Carolina Gynning i Ridpodden

Foto: Ulrika Lindqvist / Sveriges Radio

Carolina Gynning är en färgstark och inspirerande kvinna. Med sin inre drivkraft och styrka har hon gjort en resa från de unga åren som modell och dokusåpakändis till erkänd konstnär, mamma och numer också hästägare!
Och det var det senare som gjorde att hon bjöds in till Ridpodden. Nämligen steget att köpa häst som nybörjare!

Där berättar hon om hur hon började rida (igen) som vuxen och nu har köpt en egen häst.

Och precis som jag kände när jag nörjade rida, och som jag bland annat skrivit om här, så har hästarna och ridningen en helt fenomenal läkande kraft. Vi stressade moderna människor hamnar plötsligt i ett tillstånd där vi bara är, när vi är med dessa fantastiska djur. 

Carolina säger i podden om hur det kändes när hon började rida som vuxen: ”Wow, här får jag ett hål att andas. När jag satt på hästen behövde jag inte bry mig om några problem, bara om vart hästen skulle gå.” 

I sin egen blogg har hon också beskrivit ridningen och livet med hästen Cardo såhär: ”När jag kommer från stallet är jag 100 % av min kapacitet och kan prestera ännu bättre som mamma som konstnär och som sambo.”

Och i podden fortsätter hon,

”Jag kan meditera och yoga men mina tankar flyger iväg. På hästen hade jag inget val och det var en så himla befriande känsla”.


Bild från Carolinas instagram

Det är precis så här jag säljer in ridningen till alla jag känner. Som en sorts mindfulness med den extra kryddan att man får vara med djur, får frisk luft och träning på köpet! (Läs mina fem anledningar till att börja rida här).

Jag hoppas att Carolinas story får ännu fler vuxna att våga börja rida! 

Annonser

Rätt längd på stiglädren

stigläder 1

Tycker du att det är svårt att veta hur långa stiglädren/stigbyglarna ska vara? Jag känner igen det från när jag började rida! Jag vet inte om alla ridskolor lär ut det här, men det finns ett enkelt och supersmart tips för att få rätt längd på stiglädren redan innan du har suttit upp, och det är att mäta dem med armen.

stigläer 2

1. Dra ner stigbygeln och sträck lädret. Kolla så att spännet ”sitter fast” högst upp. Sätt ditt långfinger mot stigläderspännet, (som alltså måste vara ordentligt uppdraget).

2. Sträck ut hela armen och med den andra handen håller du stigbygelplattan (den foten ska sitta emot) i den första armens armhåla.stigläder 3

3. Om stiglädret som på bilden ovan är för långt så får du anpassa det tills plattan når din armhåla.stigläder 4

4. När stiglädret är sträckt och lika långt som armen (från långfingertopp till armhåla) så kommer stiglädren förhoppningsvis passa!

stigläder 5

 

 

Skänkelvikningar!

Hur kunde jag glömma?! Vi övade ju faktiskt framdelsvändningar och skänkelvikningar i lördags också. Och det gick riktigt bra!

Vi började med att skritta på rakt spår innanför spåret. Därefter gjorde vi halt. Med ytterskänkeln skulle vi sedan flytta in hästens bakdel innanför spåret så vi hamnade i en vinkel om ca 30-45 grader. När vi gjort det skulle vi leda lätt med innertygeln och använda ytterskänkeln för att förflytta oss framåt/i sidled. Det gäller verkligen att ha tungan rätt i mun och vara medveten om sina rörelser! Ett bra tips var att tänka att hela sin kropp skulle dra sig mot riktningen. Då följer både händer, vikt och skänklar med på rätt sätt!

skänkelvikning längs sidan

Tycker ni att de här skisserna hjälper er att förstå övningen? De tar såklart lite tid att göra men om ni uppskattar dem är det så klart värt arbetet 🙂

Galoppfattning för nybörjare

galopp

 

Det finns väl ingenting man som nybörjare längtar efter mer än att få galoppera för första gången. Och samtidigt som man verkligen ser fram emot det, finns det ofta en ganska stor nervositet, kanske till och med rädsla, kring galoppen. Kommer hästen springa som ett ånglok? Kommer det studsa massor? Kommer jag ramla av? Kommer jag tappa tyglarna ? Kommer hästen skena iväg?!

Oroa dig inte, alla tänker så här och jag lovar dig  – det är verkligen inte så läskigt som det ser ut! Det är riktigt härligt, och kul! Men för att komma dit och få känna den här fantastiska känslan, så gäller det att få kläm på att faktiskt lyckas galoppera. Och det startar med galoppfattningen.

Förutom att sitta ner i trav (vilket är nödvändigt för att fatta galopp) så tror jag att just galoppfattning är den del i ridningen som känns svårast och som man måste öva på som mest för att få till som nybörjare.

Därför kommer här en liten guide som förhoppningsvis kan vara till hjälp. Nu är jag ingen expert på fattningar själv (jag är ju faktiskt fortfarande nybörjare), men jag brukar få till det!

RYTTARLIVETS GUIDE FÖR LYCKAD GALOPPFATTNING / FÖR ATT FATTA GALOPP

Så här är det. Jag har insett att det finns ett par steg man måste ”checka av” för en lyckad galoppfattning. Enligt mig är dessa att du:

  1. ÄR LUGN & I BALANS (om du känner dig spänd, stressad, andfådd eller nervös, eller studsar hit och dit utan stadga och styrka, rid då ett varv till i trav och hitta dig själv innan du ger dig på att fatta galopp)
  2. VET VAD DU VILL (var förberedd och bestämd)
  3. TROR PÅ DIG SJÄLV
  4. HAR HÄSTEN MED DIG (ni måste ha god kontakt, hästen är så att säga ”mellan hand och skänkel” och lyssnar på dig)
  5. SITTER NER I TRAVEN (eller fatta galopp från skritt då du sitter ner i sadeln)

Om du inte kan uppfylla/checka av dessa sex punkter så blir det om inte omöjligt, så i alla fall väldigt mycket svårare, att fatta galopp. Så öva, öva, öva, och gå inte händelserna i förväg. Det är ingen idé att ”hasta in” i galopp om du, din kropp och ditt sinne inte är redo än.

När du så är i balans med kropp och andning, har fokuset där, tänker att det kommer gå galant, har hästen med dig och lyckas komma ner i sadeln – ja då är det äntligen dags!

Och då gör du så här:

FATTA HÖGER GALOPP

För att fatta höger galopp (den galopp då hästen ser ut att ”leda” med höger framben), så måste du aktivera vänster bakben. Höger galopp innebär nämligen följande sekvens: Vänster bak – höger bak – vänster fram – höger fram. Så när vi tror att högerbenet leder, så är det faktiskt sist. Lite förvirrande kanske, men så är det!

Så, för att fatta höger galopp ska du aktivera motsatta bakbenet – alltså vänster bakben.

  1.  Trava eller skritta med hästen mellan hand och skänkel (du har alltså en nära och tydlig kontakt med hästen)
  2. Ta en halvhalt (det betyder att du samlar hästen och på så sätt förklarar att ”nu händer det snart något, lyssna på mig!”)
  3. Dra tillbaka vänster skänkel (vänster ben) lite, d.v.s. benet hamnar bakom sadelgjorden och ge en lätt impuls.
  4. Motsatt skänkel (höger ben) ligger kvar i sitt normalläge vid sadelgjorden men håller emot/balanserar upp och/eller driver på.

FATTA VÄNSTER GALOPP

För vänster galopp gäller såklart motsatsen. Nu  måste du aktivera höger bakben. Sekvensen blir: Höger bak – vänster bak och höger fram – vänster fram.

  1.  Trava eller skritta med hästen mellan hand och skänkel
  2. Ta en halvhalt
  3. Dra tillbaka höger skänkel (höger ben) lite, d.v.s. benet hamnar bakom sadelgjorden och ge en lätt impuls.
  4. Motsatt skänkel (vänster ben) ligger kvar i sitt normalläge vid sadelgjorden men håller emot/balanserar upp och/eller driver på.
 Jag hoppas att den här guiden kan hjälpa dig som nybörjare att fatta galopp. Du kommer att älska det!
Kommentera gärna med tips, tankar och egna erfarenheter! Eller med frågor, såklart!

En klassisk nybörjarmiss

Nu i maj blir det 18 månader, eller ett och ett halvt år, sedan jag började rida. Ibland känns det som att massor har hänt, för visst har jag utvecklats, men ibland känns det också som att jag är precis lika grön som när jag startade.

Förra helgen till exempel. Jag skulle ut till stallet och plockade ihop alla grejer. Hittade inte ridstrumporna (knästrumpor) och tänkte att ”skit samma, det är ju ändå varmt nu”.

Drog på mig jodphursen över mina vanliga strumpor, körde iväg, kom fram, fixade och red ut. Kände att vinden bet lite i glipan mellan sko och byxa men det var inte så farligt. Sedan kommer myggen. Skit. 

