Min ritt på film: Lätt C:2 2015

Nu har jag lagt tid på att inte bara lägga upp en video från min första dressyrtävling i söndags – utan även pimpat den med poängen!

Så nu är jag såååå nyfiken på vad ni ska tycka och tänka om detta. Hit me! (OBS! Välj HD-kvalitet om din uppkoppling tillåter.)

Och det här betyder poängen:


(Saxat från TR, tävlingsreglementet)

För att ha genomfört en ”godkänd” ritt bör man alltså hamna på minst 60% totalt.

Annonser

Lektion nr 100 – del 2

ryttarlivet isabella tasset 2

Så, nu är det dags att skriva om hur det gick under själva lektionen.

Jag hade som sagt inte ridit Tasset på väldigt länge (och bara två gånger tidigare) så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Jag ville minnas att hon var framåt och känslig, två saker jag generellt gillar hos hästar, men också att det var lite svårt med huvudet som gärna flög upp och ner.

Hur som helst, det kanske roligaste med hela lektionen var ridlärarens min när jag kommer in i full tävlingsutstyrsel och en knoppad häst! Priceless! Hahaha. Jag fick ju såklart förklara mig (”jo alltså jag firar 100 lekioner sp dörför har jag klätt upp nig lite”) men jag vet inte om hon blev så mycket klokare på det. Hon tyckte nog att jag hade slagit slint 😂 Att man har ridit 100 lektioner är kanske inte nåt att fira för den vanliga ridskoleryttaren, det sägs ju att det krävs 10.000 timmar för att bli riktigt bra på något 😉

ryttarlivet 100 d
Visst var vi snygga?

Ridlektionen började som vanligt med en lång uppvärmning i skritt där vi fick känna på hästarna och allteftersom lägga in halter, fler och fler, tills vi till slut gick i en så samlad skritt som möjligt där vi kontrollerar precis varenda steg hästen tar. Jag tycker att det är en häftig känsla när man styr hästen med sin andning (vet inte hur jag bättre ska förklara det, men det är ungefär så det känns)! Tyvärr filmade inte Andreas uppvärmningen (han tyckte säkert det såg alltför tråkigt ut ;)) men jag hoppas få med detta på film en annan gång så jag kan visa er skillnaden på när jag bara skrittar på utan särskilt mycket tanke och den här skritten där varenda steg är medvetet.

Därefter fick vi börja trava, först i lätt sits och sedan nedsuttet. Tasset, som är en hopphäst har en ganska ojämn (i takten) och framåt trav som inte är helt lätt att sitta ner i och få jämn så jag är nöjd med att jag över huvud taget kunde sitta ner hela tiden och inte skumpa av! Som ni ser i klippet så har jag det inte helt lätt däruppe och det är så otroligt stor skillnad från när jag red svarta stoet Marolien för några veckor sedan, om ni minns?

Så här såg i alla fall en del av traven, och lektionens enda galopp ut:

 

Därefter skulle vi rida den förlängda hörnlinjen (man vänder upp vid A eller C och sedan rider man ut mot B/E eller senare bokstav) i skritt och trav. Först med en helt rak häst och helt enkelt rida rätt mot bokstaven men allteftersom istället rida en skänkelvikning ut mot väggen.

Slutligen fick vi testa att rida ”bogen in” vilket, om jag förstår det rätt, är en början till/förenkling av skolan ”öppna”.

ryttarlivet 100 fokus

Såhär såg det ut när vi försökte första gången. Det är inte helt lätt att hitta det perfekta läget. Ni ser att halsen blir för böjd och när jag försöker rätta till det så missförstår vi varandra. Men kul är det att få testa på lite svårare grejer!

 

 

Allt som allt så var lektion 100 kul och lärorik men jag fick en häst som jag inte var van vid och som är ganska svår i dressyren (tycker jag). Dock är hon otroligt snäll, arbetsvillig och känslig så hon får många guldstjärnor ändå. Det vore kul att få hoppa med henne någon gång!

ryttarlivet isabella tasset 5
Observera nummerlappen 😉


Patrik Kittel – Bäst på din nivå

IMG_1505 (1024x683)

Nu är det dags för er att få ta del av mina lärdomar från fredagens clinic. Det här var första gången jag gick på en riktig ”clinic” (ett populärt ord i hästsammanhang för föreläsning) men det blir nog inte den sista!

Jag hade ju turen att vinna två biljetter till clinicen så jag bjöd med Zhara som inte var sen med att tacka ja 🙂 Clinicen hölls på Rävsta ridcenter som ligger i Sigtuna. Det tog väl cirka en timme att ta sig dit från stan med bil.

IMG_1503 (1024x683)

Clinicens tema var ”Bäst på din nivå” och ekipage från L:A, MSV och Grand Prix skulle visas upp och coachas av Patrik.

IMG_1542 (1024x683)

Jag tycker inte att det blev så tydligt exakt vad som gällde för vardera nivå utan hela clinicen genomsyrades istället av Patriks trevliga inställning till hästen och ridningen. Oavsett nivå så var det helt enkelt basen man skulle fokusera på. Sitsen, korrektheten i hjälperna, samspelet och att ha kul med sin bästa vän. Jag skrev ner några återkommande punkter:

Fokusera på en eller max två saker under ett ridpass. Till exempel att du ska öva rakriktning och/eller din egen sits. Med fler saker att tänka på blir det bara rörigt och du ger varken dig själv eller hästen tiden och chansen att verkligen göra skillnad på det där ni skulle öva på.

IMG_1546 (1024x683)
Här får Cecilia Bergåkra öva på att rida rakt. Inte lätt varken för nybörjare eller proffs! Jag tror att det var stigläderlängden som satte käppar i hjulet för henne under passet. Som ni ser är ena stiglädret kortare och hon hamnade därför ur balans och fick svårt att inverka rätt med skänklarna.


Beröm, beröm, beröm! Patrik förespråkar att visa när du är nöjd med hästens prestation. Detta gör du genom eftergift, skrittpauser, beröm med rösten och klappar. Slösa med berömmet!

IMG_1569 (1024x683)Emelie Brolin var generös med klappar till fina Miss Copper. De yngre ryttarna blev tillsagda av Patrik att oftare berömma med rösten och ge klappar. Jag tror att de nog är bra på det hemma men nervositeten kanske spökade.


Våga släppa benen. Patrik tyckte att några av ryttarna skänklade på alldeles för ofta. Han gav en liknelse där om man konstant sitter och slår sig själv på ena armen så kommer man till slut koppla bort det. Efter ett tag måste man banka på armen och ännu ett litet tag senare så funkar inte ens det. Se därför till att bara använda skänkeln när det verkligen behövs, och se till att få resultat. Patrik gillar inte heller användandet av spö. Om det verkligen behövs för att förfina en hjälp så ska det användas bara just där och få och sedan läggas bort. För att få mer energi i hästen kan man istället för att gå på med spöt galoppera fram den i lätt sits.

IMG_1660 (2)
Jeanna pausar med skänklarna

Ha kul! var Patriks absolut främsta tips till oss nybörjare som jag skrev om tidigare. Och jag tycker den här bilden på honom och Jeanna Högberg verkligen visar att allt inte behöver vara blodigt allvar utan att det är viktigt att bara ha kul ihop med sin tränare, sina stallkompisar och sin häst.

