Min sista lektion på ridskolan (lektion nr 70)

  

Som ni vet har jag beslutat mig för att sluta på ridskolan och börja rida privat på Leon istället istället. Än har jag inte hittat någon tränare men jag hoppas verkligen att det löser sig under/efter sommaren.

Igår var det så dags för den sista lektionen. Enligt schemat skulle vi hoppa och jag som missade förra hopplektionen p.g.a. tjänsteresa var såklart taggad till tusen på att få hoppa en liten bana! Men nej, tyvärr, så blev hoppningen inställt. Hästarna har ridits för hårt under terminen och det fanns helt enkelt inte tillräckligt många fräscha hästar till oss åtta som skulle rida.

Därmed blev hoppningen förvandlad till uteritt vilket några i gruppen var superglada för, medan jag var lite mindre glad. Jag rider ju ut varenda vecka med Leon så för mig är det inte lika speciellt som för dem som bara ridit i ridhus såklart. Dessutom vill jag LÄRA mig saker. Nåväl. Jag fick välja häst ganska tidigt och slog till på Jurand igen (ni vet bjässen jag red sist?). När jag sedan fick höra att han är rätt så framåt under uteritterna och kom in i boxen och insåg hur jäkla stor han är så ångrade jag mig nästan – men bestämde mig för att det skulle gå bra.

Och det gjorde det. Visst var han framåt och han är ju stor, tung och stark men han lyssnade på mig. Efter att vi ridit upp och ner i skogen och upp på en gammal soptipp (med oändlig utsikt) så avslutade vi på en utebana där vi fick rida självständigt i trav och galopp. Vi satte alla fattningar klockrent och det kändes som en riktigt bra avslutning trots allt.

Älskar stora hästar! ❤️

  

Annonser

Filmklipp från i lördags (galopp med Leon)

Här kommer ett litet filmklipp från i lördags (tack Amanda som ställde upp som fotograf!).

Hur tycker ni att det ser ut? Själv tycker jag att det fortsatt känns lite spänt och jag skulle gärna få en lite lugnare och mer harmonisk känsla och form. Men han håller inte på och mecklar så mycket med munnen eller sträcker upp huvudet som tidigare så jag tycker ändå att det går åt rätt håll 🙂 Världens bästa medryttarhäst!

Torsdagsrapport

Hörrni, jag är tillbaka! Tack för peppen och tipsen. Inspirationen och blogglustan är fortfarande inte på topp men nu har jag i alla fall lite att skriva om!

I torsdags var jag i stallet och hälsade på Leon. Började med att mocka boxen för att därefter hämta en helt och hållet lerinpackad häst. Jag vet inte ens hur han lyckats få lera precis överallt, haha! Men det gör absolut ingenting, när jag åker ut till stallet ser jag alltid till att ha massor av tid. Det tog nog över en timme att få honom ren och reda för uteritt 🙂

 Vi hade stämt ”träff” med medryttaren och hästen vi red ut med sist. Alltid kul med sällskap! Dessutom har jag tagit i sär min säkerhetsväst för att kunna tvätta själva tyget och jag vill inte rida ut ensam utan väst. Vi tog en lite längre, och för mig ny, runda som var superfin! Bra underlag och trevliga vyer. Tyvärr tänker jag ju aldrig på att fota (måste verkligen bättra mig!).

Leon skötte sig bra som vanligt, enda ”gnisslet” var när vi var tvungna att korsa vattenpölar (han hatar verkligen vatten) men vi lyckades ta oss fram till slut 😉

På vägen hemåt finns en jättefin galoppsträcka och eftersom Leon kan bli riktigt het i galoppen (och särskilt med andra hästar i närheten) bestämde vi att (som vi gjort förut) jag rider först och det andra ekipaget håller ett lagom avstånd hela vägen. Men hennes häst blev het och sprang i kapp – och då bara exploderade Leon! Jag satt som på en raket. HELT JÄKLA SJUKT hur snabbt det gick! Efter kanske 200 meter fick jag i alla fall  stopp på honom. Jag blev faktiskt aldrig rädd men jag hann tänka ”vafasen, varför har jag inte västen på mig?!”.

När hästarna lugnat sig lite valde vi att bara skritta hem 😉 Kan säga att de båda var redigt på tårna och trippade runt. Det är lite trist tycker jag att man inte kan galoppera ihop. Leon blir helt enkelt för het (tävlingsinstinkt känns det som, han måste vara FÖRST). Har ni nåt tips kring detta? Vore så mysigt att kunna galoppera tillsammans utan att vara orolig för en explosion.

Avslutar med ännu en selfie. Ingen som bor i södra Stockholm (eller city) och vill leka tränare/fotograf? 🙂

Hästar och ridning är mindfulness

leonisabella

Jag har beskrivit det förut, hur jag känner att det här med hästar och ridning är som meditation för mig. Alla de där minuterna, timmarna när jag är med och kring hästar, de tvingar mig att fokusera helt på dem och inget annat är viktigt just där och då. Jag älskar det! Tiden i stallet ger min hjärna en välbehövlig paus och jag är alltid harmonisk och genuint lyckig när jag går därifrån. Visst är det underbart?

På det här temat läste jag en intervju med Nicke Borg, ni vet rocksångaren som var med i stjärnornas hoppning? Han känner tydligen precis som jag (och nog många med oss) och satte så fina ord på det tycker jag.

nicke
K
licka på bilden för att läsa intervjun med Nicke

Känner ni igen er i detta?

5 anledningar att börja rida

Funderar du på att börja rida? Eller har du ridit som barn och är i valet och kvalet om du ska börja igen? Oavsett så är svaret – KLART DU SKA!

