Medryttare i Stockholm finnes!

  

Tusen tack för era fina ord efter mitt senaste inlägg. Jag har ingen aning hur det blir framöver men det känns lite, lite bättre när ni är så positiva och hejar på ❤️

Styrkt av era ord surfade jag in på Hästnet och Medryttare.nu och gick igenom annonserna. Som vanligt är det svårt att hitta en häst (och ägare) som passar en (relativ) nybörjare men jag hittade i alla fall en som verkade lovande. Har nu mejlat henne. Får se om jag får svar. Håll tummarna nu!

Om du, eller någon du känner, söker en medryttare i Stockholm (norra eller södra spelar mindre roll – jag är mobil) – så tipsa gärna! Jag är oerhört seriös, gör alltid mitt bästa, ger massor av kärlek och sätter alltid hästens bästa först. Ni når mig här på bloggen eller via ryttarlivet@gmail.com.

Kram!

Annonser

Leon och jag går skilda vägar

Leon Isabella 7

Den 24 augusti skulle jag och Leon fira ett år ihop men tyvärr blir det inte så. Leon ska flytta utomlands, till en person i sin nuvarande ägares familj, och därmed är min medryttarsaga slut.

Det känns såklart jättetråkigt. Det var ju nu, efter så många månader ihop, i ur och skur, utan ridhus och med kasst underlag och efter flytt och bete långt borta som vi skulle njuta av den nya anläggningen – med ridhus, tränare och fina ridvägar tillsammans. Istället blir det.. Ingenting.

Leon har gått på bete sedan slutet av juni så jag har inte heller kunnat rida/träffa honom som vanligt i sommar. Det gör ju kanske separationen enklare men jag grämer mig också för att vi inte fick de allra härligaste sommardagarna ihop. Galopperandes längs blomkantade, torkade lervägar, känna solens värme och vinddraget i ansiktet och efteråt vila tillsammans på en gräsplätt där Leon fick äta massor av gott gräs och jag bara fick titta på och njuta av hans glädje.

Jag har gråtit över detta, såklart, men får hoppas att vi ses igen en dag, eller att någon annan häst, någon gång, kan fylla en lika stor plats i mitt hjärta.

Leon Isabella3

Leon har varit precis allt jag kunnat önska mig i min första medryttarhäst. Snäll, tillgiven och en riktig läromästare. Dessutom tycker jag väldigt mycket om hans ägare och hennes familj. Det känns hemskt att vår tid ihop blev så kort. Jag hade så mycket kvar att ge! Och Leon hade så mycket kvar att lära mig…

Alla planer inför hösten – jag har ju sagt upp min plats på ridskolan för att satsa på Leon, är nu omkullkastade. Vi köpte till och med bil – för att det skulle bli enklare för mig att rida! Just nu känns det…. tomt.

Jag vet inte vad jag vill med hästar och ridning längre.

Leon Isabella 5

Ps. Jag vill påpeka att jag och Leons ägare såklart fortsatt har god kontakt och båda tycker att det är tråkigt att vi får gå skilda vägar såhär snart.

Vilken härlig morgon!

  

Tänk om man kunde starta alla dagar på hästryggen i solsken? Det vore väl nåt?!

Jag styrde ut mot stallet på morgonen och möttes av en lugn och solig morgon, lite kallt kanske för mitten av juni (13 grader) men man kan väl inte klaga när det ser ut så här utanför stallet.  


Leon fick gå ut i hagen med sina kompiasar medan jag fixade med ett skåp att ha mina ridgrejer i (äntligen ska jag slippa släpa allt fram och tillbaka!). Visar senare hur det blev.

Därefter hämtade jag Leon och kämpade med att få på de där jäkla bootsen. Vi hjälptes åt och lyckades eftrr många om och men. Eftersom vi red i ridhuset sist och Leons ägare sag att han varit lite trött igår så bestämde jag att vi skulle ta en liten skogstur.

Vi har ju bara ridit på breda ridvägar förut så jag var nyfiken på hur Leon skulle reagera.

Så här såg det ut:

Och som ni ser – det kunde ju inte ha gått bättre! Än en gång känner jag mig glad (och lite stolt) över att Leon numer litar till fullo på mig. Han följde minsta lilla vink och vi traskade över nedfallna träd, upp på små berg, ner mellan snåriga buskar och rakt genom granar – helt utan tvekan! Leon hade så himla kul och visade det med en oväntad energi och spetsade öron. Sötnosen! 

