Hoppkursen dag 2, del 2

banan

Hoppkursen var totalt på fyra timmar uppdelar på två ridpass per dag i två dagar. Intensivt och superlärorikt! Och kul som attan.

Nu är det dags för rapporten om den sista lektionen, då vi precis som under dag 1 fick prova på att hoppa en hel bana (!).

Vi började med att värma upp på egen hand och jag börjar faktiskt vänja mig nu. Nu var vi ju bara fyra stycken ekipage i och för sig, och en massa hinder då, som tog plats i ridhuset, men jag börjar lära mig att rida individuellt mitt ibland andra.

Därefter fick vi först testa på ena halvan av banan och sedan andra halvan för att till sist lägga ihop de två. Vi fick två chanser på vardera, så totalt sex gånger tror jag, om jag minns rätt. Jag är väldigt tacksam att vi bara var 4 personer, annars hade det inte blivit särskilt mycket hoppning.

 

Hur tycker ni att det ser ut?  Ni får jättegärna komma med tips och tricks, ris och ros.

Jag glömde fråga under kursen, hur höga är dessa hinder tror ni? 50 cm? Hur högt måste man hoppa för att det ska räknas tycker ni? Haha!

Nu längtar jag så att jag spricker till lördag då det är dags för terminsstart! Ah, ridning, hur klarade jag mig utan detta underbara hela sommaren och halva hösten?!

Ps. Det blev några bloopers under kursen också, har samlat dem till ett alldeles eget inlägg som ni får se om ni är snälla 😉

 

Annonser

Galoppfattning för nybörjare

galopp

 

Det finns väl ingenting man som nybörjare längtar efter mer än att få galoppera för första gången. Och samtidigt som man verkligen ser fram emot det, finns det ofta en ganska stor nervositet, kanske till och med rädsla, kring galoppen. Kommer hästen springa som ett ånglok? Kommer det studsa massor? Kommer jag ramla av? Kommer jag tappa tyglarna ? Kommer hästen skena iväg?!

Oroa dig inte, alla tänker så här och jag lovar dig  – det är verkligen inte så läskigt som det ser ut! Det är riktigt härligt, och kul! Men för att komma dit och få känna den här fantastiska känslan, så gäller det att få kläm på att faktiskt lyckas galoppera. Och det startar med galoppfattningen.

Förutom att sitta ner i trav (vilket är nödvändigt för att fatta galopp) så tror jag att just galoppfattning är den del i ridningen som känns svårast och som man måste öva på som mest för att få till som nybörjare.

Därför kommer här en liten guide som förhoppningsvis kan vara till hjälp. Nu är jag ingen expert på fattningar själv (jag är ju faktiskt fortfarande nybörjare), men jag brukar få till det!

RYTTARLIVETS GUIDE FÖR LYCKAD GALOPPFATTNING / FÖR ATT FATTA GALOPP

Så här är det. Jag har insett att det finns ett par steg man måste ”checka av” för en lyckad galoppfattning. Enligt mig är dessa att du:

  1. ÄR LUGN & I BALANS (om du känner dig spänd, stressad, andfådd eller nervös, eller studsar hit och dit utan stadga och styrka, rid då ett varv till i trav och hitta dig själv innan du ger dig på att fatta galopp)
  2. VET VAD DU VILL (var förberedd och bestämd)
  3. TROR PÅ DIG SJÄLV
  4. HAR HÄSTEN MED DIG (ni måste ha god kontakt, hästen är så att säga ”mellan hand och skänkel” och lyssnar på dig)
  5. SITTER NER I TRAVEN (eller fatta galopp från skritt då du sitter ner i sadeln)

Om du inte kan uppfylla/checka av dessa sex punkter så blir det om inte omöjligt, så i alla fall väldigt mycket svårare, att fatta galopp. Så öva, öva, öva, och gå inte händelserna i förväg. Det är ingen idé att ”hasta in” i galopp om du, din kropp och ditt sinne inte är redo än.

När du så är i balans med kropp och andning, har fokuset där, tänker att det kommer gå galant, har hästen med dig och lyckas komma ner i sadeln – ja då är det äntligen dags!

Och då gör du så här:

FATTA HÖGER GALOPP

För att fatta höger galopp (den galopp då hästen ser ut att ”leda” med höger framben), så måste du aktivera vänster bakben. Höger galopp innebär nämligen följande sekvens: Vänster bak – höger bak – vänster fram – höger fram. Så när vi tror att högerbenet leder, så är det faktiskt sist. Lite förvirrande kanske, men så är det!

Så, för att fatta höger galopp ska du aktivera motsatta bakbenet – alltså vänster bakben.

  1.  Trava eller skritta med hästen mellan hand och skänkel (du har alltså en nära och tydlig kontakt med hästen)
  2. Ta en halvhalt (det betyder att du samlar hästen och på så sätt förklarar att ”nu händer det snart något, lyssna på mig!”)
  3. Dra tillbaka vänster skänkel (vänster ben) lite, d.v.s. benet hamnar bakom sadelgjorden och ge en lätt impuls.
  4. Motsatt skänkel (höger ben) ligger kvar i sitt normalläge vid sadelgjorden men håller emot/balanserar upp och/eller driver på.

FATTA VÄNSTER GALOPP

För vänster galopp gäller såklart motsatsen. Nu  måste du aktivera höger bakben. Sekvensen blir: Höger bak – vänster bak och höger fram – vänster fram.

  1.  Trava eller skritta med hästen mellan hand och skänkel
  2. Ta en halvhalt
  3. Dra tillbaka höger skänkel (höger ben) lite, d.v.s. benet hamnar bakom sadelgjorden och ge en lätt impuls.
  4. Motsatt skänkel (vänster ben) ligger kvar i sitt normalläge vid sadelgjorden men håller emot/balanserar upp och/eller driver på.
 Jag hoppas att den här guiden kan hjälpa dig som nybörjare att fatta galopp. Du kommer att älska det!
Kommentera gärna med tips, tankar och egna erfarenheter! Eller med frågor, såklart!

En klassisk nybörjarmiss

Nu i maj blir det 18 månader, eller ett och ett halvt år, sedan jag började rida. Ibland känns det som att massor har hänt, för visst har jag utvecklats, men ibland känns det också som att jag är precis lika grön som när jag startade.

Förra helgen till exempel. Jag skulle ut till stallet och plockade ihop alla grejer. Hittade inte ridstrumporna (knästrumpor) och tänkte att ”skit samma, det är ju ändå varmt nu”.

Drog på mig jodphursen över mina vanliga strumpor, körde iväg, kom fram, fixade och red ut. Kände att vinden bet lite i glipan mellan sko och byxa men det var inte så farligt. Sedan kommer myggen. Skit. 

När jag så börjar trava så inser jag plötsligt att det var varken vind eller mygg de där strumporna skulle ”skydda” mot – de ska ju hålla byxan på plats! Byxjäkeln rullade konstant upp mot knät och mitt stackars ben gnagde mot stidlädren. Jag fick välja – extrempeeling i trav och galopp eller myggbett i skritt. Det blev en blandning.

Men nu har jag alltså lärt mig varför ridstrumpor är extra höga! Learn by doing som sagt. Hahaha!

  
Så till alla er nybörjare där ute – ridstrumpor är ett måste! (Eller knästrumpor i alla fall, H&M har bra pris på tvåpack utan löjliga rutmönster och hutlösa priser.)

Lördagen med Leon

Ni har märkt att jag har Internet hemma igen va? 😉 Här kommer en något försenad lördagsrapport! 

Jag åkte ut till stallet på eftermiddagen och möttes av en glad lortgris i hagen.

lortgris2

Min plan för dagen var att ta ett kort pass på volten (då jag fortfarande inte satt ihop min säkerhetsväst och inte vill rida ut ensam utan den) men när vi var redo att rida ut så hade en annan ryttare byggt upp en bana (för hoppning) och då lev det alltså uteritt trots allt.

Leon kändes ändå väldigt lugn och trygg (det är verkligen en jätteskillnad nu mot våra första turer ihop då han var så otroligt tittig och på tårna hela tiden) så vi red iväg i sakta mak. Kände lite på gas och broms men bad i övrigt inte om något. Han hade en fin energi (=lagom) så längs några raksträckor övade vi skänkelvikningar i trav fram och tillbaka över grusvägen.