Här kommer fem anledningar till varför jag tycker att DU ska börja rida (igen):

1. Kommunikationen med djuren
Det är något visst med att kommunicera utan tal. Att lära sig läsa av en annan varelse och att ”tala” med den genom sitt eget kroppsspråk. Det är skönt att slippa hitta ord på saker och ting och det är lärorikt att lyssna (se, ta in) mer än du talar. Det här är något jag tror hjälper dig även i kommunikation med dina medmänniskor. Du lär dig att känna av och känna in, och att läsa kroppsspråk. Det kan säga så mycket mer än de ord någon uttalar.
IMG_6340

2. Frisk luft!
Du kommer ta dig ut i ur och skur. I gassande sol och i snöstorm. Och vet du? Du kommer älska det varje gång! Att komma ut i dagsljus även när vädergudarna är emot dig kommer ge dig massor av energi. Ny frisk luft i lungorna, solstrålar i ansiktet och väderbitna kinder. Det här är guld för både kropp och knopp!
uteritt1

3. Mindfulness (att vara här och nu)
När du är med och kring hästar försvinner världen runt om. Det är ganska självklart, för dessa stora djur kräver din fulla uppmärksamhet. Är du inte ”med” i boxen eller på hästryggen kan något lätt gå snett och bli farligt. Det kan låta läskigt, men det kommer helt naturligt. Det finns ingenting jag upplever så avslappnande som att rykta en häst till exempel. Du är där och då och ingen annanstans. Din hjärna får vila och du är ett med nuet.IMG_5471

4. En hobby
När du börjar rida kommer du med största sannolikhet bli helt fast! Du kommer börja sluka böcker och tidningar om hästar och ridning, du kommer läsa bloggar och följa hästkonton på instagram. Du kommer prata och drömma häst. Du har fått en hobby helt enkelt! Även om du kanske bara rider en gång i veckan så kommer denna hobby göra ditt liv lite roligare även de andra 6 dagarna. Jag lovar!
IMG_5996

5. Motion
Ridning kan inte jämföras med ett stenhårt styrke- eller spinningpass men visst kommer du träna! Du kommer flåsa och svettas och du kommer bli starkare i framför allt underkropp och bål.
IMG_5478

Vem vill inte bli en bättre kommunikatör, få frisk luft, meditera, ha ett fritidsintresse och så dessutom bli hälsosammare på köpet? Ridning kommer ge dig allt det här och det är det som gör det så härligt!

Kommentera gärna med fler anledningar att börja rida. De bästa publicerar jag längre fram i ett nytt inlägg (självklart med länk om du har egen blogg).

Och har du nu övertygats om att börja? Här har jag samlat mina bästa nybörjartips: https://ryttarlivet.com/borja-rida-som-vuxen-allt-for-den-vuxna-nyborjaren/

2014 – mitt första år som ryttare – på film!

Det som är så kul med den här bloggen är att jag har haft den från min allra första ridlektion och fram till idag! Jag har matat den med text och bild och visat er båda framsteg och bakslag. Några filmer blev det också under mitt första år i sadeln, och så här såg det ut:

Lättridning i mars:

Efter två timmars ryktning fick man det här till tack 😉

Lektion nr 24 i maj:

Underbar ridning i Toscana i juli:

Lektion nr 39 i slutet av september:

Rider lektion för Nina Rademaekers i oktober och övar nedsutten trav utan stigbyglar:

Trav & galopp i november (tips: stäng av ljudet för musiken är hemsk!)

Lektion nr 52 i december: trav-halt:

och trav-galopp under samma lekton:

Försök till kadriljridning i slutet av december:

Programridning 28 december:
Del 1:
Del 2:

Ni får gärna både ställa frågor och kommentera på det ni ser – jag lovar att svara er alla 🙂

2014 var fantastiskt kul. Mitt första år i sadeln, då jag gick från att inte ens kunna eller våga kratsa en hov eller göra halt till att bli medryttare, galoppera i Toscana och rida kadrilj med skänkelvikning! Nu ser jag fram emot nya äventyr under 2015!

Min första programridning – så gick det

Klockan 09:00 var jag på plats för att bygga staket. Där träffade jag Emma, den andra ryttaren som skulle rida Pommac före mig. Emma var verkligen supergullig. Hon hade ridit på ridskola i tio år (nu 17 år gammal) och var van att rida Pommac (dock aldrig på tävling). Vi hjälptes åt att hämta in honom från hagen och rykta, sedan var jag tvungen att avlägsna mig för att agera funktionär på framridningen (som skedde i ”lilla ridhuset” medan programmet reds i ”stora ridhuset”).

Strax före tolv kom Andreas, jag bytte om till tävlingskläder (som jag skramlat ihop i garderoben kvällen innan) och på vägen till ridhuset var jag tvungen att ”gå banan” en sista gång.

övar på banan

Vi kom precis i tid till Emmas ritt och hon gjorde det superbra! Några småmissar men i det hela väldigt snyggt och kontrollerat. De belönades med 63,8% om jag minns rätt!

Så fick jag sitta upp i lilla ridhuset. Tvekade på om jag skulle behålla lädren som de var (långa) eller korta lite men de fick vara.

framridning1

Travade, galopperade i båda varven och övade trav-halt. Jag kände att han inte var alls lika pigg som när jag red honom i förrgår men det kändes ändå helt okej – vi skulle ju ha en halvtimme på oss att öva där inne ändå. Men så efter tio minuter ropar de in mig! Tydligen har några strukit sig och utan att vi har fått info så ligger man före i schemat. Jag tappade fokus, fick rida in i stora ridhuset för ytterligare framridning i fyra minuter.

framridning2
På väg från lilla till stora ridhuset

Där inne var han seeeeg som kooooola. Som ni vet har jag lite svårt för att driva på, jag vill liksom inte vara för ”hård” mot hästen, så seg häst och försiktig ryttare = ingen bra kombo. Till slut var det dags att rida in på banan, jag tog någon volt och sådär och sedan visslade det till.