När jag så börjar trava så inser jag plötsligt att det var varken vind eller mygg de där strumporna skulle ”skydda” mot – de ska ju hålla byxan på plats! Byxjäkeln rullade konstant upp mot knät och mitt stackars ben gnagde mot stidlädren. Jag fick välja – extrempeeling i trav och galopp eller myggbett i skritt. Det blev en blandning.

Men nu har jag alltså lärt mig varför ridstrumpor är extra höga! Learn by doing som sagt. Hahaha!

  
Så till alla er nybörjare där ute – ridstrumpor är ett måste! (Eller knästrumpor i alla fall, H&M har bra pris på tvåpack utan löjliga rutmönster och hutlösa priser.)

Filmklipp från i lördags (galopp med Leon)

Här kommer ett litet filmklipp från i lördags (tack Amanda som ställde upp som fotograf!).

Hur tycker ni att det ser ut? Själv tycker jag att det fortsatt känns lite spänt och jag skulle gärna få en lite lugnare och mer harmonisk känsla och form. Men han håller inte på och mecklar så mycket med munnen eller sträcker upp huvudet som tidigare så jag tycker ändå att det går åt rätt håll 🙂 Världens bästa medryttarhäst!

Torsdagsrapport

Hörrni, jag är tillbaka! Tack för peppen och tipsen. Inspirationen och blogglustan är fortfarande inte på topp men nu har jag i alla fall lite att skriva om!

I torsdags var jag i stallet och hälsade på Leon. Började med att mocka boxen för att därefter hämta en helt och hållet lerinpackad häst. Jag vet inte ens hur han lyckats få lera precis överallt, haha! Men det gör absolut ingenting, när jag åker ut till stallet ser jag alltid till att ha massor av tid. Det tog nog över en timme att få honom ren och reda för uteritt 🙂

 Vi hade stämt ”träff” med medryttaren och hästen vi red ut med sist. Alltid kul med sällskap! Dessutom har jag tagit i sär min säkerhetsväst för att kunna tvätta själva tyget och jag vill inte rida ut ensam utan väst. Vi tog en lite längre, och för mig ny, runda som var superfin! Bra underlag och trevliga vyer. Tyvärr tänker jag ju aldrig på att fota (måste verkligen bättra mig!).

Leon skötte sig bra som vanligt, enda ”gnisslet” var när vi var tvungna att korsa vattenpölar (han hatar verkligen vatten) men vi lyckades ta oss fram till slut 😉

På vägen hemåt finns en jättefin galoppsträcka och eftersom Leon kan bli riktigt het i galoppen (och särskilt med andra hästar i närheten) bestämde vi att (som vi gjort förut) jag rider först och det andra ekipaget håller ett lagom avstånd hela vägen. Men hennes häst blev het och sprang i kapp – och då bara exploderade Leon! Jag satt som på en raket. HELT JÄKLA SJUKT hur snabbt det gick! Efter kanske 200 meter fick jag i alla fall  stopp på honom. Jag blev faktiskt aldrig rädd men jag hann tänka ”vafasen, varför har jag inte västen på mig?!”.

När hästarna lugnat sig lite valde vi att bara skritta hem 😉 Kan säga att de båda var redigt på tårna och trippade runt. Det är lite trist tycker jag att man inte kan galoppera ihop. Leon blir helt enkelt för het (tävlingsinstinkt känns det som, han måste vara FÖRST). Har ni nåt tips kring detta? Vore så mysigt att kunna galoppera tillsammans utan att vara orolig för en explosion.

Avslutar med ännu en selfie. Ingen som bor i södra Stockholm (eller city) och vill leka tränare/fotograf? 🙂

Lördagsrapport

  

**VARNING FÖR VÄRLDENS LÄNGSTA BLOGGINLÄGG**

Började skriva på det här inlägget i morse redan men så gick vi ut i solen och njöt istället. Men nu – bloggtajm!

Igår var det lördag och det innebär Leon-tid för mig. Jag hade lovat att ta insläppet så därför åkte jag ut på eftermiddagen. Annars brukar jag föredra att åka ut på morgonen, det är så mycket lugnare i stallet då och så kommer man hem och har fortfarande dagen framför sig. Nåväl, igår var jag där kl 15 tror jag. Det hade varit fint väder hela dagen förutom någon småskur på morgonen men när jag körde ut ur garaget bara ÖSTE det ner. Inte mycket att göra åt så klart, men trist!
Svängde upp på stallplan en halvtimme senare och det stod inte en enda bil där! Regnet hade avtagit något. Plockade in Leon från hagen och blev direkt löjligt glad av att se honom. Jag vet att jag har sagt det förr men fasen vad jag älskar den där hästen!

Väl inne fick han en rykt och genomgång och jag kunde glatt konstatera att han ser jättefin ut nu. Han har gått ner lite i vikt, blivit av med det värsta av tuffspälsen och ser glansig och välmående ut. Till skillnad från ridskolehästarna är hovarna svala och smalbenen (okej jag vet inte vad hästars smalben heter) är stabila och inte det minsta svullna, geléiga eller liknande. Kliet i svansroten verkar ha gett med sig och nytt tagel har vuxit ut. Fina, fina Leon!

När vi var klara, sadlade och redo hade reget avtagit helt (jippie) men eftersom jag inte hade min säkerhetsväst med mig och inget ridsällskap valde jag att vi skulle rida på volten istället för att rida ut i naturen denna gång. När vi kom dit och jag drog fram två bommar tittade Leon mycket nyfiket, hehe! 

Jag började med att gå med Leon runt vilten ett par gånger och även över bommarna från båda hållen. Inga problem alls. Satt upp och vi började i skritt att öva halt/skritt/halt endast med sitsen. Det går superbra nu och jag ska skriva lite mer om det i ett separat inlägg tänker jag! 

Vi skrittade över bommarna och Leon höll bra koll på hovarna. Vi travade lite och Leon var mycket lugnare än den senaste tiden, han öste inte bara på och jag kunde efter ett tag även öva på att sitta ner i traven bitvis. Jag hade faktiskt tagit med mig gummisnodden att använda om han skulle bli sådär springig med huvudet rakt upp men jag behövde aldrig sätta på den, han gick i hyfsad form ändå.  

Efter några åttor och serpentiner för att känna av att han var med mig travade vi över de två bommarna. Kul – och lätt som en plätt – hälsar Leon! Jag provade även att lägga in en galoppfattning direkt efter sista bommen och DET var ju extra skoj. Provade att ”landa” i både höger och vänster galopp och jag tror att jag fick till det. 

Jag har nämnt det förr men ibland kan Leon bara ”lägga av”. Oftast är det då jag försöker öka från skritt till trav men ibland kan han också bara sakta av från traven. Oavsett om jag försöker driva med sätet eller skänklarna eller båda två och detta försiktigt eller mer betydande så är det som om motorn slocknar. Motorstopp! Ibland lyfter han på svansen, så jag tror att han ska bajsa, men så står han bara där. Jag försöker så klart få honom att gå framåt igen (med bjudning, han gårju  fortfarande men i snigelfart) och funkar inte det bruksr jag vända och testa andra varvet. Ofta är det det som hjälper. Igår tyckte jag att han stannade av så många gånger att jag blev osäker på om han kanske hade ont eller så. 

Så jag hoppade av och bestämde mig för att longera! Det har jag inte gjort förut och inte heller hade jag några redskap med mig (hade ändå inte vetat hur jag skulle använda dem iofs…). Men volten hade jag stängt så jag visste att han inte skulle springa ut och det fanns ett longerspö liggandes. Leon tittade bara nyfiket när jag tog upp det. Jag lät det släpa bakom mig och vi stod och mös en stund. Sedan började vi gå tillsammans och efter en stund flyttade jag mig längre ifrån och lät spöt dra i marken. Leon förstod direkt och skrittade på en stor volt. När jag sa ”trava” så gjorde han det och så ”prrrr” och han saktade ner. Inga konstigheter alls, han verkade inte ha ont eller vara särskilt lat. Vi provade till och med lite galopp, övergång till trav och så galopp igen i båda varven. 

Jag satt upp igen och därefter kom inga fler motorstopp faktiskt! Vi avslutade mestadels i skritt på långa tyglar då jag bara svänger med kroppen (utan tyglar) och övar halt/skritt med sätet igen. Jag satt av, plockade bort bommarna och promenerade upp till stallet.

Leon fick hoppa in i sin nymockade box och äta medan jag borstade igenom honom och kratsade hovarna. Sedan plockade jag in de andra hästarna. Det gick mycket smidigare denna gång. Dels var de färre som skulle in (tre stycken skulle stå ute över natten och tre hade redan tagits in av sina ägare) och bara en skulle få på sig innetäcke. Nöjd och glad kunde jag hoppa in i bilen och köra ut till svärmor för middag!