IMG_1601 (1024x683)

Låt hästen vara häst. Låt den sträcka ut under passet, låt den stretcha i låg form, galoppera i lätt sits så att den får springa på (det gör inget om det ser skitfult ut!) och lägg in många skrittpauser.

IMG_1646 (1024x683)

Jeanna låter Fiorucci andas ut

Avsluta varje pass med att göra något som ni kan. Då kommer du sluta med ett leende och hästen får en berömmande klapp som ni både kommer ihåg till nästa pass!

IMG_1704 (1024x683)

Clinicen avslutades med att Patrik själv hoppade upp i sadeln, på en häst han aldrig hade ridit förr. ”Sune” var väldigt het och Patrik fick kämpa för att få honom någotsånär avspänd. Tillsammans visade de upp rörelser på högsta nivå, som galopppiruetter, piaff och passage.

 

Allt som allt så tycker jag att det här var ett superevent. Patrik är en fantastisk ryttare och helt fenomenal som föreläsare. Han var tydlig, enkel (inga svåra hästtermer) och bjöd verkligen på sig själv. Att dessutom få se Jeanna Högberg rida på nära håll var fantastiskt. Av alla ryttarna under kvällen så stod hon verkligen ut. Wow, vilken känsla! Alla de andra ryttarna var också superduktiga såklart även om jag tror att nerverna spökade för några av dem (herregud, vem skulle inte bli nervös över att rida för Patrik Kittel inför fullsatta läktare?!). Får ni chansen att se Patrik någon gång så tycker jag absolut att ni ska göra det. Själv kommer jag hålla utkik efter nästa chans att se Jeanna Högberg som verkligen imponerade stort på mig (*starstruck*)!

IMG_1591 (1024x683)

   

Ridhelgen, fjärde och sista lektionen

sondag2

Äntligen dags att avsluta sagan om ridhelgen på Wirsbo, eller vad säger ni?

Länkar till de tidigare rapporterna för den som vill fräscha upp minnet:

Första lektionen
Andra lektionen
Tredje lektionen, del 1
Tredje lektionen, del 2

Som ni kanske (men troligtvis inte, med tanke på tiden som gått emellan inläggen) minns, så red jag en annan häst under den tredje lektionen. Gringo som han hette var lite lugnare och mer förlåtande än ”ferrarin” Edward som jag ridit de första två lektionerna.

Till den fjärde och sista lektionen fick jag själv välja vem av dem jag ville rida och jag våndades en hel del. Det var ju så kul och häftigt att rida Edward. Men samtidigt så jäkla svårt. På Gringo var det lättare men det var ju inte alls den där häftiga känslan. Ferrari-känslan alltså. Till slut tänkte jag såhär: Gringos finns det många av på ridskolan. Edwards får jag kanske aldrig rida igen. Så jag valde Edward. Och det var väl såhär i backspegeln kanske inte det bästa valet. Nåja, man lär sig alltid nåt!

Vi skulle precis som de tidigare lektionerna börja med självständig ridning. Efter skritt och en del tempoväxlingar började vi trava och göra skänkelvikningar.

sondag1

I början av passet tyckte jag att känslan var ganska bra. Edward var såklart het, och vi var inte till hundra samspelta men det gick ändå ganska bra.

Det som var kul var att kursarna hade bett om musik och som ni ser så försöker jag rida i takt. Riktigt häftig känsla faktiskt!

Här får ni ett litet exempel:

 

Men detta varade tyvärr inte så länge… Efter trav och skänkelvikningar skulle vi börja jobba  i galopp. Till en början gick det helt okej ändå men Edward är extremt känslig för skänkeln och om man bara hamnat lite för långt bak så blir han missnöjd. Eftersom han hade en så luftig galopp mot de hästar jag ridit förut så hade jag jättesvårt att liksom komma ner i sadeln och just få alla kroppsdelar på rätt plats.

sondag5

Så plötsligt var det som om vi blev osams, för resten av lektionen. Han började rycka med huvudet, han var ”studsig”, han stannade och backade. Ja, han var allmänt missnöjd med hela situationen.

Jag försökte hålla mig lugn och sansad och bara rida ridare men vi kom aldrig tillbaka till den fina känslan från första delen av passet. Så de sista kanske 30-40 minuterna såg tyvärr mest ut så här:

Det var verkligen inte den typ av sista pass jag hade önskat mig, för känslan och självförtroendet var såklart på botten efter det här, men man får le och tänka framåt istället!

sondag3

Den känslan jag har nu, ett par veckor senare, är i alla fall revanschlust . jag vill kunna rida en sådan här häst, snyggt, balanserat och i harmoni i framtiden! Vad tror ni, kan det gå?

 

 

 

Galoppfattning för nybörjare

galopp

 

Det finns väl ingenting man som nybörjare längtar efter mer än att få galoppera för första gången. Och samtidigt som man verkligen ser fram emot det, finns det ofta en ganska stor nervositet, kanske till och med rädsla, kring galoppen. Kommer hästen springa som ett ånglok? Kommer det studsa massor? Kommer jag ramla av? Kommer jag tappa tyglarna ? Kommer hästen skena iväg?!

Oroa dig inte, alla tänker så här och jag lovar dig  – det är verkligen inte så läskigt som det ser ut! Det är riktigt härligt, och kul! Men för att komma dit och få känna den här fantastiska känslan, så gäller det att få kläm på att faktiskt lyckas galoppera. Och det startar med galoppfattningen.

Förutom att sitta ner i trav (vilket är nödvändigt för att fatta galopp) så tror jag att just galoppfattning är den del i ridningen som känns svårast och som man måste öva på som mest för att få till som nybörjare.

Därför kommer här en liten guide som förhoppningsvis kan vara till hjälp. Nu är jag ingen expert på fattningar själv (jag är ju faktiskt fortfarande nybörjare), men jag brukar få till det!

RYTTARLIVETS GUIDE FÖR LYCKAD GALOPPFATTNING / FÖR ATT FATTA GALOPP

Så här är det. Jag har insett att det finns ett par steg man måste ”checka av” för en lyckad galoppfattning. Enligt mig är dessa att du:

  1. ÄR LUGN & I BALANS (om du känner dig spänd, stressad, andfådd eller nervös, eller studsar hit och dit utan stadga och styrka, rid då ett varv till i trav och hitta dig själv innan du ger dig på att fatta galopp)
  2. VET VAD DU VILL (var förberedd och bestämd)
  3. TROR PÅ DIG SJÄLV
  4. HAR HÄSTEN MED DIG (ni måste ha god kontakt, hästen är så att säga ”mellan hand och skänkel” och lyssnar på dig)
  5. SITTER NER I TRAVEN (eller fatta galopp från skritt då du sitter ner i sadeln)

Om du inte kan uppfylla/checka av dessa sex punkter så blir det om inte omöjligt, så i alla fall väldigt mycket svårare, att fatta galopp. Så öva, öva, öva, och gå inte händelserna i förväg. Det är ingen idé att ”hasta in” i galopp om du, din kropp och ditt sinne inte är redo än.

När du så är i balans med kropp och andning, har fokuset där, tänker att det kommer gå galant, har hästen med dig och lyckas komma ner i sadeln – ja då är det äntligen dags!

