Min ritt på film: Lätt C:2 2015

Nu har jag lagt tid på att inte bara lägga upp en video från min första dressyrtävling i söndags – utan även pimpat den med poängen!

Så nu är jag såååå nyfiken på vad ni ska tycka och tänka om detta. Hit me! (OBS! Välj HD-kvalitet om din uppkoppling tillåter.)

Och det här betyder poängen:


(Saxat från TR, tävlingsreglementet)

För att ha genomfört en ”godkänd” ritt bör man alltså hamna på minst 60% totalt.

Annonser

Lektion nr 104 (privatlektion)


I onsdags var det dags att träffa Lorre igen (skäckvallacken som jag är semi-medryttare på). Han är verkligen en supermysig häst, oerhört enkel att vara med.
När jag först kom stod han och halvsov i boxen med öronen bakåt och jag blev först orolig att han kanske var sjuk. Han brukar nämligen alltid nyfiket komma fram och hälsa men nu stod han bara där i hörnet och stirrade rakt fram. Jag närmade mig långsamt och kände igenom hela kroppen. Var han inte lite varm kanske? Funderade på om jag skulle ta tempen på honom. Men först tog jag fram en godis för att se om han överhuvudtaget gick att väcka ur dvalan. Och jodå, vips så var han sig själv igen! Han stod nog helt enkelt och halvsov bara och jag som inte känner honom så väl än blev supernojig. 


Lorre som jag känner igen honom: öronen fram och nyfiken i en strut (här fotad efter lektionen)

Efter att vi hade värmt upp lite utomhus ledde jag in honom i ridhuset (första gången för mig i detta lilla ridhus) där vi skulle få rida privatlektion för en tränare som kommer dit regelbundet. Jag hade kontaktat henne innan och berättat att jag är en väldigt grön ryttare och att jag bara ridit Lorre ett par gånger så att hon hade lite bakgrundsinfo. 

Redan i skritten fick jag börja med att tänka på två saker: få Lorre att skritta med energi (han såsar gärna i skritt) samt ha balans i tyglarna. 

Hon gav en liknelse av en äldre vattenkran med ett vrede för varmt och ett för kallt vatten. Vrider man bara på den ena och inte på den andra så blir det inte balans utan man måste hela tiden anpassa dem till varandra för att hitta det gyllene läget där det är precis lagom. Ibland är vattentycket hårdare eller mjukare, grundvattnet kallare eller varmare och man måste därför hela tiden känna efter och anpassa. Det är först när jag som ryttare är i balans som jag kan be hästen att balansera sig. Det här var en ögonöppnare för mig! Egentligen har jag väl vetat om det men det var först nu det verkligen landade.

När vi sedan började trava så går Lorre från segskritt till springtrav. Ingen kvalitet utan han bara öser på i stil med ångvält. Här blev fokus att ta med det jag lärt mig om kall- och varmvatten i tyglarna och med sätet försöka lugna ner traven till ett läge där han lyssnar på mig och börjar jobba mer med bakbenen. Jag kan väl inte säga att vi riktigt kom dit under denna första lektion men en bit på vägen i alla fall!



Om ni kanske minns från mitt förra pass på Lorre så är han lite svagare i sitt vänsyer bakben och därför har han haft det lite svårare med högergaloppen. Men både när jag värmde upp före lektionen och under lektionens gång gick det riktigt bra. Tyvärr filmades bara 6 minuter av lektionens ca 40 så högergaloppen kom inte med. Här ser ni i alla fall vänster galopp och eftersom jag och Lorre precis börjar lära känna varandra så ska jag inte försöka sitta ner (det är ganska svårt i hans galopp) ännu utan inta en lätt stående sits.

Jag är superglad att jag har fått möjlighet att rida Lorre. Han är ingen nybörjarhäst alls, både instruktören och andra i stallet som ridit honom säger samma sak. Han är lång i kroppen, relativt ung och outbildad och har inte helt lärt sig lyssna direkt på alla hjälper än. Men – jag tycker han är härlig! Han har ett hjärta av guld, han är mysig och snäll, han är arbetsvillig och han skulle aldrig göra något dumt. Han är ungen läromästare som Leon utan vi måste båda lära oss mer. Men det är ju också häftigt – att kunna utvecklas tillsammans!

Själva lektionen var oerhört givande. Den här instruktören har till viss del ett lite annat tänk än min vanliga ridlärare. Till exempel så har jag på ridskolan fått lära mig att ”svänga med naveln” medan den här instruktören tvärtom tycker att man ska sitta (och titta) rakt fram till varje pris. Hon är kanske också lite mindre förlåtande och vill att hästen ska ta hjälpen omedelbart. Det de har gemensamt är dock att man ska rida på eftergift – alltså att man ger tygeln och inte rider med ett konstant ”tryck”. Ni märker i filmerna att hon påminner mig om att slappna av i underarmen. Och när jag gör det slappnar också Lorre av. Jag har haft en omedveten spänning där som hämmar vår kontakt – för mycket kallvatten helt enkelt!

Nu ser jag orrhört mycket fram emot onsdag då jag ska få rida Lorre för henne igen! Tyvärr ska jag på jobbresa mån-tis så jag hinner inte rida något pass på honom emellan men vi fick ju i alla fall till ett kort pass i torsdags 🙂

Ridhelgen, fjärde och sista lektionen

sondag2

Äntligen dags att avsluta sagan om ridhelgen på Wirsbo, eller vad säger ni?

Länkar till de tidigare rapporterna för den som vill fräscha upp minnet:

Första lektionen
Andra lektionen
Tredje lektionen, del 1
Tredje lektionen, del 2

Som ni kanske (men troligtvis inte, med tanke på tiden som gått emellan inläggen) minns, så red jag en annan häst under den tredje lektionen. Gringo som han hette var lite lugnare och mer förlåtande än ”ferrarin” Edward som jag ridit de första två lektionerna.

