att vi skulle ta några fina bilder men det tyckte inte Lorre som gjorde sitt bästa med att inte samarbeta, haha!

  

Skam den som ger sig dock, för sista bilden blev ju rätt okej ändå.

  

Saknaden är stor

Jag har gått och blivit förkyld. Trodde att jag klarat mig eftersom alla jag känner är/har varit fökylda medan jag möjligtvis snörvlat till lite, men det är också allt. Men så vaknade jag med halsont i morse. Typiskt!

Har därför legat kvar i sängen hela morgonen och tittat på gamla bilder. Och gud vad jag saknar Leon! Usch, blir tårögd av att tänka på honom och att han är så långt bort nu. 

Saknar att mysa med honom och när jag ser bilderna så inser jag verkligen att vi hade ett speciellt band. Eller vad tycker ni?

   
    
    
    
    
 

View this post on Instagram

Denna vackra varelse och bästa vän! Så mycket kärlek! ❤️ #världensbästaleon #lovesihs #häst #arabhäst #arabianhorse #ponny #medryttare #nybörjare #börjarida #hästblogg #ryttarlivet 👉 Jag vill utveckla min ridning ihop med min medryttarhäst Leon. Han är en riktig läromästare med ett hjärta av guld men vi behöver proffshjälp för att komma framåt. Jag drömmer om att vi i slutet av året kan rida i fin harmoni och har börjat testa på skolorna samt få till samling i samtliga gångarter. Leon kan detta, men inte jag i dagsläget. Jag började rida för snart 1,5 år sedan och nu vill jag framåt! Till min hjälp önskar jag @ninasrader (Nina Rademaekers). Hoppas på ert stöd nu @ginatricotequestrian #vinnenträning ✨👈

A post shared by Ryttarlivet.com (@ryttarlivet) on

View this post on Instagram

😂 #häst #horse #medryttare #minfavorit

A post shared by Ryttarlivet.com (@ryttarlivet) on

Nästan ett år fick vi ihop innan han flyttade. I ur och skur åkte jag ut till honom och jag var lika lycklig varje gång. Åh, världens finaste bästa Leon – jag saknar dig så! ❤️

Kommer ni ihåg Lorre?

 
Efter att Leon och jag gick skilda vägar i somras har jag börjat sakna medrytteriet mer och mer. Samtidigt har jag inte vågat binda upp mig som medryttare eftersom jag reser så mycket i jobbet. Ingen vecka är den andra lik och jag kan inte ”signa upp mig” på en eller flera fasta dagar. Men så hörde Lorres ägare av sig efter att jag lagt upp ett foto på instagram (följ mig gärna @ryttarlivet ! 😊). Hennes förra häst stod i samma stall som Leon och vi träffades såklart där. Hon undrade om jag ville träffa hennes nya stjärna. Klart jag ville!

Första gången vi sågs myste vi bara och tog en promenad inne i ridhuset. Andra gången fick jag sitta upp och känna på honom i ridhuset och därefter på slingan utanför. Så här såg det ut:

Jag börjat alltid med att känna på gas och broms med många övergångar skritt-halt. Ibland blev han lite stark men allt eftersom hittade vi varandra.  
Jag kände även lite på traven och lite galopp. Lorre är lite vinglig (han är ju bara sju och reds in sent) men oerhört snäll och lyhörd. Och han verkar ha kul!

Här är det serpentinbågar i trav som gäller tror jag:

  
  
  
Avslutningsvis lite skritt utomhus:

  

Hur tycker ni att det ser ut, så här på första dejten? 😉

Bloggpaus

  

Det kommer väl inte som en överraskning, här har det ju ekat tomt ett tag, men nu tar jag officiellt bloggpaus.

Det här med Leon har sugit hela hästmusten ur mig. Jag har under sommaren, motvilligt, fått känna på hur livet utan ridningen är. Och visst har jag saknat att få gallopera fram längs ängar, att stå och rykta i timmar, den speciella kontakten mellan människa och häst… Men jag har också fått tillbaka så mycket tid (och pengar) att spendera på annat, som att träffa vänner och att börja träna igen. Det har inte känts så tungt som jag befarat med en hästlös sommar. 

Idag sade jag hejdå till Leon. Världens bästa Leon. Sötaste, finaste, snällaste Leon. Den lilla hästen som var som gjord för mig! I veckan flyttar han utomlands och vi ses kanske aldrig mer. 

Denise var med som stöd och fotograf idag och tog bland annat bilden här uppe. Jag trodde jag skulle gråta men det har jag redan gjort, när jag fick reda på detta i början av semestern. Kanske kommer fler tårar ikväll eller i höst när jag minns tillbaka till alla våra fina stunder ihop men just nu känns det mest bara tomt…

Det är så konstigt, att något jag lagt så mycket tid och hjärta på nu inte längre har någon plats i mitt liv. Men hur konstigt det än låter för er som följt mig det senaste 1,5 hästtokiga året så har jag ingen stor längtan efter att rida eller vara i stallet. 

Vad händer med bloggen då? Så länge jag inte rider känner jag att inspirationen och viljan att blogga saknas. Men bloggen finns kvar, för alla er som hittar hit för att ni vill börja rida, för att hitta tips och råd och inspiration. Jag hoppas att fler vuxna börjar rida, för jäklar vilken glädje det ger!

Fortsätt kommentera inläggen, jag kommer självklart att läsa och svara på dem.

Stor kram till er alla och tack för allt stöd, all peppning och alla goda råd under den här resan! Ni vet vilka ni är och ni har betytt massor för min resa från total nybörjare till självständing medryttare ❤️ TACK.