Och så här såg det ut när jag red mitt första dressyrprogram, LC:2! Tyvärr dog kameran mitt i men Andreas lyckades få igång den igen så det är bara ett par sekunder som saknas(men därav två klipp).

Del 1:
Del 2:

Som ni ser hade vi problem med bjudningen från början till slut 😦 Jag hade inte alls räknat med det och det tog liksom all min tankekraft att försöka få igång honom – vilket gjorde att jag missade andra travvolten och sedan fick hjärnsläpp och fick fråga domaren vad jag skulle göra härnäst…. Två fel och sex poängs avdrag alltså. Med den dåliga bjudningen var det i stort sett omöjligt att få igång galoppen (som ändå funkat bra i lilla ridhuset) och vi fick väl till ett halvhjärtat försök i högern men misslyckades helt i vänster galopp och travade oss igenom övningarna istället.

Resultatet blev 48,04%, alltså ej godkänt, vilket jag såklart inte alls är nöjd med. Hade bjudningen varit där är jag säker på att programmet hade flutit på och jag hade sluppit blackouter, då hade vi kanske hamnat mellan 50 och 60 någonstans och det hade jag varit nöjd med. Det får helt enkelt bli målet för nästa gång (om det blir någon nästa gång).

Jag vill jättegärna höra vad ni tycker – hur ser det ut? Skriv allt ni ser, tycker och tänker – bra som dåligt! Ni är mitt bollplank och min kunskapsbank eftersom jag inte har något ”team” runt mig med hästkunniga tränare/familj/vänner.

Det jag ÄR nöjd med är att jag vågade göra det här efter precis ett år i sadeln. Att jag red igenom hela programmet, trots missar. Och att jag i alla fall var glad både före, under och efter! Slö-Pommac belönades med en hel påse morötter efter ritten. Jag belönades med största möjliga meny på MAX. Tror aldrig jag har varit så hungrig förut!

Isabella Pommac 2

Såhär i efterhand tar jag med mig en del lärdomar:

1. Ha någon ridkunnig på plats som kan coacha dig under framridningen. Jag visste inte vad jag skulle göra, hur, hur det såg ut eller något. Kanske hade jag kunnat få tips på hur jag skulle sätta fart på honom till exempel, eller en påminnelse om mantrat som glömdes bort så snart jag red in i stora ridhuset (ARMAR-BEN-LE). Alla andra ryttare hade ponnymammor, vänner och/eller eller tränare som tipsade och supportade. Jag hade såklart världens bästa Andreas på plats som supportade och filmade – men några tips på vägen kunde han inte riktigt ge 😉

2. Rid med sporrar (i vart fall om ryttaren som ridit din häst innan red med det) Pommac var väldigt skänkeldöd (eller i alla fall skänkelokänslig) och jag insåg inte vad det berodde på förrän efter när Emma kom förbi och hade sina snygga röda sporrar på sig. Säkert var han lite trött/seg också och tyckte att han redan hade presterat efter 45 minuters uppvärmning och sin första ritt. Att då ridas av mig en halvtimme till var kanske inte lika skoj.

3. Var beredd på att du får rida fram före/efter din tid. Jag var så himla inställd på mitt startnummer 020 (som på morgonen blev (021) och min tid 12:48 att jag blev helt tagen på sängen när jag plötsligt skulle in på banan redan vid halv ett. et blev stressigt och jag hann inte förbereda mig som jag hade tänkt.

4. Klä dig snyggt – ja, jag tror faktiskt att det förbättrade min hållning lite att få på sig kavaj och grejer!

Att välja ridskola (ridskoleval for dummies)

Denise bad mig för en tid sedan att skriva ett inlägg om de olika ridskolor jag har ridit på nu under detta första år i sadeln. Jag har ju provat mig fram kan man säga och jag är inte helt säker att jag har hittat ”hem” än, men man lär sig vad man gillar och vad man kanske inte tycker är så viktigt.

isabella
Den här bilden togs en av de första gångerna jag var på ridskolan. Finaste Bettan!

För att inte tråka ut er med jordens längsta blogginlägg så delar jag upp det här ämnet i två delar. Här med första delen: Hur man väljer ridskola. I nästa del beskriver jag de tre ridskolorna jag ridit på med för- och nackdelar. Redo? Nu kör vi!

Vad ska man tänka på när man väljer ridskola?

När jag började i december förra året var min prio 1 att ridskolan skulle ligga nära, så att det inte blev ett halvdagsprojekt att rida. Nu, snart ett år senare är min första prio att hästarna har det bra och då menar jag att de har tillgång till bra utevistelse (varje dag), att de ser ut att må bra (både till det yttre och inre), att de har det rent och fint och att de är villiga att ridas. Det kan ju låta självklart men det är det faktiskt inte. Sedan är det väldigt subjektivt så klart och jag dömer ingen som rider på den ena eller andra ridskolan. Så här tycker jag i alla fall att man ska förbereda sig inför sitt ridskoleval:

Ryttarlivets checklista inför ridskolevalet:

1. Fundera på och skriv ner vad som är viktigast för dig: hästarna, instruktörerna, läget, priset, etc? Vad är ”måsten” av ovan och vad kan jag vara mer flexibel med?
3. Fundera på om det är något du absolut INTE kan tänka dig på din framtida ridskola?
4. Sök efter godkända ridskolor i din närhet via Svenska Ridsportförbundet
5. Ring! Ja, det kan vara läskigt men hemsidorna är så himla dåliga. Ring och ställ alla frågor du har.
6. Besök. Åk dit och titta, anmäld eller oanmäld. Jag åkte förbi en ridskola i stan som ag pratat med på telefon och kände direkt när jag kom dit att stället inte var för mig. Det var tyvärr en trist attityd där, ingen som hälsade eller ens tittade på mig. Jag fick kalla kårar och gick därifrån. Amäl dig inte utan att ha varit på plats!
7. Boka en provridning. Alla ridskolor jag har pratat med har erbjudit provridning 1 till 2 gånger (ibland utan kostnad, ibland får man betala vanlig lektionskostnad). Självklart ska du provrida innan du bestämmer dig.
8. Kom i tid. Var på plats minst en timme innan lektionens början. Då hinner du bekanta dig lite med stallet och kanske någon/några ur personalen eller andra elever. Du har god tid på dig att göra iordning din häst (och leta upp alla prylar du behöver).
9. Dags att bestämma dig. Känn efter i magen – trivs du här? Kan du pricka av ”måste-listan”? Är hästarna fina, stallet trevligt, personalen hjälpsam, instruktören proffsig…? Ja? Go for it!

Ska du börja rida? Står du i ett ridskoleval? Hjälpte inte checklistan? Fråga på – jag svarar så gott jag kan! 🙂 Berätta gärna om hur det går för dig och hur du tänkte/tänker vid ridskoleval!

En videosnutt från igår

Igår var planen att jag och Leon skulle rida ut tillsammans med en tjej i stallet och hennes häst. När jag var på väg ut fick jag ett meddelande att hon tyckte det var för blåsigt och kallt ute, så vi ska rida ihop en annan gång. Jag ser verkligen fram emot det, för jag är inget jättefan av att rida ut själv. Tycker att det är lite långtråkigt faktiskt…

bild 1

Så med inställt uteritt fick det bli banan istället. Och utan någon egentligen plan eftersom jag inte riktigt var förberedd på ett ridpass. Därför började vi väldigt lugnt och skrittade runt flera varv och bara kände på gas och broms med långa tyglar. Efter ett tag gick vi in i trav och travade på fyrkanten, volter, serpentiner, åttor… Och testade lite skänkelvikning. Som jag berättade efter senaste passet med Leon så har vi börjar hitta varandra nu och jag börjar kunna rida honom i en bättre form, utan gummisnodd. Idag, liksom förra gången hade vi med oss snodden man använde den inte alls – för Leon sökte sig självmant nedåt-framåt. Jag har upptäckt att det är en ordentlig uppvärmning med ställningar som är tricket! Då blir han liksom mjuk och avslappnad.

Och han var sååå fin idag. Vi travade på både i lättridning och nedsuttet – och det gick faktiskt helt okej att sitta idag (antagligen för att han travade i lite bättre form). Vi galopperade också mer än förut, flera varv längs fyrkanten i båda varven. Jättehärligt och Leon var riktigt nöjd. Han frustade och gick i värsta formen efter varje galopp som för att säga ”kolla vad jag är duktig nu, meeeeeraaaa!”. Han slog av ibland i vänster galopp (jag antar att han är starkare i den högra), men efter att ha ”startat om” ett par gånger gick det bra.

Min egen utmaning i galoppen är att kunna reglera tempot. Det kan jag inte idag utan det blir liksom galopp eller trav/skritt. Jag kan inte länga/korta galoppen. Hur gör man det? Så fort jag bromsar lite med sätet eller med tyglarna så slår han över till trav för att han tror att jag vill sluta.

Eftersom det mesta gick som en dans tänkte jag att vi skulle testa framdelsvändningar som jag ju övat på på ridskolan. Där kom vi inte riktigt överens. Leon försökte verkligen förstå mig men det gick bara inte. Han stod blick stilla eller så flyttade han framdelen. Fattar inte vad jag gjorde för fel. Testade flera gånger åt båda hållen, på precis samma sätt som i lördags då jag lyckades på två olika hästar. Blir helt enkelt till att testa igen, kanske när någon tittar på och kan ge lite direktiv 🙂

Eftersom han var så fin i traven fortsatte vi trava en stund och då kom en stallkompis förbi och gav oss beröm. Då blir man glad! Jag bad henne att filma en liten snutt. Såklart gick han inte lika fint när det nu fanns en människa och en häst i närheten men jag tycker ändå att man kan se skillnad mot hur jag ridit tidigare, eller hur? Kan tillägga att det är en blandning av lättridning och nedsuttet (så gott jag kan) ni ser här 😉

Positivt: tempot, hyfsat ok form
Att öva på: håll skänklarna och händerna stilla för bövelen! Och peka inte rakt utåt med tårna! (Jag har sagt det förr, men att se sig själv på film är den absolut bästa utbildningen!)

Så här såg det ut när jag travade i mars i år för att jämföra:

Vad tycker ni? Ser ni någon skillnad mot tidigare? Ser ni fler saker att förbättra, tänka på?

Avslutningsvis: en nöjd häst i hagen 🙂

bild 3

Lektion nr 50

Tänk att vi redan är här – vid min 50:e lektion! Och jag säger vi för att det är inte bara jag utan också alla ni som följt med mig på denna resa, några ända från starten och andra som hoppat med på tåget under året som gått. Tack för att ni följer mig och för alla fina kommentarer, tips och tricks! Utan er hade jag kanske inte ens fortsatt rida så här länge.

