Hoppkursen dag 2, del 2

banan

Hoppkursen var totalt på fyra timmar uppdelar på två ridpass per dag i två dagar. Intensivt och superlärorikt! Och kul som attan.

Nu är det dags för rapporten om den sista lektionen, då vi precis som under dag 1 fick prova på att hoppa en hel bana (!).

Vi började med att värma upp på egen hand och jag börjar faktiskt vänja mig nu. Nu var vi ju bara fyra stycken ekipage i och för sig, och en massa hinder då, som tog plats i ridhuset, men jag börjar lära mig att rida individuellt mitt ibland andra.

Därefter fick vi först testa på ena halvan av banan och sedan andra halvan för att till sist lägga ihop de två. Vi fick två chanser på vardera, så totalt sex gånger tror jag, om jag minns rätt. Jag är väldigt tacksam att vi bara var 4 personer, annars hade det inte blivit särskilt mycket hoppning.

 

Hur tycker ni att det ser ut?  Ni får jättegärna komma med tips och tricks, ris och ros.

Jag glömde fråga under kursen, hur höga är dessa hinder tror ni? 50 cm? Hur högt måste man hoppa för att det ska räknas tycker ni? Haha!

Nu längtar jag så att jag spricker till lördag då det är dags för terminsstart! Ah, ridning, hur klarade jag mig utan detta underbara hela sommaren och halva hösten?!

Ps. Det blev några bloopers under kursen också, har samlat dem till ett alldeles eget inlägg som ni får se om ni är snälla 😉

 

Annonser

Skänkelvikningar!

Hur kunde jag glömma?! Vi övade ju faktiskt framdelsvändningar och skänkelvikningar i lördags också. Och det gick riktigt bra!

Vi började med att skritta på rakt spår innanför spåret. Därefter gjorde vi halt. Med ytterskänkeln skulle vi sedan flytta in hästens bakdel innanför spåret så vi hamnade i en vinkel om ca 30-45 grader. När vi gjort det skulle vi leda lätt med innertygeln och använda ytterskänkeln för att förflytta oss framåt/i sidled. Det gäller verkligen att ha tungan rätt i mun och vara medveten om sina rörelser! Ett bra tips var att tänka att hela sin kropp skulle dra sig mot riktningen. Då följer både händer, vikt och skänklar med på rätt sätt!

skänkelvikning längs sidan

Tycker ni att de här skisserna hjälper er att förstå övningen? De tar såklart lite tid att göra men om ni uppskattar dem är det så klart värt arbetet 🙂

Galoppfattning för nybörjare

galopp

 

Det finns väl ingenting man som nybörjare längtar efter mer än att få galoppera för första gången. Och samtidigt som man verkligen ser fram emot det, finns det ofta en ganska stor nervositet, kanske till och med rädsla, kring galoppen. Kommer hästen springa som ett ånglok? Kommer det studsa massor? Kommer jag ramla av? Kommer jag tappa tyglarna ? Kommer hästen skena iväg?!

Oroa dig inte, alla tänker så här och jag lovar dig  – det är verkligen inte så läskigt som det ser ut! Det är riktigt härligt, och kul! Men för att komma dit och få känna den här fantastiska känslan, så gäller det att få kläm på att faktiskt lyckas galoppera. Och det startar med galoppfattningen.

Förutom att sitta ner i trav (vilket är nödvändigt för att fatta galopp) så tror jag att just galoppfattning är den del i ridningen som känns svårast och som man måste öva på som mest för att få till som nybörjare.

Därför kommer här en liten guide som förhoppningsvis kan vara till hjälp. Nu är jag ingen expert på fattningar själv (jag är ju faktiskt fortfarande nybörjare), men jag brukar få till det!

RYTTARLIVETS GUIDE FÖR LYCKAD GALOPPFATTNING / FÖR ATT FATTA GALOPP

Så här är det. Jag har insett att det finns ett par steg man måste ”checka av” för en lyckad galoppfattning. Enligt mig är dessa att du:

  1. ÄR LUGN & I BALANS (om du känner dig spänd, stressad, andfådd eller nervös, eller studsar hit och dit utan stadga och styrka, rid då ett varv till i trav och hitta dig själv innan du ger dig på att fatta galopp)
  2. VET VAD DU VILL (var förberedd och bestämd)
  3. TROR PÅ DIG SJÄLV
  4. HAR HÄSTEN MED DIG (ni måste ha god kontakt, hästen är så att säga ”mellan hand och skänkel” och lyssnar på dig)
  5. SITTER NER I TRAVEN (eller fatta galopp från skritt då du sitter ner i sadeln)

Om du inte kan uppfylla/checka av dessa sex punkter så blir det om inte omöjligt, så i alla fall väldigt mycket svårare, att fatta galopp. Så öva, öva, öva, och gå inte händelserna i förväg. Det är ingen idé att ”hasta in” i galopp om du, din kropp och ditt sinne inte är redo än.

När du så är i balans med kropp och andning, har fokuset där, tänker att det kommer gå galant, har hästen med dig och lyckas komma ner i sadeln – ja då är det äntligen dags!

Och då gör du så här:

FATTA HÖGER GALOPP

För att fatta höger galopp (den galopp då hästen ser ut att ”leda” med höger framben), så måste du aktivera vänster bakben. Höger galopp innebär nämligen följande sekvens: Vänster bak – höger bak – vänster fram – höger fram. Så när vi tror att högerbenet leder, så är det faktiskt sist. Lite förvirrande kanske, men så är det!

Så, för att fatta höger galopp ska du aktivera motsatta bakbenet – alltså vänster bakben.

  1.  Trava eller skritta med hästen mellan hand och skänkel (du har alltså en nära och tydlig kontakt med hästen)
  2. Ta en halvhalt (det betyder att du samlar hästen och på så sätt förklarar att ”nu händer det snart något, lyssna på mig!”)
  3. Dra tillbaka vänster skänkel (vänster ben) lite, d.v.s. benet hamnar bakom sadelgjorden och ge en lätt impuls.
  4. Motsatt skänkel (höger ben) ligger kvar i sitt normalläge vid sadelgjorden men håller emot/balanserar upp och/eller driver på.

FATTA VÄNSTER GALOPP

För vänster galopp gäller såklart motsatsen. Nu  måste du aktivera höger bakben. Sekvensen blir: Höger bak – vänster bak och höger fram – vänster fram.

  1.  Trava eller skritta med hästen mellan hand och skänkel
  2. Ta en halvhalt
  3. Dra tillbaka höger skänkel (höger ben) lite, d.v.s. benet hamnar bakom sadelgjorden och ge en lätt impuls.
  4. Motsatt skänkel (vänster ben) ligger kvar i sitt normalläge vid sadelgjorden men håller emot/balanserar upp och/eller driver på.
 Jag hoppas att den här guiden kan hjälpa dig som nybörjare att fatta galopp. Du kommer att älska det!
Kommentera gärna med tips, tankar och egna erfarenheter! Eller med frågor, såklart!

Fortsättning på frågor om medryttarlivet

fråga rädsla

Jag förstår att du är nervös och har många frågor inför din sommar med häst och jag ska därför försöka besvara dem så gott jag kan.

När det gäller vilka kunskaper en medryttare bör ha så beror det helt och hållet på hästen och vad ägaren önskar av sin medryttare. Som minimum (och då utgår jag från mig själv, vilken kunskap jag ville ha innan jag blev medryttare) tycker jag att man ska kunna:

– rida självständigt i samtliga gångarter (både i ridhus, på ridbana utomhus samt i naturen)
– rykta
– mocka
– sadla & tränsa själv
– hämta in från hagen
– fodra

fixar

Det krävs alltså en hel del och anledningen till det är för att både medryttare, ägare och häst ska kunna känna sig trygga och säkra. Hästar är stora (flykt)djur och det gäller att man är trygg och säker i både hantering och ridning för att inga olyckor ska ske.

Om man som du Rebecka, känner sig lite osäker på någon eller flera av dessa punkter så tycker jag att det är jätteviktigt att du, fram tills du känner dig säker på egen hand, har med dig en mer erfaren vän eller familjemedlem till stallet och när du rider ut. Någon som kan hjälpa till och visa och som finns på plats helt enkelt.