Medryttare i Stockholm finnes!

  

Tusen tack för era fina ord efter mitt senaste inlägg. Jag har ingen aning hur det blir framöver men det känns lite, lite bättre när ni är så positiva och hejar på ❤️

Styrkt av era ord surfade jag in på Hästnet och Medryttare.nu och gick igenom annonserna. Som vanligt är det svårt att hitta en häst (och ägare) som passar en (relativ) nybörjare men jag hittade i alla fall en som verkade lovande. Har nu mejlat henne. Får se om jag får svar. Håll tummarna nu!

Om du, eller någon du känner, söker en medryttare i Stockholm (norra eller södra spelar mindre roll – jag är mobil) – så tipsa gärna! Jag är oerhört seriös, gör alltid mitt bästa, ger massor av kärlek och sätter alltid hästens bästa först. Ni når mig här på bloggen eller via ryttarlivet@gmail.com.

Kram!

Leon och jag går skilda vägar

Leon Isabella 7

Den 24 augusti skulle jag och Leon fira ett år ihop men tyvärr blir det inte så. Leon ska flytta utomlands, till en person i sin nuvarande ägares familj, och därmed är min medryttarsaga slut.

Det känns såklart jättetråkigt. Det var ju nu, efter så många månader ihop, i ur och skur, utan ridhus och med kasst underlag och efter flytt och bete långt borta som vi skulle njuta av den nya anläggningen – med ridhus, tränare och fina ridvägar tillsammans. Istället blir det.. Ingenting.

Leon har gått på bete sedan slutet av juni så jag har inte heller kunnat rida/träffa honom som vanligt i sommar. Det gör ju kanske separationen enklare men jag grämer mig också för att vi inte fick de allra härligaste sommardagarna ihop. Galopperandes längs blomkantade, torkade lervägar, känna solens värme och vinddraget i ansiktet och efteråt vila tillsammans på en gräsplätt där Leon fick äta massor av gott gräs och jag bara fick titta på och njuta av hans glädje.

Jag har gråtit över detta, såklart, men får hoppas att vi ses igen en dag, eller att någon annan häst, någon gång, kan fylla en lika stor plats i mitt hjärta.

Leon Isabella3

Leon har varit precis allt jag kunnat önska mig i min första medryttarhäst. Snäll, tillgiven och en riktig läromästare. Dessutom tycker jag väldigt mycket om hans ägare och hennes familj. Det känns hemskt att vår tid ihop blev så kort. Jag hade så mycket kvar att ge! Och Leon hade så mycket kvar att lära mig…

Alla planer inför hösten – jag har ju sagt upp min plats på ridskolan för att satsa på Leon, är nu omkullkastade. Vi köpte till och med bil – för att det skulle bli enklare för mig att rida! Just nu känns det…. tomt.

Jag vet inte vad jag vill med hästar och ridning längre.

Leon Isabella 5

Ps. Jag vill påpeka att jag och Leons ägare såklart fortsatt har god kontakt och båda tycker att det är tråkigt att vi får gå skilda vägar såhär snart.

Barbackagjord

  

  

Igår red jag som sagt barbacka på Leon. Det var andra gången någonsin för mig och jag hade bara ett schabrak att sitta på. Dock gled det runt en del, minst sagt!

Nu när Leon går på bete finns det ingen sadelkammare och annan lyx i närheten så vi kan bara ha det allra nödvändigaste (och ej stöldbegärliga) där, vilket blir ryktgrejer, hans boots, grimma och träns. Ridningen blir barbacka. Jag funderar därför på det här med en barbackagjord. Jag har läst både plus och minus och på minussidan handlar det om punktbelastning. Som jag förstår det beror det på att (om) man har stigbyglar så fördelas inte trycket över en hel sade utan endast på två punkter.

Googlad barbackagjord:

 
 

Om vi skaffar en barbackagjord till Leon så kommer jag ändå inte använda stigbyglar (det känns liksom inte som barbacka, eller vad säger ni?) utan jag vill ha den av två anledningar:

1. Hålla fast schabraket

2. Ha något att hålla fast mig i vid behov

Leons ägare har en longeringsgjord så nästa gång jag rider ska jag testa att använda den. 

Men nu undrar jag – vad har ni för erfarenhet av barbackagjord och var har ni köpt er eventuella gjord? 

Onsdagskvällen

Sådära! Nu ligger jag nedbäddad i sängen på hotellrummet i Amsterdam och kan skriva några ord om gårdagen.

Började med att mocka en bra stund (hur mycket kan en häst bajsa på ett dygn alltså??!) för att sedan rykta och fixa. Det var fullt med folk i stallet (ovanligt) eftersom alla hästarna ska flytta ut på bete i dagarna. Gillar inte när det är så mycket folk. Antingen är man själv eller ens häst i vägen för nån eller så är de och deras hästar ivägen. Allt tog dubbelt så lång tid p.g.a. detta.

Sedan skulle såklart de nedrand gummibootsen på. Lättare sagt än gjort! Men efter en del svett och tårar (nästan) så satt de på plats och vi skrittade ut i skogen. 

Leon var seg på vägen dit men väl i skogen blir han som en helt annan häst. Han verkar älska det! Dock var det ganska blött, myggigt och det började regna så efter en kvart redan började vi vända till aka för att istället testa på ridhuset. Nu när han är barfota och endast har boots fram så får han bara skrittas ute men i det mjuka ridhusunderlaget går det bra att rida.