  
Hörrni, vad tror ni om de här motorstoppen? Jag har funderat och funderat och landat i att 

  • han har ont/blir obekväm (men det ser inte så ut)
  • jag ger motstridiga hjälper (men nu tänkte jag verkligen på att vara tydlig, t.ex. att inte råka dra i tygeln samtidigt som jag skänklar på etc)
  • han är bara lat/vill inte (ja, vad gör man då? Jag adderade bommarna just för att det är något han tycker är kul men ändå bromsade han av, dock aldrig i själva bomövningarna. Jag försöker rida varierat och jag sätter inte mycket press.)

Hur som helst så tycker jag att vi allt som allt hade ett väldigt trevligt pass och jag blir SÅ lycklig av att vara nära den här underbara hästen! Kolla bara!

  

Trav på volten

Här kommer en liten filmsnutt på när jag och Leon travar. Leons ägare är den som filmar och hon coachar oss lite men vill inte höras på film så därav musiken. Som ni ser så var Leons ganska het den här dagen (som alla dagar den senaste tiden ;-)) och ville gärna springa på men jag tycker att det ser gaska trevligt ut ändå.

Vad tycker ni?

Uteritt i solen

lerig3

Jag är helt löjligt glad över vädret som varit så fantastiskt fint den här veckan! Igår kunde jag rida ut i början av kvällen – utan jacka! Hade bara underställströja och en ziptröja över. Underbart!

Efter att jag och Leon nu har tränat på banan alla dagar utom en då jag bara gick på promenad och övade lite från marken så tyckte jag att det var dags att bara rida ut, utan några krav. Leon, som verkar ha blivit världens gyttjeälskare var väldans lerig när jag plockade in honom från hagen, så det tog väl knappa timmen innan vi kom iväg. Under tiden hade Leon somnat av spa-behandlingen 😉 Så, ja, han var rätt så seg den första halvtimmen av vår lilla tur. Det var egentligen först när vi kommit förbi hälften och alltså var på väg hemåt som han vaknade till. Vi skrittade 90% av tiden men drog även några galoppsträckor. Leon älskar verkligen att få galoppera på och sträcka ut lite och frustar hela vägen hem efteråt 🙂

Några bilder från hästryggen:

närbild

utsikt från ryggen   framåt

stallet

Hemma!

Har ni också haft härligt vårväder hos er? Man får så mycket mer energi nu är det börjar bli ljusare, hagarna inte är helt söndergeggade och man slipper otympliga ytterkläder!

Tips för nybörjaren – hantering

tillit

Jag fick ju en fråga av en av er läsare för ett par dagar sedan. Rebecka, som hon heter, ska få låna en häst över sommaren och då hon är nybörjare (vet ej hur länge hon har ridit) så ville hon gärna ha tips på övningar. Här tror jag att ni läsare har mer att tillföra än jag men jag kan i alla fall börja med att tipsa och så får ni lägga till i kommentarerna 🙂

Eftersom det självklart finns oändligt mycket man kan göra med sin häst så tänkte jag dela upp detta stora ämne lite och börjar med det (kanske) självklara: hantering.

Jag tycker att det är viktigt att man är lugn i sinnet, och vet att man har god tid på sig när man ska handskas med hästar. Oro och stress förs snabbt över till hästen och det blir inget vidare, så lämna allt sådant hemma (eller i alla fall utanför stallet)!

Innan jag går fram till hästen så förbereder jag så att allt jag behöver är lättillgängligt och i ordning. Grimma och grimskaft i handen, ryktlådan på rätt plats (och med alla redskap i) etcetera.

Det första jag gör innan jag går fram till en häst är att iaktta. Stå den i en flock med andra hästar, stå den och äter, ser den lugn eller stressad ut? Är hästen mitt i en lek eller en fight med några andra så är det helt enkelt inte en bra tid att gå in. Är det en matgalen häst som precis fått sin lunch är de kanske inte heller läge.

När hästen verkar lugn och belåten så börjar jag med att lugnt hälsa på hästen (som står i hagen eller boxen). Det gör jag genom att närma mig långsamt och sedan stanna ganska nära men inte röra vid den. Står man bara tillräckligt länge så brukar hästen bli nyfiken och komma fram och sniffa lite. Då klappar jag lugnt längs halsen, pratar lite. När jag känner att det är läge så tar jag lika lugnt på grimman. Klappar och pratar lite till.

Sedan leder jag hästen till stallgången eller var ni nu står för att göra i ordning hästen.

hämta hästen

Jag tycker att man ska binda upp hästen (dock med säkerhetsknut/hasp som enkelt lossnar). Jag brukar sedan låta hästen titta/lukta på borsten innan jag börjar. Har man tagit det såhär lugnt och metodiskt så brukar de flesta hästar vara väldigt med på banan och gärna stå stilla och bli ompysslade. Efter att du har gått igenom hela kroppen (känt efter att det inte finns några konstigheter, sår, svullnader, kallt/varmt), ryktat, kratsat hovar, sadlat och tränsat så är det snart dags att sitta upp. För mig är verkligen lugnet A och O. Det finns dem som ”slänger på” sadeln men jag tycker inte det är juste. Ta det lugnt och spänn ett hål i taget, och från båda sidor. Anpassa stigbyglarna redan nu.
rykta

Oftast (alltid med en för mig ny häst) väljer jag att leda hästen en bit, kanske i fem-tio minuter, innan jag sitter upp. På så sätt får jag direkt en känsla om hästen är lugn, lyhörd, spänd eller så och kan anpassa mig efter det. Jag går alltid på hästens vänstra sida och den ska gå snett bakom-bredvid mig, varken före eller efter. Jag brukar testa att stanna och variera min hastighet för att se att hästen följer med. Kanske kan man få en morotsbit på vägen också om man är duktig 😉

leda hästen

Det här med att promenera ihop tycker jag är en superbra grej! Jag skulle verkligen vilja tipsa nybörjare om att promenera med för er nya hästar. Och är det en häst du ska rida mycket (t.ex. för att du har blivit medryttare) så ta en långpromenad tillsammans innan du sitter upp första gången. Jag gjorde så med Leon och tycker att det var ett utmärkt sätt att lära känna varandra. Man bygger verkligen upp tillit från marken! Då behöver du alltså inte slänga på all utrustning, utan bara grimma och grimskaft (alt. träns), en ryggsäck med picknick och ni är good to go!

promenad

Hoppas detta var till hjälp Rebecka. Nästa inlägg handlar om uppvärmning! Hur är det med ryktning och så förresten, är det något ni vill att jag ska skriva mer ingående om?

Lektion nr 64

GLAD PÅSK på er alla!

lektion1

Igår, skärstorsdag, så stod hoppning på ridskoleschemat. Av någon outgrundlig anledning fick vi dock inte hoppa utan det blev markarbete istället (en ganska stor besvikelse då jag lyckats få med mig Andreas just för att han skulle få se mig HOPPA). Nåja. Jag red Queen igen. Hon är en riktigt härlig häst med fantastiskt trevlig skritt och trav och känslig för skänkeln (älskar det, jag vill helst bara kunna spänna vaden lite så ska hästen förstå vad jag vill, och sådan är hon).

Detta blev också premiären för mina ridstövlar! Berättar mer om det sen 🙂

Lektionen var väldigt ”basic” och jag tyckte att den tyvärr var lite tråkig. Andreas sa i bilen efteråt att ”Varför vill du betala för att gå på led? Ni gör ju samma saker som för ett år sedan.” Och jo, den här gången kan jag hålla med om att det var lite… outvecklande kanske. Vi red på fyrkanten och på volter i skritt och trav men det var liksom inget särskilt fokus (typ öva ställningar eller så). Efter ett tag skulle vi börja rida in mot trekvartslinjen genom skänkelvikning för att sedan skritta över bommar och sedan göra en skänkelvikning ut mot spåret igen. Jag tittade på lektionen innan (som gjorde samma övning) och där vägrade Queen att gå över bommarna flera gånger så jag var beredd och noga med att driva på och rama in henne. Hon vägrade bara en gång, och då slog jag en volt och gick på igen utan problem. Dock så hade hon noll koll på hovarna! Oavsett hur långsamt eller snabbt vi kom in, och hur jag försökte göra henne uppmärksam, så slog hon i! Är inte det lite konstigt?

lektion3

Andreas filmade och det ni ser är alltså mina två första försök i skritt. Jag tycker att det gick rätt så bra faktiskt!

Därefter fick vi göra samma övning i trav men på grund av en del tekniska problem så får jag vänta lite med det klippet, för nu blir det promenad med Sintra och sedan ska vi göra oss i ordning för att åka på middag!

Hur tycker ni att det ser ut?

Ps. Svara gärna i min lilla undersökning (klicka här) om vad du vill hitta här på ryttarlivet.com! 

Första barbackagaloppen (på film)!

Jag har ju lovat er att ni skulle få se hur det såg ut när jag tog mina första skumpiga galoppsprång barbacka. Och tja, vackert är det ju inte. Det var verkligen med skräckblandad förtjusning jag testade detta, hahaha!