Och då gör du så här:

FATTA HÖGER GALOPP

För att fatta höger galopp (den galopp då hästen ser ut att ”leda” med höger framben), så måste du aktivera vänster bakben. Höger galopp innebär nämligen följande sekvens: Vänster bak – höger bak – vänster fram – höger fram. Så när vi tror att högerbenet leder, så är det faktiskt sist. Lite förvirrande kanske, men så är det!

Så, för att fatta höger galopp ska du aktivera motsatta bakbenet – alltså vänster bakben.

  1.  Trava eller skritta med hästen mellan hand och skänkel (du har alltså en nära och tydlig kontakt med hästen)
  2. Ta en halvhalt (det betyder att du samlar hästen och på så sätt förklarar att ”nu händer det snart något, lyssna på mig!”)
  3. Dra tillbaka vänster skänkel (vänster ben) lite, d.v.s. benet hamnar bakom sadelgjorden och ge en lätt impuls.
  4. Motsatt skänkel (höger ben) ligger kvar i sitt normalläge vid sadelgjorden men håller emot/balanserar upp och/eller driver på.

FATTA VÄNSTER GALOPP

För vänster galopp gäller såklart motsatsen. Nu  måste du aktivera höger bakben. Sekvensen blir: Höger bak – vänster bak och höger fram – vänster fram.

  1.  Trava eller skritta med hästen mellan hand och skänkel
  2. Ta en halvhalt
  3. Dra tillbaka höger skänkel (höger ben) lite, d.v.s. benet hamnar bakom sadelgjorden och ge en lätt impuls.
  4. Motsatt skänkel (vänster ben) ligger kvar i sitt normalläge vid sadelgjorden men håller emot/balanserar upp och/eller driver på.
 Jag hoppas att den här guiden kan hjälpa dig som nybörjare att fatta galopp. Du kommer att älska det!
Kommentera gärna med tips, tankar och egna erfarenheter! Eller med frågor, såklart!

Lördagen med Leon

Ni har märkt att jag har Internet hemma igen va? 😉 Här kommer en något försenad lördagsrapport! 

Jag åkte ut till stallet på eftermiddagen och möttes av en glad lortgris i hagen.

lortgris2

Min plan för dagen var att ta ett kort pass på volten (då jag fortfarande inte satt ihop min säkerhetsväst och inte vill rida ut ensam utan den) men när vi var redo att rida ut så hade en annan ryttare byggt upp en bana (för hoppning) och då lev det alltså uteritt trots allt.

Leon kändes ändå väldigt lugn och trygg (det är verkligen en jätteskillnad nu mot våra första turer ihop då han var så otroligt tittig och på tårna hela tiden) så vi red iväg i sakta mak. Kände lite på gas och broms men bad i övrigt inte om något. Han hade en fin energi (=lagom) så längs några raksträckor övade vi skänkelvikningar i trav fram och tillbaka över grusvägen.

  

Jag tog den ”korta rundan” men planen att kunna rida på den volt som finns där men väl framme var den avstängd! Så snopet! Som tur är finns det en tredje ridbana i närheten och den stod tom och redo för oss! Vi skrittade och travade först ett par varv så att Leon skulle vänja sig vid staket och saker runt omkring. Därefter fick han galoppera på ett par varv för att jag därefter kunde jobba med övergångar skritt-galopp-skritt. Leon var jätteduktig men som vanligt rätt så sugen på att springa på. Han frustade gott när vi var klara. Det blev ett kort pass, mest att jag ville känna på honom under lite mer samlade former nu när vi annars mest rider ut.

Jag längtar verkligen tills vi får tränarhjälp! Det känns som att vi är ett riktigt dream team Leon och jag men jag hittar liksom inte knapparna för att få en harmonisk och trevlig ridning i en lite mer samlad form (och där vi båda har kul). Så tips på tränare söder om Stockholm mottages fortsatt tacksamt!

Trav på volten

Här kommer en liten filmsnutt på när jag och Leon travar. Leons ägare är den som filmar och hon coachar oss lite men vill inte höras på film så därav musiken. Som ni ser så var Leons ganska het den här dagen (som alla dagar den senaste tiden ;-)) och ville gärna springa på men jag tycker att det ser gaska trevligt ut ändå.

Vad tycker ni?

Lördagens pass med Leon

leon med bom

Ja, det här med att filma sig själv var ju en jättebra idé. Om man inte hade stängt AV filmen precis innan man satt upp!!! GAAAH vad trött jag blir på mig själv.

Jag lyckades i alla fall få en del av vår uppvärmning på film. Som jag skrev igår så var Leon ganska spänd, det kan bero på att det var 3 grader och riktigt kraftiga iskalla vindar från havet som konstant slog emot oss. Eller så är det något annat. Jag ska dit imorgon igen och rida så då får vi se om han känns mer avslappnad.

Vi började som vanligt i skritt på långa tyglar, testade gas och broms och red över hela volten. Därefter kortade jag tyglarna och fortsatte med skritt-halt-skritt. Eftersom jag kände att han var lite spänd försökte jag rida mycket lösgörande, volter och serpentiner, skänkelvikningar (gick riktigt bra!). Vi travade sedan med samma fokus, att försöka hitta en avspändhet. Det gick sådär. Det kan som sagt ha varit vinden, eller att det stod två hinder på volten 😉

Ni ser ett av hindren i bild men det finns också ett annat, precis utanför bild (som syns på bilden ovan). Det var en bom som låg på marken och vi testade faktiskt att både skritta och trava över. Han hade stenkoll på hovarna och slog inte i en enda gång! Dock var det tydligen så kul att han vid ett tillfälle HOPPADE över (och sedan glatt galopperade vidare, frustande), haha! Allt det här trodde jag ju att jag hade fångat på film, men icke sa nicke 😦 Leon verkade hur som helst gilla det här så jag ska nog läsa in mig på några bra övningar och prova framöver.

Tar med mig kameran idag igen så får vi se om jag lyckas bättre!

Lektion nr 63

  

I söndags fick jag chansen att rida en extra lektion då en tjej var tvungen att avboka. Och jag är ju inte den som säger nej till en chans att få sitta i sadeln! 😉

Jag fick rida en liiiten 11-årig ponny vid namn Grynet. Hon rider aldrig i min vanliga grupp så jag hade ingen aning hur hon var men det visade sig snabbt att hon var en riktig stjärna. Hon kom nästan direkt till fin form och hade bra bjudning. Hon var som finast i skritt och en lugnare trav och blev lite mer ”springig” i de snabbare gångarterna, men lyssnade väl till hjälperna.