Till den fjärde och sista lektionen fick jag själv välja vem av dem jag ville rida och jag våndades en hel del. Det var ju så kul och häftigt att rida Edward. Men samtidigt så jäkla svårt. På Gringo var det lättare men det var ju inte alls den där häftiga känslan. Ferrari-känslan alltså. Till slut tänkte jag såhär: Gringos finns det många av på ridskolan. Edwards får jag kanske aldrig rida igen. Så jag valde Edward. Och det var väl såhär i backspegeln kanske inte det bästa valet. Nåja, man lär sig alltid nåt!

Vi skulle precis som de tidigare lektionerna börja med självständig ridning. Efter skritt och en del tempoväxlingar började vi trava och göra skänkelvikningar.

sondag1

I början av passet tyckte jag att känslan var ganska bra. Edward var såklart het, och vi var inte till hundra samspelta men det gick ändå ganska bra.

Det som var kul var att kursarna hade bett om musik och som ni ser så försöker jag rida i takt. Riktigt häftig känsla faktiskt!

Här får ni ett litet exempel:

 

Men detta varade tyvärr inte så länge… Efter trav och skänkelvikningar skulle vi börja jobba  i galopp. Till en början gick det helt okej ändå men Edward är extremt känslig för skänkeln och om man bara hamnat lite för långt bak så blir han missnöjd. Eftersom han hade en så luftig galopp mot de hästar jag ridit förut så hade jag jättesvårt att liksom komma ner i sadeln och just få alla kroppsdelar på rätt plats.

sondag5

Så plötsligt var det som om vi blev osams, för resten av lektionen. Han började rycka med huvudet, han var ”studsig”, han stannade och backade. Ja, han var allmänt missnöjd med hela situationen.

Jag försökte hålla mig lugn och sansad och bara rida ridare men vi kom aldrig tillbaka till den fina känslan från första delen av passet. Så de sista kanske 30-40 minuterna såg tyvärr mest ut så här:

Det var verkligen inte den typ av sista pass jag hade önskat mig, för känslan och självförtroendet var såklart på botten efter det här, men man får le och tänka framåt istället!

sondag3

Den känslan jag har nu, ett par veckor senare, är i alla fall revanschlust . jag vill kunna rida en sådan här häst, snyggt, balanserat och i harmoni i framtiden! Vad tror ni, kan det gå?

 

 

 

Lektion nr 89

linslus

Jag ligger lite efter med rapporteringen men nu är det dags för lektion nr 89, som gick av stapeln den 20 februari. Det blev lite av ett chockartat slut då en ambulans fick köra in i ridhuset och hämta upp en av kurskamraterna, och jag kommer till det.

Än en gång fick jag chansen att prova en ny häst och denna gång blev det unge herr Moncler, en ganska stor irländsk valack född 2008.

Moncler var en väldigt trevlig häst som jag gärna rider igen. Lektionen började precis som alla andra med att lära känna varandra i skritt med många halter för att hitta den där rätta känslan med så små hjälper som möjligt. Jag märkte direkt att Moncler kändes annorlunda än de andra hästarna jag ridit på ridskolan. Han är pigg och glad och vill väl men han är fortfarande väldigt vinglig. Man fick verkligen hålla tungan rätt i mun och skänklarna på rätt plats!

Något som ridläraren pratade om mycket den här gången var att hitta rätt kontakt med tygeln. Minns ni att jag när jag började alltid hade för lång tygel och höll för ”löst”? Nu känner jag att jag istället håller för hårt och statiskt eftersom jag fått höra att man ska ha ”ett jämnt tryck i bettet”. Den här ridläraren förordar dock en väldigt mjuk ridning, vilket jag verkligen gillar, och då ska man helst rida på eftergift. Alltså inte med en lös/hängande tygel, men man ska liksom ”ge” snarare än ”ta”. Förstår ni hur jag menar då?

Vi följer alltid instruktionerna vi får och den här gången fick vi inte i förväg veta övningen utan ”lurades” in i den genom att ridläraren bar sa vad vi skulle göra. Vis så gjorde vi övergångar från skritt till galopp, och det gick riktigt bra för hela gruppen!

Så här såg det ut:

 

Därefter började vi med voltarbete kombinerat med galopp och plötsligt ser jag i ögonvrån hur något hoppar till i andra änden av ridhuset och hur en tjej i gruppen flyger av. Hon landar sittandes ungefär, från vad jag kan se, och hästen skenar i väg genom ridhuset. Som tur är får vi alla direkt stop på åra hästar och det infinner sig ett nästan kusligt lugn.

Alla står stilla och tysta medan ridläraren sakta går fram till hästen, och tar med sig den till ryttaren på marken. Hon är väldigt chockad och sitter först ner och hämtar sig. Sedan ställer hon sig upp och ridläraren hämtar pallen så att hon ska kunna sitta upp igen och inte bli rädd. Men då svimmar hon.

Hon bara faller ner på marken och ligger blick stilla. Ridläraren får ingen kontakt och Andreas som suttit på läktaren för att filma mig hoppar ner. Två i gruppen är läkare och en av dem hoppar av sin häst för att kolla läget. Ridläraren tar den hästen och Andreas tar ”olyckshästen”. Vi andra kan inte göra mycket annat än att sitta kvar på våra hästar just nu.

Medan Andreas ringer på en ambulans undersöker läkaren tjejen. Självklart får olyckshästen ett litet ryck och Andreas fastnar med tygeln mellan frambenen och jag hinner tänka ”nej! snälla, nej!!”. Jag säger lugnt ”du måste lyfta på hästens hov” men han vet inte hur man gör så han börjar fippla med spännet i stället och hästen trippar lite. Men så är det som om den förstår att det faktiskt inte är läge att tjafsa nu så den lugnar sig och Andreas står med två lösa tyglar, puh!

Vi andra skrittar iväg till andra änden, sitter av och går in i stallet med hästarna. Under tiden kör ambulansen in i ridhuset. Tjejen har vaknat till och försökt resa sig flera gånger men ramlar ihop varje gång.