Det kommer inte dröja länge förrän du känner dig bekväm att hantera hästen ensam (men jag rekommenderar i stort att alltid försöka ha andra människor i närheten, man vet aldrig när en olycka kan vara framme). Men tills dess, ta med dig någon. Den här personen kan, om den inte rider själv, promenera bredvid er under era första uteritter eller bara finnas i närheten när du fixar i stallet.

När du börjar som medryttare (eller som i ditt fall, med sommarhäst) så tycker jag att du den första veckan ska ta det lugnt och bara lära känna hästen och bygga upp tillit er emellan. Det gör du genom att umgås i hagen, genom att rykta länge och väl (gärna flera gånger dagligen) och genom att ta promenader tillsammans (där du alltså går bredvid, inte sitter upp). Det här är ett superbra sätt för er att lära känna varandra och lära er varandras egenheter och rörelsemönster. Jag lovar att det kommer vara värt massor när det är dags att sitta upp!

leon isabella 2

Öva hästens följsamhet genom att variera gångfarten, göra halt med mera. När hästen gör rätt så belöna med en liten morotsbit och beröm med rösten. Du kan använda kommandon som smackljud och ”ptrrroooo” för att befästa dessa innan du sitter upp. Försök att använda så få/små hjälper som möjligt. Helst ska ni bara gå bredvid varandra och hästen följer dina steg utan att du behöver varken säga eller visa vad som ska hända. Du ska alltså inte behöva dra/rycka i grimskaft eller tyglar.

Vad det gäller galoppen så tycker jag inte att du ska stressa fram den. Börja med att lära känna hästen från marken, därefter kan ni börja skritta (börja gärna lära känna varandra från ryggen på en avgränsad yta som en ridbana) för att så småningom kanske rida ut (fortsatt i skritt) och så småningom testa på traven. Innan du börjar trava och kanske till och med galoppera så måste du ha full koll på gas, broms och sväng. Det låter ju superlöjligt och jätteenkelt men alla hästar är olika, vissa är mer framåt och andra mer… bakåt.. 😉 och du måste lära känna DIN häst och hur mycket gas och broms som behövs på just den innan ni rider iväg i skog och mark.

När du känner att ni behärskar skritt och trav utan problem så är det dags för galoppen. Jag skulle verkligen lovorda att ta hjälp av någon, dels för att den kan se precis vad du gör och korrigera/hjälpa, samt hålla koll på er och se till att inget oväntat händer. Jag blev aldrig longerad men jag har fått tipset att just bli longerad när man börjar galoppera för att kunna koncentrera sig helt på sin egen kropp och känslan i galoppen och släppa kontrollen över hästen till någon annan. En sak i taget helt enkelt.

Detta med att du tappar stigbygeln kan nog bero på att du studsar för mycket. Försök att få ner din tyngd i stigbygeln, oavsett om du står upp i fältsits eller sitter ned i sadeln under galoppen. Slappna av! Spänn inte fast dig med knäna utan försök slappna av i benen och följ med i hästens rörelse. Självklart kan du också testa att korta stigbyglarna. Du ska inte behöva bli rädd – tänk såhär – vad händer om du tappar stigbygeln? Ingenting! Kanske ska du testa att rida (med instruktör) utan stigbyglar i samtliga gångarter. Jag rider faktiskt oftast bättre utan, det kräver lite mer av kroppen men det blir naturligare.

Jag hoppas att detta var till hjälp och önskar dig all lycka med sommarhästen! Ni kommer få det fantastiskt!

galopp

Håller ni med eller tänker ni annorlunda? Har ni fler frågor om medryttarlivet? Kommentera gärna!

En klassisk nybörjarmiss

Nu i maj blir det 18 månader, eller ett och ett halvt år, sedan jag började rida. Ibland känns det som att massor har hänt, för visst har jag utvecklats, men ibland känns det också som att jag är precis lika grön som när jag startade.

Förra helgen till exempel. Jag skulle ut till stallet och plockade ihop alla grejer. Hittade inte ridstrumporna (knästrumpor) och tänkte att ”skit samma, det är ju ändå varmt nu”.

Drog på mig jodphursen över mina vanliga strumpor, körde iväg, kom fram, fixade och red ut. Kände att vinden bet lite i glipan mellan sko och byxa men det var inte så farligt. Sedan kommer myggen. Skit. 

När jag så börjar trava så inser jag plötsligt att det var varken vind eller mygg de där strumporna skulle ”skydda” mot – de ska ju hålla byxan på plats! Byxjäkeln rullade konstant upp mot knät och mitt stackars ben gnagde mot stidlädren. Jag fick välja – extrempeeling i trav och galopp eller myggbett i skritt. Det blev en blandning.

Men nu har jag alltså lärt mig varför ridstrumpor är extra höga! Learn by doing som sagt. Hahaha!

  
Så till alla er nybörjare där ute – ridstrumpor är ett måste! (Eller knästrumpor i alla fall, H&M har bra pris på tvåpack utan löjliga rutmönster och hutlösa priser.)

Filmklipp från i lördags (galopp med Leon)

Här kommer ett litet filmklipp från i lördags (tack Amanda som ställde upp som fotograf!).

Hur tycker ni att det ser ut? Själv tycker jag att det fortsatt känns lite spänt och jag skulle gärna få en lite lugnare och mer harmonisk känsla och form. Men han håller inte på och mecklar så mycket med munnen eller sträcker upp huvudet som tidigare så jag tycker ändå att det går åt rätt håll 🙂 Världens bästa medryttarhäst!

Lördagen med Leon

Ni har märkt att jag har Internet hemma igen va? 😉 Här kommer en något försenad lördagsrapport! 

Jag åkte ut till stallet på eftermiddagen och möttes av en glad lortgris i hagen.

lortgris2

Min plan för dagen var att ta ett kort pass på volten (då jag fortfarande inte satt ihop min säkerhetsväst och inte vill rida ut ensam utan den) men när vi var redo att rida ut så hade en annan ryttare byggt upp en bana (för hoppning) och då lev det alltså uteritt trots allt.

Leon kändes ändå väldigt lugn och trygg (det är verkligen en jätteskillnad nu mot våra första turer ihop då han var så otroligt tittig och på tårna hela tiden) så vi red iväg i sakta mak. Kände lite på gas och broms men bad i övrigt inte om något. Han hade en fin energi (=lagom) så längs några raksträckor övade vi skänkelvikningar i trav fram och tillbaka över grusvägen.

  

Jag tog den ”korta rundan” men planen att kunna rida på den volt som finns där men väl framme var den avstängd! Så snopet! Som tur är finns det en tredje ridbana i närheten och den stod tom och redo för oss! Vi skrittade och travade först ett par varv så att Leon skulle vänja sig vid staket och saker runt omkring. Därefter fick han galoppera på ett par varv för att jag därefter kunde jobba med övergångar skritt-galopp-skritt. Leon var jätteduktig men som vanligt rätt så sugen på att springa på. Han frustade gott när vi var klara. Det blev ett kort pass, mest att jag ville känna på honom under lite mer samlade former nu när vi annars mest rider ut.

Jag längtar verkligen tills vi får tränarhjälp! Det känns som att vi är ett riktigt dream team Leon och jag men jag hittar liksom inte knapparna för att få en harmonisk och trevlig ridning i en lite mer samlad form (och där vi båda har kul). Så tips på tränare söder om Stockholm mottages fortsatt tacksamt!

En härlig studsboll till häst!

flingan2

Ja, så skulle jag beskriva Denise härliga Flingan! Jag har snart ridit i ett och ett halvt år och testat mig igenom många ridskolehästar, och ett par privathästar, men ingen har varit så speciell (i själva ridkänslan) som Flingan!

Flingan är en liten häst (strax över 150) och är väl ganska lik Leon i kroppen. Han är en 6 år ung korsning av arab och knabstrupper (jag hade aldrig hört talas om den rasen förut men det är tydligen en Pippi-häst! Ni vet, prickiga!).