I lördags fick jag alltså rida igen en lektion direkt efter min ordinarie lektion. Jag bytte häst från lugne, snälle Robinson till krutdurken Cinnamon. Missförstå mig rätt, Cinnamon är en underbar liten häst. Hon har ”go”, hon är otroligt känslig för sidförande hjälper – men – hon ääääälskar att springa. Snabbt. I både trav och galopp. Och bromsande tygeltag? tja… det betyder väl typ ”spring snabbare”. Så det är stor skillnad på dessa två hästar, vilket bara är jättekul och nyttigt för mig!
cinnamon
En gammal bild på mig och Cinnamon

Jag kände direkt att det här skulle komma att bli en utmaning när ridläraren säger att målet med dagens lektion är att träna på att bromsa och göra halt. (Jo, du har rätt, jag önskade att jag inte hade bytt bort Robinson. För med honom hade den här lektionen varit en dans på rosor.) Nu skulle det bli en riktig utmaning. Men jag är inte den som bangar!

ridövning halt
S
å här såg dagens bana ut. De små cirklarna är utställda koner.

Efter uppvärmning i skritt då jag övade sidförande hjälper (inspirerad av lektionen innan) och halter så satte vi igång i trav (lättridning). Först endast längs fyrkantsspåret men efter ett tag fick vi en åt gången (när det passade) vika in på trekvartslinjen. Vid konerna skulle vi antingen bryta av till skritt i tre steg eller göra halt. Alltså halt direkt från trav inte trav-skritt-halt-skritt-trav utan trav-halt-trav. Det gick riktigt bra med Cinnamon faktiskt och även för de andra ekipagen.

Då fick vi köra vidare i galopp. Cinnamon är en fartgalning och jag hade fullt sjå med att försökte hålla tillbaka henne lite. Hon är lätt att styra åt sidorna och jag kan helt bestämma vägarna, men farten, den vill hon bestämma själv. Ganska obehagligt och farligt. Nu skulle vi alltså galoppera och när det passade rida in på trekvarten och bromsa ner till trav ett par steg vid konerna. Det här var svårt för oss. Vi lyckades hyfsat. De andra ekipagen fick så småningom öva på att göra halt här men det var lönlöst att ens försöka, vi tragglade på med galopp-trav-galopp. Jag provade med varenda bromsande hjälp jag kunde komma på: räta på mig, sjunka ner tung i sadeln, axlarna bakåt, bromsande tygeltag (ett eller två), halvhalter, you name it. Tänk om jag hade fått rida Leon på ridskolan – han är liksom den perfekta mixen av Robinson och Cinnamon. Liten och nätt, lagom mycket fart och lyssnar på hjälperna (även de bromsande!).

Lektion nr 49

Utan att jag tänkte på det red jag min 50:e lektion igår. Det är helt galet vad tiden går snabbt! Veckorna flyger iväg och helgerna ska vi inte ens prata om. Jag måste kolla tillbaka i arkivet vilken dag jag red min allra första lektion på Bettan – då kommer ni få en årsresumé tror jag, skulle det vara kul?

Men nu till gårdagens två lektioner. Under första lektionen (nr 49 alltså) med min ordinarie grupp red jag Robinson igen. Han var väldigt stökig vid ryktning och sadling och försökte bitas och ha sig. Jag berättade det för ridläraren och sa igen att han verkligen förändrats (negativt) sedan i somras. De tror att det beror på att han sätter vinterpäls och blir känslig men jag vet inte… Vad tror ni?

Lektionen då – jo den fokuserade på sidförande hjälper och skänkelvikning. Vi började med att gå in och ut från fyrkantsspåret genom att använda ytterskänkel respektive innerskänkel. Desstom att hålla hästen innanför spåret när man väl var där genom att ”balansera” hästen med skänklarna. Ett exempel å hur det kan ha sett ut:

 

ridövning skänkelhjälper sidförande

När alla fått grepp om det skulle vi lära oss att göra bakdelsvändningar – nej framdelsvändningar! Hästen skulle vända sig ett helt varv (360) genom att flytta bakbenen runt sig. Jag tycker att det borde kallas för bakdelsvändning men tydligen är detta en framdelsvändning. Förvirrande hästspråk än en gång! Oavsett namn så har jag knappt testat den övningen förut så det var kul att lära sig något nytt! Tricket var att bromsa in/samla upp från skritt, hålla ett jämnt tydligt stöd i båda tyglarna och sedan jobba på med den skänkel du vill att hästen ska flytta undan för. Första gången gick det inget vidare, jag hade för lite stöd i högertygeln vilket ledde till att Robinson böjde sig istället och gjorde en liten volt. Fel alltså. När jag fik rätt stöd i båda tyglarna gick det superbra, åt båda hållen.

framdelsvändning
Bilden ovan visar en framdelsvändning. Vi fortsatte hela varvet runt tills man är tillbaka i startpositionen. Alltså:
framdelsvändning 360
Jag vet inte om den här övningen har ett eget namn eller om det fortsatt är en framdelsvändning?

Jag vet inte heller exakt vad/när man kan ha användning för den här övningen annat än att den är bra gymnastik för hästen så klart och får hästen mer uppmärksam på ryttaren (vilket inte är fy skam för en övning!). Vi fick lära oss att hela tiden se till att hästen aktiverar frambenen (alltså trampar upp och ner med dem) för risken är att de blir stilla och skruvas runt, vilket är dåligt för deras kotor och leder. Så vi fick lära oss att tänka ”driva – bromsa/samla – flytta” – ett mantra som kan användas både i framdelsvändningen och i skänkelvikning.

Efter detta började vi trava och så skulle vi börja med en väg som jag tror hette förlängda hörnpasseringen eller hörnlinjen? Man red längs fyrkanten och vid A red man skänkelvikning till E och vid C till B.ridövning förlängda hörnlinjen skänkelvikning

Det gick riktigt bra för mig och Robban och vi fick flera positiva utlåtanden, jättekul! Jag tänkte verkligen på det här med armarna och tror att det såg bättre ut idag. Det kändes i alla fall som att jag inte föll fram på samma sätt som tidigare.

