Min första programridning – så gick det

Klockan 09:00 var jag på plats för att bygga staket. Där träffade jag Emma, den andra ryttaren som skulle rida Pommac före mig. Emma var verkligen supergullig. Hon hade ridit på ridskola i tio år (nu 17 år gammal) och var van att rida Pommac (dock aldrig på tävling). Vi hjälptes åt att hämta in honom från hagen och rykta, sedan var jag tvungen att avlägsna mig för att agera funktionär på framridningen (som skedde i ”lilla ridhuset” medan programmet reds i ”stora ridhuset”).

Strax före tolv kom Andreas, jag bytte om till tävlingskläder (som jag skramlat ihop i garderoben kvällen innan) och på vägen till ridhuset var jag tvungen att ”gå banan” en sista gång.

övar på banan

Vi kom precis i tid till Emmas ritt och hon gjorde det superbra! Några småmissar men i det hela väldigt snyggt och kontrollerat. De belönades med 63,8% om jag minns rätt!

Så fick jag sitta upp i lilla ridhuset. Tvekade på om jag skulle behålla lädren som de var (långa) eller korta lite men de fick vara.

framridning1

Travade, galopperade i båda varven och övade trav-halt. Jag kände att han inte var alls lika pigg som när jag red honom i förrgår men det kändes ändå helt okej – vi skulle ju ha en halvtimme på oss att öva där inne ändå. Men så efter tio minuter ropar de in mig! Tydligen har några strukit sig och utan att vi har fått info så ligger man före i schemat. Jag tappade fokus, fick rida in i stora ridhuset för ytterligare framridning i fyra minuter.

framridning2
På väg från lilla till stora ridhuset

Där inne var han seeeeg som kooooola. Som ni vet har jag lite svårt för att driva på, jag vill liksom inte vara för ”hård” mot hästen, så seg häst och försiktig ryttare = ingen bra kombo. Till slut var det dags att rida in på banan, jag tog någon volt och sådär och sedan visslade det till.

Och så här såg det ut när jag red mitt första dressyrprogram, LC:2! Tyvärr dog kameran mitt i men Andreas lyckades få igång den igen så det är bara ett par sekunder som saknas(men därav två klipp).

Del 1:
Del 2:

Som ni ser hade vi problem med bjudningen från början till slut 😦 Jag hade inte alls räknat med det och det tog liksom all min tankekraft att försöka få igång honom – vilket gjorde att jag missade andra travvolten och sedan fick hjärnsläpp och fick fråga domaren vad jag skulle göra härnäst…. Två fel och sex poängs avdrag alltså. Med den dåliga bjudningen var det i stort sett omöjligt att få igång galoppen (som ändå funkat bra i lilla ridhuset) och vi fick väl till ett halvhjärtat försök i högern men misslyckades helt i vänster galopp och travade oss igenom övningarna istället.

Resultatet blev 48,04%, alltså ej godkänt, vilket jag såklart inte alls är nöjd med. Hade bjudningen varit där är jag säker på att programmet hade flutit på och jag hade sluppit blackouter, då hade vi kanske hamnat mellan 50 och 60 någonstans och det hade jag varit nöjd med. Det får helt enkelt bli målet för nästa gång (om det blir någon nästa gång).

Jag vill jättegärna höra vad ni tycker – hur ser det ut? Skriv allt ni ser, tycker och tänker – bra som dåligt! Ni är mitt bollplank och min kunskapsbank eftersom jag inte har något ”team” runt mig med hästkunniga tränare/familj/vänner.

Det jag ÄR nöjd med är att jag vågade göra det här efter precis ett år i sadeln. Att jag red igenom hela programmet, trots missar. Och att jag i alla fall var glad både före, under och efter! Slö-Pommac belönades med en hel påse morötter efter ritten. Jag belönades med största möjliga meny på MAX. Tror aldrig jag har varit så hungrig förut!

Isabella Pommac 2

Såhär i efterhand tar jag med mig en del lärdomar:

1. Ha någon ridkunnig på plats som kan coacha dig under framridningen. Jag visste inte vad jag skulle göra, hur, hur det såg ut eller något. Kanske hade jag kunnat få tips på hur jag skulle sätta fart på honom till exempel, eller en påminnelse om mantrat som glömdes bort så snart jag red in i stora ridhuset (ARMAR-BEN-LE). Alla andra ryttare hade ponnymammor, vänner och/eller eller tränare som tipsade och supportade. Jag hade såklart världens bästa Andreas på plats som supportade och filmade – men några tips på vägen kunde han inte riktigt ge 😉

2. Rid med sporrar (i vart fall om ryttaren som ridit din häst innan red med det) Pommac var väldigt skänkeldöd (eller i alla fall skänkelokänslig) och jag insåg inte vad det berodde på förrän efter när Emma kom förbi och hade sina snygga röda sporrar på sig. Säkert var han lite trött/seg också och tyckte att han redan hade presterat efter 45 minuters uppvärmning och sin första ritt. Att då ridas av mig en halvtimme till var kanske inte lika skoj.