Efter att ha testat ver jag nu att skogsritter helt klart är min grej. Det är ju så härligt att vara omsluten av grönska och fåglarnas kvitte!. Jag och Leon har nog hittat en ny favorit!

Jag hade kunnat rida runt i skogen hela dagen, och Leon också tror jag, men jobbet kallade så vi vända tillbaka och Leon återförenades med polarna i hagen medan jag mockade bajs. Lite orättvist det där egentligen 😉

Fortsättning på frågor om medryttarlivet

fråga rädsla

Jag förstår att du är nervös och har många frågor inför din sommar med häst och jag ska därför försöka besvara dem så gott jag kan.

När det gäller vilka kunskaper en medryttare bör ha så beror det helt och hållet på hästen och vad ägaren önskar av sin medryttare. Som minimum (och då utgår jag från mig själv, vilken kunskap jag ville ha innan jag blev medryttare) tycker jag att man ska kunna:

– rida självständigt i samtliga gångarter (både i ridhus, på ridbana utomhus samt i naturen)
– rykta
– mocka
– sadla & tränsa själv
– hämta in från hagen
– fodra

fixar

Det krävs alltså en hel del och anledningen till det är för att både medryttare, ägare och häst ska kunna känna sig trygga och säkra. Hästar är stora (flykt)djur och det gäller att man är trygg och säker i både hantering och ridning för att inga olyckor ska ske.

Om man som du Rebecka, känner sig lite osäker på någon eller flera av dessa punkter så tycker jag att det är jätteviktigt att du, fram tills du känner dig säker på egen hand, har med dig en mer erfaren vän eller familjemedlem till stallet och när du rider ut. Någon som kan hjälpa till och visa och som finns på plats helt enkelt.

Det kommer inte dröja länge förrän du känner dig bekväm att hantera hästen ensam (men jag rekommenderar i stort att alltid försöka ha andra människor i närheten, man vet aldrig när en olycka kan vara framme). Men tills dess, ta med dig någon. Den här personen kan, om den inte rider själv, promenera bredvid er under era första uteritter eller bara finnas i närheten när du fixar i stallet.

När du börjar som medryttare (eller som i ditt fall, med sommarhäst) så tycker jag att du den första veckan ska ta det lugnt och bara lära känna hästen och bygga upp tillit er emellan. Det gör du genom att umgås i hagen, genom att rykta länge och väl (gärna flera gånger dagligen) och genom att ta promenader tillsammans (där du alltså går bredvid, inte sitter upp). Det här är ett superbra sätt för er att lära känna varandra och lära er varandras egenheter och rörelsemönster. Jag lovar att det kommer vara värt massor när det är dags att sitta upp!

leon isabella 2

Öva hästens följsamhet genom att variera gångfarten, göra halt med mera. När hästen gör rätt så belöna med en liten morotsbit och beröm med rösten. Du kan använda kommandon som smackljud och ”ptrrroooo” för att befästa dessa innan du sitter upp. Försök att använda så få/små hjälper som möjligt. Helst ska ni bara gå bredvid varandra och hästen följer dina steg utan att du behöver varken säga eller visa vad som ska hända. Du ska alltså inte behöva dra/rycka i grimskaft eller tyglar.

Vad det gäller galoppen så tycker jag inte att du ska stressa fram den. Börja med att lära känna hästen från marken, därefter kan ni börja skritta (börja gärna lära känna varandra från ryggen på en avgränsad yta som en ridbana) för att så småningom kanske rida ut (fortsatt i skritt) och så småningom testa på traven. Innan du börjar trava och kanske till och med galoppera så måste du ha full koll på gas, broms och sväng. Det låter ju superlöjligt och jätteenkelt men alla hästar är olika, vissa är mer framåt och andra mer… bakåt.. 😉 och du måste lära känna DIN häst och hur mycket gas och broms som behövs på just den innan ni rider iväg i skog och mark.

När du känner att ni behärskar skritt och trav utan problem så är det dags för galoppen. Jag skulle verkligen lovorda att ta hjälp av någon, dels för att den kan se precis vad du gör och korrigera/hjälpa, samt hålla koll på er och se till att inget oväntat händer. Jag blev aldrig longerad men jag har fått tipset att just bli longerad när man börjar galoppera för att kunna koncentrera sig helt på sin egen kropp och känslan i galoppen och släppa kontrollen över hästen till någon annan. En sak i taget helt enkelt.

