Lördagsrapport

  

**VARNING FÖR VÄRLDENS LÄNGSTA BLOGGINLÄGG**

Började skriva på det här inlägget i morse redan men så gick vi ut i solen och njöt istället. Men nu – bloggtajm!

Igår var det lördag och det innebär Leon-tid för mig. Jag hade lovat att ta insläppet så därför åkte jag ut på eftermiddagen. Annars brukar jag föredra att åka ut på morgonen, det är så mycket lugnare i stallet då och så kommer man hem och har fortfarande dagen framför sig. Nåväl, igår var jag där kl 15 tror jag. Det hade varit fint väder hela dagen förutom någon småskur på morgonen men när jag körde ut ur garaget bara ÖSTE det ner. Inte mycket att göra åt så klart, men trist!
Svängde upp på stallplan en halvtimme senare och det stod inte en enda bil där! Regnet hade avtagit något. Plockade in Leon från hagen och blev direkt löjligt glad av att se honom. Jag vet att jag har sagt det förr men fasen vad jag älskar den där hästen!

Väl inne fick han en rykt och genomgång och jag kunde glatt konstatera att han ser jättefin ut nu. Han har gått ner lite i vikt, blivit av med det värsta av tuffspälsen och ser glansig och välmående ut. Till skillnad från ridskolehästarna är hovarna svala och smalbenen (okej jag vet inte vad hästars smalben heter) är stabila och inte det minsta svullna, geléiga eller liknande. Kliet i svansroten verkar ha gett med sig och nytt tagel har vuxit ut. Fina, fina Leon!

När vi var klara, sadlade och redo hade reget avtagit helt (jippie) men eftersom jag inte hade min säkerhetsväst med mig och inget ridsällskap valde jag att vi skulle rida på volten istället för att rida ut i naturen denna gång. När vi kom dit och jag drog fram två bommar tittade Leon mycket nyfiket, hehe! 

Jag började med att gå med Leon runt vilten ett par gånger och även över bommarna från båda hållen. Inga problem alls. Satt upp och vi började i skritt att öva halt/skritt/halt endast med sitsen. Det går superbra nu och jag ska skriva lite mer om det i ett separat inlägg tänker jag! 

Vi skrittade över bommarna och Leon höll bra koll på hovarna. Vi travade lite och Leon var mycket lugnare än den senaste tiden, han öste inte bara på och jag kunde efter ett tag även öva på att sitta ner i traven bitvis. Jag hade faktiskt tagit med mig gummisnodden att använda om han skulle bli sådär springig med huvudet rakt upp men jag behövde aldrig sätta på den, han gick i hyfsad form ändå.  

Efter några åttor och serpentiner för att känna av att han var med mig travade vi över de två bommarna. Kul – och lätt som en plätt – hälsar Leon! Jag provade även att lägga in en galoppfattning direkt efter sista bommen och DET var ju extra skoj. Provade att ”landa” i både höger och vänster galopp och jag tror att jag fick till det. 

Jag har nämnt det förr men ibland kan Leon bara ”lägga av”. Oftast är det då jag försöker öka från skritt till trav men ibland kan han också bara sakta av från traven. Oavsett om jag försöker driva med sätet eller skänklarna eller båda två och detta försiktigt eller mer betydande så är det som om motorn slocknar. Motorstopp! Ibland lyfter han på svansen, så jag tror att han ska bajsa, men så står han bara där. Jag försöker så klart få honom att gå framåt igen (med bjudning, han gårju  fortfarande men i snigelfart) och funkar inte det bruksr jag vända och testa andra varvet. Ofta är det det som hjälper. Igår tyckte jag att han stannade av så många gånger att jag blev osäker på om han kanske hade ont eller så. 

Så jag hoppade av och bestämde mig för att longera! Det har jag inte gjort förut och inte heller hade jag några redskap med mig (hade ändå inte vetat hur jag skulle använda dem iofs…). Men volten hade jag stängt så jag visste att han inte skulle springa ut och det fanns ett longerspö liggandes. Leon tittade bara nyfiket när jag tog upp det. Jag lät det släpa bakom mig och vi stod och mös en stund. Sedan började vi gå tillsammans och efter en stund flyttade jag mig längre ifrån och lät spöt dra i marken. Leon förstod direkt och skrittade på en stor volt. När jag sa ”trava” så gjorde han det och så ”prrrr” och han saktade ner. Inga konstigheter alls, han verkade inte ha ont eller vara särskilt lat. Vi provade till och med lite galopp, övergång till trav och så galopp igen i båda varven. 

Jag satt upp igen och därefter kom inga fler motorstopp faktiskt! Vi avslutade mestadels i skritt på långa tyglar då jag bara svänger med kroppen (utan tyglar) och övar halt/skritt med sätet igen. Jag satt av, plockade bort bommarna och promenerade upp till stallet.

Leon fick hoppa in i sin nymockade box och äta medan jag borstade igenom honom och kratsade hovarna. Sedan plockade jag in de andra hästarna. Det gick mycket smidigare denna gång. Dels var de färre som skulle in (tre stycken skulle stå ute över natten och tre hade redan tagits in av sina ägare) och bara en skulle få på sig innetäcke. Nöjd och glad kunde jag hoppa in i bilen och köra ut till svärmor för middag!

  
Hörrni, vad tror ni om de här motorstoppen? Jag har funderat och funderat och landat i att 

• han har ont/blir obekväm (men det ser inte så ut)
• jag ger motstridiga hjälper (men nu tänkte jag verkligen på att vara tydlig, t.ex. att inte råka dra i tygeln samtidigt som jag skänklar på etc)
• han är bara lat/vill inte (ja, vad gör man då? Jag adderade bommarna just för att det är något han tycker är kul men ändå bromsade han av, dock aldrig i själva bomövningarna. Jag försöker rida varierat och jag sätter inte mycket press.)

Hur som helst så tycker jag att vi allt som allt hade ett väldigt trevligt pass och jag blir SÅ lycklig av att vara nära den här underbara hästen! Kolla bara!