3. Var beredd på att du får rida fram före/efter din tid. Jag var så himla inställd på mitt startnummer 020 (som på morgonen blev (021) och min tid 12:48 att jag blev helt tagen på sängen när jag plötsligt skulle in på banan redan vid halv ett. et blev stressigt och jag hann inte förbereda mig som jag hade tänkt.

4. Klä dig snyggt – ja, jag tror faktiskt att det förbättrade min hållning lite att få på sig kavaj och grejer!

Annonser

24 thoughts on “Min första programridning – så gick det

  1. Oj, vad du kämpar på bra, du har ju blivit så duktig på bara ett år! Och så verkar du så cool, programridning – wow!! Den där känslan av att hästen redan stämplat ut för dagen är ju inte så rolig…:/ Tycker du gör ett bra jobb, klart att du ska prova igen 🙂 Kikar in på din fina blogg i bland, kul att följa din resa!

    Gilla

  2. Jag vill för det första ge en stor eloge till dig som faktiskt ställde upp och genomförde detta trots att din planering inte blev som det tänkt. Tänker inte fylla på med en massa då de andra faktiskt har skrivit en hel del och du själv har även analyserat din ritt. Man ser verkligen hur du kämpar för att han ska gå framåt och det är inte alls lätt om hästen helt har tappat bjudningen. Dock måste jag säga att din hållning och sits är jättefin! Bra kämpat Isabella. Hoppas du inte blev avskräckt eller något annat utan blev mer motiverad nu! 🙂

    Gilla

  3. Jag är imponerad över att du vågar och att du verkligen genomför detta!! Du har ridit i ett år men är så beundransvärt målmedveten! Självklart ska du på´t igen. För att få igång hästen lite (skapa motivation) pröva att göra massor av övergångar. Han ska bli mer uppmäsrksam på dig och inte sega ihop eller springa iväg. tusen miljoner halvhalter och tempoväxlingar. Detta är en ridskolehäst som man (tror jag) måste väcka på det sättet. Får du igenom halvhalterna och tempoväxlingarna så kommer du inte att behöva sporrar. det kan man ha längre fram när man ska förfina sina hjälper ytterligare tycker jag. Jag försöker också rida utan spö om jag inte behöver det för att ”peta” på bakbenen för att få in dem lite.
    Lycka till – jag hoppas och tror att det blir fler starter!

    Gilla

  4. Å, första gången är alltid första gången! Jag tycker du gör en jättebra analys själv, och det är klart du ska testa igen! Det är väldigt roligt och utvecklande att tävla då och då tycker jag, och det är som flera sagt redan verkligen något man OCKSÅ får träna på. Det är inte så lätt… 🙂 Det blir aldrig samma som på träning. Jag tycker också det ser trevligt ut, och det kommer gå bättre nästa gång det är jag helt säker på! Det viktigaste är ju hur man hanterar det som händer (vad som än händer), och det tycker jag du gör bra. Kram och lycka till! Heja heja! 🙂

    Gilla

  5. Jag tycker att du är duktig för att endast ha ridit i ett år och mest bara på ridskola dvs inte så ofta. Dessutom din första progamridning, var inte så hård mot dig själv.
    =)
    Jag tycker dock att du ska glömma sporrar. Helt. Däremot kanske du skulle kunna ha ett spö i handen på framridningen.
    Jag att du är inne på något att hästen har stängt av efter att redan presterat. nu är det ju en ridskolehäst så han är nog van att ”nöta” men trots det borde även han kunna bli less och trött. Min häst skulle absolut ha gett upp efter första ritten och tyckt att hon var klar.
    Ridskolehästar vet ju dessutom inte sällan exakt hur dom ska göra för att slippa jobba.