Detta med att du tappar stigbygeln kan nog bero på att du studsar för mycket. Försök att få ner din tyngd i stigbygeln, oavsett om du står upp i fältsits eller sitter ned i sadeln under galoppen. Slappna av! Spänn inte fast dig med knäna utan försök slappna av i benen och följ med i hästens rörelse. Självklart kan du också testa att korta stigbyglarna. Du ska inte behöva bli rädd – tänk såhär – vad händer om du tappar stigbygeln? Ingenting! Kanske ska du testa att rida (med instruktör) utan stigbyglar i samtliga gångarter. Jag rider faktiskt oftast bättre utan, det kräver lite mer av kroppen men det blir naturligare.

Jag hoppas att detta var till hjälp och önskar dig all lycka med sommarhästen! Ni kommer få det fantastiskt!

galopp

Håller ni med eller tänker ni annorlunda? Har ni fler frågor om medryttarlivet? Kommentera gärna!

Frågor om medryttarlivet (hur blir man medryttare)

fråga

Att vara medryttare innebär att man hjälper till att rida och ta hand om någon annans häst. Oftast gör man detta en till ett par gånger i veckan men det finns säkert medryttare som rider mer sällan än så också.

När jag började rida så hade jag inga direkta mål men redan efter någon månad på hästryggen var jag helt fast och började drömma. Jag drömde om uteritter och att kunna bli medryttare. Varför? För att få känna friheten, för att få gå vart jag vill och inte på led och för att få lära känna en häst på ett helt annat plan.

När jag hade lärt mig grunderna (kunde rida i alla gångarter självständigt) började jag så smått leta efter annonser där hästägare sökte medryttare. Allteftersom blev jag ganska frenetisk i mitt sökande och jag var inne på annonssajterna flera gånger om dagen.

Jag var (är) ju verkligen nybörjare på alla sätt och vis så jag förstod att det inte skulle bli lätt. Men jag lyckades ju och ingen är lyckligare än jag över att jag har hittat Leon!

Så vilka är mina tips och råd? Hur blir man medryttare? Vad ska man tänka på? Hur hittar man en medryttarhäst?

Innan man börjar söka så är det viktigt att fundera över vad man vill (och kan) med medrytteriet. Alla är vi olika och rider av olika anledningar. Vi kan ha helt olika mål och drömmar. Några exempel:

  • få fler timmar i sadeln
  • nöta övningar/det man lärt sig på ridskolan/lektioner
  • få mysa med hästar
  • rida ut i naturen i lugn och ro
  • få hoppa
  • rida dressyr
  • rida för (privat)tränare
  • tävla

För min del var målet att få fler timmar i sadeln, få mysa och få rida ut i naturen. Med tiden har jag även blivit intresserad av att få träna och letar därför tränare för mig och Leon.

När du vet vad det är vad du VILL med medrytteriet, så fundera på det praktiska:

  • Hur många gånger i veckan kan jag rida/vara i stallet?
  • Kan jag binda mig till fasta dagar eller måste det vara ”flytande”?
  • Vilken tid kan/vill jag rida?
  • Hur långt hemifrån/från jobb/skola kan jag ta mig?

Och vad som är viktig(as)t för dig:

  • Hästen (storlek, ålder, ras, utbildningsnivå etc)
  • Stallet/anläggningen (t.ex. kall vs varmstall, tillgång till ridhus etc)
  • Läget
  • Omgivningarna (ridvägar, utevolter/banor etc)

När du har en bra bild om detta kan du börja leta annonser som matchar, och såklart även lägga upp en egen annons om att du söker medryttarhäst. Jag själv lade aldrig upp någon egen annons då jag inte trodde att någon skulle svara ändå (”varför ta en nybörjare när det finns hundrafyrtioelva tonåringar som ridit sedan de var 3 år” tänkte jag ungefär – men det är helt fel – och jag kommer till det!). Annonssajterna jag ”hängde” på var: www.medryttare.nu, www.hastnet.se och www.blocket.se. Det finns säkert fler, så tipsa gärna i kommentarsfältet!

Titta även på din ridskola, och på stall i närheten, efter lappar där hästägare söker medryttare. och sätt för all del upp en egen lapp! Var tydlig med vem du är, din ålder och din erfarenhet. Du ska varken överdriva eller underdriva.

fråga medryttare

Ja, det här är utmaningen. Jag tappade gnistan lite när jag letade medryttarhäst och insåg att alla sökte en mycket erfaren ryttare som i stort sett hade ridit sedan barnsben, tävlat på hög nivå, haft egen häst, var vuxen och ansvarstagande och som då kunde få chansen att skogsmullerida en äldre dressyrhäst. Det kändes liksom som att kraven var helt orimliga! Samtidigt förstår man ju ägaren, vem vill inte ”det bästa” för sin älskling?