Jag ska helt klart rida barbacka igen men nästa gång ska jag göra en halsrem av ett stigläder eller liknande (tusen tack för tipsen!) för jag var sååå rädd att dra Leon i munnen och han har knappt någon man att hålla i.

Enjoy 🙂

Jag tycker verkligen att alla ska testa att rida barbacka (men gärna under kontrollerade former till att börja med, t.ex. vid longering) i början av sin ridkarriär (och senare också för den delen), för det är en heeeelt annat känsla! Man känner verkligen hästen och jag upplever att vi blev starkare som ett team. Vi jobbade som ett istället för som två olika delar som försöker samarbeta. Det kanske låter flummigt men jag hoppas att ni förstår hur jag menar. Leon verkade också ha väldigt kul den här dagen. Win-win!

Lektion nr 63

  

I söndags fick jag chansen att rida en extra lektion då en tjej var tvungen att avboka. Och jag är ju inte den som säger nej till en chans att få sitta i sadeln! 😉

Jag fick rida en liiiten 11-årig ponny vid namn Grynet. Hon rider aldrig i min vanliga grupp så jag hade ingen aning hur hon var men det visade sig snabbt att hon var en riktig stjärna. Hon kom nästan direkt till fin form och hade bra bjudning. Hon var som finast i skritt och en lugnare trav och blev lite mer ”springig” i de snabbare gångarterna, men lyssnade väl till hjälperna.

Fokus för lektionen var skänkelvikningar (jo, jag börjar bli rätt trött på dem nu). Det är verkligen inte så lätt som det ser ut! Som vanligt gick det helt okej i skritt men i trav hamnar jag lätt i nån svajig fram-och-tillbaka-grej och det går lätt över i skritt eller helt enkelt en halt. Det jag inte riktigt får till är att behålla stödet och rakriktningen i yttersidan. Jag tror jag behöver någon som faktiskt förklarar exakt hur man ska göra, steg 1 till 5 liksom. Det är något som jag saknar lite med denna instruktör jämfört med min förra. På förra ridskolan gick alltid ridläraren igenom övningen innan vi fick testa, här är det lite mer ”gör skänkelvikning från C till E”. Som tur var finns ju google, och där hittade jag:

Hjälperna för skänkelvikning:

  • Innertygeln ställer hästen från rörelseriktningen.
  • Yttertygeln reglerar ställning.
  • Innerskänkel är sidförande. Den ska ligga i normalläge eller där den behövs (då menar jag att den ska ligga på den del som behöver påverkas)
  • Ytterskänkeln är framåtdrivande och tillsammans med yttertygeln avslutar den rörelsen.
  • Vikten ska vara mitt på hästen men man ska följa med i rörelsen.
  • Blicken ska vara dit ryttaren ska, därav får du med vikten också.
    (Källa)

Mina problem är tyglarna (båda, haha!), ytterskänken (som jag glömmer av) och vikten (jag liksom lutar för att hjälpa till när det inte går som det ska, och då blir det bara pannkaka). Även om jag är trött på skänkelvikningar nu så är det bara att nöta, nöta, nöta. Fasen så nöjd jag kommer bli när de sitter som en smäck!

Lektionen avslutades på de stora volterna där vi fick trava längs den öppna delen (inåt ridhuset) och galoppera på den stäng delen (den mot kortsidan). Här var Grynet klockren och vi satte samtliga fattningar på första försöket. Det jag måste öva på i galoppen är att sitta ner i sadeln och följa med (fick tipset av någon av er att ”gnugga sadeln”) – just nu är det lite för studsigt.

Tyvärr fanns ingen på plats som kunde fota eller filma och mina selfies blev i sämsta laget. Jag skulle behöva en ponnymamma som alla de andra på ridskolan, någon som har en på lager? 😉

Lektion nr 62

  

I torsdags fick jag äntligen chansen att rida fina Queen igen. Jag har en förkärlek för halvblodsston runt 160-170 i manken alltså… (men don’t get me wrong – Leon är alltid nr 1 ;-)).

Jag har fått tänka efter ordentligt för att komma ihåg vad vi gjorde i torsdags för jag kommer mest ihåg känslan av att vara glad över att få rida Queen och att det gick hyfsat bra. Det var mycket fokus på att flytta undan för skänkeln, alltså samma övning som sist där vi skulle hålla bakdelen innanför spåret. Vi övade också på att minska och förstora volterna genom skänkeltryck. Med Queen gick det som en dans, svårare var det förra veckan med Arabella. Lustigt ändå, då Arabella säkert väger hälften så mycket som Queen och jag därför trodde att hon skulle vara ”lättare” att jobba med 😉

Vi testade också en ny övning där fyra koner var placerade i en fyrkant. Vi skulle gå längs de raka linjerna mellan konerna och när vi kom fram med bogen, flytta hästens bakdel och på så sätt hamna i rätt läge för att ta oss till nästa kon.

ridövning flytta undan för skänkeln

Det här var en superbra övning tyckte jag där man fick tänka på att ha god bjudning och vara helt rakriktad mellan konerna för att sedan hitta stöd i båda tyglarna, föra ut hästens bakdel med innerskänkeln samtidigt som man stöttar upp med ytterskänkeln.

Vi alternerade med en annan övning runt samma koner. D skulle vi istället ”slicka konerna”, alltså vända så fyrkantigt som möjligt (det är lätt att man flyter ut i en volt och det skulle nu undvikas).

Här gäller det att hålla hästen rak, ställa något innåt men hålla kontroll med ytterhjälperna så att hästen inte hamnar i en stor båge. Man ska svänga snävt och hela hästen ska följa med. Det blir alltså motsatsen till övningen ovan kan man säga.
ridövning hörnpasseringar skarpa svängar

Om man inte tänker sig för blir hörnpasseringarna mer i denna stilen, nån form av halvcirklar:

dåliga hörnpasseringar

Dessa övningar testade vi i både skritt och trav och vi alternerade mellan de båda.

Allt som allt en lärorik, kul och svettig lektion med nya övningar som jag även vill testa med Leon framöver!  

 

Trav- och galopparbete på volten

Förrförra helgen var Andreas med till stallet. Jag skrev ett litet inlägg (finns att läsa här) om hur vi jobbade på volten och att vi inte riktigt fick till det som vi kan när vi är som bäst, men jag vill ändå visa er hur det såg ut (för jag har ju inga filmer från de bra passen trist nog).

Jag vet att Leon inte går i nån superform och just den här dagen ”mecklade” han dessutom en del med munnen emellanåt. Jag träffade ju Leons ägare igår och vi tittade gemensamt på filmen. Hon tyckte att det var kul att se att vi hade utvecklats som ekipage men bad mig att sänka tempot. Hon sa att han inte ser helt avslappnad ut och att det blir ganska ”slängigt”. Jag hade själv inte känslan av att det gick fort fram när jag satt där men när jag tittar på filmen så ser jag absolut att vi skulle kunna ta ner tempot och hitta en jämn och fin takt, inte minst i traven. Hon tipsade mig om att högt för mig själv räkna 1-2-1-2-1-2 och det ska jag absolut testa nästa gång!

Hur tycker du att det ser ut?


Ni får gärna komma med synpunkter, har jag för korta tyglar, för dåligt stöd? Och jag vill gärna höra vad ni tycker i övrigt, både bra och dåligt!

Och hörrni, om ni tittar noga ser ni att jag byter galopp där i åttan (mäkta nöjd med mig själv, haha!)!

Filmbevis från min första barbackaritt

Det är så himla kul att jag har filmbevis från min allra första barbackaritt och jag hoppas på att inom ett par månader eller så kunna titta tillbaka och skratta åt detta. För det är inte vackert, jag vet. Det var skumpigt – och halt – och ovant – och läskigt. Men jag gjorde det!
Och ingen är gladare än jag!

Jag gissar att ni är nyfikna på hur det såg ut? 🙂

Vi började med att öva halt på långa tyglar. Jag tycker att det här är svårt och har inte helt förstått hur jag ska göra (hur gör ni?). Jag brukar andas ut, luta mig lite bakåt och typ ”sjunka ihop”. Vet inte om det är rätt eller fel men Leon verkar mest känna det där med andningen. Såhär såg det ut i alla fall!

Efter att vi hade gjort detta och jag kände att jag hade kontroll på läget ville jag testa att trava lite. Och därefter fick jag blodad tand och testade galopp också. Jag vill bara stämma av med Leons ägare först (hon godkänner alla filmklipp jag lägger upp) men förhoppningsvis får ni se klippet snart. Viss skrattvarning å det klippet kan jag säga…

Jag måste än en gång hylla Leon till skyarna, en bättre medryttarhäst hade jag nog aldrig kunnat hitta! Så snäll och lyhörd. Han tycker att det är så kul och var superpigg (men han tycker också att jag är sjukt klumpig och undrar vad sjutton jag håller på med emellanåt) men tar det ändå lugnt så att jag inte faller av. En stjärna till häst med ett stort hjärta. Älskade Leon!