Ett konstigt och obehagligt slut på en lektion som hade börjat jättebra. Vi fick ett mejl från tjejen på kvällen. Hon mådde bra men hade ont. Svimningarna orsakades troligen av chocken och smärtan, ett blodtrycksfall som såg värre ut än det var.

Det som hände var att hästen bockade mitt i galoppen. Jag har delar av händelsen på film och jag kan faktiskt inte se vad som orsakade det, ingen annan häst var i närheten. Kanske hamnade skänkeln på fel ställe eller kanske tog hon i tygeln vid fel tillfälle, svårt att veta. Jag hoppas bara att hon vågar sig upp på hästryggen igen!

Ridhelgen, lektion 3 del 2

Äntligen en uppdatering, eller hur? 😉

För ett par helger sedan var jag på Wirsbo herrgård på en ridweekend. Fyra lektioner i högt tempo och på svår nivå blev det. Väldigt utmanande, och utmattande!

Den tredje lektionens början har jag redan skrivit om här.

Efter att vi värmt upp och övat trav-halt så gick vi över till mer mjukgörande rörelser. Jag fick börja med att ställa Gringo inåt och utåt i trav längs långsidan.

Därefter fick jag för första gången testa på att göra öppna. Här är det allra första försöket, och jag tycker det gick riktigt bra!

Öppna är en samlande och mjukgörande rörelse där hästen ska gå på tre spår och alltså inte korsa bakbenen som i en skänkelvikning. Inner bak och ytter fram ska gå på samma spår. På engelska heter det ”shoulder in” och det är ju betydligt mer beskrivande tycker jag. 

öppna sluta

Man brukar säga att öppna är som att gå in i en volt, men man fortsätter framåt istället. Och sluta är istället momentet då man går ut ur volten. Men det har jag inte testat än!

Öppna och sluta kallas gemensamt för ”skolor”. Varför vet jag inte, haha!

Efter att ha provat på öppna så blev det galopparbete och här var fokus för mig bara att hålla lagom bra fart och öva på att sitta ner i galoppen, samt att inte gena i hörnen (lättare sagt än gjort!). För att komma ut ordentligt i hörnen får man använda innerskänkeln (alltså den som är mot ridhuset trycker  hästen mot hörnet) och yttertygeln som leder lätt utåt. Det funkade faktiskt helt okej och jag tycker att Gringo lyssnade jättebra.

 

Väldigt mycket av den här lektionen handlade om att verkligen sitta korrekt och att hitta balansen, både i sig själv och i hästen för att kunna inverka och göra övningarna på rätt sätt. Jag tycker faktiskt att min sits ser ovanligt bra ut här. Mycket hänger också på att få ner tempot och inte stressa/springa sig igenom övningarna. Allt som allt, flera lärorika övningar som verkligen rekommenderas!

Som vanligt uppskattar jag verkligen ert kritiska öga – vad ska jag tänka på, vad kan jag göra annorlunda/förbättra? Kommentera gärna!

Ridhelgen: tredje lektionen

Ledsen att jag håller er på halster så länge med rapporterna från Wirsbo men det tar tid att gå igenom över 800 bilder och filmer kan jag lova! Så jag kan villigt erkänna att jag dragit ut på det lite extra, haha!

Nu är vi i alla fall framme vid lördag eftermiddag och den tredje lektionen av fyra.

Lektion 1,  Lektion 2

Som ni kanske minns så red jag Ferrarin Edward de första två lektionerna men eftersom han har en galopp som jag som nybörjare hade svårt att sitta ordentligt i och lektion 3 skulle handla mycket om just den gångarten så blev jag tilldelad en lite lugnare ridskolehäst, Gringo.

Gringo var tyvärr inte heller han den mysiga typen i boxen men han fick stå där och sura medan jag ryktade och fixade. Och som alltid går det bättre efter en stund och lite kli säger inte många hästar ner till 😉

Precis som tidigare lektioner hade vi ca 20 minuters självständig uppvärmning. För mig som nu red en ny häst var det ju väldigt värdefull tid. Gringo var verkligen helt annorlunda. Han var mycket mer lik de hästar jag brukar rida. Alltså ”normal” koppling, gas och broms jämfört med Edwards sportbilslägen. Med Gringo hamnade jag inte i dragkamp som med Edward men det beror nog på att jag vet hur en Gringo-häst fungerar medan Edward var ett helt nytt kapitel för mig.

För att få till en bättre och snabbare kommunikatiom fick vi öva på övergångar mellan halt och trav. Utmaningen är att inte hamna i skritt däremellan och det är inte det lättaste! Jag tycker det gick helt okej men jag fick skänkla på mer än jag brukar som ni ser.

Under lektionen fick jag också galoppera en del samt prova på öppna för första gången! Men det får bli ett senare inlägg om det när jag hunnit leta fram de bilderna. Nu åker jag till Vilnius på jobb.

Surprise! Lektion nr 81

  

Hej igen!

Här kommer ett surpriseinlägg. Jag trodde nämligen att jag skulle sitta på ett flyg till New York just nu men istället har jag dötid i loungen då flyget är uppskjutet på obestämd tid p.g.a. snöstorm i NYC…

Så… Tid att blogga alltså!

Och vet ni, det blev lite ridning igår trots allt! I fredags eftermiddag fick vi ett mejl från ridläraren om att vi skulle komma ombytta för sitsträning (ej teori alltså). 

Vi fick göra iordning två hästar och en och en fick vi sitta upp på den ena hästen för att longeras utan stigbyglar och tyglar i fem minuter och därefter få rida självständigt på häst nr 2 i fem minuter. Det låter kanske fjuttigt men WOW så givande det var och AJ sådan träningsvärk jag redan har (!).

Vi började i skritt och tanken var att hitta rätt sits och balans. 

  
Vi fick veva mer armarna, ”nysta garn”, ”kasta bollar” och boxas med armarna. Försöka få ut låren från sadeln och hörrni, vilken skillnad det gjorde!