Istället för att nedslås av de höga kraven på själva medryttaren, läs vad ägaren skriver om själva hjälpen de vill ha. Om det är skogsmulleridning och lättare pass på banan på en lite äldre, stabil häst – ja, då behövs ingen tävlingsryttare. Är det däremot en het unghäst under utbildning – då är det självklart inte rätt häst för en nybörjare! Även om du kanske inte passar kravprofilen så kan du ju passa den ridning och skötsel som efterfrågas – och då ska du absolut höra av dig!

Närt jag hittade Leons annons och såg att han var en liten, äldre, lugn och välutbildad herre som behövde ridsällskap så kändes det perfekt. Jag skrev som det var, att jag var nybörjare men kunde grunderna. Att jag har god hand med djur och är lugn och försiktig. Dessutom skrev jag hur lång jag är och vad jag vägde eftersom jag läste i annonsen att Leon var liten (han är en maxad D-ponny, men arab så han är ju inte särskilt viktbärande).

När Leons ägare sedan hörde av sig och sa att jag gärna fick komma och provrida så var jag sååå nervös! Men jag ska berätta mer om det och hur provridning och de första gångerna gick lite längre fram.

Hoppas detta gav lite hjälp och svar på era frågor! Dela gärna med er av andra frågor eller av era erfarenheter i kommentarsfältet.

Filmklipp från i lördags (galopp med Leon)

Här kommer ett litet filmklipp från i lördags (tack Amanda som ställde upp som fotograf!).

Hur tycker ni att det ser ut? Själv tycker jag att det fortsatt känns lite spänt och jag skulle gärna få en lite lugnare och mer harmonisk känsla och form. Men han håller inte på och mecklar så mycket med munnen eller sträcker upp huvudet som tidigare så jag tycker ändå att det går åt rätt håll 🙂 Världens bästa medryttarhäst!

Lördagen med Leon

Ni har märkt att jag har Internet hemma igen va? 😉 Här kommer en något försenad lördagsrapport! 

Jag åkte ut till stallet på eftermiddagen och möttes av en glad lortgris i hagen.

lortgris2

Min plan för dagen var att ta ett kort pass på volten (då jag fortfarande inte satt ihop min säkerhetsväst och inte vill rida ut ensam utan den) men när vi var redo att rida ut så hade en annan ryttare byggt upp en bana (för hoppning) och då lev det alltså uteritt trots allt.

Leon kändes ändå väldigt lugn och trygg (det är verkligen en jätteskillnad nu mot våra första turer ihop då han var så otroligt tittig och på tårna hela tiden) så vi red iväg i sakta mak. Kände lite på gas och broms men bad i övrigt inte om något. Han hade en fin energi (=lagom) så längs några raksträckor övade vi skänkelvikningar i trav fram och tillbaka över grusvägen.

  

Jag tog den ”korta rundan” men planen att kunna rida på den volt som finns där men väl framme var den avstängd! Så snopet! Som tur är finns det en tredje ridbana i närheten och den stod tom och redo för oss! Vi skrittade och travade först ett par varv så att Leon skulle vänja sig vid staket och saker runt omkring. Därefter fick han galoppera på ett par varv för att jag därefter kunde jobba med övergångar skritt-galopp-skritt. Leon var jätteduktig men som vanligt rätt så sugen på att springa på. Han frustade gott när vi var klara. Det blev ett kort pass, mest att jag ville känna på honom under lite mer samlade former nu när vi annars mest rider ut.

Jag längtar verkligen tills vi får tränarhjälp! Det känns som att vi är ett riktigt dream team Leon och jag men jag hittar liksom inte knapparna för att få en harmonisk och trevlig ridning i en lite mer samlad form (och där vi båda har kul). Så tips på tränare söder om Stockholm mottages fortsatt tacksamt!

Torsdagsrapport

Hörrni, jag är tillbaka! Tack för peppen och tipsen. Inspirationen och blogglustan är fortfarande inte på topp men nu har jag i alla fall lite att skriva om!