    Gilla

    • Tack för din kommentar Linda! Ja, kanske är sporrar inte rätt väg att gå. Det kändes bara som att det kanske var en del av anledningen till att han var så seg – att den andra ryttaren just ridit honom med sporrar och så hoppade jag upp och red utan. Eller så var han bara trött och seg allmänt eller så var jag för nevös och mesig – eller mest troligt – en mix av allt detta 😉

      Gilla

  6. Med alla ändringar som har blivit tycker jag att du i det stora hela gör det bra. Du slarvar med hörnpasseringar, men det vet du ju sedan tidigare. Brukar du rida med sporrar? Krävs ju lite vana för att använda dessa korrekt. Du har blivit mycket bättre på nedsutten trav

    Gilla

    • Jag har ridit med sporrar två gånger. Jag är i princip ”emot” användande av spö och sporrar men använder man dem på rätt sätt vid rätt tillfälle kan det ibland vara bättre än att skänkla på som en galning (vilket jag iofs inte gör). Vad kul att du ser lite förbättring i traven! Pommac har också en väldigt skön trav att sitta i (jämfört med tex Leons studstrav) 🙂

      Gilla

      • Sporrar, ffa men spö också, är ju till för att kunna förfina hjälperna och kunna rida med så små hjälper som möjligt inte för att på ngt sätt straffa hästen. Så tycker inte att du behöver vara emot det 🙂 sen som jag sett nedan så är det självklart man ska motivera hästen men det går att göra det i tidningen också och när man kommit dit så brukar de flesta hästarna bli piggare och bjuda mer framåt när de väl har kommit igång med motorn:) tycker du är duktig!

        Gilla

      • Tidningen? Blev det fel där eller är det jag som inte fattar? 😛 Nej, precia, jag är inte emot det i regel men till exempel får alla nybörjare på ridskolan ett spö i handen och ombeds att piska till när hästen inte ”lyder” (läs: förstår vad ryttaren vill). Jag har valt att rida utan spö och även utan sporrar. Men kanske är det dags att lära sig det där med sporrar om jag vill tävla mer… Tack snälla!

        Gilla

      • Ridningen ska det stå nedan 😉 inte tidininge:P Nej jag förstrå va du menar, är absolut helt emot att hästen ska bli ”bestraffad” för att ryttaren gör fel eller är otydlig… Dock så är vi alla nybörjare någon gång och vi alla kommer göra fel vare sig det är med spö eller utan och skapa förvirring hos hästen, det får man ödmjukt inse. Sen när det klickar och man känner att man gör rätt då är det fantastikst! Kram

        Gilla

  7. Hej! Jag tror absolut att det hade gått bättre med en piggare häst. Väldigt modigt av dig efter endast ett år i sadeln!:)
    Tycker du rider bra, men hästen är helt omotiverad. Och jag är inget större fan av sporrar då jag föredrar att lyssna på hästen istället för att tvinga den framåt. Denna hästen vill absolut inte trava runt på volter i ett ridhus, lyssna på honom ibland och gör sånt som hästen vill för att få en glad och positiv häst. Självklart är det en lösning att ta på sig sporrar, och det känner du bäst själv:) Men släng gärna en tanke åt hästen emellanåt, vill hästen verkligen detta? Ska jag tvinga honom att göra detta mot sim vilja?
    Jag har ridit en hel del sega hästar som nästan varit omöjliga att få upp i trav, men jag lovar att det finns andra sätt än tvång att få hästen framåt.

    Din sits är iallafall väldigt bra för att endast ha ridit i ett år, och jag tror absolut att du kan komma långt med rätt häst! Försök få med dig någon hästvan tjej eller kille som kan ge dig råd både när du tränar och tävlar! Alla behöver vägledning ibland:)

    Gilla

    • Tack för din kommentar Rebecca! Jag håller med, det kändes som att han hade tappat gnistan efter att ha presterat riktigt bra under sin första ritt. Jag har liksom du svårt för att pressa en häst som inte vill, det känns fel helt enkelt. Men i just denna situation skulle alternativet vara att stryka mig från min allra första programridning och inte ens få ge det en chans. Och det där är svårt. Å ena sidan är jag en sann djurvän och vill inte tvinga någon till något. Å andra sidan vet jag ju hur jag skälv kan vara lat och behöver nån som liksom sätter igång en och tvingar en att göra jobbiga saker. Men då ska det ju vara för bådas vinning och frågan är vad Pommac vann på att rida en ritt till (iofs en påse morötter :)). Jag skulle vilja lära mig hur man kan få hästen ”på G”/motiverad igen vid ett sådant här tillfälle. Jättetacksam för tips om du har några? Sedan tror jag att, då ryttaren innan ridit med sporrar (och alla andra ryttare jag såg) är dessa hästar vana vid sporrar under tävling och det kan ha gjort att han lyssnade sämre till mina vanliga och försiktiga skänklar.

      Gilla

      • Ja precis, han verkar lite skänkeldöd denna hästen.

