Påskdagen i stallet

   
Jag vet inte hur det var hos er men i Stockholm blåste det rejält på påskdagen. Så pass att bilen krängde på vägen till stallet, riktigt otrevligt!Väl framme började jag i alla fall med ”fixet”. Alltså wow, jag är imponerad av er som orkar och hinner med att ha egen häst för allt runtomkring tar ju så mycket tid (och kraft)! Började med att mocka boxen och den här dagen hade han gjord det mesta i ett hörn, skönt det!

  
Därefter fixade jag fyra höpåsar,

  

Och avslutade med att blanda ihop en god liten ”gröthink”:

  

Fyllde på vattenhinkar och sedan skulle jag hämta in Lorre. Skulle bara lägga över bilnyckeln från jackan till magväskan först. Men vart fasen var bilnyckeln nu då?! Letade som en dåre, kollade alla fickor, väskor, runt bilen, stallgången… Hittar den inte. Tömmer höpåsarna och går igenom dem. Vänder boxen upp och ner inte en utan två gånger. Vänder hela höskullen upp och ner två gånger. Ringer Andreas. Hittar inte nyckeln. Jäkla skit. Kollar jackan för sjuttioelfte gången och hittar då nyckeln längst ned i ryggen dit den har färdats från fickan genom fodret 😝. Glad men helt slut!

Sedan var det i alla fall dags att hämta in Lorre och gullig som han är så kom han och mötte mig så att jag slapp gå igenom all lera (hade helt säkert fastnat och ramlat om jag hade behövt gå igenom detta):

Eftersom det blåste rejält så var Lorre lite på tårna. På grund av nyckelincidenren hade jag inte så mycket tid kvar för att rida (jag skulle iväg på påskmiddag efteråt) men vi tog ett varv på den ovala travbanan som väl är en km lång om jag minns rätt och sedan 15 min på utebanan. Han hoppade till lite då och då och var lite av en krutdurk men det gick bra. Skänkelvikningarna gick fint åt båda håll och jag tog ett par korta vänstergalopper utan problem. Halterna var mycket finare än på fredagen,han drog inte till höger alls. Men som sagt, lite mer spänd på grund av vädret. Inte konstigt alls!
När jag efter passet tvättade rent hovarna ordentligt såg jag ett ytligt vertikalt sår på vänster fram. Åh nej kände jag! Inte har han väl skadat sig nu?

  

 Jag kollade med dem i stallet men de sa att det inte var någon fara. Han var inte varm och verkade inte känna av det alls. Som ni ser på bilden så överreagerade jag nog men hellre ta det säkra före det osäkra! 

   

Annonser

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s