Rida hästen i form

Nu kommer ett inlägg som jag tror berör alla ryttare oavsett nivå, och som också kan röra upp olika åsikter och känslor! Jag är därför idel öra att få höra vad NI tycker! Men först, min story, och som ni vet så kan jag knappast hålla mig kort när jag kommer igång. Så bare with me 😉

När jag började rida så var mina första och största mål att kunna och våga galoppera samt att få rida ut i naturen.

Man kan väl helt enkelt säga att målen helt var den där allmänna drömbilden av ridning. Tänk er en ryttare med utsläppt hår galopperandes barbacka på en strand i solnedgången. Jag tror inte att någon har svårt att se det framför sig, eller hur?


Jag har inte galopperat på någon strand än. De där andra målen dock (galopp och uteritt), nåddes under mitt första ridår, men istället för att vara nöjd och glädjas över det så höjer man ribban. Och för mig så har det nya målet fastnat i att kunna ”rida hästen i form”.
Det var inte längre tillräckligt för mig att kunna styra hästen dit jag vill, rida i alla gångarter eller hoppa småhinder – nej – det måste nu se rätt ut också! Och rätt för mig var ”i form” eller ”på tygeln” eller ”samling”. Kärt barn har många namn och det debatteras flitigt vad som är vad och vad som är rätt och bäst och det kanske kräver ett eget inlägg vad det lider…
Jag tänkte att om jag inte rider hästen i form så skadas den (min stors skräck när jag var medryttare på Leon) och dessutom (icke att förringa) så ser det inte lika fint ut och alla runt omkring ser direkt att ”den där tjejen, hon kan inte rida!”. 
Ni som följt mig vet dock att jag fortfarande inte kan rida hästar i form. Och ja, det stör mig helt enkelt. Men jag har börjat släppa det nu. 

Detta efter att jag lyssnat på Ridpodden om just form. Ni kan hitta klippet från Sveriges Radio här! Jag har fått en så mycket sundare inställning till denna ”ridningens heliga graal” efter att ha hört dessa tunga namn diskutera formens vara eller icke vara.

Jag rekommenderar er därför verkligen, nybörjare som erfarna ryttare, att lyssna på programmet där en forskare på hästens anatomi diskuterar denna omtalade form tillsammans med Pether Markne och Lisen Bratt. Och vet ni vad de säger? Att rida ”i form” är oviktigt för hästens hälsa, styrka och välmående! Det går helt enkelt inte att bevisa att den ”rundade formen” som är så vacker att se på ger en starkare häst eller minskar risken för skador!

Så istället för att fokusera på det estetiska ska vi som ryttare, oavsett nivå men kanske allra mest vi som just börjat, lägga tid och energi på det som verkligen räknas. En alert och samtidigt eftergiven häst som är mellan ”hand och skänkel” och lyssnar på dina allra minsta hjälper. Vart den har nacke och huvud är oväsentligt!



Sedan jag hörde på detta poddavsnitt för ett par veckor sedan har jag helt kunnat släppa min egen inre hets och känna att ”det spelar inte så stor roll!”. Jag säger inte att jag inte bryr mig eller att jag aldrig vill lära mig att rida en häst i form – det vill jag! – men det är inte bråttom dit. Och jag kan känna mig glad och nöjd med min ridning trots att det inte ”ser rätt ut”.

Hur känner DU kring det här med form?

Annonser

13 tankar om “Rida hästen i form

  1. Så glad jag blev när jag läste dina tankar och reflektioner! Jag har sysslat med kusar i hela mitt 50+liv och aldrig fått gehör för detta med vad som egentligen är ”form”. För mig är form när du har hästen just mellan hand och skänkel, och att motorn är bak (enkelt uttryckt). Men också när du skrittar ut på lång tygel med bra motor som kommer bakifrån! När jag är ute och masserar hästar, ofta dyra fina djur som går höga klasser i både dressyr och hoppning, så stöter jag ofta på främst dressyrryttare som sällan rider ut, som sällan låter hästen gå ”i sin egen form”, som varje ridpass ska kryllas ihop och gå i samlad form. Hästen OCH ryttaren mår kanon av att ge sig ut på långa tyglar, rejäl skritt, även andra gångarter på lång tygel, men främst där hästen får gå på, får sträcka på kroppen, låta muskler och celler andas rejält. Gärna låååånga turer! Skulle kunna skriva massor för jag blev så glad när jag läste ditt inlägg 🙂 Men skriver bara Åh härliga goa du!! Fortsätt!!

    Liked by 1 person

    • Åh tack snälla! Jag blev så glad nu när jag hittade din kommentar! Det är så synd att ma vill rida ”snyggt” snarare än korrekt. Det viktigaste är att hästen mår bra och får röra sig fritt, inte hur det ser ut. Kram på dig!