Denise tog över honom när han var två år, oriden och skygg för människor. Hon har gjort ett fantastiskt jobb i att göra honom hanter- och ridbar till och med för en nybörjare som jag! Och det är faktiskt inte så många andra som har ridit Flingan. Tror Denise nämnde att jag blev den fjärde eller nåt så jag är såklart jätteglad att hon (och Flingan) vågade ge mig chansen!

flingan4


Jag märkte direkt när jag satt upp att Flingan var väldigt olik Leon. Leon är en äldre, lugn och erfaren läromästare medan Flingan är en ung, lite stojig studsboll. Och det skriver jag på ett bra sätt, för jag kunde bara inte sluta le under ridpasset! Man blev liksom bubblig inombords av hans härliga energi och busiga men härliga inställning till ridning.

Tyvärr så blev det inte så många bilder, och ingen film, då Denise skulle hinna med att både hantera min kamera och ge oss instruktioner. Jag får väl hoppas på att få chansen att kanske rida honom igen någon gång så att ni (och jag!) får se mer 😉

Men vad menar jag med studsboll då? Jo, Flingan har en alldeles speciell energi, liksom hela han ”spritter”. Han är väldigt känslig för hjälperna och jag använde bara sätet för att växla mellan halt, skritt och trav. Han är väldigt framåt men samtidigt lyhörd (om än lite busig, valpig och vinglig emellanåt).

flingan5

Inför första galoppfattningen fick jag en liten varning om att första språnget lätt kan bli ett hopp. Och jodå, Flingan studsade fram! Jag har aldrig känt en liknande galopp, och då har jag väl ändå ridit ett trettiotal hästar nu. Flingans galopp var så otroligt stor, mjuk och fjädrande. Jag tänkte på en studsboll men Denise sa ”visst känns han som en gunghäst?” och ja, precis så! Häftigt!

flingan

Samtidigt som känslan var underbar så är Flingan ingen nybörjarhäst. Han testade mig ett antal gånger (utan att vara dum) men genom att vara lugn, trygg och konsekvent kom vi bättre och bättre överens.

Det var fantastiskt kul och lärorikt att få sitta på en så pass energisk och känslig häst som jag uppfattade Flingan som. Det är verkligen utvecklande att få prova att rida olika typer av hästar och jag hoppas att jag får chansen till det på ett eller annat vis även efter att jag slutat på ridskolan nu till sommaren.

 

flingan3

TACK igen Denise för att jag fick rida din stjärna! Jag gillar honom skarpt. Han kommer numer tvåa efter Leon 😉

Torsdagsrapport

Hörrni, jag är tillbaka! Tack för peppen och tipsen. Inspirationen och blogglustan är fortfarande inte på topp men nu har jag i alla fall lite att skriva om!

I torsdags var jag i stallet och hälsade på Leon. Började med att mocka boxen för att därefter hämta en helt och hållet lerinpackad häst. Jag vet inte ens hur han lyckats få lera precis överallt, haha! Men det gör absolut ingenting, när jag åker ut till stallet ser jag alltid till att ha massor av tid. Det tog nog över en timme att få honom ren och reda för uteritt 🙂

 Vi hade stämt ”träff” med medryttaren och hästen vi red ut med sist. Alltid kul med sällskap! Dessutom har jag tagit i sär min säkerhetsväst för att kunna tvätta själva tyget och jag vill inte rida ut ensam utan väst. Vi tog en lite längre, och för mig ny, runda som var superfin! Bra underlag och trevliga vyer. Tyvärr tänker jag ju aldrig på att fota (måste verkligen bättra mig!).

Leon skötte sig bra som vanligt, enda ”gnisslet” var när vi var tvungna att korsa vattenpölar (han hatar verkligen vatten) men vi lyckades ta oss fram till slut 😉

På vägen hemåt finns en jättefin galoppsträcka och eftersom Leon kan bli riktigt het i galoppen (och särskilt med andra hästar i närheten) bestämde vi att (som vi gjort förut) jag rider först och det andra ekipaget håller ett lagom avstånd hela vägen. Men hennes häst blev het och sprang i kapp – och då bara exploderade Leon! Jag satt som på en raket. HELT JÄKLA SJUKT hur snabbt det gick! Efter kanske 200 meter fick jag i alla fall  stopp på honom. Jag blev faktiskt aldrig rädd men jag hann tänka ”vafasen, varför har jag inte västen på mig?!”.

När hästarna lugnat sig lite valde vi att bara skritta hem 😉 Kan säga att de båda var redigt på tårna och trippade runt. Det är lite trist tycker jag att man inte kan galoppera ihop. Leon blir helt enkelt för het (tävlingsinstinkt känns det som, han måste vara FÖRST). Har ni nåt tips kring detta? Vore så mysigt att kunna galoppera tillsammans utan att vara orolig för en explosion.

Avslutar med ännu en selfie. Ingen som bor i södra Stockholm (eller city) och vill leka tränare/fotograf? 🙂

Trav på volten

Här kommer en liten filmsnutt på när jag och Leon travar. Leons ägare är den som filmar och hon coachar oss lite men vill inte höras på film så därav musiken. Som ni ser så var Leons ganska het den här dagen (som alla dagar den senaste tiden ;-)) och ville gärna springa på men jag tycker att det ser gaska trevligt ut ändå.

Vad tycker ni?

Första barbackagaloppen (på film)!

Jag har ju lovat er att ni skulle få se hur det såg ut när jag tog mina första skumpiga galoppsprång barbacka. Och tja, vackert är det ju inte. Det var verkligen med skräckblandad förtjusning jag testade detta, hahaha!

Jag ska helt klart rida barbacka igen men nästa gång ska jag göra en halsrem av ett stigläder eller liknande (tusen tack för tipsen!) för jag var sååå rädd att dra Leon i munnen och han har knappt någon man att hålla i.

Enjoy 🙂

Jag tycker verkligen att alla ska testa att rida barbacka (men gärna under kontrollerade former till att börja med, t.ex. vid longering) i början av sin ridkarriär (och senare också för den delen), för det är en heeeelt annat känsla! Man känner verkligen hästen och jag upplever att vi blev starkare som ett team. Vi jobbade som ett istället för som två olika delar som försöker samarbeta. Det kanske låter flummigt men jag hoppas att ni förstår hur jag menar. Leon verkade också ha väldigt kul den här dagen. Win-win!

Lektion nr 63

  

I söndags fick jag chansen att rida en extra lektion då en tjej var tvungen att avboka. Och jag är ju inte den som säger nej till en chans att få sitta i sadeln! 😉

Jag fick rida en liiiten 11-årig ponny vid namn Grynet. Hon rider aldrig i min vanliga grupp så jag hade ingen aning hur hon var men det visade sig snabbt att hon var en riktig stjärna. Hon kom nästan direkt till fin form och hade bra bjudning. Hon var som finast i skritt och en lugnare trav och blev lite mer ”springig” i de snabbare gångarterna, men lyssnade väl till hjälperna.

Fokus för lektionen var skänkelvikningar (jo, jag börjar bli rätt trött på dem nu). Det är verkligen inte så lätt som det ser ut! Som vanligt gick det helt okej i skritt men i trav hamnar jag lätt i nån svajig fram-och-tillbaka-grej och det går lätt över i skritt eller helt enkelt en halt. Det jag inte riktigt får till är att behålla stödet och rakriktningen i yttersidan. Jag tror jag behöver någon som faktiskt förklarar exakt hur man ska göra, steg 1 till 5 liksom. Det är något som jag saknar lite med denna instruktör jämfört med min förra. På förra ridskolan gick alltid ridläraren igenom övningen innan vi fick testa, här är det lite mer ”gör skänkelvikning från C till E”. Som tur var finns ju google, och där hittade jag:

Hjälperna för skänkelvikning:

  • Innertygeln ställer hästen från rörelseriktningen.
  • Yttertygeln reglerar ställning.
  • Innerskänkel är sidförande. Den ska ligga i normalläge eller där den behövs (då menar jag att den ska ligga på den del som behöver påverkas)
  • Ytterskänkeln är framåtdrivande och tillsammans med yttertygeln avslutar den rörelsen.
  • Vikten ska vara mitt på hästen men man ska följa med i rörelsen.
  • Blicken ska vara dit ryttaren ska, därav får du med vikten också.
    (Källa)

Mina problem är tyglarna (båda, haha!), ytterskänken (som jag glömmer av) och vikten (jag liksom lutar för att hjälpa till när det inte går som det ska, och då blir det bara pannkaka). Även om jag är trött på skänkelvikningar nu så är det bara att nöta, nöta, nöta. Fasen så nöjd jag kommer bli när de sitter som en smäck!