  
Här kommer några filmsnuttar (funkar det för er att se dessa?):

Tyvärr glömde jag be någon atr filma när jag red självständigt men det gick SÅ bra! En av tjejerna sa att hon inte ens såg att jag rörde mig i traven utan jag bara flöt med (wooohooo!). Hörrni, sitsträning alltså, det BÄSTA jag gjort i lektionsväg hittills. Nu är jag sugen på att boka in en privatlektion med detta upplägg, tror att det kommer ge massor!

Jag vet att i andra länder lär man sig ofta rida just genom att longeras i början och jag tror att det är ett toppenkoncept. Önskar att jag hade fått göra detta tidigare! 

Har ni fått sitsträning på det här sättet?

Film från lördagens lektion!

Tänk vad givande det är att se sig själv på film! Man har en del att slipa på om man säger så 😉

Här försöker vi alltså trava sittandes, för att vid X (ridhusets mitt) fatta galopp som ska övergå till trav igen när man kommit in på långsidan.

Kom gärna med kommentarer, tips och tricks om hur jag kan bli bättre! Höger(inner)tygeln lovar jag att skärpa mig med! Jag är alltså den rödbyxade människan på en fux med vit bläs!


Ps. Tyvärr är det inte så lätt att se i mobilen men jag kategoriserar alla inlägg. För att se alla lektionsrapporter, klicka här: https://ryttarlivet.com/category/lektioner/, och för samtliga videos, här: https://ryttarlivet.com/category/video/

Filmklipp från i lördags (galopp med Leon)

Här kommer ett litet filmklipp från i lördags (tack Amanda som ställde upp som fotograf!).

Hur tycker ni att det ser ut? Själv tycker jag att det fortsatt känns lite spänt och jag skulle gärna få en lite lugnare och mer harmonisk känsla och form. Men han håller inte på och mecklar så mycket med munnen eller sträcker upp huvudet som tidigare så jag tycker ändå att det går åt rätt håll 🙂 Världens bästa medryttarhäst!

Trav på volten

Här kommer en liten filmsnutt på när jag och Leon travar. Leons ägare är den som filmar och hon coachar oss lite men vill inte höras på film så därav musiken. Som ni ser så var Leons ganska het den här dagen (som alla dagar den senaste tiden ;-)) och ville gärna springa på men jag tycker att det ser gaska trevligt ut ändå.

Vad tycker ni?

Lektion nr 65 (hoppning på film!)

 

 Igår fick vi då äntligen hoppa igen. Det blir väl tredje gången för mig tror jag och jag tycker det är så himla kul! Mindre kul kände jag att det var när jag var sist att välja häst och därmed inte hade något val utan fick den ingen annan ville ha. Bastanta ponnydamen Bettan. Ökänd för sin seghet.

Jag försökte först förhandla med kansliet för att få någon annan men det gick inte. Jaja, Bettan it is. 

Bestämde mig för att skaka av de negativa tankarna och gå in med en pigg och positiv attityd som förhoppningsvis smittat av sig på hästen. Dessutom driva på ordentligt redan från början så att hon förstår att ”nu ska vi jobba!”. 

  

Efter lite uppvärmning då jag höll henne framme för skänkeln och kontrollerade att hon var med genom tempoväxlingar och små volter så fick vi ställa upp längs medellinjen och en åt gången prova att trava in, skutta över ett hinder och lands i vänster galopp. När alla klarat detta lade ridläraren till ett hinder efter galoppen. Här blev det en vägring med avramling i gruppen men i övrigt gick det super. Bettan var helt med på noterna och vi fick till och med ett ”Jättebra!” av ridläraren. Till sist lade hon till ett hinder till, före det första. 

Så totalt var upplägget/banan: trava eller galoppera till första hindret, hopp, landa i höger galopp, bryt av till trav. Trava fram till andra hindret, hopp, landa i vänster galopp. Galoppera till sista hindret, hopp, landa i höger galopp. Bryt av till trav. Slut.

Allt som allt fick vi köra varje runda en gång var så det blev ju inte jättemkt men kul var det! 

Såhär såg min fulla runda ut:

Och jag kan ju erkänna att jag var gaaalet andfådd efteråt! Fy sjutton vad jobbigt det var! Hatten av till alla hoppryttare alltså.

Hur tycker ni att det ser ut? 

  

En film från igår

Tyvärr så slog kameran av (minneskortet fullt) efter bara ett par minuter så det ni ser här är de första varven efter uppvärmningen. Leon var rätt så springig, precis som de senaste gångerna (är det våren kanske?). Han blev mycket mer avslappnad och finare mot slutet (kanske 20 minuter senare) och jag önskar så att jag hade det på film! Men men

En grej som han gör ibland och som ni ser alldeles i början är att han bara bryter av till skritt ”utan anledning” och därefter ofta är seg att få igång igen. Är det vanligt att hästar gör så? Varför? Har han tråkigt eller är han lat eller kan det vara obekvämt/nåt gör ont?

Jag har även en filmsnutt från i förrgår då jag gick med honom, han är så mycket mer avslappnad då. Jag ska bara hitta lite tid att klippa ihop det så ska ni få se och jämföra sen.

Nu ska jag dra på mig ridbrallorna igen och åka till ridskolan! Nu jäklar måste vi väl ändå få hoppa! 😉

Första barbackagaloppen (på film)!

Jag har ju lovat er att ni skulle få se hur det såg ut när jag tog mina första skumpiga galoppsprång barbacka. Och tja, vackert är det ju inte. Det var verkligen med skräckblandad förtjusning jag testade detta, hahaha!

Jag ska helt klart rida barbacka igen men nästa gång ska jag göra en halsrem av ett stigläder eller liknande (tusen tack för tipsen!) för jag var sååå rädd att dra Leon i munnen och han har knappt någon man att hålla i.