I torsdags var jag i stallet och hälsade på Leon. Började med att mocka boxen för att därefter hämta en helt och hållet lerinpackad häst. Jag vet inte ens hur han lyckats få lera precis överallt, haha! Men det gör absolut ingenting, när jag åker ut till stallet ser jag alltid till att ha massor av tid. Det tog nog över en timme att få honom ren och reda för uteritt 🙂

 Vi hade stämt ”träff” med medryttaren och hästen vi red ut med sist. Alltid kul med sällskap! Dessutom har jag tagit i sär min säkerhetsväst för att kunna tvätta själva tyget och jag vill inte rida ut ensam utan väst. Vi tog en lite längre, och för mig ny, runda som var superfin! Bra underlag och trevliga vyer. Tyvärr tänker jag ju aldrig på att fota (måste verkligen bättra mig!).

Leon skötte sig bra som vanligt, enda ”gnisslet” var när vi var tvungna att korsa vattenpölar (han hatar verkligen vatten) men vi lyckades ta oss fram till slut 😉

På vägen hemåt finns en jättefin galoppsträcka och eftersom Leon kan bli riktigt het i galoppen (och särskilt med andra hästar i närheten) bestämde vi att (som vi gjort förut) jag rider först och det andra ekipaget håller ett lagom avstånd hela vägen. Men hennes häst blev het och sprang i kapp – och då bara exploderade Leon! Jag satt som på en raket. HELT JÄKLA SJUKT hur snabbt det gick! Efter kanske 200 meter fick jag i alla fall  stopp på honom. Jag blev faktiskt aldrig rädd men jag hann tänka ”vafasen, varför har jag inte västen på mig?!”.

När hästarna lugnat sig lite valde vi att bara skritta hem 😉 Kan säga att de båda var redigt på tårna och trippade runt. Det är lite trist tycker jag att man inte kan galoppera ihop. Leon blir helt enkelt för het (tävlingsinstinkt känns det som, han måste vara FÖRST). Har ni nåt tips kring detta? Vore så mysigt att kunna galoppera tillsammans utan att vara orolig för en explosion.

Avslutar med ännu en selfie. Ingen som bor i södra Stockholm (eller city) och vill leka tränare/fotograf? 🙂

Lördagsrapport

  

**VARNING FÖR VÄRLDENS LÄNGSTA BLOGGINLÄGG**

Började skriva på det här inlägget i morse redan men så gick vi ut i solen och njöt istället. Men nu – bloggtajm!

Igår var det lördag och det innebär Leon-tid för mig. Jag hade lovat att ta insläppet så därför åkte jag ut på eftermiddagen. Annars brukar jag föredra att åka ut på morgonen, det är så mycket lugnare i stallet då och så kommer man hem och har fortfarande dagen framför sig. Nåväl, igår var jag där kl 15 tror jag. Det hade varit fint väder hela dagen förutom någon småskur på morgonen men när jag körde ut ur garaget bara ÖSTE det ner. Inte mycket att göra åt så klart, men trist!
Svängde upp på stallplan en halvtimme senare och det stod inte en enda bil där! Regnet hade avtagit något. Plockade in Leon från hagen och blev direkt löjligt glad av att se honom. Jag vet att jag har sagt det förr men fasen vad jag älskar den där hästen!

Väl inne fick han en rykt och genomgång och jag kunde glatt konstatera att han ser jättefin ut nu. Han har gått ner lite i vikt, blivit av med det värsta av tuffspälsen och ser glansig och välmående ut. Till skillnad från ridskolehästarna är hovarna svala och smalbenen (okej jag vet inte vad hästars smalben heter) är stabila och inte det minsta svullna, geléiga eller liknande. Kliet i svansroten verkar ha gett med sig och nytt tagel har vuxit ut. Fina, fina Leon!

När vi var klara, sadlade och redo hade reget avtagit helt (jippie) men eftersom jag inte hade min säkerhetsväst med mig och inget ridsällskap valde jag att vi skulle rida på volten istället för att rida ut i naturen denna gång. När vi kom dit och jag drog fram två bommar tittade Leon mycket nyfiket, hehe! 

Jag började med att gå med Leon runt vilten ett par gånger och även över bommarna från båda hållen. Inga problem alls. Satt upp och vi började i skritt att öva halt/skritt/halt endast med sitsen. Det går superbra nu och jag ska skriva lite mer om det i ett separat inlägg tänker jag! 

Vi skrittade över bommarna och Leon höll bra koll på hovarna. Vi travade lite och Leon var mycket lugnare än den senaste tiden, han öste inte bara på och jag kunde efter ett tag även öva på att sitta ner i traven bitvis. Jag hade faktiskt tagit med mig gummisnodden att använda om han skulle bli sådär springig med huvudet rakt upp men jag behövde aldrig sätta på den, han gick i hyfsad form ändå.  

