Fortsättning på frågor om medryttarlivet

Jag förstår att du är nervös och har många frågor inför din sommar med häst och jag ska därför försöka besvara dem så gott jag kan.

När det gäller vilka kunskaper en medryttare bör ha så beror det helt och hållet på hästen och vad ägaren önskar av sin medryttare. Som minimum (och då utgår jag från mig själv, vilken kunskap jag ville ha innan jag blev medryttare) tycker jag att man ska kunna:

– rida självständigt i samtliga gångarter (både i ridhus, på ridbana utomhus samt i naturen)
– rykta
– mocka
– sadla & tränsa själv
– hämta in från hagen
– fodra

Det krävs alltså en hel del och anledningen till det är för att både medryttare, ägare och häst ska kunna känna sig trygga och säkra. Hästar är stora (flykt)djur och det gäller att man är trygg och säker i både hantering och ridning för att inga olyckor ska ske.

Om man som du Rebecka, känner sig lite osäker på någon eller flera av dessa punkter så tycker jag att det är jätteviktigt att du, fram tills du känner dig säker på egen hand, har med dig en mer erfaren vän eller familjemedlem till stallet och när du rider ut. Någon som kan hjälpa till och visa och som finns på plats helt enkelt.

Det kommer inte dröja länge förrän du känner dig bekväm att hantera hästen ensam (men jag rekommenderar i stort att alltid försöka ha andra människor i närheten, man vet aldrig när en olycka kan vara framme). Men tills dess, ta med dig någon. Den här personen kan, om den inte rider själv, promenera bredvid er under era första uteritter eller bara finnas i närheten när du fixar i stallet.

När du börjar som medryttare (eller som i ditt fall, med sommarhäst) så tycker jag att du den första veckan ska ta det lugnt och bara lära känna hästen och bygga upp tillit er emellan. Det gör du genom att umgås i hagen, genom att rykta länge och väl (gärna flera gånger dagligen) och genom att ta promenader tillsammans (där du alltså går bredvid, inte sitter upp). Det här är ett superbra sätt för er att lära känna varandra och lära er varandras egenheter och rörelsemönster. Jag lovar att det kommer vara värt massor när det är dags att sitta upp!

Öva hästens följsamhet genom att variera gångfarten, göra halt med mera. När hästen gör rätt så belöna med en liten morotsbit och beröm med rösten. Du kan använda kommandon som smackljud och ”ptrrroooo” för att befästa dessa innan du sitter upp. Försök att använda så få/små hjälper som möjligt. Helst ska ni bara gå bredvid varandra och hästen följer dina steg utan att du behöver varken säga eller visa vad som ska hända. Du ska alltså inte behöva dra/rycka i grimskaft eller tyglar.

Vad det gäller galoppen så tycker jag inte att du ska stressa fram den. Börja med att lära känna hästen från marken, därefter kan ni börja skritta (börja gärna lära känna varandra från ryggen på en avgränsad yta som en ridbana) för att så småningom kanske rida ut (fortsatt i skritt) och så småningom testa på traven. Innan du börjar trava och kanske till och med galoppera så måste du ha full koll på gas, broms och sväng. Det låter ju superlöjligt och jätteenkelt men alla hästar är olika, vissa är mer framåt och andra mer… bakåt.. 😉 och du måste lära känna DIN häst och hur mycket gas och broms som behövs på just den innan ni rider iväg i skog och mark.

När du känner att ni behärskar skritt och trav utan problem så är det dags för galoppen. Jag skulle verkligen lovorda att ta hjälp av någon, dels för att den kan se precis vad du gör och korrigera/hjälpa, samt hålla koll på er och se till att inget oväntat händer. Jag blev aldrig longerad men jag har fått tipset att just bli longerad när man börjar galoppera för att kunna koncentrera sig helt på sin egen kropp och känslan i galoppen och släppa kontrollen över hästen till någon annan. En sak i taget helt enkelt.

Detta med att du tappar stigbygeln kan nog bero på att du studsar för mycket. Försök att få ner din tyngd i stigbygeln, oavsett om du står upp i fältsits eller sitter ned i sadeln under galoppen. Slappna av! Spänn inte fast dig med knäna utan försök slappna av i benen och följ med i hästens rörelse. Självklart kan du också testa att korta stigbyglarna. Du ska inte behöva bli rädd – tänk såhär – vad händer om du tappar stigbygeln? Ingenting! Kanske ska du testa att rida (med instruktör) utan stigbyglar i samtliga gångarter. Jag rider faktiskt oftast bättre utan, det kräver lite mer av kroppen men det blir naturligare.

Jag hoppas att detta var till hjälp och önskar dig all lycka med sommarhästen! Ni kommer få det fantastiskt!

Håller ni med eller tänker ni annorlunda? Har ni fler frågor om medryttarlivet? Kommentera gärna!