  

Jag tog den ”korta rundan” men planen att kunna rida på den volt som finns där men väl framme var den avstängd! Så snopet! Som tur är finns det en tredje ridbana i närheten och den stod tom och redo för oss! Vi skrittade och travade först ett par varv så att Leon skulle vänja sig vid staket och saker runt omkring. Därefter fick han galoppera på ett par varv för att jag därefter kunde jobba med övergångar skritt-galopp-skritt. Leon var jätteduktig men som vanligt rätt så sugen på att springa på. Han frustade gott när vi var klara. Det blev ett kort pass, mest att jag ville känna på honom under lite mer samlade former nu när vi annars mest rider ut.

Jag längtar verkligen tills vi får tränarhjälp! Det känns som att vi är ett riktigt dream team Leon och jag men jag hittar liksom inte knapparna för att få en harmonisk och trevlig ridning i en lite mer samlad form (och där vi båda har kul). Så tips på tränare söder om Stockholm mottages fortsatt tacksamt!

En härlig studsboll till häst!

flingan2

Ja, så skulle jag beskriva Denise härliga Flingan! Jag har snart ridit i ett och ett halvt år och testat mig igenom många ridskolehästar, och ett par privathästar, men ingen har varit så speciell (i själva ridkänslan) som Flingan!

Flingan är en liten häst (strax över 150) och är väl ganska lik Leon i kroppen. Han är en 6 år ung korsning av arab och knabstrupper (jag hade aldrig hört talas om den rasen förut men det är tydligen en Pippi-häst! Ni vet, prickiga!).

Denise tog över honom när han var två år, oriden och skygg för människor. Hon har gjort ett fantastiskt jobb i att göra honom hanter- och ridbar till och med för en nybörjare som jag! Och det är faktiskt inte så många andra som har ridit Flingan. Tror Denise nämnde att jag blev den fjärde eller nåt så jag är såklart jätteglad att hon (och Flingan) vågade ge mig chansen!

flingan4


Jag märkte direkt när jag satt upp att Flingan var väldigt olik Leon. Leon är en äldre, lugn och erfaren läromästare medan Flingan är en ung, lite stojig studsboll. Och det skriver jag på ett bra sätt, för jag kunde bara inte sluta le under ridpasset! Man blev liksom bubblig inombords av hans härliga energi och busiga men härliga inställning till ridning.

Tyvärr så blev det inte så många bilder, och ingen film, då Denise skulle hinna med att både hantera min kamera och ge oss instruktioner. Jag får väl hoppas på att få chansen att kanske rida honom igen någon gång så att ni (och jag!) får se mer 😉

Men vad menar jag med studsboll då? Jo, Flingan har en alldeles speciell energi, liksom hela han ”spritter”. Han är väldigt känslig för hjälperna och jag använde bara sätet för att växla mellan halt, skritt och trav. Han är väldigt framåt men samtidigt lyhörd (om än lite busig, valpig och vinglig emellanåt).

flingan5

Inför första galoppfattningen fick jag en liten varning om att första språnget lätt kan bli ett hopp. Och jodå, Flingan studsade fram! Jag har aldrig känt en liknande galopp, och då har jag väl ändå ridit ett trettiotal hästar nu. Flingans galopp var så otroligt stor, mjuk och fjädrande. Jag tänkte på en studsboll men Denise sa ”visst känns han som en gunghäst?” och ja, precis så! Häftigt!

flingan

Samtidigt som känslan var underbar så är Flingan ingen nybörjarhäst. Han testade mig ett antal gånger (utan att vara dum) men genom att vara lugn, trygg och konsekvent kom vi bättre och bättre överens.

Det var fantastiskt kul och lärorikt att få sitta på en så pass energisk och känslig häst som jag uppfattade Flingan som. Det är verkligen utvecklande att få prova att rida olika typer av hästar och jag hoppas att jag får chansen till det på ett eller annat vis även efter att jag slutat på ridskolan nu till sommaren.

 

flingan3

TACK igen Denise för att jag fick rida din stjärna! Jag gillar honom skarpt. Han kommer numer tvåa efter Leon 😉

Torsdagsrapport

Hörrni, jag är tillbaka! Tack för peppen och tipsen. Inspirationen och blogglustan är fortfarande inte på topp men nu har jag i alla fall lite att skriva om!

I torsdags var jag i stallet och hälsade på Leon. Började med att mocka boxen för att därefter hämta en helt och hållet lerinpackad häst. Jag vet inte ens hur han lyckats få lera precis överallt, haha! Men det gör absolut ingenting, när jag åker ut till stallet ser jag alltid till att ha massor av tid. Det tog nog över en timme att få honom ren och reda för uteritt 🙂

 Vi hade stämt ”träff” med medryttaren och hästen vi red ut med sist. Alltid kul med sällskap! Dessutom har jag tagit i sär min säkerhetsväst för att kunna tvätta själva tyget och jag vill inte rida ut ensam utan väst. Vi tog en lite längre, och för mig ny, runda som var superfin! Bra underlag och trevliga vyer. Tyvärr tänker jag ju aldrig på att fota (måste verkligen bättra mig!).

Leon skötte sig bra som vanligt, enda ”gnisslet” var när vi var tvungna att korsa vattenpölar (han hatar verkligen vatten) men vi lyckades ta oss fram till slut 😉

På vägen hemåt finns en jättefin galoppsträcka och eftersom Leon kan bli riktigt het i galoppen (och särskilt med andra hästar i närheten) bestämde vi att (som vi gjort förut) jag rider först och det andra ekipaget håller ett lagom avstånd hela vägen. Men hennes häst blev het och sprang i kapp – och då bara exploderade Leon! Jag satt som på en raket. HELT JÄKLA SJUKT hur snabbt det gick! Efter kanske 200 meter fick jag i alla fall  stopp på honom. Jag blev faktiskt aldrig rädd men jag hann tänka ”vafasen, varför har jag inte västen på mig?!”.

När hästarna lugnat sig lite valde vi att bara skritta hem 😉 Kan säga att de båda var redigt på tårna och trippade runt. Det är lite trist tycker jag att man inte kan galoppera ihop. Leon blir helt enkelt för het (tävlingsinstinkt känns det som, han måste vara FÖRST). Har ni nåt tips kring detta? Vore så mysigt att kunna galoppera tillsammans utan att vara orolig för en explosion.

Avslutar med ännu en selfie. Ingen som bor i södra Stockholm (eller city) och vill leka tränare/fotograf? 🙂

Trav på volten

Här kommer en liten filmsnutt på när jag och Leon travar. Leons ägare är den som filmar och hon coachar oss lite men vill inte höras på film så därav musiken. Som ni ser så var Leons ganska het den här dagen (som alla dagar den senaste tiden ;-)) och ville gärna springa på men jag tycker att det ser gaska trevligt ut ändå.

Vad tycker ni?

Lektion nr 64

GLAD PÅSK på er alla!

lektion1

Igår, skärstorsdag, så stod hoppning på ridskoleschemat. Av någon outgrundlig anledning fick vi dock inte hoppa utan det blev markarbete istället (en ganska stor besvikelse då jag lyckats få med mig Andreas just för att han skulle få se mig HOPPA). Nåja. Jag red Queen igen. Hon är en riktigt härlig häst med fantastiskt trevlig skritt och trav och känslig för skänkeln (älskar det, jag vill helst bara kunna spänna vaden lite så ska hästen förstå vad jag vill, och sådan är hon).

Detta blev också premiären för mina ridstövlar! Berättar mer om det sen 🙂

Lektionen var väldigt ”basic” och jag tyckte att den tyvärr var lite tråkig. Andreas sa i bilen efteråt att ”Varför vill du betala för att gå på led? Ni gör ju samma saker som för ett år sedan.” Och jo, den här gången kan jag hålla med om att det var lite… outvecklande kanske. Vi red på fyrkanten och på volter i skritt och trav men det var liksom inget särskilt fokus (typ öva ställningar eller så). Efter ett tag skulle vi börja rida in mot trekvartslinjen genom skänkelvikning för att sedan skritta över bommar och sedan göra en skänkelvikning ut mot spåret igen. Jag tittade på lektionen innan (som gjorde samma övning) och där vägrade Queen att gå över bommarna flera gånger så jag var beredd och noga med att driva på och rama in henne. Hon vägrade bara en gång, och då slog jag en volt och gick på igen utan problem. Dock så hade hon noll koll på hovarna! Oavsett hur långsamt eller snabbt vi kom in, och hur jag försökte göra henne uppmärksam, så slog hon i! Är inte det lite konstigt?

lektion3

Andreas filmade och det ni ser är alltså mina två första försök i skritt. Jag tycker att det gick rätt så bra faktiskt!