Efter några åttor och serpentiner för att känna av att han var med mig travade vi över de två bommarna. Kul – och lätt som en plätt – hälsar Leon! Jag provade även att lägga in en galoppfattning direkt efter sista bommen och DET var ju extra skoj. Provade att ”landa” i både höger och vänster galopp och jag tror att jag fick till det. 

Jag har nämnt det förr men ibland kan Leon bara ”lägga av”. Oftast är det då jag försöker öka från skritt till trav men ibland kan han också bara sakta av från traven. Oavsett om jag försöker driva med sätet eller skänklarna eller båda två och detta försiktigt eller mer betydande så är det som om motorn slocknar. Motorstopp! Ibland lyfter han på svansen, så jag tror att han ska bajsa, men så står han bara där. Jag försöker så klart få honom att gå framåt igen (med bjudning, han gårju  fortfarande men i snigelfart) och funkar inte det bruksr jag vända och testa andra varvet. Ofta är det det som hjälper. Igår tyckte jag att han stannade av så många gånger att jag blev osäker på om han kanske hade ont eller så. 

Så jag hoppade av och bestämde mig för att longera! Det har jag inte gjort förut och inte heller hade jag några redskap med mig (hade ändå inte vetat hur jag skulle använda dem iofs…). Men volten hade jag stängt så jag visste att han inte skulle springa ut och det fanns ett longerspö liggandes. Leon tittade bara nyfiket när jag tog upp det. Jag lät det släpa bakom mig och vi stod och mös en stund. Sedan började vi gå tillsammans och efter en stund flyttade jag mig längre ifrån och lät spöt dra i marken. Leon förstod direkt och skrittade på en stor volt. När jag sa ”trava” så gjorde han det och så ”prrrr” och han saktade ner. Inga konstigheter alls, han verkade inte ha ont eller vara särskilt lat. Vi provade till och med lite galopp, övergång till trav och så galopp igen i båda varven. 

Jag satt upp igen och därefter kom inga fler motorstopp faktiskt! Vi avslutade mestadels i skritt på långa tyglar då jag bara svänger med kroppen (utan tyglar) och övar halt/skritt med sätet igen. Jag satt av, plockade bort bommarna och promenerade upp till stallet.

Leon fick hoppa in i sin nymockade box och äta medan jag borstade igenom honom och kratsade hovarna. Sedan plockade jag in de andra hästarna. Det gick mycket smidigare denna gång. Dels var de färre som skulle in (tre stycken skulle stå ute över natten och tre hade redan tagits in av sina ägare) och bara en skulle få på sig innetäcke. Nöjd och glad kunde jag hoppa in i bilen och köra ut till svärmor för middag!

  
Hörrni, vad tror ni om de här motorstoppen? Jag har funderat och funderat och landat i att 

  • han har ont/blir obekväm (men det ser inte så ut)
  • jag ger motstridiga hjälper (men nu tänkte jag verkligen på att vara tydlig, t.ex. att inte råka dra i tygeln samtidigt som jag skänklar på etc)
  • han är bara lat/vill inte (ja, vad gör man då? Jag adderade bommarna just för att det är något han tycker är kul men ändå bromsade han av, dock aldrig i själva bomövningarna. Jag försöker rida varierat och jag sätter inte mycket press.)

Hur som helst så tycker jag att vi allt som allt hade ett väldigt trevligt pass och jag blir SÅ lycklig av att vara nära den här underbara hästen! Kolla bara!

  

Uteritt i solen

lerig3

Jag är helt löjligt glad över vädret som varit så fantastiskt fint den här veckan! Igår kunde jag rida ut i början av kvällen – utan jacka! Hade bara underställströja och en ziptröja över. Underbart!

Efter att jag och Leon nu har tränat på banan alla dagar utom en då jag bara gick på promenad och övade lite från marken så tyckte jag att det var dags att bara rida ut, utan några krav. Leon, som verkar ha blivit världens gyttjeälskare var väldans lerig när jag plockade in honom från hagen, så det tog väl knappa timmen innan vi kom iväg. Under tiden hade Leon somnat av spa-behandlingen 😉 Så, ja, han var rätt så seg den första halvtimmen av vår lilla tur. Det var egentligen först när vi kommit förbi hälften och alltså var på väg hemåt som han vaknade till. Vi skrittade 90% av tiden men drog även några galoppsträckor. Leon älskar verkligen att få galoppera på och sträcka ut lite och frustar hela vägen hem efteråt 🙂

Några bilder från hästryggen:

närbild

utsikt från ryggen   framåt

stallet

Hemma!