Tyvärr har jag inte en endaste bild att visa er. Efter detta ridpass fick jag rida med gruppen efter då jag hade en lektion att rida igen. Mer om den lektionen – nr 50 i ordningen kommer senare!

Gillar ni den här typen av inlägg som inkluderar lite mer info om övningarna, och skisser?

Lektion nr 48, fortsättning

Jaha, av någon anledning försvann halva inlägget jag hade skrivit ihop vid publiceringen så här kommer ett nytt försök…. Hur lektionen startade kan ni alltså läsa i inlägget nedan (eller genom att klicka här).

Efter uppvärmande skritt travade vi alltså på fyrkanten och så här såg det ut:
(Varning för väldigt speciell djungelpopmusik! Ridläraren vill inte höras på filmen så därför måste jag lägga in nån musik, och jag hittade denna gratis på nätet. Låter hemskt så mute är ett hett tips ;-))

Efter några varv på fyrkanten så började vi jobba med bågar där man om man ville kunde öva skänkelvikning. När alla hittat vägarna och hade bra koll på hästarna lade vi till höger galopp. Jag har gjort en liten skiss som jag hoppas ni förstår er på 🙂övning

Hela tiden i höger varv alltså, som en timglasfigur. Jag tycker att det gick rätt så bra för mig och Robban, men några skänkelvikningar i galopp vet jag inte riktigt om vi fick till 😉

Här kommer en film från övningen (med samma djungelpopmusik, sorry!:

Hur tycker du att det ser ut? Uppskattar verkligen feedback på vad jag kan förbättra och hur 🙂

Bilder från igår (varning för lera!)

skitig robbanGårdagens lektion var både kul och lärorik och jag fick med mig mycket feedback (mot förra veckans 0 feedback) – känns bra!lerigt

Jag fick rida fina gamla Robban igen. Trots sina 26 år så är han väldigt pigg och fin att rida. Jag tror faktiskt att han gillar sitt jobb som ridskolehäst. Mindre bra tycker han dock om att ha blivit utflyttad till en utebox, borta från sin flock i stallet. Anledningen är att en skadad häst fått ta hans plats (i en spilta). Nu har han alltså större rörelsefrihet men jag tycker inte riktigt att han verkar trivas. Robban som alltid varit supersnäll i all hantering har blivit lite ”krånglig”, han stampar när han ska borstas och försöker bitas vid sadling m.m. Tråkigt, och jag hoppas att han snart får flytta ”hem” och att det hjälper.leder

Eftersom han står i uteboxen glöms han nog också bort av alla de små söta skötarna, så precis som förr gången var han redigt lerig (syns nog på bilderna ;-)). Fick jobba på med piggborsten för att ta bort det allra värsta. Han är ju rakad också, och verkar inte alls tycka att någon form av borstning (än mindre med piggborsten) är särskilt trevlig. Som ni ser fick jag en liten publik under tiden och dessutom fick jag hjälpa till att tränsa en liten ridskoleponny. Kul att inte vara den som BER om hjälp utan den som hjälper till! 🙂

rykt med publik

En sista koll att allt ser rätt ut….kolla

Nu ska jag fixa ihop ett inlägg med bilder och filmer från lektionen också. Ska bli kul att visa er och höra hur ni tycker att det går för mig. Vi hörs lite senare!

Vad kostar det att rida? Del 3: Medryttare

Nu är det dags för del 3 i serien om ridningens kostnader. Har du missat de första delarna? Klicka här:

Startskottet (första inlägget)
Del 1 om utrustning
Del 2 om ridskolan

När du har ridit ett tag kommer du… vilja rida ännu mer. Eftersom det är snordyrt att rida fler lektioner på ridskolan, och för att du vill ha en djupare kontakt med hästen och få känna på hur det VERKLIGEN är att vara en hästtjej/kille, så kommer du förr eller senare fundera på att bli medryttare. Jag började fundera på det ungefär en månad efter att jag hade börjat rida 😉
IMG_5734

En medryttare är en person som hjälper till att rida någon annans häst. Ofta hjälper man också till att sköta om hästen på ett eller annat vis och ibland ingår även viss stalltjänst som fodring, mockning, städning.

Efter många timmar på Blocket, Hästnet och Medryttare.nu hittade jag min medryttarhäst Leon, och ingen är gladare än jag för det! Men det kan vi skriva ett separat inlägg om, för nu handlar det ju om kostnader.

Det finns många åsikter och diskussioner om medrytteriet, med i grunden tre olika ställningstaganden:
1. Det är dyrt att ha häst och eftersom medryttaren får rida hästen bör denna också bidra genom att betala för sig
2. Att köpa och äga häst är kostsamt men ett val ägaren gjort. Om denne behöver hjälp med sin häst kan den anlita medryttare, som får betalt för att hjälpa till med ridning och stallsysslor.
3. Hästägaren behöver en medryttare för att hen inte hinner med, medryttaren hjälper gärna till. Win-win, ingen borde betala något till någon.

I Stockholm är helt klart nr 1 vanligast, medryttaren betalar oftast en klumpsumma varje månad och det är allt från någon hundralapp i månaden upp till flera tusenlappar (beroende på häst, vad som förväntas/ingår och inte samt antal ridtillfällen). I mitt fall betalar jag strax över 100 kr per ridtillfällle.

Det finns både fördelar och nackdelar med att vara medryttare mot att gå på ridskola (och därför har jag valt att göra både och, vilket är kostsamt men jag klarar av det.).

En fördel med medrytteriet är att jag kan ta privatlektioner på Leon. De instruktörer jag pratat med än så länge tar mellan 250-350 kr för en timme. Då ingår varken häst eller ridhus (jämfört med privatlektion på ridskolan). Kostnaden för en lektion utomhus blir då för mig ca. 400 kr (+/- 50 kr), alltså 200 kronor billigare än en privatlektion på ridskolan.

