Terminsavslutningen (lektion nr 105)

Det är så tråkigt att det nu är sommaruppehåll på ridskolan. Jag känner att jag precis har kommit lite längre och hittat en ny känsla i ridningen – dessutom är det ljust och varmt ute – och så ska man inte få rida på två månader?!

Självklart är hästarna värda sommarlov på bete men man kanske kunde dela upp det lite så att de fick gå omlott? Nåja, nu ska jag inte gnälla mer utan berätta om den sista lektionen istället.

Jag får ju byta häst väldigt ofta, vet inte riktigt varför, och istället för Crunchie (jätteskäcken från förra lektionen) så fick jag Marolien igen. Jag har ridit henne en (eller två?) gånger förut. Hon är en stjärna i hoppningen (har jag hört) men hon är också den häst i stallet som har skönast trav att sitta i. Ni kanske minns att vi hade sitsträning då vi longerades henne för ett par månader sedan?

Även om jag gillar stora hästar så är väl Marolien egentligen mer ”rätt size” för mig. Och så är hon ju supervacker. Så jag var nöjd med min tilldelade häst!

Efter den sedvanliga uppvärmningen så fick vi fördela oss på A- och C-volten där koner var utställda och vi skulle rida rakt mellan dessa och svänga så tätt på som möjligt. Här gäller det att använda ytterskänkeln på rätt sätt. Därefter fick vi testa att göra halt vid konen, ställa lätt inåt, flytta bakdelen utåt (så vi hamnar i den nya linjen), halt igen och sedan rida rakt fram till nästa kon. Men en häst som är framåt och inte gärna vill stanna så var det en utmaning till en början men det givk ändå okej tycker jag.

Därefter skulle vi trava längs samma vägar och sedan på en rund volt som vi förstorade och förminskade. Lektionen var alltså fokuserad på att använda båda sidornas hjälper, att be om en förflyttning med ena skänkeln och svara upp med den andra för att visa när det är tillräckligt.
Slutligen fick vi galoppera (fattning från skritt) och jag fick en såå härlig känsla! Allt som allt så tyckte jag att jag och Marolien verkligen klickade den här gången. Jag kunde verkligen vara lätt i handen och försöka rida sådär ”på eftergiften” som jag lärt mig. Ett riktigt guldpass och nu vill jag ju bara rida mer och mer och mer!