Därefter fick vi göra samma övning i trav men på grund av en del tekniska problem så får jag vänta lite med det klippet, för nu blir det promenad med Sintra och sedan ska vi göra oss i ordning för att åka på middag!

Hur tycker ni att det ser ut?

Ps. Svara gärna i min lilla undersökning (klicka här) om vad du vill hitta här på ryttarlivet.com! 

Lektion nr 62

  

I torsdags fick jag äntligen chansen att rida fina Queen igen. Jag har en förkärlek för halvblodsston runt 160-170 i manken alltså… (men don’t get me wrong – Leon är alltid nr 1 ;-)).

Jag har fått tänka efter ordentligt för att komma ihåg vad vi gjorde i torsdags för jag kommer mest ihåg känslan av att vara glad över att få rida Queen och att det gick hyfsat bra. Det var mycket fokus på att flytta undan för skänkeln, alltså samma övning som sist där vi skulle hålla bakdelen innanför spåret. Vi övade också på att minska och förstora volterna genom skänkeltryck. Med Queen gick det som en dans, svårare var det förra veckan med Arabella. Lustigt ändå, då Arabella säkert väger hälften så mycket som Queen och jag därför trodde att hon skulle vara ”lättare” att jobba med 😉

Vi testade också en ny övning där fyra koner var placerade i en fyrkant. Vi skulle gå längs de raka linjerna mellan konerna och när vi kom fram med bogen, flytta hästens bakdel och på så sätt hamna i rätt läge för att ta oss till nästa kon.

ridövning flytta undan för skänkeln

Det här var en superbra övning tyckte jag där man fick tänka på att ha god bjudning och vara helt rakriktad mellan konerna för att sedan hitta stöd i båda tyglarna, föra ut hästens bakdel med innerskänkeln samtidigt som man stöttar upp med ytterskänkeln.

Vi alternerade med en annan övning runt samma koner. D skulle vi istället ”slicka konerna”, alltså vända så fyrkantigt som möjligt (det är lätt att man flyter ut i en volt och det skulle nu undvikas).

Här gäller det att hålla hästen rak, ställa något innåt men hålla kontroll med ytterhjälperna så att hästen inte hamnar i en stor båge. Man ska svänga snävt och hela hästen ska följa med. Det blir alltså motsatsen till övningen ovan kan man säga.
ridövning hörnpasseringar skarpa svängar

Om man inte tänker sig för blir hörnpasseringarna mer i denna stilen, nån form av halvcirklar:

dåliga hörnpasseringar

Dessa övningar testade vi i både skritt och trav och vi alternerade mellan de båda.

Allt som allt en lärorik, kul och svettig lektion med nya övningar som jag även vill testa med Leon framöver!  

 

Filmbevis från min första barbackaritt

Det är så himla kul att jag har filmbevis från min allra första barbackaritt och jag hoppas på att inom ett par månader eller så kunna titta tillbaka och skratta åt detta. För det är inte vackert, jag vet. Det var skumpigt – och halt – och ovant – och läskigt. Men jag gjorde det!
Och ingen är gladare än jag!

Jag gissar att ni är nyfikna på hur det såg ut? 🙂

Vi började med att öva halt på långa tyglar. Jag tycker att det här är svårt och har inte helt förstått hur jag ska göra (hur gör ni?). Jag brukar andas ut, luta mig lite bakåt och typ ”sjunka ihop”. Vet inte om det är rätt eller fel men Leon verkar mest känna det där med andningen. Såhär såg det ut i alla fall!

Efter att vi hade gjort detta och jag kände att jag hade kontroll på läget ville jag testa att trava lite. Och därefter fick jag blodad tand och testade galopp också. Jag vill bara stämma av med Leons ägare först (hon godkänner alla filmklipp jag lägger upp) men förhoppningsvis får ni se klippet snart. Viss skrattvarning å det klippet kan jag säga…

Jag måste än en gång hylla Leon till skyarna, en bättre medryttarhäst hade jag nog aldrig kunnat hitta! Så snäll och lyhörd. Han tycker att det är så kul och var superpigg (men han tycker också att jag är sjukt klumpig och undrar vad sjutton jag håller på med emellanåt) men tar det ändå lugnt så att jag inte faller av. En stjärna till häst med ett stort hjärta. Älskade Leon!

Min första barbackaridning

barbacka1

Minns ni när ni red barbacka första gången (om ni gjort det)? Jag minns det som igår! Eller förrgår. För det var då det skedde 😉

Vädret var lika härligt som förra helgen, strålande sol mot en blå himmel. Andreas följde med ut till stallet (två helger i rad, wow vilken kille!) och jag fixade med Leo utomhus. Vilken fröjd att få stå ute i solen och rykta istället för det mörka, fuktiga och kalla stallet!

Jag har ju varit sugen på att rida barbacka ett tag och nu när Andreas var med och vi ändå skulle ta en lugn promenad så kändes det som rätt tillfälle. Jag stod i sadelkammaren och funderade på om man skulle ha nåt schabrak eller nåt, men sen tänkte jag ”baracka är ju ändå barbacka” så de blev ingenting förutom träns. Jag satt upp – och ångrade mig på en gång! Fy sjutton så halt det var! Det kändes som att jag skulle halka av direkt, och då stod vi ju bara still! Men jag vågade såklart inte säga till Andreas att vi borde vända tillbaka och hämta stallet så jag bestämde mig för att våga skritta i alla fall, och skulle det inte gå fick jag väl hoppa av och gå bredvid helt enkelt. Inte mer med det.

Vi skrittade längs de fina ridvägarna. Leon är så rolig, han håller stenkoll på Andreas och vill absolut inte att han försvinner ur sikte. Då stannar han och spejar omkring sig tills han hittar honom igen! Efter en halvtimme hade jag mot alla odds faktiskt vant mig lite och det kändes inte riktigt lika obehagligt att rida barbacka. Vi bestämde oss då för att ta oss till volten så att jag kunde få prova på lite trav.

Och ja, vad ska man säga? Skräckblandad förtjusning! Jag är ju en riktig fegis och även om förnuftet säger att det inte är någon fara att åka av (Leon är världens snällaste, 147 hög och dessutom har jag både väst och hjälm) så är jag LIVRÄDD för det.

barbackagalopp barbackatrav barbacatrav2 barbackatrav3

Hur gick det då? Jo, jag flög ju både hit och dit kändes det! Jag skulle kanske inte ha ryktat så noga innan vi drog iväg 😉

Efter lite skumpig trav (se ovan) fick jag blodad tand och tänkte att jag måste ju testa galopp också! Och den lyckades Andreas fånga på film. Lägger upp den imorgon så får ni se!

barbackaklapp

Leon var så himla snäll och fick både klappar och morötter som tack för ännu en underbar dag tillsammans.

Vi avslutade med lite frihetsdressyr/ledarskapsövning då jag satt av och gick bredvid honom. Han går helt lös men måste följa och lyssna på mig. Vi lyckades både skritta, trava, galoppera och göra halt! Backa har han inte riktigt greppat än, men det kommer tror jag. Skam den som ger sig! Tyvärr hade inte Andreas kameran upp då, så det får bli en annan gång.

Jag säger det igen. Världens. Bästa. Häst! ❤

Lektion nr 61



I torsdags valde jag min barndoms drömhäst – lilla näpna Arabella ser precis ut som en My Little Pony! Bilden gör henne inte rättvisa, hon är bara för söt!

Vi skulle öva på att tvära längs långsidorna, alltså att i vänster varv gå med framdelen på spåret och bakdelen innanför (in mot ridhuset alltså). Det är alltså en ”lätt” skänkelvikning som jag dock tycker är jättesvår, haha!

Jag hittade en hemsida som beskriver övningen jättebra (även med film): Klicka här!



(Bilden visar övningen och är hämtad från hemsidan ovan).

Utmaningen för mig ligger i att bibehålla bjudningen och farten när man går in i övningen.

Arabella var inte riktigt så lättriden som hon ser ut med sin nätta uppenbarelse. Hon har fin bjudning och lyssnar bra men hon är väldigt skumpig och vill gärna ”komma undan” när man kräver lite mer (som i denna övning). Vi fick i alla fall till några sträckor där vi lyckades hyffsat, främst i skritt. I trav blev det hela tiden så att hon slog över till skritt trots att jag försökte driva på både in i och under övningen. Svårt som sagt!

Lektionen avslutades med galopp på stora A och C-volterna och vi hade bra flyt. Här kom hon dessutom till fin form i slutet så det kändes kul!

