(Privat)lektion nr 88

Igår red jag alltså min åttioåttonde lektion, och kanske tredje privatlektion (?). Ni minns kanske att vi skulle ha teori på ridskolan men fick en kort sitsträning istället (inlägget hittar du här) för ett par veckor sedan? Det var ett riktigt hallelujah moment som Kishti skulle ha sagt och jag bestämde att jag behövde mer av detta. Tillsammans med en härlig och väldigt duktig kvinna i min ridgrupp bokade vi därför en gemensam privatlektion med sitsträning för vår instruktör.

Jag blev tilldelad Santina vilket jag i ärlighetens namn kände mig liiite besviken med. Hon är en jättetrevlig liten häst, men hon är inte den som det är lättast att sitta på om man säger så. Hon slängtravar gärna (jag menar mest bara ”springer på”) och det blir skumpigt. Hur som helst, man kan inte klaga och jag påminde mig om att vi trivdes superbra ihop på hoppkursen runt nyår.

Som vanligt lade jag en hel del tid på att rykta och fixa, så mycket att hon var helt glansig men jag hann inte med svansen så den var full av spån, någut jag upptäckte till min förskräckelse när vi skulle gå till ridhuset. Nåja, man kan inte vara på topp jämnt eller hur? 😉

Vi fick hela det stora ridhuset för oss själva vilket kändes superlyxigt. Lektionen började med att vi fick värma upp självständigt i all gångarter och jag är SÅ bekväm med det. Men det är klart, jag har ju faktiskt haft medryttarhäst under en visserligen ganska kort period, men jag kan få hästen att följa mig och inte de andra hästarna. Santina var riktigt pigg (även så den andra hästen) och verkade tycka att det var kul med en annan typ av lektion.

Redan under uppvärmningen fick jag skärpa till mig (nu hade man ju ridlärarens ögon på sig hela tiden). Jag ställde Santina först till vänster, sedan rakt och till höger och ridläraren sa ”håll henne rak!” Och jag svarade ”men jag övar på ställning” varpå hon säger ”det där är inte ställning, nu böjer hon halsen och ställningen ska bara vara en lätt ställning i nacken så att du anar ögonfransarna och näsborren”. Jahapp! Gör om, gör rätt! 😊

Resten av lektionen fick vi longeras var för sig samt rida självständigt i övergångar skritt-trav och verkligen fokusera på sitsen och att hitta rätt takt i traven och verkligen kunna sitta i den.

Jag fick med mig supermånga nya nycklar:

1. Mina fötter ligger naturligt utåt och det gör att stigbygeln allteftersom åker bak på foten och liksom fastnar på benet och skänkelläget är då helt åt fanders. Jag måste tänka på att lyfta ut låren och liksom vrida om benet uppifrån så att jag kan komma in med insidan av benet mot hästen, inte baksidan!

2. Jag har förmågan att liksom luta mig lite bakåt när jag rider. Jag måste tänka på att sitta mer på pubisbenet än på baken och luta mig framåt (det är så det känns men det är då jag sitter rakt) för att hamna rakt över fötterna.

3. För att inte hamna i omvänt läge där man liksom sitter för långt fram på underlivet och blir som ett S i ryggen ska jag tänka att jag står framför ett skrivbord och ska stänga skrivbordslådan med, ja typ underlivet, så jag måste spänna magen och liksom trycka fram lite samtidigt som jag sitter ner i sadeln på både pubisben och sittben. När jag sitter rätt kommer jag ner i sadeln istället för att studsa på skinkorna som jag gjort tidigare.

4. Ge istället för att ta/hålla i. Som jag nämnde så var Santina väldigt framåt och hamnar lätt i en springig slängtrav. Då hamnar jag lätt i det läget att jag håller tyglarna statiskt, jag varken drar eller ger men det ger ett konstant tryck som hon fortsätter springa ifrån. Istället ska jag rida på eftergift, alltså krama tygeln och tynga ner sätet för att bromsa upp och sedan öppna upp (inte ge mer tygel men släppa på trycket) så fort hon svarar. De första gångerna lyssnade hon inte på det här så då fick jag tipset att helt enkelt bryta av till trav och göra övergångar så att hon är mer på alerten. Därefter kunde jag rida på eftergiften och wow – vilken skillnad!

5. När man väl rider på eftergift och har hästen med sig (alert) så räcker det att bara ”tänka” trav för att komma igång. Skänklade jag (om än lite) så tog hon i från tårna medan om jag bara smög in i traven så slapp vi springandet.

6. Väl i traven skulle jag rida så långsamt som bara möjligt för att komma in i takten och ja – där kom den! Jag trodde typ att jag red piaff och passage för det kändes som att jag nästan stod stilla och gungade med. Nu var det ju bara helt vanlig trav, men i hästens rätta takt och balans. Wow, vilken känsla! Traven blir långsammare men luftigare (och mjuk!) istället för den snabb och stötiga slängtraven (=omöjligt att sitta helt still i sadeln).

7. I lättridningen ska jag tänka på att sätta mig längre fram i sadeln. Jag har en förmåga att hamna nästan på bakvalvet och därmed ”rida på” hästen bakifrån vilket är helt tvärtemot det vi vill: att komma ihop och rida balanserat. Dessutom ska jag andas, komma ner med axlarna och rida lätt lugnare för att kunna hitta rätt takt och balans.

7. I galoppen ska jag tänka att jag följer med nedåt framåt. Det här var typ världsomvälvande för mig! Jag har länge känt att jag inte är med i hästens rörelse i galoppen, och även sett hur stötigt det ser ut på film, men inte vetat hur jag ska göra. Jag har suttit bak på skinkorna och lutat bakåt och då hamnar både jag och hästen ur balans. Nu kände jag för första gången att jag var med i rörelsen och jag satt som klistrad i sadeln!

Hur många aha-upplevelser som helst med andra ord! Otroligt välspenderade 525 kr! Nu ser jag verkligen fram emot dagens (vanliga) lektion 🙂