Enjoy 🙂

Jag tycker verkligen att alla ska testa att rida barbacka (men gärna under kontrollerade former till att börja med, t.ex. vid longering) i början av sin ridkarriär (och senare också för den delen), för det är en heeeelt annat känsla! Man känner verkligen hästen och jag upplever att vi blev starkare som ett team. Vi jobbade som ett istället för som två olika delar som försöker samarbeta. Det kanske låter flummigt men jag hoppas att ni förstår hur jag menar. Leon verkade också ha väldigt kul den här dagen. Win-win!

Trav- och galopparbete på volten

Förrförra helgen var Andreas med till stallet. Jag skrev ett litet inlägg (finns att läsa här) om hur vi jobbade på volten och att vi inte riktigt fick till det som vi kan när vi är som bäst, men jag vill ändå visa er hur det såg ut (för jag har ju inga filmer från de bra passen trist nog).

Jag vet att Leon inte går i nån superform och just den här dagen ”mecklade” han dessutom en del med munnen emellanåt. Jag träffade ju Leons ägare igår och vi tittade gemensamt på filmen. Hon tyckte att det var kul att se att vi hade utvecklats som ekipage men bad mig att sänka tempot. Hon sa att han inte ser helt avslappnad ut och att det blir ganska ”slängigt”. Jag hade själv inte känslan av att det gick fort fram när jag satt där men när jag tittar på filmen så ser jag absolut att vi skulle kunna ta ner tempot och hitta en jämn och fin takt, inte minst i traven. Hon tipsade mig om att högt för mig själv räkna 1-2-1-2-1-2 och det ska jag absolut testa nästa gång!

Hur tycker du att det ser ut?


Ni får gärna komma med synpunkter, har jag för korta tyglar, för dåligt stöd? Och jag vill gärna höra vad ni tycker i övrigt, både bra och dåligt!

Och hörrni, om ni tittar noga ser ni att jag byter galopp där i åttan (mäkta nöjd med mig själv, haha!)!

2014 – mitt första år som ryttare – på film!

Det som är så kul med den här bloggen är att jag har haft den från min allra första ridlektion och fram till idag! Jag har matat den med text och bild och visat er båda framsteg och bakslag. Några filmer blev det också under mitt första år i sadeln, och så här såg det ut:

Lättridning i mars:

Efter två timmars ryktning fick man det här till tack 😉

Lektion nr 24 i maj:

Underbar ridning i Toscana i juli:

Lektion nr 39 i slutet av september:

Rider lektion för Nina Rademaekers i oktober och övar nedsutten trav utan stigbyglar:

Trav & galopp i november (tips: stäng av ljudet för musiken är hemsk!)

Lektion nr 52 i december: trav-halt:

och trav-galopp under samma lekton:

Försök till kadriljridning i slutet av december:

Programridning 28 december:
Del 1:
Del 2:

Ni får gärna både ställa frågor och kommentera på det ni ser – jag lovar att svara er alla 🙂

2014 var fantastiskt kul. Mitt första år i sadeln, då jag gick från att inte ens kunna eller våga kratsa en hov eller göra halt till att bli medryttare, galoppera i Toscana och rida kadrilj med skänkelvikning! Nu ser jag fram emot nya äventyr under 2015!

Min första programridning – så gick det

Klockan 09:00 var jag på plats för att bygga staket. Där träffade jag Emma, den andra ryttaren som skulle rida Pommac före mig. Emma var verkligen supergullig. Hon hade ridit på ridskola i tio år (nu 17 år gammal) och var van att rida Pommac (dock aldrig på tävling). Vi hjälptes åt att hämta in honom från hagen och rykta, sedan var jag tvungen att avlägsna mig för att agera funktionär på framridningen (som skedde i ”lilla ridhuset” medan programmet reds i ”stora ridhuset”).

Strax före tolv kom Andreas, jag bytte om till tävlingskläder (som jag skramlat ihop i garderoben kvällen innan) och på vägen till ridhuset var jag tvungen att ”gå banan” en sista gång.

övar på banan

Vi kom precis i tid till Emmas ritt och hon gjorde det superbra! Några småmissar men i det hela väldigt snyggt och kontrollerat. De belönades med 63,8% om jag minns rätt!

Så fick jag sitta upp i lilla ridhuset. Tvekade på om jag skulle behålla lädren som de var (långa) eller korta lite men de fick vara.

framridning1

Travade, galopperade i båda varven och övade trav-halt. Jag kände att han inte var alls lika pigg som när jag red honom i förrgår men det kändes ändå helt okej – vi skulle ju ha en halvtimme på oss att öva där inne ändå. Men så efter tio minuter ropar de in mig! Tydligen har några strukit sig och utan att vi har fått info så ligger man före i schemat. Jag tappade fokus, fick rida in i stora ridhuset för ytterligare framridning i fyra minuter.

framridning2
På väg från lilla till stora ridhuset

Där inne var han seeeeg som kooooola. Som ni vet har jag lite svårt för att driva på, jag vill liksom inte vara för ”hård” mot hästen, så seg häst och försiktig ryttare = ingen bra kombo. Till slut var det dags att rida in på banan, jag tog någon volt och sådär och sedan visslade det till.

Och så här såg det ut när jag red mitt första dressyrprogram, LC:2! Tyvärr dog kameran mitt i men Andreas lyckades få igång den igen så det är bara ett par sekunder som saknas(men därav två klipp).

Del 1:
Del 2:

Som ni ser hade vi problem med bjudningen från början till slut 😦 Jag hade inte alls räknat med det och det tog liksom all min tankekraft att försöka få igång honom – vilket gjorde att jag missade andra travvolten och sedan fick hjärnsläpp och fick fråga domaren vad jag skulle göra härnäst…. Två fel och sex poängs avdrag alltså. Med den dåliga bjudningen var det i stort sett omöjligt att få igång galoppen (som ändå funkat bra i lilla ridhuset) och vi fick väl till ett halvhjärtat försök i högern men misslyckades helt i vänster galopp och travade oss igenom övningarna istället.