Lektionen avslutades på de stora volterna där vi fick trava längs den öppna delen (inåt ridhuset) och galoppera på den stäng delen (den mot kortsidan). Här var Grynet klockren och vi satte samtliga fattningar på första försöket. Det jag måste öva på i galoppen är att sitta ner i sadeln och följa med (fick tipset av någon av er att ”gnugga sadeln”) – just nu är det lite för studsigt.

Tyvärr fanns ingen på plats som kunde fota eller filma och mina selfies blev i sämsta laget. Jag skulle behöva en ponnymamma som alla de andra på ridskolan, någon som har en på lager? 😉

En vintrig lördag med sällskap

Efter de senaste dagarnas härliga vårväder i strålande solsken blev jag lite dyster när jag tittade ut över en snötäckt stad runt nollan i lördags morse. Men det var bara att dra på sig leggings under ridbyxorna och ge sig iväg! I lördags fick jag sällskap av en tjej som jag träffat via jobbet. Det visade sig snabbt att vi delade hästintresset och hon ville gärna följa med ut till stallet och träffa Leon 🙂

Vi åkte vid halv tio för att vara i stallet tidigt innan det blir en massa spring och hästarna ska få lunch etcetera. Solen sken på oss och det gick inte att ta miste på F’s glädje när hon fick umgås med hästar igen efter ett par år utan dessa underbara djur!

150321b

150321a

Vi turades om att skritta Leon (hade självklart fått ok från Leons ägare innan) och red runt i området. Det är verkligen fantastiskt vackert därute, eller vad säger ni?

150321c

150321d

150321e

150321g

150321h

150321i

150321j

150321k
Leon visade sig som vanligt från sin bästa sida och var både lugn och mysig ❤

Nästa vecka vill jag köra ett mer renodlat träningspass med Leon, ska verkligen planera in ett upplägg och köra på det. Med eller utan sällskap får vi se men jag kan alltid testa att ställa upp kameran någonstans och försöka filma mig själv 😉

Lektion nr 62

  

I torsdags fick jag äntligen chansen att rida fina Queen igen. Jag har en förkärlek för halvblodsston runt 160-170 i manken alltså… (men don’t get me wrong – Leon är alltid nr 1 ;-)).

Jag har fått tänka efter ordentligt för att komma ihåg vad vi gjorde i torsdags för jag kommer mest ihåg känslan av att vara glad över att få rida Queen och att det gick hyfsat bra. Det var mycket fokus på att flytta undan för skänkeln, alltså samma övning som sist där vi skulle hålla bakdelen innanför spåret. Vi övade också på att minska och förstora volterna genom skänkeltryck. Med Queen gick det som en dans, svårare var det förra veckan med Arabella. Lustigt ändå, då Arabella säkert väger hälften så mycket som Queen och jag därför trodde att hon skulle vara ”lättare” att jobba med 😉

Vi testade också en ny övning där fyra koner var placerade i en fyrkant. Vi skulle gå längs de raka linjerna mellan konerna och när vi kom fram med bogen, flytta hästens bakdel och på så sätt hamna i rätt läge för att ta oss till nästa kon.

ridövning flytta undan för skänkeln

Det här var en superbra övning tyckte jag där man fick tänka på att ha god bjudning och vara helt rakriktad mellan konerna för att sedan hitta stöd i båda tyglarna, föra ut hästens bakdel med innerskänkeln samtidigt som man stöttar upp med ytterskänkeln.

Vi alternerade med en annan övning runt samma koner. D skulle vi istället ”slicka konerna”, alltså vända så fyrkantigt som möjligt (det är lätt att man flyter ut i en volt och det skulle nu undvikas).

Här gäller det att hålla hästen rak, ställa något innåt men hålla kontroll med ytterhjälperna så att hästen inte hamnar i en stor båge. Man ska svänga snävt och hela hästen ska följa med. Det blir alltså motsatsen till övningen ovan kan man säga.
ridövning hörnpasseringar skarpa svängar

Om man inte tänker sig för blir hörnpasseringarna mer i denna stilen, nån form av halvcirklar:

dåliga hörnpasseringar

Dessa övningar testade vi i både skritt och trav och vi alternerade mellan de båda.

Allt som allt en lärorik, kul och svettig lektion med nya övningar som jag även vill testa med Leon framöver!  

 

Trav- och galopparbete på volten

Förrförra helgen var Andreas med till stallet. Jag skrev ett litet inlägg (finns att läsa här) om hur vi jobbade på volten och att vi inte riktigt fick till det som vi kan när vi är som bäst, men jag vill ändå visa er hur det såg ut (för jag har ju inga filmer från de bra passen trist nog).

Jag vet att Leon inte går i nån superform och just den här dagen ”mecklade” han dessutom en del med munnen emellanåt. Jag träffade ju Leons ägare igår och vi tittade gemensamt på filmen. Hon tyckte att det var kul att se att vi hade utvecklats som ekipage men bad mig att sänka tempot. Hon sa att han inte ser helt avslappnad ut och att det blir ganska ”slängigt”. Jag hade själv inte känslan av att det gick fort fram när jag satt där men när jag tittar på filmen så ser jag absolut att vi skulle kunna ta ner tempot och hitta en jämn och fin takt, inte minst i traven. Hon tipsade mig om att högt för mig själv räkna 1-2-1-2-1-2 och det ska jag absolut testa nästa gång!

Hur tycker du att det ser ut?


Ni får gärna komma med synpunkter, har jag för korta tyglar, för dåligt stöd? Och jag vill gärna höra vad ni tycker i övrigt, både bra och dåligt!

Och hörrni, om ni tittar noga ser ni att jag byter galopp där i åttan (mäkta nöjd med mig själv, haha!)!

Hästar och ridning är mindfulness

leonisabella

Jag har beskrivit det förut, hur jag känner att det här med hästar och ridning är som meditation för mig. Alla de där minuterna, timmarna när jag är med och kring hästar, de tvingar mig att fokusera helt på dem och inget annat är viktigt just där och då. Jag älskar det! Tiden i stallet ger min hjärna en välbehövlig paus och jag är alltid harmonisk och genuint lyckig när jag går därifrån. Visst är det underbart?

På det här temat läste jag en intervju med Nicke Borg, ni vet rocksångaren som var med i stjärnornas hoppning? Han känner tydligen precis som jag (och nog många med oss) och satte så fina ord på det tycker jag.

nicke
K
licka på bilden för att läsa intervjun med Nicke

Känner ni igen er i detta?

Min första barbackaridning

barbacka1

Minns ni när ni red barbacka första gången (om ni gjort det)? Jag minns det som igår! Eller förrgår. För det var då det skedde 😉

Vädret var lika härligt som förra helgen, strålande sol mot en blå himmel. Andreas följde med ut till stallet (två helger i rad, wow vilken kille!) och jag fixade med Leo utomhus. Vilken fröjd att få stå ute i solen och rykta istället för det mörka, fuktiga och kalla stallet!

Jag har ju varit sugen på att rida barbacka ett tag och nu när Andreas var med och vi ändå skulle ta en lugn promenad så kändes det som rätt tillfälle. Jag stod i sadelkammaren och funderade på om man skulle ha nåt schabrak eller nåt, men sen tänkte jag ”baracka är ju ändå barbacka” så de blev ingenting förutom träns. Jag satt upp – och ångrade mig på en gång! Fy sjutton så halt det var! Det kändes som att jag skulle halka av direkt, och då stod vi ju bara still! Men jag vågade såklart inte säga till Andreas att vi borde vända tillbaka och hämta stallet så jag bestämde mig för att våga skritta i alla fall, och skulle det inte gå fick jag väl hoppa av och gå bredvid helt enkelt. Inte mer med det.