På vägen ner till ridhuset var han såå fin! Han gick i värsta formen och ville nästan piaffera! Kändes därför riktigt bra när vi styrde mot ridhuset. Väl där var två andra ekipage på plats och Leon förvandlades till en ganska tittig segpropp (konstig kombo egentligen). När de gick så ville jag bara känna lite på traven och galoppen men han kändes spänd. Använde mig av gummisnörena för att få honom i en trevligare form och vi tog några varv. Han slår fortfarande av emellanåt, jag får känslan av att han blir uttråkad men det är ju svårt att veta. Gud vad jag behöver komma igång med tränare så vi får lite hjälp att komma framåt!

På lördag flyttar Leon (igen), nu till sitt bete. Känns jättetrist nu när vi precis boat in oss i nya stallet, fixat med skåp, hittat våra skogsstigar etc. Men, men. Så är det!

Hur ser era somrar med hästarna ut?

Vilken härlig morgon!

  

Tänk om man kunde starta alla dagar på hästryggen i solsken? Det vore väl nåt?!

Jag styrde ut mot stallet på morgonen och möttes av en lugn och solig morgon, lite kallt kanske för mitten av juni (13 grader) men man kan väl inte klaga när det ser ut så här utanför stallet.  


Leon fick gå ut i hagen med sina kompiasar medan jag fixade med ett skåp att ha mina ridgrejer i (äntligen ska jag slippa släpa allt fram och tillbaka!). Visar senare hur det blev.

Därefter hämtade jag Leon och kämpade med att få på de där jäkla bootsen. Vi hjälptes åt och lyckades eftrr många om och men. Eftersom vi red i ridhuset sist och Leons ägare sag att han varit lite trött igår så bestämde jag att vi skulle ta en liten skogstur.

Vi har ju bara ridit på breda ridvägar förut så jag var nyfiken på hur Leon skulle reagera.

Så här såg det ut:

Och som ni ser – det kunde ju inte ha gått bättre! Än en gång känner jag mig glad (och lite stolt) över att Leon numer litar till fullo på mig. Han följde minsta lilla vink och vi traskade över nedfallna träd, upp på små berg, ner mellan snåriga buskar och rakt genom granar – helt utan tvekan! Leon hade så himla kul och visade det med en oväntad energi och spetsade öron. Sötnosen! 

Efter att ha testat ver jag nu att skogsritter helt klart är min grej. Det är ju så härligt att vara omsluten av grönska och fåglarnas kvitte!. Jag och Leon har nog hittat en ny favorit!

Jag hade kunnat rida runt i skogen hela dagen, och Leon också tror jag, men jobbet kallade så vi vända tillbaka och Leon återförenades med polarna i hagen medan jag mockade bajs. Lite orättvist det där egentligen 😉

Leon modellar sina nya boots

 
Eftersom Leons hovar fått sämre kvalitet sista tiden så går han nu helt utan skor. Istället får han på sig dessa boots när/om vi ska ut på asfalt eller grusvägar. Jag blir helt galen på dem, för de är så jäkla svåra att få på! Men när de väl sitter där så verkar de sitta bra och Leon är helt obrydd. 

Har ni någon erfarenhet av barfotahästar, och/eller av boots?

Imorgon söndag är i alla fall planen att jag ska rida honom lite hårdare än som tidigare i skritt – och på grund av hovarna får det bli i ridhuset. Det blir spännande! 

Fortsättning på frågor om medryttarlivet

fråga rädsla

Jag förstår att du är nervös och har många frågor inför din sommar med häst och jag ska därför försöka besvara dem så gott jag kan.

När det gäller vilka kunskaper en medryttare bör ha så beror det helt och hållet på hästen och vad ägaren önskar av sin medryttare. Som minimum (och då utgår jag från mig själv, vilken kunskap jag ville ha innan jag blev medryttare) tycker jag att man ska kunna:

– rida självständigt i samtliga gångarter (både i ridhus, på ridbana utomhus samt i naturen)
– rykta
– mocka
– sadla & tränsa själv
– hämta in från hagen
– fodra

fixar

Det krävs alltså en hel del och anledningen till det är för att både medryttare, ägare och häst ska kunna känna sig trygga och säkra. Hästar är stora (flykt)djur och det gäller att man är trygg och säker i både hantering och ridning för att inga olyckor ska ske.

Om man som du Rebecka, känner sig lite osäker på någon eller flera av dessa punkter så tycker jag att det är jätteviktigt att du, fram tills du känner dig säker på egen hand, har med dig en mer erfaren vän eller familjemedlem till stallet och när du rider ut. Någon som kan hjälpa till och visa och som finns på plats helt enkelt.

Det kommer inte dröja länge förrän du känner dig bekväm att hantera hästen ensam (men jag rekommenderar i stort att alltid försöka ha andra människor i närheten, man vet aldrig när en olycka kan vara framme). Men tills dess, ta med dig någon. Den här personen kan, om den inte rider själv, promenera bredvid er under era första uteritter eller bara finnas i närheten när du fixar i stallet.

När du börjar som medryttare (eller som i ditt fall, med sommarhäst) så tycker jag att du den första veckan ska ta det lugnt och bara lära känna hästen och bygga upp tillit er emellan. Det gör du genom att umgås i hagen, genom att rykta länge och väl (gärna flera gånger dagligen) och genom att ta promenader tillsammans (där du alltså går bredvid, inte sitter upp). Det här är ett superbra sätt för er att lära känna varandra och lära er varandras egenheter och rörelsemönster. Jag lovar att det kommer vara värt massor när det är dags att sitta upp!

leon isabella 2

Öva hästens följsamhet genom att variera gångfarten, göra halt med mera. När hästen gör rätt så belöna med en liten morotsbit och beröm med rösten. Du kan använda kommandon som smackljud och ”ptrrroooo” för att befästa dessa innan du sitter upp. Försök att använda så få/små hjälper som möjligt. Helst ska ni bara gå bredvid varandra och hästen följer dina steg utan att du behöver varken säga eller visa vad som ska hända. Du ska alltså inte behöva dra/rycka i grimskaft eller tyglar.