Resultatet blev 48,04%, alltså ej godkänt, vilket jag såklart inte alls är nöjd med. Hade bjudningen varit där är jag säker på att programmet hade flutit på och jag hade sluppit blackouter, då hade vi kanske hamnat mellan 50 och 60 någonstans och det hade jag varit nöjd med. Det får helt enkelt bli målet för nästa gång (om det blir någon nästa gång).

Jag vill jättegärna höra vad ni tycker – hur ser det ut? Skriv allt ni ser, tycker och tänker – bra som dåligt! Ni är mitt bollplank och min kunskapsbank eftersom jag inte har något ”team” runt mig med hästkunniga tränare/familj/vänner.

Det jag ÄR nöjd med är att jag vågade göra det här efter precis ett år i sadeln. Att jag red igenom hela programmet, trots missar. Och att jag i alla fall var glad både före, under och efter! Slö-Pommac belönades med en hel påse morötter efter ritten. Jag belönades med största möjliga meny på MAX. Tror aldrig jag har varit så hungrig förut!

Isabella Pommac 2

Såhär i efterhand tar jag med mig en del lärdomar:

1. Ha någon ridkunnig på plats som kan coacha dig under framridningen. Jag visste inte vad jag skulle göra, hur, hur det såg ut eller något. Kanske hade jag kunnat få tips på hur jag skulle sätta fart på honom till exempel, eller en påminnelse om mantrat som glömdes bort så snart jag red in i stora ridhuset (ARMAR-BEN-LE). Alla andra ryttare hade ponnymammor, vänner och/eller eller tränare som tipsade och supportade. Jag hade såklart världens bästa Andreas på plats som supportade och filmade – men några tips på vägen kunde han inte riktigt ge 😉

2. Rid med sporrar (i vart fall om ryttaren som ridit din häst innan red med det) Pommac var väldigt skänkeldöd (eller i alla fall skänkelokänslig) och jag insåg inte vad det berodde på förrän efter när Emma kom förbi och hade sina snygga röda sporrar på sig. Säkert var han lite trött/seg också och tyckte att han redan hade presterat efter 45 minuters uppvärmning och sin första ritt. Att då ridas av mig en halvtimme till var kanske inte lika skoj.

3. Var beredd på att du får rida fram före/efter din tid. Jag var så himla inställd på mitt startnummer 020 (som på morgonen blev (021) och min tid 12:48 att jag blev helt tagen på sängen när jag plötsligt skulle in på banan redan vid halv ett. et blev stressigt och jag hann inte förbereda mig som jag hade tänkt.

4. Klä dig snyggt – ja, jag tror faktiskt att det förbättrade min hållning lite att få på sig kavaj och grejer!

Förberedelser inför min första programridning och nya besked

pommac och jag
Pommac och jag

Innan jag berättar om dagens programridning tänkte jag uppdatera er på det som skedde INNAN och som jag inte hunnit med att blogga med då all tid har gått åt att vara nervös….

Som ni vet har jag den senaste tiden mentalt förberett mig (och övat in) LB:2 men när jag kom till min lektion i förrgår fick jag veta att det skulle bli kort bana och därmed LC:2. Så det var bara att lära om! Fördelen är att programmet är enklare – här finns inte arbets vs mellantrav och arbets vs arbetsgalop och volterna är större. Nackdelen? Att lära in ett helt nytt program på en och en halv dag (fick lite smått panik där för en stund). En timme med instruktör hade jag, sedan en timme själv och därefter en dag emellan så programridning idag söndag.

Hur gick fredagens lektion då? Tiden gick ju så snabbt, det är svårt att lära in ett nytt program och hinna testa alla delar på bara en timme men vi gjorde så gott vi kunde. Ridläraren var ny för mig, det var hon som skulle hålla i kursen som blev inställd. Pommac som jag bara ridit en gång tidigare var en riktigt stjärna, han hade jättekul med öronen spetsade och bra bjudning.

öva program

Jag fick öva på att hålla in och böja armarna, och att försöka göra ordentliga vägar (ojoj vad jag genar!). Här är en liten filmsnutt. Tyvärr fick jag lova att plocka bort ljudet men ridläraren säger ungefär ”slarviga vägar, tänk på armarna!”.

Det jag ser på filmen men som vi inte pratade om då är fötterna (hallå de pekar raaaakt ut!!). Jag fick något av en uppenbarelse igår kväll när jag såg den här filmen och insåg att jag ska vrida om BENET – inte foten! Det kommer ta tid att lära om men jag försökte följa bästa Idas råd idag och tänka på tre saker (det fick bli ARMAR-BENEN-LE). Tyvärr gömde jag bort det så fort jag kom in på banan 😉 Hahaha!

Hur som helst, till vår ensamma timme (efter lite lunch däremellan) bestämde jag att ta av mig säkerhetsvästen (jag insåg efter att ha tittat på filmer från Toscana i somras att jag blev mycket mer följsam utan den, och Pommac är verkligen sinnebilden av en luuuugn häst – men självklart  –  allt kan hända).

Vi delade dessvärre ridhus med tio andra ekipage 45 minuter av 60, ganska stökigt (jag trodde att vi skulle f vara ensamna eller dela med kanske en). De sista 15 minuterna var det i alla fall bara vi och vi red igenom hela programmet en gång och lyckades med alla olika gångarter och volter (dock med slarviga vägar). Det kändes i alla fall lite lovande inför söndagen just där och då.

På fredagen efter min lektion bombarderade jag såklart stackars ansvariga med alla mina frågor som till exempel:

– Kan man ha vanlig ridkläder på sig på söndag (ja, men det är trevligt om man klär upp sig enligt TR)
– Måste man knoppa hästens man? (inte måste, men det ser trevligt ut och är bra att öva på)
– Får man rida om programmet eller vissa delar man behöver öva på? (nej, det är som en riktig tävling med inhyrd domare, bara utan placeringar)”.