Vi skrittade längs de fina ridvägarna. Leon är så rolig, han håller stenkoll på Andreas och vill absolut inte att han försvinner ur sikte. Då stannar han och spejar omkring sig tills han hittar honom igen! Efter en halvtimme hade jag mot alla odds faktiskt vant mig lite och det kändes inte riktigt lika obehagligt att rida barbacka. Vi bestämde oss då för att ta oss till volten så att jag kunde få prova på lite trav.

Och ja, vad ska man säga? Skräckblandad förtjusning! Jag är ju en riktig fegis och även om förnuftet säger att det inte är någon fara att åka av (Leon är världens snällaste, 147 hög och dessutom har jag både väst och hjälm) så är jag LIVRÄDD för det.

barbackagalopp barbackatrav barbacatrav2 barbackatrav3

Hur gick det då? Jo, jag flög ju både hit och dit kändes det! Jag skulle kanske inte ha ryktat så noga innan vi drog iväg 😉

Efter lite skumpig trav (se ovan) fick jag blodad tand och tänkte att jag måste ju testa galopp också! Och den lyckades Andreas fånga på film. Lägger upp den imorgon så får ni se!

barbackaklapp

Leon var så himla snäll och fick både klappar och morötter som tack för ännu en underbar dag tillsammans.

Vi avslutade med lite frihetsdressyr/ledarskapsövning då jag satt av och gick bredvid honom. Han går helt lös men måste följa och lyssna på mig. Vi lyckades både skritta, trava, galoppera och göra halt! Backa har han inte riktigt greppat än, men det kommer tror jag. Skam den som ger sig! Tyvärr hade inte Andreas kameran upp då, så det får bli en annan gång.

Jag säger det igen. Världens. Bästa. Häst! ❤

Lektion nr 61



I torsdags valde jag min barndoms drömhäst – lilla näpna Arabella ser precis ut som en My Little Pony! Bilden gör henne inte rättvisa, hon är bara för söt!

Vi skulle öva på att tvära längs långsidorna, alltså att i vänster varv gå med framdelen på spåret och bakdelen innanför (in mot ridhuset alltså). Det är alltså en ”lätt” skänkelvikning som jag dock tycker är jättesvår, haha!

Jag hittade en hemsida som beskriver övningen jättebra (även med film): Klicka här!



(Bilden visar övningen och är hämtad från hemsidan ovan).

Utmaningen för mig ligger i att bibehålla bjudningen och farten när man går in i övningen.

Arabella var inte riktigt så lättriden som hon ser ut med sin nätta uppenbarelse. Hon har fin bjudning och lyssnar bra men hon är väldigt skumpig och vill gärna ”komma undan” när man kräver lite mer (som i denna övning). Vi fick i alla fall till några sträckor där vi lyckades hyffsat, främst i skritt. I trav blev det hela tiden så att hon slog över till skritt trots att jag försökte driva på både in i och under övningen. Svårt som sagt!

Lektionen avslutades med galopp på stora A och C-volterna och vi hade bra flyt. Här kom hon dessutom till fin form i slutet så det kändes kul!

Generellt känner jag lite just nu att jag inte kommer framåt alls men kanske är det så att jag nu lärt mig ”grunderna” och då blir det inga stora förändringar på samma sätt….

Hur går det för er? Känner ni att ni utvecklas eller står ni still?

Leon den levande jojon

bild 2Minns ni att jag hade mitt bästa pass någonsin på Leon i lördags? Han var full av energi som jag lyckades använda på rätt sätt på volten. Sedan kom jag dit i måndags och han var seeeeeg som kola. Men så idag – energin tillbaka! Han är lite av en jojo den där, fram och tillbaka. Men – jag tror jag har hittat orsaken! När vi rider ut tillsammans med andra så får han nåt särskilt i blicken, han blir lite tävlingssugen sådär. Han liksom vaknar till liv på ett helt annat sätt än när vi rider själva.

Vi red ut tillsammans med en av Leons hagkompisar idag och allt gick bra fram tills vi skulle galoppera ihop. Då stack Leon iväg – igen – tills jag fick stopp på honom en bit fram (genom att helt enkelt styra in honom på en volt, ett mycket användbart ”trick”). När vi sedan skulle trava i form så vet jag inte vad han höll på med, passage kanske? Haha, han var heeelt studsig. Men det gick. Självklart tog jag en liten sväng inne på volten sen, nu när han hade den där pigga energin i sig! Jag testade att både trava och galoppera utan stigbyglar en stund vilket gick helt okej, men det var rätt så skumpigt. Tog tillbaka stigbyglarna och övade trav (i form och med olika ställningar), skänkelvikning i trav samt galopp inklusive de där åttorna jag gjorde sist med galoppomyte i. Gick idag igen! Kul!

Annars då, jo, hagen var ett riktigt gyttjebad och till och med Leon som alltid är renlig hade lera typ all-over. Förresten så såg vattnet som låg i leran i hagen oljigt ut.. Ni vet, som när man ser motorolja/bensin/vaddetnuär bilda färgglada fält i vattenpölar vid bilar? Är det här normalt i hagar? Kändes skumt tycker jag.bild 1

Efter att ha flängt runt i bilen hela dagen (lämnat Sintra till mormor och morfar, åkt förbi mitt föräldrahem med en present till mamma som fyller år, lämnat av moster vid Hööks, åkt till stallet och tillbaka) och haft telefonmöte (en av våra produkter syntes i TV idag så det har varit en del att stå i fast jag egentligen skulle ha varit ledig så åkte jag till macken för att tanka och tvätta pärlan. Kolla så fin hon blev! Nu är vi redo att åka till Göteborg minsann! 😀

bild 3

Hoppning är ju riktigt kul! (lektion nr 61)

bild 2
Kolla in benen, snyggt synkade va? 😉 Haha!

Det kanske är dags för mig att omvärdera det här med hoppning. Jag har ju hela tiden påstått att dressyr är mer min grej – men efter gårdagens lektion så är det inte lika självklart i alla fall. För gud så kul jag hade!

Jag red en för mig ny häst, 15-årige Pinnocchio (även kallad Pinnen). Jag vet inte riktigt vad han är för en häst, men han har en väldigt konvex nosrygg och blå ögon så han sticker verkligen ut. Han är långt ifrån vackrast i stallet men han var en perfekt hoppartner! Har ni någon aning om vad han kan vara för ras?        bild 1

Vi började med att trava runt fyrkanten samt göra volter vid A och C. Vid E och B skulle vi bryta av till skritt ett par steg för att sedan trava vidare. Efter ett tag lade vi även in galopp och vi hade riktigt bra flyt idag, alla var på topp! Kanske berodde det bra flytet på att vi var lite färre ekipage, åtta idag mot elva-tolv i vanliga fall. Väldigt skönt tyckte jag!

Sedan var det dags att prova att rida över lite hinder. Vi hade tre hinder uppställda på rad efter varandra (längs ena långsidan). Till en början så låg bommarna vid hinder ett och två på marken medan hinder tre låg på kanske 30 cm (?). Här skulle vi trava fram och över de första två hindren (alltså bommarna på marken) och sedan ta ett språng över sista hindret samt landa i vänster galopp.

Jag var ganska försiktig första varvet (även om det gick bra och vi skuttade över utan problem) och fick tipset att driva på mer så att jag skulle komma med bättre fart. Nästa varv var det bara det första hindret som låg på marken, och de nästkommande två var uppe. Det var en häftig känsla att hoppa över, ta tre språng och sedan hoppa över sista hindret och fortsätta galoppen en bit! Tänk – förra gången travade jag över ETT hinder, nu hoppade (skuttade?) jag över flera på raken!

Eftersom även detta gick som en dans för oss alla höjdes även sista hindret upp. Nu skulle vi komma in i galopp och hålla galoppen genom serien. Och det gjorde vi! Åh vad jag önskar att jag hade detta på film, bara för att få se mitt eget leende! Jag kunde bara inte sluta le! Jag var SÅ stolt och SÅ glad att jag klarade detta utan svårigheter! visst, det såg kanske inte perfekt ut, men det kändes bekvämt och helt ”naturligt”. (På bilden ser ni ett annat ekipage).