Fokus för lektionen var skänkelvikningar (jo, jag börjar bli rätt trött på dem nu). Det är verkligen inte så lätt som det ser ut! Som vanligt gick det helt okej i skritt men i trav hamnar jag lätt i nån svajig fram-och-tillbaka-grej och det går lätt över i skritt eller helt enkelt en halt. Det jag inte riktigt får till är att behålla stödet och rakriktningen i yttersidan. Jag tror jag behöver någon som faktiskt förklarar exakt hur man ska göra, steg 1 till 5 liksom. Det är något som jag saknar lite med denna instruktör jämfört med min förra. På förra ridskolan gick alltid ridläraren igenom övningen innan vi fick testa, här är det lite mer ”gör skänkelvikning från C till E”. Som tur var finns ju google, och där hittade jag:

Hjälperna för skänkelvikning:

  • Innertygeln ställer hästen från rörelseriktningen.
  • Yttertygeln reglerar ställning.
  • Innerskänkel är sidförande. Den ska ligga i normalläge eller där den behövs (då menar jag att den ska ligga på den del som behöver påverkas)
  • Ytterskänkeln är framåtdrivande och tillsammans med yttertygeln avslutar den rörelsen.
  • Vikten ska vara mitt på hästen men man ska följa med i rörelsen.
  • Blicken ska vara dit ryttaren ska, därav får du med vikten också.
    (Källa)

Mina problem är tyglarna (båda, haha!), ytterskänken (som jag glömmer av) och vikten (jag liksom lutar för att hjälpa till när det inte går som det ska, och då blir det bara pannkaka). Även om jag är trött på skänkelvikningar nu så är det bara att nöta, nöta, nöta. Fasen så nöjd jag kommer bli när de sitter som en smäck!

Lektionen avslutades på de stora volterna där vi fick trava längs den öppna delen (inåt ridhuset) och galoppera på den stäng delen (den mot kortsidan). Här var Grynet klockren och vi satte samtliga fattningar på första försöket. Det jag måste öva på i galoppen är att sitta ner i sadeln och följa med (fick tipset av någon av er att ”gnugga sadeln”) – just nu är det lite för studsigt.

Tyvärr fanns ingen på plats som kunde fota eller filma och mina selfies blev i sämsta laget. Jag skulle behöva en ponnymamma som alla de andra på ridskolan, någon som har en på lager? 😉

Lektion nr 62

  

I torsdags fick jag äntligen chansen att rida fina Queen igen. Jag har en förkärlek för halvblodsston runt 160-170 i manken alltså… (men don’t get me wrong – Leon är alltid nr 1 ;-)).

Jag har fått tänka efter ordentligt för att komma ihåg vad vi gjorde i torsdags för jag kommer mest ihåg känslan av att vara glad över att få rida Queen och att det gick hyfsat bra. Det var mycket fokus på att flytta undan för skänkeln, alltså samma övning som sist där vi skulle hålla bakdelen innanför spåret. Vi övade också på att minska och förstora volterna genom skänkeltryck. Med Queen gick det som en dans, svårare var det förra veckan med Arabella. Lustigt ändå, då Arabella säkert väger hälften så mycket som Queen och jag därför trodde att hon skulle vara ”lättare” att jobba med 😉

Vi testade också en ny övning där fyra koner var placerade i en fyrkant. Vi skulle gå längs de raka linjerna mellan konerna och när vi kom fram med bogen, flytta hästens bakdel och på så sätt hamna i rätt läge för att ta oss till nästa kon.

ridövning flytta undan för skänkeln

Det här var en superbra övning tyckte jag där man fick tänka på att ha god bjudning och vara helt rakriktad mellan konerna för att sedan hitta stöd i båda tyglarna, föra ut hästens bakdel med innerskänkeln samtidigt som man stöttar upp med ytterskänkeln.

Vi alternerade med en annan övning runt samma koner. D skulle vi istället ”slicka konerna”, alltså vända så fyrkantigt som möjligt (det är lätt att man flyter ut i en volt och det skulle nu undvikas).

Här gäller det att hålla hästen rak, ställa något innåt men hålla kontroll med ytterhjälperna så att hästen inte hamnar i en stor båge. Man ska svänga snävt och hela hästen ska följa med. Det blir alltså motsatsen till övningen ovan kan man säga.
ridövning hörnpasseringar skarpa svängar

Om man inte tänker sig för blir hörnpasseringarna mer i denna stilen, nån form av halvcirklar:

dåliga hörnpasseringar

Dessa övningar testade vi i både skritt och trav och vi alternerade mellan de båda.

Allt som allt en lärorik, kul och svettig lektion med nya övningar som jag även vill testa med Leon framöver!  

 

Trav- och galopparbete på volten

Förrförra helgen var Andreas med till stallet. Jag skrev ett litet inlägg (finns att läsa här) om hur vi jobbade på volten och att vi inte riktigt fick till det som vi kan när vi är som bäst, men jag vill ändå visa er hur det såg ut (för jag har ju inga filmer från de bra passen trist nog).

Jag vet att Leon inte går i nån superform och just den här dagen ”mecklade” han dessutom en del med munnen emellanåt. Jag träffade ju Leons ägare igår och vi tittade gemensamt på filmen. Hon tyckte att det var kul att se att vi hade utvecklats som ekipage men bad mig att sänka tempot. Hon sa att han inte ser helt avslappnad ut och att det blir ganska ”slängigt”. Jag hade själv inte känslan av att det gick fort fram när jag satt där men när jag tittar på filmen så ser jag absolut att vi skulle kunna ta ner tempot och hitta en jämn och fin takt, inte minst i traven. Hon tipsade mig om att högt för mig själv räkna 1-2-1-2-1-2 och det ska jag absolut testa nästa gång!

Hur tycker du att det ser ut?


Ni får gärna komma med synpunkter, har jag för korta tyglar, för dåligt stöd? Och jag vill gärna höra vad ni tycker i övrigt, både bra och dåligt!

Och hörrni, om ni tittar noga ser ni att jag byter galopp där i åttan (mäkta nöjd med mig själv, haha!)!

Arbete på volten

Hej vänner,

Tänkte visa två fina bilder från gårdagen. Visst är han fin, Leon? Som jag skrev igår så var han väldigt framåt och inte så intresserad av att ”göra rätt” igår. Jag är inte riktigt van vid det utan han brukar själv söka sig till fin form i både traven och galoppen. Men så var det alltså inte denna gång, lite typiskt när jag hade publik med kamera och allt. Oavsett så tycker jag att vi fick till ett trevligt pass, om än inte i den klass som jag vet att vi båda kan!

Hur tycker ni att det ser ut på bilderna?

150308i 

150308h
L
eon ”mecklade” en del med munnen, framför allt i galoppen, så jag undrar om jag kanske hade för korta tyglar? Sedan måste jag fortsätta arbeta med det här att få fötterna att peka framåt istället för utåt… Men jag är liksom byggd med utåtfötter, haha! Någon som känner igen sig i detta?

Älskar verkligen nedersta bilden, superfin! Synd att Andreas ogillar att fota för annars hade han ju gärna fått följa med varenda gång 😉

Min första programridning – så gick det

Klockan 09:00 var jag på plats för att bygga staket. Där träffade jag Emma, den andra ryttaren som skulle rida Pommac före mig. Emma var verkligen supergullig. Hon hade ridit på ridskola i tio år (nu 17 år gammal) och var van att rida Pommac (dock aldrig på tävling). Vi hjälptes åt att hämta in honom från hagen och rykta, sedan var jag tvungen att avlägsna mig för att agera funktionär på framridningen (som skedde i ”lilla ridhuset” medan programmet reds i ”stora ridhuset”).

Strax före tolv kom Andreas, jag bytte om till tävlingskläder (som jag skramlat ihop i garderoben kvällen innan) och på vägen till ridhuset var jag tvungen att ”gå banan” en sista gång.

