Det kommer väl inte som en överraskning, här har det ju ekat tomt ett tag, men nu tar jag officiellt bloggpaus.
Det här med Leon har sugit hela hästmusten ur mig. Jag har under sommaren, motvilligt, fått känna på hur livet utan ridningen är. Och visst har jag saknat att få gallopera fram längs ängar, att stå och rykta i timmar, den speciella kontakten mellan människa och häst… Men jag har också fått tillbaka så mycket tid (och pengar) att spendera på annat, som att träffa vänner och att börja träna igen. Det har inte känts så tungt som jag befarat med en hästlös sommar.
Idag sade jag hejdå till Leon. Världens bästa Leon. Sötaste, finaste, snällaste Leon. Den lilla hästen som var som gjord för mig! I veckan flyttar han utomlands och vi ses kanske aldrig mer.
Denise var med som stöd och fotograf idag och tog bland annat bilden här uppe. Jag trodde jag skulle gråta men det har jag redan gjort, när jag fick reda på detta i början av semestern. Kanske kommer fler tårar ikväll eller i höst när jag minns tillbaka till alla våra fina stunder ihop men just nu känns det mest bara tomt…
Det är så konstigt, att något jag lagt så mycket tid och hjärta på nu inte längre har någon plats i mitt liv. Men hur konstigt det än låter för er som följt mig det senaste 1,5 hästtokiga året så har jag ingen stor längtan efter att rida eller vara i stallet.
Vad händer med bloggen då? Så länge jag inte rider känner jag att inspirationen och viljan att blogga saknas. Men bloggen finns kvar, för alla er som hittar hit för att ni vill börja rida, för att hitta tips och råd och inspiration. Jag hoppas att fler vuxna börjar rida, för jäklar vilken glädje det ger!
Fortsätt kommentera inläggen, jag kommer självklart att läsa och svara på dem.
Stor kram till er alla och tack för allt stöd, all peppning och alla goda råd under den här resan! Ni vet vilka ni är och ni har betytt massor för min resa från total nybörjare till självständing medryttare ❤️ TACK.
Ryttarlivet.com 
Hur går det för dig? Hur lever livet utan hästarna och stallet? Uppdatera oss pleeeeease =)
GillaGilla
Hej Jessie! Ledsen för sent svar! Det har varit stiltje (= inga hästar) i mitt liv tyvärr men nu börjar det kanske hända lite. En uppdatering kommer!
GillaGilla
Väldigt tråkigt att det slutade såhär. Men samtidigt ska man inte hålla på med något om man inte tycker det känns rätt. Nu kan du som du själv skriver umgås med vänner och träna och göra saker du verkligen vill. Hoppas ändå att du kan uppdatera oss om ditt liv 🙂
GillaGilla
Tråkigt avslut på er spännande o fina resa, vilken utveckling du har gjort! Jag vet själv hur det känns med ett ”abrupt” avslut, men precis som du skriver så finns det mycket annat att lägga tid på. När man är inne i sin hästbubbla glöms det lätt bort och man vill bara rida mer mer mer o får aldrig nog. Finns liksom ingen gräns på hur mycket tid o pengar man är beredd att lägga, o när man sedan står utanför bubblan kan man ju se tillbaka o fråga sig ett o annat 🙂 hehe
Men livet är rätt underbart ändå, det finns så mycket att glädjas för 🙂 Tack vare din blogg fick jag chansen att träffa både dig o Leon och vi hade en fantastisk dag i solen tillsammans!
Tack för att du delat med dig av din resa, och glöm inte att om du vill så finns ju alltid alla möjligheter kvar.
Stor kram o ha en fantastik höst ❤
Amanda
GillaGilla
Du sätter huvudet på spiken! Precis så är det, man är i, eller utanför bubblan och lika fantastiskt som det är inifrån, lika smågalet ter det sig utifrån. Haha!
Det var superkul att träffa dig och bilderna du tog på mig och Leon den dagen är mina allra bästa. Är så glad för dem!
Jag hoppas att vi ses igen, med eller utan hästkoppling 😉
Kram!
GillaGilla
Såå tråkigt att du tar en bloggpaus! Men förstår dig helt och hållet och du sätter ord på mina egna tankar och känslor som hästlös.. 🙂
GillaGilla
Ja, det känns lite trist att ta bloggpaus när bloggen ändå fortfarande får nya läsare men har man ingen inspiration att skriva längre så är det ju inte kul 😦 Vi får stötta varandra genom denna ickehäststid!
GillaGilla
Synd att du slutar med ridningen och bloggen. Jag kommer att sakna bloggen, den enda jag någonsin följt! Det har varit så inspirerande att läsa om din ridning och ditt hästintresse som jag kunde känna igen mig i. Förstår att det måste vara tungt allt det här med Leon. Livet förändras och kanske är det så att andra intressen måste få ta mer plats. Hoppas att du gör det som känns rätt för dig! Kanske en dag kommer du tillbaka till stallet och det känns så där bra som i början. Lycka till!
GillaGilla
Åh Marie, vad kul att höra att du gillat bloggen! Vi får se, kanske hittar jag tillbaka till ridningen (och därmed även bloggandet) så småningom. Titta tillbaka ibland 🙂 Stor kram!
GillaGilla
Va tråkigt, ska du sluta med ridningen helt?
Om du känner för att fortsätta (alt. börja sen igen) så funderar jag på att skaffa en till medryttare till Hero i höst då min nuvarande pga. tidsbrist kommer att gå ner till 1dag i veckan. Pga. mina studier så var tanken med medryttare att jag skulle få två pluggdagar ledigt. Hör av dig ifall att du skulle va intresserad. Kram
GillaGilla
Hej! Jag vet inte riktigt, just nu verkar det så. Vad gullig du är! Vi kan väl höras och prata lite mer om detta? Hur når jag dig? Du kan maila mig på ryttarlivet@gmail.com. Kram!
GillaGilla