Carolina Gynning i Ridpodden

Foto: Ulrika Lindqvist / Sveriges Radio

Carolina Gynning är en färgstark och inspirerande kvinna. Med sin inre drivkraft och styrka har hon gjort en resa från de unga åren som modell och dokusåpakändis till erkänd konstnär, mamma och numer också hästägare!
Och det var det senare som gjorde att hon bjöds in till Ridpodden. Nämligen steget att köpa häst som nybörjare!

Där berättar hon om hur hon började rida (igen) som vuxen och nu har köpt en egen häst.

Och precis som jag kände när jag nörjade rida, och som jag bland annat skrivit om här, så har hästarna och ridningen en helt fenomenal läkande kraft. Vi stressade moderna människor hamnar plötsligt i ett tillstånd där vi bara är, när vi är med dessa fantastiska djur. 

Carolina säger i podden om hur det kändes när hon började rida som vuxen: ”Wow, här får jag ett hål att andas. När jag satt på hästen behövde jag inte bry mig om några problem, bara om vart hästen skulle gå.” 

I sin egen blogg har hon också beskrivit ridningen och livet med hästen Cardo såhär: ”När jag kommer från stallet är jag 100 % av min kapacitet och kan prestera ännu bättre som mamma som konstnär och som sambo.”

Och i podden fortsätter hon,

”Jag kan meditera och yoga men mina tankar flyger iväg. På hästen hade jag inget val och det var en så himla befriande känsla”.


Bild från Carolinas instagram

Det är precis så här jag säljer in ridningen till alla jag känner. Som en sorts mindfulness med den extra kryddan att man får vara med djur, får frisk luft och träning på köpet! (Läs mina fem anledningar till att börja rida här).

Jag hoppas att Carolinas story får ännu fler vuxna att våga börja rida! 

Annonser

Att känna in hästen

  
Jag har många gånger beskrivit för er att det är viktigt för mig att ”känna in” hästen när jag kommer till stallet och även ”känna av” den när jag suttit upp. Jag lyssnade precis på Ridpodden med Lisen Bratt Fredricsson via Sveriges radios app och Lisens gäst, som är en expert på Horsemanship, och hon förklarade precis vad jag tänker! Så ett tips inför nästa powerwalk, bil- eller bussfärd – lyssna på Ridpodden om Horsemanship (ladda ner/lyssna gratis här!).

När jag började rida så hade jag väldigt liten erfarenhet av hästar. Jag hade ridit några ponnylektioner som liten 6- eller 7-åring (tror jag) med pappa bredvid och ett par turridningar med islandshäst som vuxen. Jag hade aldrig suttit på en storhäst. När jag så skulle börja på ridskola i december 2013 och blev tilldelad en stor svart häst så kändes det minst sagt nervöst. Jag visste inte hur man ryktade, hur man kratsade hovar, hur man sadlade eller tränsade ensam. Och än värre – jag vågade inte gå in till hästen!

Så här skrev jag efter min allra första ridlektion:

”Smög in i ridhuset under lektionen före för att känna in mig lite, nervositeten växte i magen. Så var det dags, vi var bara fyra i gruppen vilket kändes superbra. Mindre bra kändes det när jag fick veta att ”Isabella du tar Betty. Hon är lite ilsken i boxen men annars jätteduktig.” Och hon var inget vidare glad i boxen. Höll på och skulle bitas, flytta runt, ville inte lyfta hovarna osv. Blev riktigt rädd men fick hjälp av en tjej i gruppen, sansade mig, samlade mod och började borsta. Inbillade mig att det skulle gå bättre om jag pratade med Betty hela tiden. Funkade på mig och därmed blev också hon lite lugnare.” (hela inlägget finns här).

Det var väl redan då det grundades egentligen. Med att jag sansade mig, lugnade nerverna och pratade mig igenom nervositeten med hästen. Det är ju inte konstigt egentligen att hästen blev hispig som tusan när jag närmar mig med fjärilar fladdermöss i magen! För hästar är inte som vi. Hästar är extremt sensitiva, de iakttar och känner av som inget annat ”husdjur” jag lärt känna tidigare.

  

Jag har ju vuxit upp med både katt och hund, jag älskar djur. Jag är bra med djur. Jag har utbildat hundar och jag har rätt så bra koll på katter. Men när jag stod utanför Bettys box och tittade på den där stora svarta hästen så såg jag bara… Ett hästansikte. Och det var läskigt. För jag kunde inte läsa av henne som jag kan läsa av en katt eller hund. Hon stirrade på mig och jag på henne och vi kände nog samma sak ”vad ska jag göra med den där läskiga saken?!?!”. När jag närmade mig åkte öronen bak och jag tänkte ”hjälp, hon är arg!”. När jag försökte öppna boxdörren bet hon mot mig. När jag ändå vågade mig in puffade hon ut mig eller vände rumpan mot. Jag var i ärlighetens namn riktigt, riktigt rädd.

I stallet valde en del att sätta hårt mot hårt och daskade till Betty. Jag klarar inte av sånt, det känns för mig som helt fel väg att gå. Jag kände redan från början att ”hon gör inte såhär för att vara elak, hon är orolig”. Och att slå någon som är orolig? Nu tror jag inte att de här personerna ville vara elaka, de har kanske ännu inte lärt sig så mycket om hästar eller reflekterat över hur våra känslor, våra rörelser och våra beteenden speglas av hästarna.

Efter 15 lektioner med Bettan skrev jag:

”Vi har verkligen skapat ett band mellan oss (inte så mycket i ridningen men i boxen) och igår var hon mysigare än någonsin. Lugn och gosig! Jag kunde inte sluta pussa och krama henne! Finaste, sötaste Betty!”