Min första barbackaridning

barbacka1

Minns ni när ni red barbacka första gången (om ni gjort det)? Jag minns det som igår! Eller förrgår. För det var då det skedde 😉

Vädret var lika härligt som förra helgen, strålande sol mot en blå himmel. Andreas följde med ut till stallet (två helger i rad, wow vilken kille!) och jag fixade med Leo utomhus. Vilken fröjd att få stå ute i solen och rykta istället för det mörka, fuktiga och kalla stallet!

Jag har ju varit sugen på att rida barbacka ett tag och nu när Andreas var med och vi ändå skulle ta en lugn promenad så kändes det som rätt tillfälle. Jag stod i sadelkammaren och funderade på om man skulle ha nåt schabrak eller nåt, men sen tänkte jag ”baracka är ju ändå barbacka” så de blev ingenting förutom träns. Jag satt upp – och ångrade mig på en gång! Fy sjutton så halt det var! Det kändes som att jag skulle halka av direkt, och då stod vi ju bara still! Men jag vågade såklart inte säga till Andreas att vi borde vända tillbaka och hämta stallet så jag bestämde mig för att våga skritta i alla fall, och skulle det inte gå fick jag väl hoppa av och gå bredvid helt enkelt. Inte mer med det.

Vi skrittade längs de fina ridvägarna. Leon är så rolig, han håller stenkoll på Andreas och vill absolut inte att han försvinner ur sikte. Då stannar han och spejar omkring sig tills han hittar honom igen! Efter en halvtimme hade jag mot alla odds faktiskt vant mig lite och det kändes inte riktigt lika obehagligt att rida barbacka. Vi bestämde oss då för att ta oss till volten så att jag kunde få prova på lite trav.

Och ja, vad ska man säga? Skräckblandad förtjusning! Jag är ju en riktig fegis och även om förnuftet säger att det inte är någon fara att åka av (Leon är världens snällaste, 147 hög och dessutom har jag både väst och hjälm) så är jag LIVRÄDD för det.

barbackagalopp barbackatrav barbacatrav2 barbackatrav3

Hur gick det då? Jo, jag flög ju både hit och dit kändes det! Jag skulle kanske inte ha ryktat så noga innan vi drog iväg 😉

Efter lite skumpig trav (se ovan) fick jag blodad tand och tänkte att jag måste ju testa galopp också! Och den lyckades Andreas fånga på film. Lägger upp den imorgon så får ni se!

barbackaklapp

Leon var så himla snäll och fick både klappar och morötter som tack för ännu en underbar dag tillsammans.

Vi avslutade med lite frihetsdressyr/ledarskapsövning då jag satt av och gick bredvid honom. Han går helt lös men måste följa och lyssna på mig. Vi lyckades både skritta, trava, galoppera och göra halt! Backa har han inte riktigt greppat än, men det kommer tror jag. Skam den som ger sig! Tyvärr hade inte Andreas kameran upp då, så det får bli en annan gång.

Jag säger det igen. Världens. Bästa. Häst! ❤

Arbete på volten

Hej vänner,

Tänkte visa två fina bilder från gårdagen. Visst är han fin, Leon? Som jag skrev igår så var han väldigt framåt och inte så intresserad av att ”göra rätt” igår. Jag är inte riktigt van vid det utan han brukar själv söka sig till fin form i både traven och galoppen. Men så var det alltså inte denna gång, lite typiskt när jag hade publik med kamera och allt. Oavsett så tycker jag att vi fick till ett trevligt pass, om än inte i den klass som jag vet att vi båda kan!

Hur tycker ni att det ser ut på bilderna?

150308i 

150308h
L
eon ”mecklade” en del med munnen, framför allt i galoppen, så jag undrar om jag kanske hade för korta tyglar? Sedan måste jag fortsätta arbeta med det här att få fötterna att peka framåt istället för utåt… Men jag är liksom byggd med utåtfötter, haha! Någon som känner igen sig i detta?

Älskar verkligen nedersta bilden, superfin! Synd att Andreas ogillar att fota för annars hade han ju gärna fått följa med varenda gång 😉

Årets bästa söndag? Härlig uteritt med sällskap!

150308a Idag följde Andreas med ut till stallet. Förhoppningen var att vi skulle hitta en häst som han skulle få rida på (ja, han har blivit sugen på att rida nu han med!) men vi fick inget napp. Därför utrustades han motvilligt med min kamera (han avskyr att fotografera) och så gav vi oss ut i naturreservatet. Vädret var helt fantastiskt idag, inte ett moln på himlen, ljumna vindar (!!) och en sisådär 15 grader i luften. Helt otroligt och alldeles, alldeles underbart!

Först kändes Leon lite seg och feg. Han ville inte gå i lera eller i eller nära minsta vattenpöl och han hade ingen vidare bjudning. Det ser torrt och fint ut på bilderna med vid vissa partier var det mer träskartat och då har man faktiskt inget annat val än att ta sig fram tycker jag. Leon tycker att man kan vända hem istället. Nåja, fram kom vi till slut och när vi kom till stubbåkern så blev det fart i karln! Leon blev på sitt allra bästa springhumör så vi tog några rundor i galopp och han frustade nöjt.

150308c

Sedan begav vi oss i lugnare tempo mot havet. Jag har ju hört att det ska finnas en strand där man till och med får bada med hästarna. Nu är ju Mr Leon inget vattendjur direkt som ni ju förstått men JAG älskar vatten! Det här var så nära vi kunde komma, det var mycket konstigt och väldigt läskigt hälsar Leon. Som tur var hittade han lite tallbarr att tugga på. Tydligen jättegott. Så förhoppningsvis får han goda minnen med sig hem från havsturen ändå 😉

150308e

Att rida ut en dag som denna är verkligen livet! Jag kan inte tänka mig något bättre sätt att ha spenderat denna söndag än med Andreas och Leon. Bara Sintra saknades (hon är hos mormor och morfar tills jag kommer tillbaka från nästa jobbresa).

Vi avslutade med att rida några varv på volten eftersom jag ville visa Andreas hur mycket vi har lärt oss! Leon var fortsatt pigg men han var inget vidare intresserade av fingymnastik. Han ville mest springa av sig. Lite synd då han de senaste gångerna varit så otroligt fin på banan och jag ville ju så gärna visa er bild och film på det! Några bilder och någon snutt blev det i alla fall, som ni såklart få ska se.

Men nu kallar tvätten (urk!).

Ps. Vad gillar ni mina nya röda ridbyxor? Ett av fynden från GHS 🙂

5 anledningar att börja rida

Funderar du på att börja rida? Eller har du ridit som barn och är i valet och kvalet om du ska börja igen? Oavsett så är svaret – KLART DU SKA!

Här kommer fem anledningar till varför jag tycker att DU ska börja rida (igen):

1. Kommunikationen med djuren
Det är något visst med att kommunicera utan tal. Att lära sig läsa av en annan varelse och att ”tala” med den genom sitt eget kroppsspråk. Det är skönt att slippa hitta ord på saker och ting och det är lärorikt att lyssna (se, ta in) mer än du talar. Det här är något jag tror hjälper dig även i kommunikation med dina medmänniskor. Du lär dig att känna av och känna in, och att läsa kroppsspråk. Det kan säga så mycket mer än de ord någon uttalar.
IMG_6340

2. Frisk luft!
Du kommer ta dig ut i ur och skur. I gassande sol och i snöstorm. Och vet du? Du kommer älska det varje gång! Att komma ut i dagsljus även när vädergudarna är emot dig kommer ge dig massor av energi. Ny frisk luft i lungorna, solstrålar i ansiktet och väderbitna kinder. Det här är guld för både kropp och knopp!
uteritt1

3. Mindfulness (att vara här och nu)
När du är med och kring hästar försvinner världen runt om. Det är ganska självklart, för dessa stora djur kräver din fulla uppmärksamhet. Är du inte ”med” i boxen eller på hästryggen kan något lätt gå snett och bli farligt. Det kan låta läskigt, men det kommer helt naturligt. Det finns ingenting jag upplever så avslappnande som att rykta en häst till exempel. Du är där och då och ingen annanstans. Din hjärna får vila och du är ett med nuet.IMG_5471

4. En hobby
När du börjar rida kommer du med största sannolikhet bli helt fast! Du kommer börja sluka böcker och tidningar om hästar och ridning, du kommer läsa bloggar och följa hästkonton på instagram. Du kommer prata och drömma häst. Du har fått en hobby helt enkelt! Även om du kanske bara rider en gång i veckan så kommer denna hobby göra ditt liv lite roligare även de andra 6 dagarna. Jag lovar!
IMG_5996

5. Motion
Ridning kan inte jämföras med ett stenhårt styrke- eller spinningpass men visst kommer du träna! Du kommer flåsa och svettas och du kommer bli starkare i framför allt underkropp och bål.
IMG_5478

Vem vill inte bli en bättre kommunikatör, få frisk luft, meditera, ha ett fritidsintresse och så dessutom bli hälsosammare på köpet? Ridning kommer ge dig allt det här och det är det som gör det så härligt!