        Är han motiverad annars? Tycker han det är roligt att komma ut och träna i vanliga fall?
        Jag brukar se till att hästen vill komma ut, finns olika sätt att göra det men sålänge det är något som hästen föredrar/tycker är roligt. Vissa hästar har jag helt enkelt tagit ut på ridtur och låta dem bestämma väg, då blir dem mycket mer framåt och oftast gladare. Då tycker dem oftast att det är kul att komma ut en sväng.
        Andra gånger har jag helt enkelt tagit av all utrustning och busst runt i paddocken, hästen börjar tänka mer på människans kroppsspråk och samarbetet växer mellan ryttare och häst.
        Jag red en häst ofta förr, som tidigare gått dressyr och hoppning. Jag satte på henne en repgrimma och det blev en helt annan häst, hon började tycka det var kul att jobba på spåret.

        Jag vet av egen erfarenhet att hästar som går på tillexempel ridskolor blir ofta som några slags ”maskiner.” Dem blir sadlade och tränsade innan dem ska skritta, trava och galoppera på spåret av olika ryttare dag. Tillslut blir det ett mönster och hästen gör som den alltid gjort. Allt är alltid som det brukar och ryttaren sparkar i magen som den alltid har gjort, hästen slutar ibland tänka. Den gör som den blir tillsagt, end of story. Vi människor har en förmåga att säga till hästen vad dem ska göra, vart dem ska gå och hur snabbt den ska föra sig. Då behöver ju inte hästen tänka själv alls, för vi tänker åt dem!

        Hästarna blir även ofta okänsliga när den har många olika ryttare med olika kunskap. Den kanske blir hård i huvudet/munnen och lyssnar inte på skänkeln.
        Därför är det viktigt med variation, bryta mönstret liksom. Överraska hästen, låt den bestämma vart den ska gå och få igång tankeverkstaden!

        Sätt dig ner och tänk till, vad vill denna hästen? Vill han gå på spåret i ridhuset eller vill han ut på tur i skogen? Låt honom tänka lite, och var noga med eftergift. Någon slags belöning (T.ex morötter;)) eller liknande! Jag brukar låte hästen vila efter den har gjort något bra! Som efter en korrekt galoppfattning för en häst som inte tidigare fattat galopp, så stannar jag, hoppar av och tar av huvudlaget. Då börjar hästen helt enkelt tänka: aha, gör jag det så får jag detta!;)

        Svårt att säga vad man ska göra väl på plats på en tävling, men tror att det är viktigt att få hästen motiverad på något sätt innan så att han tycker det är kul. Och tycker hästen verkligen inte om t.ex att hoppa-tvinga den inte.

        Ursäkta för en rörig kommentar men det kanske var till någon hjälp iallafall?:)

        Gilla

      • Jo jag förstår precis! Pommac är ju en ridskolehäst och jag har bara möjlighet att tävla just ridskolehästar. Pommac hade jag ridit två gånger tidigare och då hade han betydligt bättre bjudning än under vår programritt. Jag tror helt enkelt att han var nöjd med dagen och hade ”gått hem” mentalt när jag satt upp. Annars är Pommac känd för att älska att tävla, vilket han visade under den första ritten en halvtimme innan det var min tur.

        Gilla

  8. Jag kommenterar inte så ofta men läser alltid dina inlägg, din blogg är mysig! 🙂

    Och det ser ju jättebra ut! Det är klart att en inte rider ”som vanligt” första gången på tävling, att tävla är något en måste träna på. På min första hopptävling på ponny var jag så nervös att ajg var i princip okontaktbar och jag kommer bara ihåg första och sista hindret, det var tack vare en väldigt lugn och snäll ponny det gick vägen 😉 Tycker du rider jättefint trots att han är slö, för det är mycket enklare att rida en häst som bjuder själv! Hoppas du kan få lite blodad tand och vilja göra det igen! 🙂 Och på ”riktiga” dressyrtävlingar har en fast starttid just för att det ska gå att planera framridningen, så detta måste ha varit ett undantag 🙂

    Heja heja!

    Gilla

    • Hej och TACK för kommentar och pepp! Vad glad jag blir!

      Igår var jag skeptisk till om jag ville göra det här igen men nu känner jag atr ”fasen, bättre poäng ska jag väl kunna skrapa ihop?!”. Men då vill jag ha en del grejer på plats, som att ha ridit hästen fler gånger, veta hur/vad man ska tänka på/gör inför (under framridningen) och ha någon med mig som kan coacha lite 🙂

      Vad galet att du inte kommer ihåg din första ritt, men jag förstår dig! Jag kommer faktiskt ihåg allt från igår men väl därinne kunde jag bara tänka ”kom igeeeen Pommac, rööör på diiiig, koom igeeen, gaaaaloooopp”. Det hjälpte dock inte så lite mer konstruktiva tankar sätts på önskelistan till nästa gång 😉

      Gilla

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s