Hur som helst, min approach som började med Bettan, ser ut så här:

  1. Ha gott om tid. När jag började rida kom jag till stallet minst en timme före lektionen helst för att ha så lång tid som möjligt på mig att ”bonda” med hästen, rykta och till sist sadla och tränsa. Nu har jag en halvtimme (eftersom vi inte blir tilldelade hästarna tidigare än så) och jag utnyttjar varenda sekund!
  2. Var lugn. Jag vill aldrig komma i kontakt med en häst när jag själv är stressad, rädd, orolig eller liknande. Jag ser till att andas, landa i mig själv, vara medveten i mig själv och därefter hälsa på hästen.
  3. Känn in. Jag skulle aldrig gå rakt in i en box eller rakt fram till en häst och ta på den utan att ha känt av den. Det innebär att jag först iakttar den en stund från håll. Vilken sinnesstämning verkar den vara i? Om den umgås med en annan häst (vänskapligt eller ej), om den äter eller på annat sätt är upptagen – vänta en stund. Låt den upptäcka dig. Le mot den.
  4. Närma dig. Rör dig lugnt mot hästen. Inte rakt emot/på, utan närma dig och stanna i dess närhet. Låt hästen söka första kontakten. I regel blir hästen nyfiken och kommer fram. Då blir det på hästens villkor – den vill träffa dig istället för att du tränger dig på.
  5. Stå en stund bredvid varandra (ej framför). Lär känna varandra. Stå bara där och andas i kapp, titta på varandra, känn in varandras energi.
  6. Beröring. Om hästen ger en invit i form av att stå kvar, nosa på mig etcetera så brukar jag sträcka fram handen och liksom ”fråga” om jag får röra vid hästen. Smek den längs halsen och om den verkar bekväm så fortsätt längs hela kroppen. Jag brukar känna igenom hela hästen, dels för att det är mysigt och lugnar både mig och hästen, men också för att visitera och upptäcka eventuella knölar, sår eller annat.
  7. Rykt. Oavsett vad jag ska göra (jag brukar börja med att kratsa hovarna) så visar jag hästen vad som ska hända. Jag rör mig lugnt och metodiskt och visar hästen verktyget. Jag tror att tydlighet är viktigt. När jag sedan ska kratsa så går jag till den första framhoven, smeker benet nedåt med handen och säger ”lyft”. Jag tror inte jag har varit med om en enda häst som inte har lyft hoven åt mig. Samma sak med ryktborsten, jag visar, får ett ”okej” och börjar sedan rykta lugnt och metodiskt.

  

 
Allt som allt så handlar mitt tänk om respekt och samspel. Jag vill inte ”utnyttja” hästen utan jag vill att den ska vilja ”hänga” med mig precis som den umgås med andra hästar.

Jag har inte läst något, sett något eller fått lära mig det här på ridskolan utan det är helt baserat på min egen känsla och erfarenhet av hästar. Det kanske inte är ”rätt” enligt vissa och det kanske inte funkar som en handbok för alla, men för mig känns det rätt och jag tycker att jag genrellt har en bra hand med hästar. Visst kan jag fortfarande stöta på hästar som gör mig lite osäker, som Sylvester med sina vevance framben, men jag behåller mitt tänk – ett lugnt samspel och tydlighet – och kommer aldrig ta till våld.

Vad tycker ni om det här? Hur gör ni? Känner ni igen er eller gör ni annorlunda? Peppra också på med frågor om ni har för det här är något jag verkligen tror på och tycker är viktigt!

Hästen är inte ett redskap som en cykel, den är ett levande djur och ska behandlas så. Hästar är så oerhört känsliga att vi måste vara medvetna om oss själva, hur vi beter oss och vad vi förmedlar, för att kunna skapa en bra och långsiktig relation med hästen.

 

Säkerhetsväst vid ridning

edwardojagSedan jag började rida kan jag räkna antalet gånger jag ridit utan väst på mina tio fingrar. Säkerhet för mig är A och O och därför har hjälm och säkerhetsväst varit ett måste från start. Med en pojkvän som hållit på med motorcykelracing som ung så var det inte förhandlingsbart att tumma på kvalitén och därför läste jag på, grävde djupt ner i plånboken och köpte både väst och hjälm som anses vara riktigt bra (och tyvärr även dyra).

Min hjälm, Casco Mistral, har jag skrivit om tidigare här för den som är nyfiken.

När det gäller säkerhetsväst för ryttare (nybörjare eller ej) kommer här mina tips:

Vad ska man tänka på när man köper väst?

  1. Säkerheten: läs på om västen är testad och godkänd. Det finns olika säkerhetsklasser och bestämmelser så läs på vad du tycker är bäst/viktigast.
  2. Passform: västen måste passa DIG, därför måste du prova den före köp (eller ha möjlighet att returnera). Du ska känna dig ”inkapslad” men inte ”instängd”. Det är viktigt att du kan röra på dig ordentligt utan att få skav eller obehag. Västen måste sitta tight, den får inte flytta på sig när du rör dig. Den måste täcka nyckelbenen, revbenen, ryggraden och ner i svanken. Varken för kort eller för lång!

Vad ska du tänka på när du rider med säkerhetsväst?

  • Västen ska bäras så nära kroppen som möjligt (alltså under eventuell jacka, aldrig över jackan!)
  • Västen ska sitta tight – spänn åt den rejält innan du sitter upp och igen efter (precis som du gör med hästens sadelgjord – gör detta till en rutin!).
  • Kolla att inga delar sitter löst eller sticker ut.
  • Du kommer svettas. Mycket. Det går inte att jämföra med att rida utan. Så klä dig tunt och i funktionsmaterial under västen!
  • När vi ändå pratar om svetten: kom ihåg att låta din väst lufta ett par timmar efter ridpasset så att den får torka helt.

Min säkerhetsväst

Säkerhetsvästen jag själv köpte för två år sedan heter Outlyne Airowear Slim. Detta är den svarta varianten, min är navyblå (hade ingen aning om att det fanns flera färger då).

Min väst kostade närmare 3000 kr tror jag. Anledningen att det blev just en Outlyne  var att den ansågs vara bland de bästa/säkraste (då i alla fall) men framför allt så var det den ENDA västen som satt bra på mig. Alltså som dels satt fast, som passade min längd, men som också kändes någorlunda bekväm. En säkerhetsväst gör ju ingen nytta om den är obekväm och du därmed inte använder den.