Kommentera gärna med fler anledningar att börja rida. De bästa publicerar jag längre fram i ett nytt inlägg (självklart med länk om du har egen blogg).

Och har du nu övertygats om att börja? Här har jag samlat mina bästa nybörjartips: https://ryttarlivet.com/borja-rida-som-vuxen-allt-for-den-vuxna-nyborjaren/

Att välja ridskola, del 2

För en tid sedan skrev jag en checklista för dig som ska välja ridskola. Jag lovade även att berätta varför jag har bytt ridskola under mitt första år och varför, samt en lite utvärdering av de ridskolor jag provat på.

I december förra året startade min ridsaga med att jag fick en termin ridlektioner i födelsedagspresent av min sambo (världens bästa present och världens bästa sambo för övrigt!). Han hade preliminärbokat in mig på en ridskola långt från stan men eftersom vi inte hade bil då och kommunikationerna dit var dåliga valde jag att försöka hitta en annan ridskola, närmre vårt hem. Jag googlade, mejlade och ringde runt till alla ridskolor inom 40 minuters avstånd. Nästan inga hade nybörjargrupper för vuxna (från nivå 0 alltså) och de som hade det var fullbokade med lång kö. Men så fanns det en plats på en av de ridskolor som finns i Stockholm city (city och city, men det räknas till innerstaden i alla fall) och det blev där jag började.

Efter en tid där kände jag att jag satt fast, vi kom inte framåt och jag kände att det saknades engagemang och intresse i att ta oss vidare. Det är en högst personlig åsikt, för jag vet att de andra i min grupp var nöjda som det var – men för mig som hade lite högre ambitioner – kändes det inte som ett alternativ att stanna kvar. Det var också annat som spelade in, som en väldigt sen ridtid och att hästarna hade mycket begränsade möjligheter att gå ute.

Här följer en utvärdering av de tre ridskolor jag provat och varför och hur jag hamnade där jag gjorde. Varje ridskola representeras av ett fantastiskt halvblodssto – dessa hästar alltså – vilka hjältar!

* * *

wpid-140118_7_b.JPG

RIDSKOLAN I STAN
+ enkelt och nära att ta sig till
+ hästarna (och ponnys) står i stora boxar
– dyrt (380 kr/60 min)
– mycket begränsad utevistelse
– hästarna reds inte tillräckligt mycket/ofta av duktiga ryttare
– lektionstiden (kl 21-22) var sen och som sista lektion fick vi ofta börja för sent men sluta i tid (alltså färre minuter ridtid än vi betalat för)
– mörkt ridhus
– inga ambitioner/planer för varken grupp eller på individuell nivå

* * *

En kompis hade precis bytt ridskola till en stor och välkänd anläggning utanför stan. Där fick jag möjlighet att provrida och efter två gånger där bytte jag. Här var hästarna bättre utbildade (eller bättre ridna) och jag utvecklades snabbare. Men allt har sina plus och minus och jag vart fortfarande öppen för andra alternativ.

* * *

20140309-120118.jpg

DEN STORA RIDSKOLAN

+ stor och fin anläggning
+ god möjlighet till utevistelse för hästarna
+ fint ridhus
+ välridna hästar
– hästar och ponnys står i spiltor
– mycket stök och spring i stallet (= synd om hästarna)
– dyrt (350 kr/60 min)
– långt från stan

* * *

En tjej i min grupp red dubbelt, på ”vår” ridskola och på en annan, på andra sidan av stan. Hon tyckte att de höll samma standard men med två stora skillnader – ett tydligare fokus på mål för varje grupp/nivå och ett betydligt billigare pris på den ”andra” ridskolan. Den här ridskolan drivs helt och håller ideellt. Jag har provridit där två gånger och det krävs mer än så för att kunna avgöra vad jag tycker om ridskolan. Men – nu har jag i alla fall bokat in mig där inför vårterminen och jag hoppas och tror att det kommer bli bra.

* * *

IMG_6338
DEN IDEELLA RIDSKOLAN
+ fint ridhus med servering
+ trevliga hästar
+ hästarna står i box
+ möjlighet till utevistelse
+ billigt (200 kr/45 min)
+ tydliga mål för samtliga grupper
– små hagar
– ponnys står i spiltor
– långt från stan

* * *

*Jag har valt att inte skriva ut namnen på ridskolorna/anläggningarna då jag inte tycker att det är relevant för blogginlägget. Det är viktigt att påpeka att det här är mina personliga åsikter, vad jag tycker är bra kan någon annan tycka är dåligt och tvärtom. Vi värderar alla olika saker efter våra egna mått och det här speglar min bild.

Om du söker ridskola i Stockholm och vill veta vilka jag har besökt och vad jag tycker om dem kan du kontakta mig på ryttarlivet@gmail.com. 

2014 – mitt första år som ryttare – på film!

Det som är så kul med den här bloggen är att jag har haft den från min allra första ridlektion och fram till idag! Jag har matat den med text och bild och visat er båda framsteg och bakslag. Några filmer blev det också under mitt första år i sadeln, och så här såg det ut:

Lättridning i mars:

Efter två timmars ryktning fick man det här till tack 😉

Lektion nr 24 i maj:

Underbar ridning i Toscana i juli:

Lektion nr 39 i slutet av september:

Rider lektion för Nina Rademaekers i oktober och övar nedsutten trav utan stigbyglar:

Trav & galopp i november (tips: stäng av ljudet för musiken är hemsk!)

Lektion nr 52 i december: trav-halt:

och trav-galopp under samma lekton:

Försök till kadriljridning i slutet av december:

Programridning 28 december:
Del 1:
Del 2:

Ni får gärna både ställa frågor och kommentera på det ni ser – jag lovar att svara er alla 🙂

2014 var fantastiskt kul. Mitt första år i sadeln, då jag gick från att inte ens kunna eller våga kratsa en hov eller göra halt till att bli medryttare, galoppera i Toscana och rida kadrilj med skänkelvikning! Nu ser jag fram emot nya äventyr under 2015!

Min första programridning – så gick det

Klockan 09:00 var jag på plats för att bygga staket. Där träffade jag Emma, den andra ryttaren som skulle rida Pommac före mig. Emma var verkligen supergullig. Hon hade ridit på ridskola i tio år (nu 17 år gammal) och var van att rida Pommac (dock aldrig på tävling). Vi hjälptes åt att hämta in honom från hagen och rykta, sedan var jag tvungen att avlägsna mig för att agera funktionär på framridningen (som skedde i ”lilla ridhuset” medan programmet reds i ”stora ridhuset”).

Strax före tolv kom Andreas, jag bytte om till tävlingskläder (som jag skramlat ihop i garderoben kvällen innan) och på vägen till ridhuset var jag tvungen att ”gå banan” en sista gång.

övar på banan

Vi kom precis i tid till Emmas ritt och hon gjorde det superbra! Några småmissar men i det hela väldigt snyggt och kontrollerat. De belönades med 63,8% om jag minns rätt!

Så fick jag sitta upp i lilla ridhuset. Tvekade på om jag skulle behålla lädren som de var (långa) eller korta lite men de fick vara.

framridning1

Travade, galopperade i båda varven och övade trav-halt. Jag kände att han inte var alls lika pigg som när jag red honom i förrgår men det kändes ändå helt okej – vi skulle ju ha en halvtimme på oss att öva där inne ändå. Men så efter tio minuter ropar de in mig! Tydligen har några strukit sig och utan att vi har fått info så ligger man före i schemat. Jag tappade fokus, fick rida in i stora ridhuset för ytterligare framridning i fyra minuter.

framridning2
På väg från lilla till stora ridhuset

Där inne var han seeeeg som kooooola. Som ni vet har jag lite svårt för att driva på, jag vill liksom inte vara för ”hård” mot hästen, så seg häst och försiktig ryttare = ingen bra kombo. Till slut var det dags att rida in på banan, jag tog någon volt och sådär och sedan visslade det till.

Och så här såg det ut när jag red mitt första dressyrprogram, LC:2! Tyvärr dog kameran mitt i men Andreas lyckades få igång den igen så det är bara ett par sekunder som saknas(men därav två klipp).

Del 1:
Del 2:

Som ni ser hade vi problem med bjudningen från början till slut 😦 Jag hade inte alls räknat med det och det tog liksom all min tankekraft att försöka få igång honom – vilket gjorde att jag missade andra travvolten och sedan fick hjärnsläpp och fick fråga domaren vad jag skulle göra härnäst…. Två fel och sex poängs avdrag alltså. Med den dåliga bjudningen var det i stort sett omöjligt att få igång galoppen (som ändå funkat bra i lilla ridhuset) och vi fick väl till ett halvhjärtat försök i högern men misslyckades helt i vänster galopp och travade oss igenom övningarna istället.