övar på banan

Vi kom precis i tid till Emmas ritt och hon gjorde det superbra! Några småmissar men i det hela väldigt snyggt och kontrollerat. De belönades med 63,8% om jag minns rätt!

Så fick jag sitta upp i lilla ridhuset. Tvekade på om jag skulle behålla lädren som de var (långa) eller korta lite men de fick vara.

framridning1

Travade, galopperade i båda varven och övade trav-halt. Jag kände att han inte var alls lika pigg som när jag red honom i förrgår men det kändes ändå helt okej – vi skulle ju ha en halvtimme på oss att öva där inne ändå. Men så efter tio minuter ropar de in mig! Tydligen har några strukit sig och utan att vi har fått info så ligger man före i schemat. Jag tappade fokus, fick rida in i stora ridhuset för ytterligare framridning i fyra minuter.

framridning2
På väg från lilla till stora ridhuset

Där inne var han seeeeg som kooooola. Som ni vet har jag lite svårt för att driva på, jag vill liksom inte vara för ”hård” mot hästen, så seg häst och försiktig ryttare = ingen bra kombo. Till slut var det dags att rida in på banan, jag tog någon volt och sådär och sedan visslade det till.

Och så här såg det ut när jag red mitt första dressyrprogram, LC:2! Tyvärr dog kameran mitt i men Andreas lyckades få igång den igen så det är bara ett par sekunder som saknas(men därav två klipp).

Del 1:
Del 2:

Som ni ser hade vi problem med bjudningen från början till slut 😦 Jag hade inte alls räknat med det och det tog liksom all min tankekraft att försöka få igång honom – vilket gjorde att jag missade andra travvolten och sedan fick hjärnsläpp och fick fråga domaren vad jag skulle göra härnäst…. Två fel och sex poängs avdrag alltså. Med den dåliga bjudningen var det i stort sett omöjligt att få igång galoppen (som ändå funkat bra i lilla ridhuset) och vi fick väl till ett halvhjärtat försök i högern men misslyckades helt i vänster galopp och travade oss igenom övningarna istället.

Resultatet blev 48,04%, alltså ej godkänt, vilket jag såklart inte alls är nöjd med. Hade bjudningen varit där är jag säker på att programmet hade flutit på och jag hade sluppit blackouter, då hade vi kanske hamnat mellan 50 och 60 någonstans och det hade jag varit nöjd med. Det får helt enkelt bli målet för nästa gång (om det blir någon nästa gång).

Jag vill jättegärna höra vad ni tycker – hur ser det ut? Skriv allt ni ser, tycker och tänker – bra som dåligt! Ni är mitt bollplank och min kunskapsbank eftersom jag inte har något ”team” runt mig med hästkunniga tränare/familj/vänner.

Det jag ÄR nöjd med är att jag vågade göra det här efter precis ett år i sadeln. Att jag red igenom hela programmet, trots missar. Och att jag i alla fall var glad både före, under och efter! Slö-Pommac belönades med en hel påse morötter efter ritten. Jag belönades med största möjliga meny på MAX. Tror aldrig jag har varit så hungrig förut!

Isabella Pommac 2

Såhär i efterhand tar jag med mig en del lärdomar:

1. Ha någon ridkunnig på plats som kan coacha dig under framridningen. Jag visste inte vad jag skulle göra, hur, hur det såg ut eller något. Kanske hade jag kunnat få tips på hur jag skulle sätta fart på honom till exempel, eller en påminnelse om mantrat som glömdes bort så snart jag red in i stora ridhuset (ARMAR-BEN-LE). Alla andra ryttare hade ponnymammor, vänner och/eller eller tränare som tipsade och supportade. Jag hade såklart världens bästa Andreas på plats som supportade och filmade – men några tips på vägen kunde han inte riktigt ge 😉

2. Rid med sporrar (i vart fall om ryttaren som ridit din häst innan red med det) Pommac var väldigt skänkeldöd (eller i alla fall skänkelokänslig) och jag insåg inte vad det berodde på förrän efter när Emma kom förbi och hade sina snygga röda sporrar på sig. Säkert var han lite trött/seg också och tyckte att han redan hade presterat efter 45 minuters uppvärmning och sin första ritt. Att då ridas av mig en halvtimme till var kanske inte lika skoj.

3. Var beredd på att du får rida fram före/efter din tid. Jag var så himla inställd på mitt startnummer 020 (som på morgonen blev (021) och min tid 12:48 att jag blev helt tagen på sängen när jag plötsligt skulle in på banan redan vid halv ett. et blev stressigt och jag hann inte förbereda mig som jag hade tänkt.

4. Klä dig snyggt – ja, jag tror faktiskt att det förbättrade min hållning lite att få på sig kavaj och grejer!

Förberedelser inför min första programridning och nya besked

pommac och jag
Pommac och jag

Innan jag berättar om dagens programridning tänkte jag uppdatera er på det som skedde INNAN och som jag inte hunnit med att blogga med då all tid har gått åt att vara nervös….

Som ni vet har jag den senaste tiden mentalt förberett mig (och övat in) LB:2 men när jag kom till min lektion i förrgår fick jag veta att det skulle bli kort bana och därmed LC:2. Så det var bara att lära om! Fördelen är att programmet är enklare – här finns inte arbets vs mellantrav och arbets vs arbetsgalop och volterna är större. Nackdelen? Att lära in ett helt nytt program på en och en halv dag (fick lite smått panik där för en stund). En timme med instruktör hade jag, sedan en timme själv och därefter en dag emellan så programridning idag söndag.

Hur gick fredagens lektion då? Tiden gick ju så snabbt, det är svårt att lära in ett nytt program och hinna testa alla delar på bara en timme men vi gjorde så gott vi kunde. Ridläraren var ny för mig, det var hon som skulle hålla i kursen som blev inställd. Pommac som jag bara ridit en gång tidigare var en riktigt stjärna, han hade jättekul med öronen spetsade och bra bjudning.

öva program

Jag fick öva på att hålla in och böja armarna, och att försöka göra ordentliga vägar (ojoj vad jag genar!). Här är en liten filmsnutt. Tyvärr fick jag lova att plocka bort ljudet men ridläraren säger ungefär ”slarviga vägar, tänk på armarna!”.

Det jag ser på filmen men som vi inte pratade om då är fötterna (hallå de pekar raaaakt ut!!). Jag fick något av en uppenbarelse igår kväll när jag såg den här filmen och insåg att jag ska vrida om BENET – inte foten! Det kommer ta tid att lära om men jag försökte följa bästa Idas råd idag och tänka på tre saker (det fick bli ARMAR-BENEN-LE). Tyvärr gömde jag bort det så fort jag kom in på banan 😉 Hahaha!

Hur som helst, till vår ensamma timme (efter lite lunch däremellan) bestämde jag att ta av mig säkerhetsvästen (jag insåg efter att ha tittat på filmer från Toscana i somras att jag blev mycket mer följsam utan den, och Pommac är verkligen sinnebilden av en luuuugn häst – men självklart  –  allt kan hända).