IMG_4739.JPG

Så hörri, nu har jag nog gått och blivit hoppbiten. Och det var inte bara jag, en annan tjej i gruppen var också helt euforisk efteråt. Tyvärr måste vi nu vänta fem veckor till nästa hopplektion…. Men den som väntar på nåt gott 😉

Nu säger jag kram och godnatt med några bilder på en väldigt närgången Pinnen!

bild 4 (1)bild 5 (1)bild 2 (2)

5 anledningar att börja rida

Funderar du på att börja rida? Eller har du ridit som barn och är i valet och kvalet om du ska börja igen? Oavsett så är svaret – KLART DU SKA!

Här kommer fem anledningar till varför jag tycker att DU ska börja rida (igen):

1. Kommunikationen med djuren
Det är något visst med att kommunicera utan tal. Att lära sig läsa av en annan varelse och att ”tala” med den genom sitt eget kroppsspråk. Det är skönt att slippa hitta ord på saker och ting och det är lärorikt att lyssna (se, ta in) mer än du talar. Det här är något jag tror hjälper dig även i kommunikation med dina medmänniskor. Du lär dig att känna av och känna in, och att läsa kroppsspråk. Det kan säga så mycket mer än de ord någon uttalar.
IMG_6340

2. Frisk luft!
Du kommer ta dig ut i ur och skur. I gassande sol och i snöstorm. Och vet du? Du kommer älska det varje gång! Att komma ut i dagsljus även när vädergudarna är emot dig kommer ge dig massor av energi. Ny frisk luft i lungorna, solstrålar i ansiktet och väderbitna kinder. Det här är guld för både kropp och knopp!
uteritt1

3. Mindfulness (att vara här och nu)
När du är med och kring hästar försvinner världen runt om. Det är ganska självklart, för dessa stora djur kräver din fulla uppmärksamhet. Är du inte ”med” i boxen eller på hästryggen kan något lätt gå snett och bli farligt. Det kan låta läskigt, men det kommer helt naturligt. Det finns ingenting jag upplever så avslappnande som att rykta en häst till exempel. Du är där och då och ingen annanstans. Din hjärna får vila och du är ett med nuet.IMG_5471

4. En hobby
När du börjar rida kommer du med största sannolikhet bli helt fast! Du kommer börja sluka böcker och tidningar om hästar och ridning, du kommer läsa bloggar och följa hästkonton på instagram. Du kommer prata och drömma häst. Du har fått en hobby helt enkelt! Även om du kanske bara rider en gång i veckan så kommer denna hobby göra ditt liv lite roligare även de andra 6 dagarna. Jag lovar!
IMG_5996

5. Motion
Ridning kan inte jämföras med ett stenhårt styrke- eller spinningpass men visst kommer du träna! Du kommer flåsa och svettas och du kommer bli starkare i framför allt underkropp och bål.
IMG_5478

Vem vill inte bli en bättre kommunikatör, få frisk luft, meditera, ha ett fritidsintresse och så dessutom bli hälsosammare på köpet? Ridning kommer ge dig allt det här och det är det som gör det så härligt!

Kommentera gärna med fler anledningar att börja rida. De bästa publicerar jag längre fram i ett nytt inlägg (självklart med länk om du har egen blogg).

Och har du nu övertygats om att börja? Här har jag samlat mina bästa nybörjartips: https://ryttarlivet.com/borja-rida-som-vuxen-allt-for-den-vuxna-nyborjaren/

Förslag på ridmål för året

2015/01/img_7244.jpg

Jag har funderat lite på vad/hur jag vill utvecklas i år när det gäller ridningen. Har helt enkelt brainstormat lite med mig själv, högt som lågt. Vad tycker ni?

EN MENTOR
Jag skulle vilja hitta någon som kunde bli mentor för mig. Någon som kan det här med hästar och som jag kan ställa frågor till. Någon som vill vara med på min resa, kanske vara med ibland när jag rider och tipsa och tricksa, stötta vid eventuella tävlingar etc.

HITTA DEN RÄTTA PRIVATTRÄNAREN
Det vore kul att få träna tillsammans med Leon, och få någons odelade uppmärksamhet.

STRUKTUR & PLAN PÅ RIDSKOLAN
Vårterminen har precis börjat och jag hoppas få klart för mig vad vi ska göra den här terminen. Upplägg, plan och mål för oss som grupp – och helst även individuellt. Jag ska försöka prata med ridläraren om det här på torsdag.

TÄVLA IGEN?
Ja, det får bli ett frågetecken. Jag har ingen lust att ställa upp under liknande former som sist utan jag vill känna hästen jag ska rida på åtminstone hyfsat för att minimera orosmomenten. Men visst vill jag ha revansch på dressyrbanan. En dröm hade såklart varit att få tävla något litet och enkelt med Leon.

ÖVA ÖVA ÖVA
Det finns en hel del grejer jag ännu inte helt behärskar som jag vill få ordning på under året, utan inbördes ordning: nedsutten trav, skänkelvikning (i alla gångarter), samling/form, få börja med skolor,
den perfekta sitsen inkl fötter och händer! Jag tror att jag skulle behöva den där mentorn och privattränaren för de här delarna, på ridskolan får man inte alla verktyg man behöver tyvärr.

BLOGGEN
Slutligen hade det varit kul om bloggen växte sig större. Jag har sagt det så många gånger, men den (NI!) ger mig både energi och kunskap som är ovärderlig! Det känns som att det är dags för nästa steg med bloggen. Tror ni att min blogg skulle platsa på någon av portalerna? Och var skulle den passa bäst i så fall?

Jag är peppad! Är ni? 🙂

Att välja ridskola, del 2

För en tid sedan skrev jag en checklista för dig som ska välja ridskola. Jag lovade även att berätta varför jag har bytt ridskola under mitt första år och varför, samt en lite utvärdering av de ridskolor jag provat på.

I december förra året startade min ridsaga med att jag fick en termin ridlektioner i födelsedagspresent av min sambo (världens bästa present och världens bästa sambo för övrigt!). Han hade preliminärbokat in mig på en ridskola långt från stan men eftersom vi inte hade bil då och kommunikationerna dit var dåliga valde jag att försöka hitta en annan ridskola, närmre vårt hem. Jag googlade, mejlade och ringde runt till alla ridskolor inom 40 minuters avstånd. Nästan inga hade nybörjargrupper för vuxna (från nivå 0 alltså) och de som hade det var fullbokade med lång kö. Men så fanns det en plats på en av de ridskolor som finns i Stockholm city (city och city, men det räknas till innerstaden i alla fall) och det blev där jag började.

Efter en tid där kände jag att jag satt fast, vi kom inte framåt och jag kände att det saknades engagemang och intresse i att ta oss vidare. Det är en högst personlig åsikt, för jag vet att de andra i min grupp var nöjda som det var – men för mig som hade lite högre ambitioner – kändes det inte som ett alternativ att stanna kvar. Det var också annat som spelade in, som en väldigt sen ridtid och att hästarna hade mycket begränsade möjligheter att gå ute.

Här följer en utvärdering av de tre ridskolor jag provat och varför och hur jag hamnade där jag gjorde. Varje ridskola representeras av ett fantastiskt halvblodssto – dessa hästar alltså – vilka hjältar!

* * *

wpid-140118_7_b.JPG

RIDSKOLAN I STAN
+ enkelt och nära att ta sig till
+ hästarna (och ponnys) står i stora boxar
– dyrt (380 kr/60 min)
– mycket begränsad utevistelse
– hästarna reds inte tillräckligt mycket/ofta av duktiga ryttare
– lektionstiden (kl 21-22) var sen och som sista lektion fick vi ofta börja för sent men sluta i tid (alltså färre minuter ridtid än vi betalat för)
– mörkt ridhus
– inga ambitioner/planer för varken grupp eller på individuell nivå

* * *

En kompis hade precis bytt ridskola till en stor och välkänd anläggning utanför stan. Där fick jag möjlighet att provrida och efter två gånger där bytte jag. Här var hästarna bättre utbildade (eller bättre ridna) och jag utvecklades snabbare. Men allt har sina plus och minus och jag vart fortfarande öppen för andra alternativ.