Jag uppskattade också att det går att ta av tyget och tvätta det. Och såhär i efterhand så är det kanske det bästa med västen för fy sjutton vad äckligt den luktar efter ett par ridpass!

Min recension/omdöme/test av Outlyne Airowear:

Jag har använt min väst i stort sett varenda ridpass, så över 100 gånger (jag har visserligen ”bara” tagit 96 lektioner hittills, men jag red ju Leon en del också) och hur har den påverkats?

Funktionen i sig verkar precis som vanligt. Kardborrarna lika så. Dock har jag antingen blivit smalare eller så har västen ”vidgat sig” så nu är det precis på gränsen att jag får den att sitta så tight som jag vill (kardborrarna är för ”korta”). Meshtyget längst ner har det gått hål i (av ridning, ej av tvätt!) vilket ni kan se på bilden ovan, vilket känns jättetrist. En så dyr väst ska hålla ett par år av daglig användning tycker jag, och jag rider ju bara en gång i veckan. Sammanfattningsvis:

+ hög säkerhetsklass
+ bra passform
+ hög rörlighet jämfört med andra västar
+ avtagbart och tvättbart tyg
+mycket hög justerbarhet genom alla kardborrar (både längd och bredd)
+ mycket bra kvalitet på kardborrar och dragkedja
– högt pris
– hål i meshtyget
– trots att detta är ”slim”-varianten så är den på gränsen till för stor för mig

Slutligen vill jag nämna något, för ni kommer se det på bloggen. De senaste två veckorna har jag ridit UTAN min väst. Det blev så eftersom jag hade slängt tygdelarna i tvättkorgen och inte hunnit med att boka tvättstuga. Så när det väl var dags för lektion så låg västen i smutsiga bitar. Jag bestämde mig för att rida utan. Och jag är lite ledsen att behöva säga detta, men känslan var en helt annan. Nu är just Outlyne kända för att vara de mest följsamma västarna av alla, och den har verkligen en helt annan komfort än de andra jag har provat – men – jag rider bättre utan. Det är sanningen. Visst kan jag röra mig i min Outlyne, men jag rör mig bättre utan. Det är sanningen och jag vill inte ljuga för er. Även igår red jag utan väst och för mig känns det som natt och dag. Jag känner mig otroligt mycket friare och rörligare. Mjukare och mer följsam till hästens rörelser.

Nu har jag därför bestämt mig för att (troligtvis) rida utan väst under dressyrlektioner (när jag alltså rider inomhus, i ett ridhus, under kontrollerade former med ridlärare på plats): Jag kommer fortsätta använda västen när jag rider utomhus, när jag rider själv, när jag rider nya/mer osäkra hästar samt när jag rider markarbete och hoppning. Det är inget jag rekommenderar er, utan jag tycker att alla ska rida med väst. Särskilt nybörjare. Men allt eftersom, ju mer säker man känner sig i sadeln så får man själv avgöra vad som känns bäst. Och för mig blir det såhär.

Sökord: köpa säkerhetsväst, säkerhetsväst test, ridväst, nybörjare ridning säkerhetsväst, outlyne säkerhetsväst, outlyne airowear, välja säkerhetsväst, säkerhet ridning, skyddsutrustning ridning

 

SVT Plus testar ridhjälmar

 

 

Som ni kanske vet rider jag sedan två år tillbaka i en Casco Mistral. Det var den enda hjälmen av säkert femton stycken som jag testade som satt riktigt bra på mitt huvud då den är ganska liten, nätt och lätt och kan regleras i storlek (inte bara hakbandet utan även själva ”huvuddelen” genom en ratt i bakhuvudet. Jag tyckte att den var snordyr men vad gör man om det är den enda som passar?
Jag försökte läsa på om olika hjälmar men alla test var gamla så jag fick gå efter vad butikspersonalen sa  – att det är en lite dyrare (medelklass) hjälm av ett känt märke så den SKA vara bra.

Dock har jag på sista tiden ibland tänkt på att den är väldigt lätt och tunn mot andra hjälmar. Så nu när jag såg att Plus har testat den så var det verkligen ”upp till bevis eller så byts du ut kompis!”.

De tre testade hjälmarna var:

  • CRW Classic – 449 kr
  • CASCO Mistrall – 1295 kr
  • CHARLES OWEN Wellington – 2599 kr

Att hitta en ridhjälm som passar bra OCH är säker är ett måste för varje ryttare.

Tänk på att aldrig köpa en begagnad hjälm (du vet inte vad den har varit med om) och att kasta din hjälm om den varit med om ett fall (från häst eller bara att du tappat den i marken spelar ingen roll!).

Se klippet från SVT Plus här: http://www.svt.se/plus/plus-testar-ridhjalmar
Min hjälm klarade testet och är även godkänd enligt de nya reglerna. Så den får hänga med ett tag till! ✨


Spoiler alert:

Alla tre hjälmarna klarade testmomenten så söker du din första ridhjälm och inte vill lägga ut för mycket pengar så skulle jag satsa på den som testades här, CRW Classic från Hööks. En billig ridhjälm behöver inte vara en dålig ridhjälm.

Vill du även ha lite bätte komfort, en nätt hjälm som andas så kan jag rekommendera Casco Mistral, jag är jättenöjd med min!

Rätt längd på stiglädren

stigläder 1

Tycker du att det är svårt att veta hur långa stiglädren/stigbyglarna ska vara? Jag känner igen det från när jag började rida! Jag vet inte om alla ridskolor lär ut det här, men det finns ett enkelt och supersmart tips för att få rätt längd på stiglädren redan innan du har suttit upp, och det är att mäta dem med armen.

stigläer 2

1. Dra ner stigbygeln och sträck lädret. Kolla så att spännet ”sitter fast” högst upp. Sätt ditt långfinger mot stigläderspännet, (som alltså måste vara ordentligt uppdraget).