Jag kände då att det här blivit mycket mer seriöst än jag hade förväntat mig. Jag som trodde att jag skulle gå en dressyrkurs för nybörjare och sedan prova på lite programridning. Nu blev det istället en timmes lektion (p.g.a. inställd kurs) och sedan riktig programridning (huvva!!). Att stryka mig stod aldrig på agendan men jag har varit rejält nervös.

På lördagen tog jag med Leon till utebanan och vi skrittade igenom programmet. Av någon anledning tappade jag alltid bort mig ungefär i mitten. Eftersom underlaget var knackligt hoppade jag av Leon och lämnade honom till Andreas medan jag själv gick/joggade/hoppade programmet – galet jobbigt och svettigt i ridoverall kan jag berätta!!
öva öva öva

Efter mycket nervöst väntande kom startlistan under lördageftermiddagen när vi var på väg hemåt. Jag fick veta att Pommac skulle rida samma program med en annan tjej en halvtimme innan oss. Först tyckte jag att det var trist, för det skulle ge mig mindre tid att rida ihop oss innan vår ritt men å andra sidan betydde det att jag skulle få hjälp med att fixa till honom innan – och att han skulle vara både uppvärmd och ha koll på banan och programmet.

Lördagkvällen spenderades på golvet med programplugg, provande av kläder, skoputsning och packande! Eko-morötter – check!

morötter

Bild och film från lektion nr 54!

Äntligen! Här kommer lite bild- och filmbevis från terminsavslutningen. Vi skulle egentligen ha hoppat för första gången men p.g.a. halta hästar blev det istället kadriljridning (också det helt nytt för oss).

Jag red stora fina Ernst (älskar att rida höga hästar av nätt typ!) och vår parhäst blev lilla fina Robinson (som jag ju ridit många gånger).

IMG_3777IMG_3780IMG_3791IMG_3794

Jag hade jättekul! Det var riktigt utmanande att försöka hålla jämna steg mellan en av stallets största respektiva en av stallet minsta hästar – och dessutom till ekipagen framför/bakom!

Det är så otroligt värdefullt att få se sig själv på film och jag ser att jag har skänkeln väldigt långt bak här, vet faktiskt inte vad det beror på? Jag övar som ni ser på att sitta ned i traven och det går ju fortfarande sådär med en hel del skumpande till följd. Och till sist – de där hoppande händerna som jag inte har fått styr på än….. Men så här ser det ut – efter 54 lektioner har jag kommit hit! Och längre ska jag!

Lektion nr 52

SkärmklippI veckan hade jag skickat sms till ridläraren att jag gärna ville prova att rida en annan häst nu efter att ha ridit Robban ett gäng gånger. Hon hade dock inte läst sms:et så det blev Robinson ändå. Inget ont i det – han är en genomsnäll och duktig häst som gör precis vad man ber om varje gång.

Under lektionen övade vi halt-trav-halt (fokus på att göra halt med sitsen + ta lätt i yttertygeln). Sedan red vi lätt längs med fyrkanten, för att sedan gå in på förlängda hörnlinjen. Vi galopperade också en del. Avslutningsvis red vi tre stora serpentiner genom ridhuset (i trav).

Key take-outs för min del var:

– Ta in armbågarna mot kroppen – mina sticker liksom rakt ut som en grobian ungefär.
– Öva, öva, öva på att bromsa med sitsen.

Här kommer två klipp från gårdagen. Ni får jättegärna kommentera – vad ser okej ut, vad ser inte bra ut. Hur ska jag tänka/öva för att bli bättre? 

Själv tycker jag att jag har fått lite stabilare armar/händer men skänklarna far fortfarande fram och tillbaka i lättridningen. Är det för att jag har så långa läder tror ni (om man jämför med de andra ryttarna så är deras knän mycket mer böjda än mina)? Tycker ni att lädren är för långa eller är det något annat jag måste göra för att få skänklarna att ligga kvar?

Galoppen tycker jag ser finare ut än förut, men här åker händerna fram och tillbaka en hel del. Är det okej eller inte? Jag tycker också att jag ser ganska stel ut, hur mycket ska man ”följa med” egentligen?

En videosnutt från igår

Igår var planen att jag och Leon skulle rida ut tillsammans med en tjej i stallet och hennes häst. När jag var på väg ut fick jag ett meddelande att hon tyckte det var för blåsigt och kallt ute, så vi ska rida ihop en annan gång. Jag ser verkligen fram emot det, för jag är inget jättefan av att rida ut själv. Tycker att det är lite långtråkigt faktiskt…

bild 1

Så med inställt uteritt fick det bli banan istället. Och utan någon egentligen plan eftersom jag inte riktigt var förberedd på ett ridpass. Därför började vi väldigt lugnt och skrittade runt flera varv och bara kände på gas och broms med långa tyglar. Efter ett tag gick vi in i trav och travade på fyrkanten, volter, serpentiner, åttor… Och testade lite skänkelvikning. Som jag berättade efter senaste passet med Leon så har vi börjar hitta varandra nu och jag börjar kunna rida honom i en bättre form, utan gummisnodd. Idag, liksom förra gången hade vi med oss snodden man använde den inte alls – för Leon sökte sig självmant nedåt-framåt. Jag har upptäckt att det är en ordentlig uppvärmning med ställningar som är tricket! Då blir han liksom mjuk och avslappnad.

Och han var sååå fin idag. Vi travade på både i lättridning och nedsuttet – och det gick faktiskt helt okej att sitta idag (antagligen för att han travade i lite bättre form). Vi galopperade också mer än förut, flera varv längs fyrkanten i båda varven. Jättehärligt och Leon var riktigt nöjd. Han frustade och gick i värsta formen efter varje galopp som för att säga ”kolla vad jag är duktig nu, meeeeeraaaa!”. Han slog av ibland i vänster galopp (jag antar att han är starkare i den högra), men efter att ha ”startat om” ett par gånger gick det bra.