Vad det gäller galoppen så tycker jag inte att du ska stressa fram den. Börja med att lära känna hästen från marken, därefter kan ni börja skritta (börja gärna lära känna varandra från ryggen på en avgränsad yta som en ridbana) för att så småningom kanske rida ut (fortsatt i skritt) och så småningom testa på traven. Innan du börjar trava och kanske till och med galoppera så måste du ha full koll på gas, broms och sväng. Det låter ju superlöjligt och jätteenkelt men alla hästar är olika, vissa är mer framåt och andra mer… bakåt.. 😉 och du måste lära känna DIN häst och hur mycket gas och broms som behövs på just den innan ni rider iväg i skog och mark.

När du känner att ni behärskar skritt och trav utan problem så är det dags för galoppen. Jag skulle verkligen lovorda att ta hjälp av någon, dels för att den kan se precis vad du gör och korrigera/hjälpa, samt hålla koll på er och se till att inget oväntat händer. Jag blev aldrig longerad men jag har fått tipset att just bli longerad när man börjar galoppera för att kunna koncentrera sig helt på sin egen kropp och känslan i galoppen och släppa kontrollen över hästen till någon annan. En sak i taget helt enkelt.

Detta med att du tappar stigbygeln kan nog bero på att du studsar för mycket. Försök att få ner din tyngd i stigbygeln, oavsett om du står upp i fältsits eller sitter ned i sadeln under galoppen. Slappna av! Spänn inte fast dig med knäna utan försök slappna av i benen och följ med i hästens rörelse. Självklart kan du också testa att korta stigbyglarna. Du ska inte behöva bli rädd – tänk såhär – vad händer om du tappar stigbygeln? Ingenting! Kanske ska du testa att rida (med instruktör) utan stigbyglar i samtliga gångarter. Jag rider faktiskt oftast bättre utan, det kräver lite mer av kroppen men det blir naturligare.

Jag hoppas att detta var till hjälp och önskar dig all lycka med sommarhästen! Ni kommer få det fantastiskt!

galopp

Håller ni med eller tänker ni annorlunda? Har ni fler frågor om medryttarlivet? Kommentera gärna!

Första turen

  

Idag satt jag på Leons rygg igen och det kändes såklart fantastiskt! Vi tog en lugn skrittur i vårt nya område. Leon är verkligen stencool och det gick hur bra som helst, även när jag styrde in honom på små skogsstigar.

Vi tog till och med ett par varv i ridhuset, inga problem det heller. På söndag ska jag ut till stallet igen, får se vad vi hittar på då!

  

På upptäcksfärd

I morse körde jag ut till Leons nya stall. Han flyttade dit i helgen men jag har inte haft möjlighet att åka dit förrän nu. Hästarna stod fortfarande inne i sina boxar när jag kom och Leon verkade faktiskt bli riktigt glad av att se mig 🙂

Han verkar redan komma bra överens med sina boxgrannar, jag såg inga sura miner dem emellan alls – skönt!

Jag började med att mocka. Leons nya box är större än den förra så det tog en stund 😉 I det nya stallet ingår inte mockning så jag kommer nog bli en riktig mockningsexpert vad det lider. Måste verkligen bli snabbare på det…

Eftersom sommaren ÄNTLIGEN verkar vara här så tog jag med Leon ut för att rykte på stallplan. Jag hade honom i grimma och knöt grinskaftet runt stocken utanför (med säkerhetsknut). Blev dock tillsagt att man i det här stallet inte fick ställa höstarna så (trots att jag hela tiden var bedvid honom). Nytt för mig men, men… Hur gör ni när ni ryktar/gör iordning utomhus?

Leons hovar har fått lite väl dålig kvalitet på sistone så nu går han barfota ett tag och jag skulle då sätta på honom boots före promenaden på grusväg. Jag fick knepa och knåpa ett tag innan jag fick till det men sedan var vi redo att traska iväg.

 

Jag blev glad i hela kroppen när jag såg och kände hur Leon blir trygg med mig och trivs i mitt sällskap. Inte en enda gång hoppade han till eller vägrade gå i de för oss båda nya omgivningarna. Han var bara glad och nyfiken, bästa, bästa Leon!

Vi gick till ridhuset och jag visste att han inte hade varit där inne så jag tänkte att vi i alla fall kunde öppna dörren och kika in.

  
Inga konstigheter hälsade Leon och jag kände att han var så lugn och trygg att vi kunde gå in. Sagt och gjort! 

 
Vi gick långsamt ett varv åt varje håll och tittade på allt som fanns. Leon letade mest efter nåt att äta… 😉

Vi kollade dörrar och speglar, hörn och material. Världens coolaste häst alltså! 

  
 
Ser ni oss i spegeln? 🙂

Efter att Leon varit så modig och duktig var han värd en promenad med grönsaksstopp så vi tog en 40 minuters strapats i närområdet. Återkommer kring det!

För nu – packa resväskan! Jag flyger mot sydligare breddgrader ikväll. Berättar mer sen!