2. Sträck ut hela armen och med den andra handen håller du stigbygelplattan (den foten ska sitta emot) i den första armens armhåla.stigläder 3

3. Om stiglädret som på bilden ovan är för långt så får du anpassa det tills plattan når din armhåla.stigläder 4

4. När stiglädret är sträckt och lika långt som armen (från långfingertopp till armhåla) så kommer stiglädren förhoppningsvis passa!

stigläder 5

 

 

Galoppfattning för nybörjare

galopp

 

Det finns väl ingenting man som nybörjare längtar efter mer än att få galoppera för första gången. Och samtidigt som man verkligen ser fram emot det, finns det ofta en ganska stor nervositet, kanske till och med rädsla, kring galoppen. Kommer hästen springa som ett ånglok? Kommer det studsa massor? Kommer jag ramla av? Kommer jag tappa tyglarna ? Kommer hästen skena iväg?!

Oroa dig inte, alla tänker så här och jag lovar dig  – det är verkligen inte så läskigt som det ser ut! Det är riktigt härligt, och kul! Men för att komma dit och få känna den här fantastiska känslan, så gäller det att få kläm på att faktiskt lyckas galoppera. Och det startar med galoppfattningen.

Förutom att sitta ner i trav (vilket är nödvändigt för att fatta galopp) så tror jag att just galoppfattning är den del i ridningen som känns svårast och som man måste öva på som mest för att få till som nybörjare.

Därför kommer här en liten guide som förhoppningsvis kan vara till hjälp. Nu är jag ingen expert på fattningar själv (jag är ju faktiskt fortfarande nybörjare), men jag brukar få till det!

RYTTARLIVETS GUIDE FÖR LYCKAD GALOPPFATTNING / FÖR ATT FATTA GALOPP

Så här är det. Jag har insett att det finns ett par steg man måste ”checka av” för en lyckad galoppfattning. Enligt mig är dessa att du:

  1. ÄR LUGN & I BALANS (om du känner dig spänd, stressad, andfådd eller nervös, eller studsar hit och dit utan stadga och styrka, rid då ett varv till i trav och hitta dig själv innan du ger dig på att fatta galopp)
  2. VET VAD DU VILL (var förberedd och bestämd)
  3. TROR PÅ DIG SJÄLV
  4. HAR HÄSTEN MED DIG (ni måste ha god kontakt, hästen är så att säga ”mellan hand och skänkel” och lyssnar på dig)
  5. SITTER NER I TRAVEN (eller fatta galopp från skritt då du sitter ner i sadeln)

Om du inte kan uppfylla/checka av dessa sex punkter så blir det om inte omöjligt, så i alla fall väldigt mycket svårare, att fatta galopp. Så öva, öva, öva, och gå inte händelserna i förväg. Det är ingen idé att ”hasta in” i galopp om du, din kropp och ditt sinne inte är redo än.

När du så är i balans med kropp och andning, har fokuset där, tänker att det kommer gå galant, har hästen med dig och lyckas komma ner i sadeln – ja då är det äntligen dags!

Och då gör du så här:

FATTA HÖGER GALOPP

För att fatta höger galopp (den galopp då hästen ser ut att ”leda” med höger framben), så måste du aktivera vänster bakben. Höger galopp innebär nämligen följande sekvens: Vänster bak – höger bak – vänster fram – höger fram. Så när vi tror att högerbenet leder, så är det faktiskt sist. Lite förvirrande kanske, men så är det!

Så, för att fatta höger galopp ska du aktivera motsatta bakbenet – alltså vänster bakben.

  1.  Trava eller skritta med hästen mellan hand och skänkel (du har alltså en nära och tydlig kontakt med hästen)
  2. Ta en halvhalt (det betyder att du samlar hästen och på så sätt förklarar att ”nu händer det snart något, lyssna på mig!”)
  3. Dra tillbaka vänster skänkel (vänster ben) lite, d.v.s. benet hamnar bakom sadelgjorden och ge en lätt impuls.
  4. Motsatt skänkel (höger ben) ligger kvar i sitt normalläge vid sadelgjorden men håller emot/balanserar upp och/eller driver på.

FATTA VÄNSTER GALOPP

För vänster galopp gäller såklart motsatsen. Nu  måste du aktivera höger bakben. Sekvensen blir: Höger bak – vänster bak och höger fram – vänster fram.

  1.  Trava eller skritta med hästen mellan hand och skänkel
  2. Ta en halvhalt
  3. Dra tillbaka höger skänkel (höger ben) lite, d.v.s. benet hamnar bakom sadelgjorden och ge en lätt impuls.
  4. Motsatt skänkel (vänster ben) ligger kvar i sitt normalläge vid sadelgjorden men håller emot/balanserar upp och/eller driver på.
 Jag hoppas att den här guiden kan hjälpa dig som nybörjare att fatta galopp. Du kommer att älska det!
Kommentera gärna med tips, tankar och egna erfarenheter! Eller med frågor, såklart!

Fortsättning på frågor om medryttarlivet

fråga rädsla

Jag förstår att du är nervös och har många frågor inför din sommar med häst och jag ska därför försöka besvara dem så gott jag kan.

När det gäller vilka kunskaper en medryttare bör ha så beror det helt och hållet på hästen och vad ägaren önskar av sin medryttare. Som minimum (och då utgår jag från mig själv, vilken kunskap jag ville ha innan jag blev medryttare) tycker jag att man ska kunna:

– rida självständigt i samtliga gångarter (både i ridhus, på ridbana utomhus samt i naturen)
– rykta
– mocka
– sadla & tränsa själv
– hämta in från hagen
– fodra

fixar

Det krävs alltså en hel del och anledningen till det är för att både medryttare, ägare och häst ska kunna känna sig trygga och säkra. Hästar är stora (flykt)djur och det gäller att man är trygg och säker i både hantering och ridning för att inga olyckor ska ske.