Generellt känner jag lite just nu att jag inte kommer framåt alls men kanske är det så att jag nu lärt mig ”grunderna” och då blir det inga stora förändringar på samma sätt….

Hur går det för er? Känner ni att ni utvecklas eller står ni still?

Leon den levande jojon

bild 2Minns ni att jag hade mitt bästa pass någonsin på Leon i lördags? Han var full av energi som jag lyckades använda på rätt sätt på volten. Sedan kom jag dit i måndags och han var seeeeeg som kola. Men så idag – energin tillbaka! Han är lite av en jojo den där, fram och tillbaka. Men – jag tror jag har hittat orsaken! När vi rider ut tillsammans med andra så får han nåt särskilt i blicken, han blir lite tävlingssugen sådär. Han liksom vaknar till liv på ett helt annat sätt än när vi rider själva.

Vi red ut tillsammans med en av Leons hagkompisar idag och allt gick bra fram tills vi skulle galoppera ihop. Då stack Leon iväg – igen – tills jag fick stopp på honom en bit fram (genom att helt enkelt styra in honom på en volt, ett mycket användbart ”trick”). När vi sedan skulle trava i form så vet jag inte vad han höll på med, passage kanske? Haha, han var heeelt studsig. Men det gick. Självklart tog jag en liten sväng inne på volten sen, nu när han hade den där pigga energin i sig! Jag testade att både trava och galoppera utan stigbyglar en stund vilket gick helt okej, men det var rätt så skumpigt. Tog tillbaka stigbyglarna och övade trav (i form och med olika ställningar), skänkelvikning i trav samt galopp inklusive de där åttorna jag gjorde sist med galoppomyte i. Gick idag igen! Kul!

Annars då, jo, hagen var ett riktigt gyttjebad och till och med Leon som alltid är renlig hade lera typ all-over. Förresten så såg vattnet som låg i leran i hagen oljigt ut.. Ni vet, som när man ser motorolja/bensin/vaddetnuär bilda färgglada fält i vattenpölar vid bilar? Är det här normalt i hagar? Kändes skumt tycker jag.bild 1

Efter att ha flängt runt i bilen hela dagen (lämnat Sintra till mormor och morfar, åkt förbi mitt föräldrahem med en present till mamma som fyller år, lämnat av moster vid Hööks, åkt till stallet och tillbaka) och haft telefonmöte (en av våra produkter syntes i TV idag så det har varit en del att stå i fast jag egentligen skulle ha varit ledig så åkte jag till macken för att tanka och tvätta pärlan. Kolla så fin hon blev! Nu är vi redo att åka till Göteborg minsann! 😀

bild 3

Förslag på ridmål för året

2015/01/img_7244.jpg

Jag har funderat lite på vad/hur jag vill utvecklas i år när det gäller ridningen. Har helt enkelt brainstormat lite med mig själv, högt som lågt. Vad tycker ni?

EN MENTOR
Jag skulle vilja hitta någon som kunde bli mentor för mig. Någon som kan det här med hästar och som jag kan ställa frågor till. Någon som vill vara med på min resa, kanske vara med ibland när jag rider och tipsa och tricksa, stötta vid eventuella tävlingar etc.

HITTA DEN RÄTTA PRIVATTRÄNAREN
Det vore kul att få träna tillsammans med Leon, och få någons odelade uppmärksamhet.

STRUKTUR & PLAN PÅ RIDSKOLAN
Vårterminen har precis börjat och jag hoppas få klart för mig vad vi ska göra den här terminen. Upplägg, plan och mål för oss som grupp – och helst även individuellt. Jag ska försöka prata med ridläraren om det här på torsdag.

TÄVLA IGEN?
Ja, det får bli ett frågetecken. Jag har ingen lust att ställa upp under liknande former som sist utan jag vill känna hästen jag ska rida på åtminstone hyfsat för att minimera orosmomenten. Men visst vill jag ha revansch på dressyrbanan. En dröm hade såklart varit att få tävla något litet och enkelt med Leon.

ÖVA ÖVA ÖVA
Det finns en hel del grejer jag ännu inte helt behärskar som jag vill få ordning på under året, utan inbördes ordning: nedsutten trav, skänkelvikning (i alla gångarter), samling/form, få börja med skolor,
den perfekta sitsen inkl fötter och händer! Jag tror att jag skulle behöva den där mentorn och privattränaren för de här delarna, på ridskolan får man inte alla verktyg man behöver tyvärr.

BLOGGEN
Slutligen hade det varit kul om bloggen växte sig större. Jag har sagt det så många gånger, men den (NI!) ger mig både energi och kunskap som är ovärderlig! Det känns som att det är dags för nästa steg med bloggen. Tror ni att min blogg skulle platsa på någon av portalerna? Och var skulle den passa bäst i så fall?

Jag är peppad! Är ni? 🙂

2014 – mitt första år som ryttare – på film!

Det som är så kul med den här bloggen är att jag har haft den från min allra första ridlektion och fram till idag! Jag har matat den med text och bild och visat er båda framsteg och bakslag. Några filmer blev det också under mitt första år i sadeln, och så här såg det ut:

Lättridning i mars:

Efter två timmars ryktning fick man det här till tack 😉

Lektion nr 24 i maj:

Underbar ridning i Toscana i juli:

Lektion nr 39 i slutet av september:

Rider lektion för Nina Rademaekers i oktober och övar nedsutten trav utan stigbyglar:

Trav & galopp i november (tips: stäng av ljudet för musiken är hemsk!)

Lektion nr 52 i december: trav-halt:

och trav-galopp under samma lekton:

Försök till kadriljridning i slutet av december:

Programridning 28 december:
Del 1:
Del 2:

Ni får gärna både ställa frågor och kommentera på det ni ser – jag lovar att svara er alla 🙂

2014 var fantastiskt kul. Mitt första år i sadeln, då jag gick från att inte ens kunna eller våga kratsa en hov eller göra halt till att bli medryttare, galoppera i Toscana och rida kadrilj med skänkelvikning! Nu ser jag fram emot nya äventyr under 2015!

Min första programridning – så gick det

Klockan 09:00 var jag på plats för att bygga staket. Där träffade jag Emma, den andra ryttaren som skulle rida Pommac före mig. Emma var verkligen supergullig. Hon hade ridit på ridskola i tio år (nu 17 år gammal) och var van att rida Pommac (dock aldrig på tävling). Vi hjälptes åt att hämta in honom från hagen och rykta, sedan var jag tvungen att avlägsna mig för att agera funktionär på framridningen (som skedde i ”lilla ridhuset” medan programmet reds i ”stora ridhuset”).

Strax före tolv kom Andreas, jag bytte om till tävlingskläder (som jag skramlat ihop i garderoben kvällen innan) och på vägen till ridhuset var jag tvungen att ”gå banan” en sista gång.

övar på banan

Vi kom precis i tid till Emmas ritt och hon gjorde det superbra! Några småmissar men i det hela väldigt snyggt och kontrollerat. De belönades med 63,8% om jag minns rätt!

Så fick jag sitta upp i lilla ridhuset. Tvekade på om jag skulle behålla lädren som de var (långa) eller korta lite men de fick vara.

framridning1

Travade, galopperade i båda varven och övade trav-halt. Jag kände att han inte var alls lika pigg som när jag red honom i förrgår men det kändes ändå helt okej – vi skulle ju ha en halvtimme på oss att öva där inne ändå. Men så efter tio minuter ropar de in mig! Tydligen har några strukit sig och utan att vi har fått info så ligger man före i schemat. Jag tappade fokus, fick rida in i stora ridhuset för ytterligare framridning i fyra minuter.

framridning2
På väg från lilla till stora ridhuset

Där inne var han seeeeg som kooooola. Som ni vet har jag lite svårt för att driva på, jag vill liksom inte vara för ”hård” mot hästen, så seg häst och försiktig ryttare = ingen bra kombo. Till slut var det dags att rida in på banan, jag tog någon volt och sådär och sedan visslade det till.

Och så här såg det ut när jag red mitt första dressyrprogram, LC:2! Tyvärr dog kameran mitt i men Andreas lyckades få igång den igen så det är bara ett par sekunder som saknas(men därav två klipp).

Del 1:
Del 2:

Som ni ser hade vi problem med bjudningen från början till slut 😦 Jag hade inte alls räknat med det och det tog liksom all min tankekraft att försöka få igång honom – vilket gjorde att jag missade andra travvolten och sedan fick hjärnsläpp och fick fråga domaren vad jag skulle göra härnäst…. Två fel och sex poängs avdrag alltså. Med den dåliga bjudningen var det i stort sett omöjligt att få igång galoppen (som ändå funkat bra i lilla ridhuset) och vi fick väl till ett halvhjärtat försök i högern men misslyckades helt i vänster galopp och travade oss igenom övningarna istället.