Frågor om medryttarlivet (hur blir man medryttare)

fråga

Att vara medryttare innebär att man hjälper till att rida och ta hand om någon annans häst. Oftast gör man detta en till ett par gånger i veckan men det finns säkert medryttare som rider mer sällan än så också.

När jag började rida så hade jag inga direkta mål men redan efter någon månad på hästryggen var jag helt fast och började drömma. Jag drömde om uteritter och att kunna bli medryttare. Varför? För att få känna friheten, för att få gå vart jag vill och inte på led och för att få lära känna en häst på ett helt annat plan.

När jag hade lärt mig grunderna (kunde rida i alla gångarter självständigt) började jag så smått leta efter annonser där hästägare sökte medryttare. Allteftersom blev jag ganska frenetisk i mitt sökande och jag var inne på annonssajterna flera gånger om dagen.

Jag var (är) ju verkligen nybörjare på alla sätt och vis så jag förstod att det inte skulle bli lätt. Men jag lyckades ju och ingen är lyckligare än jag över att jag har hittat Leon!

Så vilka är mina tips och råd? Hur blir man medryttare? Vad ska man tänka på? Hur hittar man en medryttarhäst?

Innan man börjar söka så är det viktigt att fundera över vad man vill (och kan) med medrytteriet. Alla är vi olika och rider av olika anledningar. Vi kan ha helt olika mål och drömmar. Några exempel:

  • få fler timmar i sadeln
  • nöta övningar/det man lärt sig på ridskolan/lektioner
  • få mysa med hästar
  • rida ut i naturen i lugn och ro
  • få hoppa
  • rida dressyr
  • rida för (privat)tränare
  • tävla

För min del var målet att få fler timmar i sadeln, få mysa och få rida ut i naturen. Med tiden har jag även blivit intresserad av att få träna och letar därför tränare för mig och Leon.

När du vet vad det är vad du VILL med medrytteriet, så fundera på det praktiska:

  • Hur många gånger i veckan kan jag rida/vara i stallet?
  • Kan jag binda mig till fasta dagar eller måste det vara ”flytande”?
  • Vilken tid kan/vill jag rida?
  • Hur långt hemifrån/från jobb/skola kan jag ta mig?

Och vad som är viktig(as)t för dig:

  • Hästen (storlek, ålder, ras, utbildningsnivå etc)
  • Stallet/anläggningen (t.ex. kall vs varmstall, tillgång till ridhus etc)
  • Läget
  • Omgivningarna (ridvägar, utevolter/banor etc)

När du har en bra bild om detta kan du börja leta annonser som matchar, och såklart även lägga upp en egen annons om att du söker medryttarhäst. Jag själv lade aldrig upp någon egen annons då jag inte trodde att någon skulle svara ändå (”varför ta en nybörjare när det finns hundrafyrtioelva tonåringar som ridit sedan de var 3 år” tänkte jag ungefär – men det är helt fel – och jag kommer till det!). Annonssajterna jag ”hängde” på var: www.medryttare.nu, www.hastnet.se och www.blocket.se. Det finns säkert fler, så tipsa gärna i kommentarsfältet!

Titta även på din ridskola, och på stall i närheten, efter lappar där hästägare söker medryttare. och sätt för all del upp en egen lapp! Var tydlig med vem du är, din ålder och din erfarenhet. Du ska varken överdriva eller underdriva.

fråga medryttare

Ja, det här är utmaningen. Jag tappade gnistan lite när jag letade medryttarhäst och insåg att alla sökte en mycket erfaren ryttare som i stort sett hade ridit sedan barnsben, tävlat på hög nivå, haft egen häst, var vuxen och ansvarstagande och som då kunde få chansen att skogsmullerida en äldre dressyrhäst. Det kändes liksom som att kraven var helt orimliga! Samtidigt förstår man ju ägaren, vem vill inte ”det bästa” för sin älskling?

Istället för att nedslås av de höga kraven på själva medryttaren, läs vad ägaren skriver om själva hjälpen de vill ha. Om det är skogsmulleridning och lättare pass på banan på en lite äldre, stabil häst – ja, då behövs ingen tävlingsryttare. Är det däremot en het unghäst under utbildning – då är det självklart inte rätt häst för en nybörjare! Även om du kanske inte passar kravprofilen så kan du ju passa den ridning och skötsel som efterfrågas – och då ska du absolut höra av dig!

Närt jag hittade Leons annons och såg att han var en liten, äldre, lugn och välutbildad herre som behövde ridsällskap så kändes det perfekt. Jag skrev som det var, att jag var nybörjare men kunde grunderna. Att jag har god hand med djur och är lugn och försiktig. Dessutom skrev jag hur lång jag är och vad jag vägde eftersom jag läste i annonsen att Leon var liten (han är en maxad D-ponny, men arab så han är ju inte särskilt viktbärande).

När Leons ägare sedan hörde av sig och sa att jag gärna fick komma och provrida så var jag sååå nervös! Men jag ska berätta mer om det och hur provridning och de första gångerna gick lite längre fram.

Hoppas detta gav lite hjälp och svar på era frågor! Dela gärna med er av andra frågor eller av era erfarenheter i kommentarsfältet.

Att flytta en häst

  

Som ni vet är det nu dags för Leons flytt. Efter ett och ett halvt år ute vid nuvarande stallet ska han nu transporteras till ett nytt, större stall ett par mil bort.

Hur påverkas egentligen en häst av en flytt och vad kan man (jag som medryttare) göra för att förenkla för honom?

Eftersom Andreas fyller 30 nu i helgen så kommer inte jag vara med vid själva flytten utan jag träffar Leon först på fredag igen. Då har han stått på nya stället nästan en vecka.