Om man som du Rebecka, känner sig lite osäker på någon eller flera av dessa punkter så tycker jag att det är jätteviktigt att du, fram tills du känner dig säker på egen hand, har med dig en mer erfaren vän eller familjemedlem till stallet och när du rider ut. Någon som kan hjälpa till och visa och som finns på plats helt enkelt.

Det kommer inte dröja länge förrän du känner dig bekväm att hantera hästen ensam (men jag rekommenderar i stort att alltid försöka ha andra människor i närheten, man vet aldrig när en olycka kan vara framme). Men tills dess, ta med dig någon. Den här personen kan, om den inte rider själv, promenera bredvid er under era första uteritter eller bara finnas i närheten när du fixar i stallet.

När du börjar som medryttare (eller som i ditt fall, med sommarhäst) så tycker jag att du den första veckan ska ta det lugnt och bara lära känna hästen och bygga upp tillit er emellan. Det gör du genom att umgås i hagen, genom att rykta länge och väl (gärna flera gånger dagligen) och genom att ta promenader tillsammans (där du alltså går bredvid, inte sitter upp). Det här är ett superbra sätt för er att lära känna varandra och lära er varandras egenheter och rörelsemönster. Jag lovar att det kommer vara värt massor när det är dags att sitta upp!

leon isabella 2

Öva hästens följsamhet genom att variera gångfarten, göra halt med mera. När hästen gör rätt så belöna med en liten morotsbit och beröm med rösten. Du kan använda kommandon som smackljud och ”ptrrroooo” för att befästa dessa innan du sitter upp. Försök att använda så få/små hjälper som möjligt. Helst ska ni bara gå bredvid varandra och hästen följer dina steg utan att du behöver varken säga eller visa vad som ska hända. Du ska alltså inte behöva dra/rycka i grimskaft eller tyglar.

Vad det gäller galoppen så tycker jag inte att du ska stressa fram den. Börja med att lära känna hästen från marken, därefter kan ni börja skritta (börja gärna lära känna varandra från ryggen på en avgränsad yta som en ridbana) för att så småningom kanske rida ut (fortsatt i skritt) och så småningom testa på traven. Innan du börjar trava och kanske till och med galoppera så måste du ha full koll på gas, broms och sväng. Det låter ju superlöjligt och jätteenkelt men alla hästar är olika, vissa är mer framåt och andra mer… bakåt.. 😉 och du måste lära känna DIN häst och hur mycket gas och broms som behövs på just den innan ni rider iväg i skog och mark.

När du känner att ni behärskar skritt och trav utan problem så är det dags för galoppen. Jag skulle verkligen lovorda att ta hjälp av någon, dels för att den kan se precis vad du gör och korrigera/hjälpa, samt hålla koll på er och se till att inget oväntat händer. Jag blev aldrig longerad men jag har fått tipset att just bli longerad när man börjar galoppera för att kunna koncentrera sig helt på sin egen kropp och känslan i galoppen och släppa kontrollen över hästen till någon annan. En sak i taget helt enkelt.

Detta med att du tappar stigbygeln kan nog bero på att du studsar för mycket. Försök att få ner din tyngd i stigbygeln, oavsett om du står upp i fältsits eller sitter ned i sadeln under galoppen. Slappna av! Spänn inte fast dig med knäna utan försök slappna av i benen och följ med i hästens rörelse. Självklart kan du också testa att korta stigbyglarna. Du ska inte behöva bli rädd – tänk såhär – vad händer om du tappar stigbygeln? Ingenting! Kanske ska du testa att rida (med instruktör) utan stigbyglar i samtliga gångarter. Jag rider faktiskt oftast bättre utan, det kräver lite mer av kroppen men det blir naturligare.

Jag hoppas att detta var till hjälp och önskar dig all lycka med sommarhästen! Ni kommer få det fantastiskt!

galopp

Håller ni med eller tänker ni annorlunda? Har ni fler frågor om medryttarlivet? Kommentera gärna!

Frågor om medryttarlivet (hur blir man medryttare)

fråga

Att vara medryttare innebär att man hjälper till att rida och ta hand om någon annans häst. Oftast gör man detta en till ett par gånger i veckan men det finns säkert medryttare som rider mer sällan än så också.

När jag började rida så hade jag inga direkta mål men redan efter någon månad på hästryggen var jag helt fast och började drömma. Jag drömde om uteritter och att kunna bli medryttare. Varför? För att få känna friheten, för att få gå vart jag vill och inte på led och för att få lära känna en häst på ett helt annat plan.

När jag hade lärt mig grunderna (kunde rida i alla gångarter självständigt) började jag så smått leta efter annonser där hästägare sökte medryttare. Allteftersom blev jag ganska frenetisk i mitt sökande och jag var inne på annonssajterna flera gånger om dagen.

Jag var (är) ju verkligen nybörjare på alla sätt och vis så jag förstod att det inte skulle bli lätt. Men jag lyckades ju och ingen är lyckligare än jag över att jag har hittat Leon!

Så vilka är mina tips och råd? Hur blir man medryttare? Vad ska man tänka på? Hur hittar man en medryttarhäst?

Innan man börjar söka så är det viktigt att fundera över vad man vill (och kan) med medrytteriet. Alla är vi olika och rider av olika anledningar. Vi kan ha helt olika mål och drömmar. Några exempel:

  • få fler timmar i sadeln
  • nöta övningar/det man lärt sig på ridskolan/lektioner
  • få mysa med hästar
  • rida ut i naturen i lugn och ro
  • få hoppa
  • rida dressyr
  • rida för (privat)tränare
  • tävla

För min del var målet att få fler timmar i sadeln, få mysa och få rida ut i naturen. Med tiden har jag även blivit intresserad av att få träna och letar därför tränare för mig och Leon.

När du vet vad det är vad du VILL med medrytteriet, så fundera på det praktiska:

  • Hur många gånger i veckan kan jag rida/vara i stallet?
  • Kan jag binda mig till fasta dagar eller måste det vara ”flytande”?
  • Vilken tid kan/vill jag rida?
  • Hur långt hemifrån/från jobb/skola kan jag ta mig?