Har ni också haft härligt vårväder hos er? Man får så mycket mer energi nu är det börjar bli ljusare, hagarna inte är helt söndergeggade och man slipper otympliga ytterkläder!

Min första barbackaridning

barbacka1

Minns ni när ni red barbacka första gången (om ni gjort det)? Jag minns det som igår! Eller förrgår. För det var då det skedde 😉

Vädret var lika härligt som förra helgen, strålande sol mot en blå himmel. Andreas följde med ut till stallet (två helger i rad, wow vilken kille!) och jag fixade med Leo utomhus. Vilken fröjd att få stå ute i solen och rykta istället för det mörka, fuktiga och kalla stallet!

Jag har ju varit sugen på att rida barbacka ett tag och nu när Andreas var med och vi ändå skulle ta en lugn promenad så kändes det som rätt tillfälle. Jag stod i sadelkammaren och funderade på om man skulle ha nåt schabrak eller nåt, men sen tänkte jag ”baracka är ju ändå barbacka” så de blev ingenting förutom träns. Jag satt upp – och ångrade mig på en gång! Fy sjutton så halt det var! Det kändes som att jag skulle halka av direkt, och då stod vi ju bara still! Men jag vågade såklart inte säga till Andreas att vi borde vända tillbaka och hämta stallet så jag bestämde mig för att våga skritta i alla fall, och skulle det inte gå fick jag väl hoppa av och gå bredvid helt enkelt. Inte mer med det.

Vi skrittade längs de fina ridvägarna. Leon är så rolig, han håller stenkoll på Andreas och vill absolut inte att han försvinner ur sikte. Då stannar han och spejar omkring sig tills han hittar honom igen! Efter en halvtimme hade jag mot alla odds faktiskt vant mig lite och det kändes inte riktigt lika obehagligt att rida barbacka. Vi bestämde oss då för att ta oss till volten så att jag kunde få prova på lite trav.

Och ja, vad ska man säga? Skräckblandad förtjusning! Jag är ju en riktig fegis och även om förnuftet säger att det inte är någon fara att åka av (Leon är världens snällaste, 147 hög och dessutom har jag både väst och hjälm) så är jag LIVRÄDD för det.

barbackagalopp barbackatrav barbacatrav2 barbackatrav3

Hur gick det då? Jo, jag flög ju både hit och dit kändes det! Jag skulle kanske inte ha ryktat så noga innan vi drog iväg 😉

Efter lite skumpig trav (se ovan) fick jag blodad tand och tänkte att jag måste ju testa galopp också! Och den lyckades Andreas fånga på film. Lägger upp den imorgon så får ni se!

barbackaklapp

Leon var så himla snäll och fick både klappar och morötter som tack för ännu en underbar dag tillsammans.

Vi avslutade med lite frihetsdressyr/ledarskapsövning då jag satt av och gick bredvid honom. Han går helt lös men måste följa och lyssna på mig. Vi lyckades både skritta, trava, galoppera och göra halt! Backa har han inte riktigt greppat än, men det kommer tror jag. Skam den som ger sig! Tyvärr hade inte Andreas kameran upp då, så det får bli en annan gång.

Jag säger det igen. Världens. Bästa. Häst! ❤

Leon den levande jojon

bild 2Minns ni att jag hade mitt bästa pass någonsin på Leon i lördags? Han var full av energi som jag lyckades använda på rätt sätt på volten. Sedan kom jag dit i måndags och han var seeeeeg som kola. Men så idag – energin tillbaka! Han är lite av en jojo den där, fram och tillbaka. Men – jag tror jag har hittat orsaken! När vi rider ut tillsammans med andra så får han nåt särskilt i blicken, han blir lite tävlingssugen sådär. Han liksom vaknar till liv på ett helt annat sätt än när vi rider själva.