* * *

20140309-120118.jpg

DEN STORA RIDSKOLAN

+ stor och fin anläggning
+ god möjlighet till utevistelse för hästarna
+ fint ridhus
+ välridna hästar
– hästar och ponnys står i spiltor
– mycket stök och spring i stallet (= synd om hästarna)
– dyrt (350 kr/60 min)
– långt från stan

* * *

En tjej i min grupp red dubbelt, på ”vår” ridskola och på en annan, på andra sidan av stan. Hon tyckte att de höll samma standard men med två stora skillnader – ett tydligare fokus på mål för varje grupp/nivå och ett betydligt billigare pris på den ”andra” ridskolan. Den här ridskolan drivs helt och håller ideellt. Jag har provridit där två gånger och det krävs mer än så för att kunna avgöra vad jag tycker om ridskolan. Men – nu har jag i alla fall bokat in mig där inför vårterminen och jag hoppas och tror att det kommer bli bra.

* * *

IMG_6338
DEN IDEELLA RIDSKOLAN
+ fint ridhus med servering
+ trevliga hästar
+ hästarna står i box
+ möjlighet till utevistelse
+ billigt (200 kr/45 min)
+ tydliga mål för samtliga grupper
– små hagar
– ponnys står i spiltor
– långt från stan

* * *

*Jag har valt att inte skriva ut namnen på ridskolorna/anläggningarna då jag inte tycker att det är relevant för blogginlägget. Det är viktigt att påpeka att det här är mina personliga åsikter, vad jag tycker är bra kan någon annan tycka är dåligt och tvärtom. Vi värderar alla olika saker efter våra egna mått och det här speglar min bild.

Om du söker ridskola i Stockholm och vill veta vilka jag har besökt och vad jag tycker om dem kan du kontakta mig på ryttarlivet@gmail.com. 

Varför har jag så bråttom?

Jag fick en fråga av Jessie, en av mina nyare följare här på bloggen.

När det gäller ridningen så förstår jag hur du tänker. Du har verkligen gått all in och jag beundrar det. Men jag undrar också lite varför du har så bråttom? Att bli en bra ryttare tar nog tid och jag vet att det inte finns några genvägar.

Tack för din fråga Jessie! Det här med min skyndsamhet när det gäller ridningen, ja, det är sådan jag är helt enkelt. Jag vill vara bra på de saker jag gör och tar mig för. Jag har alltid varit väldigt ambitiös och satt höga krav på mig själv. Vad jag än ger mig in på (helhjärtat) så måste det bli perfekt. Jag vill kunna stå för och vara stolt för det jag presterar och det har följt med mig i skolan, på jobbet och som nu, på fritiden.

Det är egentligen inte så att jag vill bevisa mig inför någon annan utan snarare att jag mår bra av att veta att jag har gjort mitt bästa och lyckats bra med någonting. Att få beröm har aldrig varit målet, men däremot gillar jag att få kvitto på att jag gjort rätt/bra – t.ex. ett betyg eller i hästvärlden en bra procent på en programridning, eller den där häftiga känslan när allt bara klickade och hästen tog minsta lilla signal och man verkligen var ETT.

Så länge det inte gör mig stressad att vilja bli bra så tycker jag att det är helt okej, men jag förstår att alla inte är som jag och kanske tycker att det är konstigt eller onödigt.

Jag har ju upptäckt att det tar tid att bli bra på ridning. Det har i ärlighetens namn stört mig en del. Jag är van vid att om jag ger mig fanken på nånting, lägger mycket tid och kraft på det så lyckas jag. Men med ridningen… Det är inte så enkelt. Det är inte bara att läsa i en bok hur man ska göra, eller ta x antal lektioner och så är man proffs. Jessie har rätt – det tar tid och det finns inga genvägar och jag förstod det efter min första termin.

Jag vet att jag ligger 25 år efter elitryttarna i min egen ålder och att jag därmed aldrig kan komma upp på deras nivå. Och det är inte det jag vill heller. Men jag vill kunna rida tillräckligt bra för att vara säker med/på de flesta hästar, kunna känna mig trygg i alla gångarter och kunna rida snyggt och rätt för just den hästen. Att veta att jag inte gör skada utan nytta för hästen om jag rider den. Förstår ni hur jag menar?

rosett
Rosetten från min första programridning

Efter att ha varit ute i stallet idag känner jag att jag måste ge ridningen en ärlig chans, för det finns något i det som jag bara älskar. Så, i tillägg till mina tre mål kommer jag sätta några mål för ridningen, för om jag bestämt mig för något så gör jag det inte halvhjärtat 😉

* * *

Hur fungerar du? Känner du igen dig, eller någon du känner i den är beskrivningen?

Tack igen Jessie! Fortsätt undra, ifrågasätta, tycka till – jag uppskattar verkligen när ni engagerar er och det blir så mycket roligare med dialog istället för monolog här på bloggen!

2014 – mitt första år som ryttare – på film!

Det som är så kul med den här bloggen är att jag har haft den från min allra första ridlektion och fram till idag! Jag har matat den med text och bild och visat er båda framsteg och bakslag. Några filmer blev det också under mitt första år i sadeln, och så här såg det ut:

Lättridning i mars:

Efter två timmars ryktning fick man det här till tack 😉

Lektion nr 24 i maj:

Underbar ridning i Toscana i juli:

Lektion nr 39 i slutet av september:

Rider lektion för Nina Rademaekers i oktober och övar nedsutten trav utan stigbyglar:

Trav & galopp i november (tips: stäng av ljudet för musiken är hemsk!)

Lektion nr 52 i december: trav-halt:

och trav-galopp under samma lekton:

Försök till kadriljridning i slutet av december:

Programridning 28 december:
Del 1:
Del 2:

Ni får gärna både ställa frågor och kommentera på det ni ser – jag lovar att svara er alla 🙂

2014 var fantastiskt kul. Mitt första år i sadeln, då jag gick från att inte ens kunna eller våga kratsa en hov eller göra halt till att bli medryttare, galoppera i Toscana och rida kadrilj med skänkelvikning! Nu ser jag fram emot nya äventyr under 2015!

Bild och film från lektion nr 54!

Äntligen! Här kommer lite bild- och filmbevis från terminsavslutningen. Vi skulle egentligen ha hoppat för första gången men p.g.a. halta hästar blev det istället kadriljridning (också det helt nytt för oss).

Jag red stora fina Ernst (älskar att rida höga hästar av nätt typ!) och vår parhäst blev lilla fina Robinson (som jag ju ridit många gånger).

IMG_3777IMG_3780IMG_3791IMG_3794

Jag hade jättekul! Det var riktigt utmanande att försöka hålla jämna steg mellan en av stallets största respektiva en av stallet minsta hästar – och dessutom till ekipagen framför/bakom!

Det är så otroligt värdefullt att få se sig själv på film och jag ser att jag har skänkeln väldigt långt bak här, vet faktiskt inte vad det beror på? Jag övar som ni ser på att sitta ned i traven och det går ju fortfarande sådär med en hel del skumpande till följd. Och till sist – de där hoppande händerna som jag inte har fått styr på än….. Men så här ser det ut – efter 54 lektioner har jag kommit hit! Och längre ska jag!

En videosnutt från igår

Igår var planen att jag och Leon skulle rida ut tillsammans med en tjej i stallet och hennes häst. När jag var på väg ut fick jag ett meddelande att hon tyckte det var för blåsigt och kallt ute, så vi ska rida ihop en annan gång. Jag ser verkligen fram emot det, för jag är inget jättefan av att rida ut själv. Tycker att det är lite långtråkigt faktiskt…

bild 1

Så med inställt uteritt fick det bli banan istället. Och utan någon egentligen plan eftersom jag inte riktigt var förberedd på ett ridpass. Därför började vi väldigt lugnt och skrittade runt flera varv och bara kände på gas och broms med långa tyglar. Efter ett tag gick vi in i trav och travade på fyrkanten, volter, serpentiner, åttor… Och testade lite skänkelvikning. Som jag berättade efter senaste passet med Leon så har vi börjar hitta varandra nu och jag börjar kunna rida honom i en bättre form, utan gummisnodd. Idag, liksom förra gången hade vi med oss snodden man använde den inte alls – för Leon sökte sig självmant nedåt-framåt. Jag har upptäckt att det är en ordentlig uppvärmning med ställningar som är tricket! Då blir han liksom mjuk och avslappnad.