Min egen utmaning i galoppen är att kunna reglera tempot. Det kan jag inte idag utan det blir liksom galopp eller trav/skritt. Jag kan inte länga/korta galoppen. Hur gör man det? Så fort jag bromsar lite med sätet eller med tyglarna så slår han över till trav för att han tror att jag vill sluta.

Eftersom det mesta gick som en dans tänkte jag att vi skulle testa framdelsvändningar som jag ju övat på på ridskolan. Där kom vi inte riktigt överens. Leon försökte verkligen förstå mig men det gick bara inte. Han stod blick stilla eller så flyttade han framdelen. Fattar inte vad jag gjorde för fel. Testade flera gånger åt båda hållen, på precis samma sätt som i lördags då jag lyckades på två olika hästar. Blir helt enkelt till att testa igen, kanske när någon tittar på och kan ge lite direktiv 🙂

Eftersom han var så fin i traven fortsatte vi trava en stund och då kom en stallkompis förbi och gav oss beröm. Då blir man glad! Jag bad henne att filma en liten snutt. Såklart gick han inte lika fint när det nu fanns en människa och en häst i närheten men jag tycker ändå att man kan se skillnad mot hur jag ridit tidigare, eller hur? Kan tillägga att det är en blandning av lättridning och nedsuttet (så gott jag kan) ni ser här 😉

Positivt: tempot, hyfsat ok form
Att öva på: håll skänklarna och händerna stilla för bövelen! Och peka inte rakt utåt med tårna! (Jag har sagt det förr, men att se sig själv på film är den absolut bästa utbildningen!)

Så här såg det ut när jag travade i mars i år för att jämföra:

Vad tycker ni? Ser ni någon skillnad mot tidigare? Ser ni fler saker att förbättra, tänka på?

Avslutningsvis: en nöjd häst i hagen 🙂

bild 3

Äntligen film!

Video

Jag var tvungen att ta bort ljudet då min ridlärare inte ville att hennes röst skulle vara med. Därför kan ni inte höra övningarna ropas ut eller feedbacken men jag hoppas att ni förstår på ett ungefär ändå 🙂

Strössla på med kommentarer nu – vad ser ok ut, vad kan jag göra bättre, vad ska jag öva på?

Mina egna kommentarer:

Jag är inte supernöjd med min insats idag men inte heller missnöjd. Det jag inte riktigt fick till var att hålla uppe tempot. Darkella behöver påminnas och jag hade så mycket annat att tänka på hela tiden att jag liksom missade att driva. I början hade vi också svårt för hörnpassagerna och rev x antal koner (:-P).

Det jag är nöjd med (särskilt efter att ha sett mig själv på film) är att 1. jag har verkligen fått ett bättre skänkelläge – äntligen! och 2. jag använder väldigt små hjälper jämfört med de andra i gruppen.

På listan över saker att träna på (och här vill jag gärna ha er hjälp) så skriver jag upp:

  1. händerna – flytta ner dem ett snäpp eller två
  2. våga korta tyglarna
  3. driv bättre med sätet/höften för att behålla tempot
  4. kom ihåg att ställa hästen lätt inåt in i, och inuti volten

Läs hela inlägget om lektion nr 24 här: https://ryttarlivet.com/2014/05/11/lektion-nr-24/

Lektion nr 24

Darkella

I går red jag ännu en för mig ny häst, Darkella. Måste erkänna att jag inte vet ett jota om henne (blir läxan till nästa gång) annat än att hon enligt utsago kunde bli riktigt tjurig i spiltan så därför skulle man göra i ordning henne i gången. Vilket jag gjorde utan problem. Skönt.

Lektionen idag blev en riktig höjdare, dels var vi inte så många (= mer utrymme och mer individuell feedback) och så tyckte jag att ridläraren var på topp idag med roliga övningar och mycket bra tips och coaching till alla. Full pott! Dessutom… *trumvirvel*… så var Andreas med och filmade från läktaren. Jag har suttit halva natten (bokstavligt talat, klockan är just nu 03:09) och tittat på filmerna och redigerat ihop sju minuter och fyrtiofem sekunder för er som är nyfikna att se hur det går för mig. Och jag är idel öra att höra vad ni tycker (bra som dåligt!).

På ridlärarens begäran har jag tagit bort ljudet. Hoppas ändå att ni får en uppfattning om min ridning och vilka övningar vi gör 🙂 Se filmen här:

Några snapshots:

darkella1

drkella3  darkella5 darkella6  darkella2

Jag är inte supernöjd med min insats idag men inte heller missnöjd. Det jag inte riktigt fick till var att hålla uppe tempot. Darkella behöver påminnas och jag hade så mycket annat att tänka på hela tiden att jag liksom missade att driva. I början hade vi också svårt för hörnpassagerna och rev x antal koner (:-P).

Det jag är nöjd med (särskilt efter att ha sett mig själv på film) är att 1. jag har verkligen fått ett bättre skänkelläge – äntligen! och 2. jag använder väldigt små hjälper jämfört med de andra i gruppen.

På listan över saker att träna på (och här vill jag gärna ha er hjälp) så skriver jag upp:

  1. händerna – flytta ner dem ett snäpp eller två
  2. våga korta tyglarna
  3. driv bättre med sätet/höften för att behålla tempot
  4. kom ihåg att ställa hästen lätt inåt in i, och inuti volten

Har ni några fler tips efter att ha sett bilderna och filmen? Hur tycker ni att det ser ut?

Jag travar på film

Video

Jag vet att ni har velat se en film där jag rider men det är (enligt min sambo alltså) svårare att filma i ett ridhus än vad man kan tro. Dock lyckades han filma (utan att han helt var med på det tror jag) mig en liten stund under dagens lektion. Ingen vidare kvalitet eller skärpa, men ni kanske kan se liite, lite i alla fall! Kom gärna med tips och kommentarer på hur det ser ut (om ni ser nåt) och vad jag ska tänka/öva på.