Resultatet blev 48,04%, alltså ej godkänt, vilket jag såklart inte alls är nöjd med. Hade bjudningen varit där är jag säker på att programmet hade flutit på och jag hade sluppit blackouter, då hade vi kanske hamnat mellan 50 och 60 någonstans och det hade jag varit nöjd med. Det får helt enkelt bli målet för nästa gång (om det blir någon nästa gång).

Jag vill jättegärna höra vad ni tycker – hur ser det ut? Skriv allt ni ser, tycker och tänker – bra som dåligt! Ni är mitt bollplank och min kunskapsbank eftersom jag inte har något ”team” runt mig med hästkunniga tränare/familj/vänner.

Det jag ÄR nöjd med är att jag vågade göra det här efter precis ett år i sadeln. Att jag red igenom hela programmet, trots missar. Och att jag i alla fall var glad både före, under och efter! Slö-Pommac belönades med en hel påse morötter efter ritten. Jag belönades med största möjliga meny på MAX. Tror aldrig jag har varit så hungrig förut!

Isabella Pommac 2

Såhär i efterhand tar jag med mig en del lärdomar:

1. Ha någon ridkunnig på plats som kan coacha dig under framridningen. Jag visste inte vad jag skulle göra, hur, hur det såg ut eller något. Kanske hade jag kunnat få tips på hur jag skulle sätta fart på honom till exempel, eller en påminnelse om mantrat som glömdes bort så snart jag red in i stora ridhuset (ARMAR-BEN-LE). Alla andra ryttare hade ponnymammor, vänner och/eller eller tränare som tipsade och supportade. Jag hade såklart världens bästa Andreas på plats som supportade och filmade – men några tips på vägen kunde han inte riktigt ge 😉

2. Rid med sporrar (i vart fall om ryttaren som ridit din häst innan red med det) Pommac var väldigt skänkeldöd (eller i alla fall skänkelokänslig) och jag insåg inte vad det berodde på förrän efter när Emma kom förbi och hade sina snygga röda sporrar på sig. Säkert var han lite trött/seg också och tyckte att han redan hade presterat efter 45 minuters uppvärmning och sin första ritt. Att då ridas av mig en halvtimme till var kanske inte lika skoj.

3. Var beredd på att du får rida fram före/efter din tid. Jag var så himla inställd på mitt startnummer 020 (som på morgonen blev (021) och min tid 12:48 att jag blev helt tagen på sängen när jag plötsligt skulle in på banan redan vid halv ett. et blev stressigt och jag hann inte förbereda mig som jag hade tänkt.

4. Klä dig snyggt – ja, jag tror faktiskt att det förbättrade min hållning lite att få på sig kavaj och grejer!

Förberedelser inför min första programridning och nya besked

pommac och jag
Pommac och jag

Innan jag berättar om dagens programridning tänkte jag uppdatera er på det som skedde INNAN och som jag inte hunnit med att blogga med då all tid har gått åt att vara nervös….

Som ni vet har jag den senaste tiden mentalt förberett mig (och övat in) LB:2 men när jag kom till min lektion i förrgår fick jag veta att det skulle bli kort bana och därmed LC:2. Så det var bara att lära om! Fördelen är att programmet är enklare – här finns inte arbets vs mellantrav och arbets vs arbetsgalop och volterna är större. Nackdelen? Att lära in ett helt nytt program på en och en halv dag (fick lite smått panik där för en stund). En timme med instruktör hade jag, sedan en timme själv och därefter en dag emellan så programridning idag söndag.

Hur gick fredagens lektion då? Tiden gick ju så snabbt, det är svårt att lära in ett nytt program och hinna testa alla delar på bara en timme men vi gjorde så gott vi kunde. Ridläraren var ny för mig, det var hon som skulle hålla i kursen som blev inställd. Pommac som jag bara ridit en gång tidigare var en riktigt stjärna, han hade jättekul med öronen spetsade och bra bjudning.

öva program

Jag fick öva på att hålla in och böja armarna, och att försöka göra ordentliga vägar (ojoj vad jag genar!). Här är en liten filmsnutt. Tyvärr fick jag lova att plocka bort ljudet men ridläraren säger ungefär ”slarviga vägar, tänk på armarna!”.

Det jag ser på filmen men som vi inte pratade om då är fötterna (hallå de pekar raaaakt ut!!). Jag fick något av en uppenbarelse igår kväll när jag såg den här filmen och insåg att jag ska vrida om BENET – inte foten! Det kommer ta tid att lära om men jag försökte följa bästa Idas råd idag och tänka på tre saker (det fick bli ARMAR-BENEN-LE). Tyvärr gömde jag bort det så fort jag kom in på banan 😉 Hahaha!

Hur som helst, till vår ensamma timme (efter lite lunch däremellan) bestämde jag att ta av mig säkerhetsvästen (jag insåg efter att ha tittat på filmer från Toscana i somras att jag blev mycket mer följsam utan den, och Pommac är verkligen sinnebilden av en luuuugn häst – men självklart  –  allt kan hända).

Vi delade dessvärre ridhus med tio andra ekipage 45 minuter av 60, ganska stökigt (jag trodde att vi skulle f vara ensamna eller dela med kanske en). De sista 15 minuterna var det i alla fall bara vi och vi red igenom hela programmet en gång och lyckades med alla olika gångarter och volter (dock med slarviga vägar). Det kändes i alla fall lite lovande inför söndagen just där och då.

På fredagen efter min lektion bombarderade jag såklart stackars ansvariga med alla mina frågor som till exempel:

– Kan man ha vanlig ridkläder på sig på söndag (ja, men det är trevligt om man klär upp sig enligt TR)
– Måste man knoppa hästens man? (inte måste, men det ser trevligt ut och är bra att öva på)
– Får man rida om programmet eller vissa delar man behöver öva på? (nej, det är som en riktig tävling med inhyrd domare, bara utan placeringar)”.

Jag kände då att det här blivit mycket mer seriöst än jag hade förväntat mig. Jag som trodde att jag skulle gå en dressyrkurs för nybörjare och sedan prova på lite programridning. Nu blev det istället en timmes lektion (p.g.a. inställd kurs) och sedan riktig programridning (huvva!!). Att stryka mig stod aldrig på agendan men jag har varit rejält nervös.

På lördagen tog jag med Leon till utebanan och vi skrittade igenom programmet. Av någon anledning tappade jag alltid bort mig ungefär i mitten. Eftersom underlaget var knackligt hoppade jag av Leon och lämnade honom till Andreas medan jag själv gick/joggade/hoppade programmet – galet jobbigt och svettigt i ridoverall kan jag berätta!!
öva öva öva

Efter mycket nervöst väntande kom startlistan under lördageftermiddagen när vi var på väg hemåt. Jag fick veta att Pommac skulle rida samma program med en annan tjej en halvtimme innan oss. Först tyckte jag att det var trist, för det skulle ge mig mindre tid att rida ihop oss innan vår ritt men å andra sidan betydde det att jag skulle få hjälp med att fixa till honom innan – och att han skulle vara både uppvärmd och ha koll på banan och programmet.

Lördagkvällen spenderades på golvet med programplugg, provande av kläder, skoputsning och packande! Eko-morötter – check!

morötter

Min första programridning

Ja, vad ska jag säga? Det gick inte så bra (det hade väl kunnat gå ännu sämre å andra sidan) men vi var i alla fall snygga och ganska glada trots kylan! 😉
Isabella PommacHäst: Pommac
Ryttaroutfit: hjälm Casco // puderrosa polotröja Zara // Barnblazer från loppis 50 kr // ridbyxor CRW/Hööks // handskar Hööks // shortchaps Börjes // jodphurs Hööks

Håller på att ladda upp filmen(erna) från ritten nu. Mer kommer!

Att välja ridskola (ridskoleval for dummies)

Denise bad mig för en tid sedan att skriva ett inlägg om de olika ridskolor jag har ridit på nu under detta första år i sadeln. Jag har ju provat mig fram kan man säga och jag är inte helt säker att jag har hittat ”hem” än, men man lär sig vad man gillar och vad man kanske inte tycker är så viktigt.

isabella
Den här bilden togs en av de första gångerna jag var på ridskolan. Finaste Bettan!