Och vad som är viktig(as)t för dig:

  • Hästen (storlek, ålder, ras, utbildningsnivå etc)
  • Stallet/anläggningen (t.ex. kall vs varmstall, tillgång till ridhus etc)
  • Läget
  • Omgivningarna (ridvägar, utevolter/banor etc)

När du har en bra bild om detta kan du börja leta annonser som matchar, och såklart även lägga upp en egen annons om att du söker medryttarhäst. Jag själv lade aldrig upp någon egen annons då jag inte trodde att någon skulle svara ändå (”varför ta en nybörjare när det finns hundrafyrtioelva tonåringar som ridit sedan de var 3 år” tänkte jag ungefär – men det är helt fel – och jag kommer till det!). Annonssajterna jag ”hängde” på var: www.medryttare.nu, www.hastnet.se och www.blocket.se. Det finns säkert fler, så tipsa gärna i kommentarsfältet!

Titta även på din ridskola, och på stall i närheten, efter lappar där hästägare söker medryttare. och sätt för all del upp en egen lapp! Var tydlig med vem du är, din ålder och din erfarenhet. Du ska varken överdriva eller underdriva.

fråga medryttare

Ja, det här är utmaningen. Jag tappade gnistan lite när jag letade medryttarhäst och insåg att alla sökte en mycket erfaren ryttare som i stort sett hade ridit sedan barnsben, tävlat på hög nivå, haft egen häst, var vuxen och ansvarstagande och som då kunde få chansen att skogsmullerida en äldre dressyrhäst. Det kändes liksom som att kraven var helt orimliga! Samtidigt förstår man ju ägaren, vem vill inte ”det bästa” för sin älskling?

Istället för att nedslås av de höga kraven på själva medryttaren, läs vad ägaren skriver om själva hjälpen de vill ha. Om det är skogsmulleridning och lättare pass på banan på en lite äldre, stabil häst – ja, då behövs ingen tävlingsryttare. Är det däremot en het unghäst under utbildning – då är det självklart inte rätt häst för en nybörjare! Även om du kanske inte passar kravprofilen så kan du ju passa den ridning och skötsel som efterfrågas – och då ska du absolut höra av dig!

Närt jag hittade Leons annons och såg att han var en liten, äldre, lugn och välutbildad herre som behövde ridsällskap så kändes det perfekt. Jag skrev som det var, att jag var nybörjare men kunde grunderna. Att jag har god hand med djur och är lugn och försiktig. Dessutom skrev jag hur lång jag är och vad jag vägde eftersom jag läste i annonsen att Leon var liten (han är en maxad D-ponny, men arab så han är ju inte särskilt viktbärande).

När Leons ägare sedan hörde av sig och sa att jag gärna fick komma och provrida så var jag sååå nervös! Men jag ska berätta mer om det och hur provridning och de första gångerna gick lite längre fram.

Hoppas detta gav lite hjälp och svar på era frågor! Dela gärna med er av andra frågor eller av era erfarenheter i kommentarsfältet.

En klassisk nybörjarmiss

Nu i maj blir det 18 månader, eller ett och ett halvt år, sedan jag började rida. Ibland känns det som att massor har hänt, för visst har jag utvecklats, men ibland känns det också som att jag är precis lika grön som när jag startade.

Förra helgen till exempel. Jag skulle ut till stallet och plockade ihop alla grejer. Hittade inte ridstrumporna (knästrumpor) och tänkte att ”skit samma, det är ju ändå varmt nu”.

Drog på mig jodphursen över mina vanliga strumpor, körde iväg, kom fram, fixade och red ut. Kände att vinden bet lite i glipan mellan sko och byxa men det var inte så farligt. Sedan kommer myggen. Skit. 

När jag så börjar trava så inser jag plötsligt att det var varken vind eller mygg de där strumporna skulle ”skydda” mot – de ska ju hålla byxan på plats! Byxjäkeln rullade konstant upp mot knät och mitt stackars ben gnagde mot stidlädren. Jag fick välja – extrempeeling i trav och galopp eller myggbett i skritt. Det blev en blandning.

Men nu har jag alltså lärt mig varför ridstrumpor är extra höga! Learn by doing som sagt. Hahaha!

  
Så till alla er nybörjare där ute – ridstrumpor är ett måste! (Eller knästrumpor i alla fall, H&M har bra pris på tvåpack utan löjliga rutmönster och hutlösa priser.)

Hovvård

hovvård 2

Som vuxen nybörjare ingår inte hästskötsel och ”all runtikring” i utbildningen på ridskolan. Jag har förstått att det är annorlunda för barn, som får lära sig ryktredskapens namn, hur man gör för att slå en säkerhetsknut med grimskaftet. hur man beter sig kring och med hästar och säkert också hur en hov är uppbyggd och hur man tar hand om den på bästa sätt.

För min del så blir det mer lite ”learn by doing” och det mesta sker ad-hoc. 😉  Som igår då jag såg att Leons hovar var väldans torra. Jag har sett en burk med hovolja i hans skåp och eftersom jag hade lite mer hästerfaret sällskap med mig så gav vi oss på att ge Leon lite hovvård. Det var inte särskilt svårt utan vi borstade av all lera, sköljde hovarna ordentligt, lät dem torka och oljade sedan in dem ordentligt. Tror dock att det måste göras hyfsat regelbundet för att ge något resultat.

Amanda visar hur man gör:hovvård

Har ni några andra tips för fina, starka hovar?

En selfieserie med den bäste

Jag kanske tröttar ut er när jag tjatar om hur mycket jag älskar den här hästen och hur glad jag blir av honom men jag menar, kolla dessa bilder bara!

   

    

  
  

    

 

Det här är samtliga selfies, i rad, från i lördags. Är han inte speciell så säg!

Mitt medryttarhjärta smälter i alla fall ❤️

Övningar för nybörjaren – uppvärmning

Nu är det dags för del 2 – uppvärmning. Precis som vi behöver värma upp inför ett träningspass behöver våra hästar det. Både kropp och knopp måste väckas till liv innan arbete.

