Rida hästen i form

Nu kommer ett inlägg som jag tror berör alla ryttare oavsett nivå, och som också kan röra upp olika åsikter och känslor! Jag är därför idel öra att få höra vad NI tycker! Men först, min story, och som ni vet så kan jag knappast hålla mig kort när jag kommer igång. Så bare with me 😉

När jag började rida så var mina första och största mål att kunna och våga galoppera samt att få rida ut i naturen.

Man kan väl helt enkelt säga att målen helt var den där allmänna drömbilden av ridning. Tänk er en ryttare med utsläppt hår galopperandes barbacka på en strand i solnedgången. Jag tror inte att någon har svårt att se det framför sig, eller hur?


Jag har inte galopperat på någon strand än. De där andra målen dock (galopp och uteritt), nåddes under mitt första ridår, men istället för att vara nöjd och glädjas över det så höjer man ribban. Och för mig så har det nya målet fastnat i att kunna ”rida hästen i form”.
Det var inte längre tillräckligt för mig att kunna styra hästen dit jag vill, rida i alla gångarter eller hoppa småhinder – nej – det måste nu se rätt ut också! Och rätt för mig var ”i form” eller ”på tygeln” eller ”samling”. Kärt barn har många namn och det debatteras flitigt vad som är vad och vad som är rätt och bäst och det kanske kräver ett eget inlägg vad det lider…
Jag tänkte att om jag inte rider hästen i form så skadas den (min stors skräck när jag var medryttare på Leon) och dessutom (icke att förringa) så ser det inte lika fint ut och alla runt omkring ser direkt att ”den där tjejen, hon kan inte rida!”. 
Ni som följt mig vet dock att jag fortfarande inte kan rida hästar i form. Och ja, det stör mig helt enkelt. Men jag har börjat släppa det nu. 

Detta efter att jag lyssnat på Ridpodden om just form. Ni kan hitta klippet från Sveriges Radio här! Jag har fått en så mycket sundare inställning till denna ”ridningens heliga graal” efter att ha hört dessa tunga namn diskutera formens vara eller icke vara.

Jag rekommenderar er därför verkligen, nybörjare som erfarna ryttare, att lyssna på programmet där en forskare på hästens anatomi diskuterar denna omtalade form tillsammans med Pether Markne och Lisen Bratt. Och vet ni vad de säger? Att rida ”i form” är oviktigt för hästens hälsa, styrka och välmående! Det går helt enkelt inte att bevisa att den ”rundade formen” som är så vacker att se på ger en starkare häst eller minskar risken för skador!

Så istället för att fokusera på det estetiska ska vi som ryttare, oavsett nivå men kanske allra mest vi som just börjat, lägga tid och energi på det som verkligen räknas. En alert och samtidigt eftergiven häst som är mellan ”hand och skänkel” och lyssnar på dina allra minsta hjälper. Vart den har nacke och huvud är oväsentligt!



Sedan jag hörde på detta poddavsnitt för ett par veckor sedan har jag helt kunnat släppa min egen inre hets och känna att ”det spelar inte så stor roll!”. Jag säger inte att jag inte bryr mig eller att jag aldrig vill lära mig att rida en häst i form – det vill jag! – men det är inte bråttom dit. Och jag kan känna mig glad och nöjd med min ridning trots att det inte ”ser rätt ut”.

Hur känner DU kring det här med form?

Annonser

Rapport från dagen

<br />
/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/ccf/61700017/files/2015/01/img_7036.jpg

Efter sovmorgon och hästlektyr tog jag bilen ut till Leon. Efter att han fått i sig lunchen och jag hade mockat boxen (börjar bli riktigt bra på det nu tycker jag ;)) så tog vi oss ut på en liten skrittur. Det hade frusit på ordentligt i marken igen så underlaget är verkligen stenhårt och knöggligt = kasst. Vi red ut med en ung islandsvallack från stallet. Det var första gången dessa herrar red ut ihop men det gick superbra. Leon var stencool verkligen, bästa uteritten än så länge för oss två! Vi travade några korta sträckor där vi hittat lite mjukare gräs men annars gick det i skritt. Leon lyssnade verkligen på mig och var superduktig.

Dock frågade den andra ryttaren i slutet av passet ”om han alltid går i osamlad i skritt”? Jag har aldrig ens tänkt tanken på att samla honom på en utepromenad. Ska man göra det? Jag är noga med att inte huvudet flyger upp om vi travar men i skritt ger jag honom långa tyglar och han får gå med huvudet långt och lågt så att säga. Hur gör ni? Jag tycker inte att det verkar så kul att gå supersamlad en hel promenad (om det nu var jag som var hästen ;)) men jag kan väl tänka mig att man samlar på vissa valda bitar, för att man då vill lägga in lite träning så att säga (nu när utebanan inte kan användas). Vi gjorde till exempel en del förflyttningar och såklart tempoväxlingar under promenaden. Men hon tyckte alltså att han borde gå samlat hela vägen. Vore intressant att höra hur ni gör! Och självklart ska jag fråga Leons ägare vad/hur hon tycker.

Det här med samling är hur som helst fortfarande något jag måste öva på att få till. På torsdag börjar jag på nya ridskolan så då finns det förhoppningsvis möjlighet att fråga om och lära sig mer om detta (och allt annat!). Ska bli superkul!

Nu – bad och ladda inför jobb imorgon! ✨

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/ccf/61700017/files/2015/01/img_7037.jpg