Den största förändringen för hästen tänker jag tveklöst måste bli byte av flock. Nu har Leon inte haft det så jättebra i sin nuvarande flock så vi får bara hoppas att denna flytt blir positiv i det avseendet. Hur lång tid tar det för en individ att komma in i och känna sig trygg i en ny flock? Och hur lång tid tar det för flocken att släppa in och anpassa sig efter den nya individen? 

Sedan är det ju så mycket annat som Leon kommer behöva vänja sig vid: ny box, nya lukter, nya ljud, annan mat, nya omgivningar, okända människor, nya stallkatter och stallhundar och gud och hans moster!

Så nu undrar jag: vad är er erfarenhet av just flytt? Min tanke är att till en början ta allt lite lugnare, kanske promenera i omgivningarna tillsammans och bara upptäcka. Det nya stället har ju även ridhus som vi måste vänja oss vid båda två. Jag har ingen aning när Leon såg ett ridhus sist så det ska bli spännande att se hur han reagerar på och i det.

Har ni några tips och goda råd?

Filmklipp från i lördags (galopp med Leon)

Här kommer ett litet filmklipp från i lördags (tack Amanda som ställde upp som fotograf!).

Hur tycker ni att det ser ut? Själv tycker jag att det fortsatt känns lite spänt och jag skulle gärna få en lite lugnare och mer harmonisk känsla och form. Men han håller inte på och mecklar så mycket med munnen eller sträcker upp huvudet som tidigare så jag tycker ändå att det går åt rätt håll 🙂 Världens bästa medryttarhäst!

Hovvård

hovvård 2

Som vuxen nybörjare ingår inte hästskötsel och ”all runtikring” i utbildningen på ridskolan. Jag har förstått att det är annorlunda för barn, som får lära sig ryktredskapens namn, hur man gör för att slå en säkerhetsknut med grimskaftet. hur man beter sig kring och med hästar och säkert också hur en hov är uppbyggd och hur man tar hand om den på bästa sätt.

För min del så blir det mer lite ”learn by doing” och det mesta sker ad-hoc. 😉  Som igår då jag såg att Leons hovar var väldans torra. Jag har sett en burk med hovolja i hans skåp och eftersom jag hade lite mer hästerfaret sällskap med mig så gav vi oss på att ge Leon lite hovvård. Det var inte särskilt svårt utan vi borstade av all lera, sköljde hovarna ordentligt, lät dem torka och oljade sedan in dem ordentligt. Tror dock att det måste göras hyfsat regelbundet för att ge något resultat.

Amanda visar hur man gör:hovvård

Har ni några andra tips för fina, starka hovar?

Helgupdate!

leon_isabella3

Det blev lite av en bloggpaus här i helgen, jag har helt enkelt njutit av att vara ledig och glömt av bloggen.

I fredags var jag ju i Örebro på jobb och kom hem igen lördag vid lunchtid. Då slängde jag mig i sängen för att sova ikapp lite och därefter åkte jag och Andreas ut på världens mysigaste picknick vid havet.

Idag har jag spenderat  i stort sett hela dagen i stallet/på hästryggen. En läsare, Amanda, följde med och fotade. Supertrevlig tjej och jättekul med lite nya bilder på mig och Leon! Värdet har varit på topp i helgen, så jäkla underbart (ursäkta språket) och det var varit en toppenhelg på alla sätt och vis. Inte blev den sämre av att jag efter stallbestyren tog bilen till Amandas extrajobb där jag fick gå på hennes yogapass. Jösses vad stel jag blivit av ridningen, det gjorde inte lite ont kan jag säga!

Men nu ska jag gå igenom bilderna. Här ovan ser ni ett smakprov 🙂

Lördagen med Leon

Ni har märkt att jag har Internet hemma igen va? 😉 Här kommer en något försenad lördagsrapport! 

Jag åkte ut till stallet på eftermiddagen och möttes av en glad lortgris i hagen.

lortgris2

Min plan för dagen var att ta ett kort pass på volten (då jag fortfarande inte satt ihop min säkerhetsväst och inte vill rida ut ensam utan den) men när vi var redo att rida ut så hade en annan ryttare byggt upp en bana (för hoppning) och då lev det alltså uteritt trots allt.

Leon kändes ändå väldigt lugn och trygg (det är verkligen en jätteskillnad nu mot våra första turer ihop då han var så otroligt tittig och på tårna hela tiden) så vi red iväg i sakta mak. Kände lite på gas och broms men bad i övrigt inte om något. Han hade en fin energi (=lagom) så längs några raksträckor övade vi skänkelvikningar i trav fram och tillbaka över grusvägen.

  

Jag tog den ”korta rundan” men planen att kunna rida på den volt som finns där men väl framme var den avstängd! Så snopet! Som tur är finns det en tredje ridbana i närheten och den stod tom och redo för oss! Vi skrittade och travade först ett par varv så att Leon skulle vänja sig vid staket och saker runt omkring. Därefter fick han galoppera på ett par varv för att jag därefter kunde jobba med övergångar skritt-galopp-skritt. Leon var jätteduktig men som vanligt rätt så sugen på att springa på. Han frustade gott när vi var klara. Det blev ett kort pass, mest att jag ville känna på honom under lite mer samlade former nu när vi annars mest rider ut.

Jag längtar verkligen tills vi får tränarhjälp! Det känns som att vi är ett riktigt dream team Leon och jag men jag hittar liksom inte knapparna för att få en harmonisk och trevlig ridning i en lite mer samlad form (och där vi båda har kul). Så tips på tränare söder om Stockholm mottages fortsatt tacksamt!