Som jag skrev i förra inlägget (läs här) så börjar jag alltid med att promenera minst 5 minuter med hästen (oftast från stallet ner till ridhus eller volt och sedan några varv väl där). Lägg in några halter, svängar och tempoväxlingar på vägen. När du är redo att sitta upp så gör det gärna från en pall (skonsammare för hästen). Rätta till stigläder, tyglar och annat INNAN ni sedan rider iväg (jag måste väl erkänna att jag ibland fuskar här…). Och du – kom ihåg att värma upp dig själv lite innan du sitter upp (förslagsvis under den där promenaden) – rulla axlarna, gör lite höga knän, sparka dig i rumpan etc. Det är lätt att glömma (jag vet), men man blir så mycket mjukare på hästryggen om man bara värmer upp lite innan!

Okej, då sitter på hästen och nu ska ni värma upp ihop. Nu skriver jag bara utifrån eget tänk och erfarenheter, så ni får gärna lägga till tips och tankar i kommentarerna.

Så här tänker i alla fall jag kring uppvärmning inför ett pass på banan:

långa tyglar

Börja med att skritta på lååång tygel. Du kan gärna rida med benen fria (släpp stigbyglarna) och bara känna in hästens ”gung”. Rid ett par varv såhär, byt varv och fortsätt.

Efter detta börjar jag alltid testa gasen och bromsen, alltså att hästen är uppmärksam på att stanna/gå snabbare/gå långsammare. Använd så små hjälper som möjligt. Gå till exempel fem meter, gör en halt i ett par sekunder, gå vidare ett par meter, halt igen. Det här gör hästen uppmärksam på dina hjälper. Försök att bromsa med bara sätet och din adning. Går det inte så ta försiktigt i tygeln.

Hästen vet alltså inte när den ska stanna igen utan måste vänta på ditt kommando. Testa också att länga stegen (skänkla på lite och/eller driv med sätet) för att sedan korta ner stegen igen. Gör en volt med så lite tygelhjälper som möjligt (oftast räcker det att bara vrida huvudet och därmed överkroppen åt sidan så förstår hästen – hjälp till med skänklarna om det behövs).

När ni har koll på gas och broms på raka linjer kan du börja värma upp hästens sidor genom att t.ex. rida volter och serpentiner. Börja med kanske bara två ”böjar” över banan/ridhuset. Var noga med att hästen är helt rak när ni går rakt över och att hästen är ställd åt rätt håll i svängarna. Här behöver du korta tyglarna och ha kontroll på hästen både fram och bak med hjälp av dina skänklar. Ni kan också lägg till volter. En annan favoritövning jag har är att rida åttor. Det som är så bra med dessa övningar är att hästen inte vet vad som kommer härnäst och måste därmed lyssna till dina hjälper. Hjärngympa och kroppsgympa 😉 Fortsätt gärna med att då och då testa att göra en halt och sedan snabbt komma igång igen. Korta och läng stegen.

Efter kanske 10-15 minuter av skrittarbete är ni nog igång och redo för traven.

rida lätt

Börja längs fyrkanten och trava ett par varv i lättridning (det vill säga att du rör dig upp och ner). När hästens yttre framben (det närmast kanten) går i marken sitter du ned i sadeln. Tänk på tempot (1-2-1-2) och rid inte för fort! Byt varv genom att göra en stor volt tillbaka. När ni har travat i båda varven kan du öva på att sakta ner till skritt och sedan komma tillbaka till trav. Försök att använda så små hjälper som möjligt. På vissa hästar räcker det att nästan bara ”tänka” trav, eller driva lite med sätet, medan andra behöver skänklas på.

Om du har lärt dig att ställa hästen, så prova att göra det. Du rider alltså rakt fram på fyrkantsspåret men ställer hästens huvud och nacke något inåt genom att du för utåt/tillbaka den inre tygeln. Här kommer du behöva hålla emot med innerskänkeln något så att hästen inte tror att den ska svänga – för den ska fortsatt trava rakt framåt!

På den här filmen rider jag i rosaröd tröja med lätt ställning inåt medan tjejen som rider framför mig inte riktigt hade lärt sig det än, så man kan se liten skillnad på hästarna.

Trava kan du göra kanske 5-10 minuter (inkl övergångar till skritt). Slutligen kan ni, om du känner dig bekväm i gångarten, lägga in lite galopp. Galoppera kanske ett varv, bryt av till trav, trava en långsida, fatta galopp igen. Kom ihåg att byta håll så att du rider i båda varven! Du kanske galopperar i 5 minuter under uppvärmningen.

Sådärja! Nu borde ni båda två vara uppvärmda (hela uppvärmningen tar ca 20-30 min) och redo för kommande övningar 🙂

Kom ihåg: så här gör jag – det betyder inte att det är så man måste/ska göra. Ni får gärna komma med tips och åsikter om upplägget i kommentarerna!

Tips för nybörjaren – hantering

tillit

Jag fick ju en fråga av en av er läsare för ett par dagar sedan. Rebecka, som hon heter, ska få låna en häst över sommaren och då hon är nybörjare (vet ej hur länge hon har ridit) så ville hon gärna ha tips på övningar. Här tror jag att ni läsare har mer att tillföra än jag men jag kan i alla fall börja med att tipsa och så får ni lägga till i kommentarerna 🙂

Eftersom det självklart finns oändligt mycket man kan göra med sin häst så tänkte jag dela upp detta stora ämne lite och börjar med det (kanske) självklara: hantering.

Jag tycker att det är viktigt att man är lugn i sinnet, och vet att man har god tid på sig när man ska handskas med hästar. Oro och stress förs snabbt över till hästen och det blir inget vidare, så lämna allt sådant hemma (eller i alla fall utanför stallet)!

Innan jag går fram till hästen så förbereder jag så att allt jag behöver är lättillgängligt och i ordning. Grimma och grimskaft i handen, ryktlådan på rätt plats (och med alla redskap i) etcetera.