Resultatet blev 48,04%, alltså ej godkänt, vilket jag såklart inte alls är nöjd med. Hade bjudningen varit där är jag säker på att programmet hade flutit på och jag hade sluppit blackouter, då hade vi kanske hamnat mellan 50 och 60 någonstans och det hade jag varit nöjd med. Det får helt enkelt bli målet för nästa gång (om det blir någon nästa gång).

Jag vill jättegärna höra vad ni tycker – hur ser det ut? Skriv allt ni ser, tycker och tänker – bra som dåligt! Ni är mitt bollplank och min kunskapsbank eftersom jag inte har något ”team” runt mig med hästkunniga tränare/familj/vänner.

Det jag ÄR nöjd med är att jag vågade göra det här efter precis ett år i sadeln. Att jag red igenom hela programmet, trots missar. Och att jag i alla fall var glad både före, under och efter! Slö-Pommac belönades med en hel påse morötter efter ritten. Jag belönades med största möjliga meny på MAX. Tror aldrig jag har varit så hungrig förut!

Isabella Pommac 2

Såhär i efterhand tar jag med mig en del lärdomar:

1. Ha någon ridkunnig på plats som kan coacha dig under framridningen. Jag visste inte vad jag skulle göra, hur, hur det såg ut eller något. Kanske hade jag kunnat få tips på hur jag skulle sätta fart på honom till exempel, eller en påminnelse om mantrat som glömdes bort så snart jag red in i stora ridhuset (ARMAR-BEN-LE). Alla andra ryttare hade ponnymammor, vänner och/eller eller tränare som tipsade och supportade. Jag hade såklart världens bästa Andreas på plats som supportade och filmade – men några tips på vägen kunde han inte riktigt ge 😉

2. Rid med sporrar (i vart fall om ryttaren som ridit din häst innan red med det) Pommac var väldigt skänkeldöd (eller i alla fall skänkelokänslig) och jag insåg inte vad det berodde på förrän efter när Emma kom förbi och hade sina snygga röda sporrar på sig. Säkert var han lite trött/seg också och tyckte att han redan hade presterat efter 45 minuters uppvärmning och sin första ritt. Att då ridas av mig en halvtimme till var kanske inte lika skoj.

3. Var beredd på att du får rida fram före/efter din tid. Jag var så himla inställd på mitt startnummer 020 (som på morgonen blev (021) och min tid 12:48 att jag blev helt tagen på sängen när jag plötsligt skulle in på banan redan vid halv ett. et blev stressigt och jag hann inte förbereda mig som jag hade tänkt.

4. Klä dig snyggt – ja, jag tror faktiskt att det förbättrade min hållning lite att få på sig kavaj och grejer!

Förberedelser inför min första programridning och nya besked

pommac och jag
Pommac och jag

Innan jag berättar om dagens programridning tänkte jag uppdatera er på det som skedde INNAN och som jag inte hunnit med att blogga med då all tid har gått åt att vara nervös….

Som ni vet har jag den senaste tiden mentalt förberett mig (och övat in) LB:2 men när jag kom till min lektion i förrgår fick jag veta att det skulle bli kort bana och därmed LC:2. Så det var bara att lära om! Fördelen är att programmet är enklare – här finns inte arbets vs mellantrav och arbets vs arbetsgalop och volterna är större. Nackdelen? Att lära in ett helt nytt program på en och en halv dag (fick lite smått panik där för en stund). En timme med instruktör hade jag, sedan en timme själv och därefter en dag emellan så programridning idag söndag.

Hur gick fredagens lektion då? Tiden gick ju så snabbt, det är svårt att lära in ett nytt program och hinna testa alla delar på bara en timme men vi gjorde så gott vi kunde. Ridläraren var ny för mig, det var hon som skulle hålla i kursen som blev inställd. Pommac som jag bara ridit en gång tidigare var en riktigt stjärna, han hade jättekul med öronen spetsade och bra bjudning.

öva program

Jag fick öva på att hålla in och böja armarna, och att försöka göra ordentliga vägar (ojoj vad jag genar!). Här är en liten filmsnutt. Tyvärr fick jag lova att plocka bort ljudet men ridläraren säger ungefär ”slarviga vägar, tänk på armarna!”.

Det jag ser på filmen men som vi inte pratade om då är fötterna (hallå de pekar raaaakt ut!!). Jag fick något av en uppenbarelse igår kväll när jag såg den här filmen och insåg att jag ska vrida om BENET – inte foten! Det kommer ta tid att lära om men jag försökte följa bästa Idas råd idag och tänka på tre saker (det fick bli ARMAR-BENEN-LE). Tyvärr gömde jag bort det så fort jag kom in på banan 😉 Hahaha!

Hur som helst, till vår ensamma timme (efter lite lunch däremellan) bestämde jag att ta av mig säkerhetsvästen (jag insåg efter att ha tittat på filmer från Toscana i somras att jag blev mycket mer följsam utan den, och Pommac är verkligen sinnebilden av en luuuugn häst – men självklart  –  allt kan hända).

Vi delade dessvärre ridhus med tio andra ekipage 45 minuter av 60, ganska stökigt (jag trodde att vi skulle f vara ensamna eller dela med kanske en). De sista 15 minuterna var det i alla fall bara vi och vi red igenom hela programmet en gång och lyckades med alla olika gångarter och volter (dock med slarviga vägar). Det kändes i alla fall lite lovande inför söndagen just där och då.

På fredagen efter min lektion bombarderade jag såklart stackars ansvariga med alla mina frågor som till exempel:

– Kan man ha vanlig ridkläder på sig på söndag (ja, men det är trevligt om man klär upp sig enligt TR)
– Måste man knoppa hästens man? (inte måste, men det ser trevligt ut och är bra att öva på)
– Får man rida om programmet eller vissa delar man behöver öva på? (nej, det är som en riktig tävling med inhyrd domare, bara utan placeringar)”.

Jag kände då att det här blivit mycket mer seriöst än jag hade förväntat mig. Jag som trodde att jag skulle gå en dressyrkurs för nybörjare och sedan prova på lite programridning. Nu blev det istället en timmes lektion (p.g.a. inställd kurs) och sedan riktig programridning (huvva!!). Att stryka mig stod aldrig på agendan men jag har varit rejält nervös.

På lördagen tog jag med Leon till utebanan och vi skrittade igenom programmet. Av någon anledning tappade jag alltid bort mig ungefär i mitten. Eftersom underlaget var knackligt hoppade jag av Leon och lämnade honom till Andreas medan jag själv gick/joggade/hoppade programmet – galet jobbigt och svettigt i ridoverall kan jag berätta!!
öva öva öva

Efter mycket nervöst väntande kom startlistan under lördageftermiddagen när vi var på väg hemåt. Jag fick veta att Pommac skulle rida samma program med en annan tjej en halvtimme innan oss. Först tyckte jag att det var trist, för det skulle ge mig mindre tid att rida ihop oss innan vår ritt men å andra sidan betydde det att jag skulle få hjälp med att fixa till honom innan – och att han skulle vara både uppvärmd och ha koll på banan och programmet.

Lördagkvällen spenderades på golvet med programplugg, provande av kläder, skoputsning och packande! Eko-morötter – check!

morötter

Min första programridning

Ja, vad ska jag säga? Det gick inte så bra (det hade väl kunnat gå ännu sämre å andra sidan) men vi var i alla fall snygga och ganska glada trots kylan! 😉
Isabella PommacHäst: Pommac
Ryttaroutfit: hjälm Casco // puderrosa polotröja Zara // Barnblazer från loppis 50 kr // ridbyxor CRW/Hööks // handskar Hööks // shortchaps Börjes // jodphurs Hööks

Håller på att ladda upp filmen(erna) från ritten nu. Mer kommer!

Att välja ridskola (ridskoleval for dummies)

Denise bad mig för en tid sedan att skriva ett inlägg om de olika ridskolor jag har ridit på nu under detta första år i sadeln. Jag har ju provat mig fram kan man säga och jag är inte helt säker att jag har hittat ”hem” än, men man lär sig vad man gillar och vad man kanske inte tycker är så viktigt.

isabella
Den här bilden togs en av de första gångerna jag var på ridskolan. Finaste Bettan!

För att inte tråka ut er med jordens längsta blogginlägg så delar jag upp det här ämnet i två delar. Här med första delen: Hur man väljer ridskola. I nästa del beskriver jag de tre ridskolorna jag ridit på med för- och nackdelar. Redo? Nu kör vi!

Vad ska man tänka på när man väljer ridskola?