Vad tycker du? Ska medryttaren betala? Eller inte? Ska hen rentav få betalt? Hur har ni gjort? Självklart finns inget rätt eller fel, varje hästägare bestämmer själv hur denne vill göra och kommer överens med eventuella medryttare.

Oavsett hur ni gör – kom ihåg att skriva ett medryttaravtal där det tydligt framgår vad som förväntas av båda parter och vilken eventuell betalning som ingår.

Förklaring och film om Intermediaire 1

Imorgon har jag varit sjuk i en vecka – en hel vecka! Jag vet inte om det någonsin har hänt mig tidigare faktiskt. Vaknar fortfarande av hostattacker, har svårt att svälja, trött och svettig… Hur som helst, nu när jag har legat sjuk i flera dagar blir det en hel del slösurfande mellan sovstunderna. Bland annat hittade jag ett dressyrklipp som jag tyckte var jättebra.

Det börjar med en kort introduktion, typ ”dressyr for dummies”, vilket såklart var väldigt bra för mig, samt en liten redogörelse för hur man bedömer dressyr. Sedan visas en hel ritt tillsammans med kommentarer på varje rörelse och  vilket poäng den fick av domaren samt vad kommentatorn själv tycker. Man märker ju snabbt att detta är en subjektiv sport och att det är lättare att kritisera på film, där man kanske ser saker ur en annan vinkel och kan spola tillbaka om och om igen än om man faktiskt sitter på plats och snabbt som ögat sätter sina poäng. Hur som helst, sevärt tycker jag för alla som är intresserade av att förstå dressyr:

Vad tycker ni som är lite mer insatta? Har han rätt i det han säger?

Hittade även denna film på samma kanal, som visar en ritt inklusive de poäng den fick.

Enjoy!

Rapport från i onsdags

Tyvärr mår jag inte bättre än utan tragglar på med allehanda förkylningskurer och hostmedicin. Har mest sovit idag, samt fått iväg lite jobbgrejer.

Jag tänkte att jag i alla fall skulle lägga upp vad jag och Leon pysslade med i onsdags (jag borde inte ha åkt dit då jag redan börjat känna mig skruttig i halsen, men det är lätt att vara efterklok….). Leons goa ägarinna plockade upp mig vid tunnelbanan och vi åkte ut till stallet. Hon hade ett filmerna från träningen med Nina och ville hjälpa mig ytterligare med sitsen samt mina flaxande händer.

Därför tömkörde hon mig och Leon och jag fick bland annat rida utan stigbyglar, blunda och rida olika varv samt testa skänkelvikning (detta för att känna in Leons kropp). Jag fick också rida helt utan händer. Fokus var att hitta balansen längre ner i kroppen. Jag har haft lätt att liksom ”falla fram” och även spjärna emot väldigt i stigbyglarna. Jag måste lära mig att luta mig mer bakåt och göra mindre rörelser i lättridningen, och som sagt hitta balansen i bålen. Så det, i kombination med ”inga händer” övade vi här i trav:

Vi gjorde även detta i galopp, vilket också gick bra! Superkul! Kan dock erkänna att jag var lite nervös när jag skulle ta första fattningen, men det var bara att hålla sig i sadeln de första två sprången. Tyärr blev det ingen film på det.

Här är en film från trav veckan innan, om ni vill jämföra:

Det är kanske ingen extrem skillnad, men jag tycker man ser att jag är rakare och att glappet mellan rumpan och sadeln inte blir riktigt lika stort.

Planen var att jag efter detta skulle rida barbacka med ägarinnan till hjälp i lördags men tyvärr var jag ju sjuk. Har aldrig ridit barbacka så ser fram emot det. Det måste vara en heeelt annan känsla, eller hur?

Nu hoppas jag bara att jag blir frisk senast till på torsdag så att jag kan rida min inplanerade lektion för Nina. Håller du tummarna för mig? 🙂

Filmbevis

Alltså att se sig själv rida på film är ganska så… deprimerande. Haha! Jag menar bara att man känner att ”här har jag lagt snart ett år av ridlektioner bakom mig (detta var den 44:e) och så ser jag ut SÅDÄR?! ”

Jag vill ju så mycket, jag vill kunna så mycket mer, jag vill kunna rida ett dressyrprogram nån gång. Men, men, allt har väl sin tid. Och även om det är lite nedslående att se alla sina brister så är det också väldigt lärorikt. Här ser jag ju verkligen alla de saker Nina påpekade för mig och som jag listade i förra inlägget. Det som är så värdefullt med film är att se hur stor skillad det kan bli på bara en liten förflyttning av en tå eller en hand. Otroligt! Tänk vilken kroppskontroll proffsryttare har. Jag är djupt imponerad!

Så, här får ni njuta av trav med och utan stigbyglar, helt ocensurerat. Ser fram mot att höra vad ni tycker (good and bad) 🙂

Vill bara påpeka att det här alltså är första gången jag travar utan stigbyglar längre än ett par steg.

Slutligen nåt som jag faktiskt är lite stolt över: Leon blev rädd (det kom ett ekipage galopperande ”från ingenstans” och skenade iväg lite grann. Och jag satt kvar utan problem! Utan stigbyglar! Så sitsträningen gav liksom instant reward kan man säga 😉

Rapport från lektion nr 44 (privatlektion med Nina Rademaekers)

Nu ligger jag hemma i soffan under en varm pläd med en gosig liten hund på magen. En alldeles utomordentlig avslutning på en riktigt bra dag!

Först möts jag av den här ursöta killen som kommer när jag ropar (hur underbart är det inte?! Bästa, fina Leon ❤️).