För att inte tråka ut er med jordens längsta blogginlägg så delar jag upp det här ämnet i två delar. Här med första delen: Hur man väljer ridskola. I nästa del beskriver jag de tre ridskolorna jag ridit på med för- och nackdelar. Redo? Nu kör vi!

Vad ska man tänka på när man väljer ridskola?

När jag började i december förra året var min prio 1 att ridskolan skulle ligga nära, så att det inte blev ett halvdagsprojekt att rida. Nu, snart ett år senare är min första prio att hästarna har det bra och då menar jag att de har tillgång till bra utevistelse (varje dag), att de ser ut att må bra (både till det yttre och inre), att de har det rent och fint och att de är villiga att ridas. Det kan ju låta självklart men det är det faktiskt inte. Sedan är det väldigt subjektivt så klart och jag dömer ingen som rider på den ena eller andra ridskolan. Så här tycker jag i alla fall att man ska förbereda sig inför sitt ridskoleval:

Ryttarlivets checklista inför ridskolevalet:

1. Fundera på och skriv ner vad som är viktigast för dig: hästarna, instruktörerna, läget, priset, etc? Vad är ”måsten” av ovan och vad kan jag vara mer flexibel med?
3. Fundera på om det är något du absolut INTE kan tänka dig på din framtida ridskola?
4. Sök efter godkända ridskolor i din närhet via Svenska Ridsportförbundet
5. Ring! Ja, det kan vara läskigt men hemsidorna är så himla dåliga. Ring och ställ alla frågor du har.
6. Besök. Åk dit och titta, anmäld eller oanmäld. Jag åkte förbi en ridskola i stan som ag pratat med på telefon och kände direkt när jag kom dit att stället inte var för mig. Det var tyvärr en trist attityd där, ingen som hälsade eller ens tittade på mig. Jag fick kalla kårar och gick därifrån. Amäl dig inte utan att ha varit på plats!
7. Boka en provridning. Alla ridskolor jag har pratat med har erbjudit provridning 1 till 2 gånger (ibland utan kostnad, ibland får man betala vanlig lektionskostnad). Självklart ska du provrida innan du bestämmer dig.
8. Kom i tid. Var på plats minst en timme innan lektionens början. Då hinner du bekanta dig lite med stallet och kanske någon/några ur personalen eller andra elever. Du har god tid på dig att göra iordning din häst (och leta upp alla prylar du behöver).
9. Dags att bestämma dig. Känn efter i magen – trivs du här? Kan du pricka av ”måste-listan”? Är hästarna fina, stallet trevligt, personalen hjälpsam, instruktören proffsig…? Ja? Go for it!

Ska du börja rida? Står du i ett ridskoleval? Hjälpte inte checklistan? Fråga på – jag svarar så gott jag kan! 🙂 Berätta gärna om hur det går för dig och hur du tänkte/tänker vid ridskoleval!

Dressyrprogram och ett stort TACK!

Jag börjar med ett stort tack till Denise, Ida och Fru Äpple för era konstruktiva kommentarer på mitt förra inlägg, med massor av bra tips! Ni är guld värda för mig!

Sedan tänkte jag fortsätta med att berätta att min ridlärare inte tyckte att jag skulle öva på Lätt C:1 utan på Lätt B:2 inför min dressyrkurs efter jul. Så nu blir det att tänka om helt enkelt! Ska printa ut programmet imorgon och börja läsa in mig . Jag som nästan hade memorerat C:1 ju! Jaja…

Anledningen är att alla lokala tävlingar och klubbmästerskap på ridskolan tydligen rids i just Lätt B:2 (öppna programmet här). Nu har jag ju (nästan) bestämt mig för att byta ridskola, men det är inte 100% klart än. Oavsett så ska jag gå den där ”kortkursen” först, som avslutas med programridning. Det ska bli fantastiskt kul!

På torsdag ska jag rida Leon igen och om jag lyckas komma ihåg något av B:2 så ska vi prova det på banan. Vad tror ni?

Har ni några tips i allmänhet på vad som är viktigast att tänka på inför sin allra första programridning (det är bara på lek, ingen tävling – men ändå)?

Jag tänker att prio 1 är att memorera programmet (no-brainer), väl på banan att rida rätt och ta alla vägarna rätt (inte gena etc). Men sen då?

Till kursen och programridningen har jag fått önska häst och det blir (antagligen) gamle fine Robinson eller Pommac (som jag ska rida för första gången på lördag). Googlade upp honom och Google sade:

pommac

Lektion nr 52

SkärmklippI veckan hade jag skickat sms till ridläraren att jag gärna ville prova att rida en annan häst nu efter att ha ridit Robban ett gäng gånger. Hon hade dock inte läst sms:et så det blev Robinson ändå. Inget ont i det – han är en genomsnäll och duktig häst som gör precis vad man ber om varje gång.

Under lektionen övade vi halt-trav-halt (fokus på att göra halt med sitsen + ta lätt i yttertygeln). Sedan red vi lätt längs med fyrkanten, för att sedan gå in på förlängda hörnlinjen. Vi galopperade också en del. Avslutningsvis red vi tre stora serpentiner genom ridhuset (i trav).

Key take-outs för min del var:

– Ta in armbågarna mot kroppen – mina sticker liksom rakt ut som en grobian ungefär.
– Öva, öva, öva på att bromsa med sitsen.

Här kommer två klipp från gårdagen. Ni får jättegärna kommentera – vad ser okej ut, vad ser inte bra ut. Hur ska jag tänka/öva för att bli bättre? 

Själv tycker jag att jag har fått lite stabilare armar/händer men skänklarna far fortfarande fram och tillbaka i lättridningen. Är det för att jag har så långa läder tror ni (om man jämför med de andra ryttarna så är deras knän mycket mer böjda än mina)? Tycker ni att lädren är för långa eller är det något annat jag måste göra för att få skänklarna att ligga kvar?

Galoppen tycker jag ser finare ut än förut, men här åker händerna fram och tillbaka en hel del. Är det okej eller inte? Jag tycker också att jag ser ganska stel ut, hur mycket ska man ”följa med” egentligen?

En videosnutt från igår

Igår var planen att jag och Leon skulle rida ut tillsammans med en tjej i stallet och hennes häst. När jag var på väg ut fick jag ett meddelande att hon tyckte det var för blåsigt och kallt ute, så vi ska rida ihop en annan gång. Jag ser verkligen fram emot det, för jag är inget jättefan av att rida ut själv. Tycker att det är lite långtråkigt faktiskt…

bild 1

Så med inställt uteritt fick det bli banan istället. Och utan någon egentligen plan eftersom jag inte riktigt var förberedd på ett ridpass. Därför började vi väldigt lugnt och skrittade runt flera varv och bara kände på gas och broms med långa tyglar. Efter ett tag gick vi in i trav och travade på fyrkanten, volter, serpentiner, åttor… Och testade lite skänkelvikning. Som jag berättade efter senaste passet med Leon så har vi börjar hitta varandra nu och jag börjar kunna rida honom i en bättre form, utan gummisnodd. Idag, liksom förra gången hade vi med oss snodden man använde den inte alls – för Leon sökte sig självmant nedåt-framåt. Jag har upptäckt att det är en ordentlig uppvärmning med ställningar som är tricket! Då blir han liksom mjuk och avslappnad.

Och han var sååå fin idag. Vi travade på både i lättridning och nedsuttet – och det gick faktiskt helt okej att sitta idag (antagligen för att han travade i lite bättre form). Vi galopperade också mer än förut, flera varv längs fyrkanten i båda varven. Jättehärligt och Leon var riktigt nöjd. Han frustade och gick i värsta formen efter varje galopp som för att säga ”kolla vad jag är duktig nu, meeeeeraaaa!”. Han slog av ibland i vänster galopp (jag antar att han är starkare i den högra), men efter att ha ”startat om” ett par gånger gick det bra.

Min egen utmaning i galoppen är att kunna reglera tempot. Det kan jag inte idag utan det blir liksom galopp eller trav/skritt. Jag kan inte länga/korta galoppen. Hur gör man det? Så fort jag bromsar lite med sätet eller med tyglarna så slår han över till trav för att han tror att jag vill sluta.