Vi delade dessvärre ridhus med tio andra ekipage 45 minuter av 60, ganska stökigt (jag trodde att vi skulle f vara ensamna eller dela med kanske en). De sista 15 minuterna var det i alla fall bara vi och vi red igenom hela programmet en gång och lyckades med alla olika gångarter och volter (dock med slarviga vägar). Det kändes i alla fall lite lovande inför söndagen just där och då.

På fredagen efter min lektion bombarderade jag såklart stackars ansvariga med alla mina frågor som till exempel:

– Kan man ha vanlig ridkläder på sig på söndag (ja, men det är trevligt om man klär upp sig enligt TR)
– Måste man knoppa hästens man? (inte måste, men det ser trevligt ut och är bra att öva på)
– Får man rida om programmet eller vissa delar man behöver öva på? (nej, det är som en riktig tävling med inhyrd domare, bara utan placeringar)”.

Jag kände då att det här blivit mycket mer seriöst än jag hade förväntat mig. Jag som trodde att jag skulle gå en dressyrkurs för nybörjare och sedan prova på lite programridning. Nu blev det istället en timmes lektion (p.g.a. inställd kurs) och sedan riktig programridning (huvva!!). Att stryka mig stod aldrig på agendan men jag har varit rejält nervös.

På lördagen tog jag med Leon till utebanan och vi skrittade igenom programmet. Av någon anledning tappade jag alltid bort mig ungefär i mitten. Eftersom underlaget var knackligt hoppade jag av Leon och lämnade honom till Andreas medan jag själv gick/joggade/hoppade programmet – galet jobbigt och svettigt i ridoverall kan jag berätta!!
öva öva öva

Efter mycket nervöst väntande kom startlistan under lördageftermiddagen när vi var på väg hemåt. Jag fick veta att Pommac skulle rida samma program med en annan tjej en halvtimme innan oss. Först tyckte jag att det var trist, för det skulle ge mig mindre tid att rida ihop oss innan vår ritt men å andra sidan betydde det att jag skulle få hjälp med att fixa till honom innan – och att han skulle vara både uppvärmd och ha koll på banan och programmet.

Lördagkvällen spenderades på golvet med programplugg, provande av kläder, skoputsning och packande! Eko-morötter – check!

morötter

Min första programridning

Ja, vad ska jag säga? Det gick inte så bra (det hade väl kunnat gå ännu sämre å andra sidan) men vi var i alla fall snygga och ganska glada trots kylan! 😉
Isabella PommacHäst: Pommac
Ryttaroutfit: hjälm Casco // puderrosa polotröja Zara // Barnblazer från loppis 50 kr // ridbyxor CRW/Hööks // handskar Hööks // shortchaps Börjes // jodphurs Hööks

Håller på att ladda upp filmen(erna) från ritten nu. Mer kommer!

Bild och film från lektion nr 54!

Äntligen! Här kommer lite bild- och filmbevis från terminsavslutningen. Vi skulle egentligen ha hoppat för första gången men p.g.a. halta hästar blev det istället kadriljridning (också det helt nytt för oss).

Jag red stora fina Ernst (älskar att rida höga hästar av nätt typ!) och vår parhäst blev lilla fina Robinson (som jag ju ridit många gånger).

IMG_3777IMG_3780IMG_3791IMG_3794

Jag hade jättekul! Det var riktigt utmanande att försöka hålla jämna steg mellan en av stallets största respektiva en av stallet minsta hästar – och dessutom till ekipagen framför/bakom!

Det är så otroligt värdefullt att få se sig själv på film och jag ser att jag har skänkeln väldigt långt bak här, vet faktiskt inte vad det beror på? Jag övar som ni ser på att sitta ned i traven och det går ju fortfarande sådär med en hel del skumpande till följd. Och till sist – de där hoppande händerna som jag inte har fått styr på än….. Men så här ser det ut – efter 54 lektioner har jag kommit hit! Och längre ska jag!

Dressyrprogram och ett stort TACK!

Jag börjar med ett stort tack till Denise, Ida och Fru Äpple för era konstruktiva kommentarer på mitt förra inlägg, med massor av bra tips! Ni är guld värda för mig!

Sedan tänkte jag fortsätta med att berätta att min ridlärare inte tyckte att jag skulle öva på Lätt C:1 utan på Lätt B:2 inför min dressyrkurs efter jul. Så nu blir det att tänka om helt enkelt! Ska printa ut programmet imorgon och börja läsa in mig . Jag som nästan hade memorerat C:1 ju! Jaja…

Anledningen är att alla lokala tävlingar och klubbmästerskap på ridskolan tydligen rids i just Lätt B:2 (öppna programmet här). Nu har jag ju (nästan) bestämt mig för att byta ridskola, men det är inte 100% klart än. Oavsett så ska jag gå den där ”kortkursen” först, som avslutas med programridning. Det ska bli fantastiskt kul!

På torsdag ska jag rida Leon igen och om jag lyckas komma ihåg något av B:2 så ska vi prova det på banan. Vad tror ni?

Har ni några tips i allmänhet på vad som är viktigast att tänka på inför sin allra första programridning (det är bara på lek, ingen tävling – men ändå)?

Jag tänker att prio 1 är att memorera programmet (no-brainer), väl på banan att rida rätt och ta alla vägarna rätt (inte gena etc). Men sen då?

Till kursen och programridningen har jag fått önska häst och det blir (antagligen) gamle fine Robinson eller Pommac (som jag ska rida för första gången på lördag). Googlade upp honom och Google sade:

pommac

Lektion nr 52

SkärmklippI veckan hade jag skickat sms till ridläraren att jag gärna ville prova att rida en annan häst nu efter att ha ridit Robban ett gäng gånger. Hon hade dock inte läst sms:et så det blev Robinson ändå. Inget ont i det – han är en genomsnäll och duktig häst som gör precis vad man ber om varje gång.

Under lektionen övade vi halt-trav-halt (fokus på att göra halt med sitsen + ta lätt i yttertygeln). Sedan red vi lätt längs med fyrkanten, för att sedan gå in på förlängda hörnlinjen. Vi galopperade också en del. Avslutningsvis red vi tre stora serpentiner genom ridhuset (i trav).

Key take-outs för min del var:

– Ta in armbågarna mot kroppen – mina sticker liksom rakt ut som en grobian ungefär.
– Öva, öva, öva på att bromsa med sitsen.

Här kommer två klipp från gårdagen. Ni får jättegärna kommentera – vad ser okej ut, vad ser inte bra ut. Hur ska jag tänka/öva för att bli bättre? 

Själv tycker jag att jag har fått lite stabilare armar/händer men skänklarna far fortfarande fram och tillbaka i lättridningen. Är det för att jag har så långa läder tror ni (om man jämför med de andra ryttarna så är deras knän mycket mer böjda än mina)? Tycker ni att lädren är för långa eller är det något annat jag måste göra för att få skänklarna att ligga kvar?

Galoppen tycker jag ser finare ut än förut, men här åker händerna fram och tillbaka en hel del. Är det okej eller inte? Jag tycker också att jag ser ganska stel ut, hur mycket ska man ”följa med” egentligen?