      Gilla

  2. Ping: Engagemang och åsikter | ryttarlivet.com

  3. Vart hästen har huvudet är väldigt oviktigt och det är ett enormt problem att det fokuseras så förbaskat på vart hästen har huvudet.
    Det viktiga är hur hästen arbetar med resten av kroppen, att den aktiverar sina magmuskler, höjer ryggen och jobbar med bakkärran, gör den det då då placerar den också oftast huvudet ändamålsenligt.
    Att fokusera på huvudet och kanske såga eller dra ner skallen med diverse stjälptyglar skadar mer än det hjälper då det bara sätter spänning i hästen.
    Väldigt väldigt ofta ser man bilder på häst ”på tygeln” men totalt utan aktivitet i magmusklerna, hängande rygg och bakben som flaxar 20 meter efter hästen.

    Sen är det ju otroligt mycket annat som spelar in hur hästen klarar av att jobba än bara ryttaren, väldigt ofta fel utrustning eller att hästen har ont nånstans.

    Gilla

  4. Jag har inte reflekterat över det där. Personligen tycker jag att en häst blir ”skönare” att rida när den går i form. Jag har ridit i många år och har oftast inga problemet det även om det finns tillfällen där det inte fungerar. Alla hästar är ju trots allt olika.

    Gilla

  5. Vad kul att höra dina tankar! Jag har tänkt precis som du, att det är bättre. Det känns som att det finns en strävan hos elever på min ridskola att hästen ska gå i form (läs: med nacken böjd) för att man ska vara bra. Därav många sågande händer… Jag försöker tänka att när jag verkligen har balansen och ordning på mina hjälper så kommer det automatiskt. Och ibland händer det!

    Hur är det på din ridskola? Är det viktigt med hästens form? Är det många som ”sågar” ner hästarna?

    Nu ska jag lyssna på podden! 🙂

    Gilla

    • På min nivå (nybörjargrupp) så är det inget sågande alls men jag ser det en del i de högre grupperna. Som du säger – ibland händer det ”av sig självt” (oftare/enklare med vissa hästar än andra). Min ridlärare har inte nämnt formen en enda gång så jag tor hon har samma tänk som det som diskuteras i poddavsnittet. Vad tyckte du om avsnittet? Har det ändrat dina tankar åt ena eller andra hållet?

      Gilla

      • Jättebra av din instruktör tycker jag, att bara låta det vara som det är än så länge.

        Avsnittet gav mig liksom lite stöd åt det jag känt, att det viktigaste inte är vart hästen har huvudet. Så himla nyttigt och jag önskar verkligen att jag på något sett kunde sprida det till min ridskola!

        Gilla

      • Eller hur! Har ni någon facebooksida kanske för ridskolan/ryttarföreningen? Där kanske du kan tipsa om detta blogginlägg och/eller om podden direkt! 😊 Min känsla är att många ryttare tror att om hästen bara har huvudet ”på rätt plats” så rider man bra men sanningen är egentligen tvärtom – att när du rider tillräckligt bra så kommer huvudet (troligtvis, men inte nödvändigtvis då alla hästar är olika) hamna rätt. Känns som lite av en uppenbarelse för mig!

        Gilla

  6. Alltid lika intressant ämne! Men rider du hästen rätt mellan hand och skänkel och hästen tar hjälperna rätt utifrån din ridning så söker sig hästen självmant till ”rätt form”. Det handlar ju just om drivning bakifrån, rätt stöd i handen, schvung, rätt takt o tempo och en massa andra detaljer som många gånger egentligen innebär rätt hjälper vid rätt tidpunkt. Av den anledning kräver ”rätt form” en otroligt duktig ryttare alternativt att ryttare och häst är väldigt bra sammansvetsade med ett gott samspel. Med hjälp av det kommer man långt i och med att både häst och ryttare hittar varandras och sina egna ”knappar”. Jag har ridit samma häst nu i över 1 år, för någon månad sen lyckades jag genomföra ett helt dressyrpass på ridbanan i en ordentlig form men ett fint steg där jag kunde sitta ner genom hela passet och det var följsamt och vackert på samma gång, det tog mig alltså 12 månader ungefär att komma dit, att kunna rida denna häst, som i mina ögon blev helt ”perfekt”, i alla gångarter, den känslan släpper jag inte i första taget utan reflekterar över vad jag kan öva vidare på för att oftare komma till samma ridning 😊 Lycka till med ditt!

    Gilla

    • Ridning är verkligen inte lätt, puh! Jo, rider man helt ”rätt” så bör ju hästen i sin balans och eftegivenhet söka sig till den korrekta formen. Men det känns som att det är väldigt olika från häst till häst vad som krävs för att komma dit. Det finns tex hästar på ridskolan som ”bjuder till” då och då även när jag, som inte rider helt korrekt än sitter på, medan andra hästar, hur jag än rider dem, alltid går med huvudet högt. Som du säger handlar ju ridning om samspel och kanske är det lättare att hitta formen om man rider samma häst under en längre period än vad vi ridskoleryttare gör. Ett väldigt intressant ämne detta med ”form”!

      Gilla

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s