Och han var sååå fin idag. Vi travade på både i lättridning och nedsuttet – och det gick faktiskt helt okej att sitta idag (antagligen för att han travade i lite bättre form). Vi galopperade också mer än förut, flera varv längs fyrkanten i båda varven. Jättehärligt och Leon var riktigt nöjd. Han frustade och gick i värsta formen efter varje galopp som för att säga ”kolla vad jag är duktig nu, meeeeeraaaa!”. Han slog av ibland i vänster galopp (jag antar att han är starkare i den högra), men efter att ha ”startat om” ett par gånger gick det bra.

Min egen utmaning i galoppen är att kunna reglera tempot. Det kan jag inte idag utan det blir liksom galopp eller trav/skritt. Jag kan inte länga/korta galoppen. Hur gör man det? Så fort jag bromsar lite med sätet eller med tyglarna så slår han över till trav för att han tror att jag vill sluta.

Eftersom det mesta gick som en dans tänkte jag att vi skulle testa framdelsvändningar som jag ju övat på på ridskolan. Där kom vi inte riktigt överens. Leon försökte verkligen förstå mig men det gick bara inte. Han stod blick stilla eller så flyttade han framdelen. Fattar inte vad jag gjorde för fel. Testade flera gånger åt båda hållen, på precis samma sätt som i lördags då jag lyckades på två olika hästar. Blir helt enkelt till att testa igen, kanske när någon tittar på och kan ge lite direktiv 🙂

Eftersom han var så fin i traven fortsatte vi trava en stund och då kom en stallkompis förbi och gav oss beröm. Då blir man glad! Jag bad henne att filma en liten snutt. Såklart gick han inte lika fint när det nu fanns en människa och en häst i närheten men jag tycker ändå att man kan se skillnad mot hur jag ridit tidigare, eller hur? Kan tillägga att det är en blandning av lättridning och nedsuttet (så gott jag kan) ni ser här 😉

Positivt: tempot, hyfsat ok form
Att öva på: håll skänklarna och händerna stilla för bövelen! Och peka inte rakt utåt med tårna! (Jag har sagt det förr, men att se sig själv på film är den absolut bästa utbildningen!)

Så här såg det ut när jag travade i mars i år för att jämföra:

Vad tycker ni? Ser ni någon skillnad mot tidigare? Ser ni fler saker att förbättra, tänka på?

Avslutningsvis: en nöjd häst i hagen 🙂

bild 3

Lektion nr 49

Utan att jag tänkte på det red jag min 50:e lektion igår. Det är helt galet vad tiden går snabbt! Veckorna flyger iväg och helgerna ska vi inte ens prata om. Jag måste kolla tillbaka i arkivet vilken dag jag red min allra första lektion på Bettan – då kommer ni få en årsresumé tror jag, skulle det vara kul?

Men nu till gårdagens två lektioner. Under första lektionen (nr 49 alltså) med min ordinarie grupp red jag Robinson igen. Han var väldigt stökig vid ryktning och sadling och försökte bitas och ha sig. Jag berättade det för ridläraren och sa igen att han verkligen förändrats (negativt) sedan i somras. De tror att det beror på att han sätter vinterpäls och blir känslig men jag vet inte… Vad tror ni?

Lektionen då – jo den fokuserade på sidförande hjälper och skänkelvikning. Vi började med att gå in och ut från fyrkantsspåret genom att använda ytterskänkel respektive innerskänkel. Desstom att hålla hästen innanför spåret när man väl var där genom att ”balansera” hästen med skänklarna. Ett exempel å hur det kan ha sett ut:

 

ridövning skänkelhjälper sidförande

När alla fått grepp om det skulle vi lära oss att göra bakdelsvändningar – nej framdelsvändningar! Hästen skulle vända sig ett helt varv (360) genom att flytta bakbenen runt sig. Jag tycker att det borde kallas för bakdelsvändning men tydligen är detta en framdelsvändning. Förvirrande hästspråk än en gång! Oavsett namn så har jag knappt testat den övningen förut så det var kul att lära sig något nytt! Tricket var att bromsa in/samla upp från skritt, hålla ett jämnt tydligt stöd i båda tyglarna och sedan jobba på med den skänkel du vill att hästen ska flytta undan för. Första gången gick det inget vidare, jag hade för lite stöd i högertygeln vilket ledde till att Robinson böjde sig istället och gjorde en liten volt. Fel alltså. När jag fik rätt stöd i båda tyglarna gick det superbra, åt båda hållen.

framdelsvändning
Bilden ovan visar en framdelsvändning. Vi fortsatte hela varvet runt tills man är tillbaka i startpositionen. Alltså:
framdelsvändning 360
Jag vet inte om den här övningen har ett eget namn eller om det fortsatt är en framdelsvändning?

Jag vet inte heller exakt vad/när man kan ha användning för den här övningen annat än att den är bra gymnastik för hästen så klart och får hästen mer uppmärksam på ryttaren (vilket inte är fy skam för en övning!). Vi fick lära oss att hela tiden se till att hästen aktiverar frambenen (alltså trampar upp och ner med dem) för risken är att de blir stilla och skruvas runt, vilket är dåligt för deras kotor och leder. Så vi fick lära oss att tänka ”driva – bromsa/samla – flytta” – ett mantra som kan användas både i framdelsvändningen och i skänkelvikning.

Efter detta började vi trava och så skulle vi börja med en väg som jag tror hette förlängda hörnpasseringen eller hörnlinjen? Man red längs fyrkanten och vid A red man skänkelvikning till E och vid C till B.ridövning förlängda hörnlinjen skänkelvikning

Det gick riktigt bra för mig och Robban och vi fick flera positiva utlåtanden, jättekul! Jag tänkte verkligen på det här med armarna och tror att det såg bättre ut idag. Det kändes i alla fall som att jag inte föll fram på samma sätt som tidigare.

Tyvärr har jag inte en endaste bild att visa er. Efter detta ridpass fick jag rida med gruppen efter då jag hade en lektion att rida igen. Mer om den lektionen – nr 50 i ordningen kommer senare!

Gillar ni den här typen av inlägg som inkluderar lite mer info om övningarna, och skisser?

Decisions, decisions

Tidsinställt inlägg:thinking-cap

Jag sitter och tänker på hur jag ska göra med ridlektioner nästa termin. Det finns egentligen tre huvudval:

1. Fortsätta på nuvarande ridskolan
2. Börja på den ”nya” ridskolan (och sluta på den nuvarande)
3. Sluta rida grupplektioner helt och ta privatlektioner varannan vecka (istället för grupplektion varje vecka).

Kostnadsmässigt så är alternativ 1 dyrast. En lektion/vecka = 350 kr
Alternativ 2 är billigast med 200 kr/vecka och innebär att jag kan ta några privatlektioner under terminen för pengarna jag ”sparar”
Alternativ 3 varierar beroende på tränare (om jag tränar med Leon eller på en ridskola) men hamnar mellan ca. 200-300 kr/vecka.

Anledningen att jag började rida i grupp på ridskola var ju dels att det kändes som det självklara första steget för en nybörjare, men också för att det kändes kul att få träffa nytt folk. Som jag har berättat förut så har tyvärr ingen ”gruppkänsla” infunnit sig utan alla är väldigt fokuserade på sin egentid och ridning och int epå att lära känna andra. Men det kan ju alltid ändras och alla grupper är ju olika!

Ju mer jag tänker på det här desto mer känner jag att jag kanske borde skippa gruppridningen och bara rida privat. Jag tror att jag kommer utvecklas snabbast på det viset. Men å andra sidan blir det ensamt…

Utöver hur jag gör med lektionerna kommer jag fortsätta rida Leon en gång i veckan (det är i alla fall min plan :)).

Vad tycker du? Hur hade du valt?