När jag började i december förra året var min prio 1 att ridskolan skulle ligga nära, så att det inte blev ett halvdagsprojekt att rida. Nu, snart ett år senare är min första prio att hästarna har det bra och då menar jag att de har tillgång till bra utevistelse (varje dag), att de ser ut att må bra (både till det yttre och inre), att de har det rent och fint och att de är villiga att ridas. Det kan ju låta självklart men det är det faktiskt inte. Sedan är det väldigt subjektivt så klart och jag dömer ingen som rider på den ena eller andra ridskolan. Så här tycker jag i alla fall att man ska förbereda sig inför sitt ridskoleval:

Ryttarlivets checklista inför ridskolevalet:

1. Fundera på och skriv ner vad som är viktigast för dig: hästarna, instruktörerna, läget, priset, etc? Vad är ”måsten” av ovan och vad kan jag vara mer flexibel med?
3. Fundera på om det är något du absolut INTE kan tänka dig på din framtida ridskola?
4. Sök efter godkända ridskolor i din närhet via Svenska Ridsportförbundet
5. Ring! Ja, det kan vara läskigt men hemsidorna är så himla dåliga. Ring och ställ alla frågor du har.
6. Besök. Åk dit och titta, anmäld eller oanmäld. Jag åkte förbi en ridskola i stan som ag pratat med på telefon och kände direkt när jag kom dit att stället inte var för mig. Det var tyvärr en trist attityd där, ingen som hälsade eller ens tittade på mig. Jag fick kalla kårar och gick därifrån. Amäl dig inte utan att ha varit på plats!
7. Boka en provridning. Alla ridskolor jag har pratat med har erbjudit provridning 1 till 2 gånger (ibland utan kostnad, ibland får man betala vanlig lektionskostnad). Självklart ska du provrida innan du bestämmer dig.
8. Kom i tid. Var på plats minst en timme innan lektionens början. Då hinner du bekanta dig lite med stallet och kanske någon/några ur personalen eller andra elever. Du har god tid på dig att göra iordning din häst (och leta upp alla prylar du behöver).
9. Dags att bestämma dig. Känn efter i magen – trivs du här? Kan du pricka av ”måste-listan”? Är hästarna fina, stallet trevligt, personalen hjälpsam, instruktören proffsig…? Ja? Go for it!

Ska du börja rida? Står du i ett ridskoleval? Hjälpte inte checklistan? Fråga på – jag svarar så gott jag kan! 🙂 Berätta gärna om hur det går för dig och hur du tänkte/tänker vid ridskoleval!

Dressyrprogram och ett stort TACK!

Jag börjar med ett stort tack till Denise, Ida och Fru Äpple för era konstruktiva kommentarer på mitt förra inlägg, med massor av bra tips! Ni är guld värda för mig!

Sedan tänkte jag fortsätta med att berätta att min ridlärare inte tyckte att jag skulle öva på Lätt C:1 utan på Lätt B:2 inför min dressyrkurs efter jul. Så nu blir det att tänka om helt enkelt! Ska printa ut programmet imorgon och börja läsa in mig . Jag som nästan hade memorerat C:1 ju! Jaja…

Anledningen är att alla lokala tävlingar och klubbmästerskap på ridskolan tydligen rids i just Lätt B:2 (öppna programmet här). Nu har jag ju (nästan) bestämt mig för att byta ridskola, men det är inte 100% klart än. Oavsett så ska jag gå den där ”kortkursen” först, som avslutas med programridning. Det ska bli fantastiskt kul!

På torsdag ska jag rida Leon igen och om jag lyckas komma ihåg något av B:2 så ska vi prova det på banan. Vad tror ni?

Har ni några tips i allmänhet på vad som är viktigast att tänka på inför sin allra första programridning (det är bara på lek, ingen tävling – men ändå)?

Jag tänker att prio 1 är att memorera programmet (no-brainer), väl på banan att rida rätt och ta alla vägarna rätt (inte gena etc). Men sen då?

Till kursen och programridningen har jag fått önska häst och det blir (antagligen) gamle fine Robinson eller Pommac (som jag ska rida för första gången på lördag). Googlade upp honom och Google sade:

pommac

Lektion nr 52

SkärmklippI veckan hade jag skickat sms till ridläraren att jag gärna ville prova att rida en annan häst nu efter att ha ridit Robban ett gäng gånger. Hon hade dock inte läst sms:et så det blev Robinson ändå. Inget ont i det – han är en genomsnäll och duktig häst som gör precis vad man ber om varje gång.

Under lektionen övade vi halt-trav-halt (fokus på att göra halt med sitsen + ta lätt i yttertygeln). Sedan red vi lätt längs med fyrkanten, för att sedan gå in på förlängda hörnlinjen. Vi galopperade också en del. Avslutningsvis red vi tre stora serpentiner genom ridhuset (i trav).

Key take-outs för min del var:

– Ta in armbågarna mot kroppen – mina sticker liksom rakt ut som en grobian ungefär.
– Öva, öva, öva på att bromsa med sitsen.

Här kommer två klipp från gårdagen. Ni får jättegärna kommentera – vad ser okej ut, vad ser inte bra ut. Hur ska jag tänka/öva för att bli bättre? 

Själv tycker jag att jag har fått lite stabilare armar/händer men skänklarna far fortfarande fram och tillbaka i lättridningen. Är det för att jag har så långa läder tror ni (om man jämför med de andra ryttarna så är deras knän mycket mer böjda än mina)? Tycker ni att lädren är för långa eller är det något annat jag måste göra för att få skänklarna att ligga kvar?

Galoppen tycker jag ser finare ut än förut, men här åker händerna fram och tillbaka en hel del. Är det okej eller inte? Jag tycker också att jag ser ganska stel ut, hur mycket ska man ”följa med” egentligen?

En videosnutt från igår

Igår var planen att jag och Leon skulle rida ut tillsammans med en tjej i stallet och hennes häst. När jag var på väg ut fick jag ett meddelande att hon tyckte det var för blåsigt och kallt ute, så vi ska rida ihop en annan gång. Jag ser verkligen fram emot det, för jag är inget jättefan av att rida ut själv. Tycker att det är lite långtråkigt faktiskt…

bild 1

Så med inställt uteritt fick det bli banan istället. Och utan någon egentligen plan eftersom jag inte riktigt var förberedd på ett ridpass. Därför började vi väldigt lugnt och skrittade runt flera varv och bara kände på gas och broms med långa tyglar. Efter ett tag gick vi in i trav och travade på fyrkanten, volter, serpentiner, åttor… Och testade lite skänkelvikning. Som jag berättade efter senaste passet med Leon så har vi börjar hitta varandra nu och jag börjar kunna rida honom i en bättre form, utan gummisnodd. Idag, liksom förra gången hade vi med oss snodden man använde den inte alls – för Leon sökte sig självmant nedåt-framåt. Jag har upptäckt att det är en ordentlig uppvärmning med ställningar som är tricket! Då blir han liksom mjuk och avslappnad.

Och han var sååå fin idag. Vi travade på både i lättridning och nedsuttet – och det gick faktiskt helt okej att sitta idag (antagligen för att han travade i lite bättre form). Vi galopperade också mer än förut, flera varv längs fyrkanten i båda varven. Jättehärligt och Leon var riktigt nöjd. Han frustade och gick i värsta formen efter varje galopp som för att säga ”kolla vad jag är duktig nu, meeeeeraaaa!”. Han slog av ibland i vänster galopp (jag antar att han är starkare i den högra), men efter att ha ”startat om” ett par gånger gick det bra.

Min egen utmaning i galoppen är att kunna reglera tempot. Det kan jag inte idag utan det blir liksom galopp eller trav/skritt. Jag kan inte länga/korta galoppen. Hur gör man det? Så fort jag bromsar lite med sätet eller med tyglarna så slår han över till trav för att han tror att jag vill sluta.

Eftersom det mesta gick som en dans tänkte jag att vi skulle testa framdelsvändningar som jag ju övat på på ridskolan. Där kom vi inte riktigt överens. Leon försökte verkligen förstå mig men det gick bara inte. Han stod blick stilla eller så flyttade han framdelen. Fattar inte vad jag gjorde för fel. Testade flera gånger åt båda hållen, på precis samma sätt som i lördags då jag lyckades på två olika hästar. Blir helt enkelt till att testa igen, kanske när någon tittar på och kan ge lite direktiv 🙂

Eftersom han var så fin i traven fortsatte vi trava en stund och då kom en stallkompis förbi och gav oss beröm. Då blir man glad! Jag bad henne att filma en liten snutt. Såklart gick han inte lika fint när det nu fanns en människa och en häst i närheten men jag tycker ändå att man kan se skillnad mot hur jag ridit tidigare, eller hur? Kan tillägga att det är en blandning av lättridning och nedsuttet (så gott jag kan) ni ser här 😉

Positivt: tempot, hyfsat ok form
Att öva på: håll skänklarna och händerna stilla för bövelen! Och peka inte rakt utåt med tårna! (Jag har sagt det förr, men att se sig själv på film är den absolut bästa utbildningen!)

Så här såg det ut när jag travade i mars i år för att jämföra:

Vad tycker ni? Ser ni någon skillnad mot tidigare? Ser ni fler saker att förbättra, tänka på?

Avslutningsvis: en nöjd häst i hagen 🙂

bild 3