Bättre sent än aldrig, eller vad säger ni?
Bästa Amanda följde med mig till stallet med kameran i högsta hugg (det var hon som tog den fina bilden på mig och Leon i headern här ovan). Det är alltid trevligt med sällskap och Amanda är en toppentjej. Synd bara att hon har slutat rida.
Lorre var som vanligt nyfiken och lämnade gärna hagen för att följa med oss in i stallet.
Vi började med att skölja av hovarna ordentligt för att titta till såret jag hade hittat dagen innan.
Det såg fint ut och han varken ömmade, var varm eller svullen.
När jag skulle sitta upp så fick Lorre för sig att busa. Så fort jag skulle sätta foten i stigbygeln tog han två steg framåt. I fem-tio minuter höll vi på. Jag är envis som få och vägrade därför ta hjälp (eftersom han då inte skulle lära sig) och efter jugo försök eller nåt så hade han tröttnat och stod still. Vinst! 😉
Och så många klappar när man är duktig och står still:
Vi red sedan på utebanan ca 35-40 min. Han var seg i skritten men vääääldigt framåt i trav & galopp. Vi gjorde därför massor av övergångar och endast korta galopper (även om Lorre var tydlig med att han gärna hade velat springa på). Han tog fattningarna jättefint i båda varven och lyssnade även på att bryta av. Dock svårt att få ner honom till skritt direkt när han var så framåt.
Ett annat ekipage kom in under en stund och då valde jag att bara skritta medan de rejsade runt en stund.
Skänkelvikningarna gick toppen och han blev mjuk och fin efteråt.
Den här gången red jag utan martingal och det gick bra. Han var cool och hoppade inte till för något eller sprang med huvudet särskilt högt.
Efter passet och alla stallsysslor njöt vi av en fika i solen medan Lorre fick sola sig naken i hagen (efter lite stretchövningar).
Sintra var med hela dagen och höll koll
Tack Amanda för sällskapet!
Ryttarlivet.com 
Tack för en jättemysig dag i stallet! Och hur underbar är inte lilla Sintra!
GillaGilla