Eftersom det mesta gick som en dans tänkte jag att vi skulle testa framdelsvändningar som jag ju övat på på ridskolan. Där kom vi inte riktigt överens. Leon försökte verkligen förstå mig men det gick bara inte. Han stod blick stilla eller så flyttade han framdelen. Fattar inte vad jag gjorde för fel. Testade flera gånger åt båda hållen, på precis samma sätt som i lördags då jag lyckades på två olika hästar. Blir helt enkelt till att testa igen, kanske när någon tittar på och kan ge lite direktiv 🙂

Eftersom han var så fin i traven fortsatte vi trava en stund och då kom en stallkompis förbi och gav oss beröm. Då blir man glad! Jag bad henne att filma en liten snutt. Såklart gick han inte lika fint när det nu fanns en människa och en häst i närheten men jag tycker ändå att man kan se skillnad mot hur jag ridit tidigare, eller hur? Kan tillägga att det är en blandning av lättridning och nedsuttet (så gott jag kan) ni ser här 😉

Positivt: tempot, hyfsat ok form
Att öva på: håll skänklarna och händerna stilla för bövelen! Och peka inte rakt utåt med tårna! (Jag har sagt det förr, men att se sig själv på film är den absolut bästa utbildningen!)

Så här såg det ut när jag travade i mars i år för att jämföra:

Vad tycker ni? Ser ni någon skillnad mot tidigare? Ser ni fler saker att förbättra, tänka på?

Avslutningsvis: en nöjd häst i hagen 🙂

bild 3

Lektion nr 50

Tänk att vi redan är här – vid min 50:e lektion! Och jag säger vi för att det är inte bara jag utan också alla ni som följt med mig på denna resa, några ända från starten och andra som hoppat med på tåget under året som gått. Tack för att ni följer mig och för alla fina kommentarer, tips och tricks! Utan er hade jag kanske inte ens fortsatt rida så här länge.

I lördags fick jag alltså rida igen en lektion direkt efter min ordinarie lektion. Jag bytte häst från lugne, snälle Robinson till krutdurken Cinnamon. Missförstå mig rätt, Cinnamon är en underbar liten häst. Hon har ”go”, hon är otroligt känslig för sidförande hjälper – men – hon ääääälskar att springa. Snabbt. I både trav och galopp. Och bromsande tygeltag? tja… det betyder väl typ ”spring snabbare”. Så det är stor skillnad på dessa två hästar, vilket bara är jättekul och nyttigt för mig!
cinnamon
En gammal bild på mig och Cinnamon

Jag kände direkt att det här skulle komma att bli en utmaning när ridläraren säger att målet med dagens lektion är att träna på att bromsa och göra halt. (Jo, du har rätt, jag önskade att jag inte hade bytt bort Robinson. För med honom hade den här lektionen varit en dans på rosor.) Nu skulle det bli en riktig utmaning. Men jag är inte den som bangar!

ridövning halt
S
å här såg dagens bana ut. De små cirklarna är utställda koner.

Efter uppvärmning i skritt då jag övade sidförande hjälper (inspirerad av lektionen innan) och halter så satte vi igång i trav (lättridning). Först endast längs fyrkantsspåret men efter ett tag fick vi en åt gången (när det passade) vika in på trekvartslinjen. Vid konerna skulle vi antingen bryta av till skritt i tre steg eller göra halt. Alltså halt direkt från trav inte trav-skritt-halt-skritt-trav utan trav-halt-trav. Det gick riktigt bra med Cinnamon faktiskt och även för de andra ekipagen.

Då fick vi köra vidare i galopp. Cinnamon är en fartgalning och jag hade fullt sjå med att försökte hålla tillbaka henne lite. Hon är lätt att styra åt sidorna och jag kan helt bestämma vägarna, men farten, den vill hon bestämma själv. Ganska obehagligt och farligt. Nu skulle vi alltså galoppera och när det passade rida in på trekvarten och bromsa ner till trav ett par steg vid konerna. Det här var svårt för oss. Vi lyckades hyfsat. De andra ekipagen fick så småningom öva på att göra halt här men det var lönlöst att ens försöka, vi tragglade på med galopp-trav-galopp. Jag provade med varenda bromsande hjälp jag kunde komma på: räta på mig, sjunka ner tung i sadeln, axlarna bakåt, bromsande tygeltag (ett eller två), halvhalter, you name it. Tänk om jag hade fått rida Leon på ridskolan – han är liksom den perfekta mixen av Robinson och Cinnamon. Liten och nätt, lagom mycket fart och lyssnar på hjälperna (även de bromsande!).

Lektion nr 49

Utan att jag tänkte på det red jag min 50:e lektion igår. Det är helt galet vad tiden går snabbt! Veckorna flyger iväg och helgerna ska vi inte ens prata om. Jag måste kolla tillbaka i arkivet vilken dag jag red min allra första lektion på Bettan – då kommer ni få en årsresumé tror jag, skulle det vara kul?

Men nu till gårdagens två lektioner. Under första lektionen (nr 49 alltså) med min ordinarie grupp red jag Robinson igen. Han var väldigt stökig vid ryktning och sadling och försökte bitas och ha sig. Jag berättade det för ridläraren och sa igen att han verkligen förändrats (negativt) sedan i somras. De tror att det beror på att han sätter vinterpäls och blir känslig men jag vet inte… Vad tror ni?

Lektionen då – jo den fokuserade på sidförande hjälper och skänkelvikning. Vi började med att gå in och ut från fyrkantsspåret genom att använda ytterskänkel respektive innerskänkel. Desstom att hålla hästen innanför spåret när man väl var där genom att ”balansera” hästen med skänklarna. Ett exempel å hur det kan ha sett ut:

 

ridövning skänkelhjälper sidförande

När alla fått grepp om det skulle vi lära oss att göra bakdelsvändningar – nej framdelsvändningar! Hästen skulle vända sig ett helt varv (360) genom att flytta bakbenen runt sig. Jag tycker att det borde kallas för bakdelsvändning men tydligen är detta en framdelsvändning. Förvirrande hästspråk än en gång! Oavsett namn så har jag knappt testat den övningen förut så det var kul att lära sig något nytt! Tricket var att bromsa in/samla upp från skritt, hålla ett jämnt tydligt stöd i båda tyglarna och sedan jobba på med den skänkel du vill att hästen ska flytta undan för. Första gången gick det inget vidare, jag hade för lite stöd i högertygeln vilket ledde till att Robinson böjde sig istället och gjorde en liten volt. Fel alltså. När jag fik rätt stöd i båda tyglarna gick det superbra, åt båda hållen.

framdelsvändning
Bilden ovan visar en framdelsvändning. Vi fortsatte hela varvet runt tills man är tillbaka i startpositionen. Alltså:
framdelsvändning 360
Jag vet inte om den här övningen har ett eget namn eller om det fortsatt är en framdelsvändning?

Jag vet inte heller exakt vad/när man kan ha användning för den här övningen annat än att den är bra gymnastik för hästen så klart och får hästen mer uppmärksam på ryttaren (vilket inte är fy skam för en övning!). Vi fick lära oss att hela tiden se till att hästen aktiverar frambenen (alltså trampar upp och ner med dem) för risken är att de blir stilla och skruvas runt, vilket är dåligt för deras kotor och leder. Så vi fick lära oss att tänka ”driva – bromsa/samla – flytta” – ett mantra som kan användas både i framdelsvändningen och i skänkelvikning.

Efter detta började vi trava och så skulle vi börja med en väg som jag tror hette förlängda hörnpasseringen eller hörnlinjen? Man red längs fyrkanten och vid A red man skänkelvikning till E och vid C till B.ridövning förlängda hörnlinjen skänkelvikning

Det gick riktigt bra för mig och Robban och vi fick flera positiva utlåtanden, jättekul! Jag tänkte verkligen på det här med armarna och tror att det såg bättre ut idag. Det kändes i alla fall som att jag inte föll fram på samma sätt som tidigare.

Tyvärr har jag inte en endaste bild att visa er. Efter detta ridpass fick jag rida med gruppen efter då jag hade en lektion att rida igen. Mer om den lektionen – nr 50 i ordningen kommer senare!

Gillar ni den här typen av inlägg som inkluderar lite mer info om övningarna, och skisser?

Decisions, decisions

Tidsinställt inlägg:thinking-cap

Jag sitter och tänker på hur jag ska göra med ridlektioner nästa termin. Det finns egentligen tre huvudval:

1. Fortsätta på nuvarande ridskolan
2. Börja på den ”nya” ridskolan (och sluta på den nuvarande)
3. Sluta rida grupplektioner helt och ta privatlektioner varannan vecka (istället för grupplektion varje vecka).

Kostnadsmässigt så är alternativ 1 dyrast. En lektion/vecka = 350 kr
Alternativ 2 är billigast med 200 kr/vecka och innebär att jag kan ta några privatlektioner under terminen för pengarna jag ”sparar”
Alternativ 3 varierar beroende på tränare (om jag tränar med Leon eller på en ridskola) men hamnar mellan ca. 200-300 kr/vecka.