Torsdagsrapport

Hörrni, jag är tillbaka! Tack för peppen och tipsen. Inspirationen och blogglustan är fortfarande inte på topp men nu har jag i alla fall lite att skriva om!

I torsdags var jag i stallet och hälsade på Leon. Började med att mocka boxen för att därefter hämta en helt och hållet lerinpackad häst. Jag vet inte ens hur han lyckats få lera precis överallt, haha! Men det gör absolut ingenting, när jag åker ut till stallet ser jag alltid till att ha massor av tid. Det tog nog över en timme att få honom ren och reda för uteritt 🙂

 Vi hade stämt ”träff” med medryttaren och hästen vi red ut med sist. Alltid kul med sällskap! Dessutom har jag tagit i sär min säkerhetsväst för att kunna tvätta själva tyget och jag vill inte rida ut ensam utan väst. Vi tog en lite längre, och för mig ny, runda som var superfin! Bra underlag och trevliga vyer. Tyvärr tänker jag ju aldrig på att fota (måste verkligen bättra mig!).

Leon skötte sig bra som vanligt, enda ”gnisslet” var när vi var tvungna att korsa vattenpölar (han hatar verkligen vatten) men vi lyckades ta oss fram till slut 😉

På vägen hemåt finns en jättefin galoppsträcka och eftersom Leon kan bli riktigt het i galoppen (och särskilt med andra hästar i närheten) bestämde vi att (som vi gjort förut) jag rider först och det andra ekipaget håller ett lagom avstånd hela vägen. Men hennes häst blev het och sprang i kapp – och då bara exploderade Leon! Jag satt som på en raket. HELT JÄKLA SJUKT hur snabbt det gick! Efter kanske 200 meter fick jag i alla fall  stopp på honom. Jag blev faktiskt aldrig rädd men jag hann tänka ”vafasen, varför har jag inte västen på mig?!”.

När hästarna lugnat sig lite valde vi att bara skritta hem 😉 Kan säga att de båda var redigt på tårna och trippade runt. Det är lite trist tycker jag att man inte kan galoppera ihop. Leon blir helt enkelt för het (tävlingsinstinkt känns det som, han måste vara FÖRST). Har ni nåt tips kring detta? Vore så mysigt att kunna galoppera tillsammans utan att vara orolig för en explosion.

Avslutar med ännu en selfie. Ingen som bor i södra Stockholm (eller city) och vill leka tränare/fotograf? 🙂

En selfieserie med den bäste

Jag kanske tröttar ut er när jag tjatar om hur mycket jag älskar den här hästen och hur glad jag blir av honom men jag menar, kolla dessa bilder bara!

   

    

  
  

    

 

Det här är samtliga selfies, i rad, från i lördags. Är han inte speciell så säg!

Mitt medryttarhjärta smälter i alla fall ❤️

Lördagsrapport

  

**VARNING FÖR VÄRLDENS LÄNGSTA BLOGGINLÄGG**

Började skriva på det här inlägget i morse redan men så gick vi ut i solen och njöt istället. Men nu – bloggtajm!

Igår var det lördag och det innebär Leon-tid för mig. Jag hade lovat att ta insläppet så därför åkte jag ut på eftermiddagen. Annars brukar jag föredra att åka ut på morgonen, det är så mycket lugnare i stallet då och så kommer man hem och har fortfarande dagen framför sig. Nåväl, igår var jag där kl 15 tror jag. Det hade varit fint väder hela dagen förutom någon småskur på morgonen men när jag körde ut ur garaget bara ÖSTE det ner. Inte mycket att göra åt så klart, men trist!
Svängde upp på stallplan en halvtimme senare och det stod inte en enda bil där! Regnet hade avtagit något. Plockade in Leon från hagen och blev direkt löjligt glad av att se honom. Jag vet att jag har sagt det förr men fasen vad jag älskar den där hästen!

Väl inne fick han en rykt och genomgång och jag kunde glatt konstatera att han ser jättefin ut nu. Han har gått ner lite i vikt, blivit av med det värsta av tuffspälsen och ser glansig och välmående ut. Till skillnad från ridskolehästarna är hovarna svala och smalbenen (okej jag vet inte vad hästars smalben heter) är stabila och inte det minsta svullna, geléiga eller liknande. Kliet i svansroten verkar ha gett med sig och nytt tagel har vuxit ut. Fina, fina Leon!

När vi var klara, sadlade och redo hade reget avtagit helt (jippie) men eftersom jag inte hade min säkerhetsväst med mig och inget ridsällskap valde jag att vi skulle rida på volten istället för att rida ut i naturen denna gång. När vi kom dit och jag drog fram två bommar tittade Leon mycket nyfiket, hehe! 

Jag började med att gå med Leon runt vilten ett par gånger och även över bommarna från båda hållen. Inga problem alls. Satt upp och vi började i skritt att öva halt/skritt/halt endast med sitsen. Det går superbra nu och jag ska skriva lite mer om det i ett separat inlägg tänker jag! 

Vi skrittade över bommarna och Leon höll bra koll på hovarna. Vi travade lite och Leon var mycket lugnare än den senaste tiden, han öste inte bara på och jag kunde efter ett tag även öva på att sitta ner i traven bitvis. Jag hade faktiskt tagit med mig gummisnodden att använda om han skulle bli sådär springig med huvudet rakt upp men jag behövde aldrig sätta på den, han gick i hyfsad form ändå.  

