Galoppfattning för nybörjare

galopp

 

Det finns väl ingenting man som nybörjare längtar efter mer än att få galoppera för första gången. Och samtidigt som man verkligen ser fram emot det, finns det ofta en ganska stor nervositet, kanske till och med rädsla, kring galoppen. Kommer hästen springa som ett ånglok? Kommer det studsa massor? Kommer jag ramla av? Kommer jag tappa tyglarna ? Kommer hästen skena iväg?!

Oroa dig inte, alla tänker så här och jag lovar dig  – det är verkligen inte så läskigt som det ser ut! Det är riktigt härligt, och kul! Men för att komma dit och få känna den här fantastiska känslan, så gäller det att få kläm på att faktiskt lyckas galoppera. Och det startar med galoppfattningen.

Förutom att sitta ner i trav (vilket är nödvändigt för att fatta galopp) så tror jag att just galoppfattning är den del i ridningen som känns svårast och som man måste öva på som mest för att få till som nybörjare.

Därför kommer här en liten guide som förhoppningsvis kan vara till hjälp. Nu är jag ingen expert på fattningar själv (jag är ju faktiskt fortfarande nybörjare), men jag brukar få till det!

RYTTARLIVETS GUIDE FÖR LYCKAD GALOPPFATTNING / FÖR ATT FATTA GALOPP

Så här är det. Jag har insett att det finns ett par steg man måste ”checka av” för en lyckad galoppfattning. Enligt mig är dessa att du:

  1. ÄR LUGN & I BALANS (om du känner dig spänd, stressad, andfådd eller nervös, eller studsar hit och dit utan stadga och styrka, rid då ett varv till i trav och hitta dig själv innan du ger dig på att fatta galopp)
  2. VET VAD DU VILL (var förberedd och bestämd)
  3. TROR PÅ DIG SJÄLV
  4. HAR HÄSTEN MED DIG (ni måste ha god kontakt, hästen är så att säga ”mellan hand och skänkel” och lyssnar på dig)
  5. SITTER NER I TRAVEN (eller fatta galopp från skritt då du sitter ner i sadeln)

Om du inte kan uppfylla/checka av dessa sex punkter så blir det om inte omöjligt, så i alla fall väldigt mycket svårare, att fatta galopp. Så öva, öva, öva, och gå inte händelserna i förväg. Det är ingen idé att ”hasta in” i galopp om du, din kropp och ditt sinne inte är redo än.

När du så är i balans med kropp och andning, har fokuset där, tänker att det kommer gå galant, har hästen med dig och lyckas komma ner i sadeln – ja då är det äntligen dags!

Och då gör du så här:

FATTA HÖGER GALOPP

För att fatta höger galopp (den galopp då hästen ser ut att ”leda” med höger framben), så måste du aktivera vänster bakben. Höger galopp innebär nämligen följande sekvens: Vänster bak – höger bak – vänster fram – höger fram. Så när vi tror att högerbenet leder, så är det faktiskt sist. Lite förvirrande kanske, men så är det!

Så, för att fatta höger galopp ska du aktivera motsatta bakbenet – alltså vänster bakben.

  1.  Trava eller skritta med hästen mellan hand och skänkel (du har alltså en nära och tydlig kontakt med hästen)
  2. Ta en halvhalt (det betyder att du samlar hästen och på så sätt förklarar att ”nu händer det snart något, lyssna på mig!”)
  3. Dra tillbaka vänster skänkel (vänster ben) lite, d.v.s. benet hamnar bakom sadelgjorden och ge en lätt impuls.
  4. Motsatt skänkel (höger ben) ligger kvar i sitt normalläge vid sadelgjorden men håller emot/balanserar upp och/eller driver på.

FATTA VÄNSTER GALOPP

För vänster galopp gäller såklart motsatsen. Nu  måste du aktivera höger bakben. Sekvensen blir: Höger bak – vänster bak och höger fram – vänster fram.

  1.  Trava eller skritta med hästen mellan hand och skänkel
  2. Ta en halvhalt
  3. Dra tillbaka höger skänkel (höger ben) lite, d.v.s. benet hamnar bakom sadelgjorden och ge en lätt impuls.
  4. Motsatt skänkel (vänster ben) ligger kvar i sitt normalläge vid sadelgjorden men håller emot/balanserar upp och/eller driver på.
 Jag hoppas att den här guiden kan hjälpa dig som nybörjare att fatta galopp. Du kommer att älska det!
Kommentera gärna med tips, tankar och egna erfarenheter! Eller med frågor, såklart!
Annonser

Lektion nr 77

Men herregud! Stämmer det här verkligen? Har jag bara ridit 77 lektioner?!