IMG_6259.JPG

Det var riktigt kallt och blåsigt idag, 4 grader och ISVINDAR från havet ett par hundra meter bort. Men Nina stod ut och jag svettades ändå 😉

Lärdomar från dagens lektion:
1. Jag har haft fötterna alldeles för långt in i stigbygeln vilket gett fel skänkelläge. Jag ska tänka på att ha ”lilltån mot bygeln”.
2. Jag drar skänkeln för långt bakåt. Jag ska tänka nedåt och framåt med hälen snarare än som nu bakåt.
3. Jag måste öva upp min balans genom att rida utan stigbyglar, i alla gångarter. Sitt djuuupt och avslappnat, luta bakåt, ner med hälarna och upp med tårna!
4. Jag böjer mig lätt framåt i höften när jag rider så jag måste tänka ”bakåt, bakåt, bakåt”!
5. Jag faller med överkoppen mot höger och måste tänka på att räta upp mig (gäller särskilt i voltarbete och allra mest i galoppen).
6. Jag ska jobba mer med tyglarna, ha en bättre kontakt med Leons mun och hela tiden jobba mjukt med handen (jag kan bli för slapp).
7. …med mycket mera!

(Nina, om du läser det här får du ge dig själv en klapp på axeln, för såhär mycket har jag aldrig lärt mig på EN lektion!)

Det här var oerhört lärorikt! Nina satte verkligen ord på och kunde rätta till saker som jag vetat att jag har problem med men inte vetat vad jag ska ändra. Jag tror och hoppas att det blir fler lektioner för Nina för mig och Leon.

Nina filmade lite så jag ska försöka bjuda på ett klipp. Hon lyckades nämligen få mig att trava nedsuttet, utan stigbyglar, utan att ramla av! Det ser förfärligt ut men det är en oerhörd skillnad mot förut i alla fall 🙂 Återkommer alltså med filmbevis!

Bilder från Toscana

sista2

Det här inlägget har legat i min ”utkast” så länge att det är löjligt. Jag hade tänkt att jag skulle ladda upp bilder och beskrivningar från varje lektion jag hade där nere. Nu i efterhand känner jag att bilderna får tala för sig. En fantastisk plats på alla sätt: underbara omgivningar, den godaste maten jag ätit (kanske någonsin), trevliga människor, mysiga hästar och riktigt proffsiga instruktörer. Hit vill jag definitivt tillbaka till!

d2a d2b dusch  marcoz1 marcoz2 marcoz3 nyfikna  sistalektionen uteritt1 vy1

Klicka på bilderna för att förstora dem!

Lektion nr 26 (Portugal)

20140605-212654-77214353.jpgNu kan jag inte hålla mig längre från att skriva om denna lektion. Jag får komplettera med film senare helt enkelt 🙂

Anledningen att min 26:e lektion gick av stapeln i Portugal, närmare bestämt Cascais, har jag Kicki att tacka för. Hon är en svensk hästtjej som för några år sedan flyttade ner till kärleken och drömlivet. Idag äger hon och hennes man 10 hästar där nere och har stora och häftiga planer för verksamheten. Vi läser varandras bloggar regelbundet och Kicki kommenterade någon gång att jag (som är halvportugis) borde försöka hälsa på för att få rida lusitano.

Sagt och gjort alltså!

Mer om själva besöket och hästarna kan du läsa om häääär och häääär.

Lektionen då?

Till instruktör blev det Kickis egen tränare Diogo, till häst blev det sagohästen Jimmy och till bana blev det en utomhusbana med inte alltför många vattenpölar (vädret hade varit till min nackdel dessa dagar så många banor såg mer ut som mindre sjöar…).

20140605-212827-77307775.jpg
Jag har aldrig ridit lektion utomhus förut, så det var nytt för mig. Jag har heller aldrig ridit en så stor häst (tror han var 172-175 över manken? Och musklig dessutom :)). Jag hade inte heller någonsin ridit med sporrar, som rekommenderades på denna häst. Och slutligen hade jag inte ridit med den typ av bett som användes, som jag tvärr inte vet vad det heter. Så – all in all – en hel del nyheter för min del!
br />
20140605-212736-77256182.jpg
Vi började med att skritta runt och jag fick jobba med sitsen (neeeer med hälarna!) och att hålla kvar Jimmy på fyrkantsspåret (han ville gärna in och ställa sig i mitten). Vi travade, och här fick jag än en gång fokusera på hälarna. Jag har verkligen bättrat migbi skritten (även om jag har långt kvar) men i trav hamnar jag helt fel med skänklarna och tappar konstant stigbygeln på vänster sida. Diogo var på mig ordentligt och både han och Kicki tipsade om hur jag ska tänka och göra.

Efter ett tag tyckte Diogo att jag skulle få testa att galoppera. Och vilken känsla! Jimmy var, trots sin storlek, så mjuk och följsam att galoppera med. Efter några lyckade och några mindre lyckade försök fortsatte vi med trav p små volter och sedan i åttor.

Det är fantastiskt att få instruktörens odelade uppmärksamhet. Det är också stor skillnad på att rida i grupp, där hästarna ofta följer efter varandra, och att som nu behöva tänka till och vara väldigt tydlig i hjälperna för att få hästen att förstå vad jag vill. Det är inte lätt!

Det jag framför allt tog med mig, förutom en häftig känsla och en förhoppning om att få rida lusitano igen, var just att jag måste få ordning på mina ben och hälarna framför allt. Måste nöta, nöta och nöta. Jag försöker också komma ihåg att sträcka ut vadmuskeln så att den blir längre och mjukare. Hoppas att det kan ge resultat med tiden!

20140605-212925-77365554.jpg