Bilder från SIHS fredag 28 november 2014

Här kommer ett gäng av mina bilder. Tyvärr blev de flesta hoppbilderna suddiga och under dressyrdelarna glömde jag nog av att fota/filma och kollade själv istället. Men här kommer i alla fall några godbitar!

fkuserad malin 2 Malin Baryard på Corporal jens fredricson knock out hopp
fokuserad malinmalin tittarmalin på väg malin niklas jonsson
Niklas Jonsson på Caral  niklas jonsson 2 niklas jonsson 3

minna
charlotte patrik
Charotte Haid Bondergaard och Patrik Kittel showar
triviant
Triviant
charlotte malin
K
nock-outvinnarna Charlotte Haid Bondergaard och Malin Baryard-Johnsson

Vilken bild gillar du bäst?

Stockholm International Horse Show på Friends Arena var ett riktigt bra event och jag längtar redan till nästa år – då ska jag se så mycket som möjligt, nu fick jag ju bara se en bråkdel av de som erbjöds. Och, ja, det blev lite shopping också 😉 Ska bara fota grejerna först så får ni se vad jag fyndade sen.

Lektion nr 50

Tänk att vi redan är här – vid min 50:e lektion! Och jag säger vi för att det är inte bara jag utan också alla ni som följt med mig på denna resa, några ända från starten och andra som hoppat med på tåget under året som gått. Tack för att ni följer mig och för alla fina kommentarer, tips och tricks! Utan er hade jag kanske inte ens fortsatt rida så här länge.

I lördags fick jag alltså rida igen en lektion direkt efter min ordinarie lektion. Jag bytte häst från lugne, snälle Robinson till krutdurken Cinnamon. Missförstå mig rätt, Cinnamon är en underbar liten häst. Hon har ”go”, hon är otroligt känslig för sidförande hjälper – men – hon ääääälskar att springa. Snabbt. I både trav och galopp. Och bromsande tygeltag? tja… det betyder väl typ ”spring snabbare”. Så det är stor skillnad på dessa två hästar, vilket bara är jättekul och nyttigt för mig!
cinnamon
En gammal bild på mig och Cinnamon

Jag kände direkt att det här skulle komma att bli en utmaning när ridläraren säger att målet med dagens lektion är att träna på att bromsa och göra halt. (Jo, du har rätt, jag önskade att jag inte hade bytt bort Robinson. För med honom hade den här lektionen varit en dans på rosor.) Nu skulle det bli en riktig utmaning. Men jag är inte den som bangar!

ridövning halt
S
å här såg dagens bana ut. De små cirklarna är utställda koner.

Efter uppvärmning i skritt då jag övade sidförande hjälper (inspirerad av lektionen innan) och halter så satte vi igång i trav (lättridning). Först endast längs fyrkantsspåret men efter ett tag fick vi en åt gången (när det passade) vika in på trekvartslinjen. Vid konerna skulle vi antingen bryta av till skritt i tre steg eller göra halt. Alltså halt direkt från trav inte trav-skritt-halt-skritt-trav utan trav-halt-trav. Det gick riktigt bra med Cinnamon faktiskt och även för de andra ekipagen.

Då fick vi köra vidare i galopp. Cinnamon är en fartgalning och jag hade fullt sjå med att försökte hålla tillbaka henne lite. Hon är lätt att styra åt sidorna och jag kan helt bestämma vägarna, men farten, den vill hon bestämma själv. Ganska obehagligt och farligt. Nu skulle vi alltså galoppera och när det passade rida in på trekvarten och bromsa ner till trav ett par steg vid konerna. Det här var svårt för oss. Vi lyckades hyfsat. De andra ekipagen fick så småningom öva på att göra halt här men det var lönlöst att ens försöka, vi tragglade på med galopp-trav-galopp. Jag provade med varenda bromsande hjälp jag kunde komma på: räta på mig, sjunka ner tung i sadeln, axlarna bakåt, bromsande tygeltag (ett eller två), halvhalter, you name it. Tänk om jag hade fått rida Leon på ridskolan – han är liksom den perfekta mixen av Robinson och Cinnamon. Liten och nätt, lagom mycket fart och lyssnar på hjälperna (även de bromsande!).

Lektion nr 49

Utan att jag tänkte på det red jag min 50:e lektion igår. Det är helt galet vad tiden går snabbt! Veckorna flyger iväg och helgerna ska vi inte ens prata om. Jag måste kolla tillbaka i arkivet vilken dag jag red min allra första lektion på Bettan – då kommer ni få en årsresumé tror jag, skulle det vara kul?

Men nu till gårdagens två lektioner. Under första lektionen (nr 49 alltså) med min ordinarie grupp red jag Robinson igen. Han var väldigt stökig vid ryktning och sadling och försökte bitas och ha sig. Jag berättade det för ridläraren och sa igen att han verkligen förändrats (negativt) sedan i somras. De tror att det beror på att han sätter vinterpäls och blir känslig men jag vet inte… Vad tror ni?

Lektionen då – jo den fokuserade på sidförande hjälper och skänkelvikning. Vi började med att gå in och ut från fyrkantsspåret genom att använda ytterskänkel respektive innerskänkel. Desstom att hålla hästen innanför spåret när man väl var där genom att ”balansera” hästen med skänklarna. Ett exempel å hur det kan ha sett ut:

 

ridövning skänkelhjälper sidförande

När alla fått grepp om det skulle vi lära oss att göra bakdelsvändningar – nej framdelsvändningar! Hästen skulle vända sig ett helt varv (360) genom att flytta bakbenen runt sig. Jag tycker att det borde kallas för bakdelsvändning men tydligen är detta en framdelsvändning. Förvirrande hästspråk än en gång! Oavsett namn så har jag knappt testat den övningen förut så det var kul att lära sig något nytt! Tricket var att bromsa in/samla upp från skritt, hålla ett jämnt tydligt stöd i båda tyglarna och sedan jobba på med den skänkel du vill att hästen ska flytta undan för. Första gången gick det inget vidare, jag hade för lite stöd i högertygeln vilket ledde till att Robinson böjde sig istället och gjorde en liten volt. Fel alltså. När jag fik rätt stöd i båda tyglarna gick det superbra, åt båda hållen.

framdelsvändning
Bilden ovan visar en framdelsvändning. Vi fortsatte hela varvet runt tills man är tillbaka i startpositionen. Alltså:
framdelsvändning 360
Jag vet inte om den här övningen har ett eget namn eller om det fortsatt är en framdelsvändning?

Jag vet inte heller exakt vad/när man kan ha användning för den här övningen annat än att den är bra gymnastik för hästen så klart och får hästen mer uppmärksam på ryttaren (vilket inte är fy skam för en övning!). Vi fick lära oss att hela tiden se till att hästen aktiverar frambenen (alltså trampar upp och ner med dem) för risken är att de blir stilla och skruvas runt, vilket är dåligt för deras kotor och leder. Så vi fick lära oss att tänka ”driva – bromsa/samla – flytta” – ett mantra som kan användas både i framdelsvändningen och i skänkelvikning.

Efter detta började vi trava och så skulle vi börja med en väg som jag tror hette förlängda hörnpasseringen eller hörnlinjen? Man red längs fyrkanten och vid A red man skänkelvikning till E och vid C till B.ridövning förlängda hörnlinjen skänkelvikning

Det gick riktigt bra för mig och Robban och vi fick flera positiva utlåtanden, jättekul! Jag tänkte verkligen på det här med armarna och tror att det såg bättre ut idag. Det kändes i alla fall som att jag inte föll fram på samma sätt som tidigare.