Efter en snabb titt i arkivet, så jo, det verkar stämma. Och då känns det genast lite bättre att man inte är expert ännu 😉


Idag fick jag än en gång prova på att rida en ny häst. Pajas hette han och är en 18-årig (tror jag) valack. Min gruppkollega som red honom första gången hade riktig otur och de kom i stort sett ingenstans alls. Så jag blev tipsad om att vara hård från start och ha spö med mig. Nu vet ni ju hur jag är, lite feg när det gäller sånt, så spö tog jag inte med mig.
Redan från start då vi började skritta runt på lång tygel tänkte jag dock på att vara tydlig och se till att inte ”sovgå” utan faktiskt skritta med lite energi i steget. Läraren sa direkt att ”med dig på ryggen verkar han inte alls trög!”. Det kändes ju som en bra start i alla fall! Jag var absolut inte hårdhänt, men jag var själv på alerten och tvingade också honom att vara det. Jag jobbade redan från början med att korta och länga steget, flytta in och ut från spåret, så att vi kunde känna av varandra lite.

När väl lektionen kom igång så tyckte jag att det kändes toppenbra! Pajas var helt med på noterna och vi övade övergångar mellan skritt och trav där vi helst skulle sitta ner i sadeln. Vi lade även till stora mittvolten, så att när man kom till mitten av vardera långsida travade man in på volten ett varv innan man fortsatte. Det märktes att inte alla var vana vid att visa hänsyn till varandra och anpassa sin ridning. Det är inte lätt, inte heller för mig, och jag såg några småsura blickar (och jag kan också ha gett någon) emellanåt, haha!

nedsutten trav.png

Eftersom vi skulle sitta ner i traven skulle vi hålla den så lugn som möjligt och ”hitta takten” för att verkligen komma er i sadeln och inte skumpa runt. Och – för första gången sedan jag red för Nina Rademaekers för ett bra tag sedan så lyckades jag!! Wohoo vilken känsla!!! Tricket var att jag liksom ”höll upp” fötterna lite. Mitt (och många andras) problem är nämligen att jag spjärnar emot i stigbyglarna. Jag trycker alltså foten ned i stigbygeln vilket gör att ”studset” transporteras genom benet upp i höften och så sitter man där som en popcorn (som en i gruppen så roligt kallade det). När jag nu tänkte på att knappt känna stigbygeln med foten utan typ ha ”lösa stigbyglar” så fick jag till den där härliga svävande känslan emellanåt. Underbart! Men inget varar för evigt, och det är klart att det blev popcorn även av mig emellanåt 😉

Avslutningsvis fick vi även lägga till galopp och det var väl då jag märkte av Pajas lite segare karaktär. Han tog fattningarna men slog av nästan genast. Jag har nog varit lite bortskämd med att hästar jag ridit på sistone själva hållit igång efter fattningen ”av egen vilja”, så jag kunde liksom inte komma på vad jag skulle göra. Jag fick två tips:

  1. Fattningen görs med ytterskänkeln något bakom (inte med innerskänkeln något fram som jag felaktigt har lärt mig!).
  2. Innerskänkeln ska balansera och driva på.

Det betyder alltså att för höger galopp ska vänster skänkel något bak och ge en impuls. När hästen så tar fattningen så ”ramar du in” och driver på med höger skänkel vid sadelgjorden.

nedsutten trav m galopp.png

Skulle ni förresten vilja att jag skriver ett helt inlägg om just galoppfattningar? Det känns som något som vi  nybörjare ofta tragglar med…

Tack och hej för nu!

 

Film från lördagens lektion!

Tänk vad givande det är att se sig själv på film! Man har en del att slipa på om man säger så 😉

Här försöker vi alltså trava sittandes, för att vid X (ridhusets mitt) fatta galopp som ska övergå till trav igen när man kommit in på långsidan.

Kom gärna med kommentarer, tips och tricks om hur jag kan bli bättre! Höger(inner)tygeln lovar jag att skärpa mig med! Jag är alltså den rödbyxade människan på en fux med vit bläs!


Ps. Tyvärr är det inte så lätt att se i mobilen men jag kategoriserar alla inlägg. För att se alla lektionsrapporter, klicka här: https://ryttarlivet.com/category/lektioner/, och för samtliga videos, här: https://ryttarlivet.com/category/video/

Lektion nr 76

festro.PNG

Kolla vilken snygging jag fick rida idag! Den här stiliga killen heter Festro och vi trivdes bra ihop.

Jag gillade honom från första stund, inte bara för hans utseende (även om jag älskar fuxar!), utan för att han var så himla mysig och lätthanterlig i boxen. Det är inte alla (ridskole)hästar som tycker att det är jättekul att bli störda mitt i lunchen av nån som ska fixa och trixa. Men Festro – han hade inga problem med detta. Riktigt mysig var han och sökte kontakt.

Lektionen då? Kort men kul! Tyvärr drar lektionen innan oss alltid över och vi börjar därmed en kvart sent. Så vi förlorar värdefull ridtid. Men det får bli ett separat inlägg om den saken.

Vi övade på samma sak som senast, halvhalterna, och att hitta den där känslan när man liksom har en sådan där nästan elektrisk kontakt mellan sig själv och hästen. Det krävs nästan ingenting för att kommunicera då. Himla häftigt!