Det första jag gör innan jag går fram till en häst är att iaktta. Stå den i en flock med andra hästar, stå den och äter, ser den lugn eller stressad ut? Är hästen mitt i en lek eller en fight med några andra så är det helt enkelt inte en bra tid att gå in. Är det en matgalen häst som precis fått sin lunch är de kanske inte heller läge.

När hästen verkar lugn och belåten så börjar jag med att lugnt hälsa på hästen (som står i hagen eller boxen). Det gör jag genom att närma mig långsamt och sedan stanna ganska nära men inte röra vid den. Står man bara tillräckligt länge så brukar hästen bli nyfiken och komma fram och sniffa lite. Då klappar jag lugnt längs halsen, pratar lite. När jag känner att det är läge så tar jag lika lugnt på grimman. Klappar och pratar lite till.

Sedan leder jag hästen till stallgången eller var ni nu står för att göra i ordning hästen.

hämta hästen

Jag tycker att man ska binda upp hästen (dock med säkerhetsknut/hasp som enkelt lossnar). Jag brukar sedan låta hästen titta/lukta på borsten innan jag börjar. Har man tagit det såhär lugnt och metodiskt så brukar de flesta hästar vara väldigt med på banan och gärna stå stilla och bli ompysslade. Efter att du har gått igenom hela kroppen (känt efter att det inte finns några konstigheter, sår, svullnader, kallt/varmt), ryktat, kratsat hovar, sadlat och tränsat så är det snart dags att sitta upp. För mig är verkligen lugnet A och O. Det finns dem som ”slänger på” sadeln men jag tycker inte det är juste. Ta det lugnt och spänn ett hål i taget, och från båda sidor. Anpassa stigbyglarna redan nu.
rykta

Oftast (alltid med en för mig ny häst) väljer jag att leda hästen en bit, kanske i fem-tio minuter, innan jag sitter upp. På så sätt får jag direkt en känsla om hästen är lugn, lyhörd, spänd eller så och kan anpassa mig efter det. Jag går alltid på hästens vänstra sida och den ska gå snett bakom-bredvid mig, varken före eller efter. Jag brukar testa att stanna och variera min hastighet för att se att hästen följer med. Kanske kan man få en morotsbit på vägen också om man är duktig 😉

leda hästen

Det här med att promenera ihop tycker jag är en superbra grej! Jag skulle verkligen vilja tipsa nybörjare om att promenera med för er nya hästar. Och är det en häst du ska rida mycket (t.ex. för att du har blivit medryttare) så ta en långpromenad tillsammans innan du sitter upp första gången. Jag gjorde så med Leon och tycker att det var ett utmärkt sätt att lära känna varandra. Man bygger verkligen upp tillit från marken! Då behöver du alltså inte slänga på all utrustning, utan bara grimma och grimskaft (alt. träns), en ryggsäck med picknick och ni är good to go!

promenad

Hoppas detta var till hjälp Rebecka. Nästa inlägg handlar om uppvärmning! Hur är det med ryktning och så förresten, är det något ni vill att jag ska skriva mer ingående om?

Ridsportens konstiga ord, del 2

Okej, jag tror att ni var flera som höll med mig om att denna hobby inte bara är pengaslukande (och alldeles alladeles underbar) utan också kräver att utövaren utökar sitt vokabulär. Dubbelt ungefär! Och hörni, det är ju inte bara nya ord man måste lära sig. Nej, det finns ju också de där orden du trodde att du kunde. Fast du hade fel. Till exempel bjudning. En kunde ju tro att bjudning är en tillställning där någon bjudit in valfria härliga människor till samkväm. Nejdå, numer betyder bjudning att hästen villigt rör sig framåt! Det ni!

Mocka har absolut ingenting (ingenting!!) att göra med den version av kaffe latte som serveras på fik med namn som antingen börjar eller slutar med coffee eller house. Det skulle kanske vara färgreferensen möjligen.

Nu undrar ni såklart hur jag har lärt mig allt detta så plötsligt. Jo, till min stora lycka hittade jag denna eminenta bok från Min Häst inne på en second hand-butik. Sak samma att den är skriven för 10-åringar som läser hästserier om en vit liten häst som påminner något om Michelin.

20140104-202357.jpg20140104-203343.jpg
Veckans bästa köp alltså – Min Häst hästordbok A-Ö

Vem hade trott det? Nu ska här pluggas glosor!

(Ridsportens konstiga ord, del 1 hittar du HÄR)

Ridsportens konstiga ord, del 1

20131225-232748.jpg

Har letat efter en ordlista med häst/ridtermer utan att lyckas. Det närmsta jag kommit är denna, saxad från http://funderandepappan.blogspot.se/2013/05/funderande-pappan-forklarar.html, hahaha! Enjoy!

Grimma = Ett typ av halsband som man fäster runt ansiktet på hästen när den är i hagen/boxen.
Träns = Samma som ovan fast man har det när man rider.
Grimskaft = Koppel som fäst i grimman för att man ska kunna hålla i hästen.
Schabrak = Liten filt (gärna med fånigt mönster eller ryttarens namn) som placeras under sadeln.
Bocka/Stegra = Rörelser hästen utför för att försöka avliva ryttaren.
Longering = Man binder ett snöre i hästen och sen får den springa runt runt runt.
Tygel = Samma som grimskaft fast två koppel som istället fästs i tränset.
Voltige = Friskis och svettis för häst.
Dressyr = Hästen gör meningslösa hopp, steg och andra rörelser på ryttarens kommando.
Hingst = Häst som kan bli pappa
Sto = Häst som kan bli mamma
Föl = Hästvalp
Valack = Hästeunuck
Märr = Häst som blivit mamma
Ponny = Förkrympt häst av valfritt kön, lite som en dvärg i människotermer.
Skritt = Hästen går
Trav = Hästen går fortare
Tölt = Hästen är från Island
Galopp = Hästen går jättefort
Skäck = Hästen ser ut som en ko från bregottreklamen förutom hornen då…