Efter några åttor och serpentiner för att känna av att han var med mig travade vi över de två bommarna. Kul – och lätt som en plätt – hälsar Leon! Jag provade även att lägga in en galoppfattning direkt efter sista bommen och DET var ju extra skoj. Provade att ”landa” i både höger och vänster galopp och jag tror att jag fick till det. 

Jag har nämnt det förr men ibland kan Leon bara ”lägga av”. Oftast är det då jag försöker öka från skritt till trav men ibland kan han också bara sakta av från traven. Oavsett om jag försöker driva med sätet eller skänklarna eller båda två och detta försiktigt eller mer betydande så är det som om motorn slocknar. Motorstopp! Ibland lyfter han på svansen, så jag tror att han ska bajsa, men så står han bara där. Jag försöker så klart få honom att gå framåt igen (med bjudning, han gårju  fortfarande men i snigelfart) och funkar inte det bruksr jag vända och testa andra varvet. Ofta är det det som hjälper. Igår tyckte jag att han stannade av så många gånger att jag blev osäker på om han kanske hade ont eller så. 

Så jag hoppade av och bestämde mig för att longera! Det har jag inte gjort förut och inte heller hade jag några redskap med mig (hade ändå inte vetat hur jag skulle använda dem iofs…). Men volten hade jag stängt så jag visste att han inte skulle springa ut och det fanns ett longerspö liggandes. Leon tittade bara nyfiket när jag tog upp det. Jag lät det släpa bakom mig och vi stod och mös en stund. Sedan började vi gå tillsammans och efter en stund flyttade jag mig längre ifrån och lät spöt dra i marken. Leon förstod direkt och skrittade på en stor volt. När jag sa ”trava” så gjorde han det och så ”prrrr” och han saktade ner. Inga konstigheter alls, han verkade inte ha ont eller vara särskilt lat. Vi provade till och med lite galopp, övergång till trav och så galopp igen i båda varven. 

Jag satt upp igen och därefter kom inga fler motorstopp faktiskt! Vi avslutade mestadels i skritt på långa tyglar då jag bara svänger med kroppen (utan tyglar) och övar halt/skritt med sätet igen. Jag satt av, plockade bort bommarna och promenerade upp till stallet.

Leon fick hoppa in i sin nymockade box och äta medan jag borstade igenom honom och kratsade hovarna. Sedan plockade jag in de andra hästarna. Det gick mycket smidigare denna gång. Dels var de färre som skulle in (tre stycken skulle stå ute över natten och tre hade redan tagits in av sina ägare) och bara en skulle få på sig innetäcke. Nöjd och glad kunde jag hoppa in i bilen och köra ut till svärmor för middag!

  
Hörrni, vad tror ni om de här motorstoppen? Jag har funderat och funderat och landat i att 

  • han har ont/blir obekväm (men det ser inte så ut)
  • jag ger motstridiga hjälper (men nu tänkte jag verkligen på att vara tydlig, t.ex. att inte råka dra i tygeln samtidigt som jag skänklar på etc)
  • han är bara lat/vill inte (ja, vad gör man då? Jag adderade bommarna just för att det är något han tycker är kul men ändå bromsade han av, dock aldrig i själva bomövningarna. Jag försöker rida varierat och jag sätter inte mycket press.)

Hur som helst så tycker jag att vi allt som allt hade ett väldigt trevligt pass och jag blir SÅ lycklig av att vara nära den här underbara hästen! Kolla bara!

  

Tips på tränare i södra Stockholm (Botkyrka)

  

Oj oj vad jag längtar till Leons flytt. Nu när jag har bestämt mig för att sluta på ridskolan och enbart rida Leon (och ta privatlektioner då och då) så vill jag ju bara att det ska ske – nu!

Men än dröjer det ett par veckor och sedan ska han vänjas in vid det nya stället. Och så blir det dags för bete och jag vet faktiskt inte riktigt vart han kommer stå då men jag hoppas nog att det blir omkring det nya stället så vi kan få lite rutin där ändå.

Oavsett så kommer jag behöva hitta en bra tränare som kan komma ut dit. Därför undrar jag om ni har några tips på ridlärare/instruktör/tränare i södra Stockholm?

Ni vet vad jag söker – någon som har ett genuint intresse för detta och verkligen vill se sin elev utvecklas. Det är också viktigt med en sund hästhållning och att personen alltid ser till hästens bästa!

Alla tips mottages tacksamt här i kommentarerna eller till ryttarlivet@gmail.com

Tack!

Trav på volten

Här kommer en liten filmsnutt på när jag och Leon travar. Leons ägare är den som filmar och hon coachar oss lite men vill inte höras på film så därav musiken. Som ni ser så var Leons ganska het den här dagen (som alla dagar den senaste tiden ;-)) och ville gärna springa på men jag tycker att det ser gaska trevligt ut ändå.

Vad tycker ni?

En vårljummen kväll

  

Igår efter jobbet åkte jag ut till stallet. Stockholm bjöd på 16 grader och sol, helt fantastiskt!

En annan medryttare kom precis samtidigt som jag så vi bestämde oss för att rida ut ihop. Leon är ju jättelugn på egen hand men kan bli het med andra och den andra hästen är het mest hela tiden – men allt gick bra!

Vi red längs ängarna, åkrarna och i skogen i totalt 1,5h. Mest i skritt men också några galoppsträckor.  

 
Ikväll ska jag till ridskolan igen! I övrigt är det mycket styr inför helgens bröllop: färga håret, sätta ihop en outfit, skapa ett fint kort o.s.v.! Lite ont om tid för bloggen men jag försöker hålla er uppdaterade!