Anledningen att jag började rida i grupp på ridskola var ju dels att det kändes som det självklara första steget för en nybörjare, men också för att det kändes kul att få träffa nytt folk. Som jag har berättat förut så har tyvärr ingen ”gruppkänsla” infunnit sig utan alla är väldigt fokuserade på sin egentid och ridning och int epå att lära känna andra. Men det kan ju alltid ändras och alla grupper är ju olika!

Ju mer jag tänker på det här desto mer känner jag att jag kanske borde skippa gruppridningen och bara rida privat. Jag tror att jag kommer utvecklas snabbast på det viset. Men å andra sidan blir det ensamt…

Utöver hur jag gör med lektionerna kommer jag fortsätta rida Leon en gång i veckan (det är i alla fall min plan :)).

Vad tycker du? Hur hade du valt?

Lektion nr 48, fortsättning

Jaha, av någon anledning försvann halva inlägget jag hade skrivit ihop vid publiceringen så här kommer ett nytt försök…. Hur lektionen startade kan ni alltså läsa i inlägget nedan (eller genom att klicka här).

Efter uppvärmande skritt travade vi alltså på fyrkanten och så här såg det ut:
(Varning för väldigt speciell djungelpopmusik! Ridläraren vill inte höras på filmen så därför måste jag lägga in nån musik, och jag hittade denna gratis på nätet. Låter hemskt så mute är ett hett tips ;-))

Efter några varv på fyrkanten så började vi jobba med bågar där man om man ville kunde öva skänkelvikning. När alla hittat vägarna och hade bra koll på hästarna lade vi till höger galopp. Jag har gjort en liten skiss som jag hoppas ni förstår er på 🙂övning

Hela tiden i höger varv alltså, som en timglasfigur. Jag tycker att det gick rätt så bra för mig och Robban, men några skänkelvikningar i galopp vet jag inte riktigt om vi fick till 😉

Här kommer en film från övningen (med samma djungelpopmusik, sorry!:

Hur tycker du att det ser ut? Uppskattar verkligen feedback på vad jag kan förbättra och hur 🙂

Vad kostar det att rida? Del 1: utrustning

Jag lovader er en liten miniserie angående vad det kostar att rida. I förra veckan publicerade jag ett inlägg som tog upp faktumet att ridning inte är en sport för alla, därför att det helt enkelt är väldigt dyrt att rida. . Nu ska jag följa upp med de kostnader som jag stött på hitintills.

Så – vad kostar det att rida? Vad kostar en ridlektion? Vilken utrustning behöver man när man börjar på ridskola? Måste man ha speciella ridkläder? Ridstövlar?

20140309-120118.jpgJag kommer dela upp de olika kostnadsposterna i varsitt inlägg, för att sedan avsluta med en sammanfattning. Jag vill poängtera att allt jag skriver här är MINA åsikter, erfarenheter och tankar. Du får mer än gärna kommentera, oavsett om du håller med eller har en helt annan uppfattning 🙂 Jag vill att vi diskuterar detta ämne, och framförallt – funderar på hur vi kan få ridsporten mer tillgänglig.

Okej, först ut: utrustning. De priser jag anger är lågt satta. Jag har nämligen (hitintills) köpt mest budgetvaror (dock ej hjälm och säkerhetsväst). Man kan också hitta mycket begagnat, på Blocket eller via anslag i stallet. Köp dock aldrig säkerhetsutrustning begagnat. Du vill veta att din hjälm och din väst är hel på både ut- och insida och skyddar dig som de ska. Det kan du aldrig veta när du inte köper dem nya. Tänk också på att en hjälm ska kasseras direkt efter ett fall (där den slagit i marken) – det gäller även om du tappar den i stallgolvet (gud förbjude!).

20140623-152548-55548897.jpg

Grundutrustning:
Hjälm är prio 1 och ett måste för alla, alltid. Säkerhetsväst tycker jag personligen att alla ska använda, det finns väl ingen anledning att INTE använda en när den kan rädda liv. Åtminstone nybörjare samt ryttare som hoppar och/eller rider ute i skogen bör använda väst. För en dressyrryttare som bara rider kontrollerat i ridhus kan man kanske fråga sig om det är nödvändigt, men är olyckan framme och man landar fel….

  • Godkänd säkerhetsväst 2000:-
  • Godkänd ridhjälm 500 :-

Kläder:
Här finns det också många åsikter. Skor med klack är ett måste och visst funkar ett par vanliga gummistövlar eller boots, MEN: det kan bli svettigt och obekvämt. Jag började med billigast möjliga gummiridstövel. Praktiskt men svettigt och obekvämt. Gick därför över till ridskor i skinn och shortchaps. Funkar bra tycker jag!

Helskodda ridbyxor är för mig ett måste (efter att ha ridit i vanliga byxor såväl som knäskodda ridbyxor). Man får bra grepp i sadeln, de slits inte som vanliga byxor. Det är RIDbyxor, så man bryr sig inte om de blir smutsiga etc. på samma sätt som om det var dina jeans du red i. Handskar är att rekommendera. Jag tycker att det funkar jättebra med billigast möjliga fingervante med ”antihalkpluppar” men jag ÄLSKAR mina Röckl-handskar.

  • Enkla helskodda ridbyxor 600:-
  • Gummistövel 300:- eller sko + shortchaps 800:-
  • Ridstrumpor 3 par 150:-
  • Handskar ”magic fingervante” 50:- / Röckl ridhandske 400:-

Alla övriga kläder: sport-bh, t-shirt/tröjor, täckväst, jacka etc. behöver inte vara ridspecifika. Därför tror jag att de flesta har dessa hemma och inte behöver köpa nytt. Men kom ihåg – det du använder i stallet kommer lukta stall! Så för min del har jag valt ut plagg som har gått från att vara ”fritidskläder” till att bli ”ridkläder”.

20140309-105404.jpg20140304-151304.jpg20131225-100255.jpg

Spö och sporrar kan tillkomma. Jag äger inget av dessa, för jag använder det inte. Jag rekommenderar dessutom andra nybörjare att lära sig rida UTAN dessa. Jag tror att det är bättre att lära sig att rida mjukt och rätt utan dessa extra hjälper till en början. Om de sedan behövs när man är på en högre nivå så kommer man då ha sina grundhjälper på rätt plats och dessa blir bara en förfining/extra hjälp vid behov – men inget man vant sig med att använda ”hela tiden”: Hoppas ni förstår hur jag menar.

Sedan kan man behöva saker som vattenflaska och en stor väska. Men det är sådant man oftast har hemma. Som väska har jag använt en IKEA-kasse fram tills nyligen. Ska visa min nya väska för er någon dag, påminn om jag glömmer bort!

Detta är ”basic-kittet” för dig som rider på ridskola. Då behöver du inte ha ett eget rykt-kit med borstar och grejer. Du tar med det DU ska ha på dig och behöver inte köpa grejer till hästen.

Nästa avsnitt handlar om kostnader för själva ridningen.

Kommentera gärna!

Filmbevis

Alltså att se sig själv rida på film är ganska så… deprimerande. Haha! Jag menar bara att man känner att ”här har jag lagt snart ett år av ridlektioner bakom mig (detta var den 44:e) och så ser jag ut SÅDÄR?! ”

Jag vill ju så mycket, jag vill kunna så mycket mer, jag vill kunna rida ett dressyrprogram nån gång. Men, men, allt har väl sin tid. Och även om det är lite nedslående att se alla sina brister så är det också väldigt lärorikt. Här ser jag ju verkligen alla de saker Nina påpekade för mig och som jag listade i förra inlägget. Det som är så värdefullt med film är att se hur stor skillad det kan bli på bara en liten förflyttning av en tå eller en hand. Otroligt! Tänk vilken kroppskontroll proffsryttare har. Jag är djupt imponerad!

Så, här får ni njuta av trav med och utan stigbyglar, helt ocensurerat. Ser fram mot att höra vad ni tycker (good and bad) 🙂

Vill bara påpeka att det här alltså är första gången jag travar utan stigbyglar längre än ett par steg.

Slutligen nåt som jag faktiskt är lite stolt över: Leon blev rädd (det kom ett ekipage galopperande ”från ingenstans” och skenade iväg lite grann. Och jag satt kvar utan problem! Utan stigbyglar! Så sitsträningen gav liksom instant reward kan man säga 😉