Vi red ut tillsammans med en av Leons hagkompisar idag och allt gick bra fram tills vi skulle galoppera ihop. Då stack Leon iväg – igen – tills jag fick stopp på honom en bit fram (genom att helt enkelt styra in honom på en volt, ett mycket användbart ”trick”). När vi sedan skulle trava i form så vet jag inte vad han höll på med, passage kanske? Haha, han var heeelt studsig. Men det gick. Självklart tog jag en liten sväng inne på volten sen, nu när han hade den där pigga energin i sig! Jag testade att både trava och galoppera utan stigbyglar en stund vilket gick helt okej, men det var rätt så skumpigt. Tog tillbaka stigbyglarna och övade trav (i form och med olika ställningar), skänkelvikning i trav samt galopp inklusive de där åttorna jag gjorde sist med galoppomyte i. Gick idag igen! Kul!

Annars då, jo, hagen var ett riktigt gyttjebad och till och med Leon som alltid är renlig hade lera typ all-over. Förresten så såg vattnet som låg i leran i hagen oljigt ut.. Ni vet, som när man ser motorolja/bensin/vaddetnuär bilda färgglada fält i vattenpölar vid bilar? Är det här normalt i hagar? Kändes skumt tycker jag.bild 1

Efter att ha flängt runt i bilen hela dagen (lämnat Sintra till mormor och morfar, åkt förbi mitt föräldrahem med en present till mamma som fyller år, lämnat av moster vid Hööks, åkt till stallet och tillbaka) och haft telefonmöte (en av våra produkter syntes i TV idag så det har varit en del att stå i fast jag egentligen skulle ha varit ledig så åkte jag till macken för att tanka och tvätta pärlan. Kolla så fin hon blev! Nu är vi redo att åka till Göteborg minsann! 😀

bild 3

Vad kostar det att rida? Del 3: Medryttare

Nu är det dags för del 3 i serien om ridningens kostnader. Har du missat de första delarna? Klicka här:

Startskottet (första inlägget)
Del 1 om utrustning
Del 2 om ridskolan

När du har ridit ett tag kommer du… vilja rida ännu mer. Eftersom det är snordyrt att rida fler lektioner på ridskolan, och för att du vill ha en djupare kontakt med hästen och få känna på hur det VERKLIGEN är att vara en hästtjej/kille, så kommer du förr eller senare fundera på att bli medryttare. Jag började fundera på det ungefär en månad efter att jag hade börjat rida 😉
IMG_5734

En medryttare är en person som hjälper till att rida någon annans häst. Ofta hjälper man också till att sköta om hästen på ett eller annat vis och ibland ingår även viss stalltjänst som fodring, mockning, städning.

Efter många timmar på Blocket, Hästnet och Medryttare.nu hittade jag min medryttarhäst Leon, och ingen är gladare än jag för det! Men det kan vi skriva ett separat inlägg om, för nu handlar det ju om kostnader.

Det finns många åsikter och diskussioner om medrytteriet, med i grunden tre olika ställningstaganden:
1. Det är dyrt att ha häst och eftersom medryttaren får rida hästen bör denna också bidra genom att betala för sig
2. Att köpa och äga häst är kostsamt men ett val ägaren gjort. Om denne behöver hjälp med sin häst kan den anlita medryttare, som får betalt för att hjälpa till med ridning och stallsysslor.
3. Hästägaren behöver en medryttare för att hen inte hinner med, medryttaren hjälper gärna till. Win-win, ingen borde betala något till någon.

I Stockholm är helt klart nr 1 vanligast, medryttaren betalar oftast en klumpsumma varje månad och det är allt från någon hundralapp i månaden upp till flera tusenlappar (beroende på häst, vad som förväntas/ingår och inte samt antal ridtillfällen). I mitt fall betalar jag strax över 100 kr per ridtillfällle.

Det finns både fördelar och nackdelar med att vara medryttare mot att gå på ridskola (och därför har jag valt att göra både och, vilket är kostsamt men jag klarar av det.).

En fördel med medrytteriet är att jag kan ta privatlektioner på Leon. De instruktörer jag pratat med än så länge tar mellan 250-350 kr för en timme. Då ingår varken häst eller ridhus (jämfört med privatlektion på ridskolan). Kostnaden för en lektion utomhus blir då för mig ca. 400 kr (+/- 50 kr), alltså 200 kronor billigare än en privatlektion på ridskolan.

Vad tycker du? Ska medryttaren betala? Eller inte? Ska hen rentav få betalt? Hur har ni gjort? Självklart finns inget rätt eller fel, varje hästägare bestämmer själv hur denne vill göra och kommer överens med eventuella medryttare.

Oavsett hur ni gör – kom ihåg att skriva ett medryttaravtal där det tydligt framgår vad som förväntas av båda parter och vilken eventuell betalning som ingår.