Tyvärr har jag inte en endaste bild att visa er. Efter detta ridpass fick jag rida med gruppen efter då jag hade en lektion att rida igen. Mer om den lektionen – nr 50 i ordningen kommer senare!

Gillar ni den här typen av inlägg som inkluderar lite mer info om övningarna, och skisser?

Lektion nr 48, fortsättning

Jaha, av någon anledning försvann halva inlägget jag hade skrivit ihop vid publiceringen så här kommer ett nytt försök…. Hur lektionen startade kan ni alltså läsa i inlägget nedan (eller genom att klicka här).

Efter uppvärmande skritt travade vi alltså på fyrkanten och så här såg det ut:
(Varning för väldigt speciell djungelpopmusik! Ridläraren vill inte höras på filmen så därför måste jag lägga in nån musik, och jag hittade denna gratis på nätet. Låter hemskt så mute är ett hett tips ;-))

Efter några varv på fyrkanten så började vi jobba med bågar där man om man ville kunde öva skänkelvikning. När alla hittat vägarna och hade bra koll på hästarna lade vi till höger galopp. Jag har gjort en liten skiss som jag hoppas ni förstår er på 🙂övning

Hela tiden i höger varv alltså, som en timglasfigur. Jag tycker att det gick rätt så bra för mig och Robban, men några skänkelvikningar i galopp vet jag inte riktigt om vi fick till 😉

Här kommer en film från övningen (med samma djungelpopmusik, sorry!:

Hur tycker du att det ser ut? Uppskattar verkligen feedback på vad jag kan förbättra och hur 🙂

Förklaring och film om Intermediaire 1

Imorgon har jag varit sjuk i en vecka – en hel vecka! Jag vet inte om det någonsin har hänt mig tidigare faktiskt. Vaknar fortfarande av hostattacker, har svårt att svälja, trött och svettig… Hur som helst, nu när jag har legat sjuk i flera dagar blir det en hel del slösurfande mellan sovstunderna. Bland annat hittade jag ett dressyrklipp som jag tyckte var jättebra.

Det börjar med en kort introduktion, typ ”dressyr for dummies”, vilket såklart var väldigt bra för mig, samt en liten redogörelse för hur man bedömer dressyr. Sedan visas en hel ritt tillsammans med kommentarer på varje rörelse och  vilket poäng den fick av domaren samt vad kommentatorn själv tycker. Man märker ju snabbt att detta är en subjektiv sport och att det är lättare att kritisera på film, där man kanske ser saker ur en annan vinkel och kan spola tillbaka om och om igen än om man faktiskt sitter på plats och snabbt som ögat sätter sina poäng. Hur som helst, sevärt tycker jag för alla som är intresserade av att förstå dressyr:

Vad tycker ni som är lite mer insatta? Har han rätt i det han säger?

Hittade även denna film på samma kanal, som visar en ritt inklusive de poäng den fick.

Enjoy!

Filmbevis

Alltså att se sig själv rida på film är ganska så… deprimerande. Haha! Jag menar bara att man känner att ”här har jag lagt snart ett år av ridlektioner bakom mig (detta var den 44:e) och så ser jag ut SÅDÄR?! ”

Jag vill ju så mycket, jag vill kunna så mycket mer, jag vill kunna rida ett dressyrprogram nån gång. Men, men, allt har väl sin tid. Och även om det är lite nedslående att se alla sina brister så är det också väldigt lärorikt. Här ser jag ju verkligen alla de saker Nina påpekade för mig och som jag listade i förra inlägget. Det som är så värdefullt med film är att se hur stor skillad det kan bli på bara en liten förflyttning av en tå eller en hand. Otroligt! Tänk vilken kroppskontroll proffsryttare har. Jag är djupt imponerad!

Så, här får ni njuta av trav med och utan stigbyglar, helt ocensurerat. Ser fram mot att höra vad ni tycker (good and bad) 🙂

Vill bara påpeka att det här alltså är första gången jag travar utan stigbyglar längre än ett par steg.

Slutligen nåt som jag faktiskt är lite stolt över: Leon blev rädd (det kom ett ekipage galopperande ”från ingenstans” och skenade iväg lite grann. Och jag satt kvar utan problem! Utan stigbyglar! Så sitsträningen gav liksom instant reward kan man säga 😉

Rapport från lektion nr 44 (privatlektion med Nina Rademaekers)

Nu ligger jag hemma i soffan under en varm pläd med en gosig liten hund på magen. En alldeles utomordentlig avslutning på en riktigt bra dag!

Först möts jag av den här ursöta killen som kommer när jag ropar (hur underbart är det inte?! Bästa, fina Leon ❤️).

IMG_6259.JPG

Det var riktigt kallt och blåsigt idag, 4 grader och ISVINDAR från havet ett par hundra meter bort. Men Nina stod ut och jag svettades ändå 😉

Lärdomar från dagens lektion:
1. Jag har haft fötterna alldeles för långt in i stigbygeln vilket gett fel skänkelläge. Jag ska tänka på att ha ”lilltån mot bygeln”.
2. Jag drar skänkeln för långt bakåt. Jag ska tänka nedåt och framåt med hälen snarare än som nu bakåt.
3. Jag måste öva upp min balans genom att rida utan stigbyglar, i alla gångarter. Sitt djuuupt och avslappnat, luta bakåt, ner med hälarna och upp med tårna!
4. Jag böjer mig lätt framåt i höften när jag rider så jag måste tänka ”bakåt, bakåt, bakåt”!
5. Jag faller med överkoppen mot höger och måste tänka på att räta upp mig (gäller särskilt i voltarbete och allra mest i galoppen).
6. Jag ska jobba mer med tyglarna, ha en bättre kontakt med Leons mun och hela tiden jobba mjukt med handen (jag kan bli för slapp).
7. …med mycket mera!

(Nina, om du läser det här får du ge dig själv en klapp på axeln, för såhär mycket har jag aldrig lärt mig på EN lektion!)

Det här var oerhört lärorikt! Nina satte verkligen ord på och kunde rätta till saker som jag vetat att jag har problem med men inte vetat vad jag ska ändra. Jag tror och hoppas att det blir fler lektioner för Nina för mig och Leon.

Nina filmade lite så jag ska försöka bjuda på ett klipp. Hon lyckades nämligen få mig att trava nedsuttet, utan stigbyglar, utan att ramla av! Det ser förfärligt ut men det är en oerhörd skillnad mot förut i alla fall 🙂 Återkommer alltså med filmbevis!

Bilder från Toscana

sista2

Det här inlägget har legat i min ”utkast” så länge att det är löjligt. Jag hade tänkt att jag skulle ladda upp bilder och beskrivningar från varje lektion jag hade där nere. Nu i efterhand känner jag att bilderna får tala för sig. En fantastisk plats på alla sätt: underbara omgivningar, den godaste maten jag ätit (kanske någonsin), trevliga människor, mysiga hästar och riktigt proffsiga instruktörer. Hit vill jag definitivt tillbaka till!

d2a d2b dusch  marcoz1 marcoz2 marcoz3 nyfikna  sistalektionen uteritt1 vy1

Klicka på bilderna för att förstora dem!