Tänk att vi redan är här – vid min 50:e lektion! Och jag säger vi för att det är inte bara jag utan också alla ni som följt med mig på denna resa, några ända från starten och andra som hoppat med på tåget under året som gått. Tack för att ni följer mig och för alla fina kommentarer, tips och tricks! Utan er hade jag kanske inte ens fortsatt rida så här länge.
I lördags fick jag alltså rida igen en lektion direkt efter min ordinarie lektion. Jag bytte häst från lugne, snälle Robinson till krutdurken Cinnamon. Missförstå mig rätt, Cinnamon är en underbar liten häst. Hon har ”go”, hon är otroligt känslig för sidförande hjälper – men – hon ääääälskar att springa. Snabbt. I både trav och galopp. Och bromsande tygeltag? tja… det betyder väl typ ”spring snabbare”. Så det är stor skillnad på dessa två hästar, vilket bara är jättekul och nyttigt för mig!
En gammal bild på mig och Cinnamon
Jag kände direkt att det här skulle komma att bli en utmaning när ridläraren säger att målet med dagens lektion är att träna på att bromsa och göra halt. (Jo, du har rätt, jag önskade att jag inte hade bytt bort Robinson. För med honom hade den här lektionen varit en dans på rosor.) Nu skulle det bli en riktig utmaning. Men jag är inte den som bangar!
Så här såg dagens bana ut. De små cirklarna är utställda koner.
Efter uppvärmning i skritt då jag övade sidförande hjälper (inspirerad av lektionen innan) och halter så satte vi igång i trav (lättridning). Först endast längs fyrkantsspåret men efter ett tag fick vi en åt gången (när det passade) vika in på trekvartslinjen. Vid konerna skulle vi antingen bryta av till skritt i tre steg eller göra halt. Alltså halt direkt från trav inte trav-skritt-halt-skritt-trav utan trav-halt-trav. Det gick riktigt bra med Cinnamon faktiskt och även för de andra ekipagen.
Då fick vi köra vidare i galopp. Cinnamon är en fartgalning och jag hade fullt sjå med att försökte hålla tillbaka henne lite. Hon är lätt att styra åt sidorna och jag kan helt bestämma vägarna, men farten, den vill hon bestämma själv. Ganska obehagligt och farligt. Nu skulle vi alltså galoppera och när det passade rida in på trekvarten och bromsa ner till trav ett par steg vid konerna. Det här var svårt för oss. Vi lyckades hyfsat. De andra ekipagen fick så småningom öva på att göra halt här men det var lönlöst att ens försöka, vi tragglade på med galopp-trav-galopp. Jag provade med varenda bromsande hjälp jag kunde komma på: räta på mig, sjunka ner tung i sadeln, axlarna bakåt, bromsande tygeltag (ett eller två), halvhalter, you name it. Tänk om jag hade fått rida Leon på ridskolan – han är liksom den perfekta mixen av Robinson och Cinnamon. Liten och nätt, lagom mycket fart och lyssnar på hjälperna (även de bromsande!).
Ryttarlivet.com 