Det vi gjorde i mer detalj var att skritta och vid varje bokstav göra halt. Allt eftersom lade vi in fler och fler halter för att till slut göra halt efter varje steg (alltså när alla fyra ben tagit ett steg). När vi fått kläm på detta och därmed en bra kontakt var det dags för trav, och då med halvhalter vi bokstäverna. Det här var svårare tyckte jag och något jag måste öva på! Antingen slog vi av till skritt eller så blev det ingen skillnad alls. Finlir.

Avslutningsvis skulle vi trava längs med långsidan, rida upp längs med mittlinjen och fatta galopp vid X. Riktigt kul övning! Andreas filmade dessutom så ni ska få se hur det gick. Men, nu är det sen söndagskväll och kudden väntar så det får bli senare!

 

Lektion nr 75

  
Äntligen lite medvind! Igår fick jag sitta upp igen efter två veckors paus på ridskolan. Och det var superkul!

Dels så var vår ordinarie ridlärare tillbaka (och hon är toppen) och dessutom fick jag nu lära känna en för mig ny häst. Miromiz heter han.

Lektionen gick ut på att träna på att ha hästen helt med sig mellan hand och skänkel. Efter att ha skrittat runt något varv fick vi börja med att göra halt vid mitten av kort- och långsidorna. Därefter vid varje bokstav. Sedan en extra gång mellan bokstäverna. Och ännu en, ännu en, tills vi till slut gjorde fem halter mellan bokstäverna. Men vi var inte klara där utan nästa steg blev att göra halt efter varje steg (obs! Ett steg = ett steg med vardera av hästens fyra ben, då man kanske kan kalla det en ”takt”). 

Det här är en supernyttig övning som tvingar en att verkligen vara närvarande med såväl andning som varenda liten muskel. Tanken är att man inte ska använda tyglarna/händerna för att bromsa in/stanna hästen utan det ska räcka med att använda sätet (spänna magen och sluta ”gunga med”). 

I slutet av övningen är hästen så uppmärksam att det känns som att dett räcker att bara tänka ”halt” och det är det som är en halvhalt, att samla upp och be om uppmärksamhet.

Efter att vi fått göra det här så övade vi på övergångar skritt-trav och även trav-galopp. Avslutningsvis fick vi öva på att trava över bommar på böjt spår.

Allt som allt en väldigt lärorik och kul lektion som gick riktigt bra. Vu fick beröm flera gånger och det kändes sååå bra efter förra lektionens platta fall.

Dressyr Grand Prix från en annan vinkel

Det här tyckte jag var kul! 2012 kom Tinne Vilhelmsson och Favourit trea i küren i Falsterbo. Kürmusiken stod holländaren Cees Slings för. 

I den första filmen får vi se Tinne rida till musiken, och vi ser det hela från HENNES synvinkel! 

Häftigt va?! Man märker att hon verkligen rider i takt när det går. Mest förvånad blev jag över att hon gör ljud, alltså smackar och prrrroar. Jag trodde det var förbjudet i dressyr? Om inte så är det ju en oerhört bra hjälp!

Och såhär såg det ut ”utifrån”:

Uppskattar ni sådana här inlägg som inte handlar om mig men om ridning i allmänhet?

Lektion nr 69

 
Terminen börjar närma sig sitt slut me trots det finns flera hästar jag fortfarande inte haft chansen att rida. Igår valde jag en för mig ny häst – Jurand. Han är om inte störst, så bland de största med sina 170+ cm i manken. Så minsta ryttaren på största hästen – why not? 😉

Han var riktigt trevlig att rida och jag är supernöjd med lektionen. Jag sitter på ett tåg just nu så jag kan inte rita upp banan men vi red skänkelvikningar (rumpan innanför spåret) längs långsidorna, sedan gick vi in på mittlinjen där vi travade över tre bommar. Det som var extra kul var att vi red utomhus vilket var första gången för mig på ridskolan och hästarna får en extra växel där ute – härligt!

Vi gjorde även en övning där vi travade på en volt och på voltens insida (alltså mot mitten av ridbanan) skulle vi sakta av till skritt för att sedan direkt komma tillbaka till trav (senare gjorde vi istället en galoppfattning efter avsaktningen). Jurand och jag var verkligen ett team och vi satte varenda övning direkt! Så himla kul när man klickar och det bara funkar sådär. En finfin häst jag mer än gärna rider igen nu de sista gångerna innan jag slutar.

En härlig studsboll till häst!

flingan2

Ja, så skulle jag beskriva Denise härliga Flingan! Jag har snart ridit i ett och ett halvt år och testat mig igenom många ridskolehästar, och ett par privathästar, men ingen har varit så speciell (i själva ridkänslan) som Flingan!

Flingan är en liten häst (strax över 150) och är väl ganska lik Leon i kroppen. Han är en 6 år ung korsning av arab och knabstrupper (jag hade aldrig hört talas om den rasen förut men det är tydligen en Pippi-häst! Ni vet, prickiga!).

Denise tog över honom när han var två år, oriden och skygg för människor. Hon har gjort ett fantastiskt jobb i att göra honom hanter- och ridbar till och med för en nybörjare som jag! Och det är faktiskt inte så många andra som har ridit Flingan. Tror Denise nämnde att jag blev den fjärde eller nåt så jag är såklart jätteglad att hon (och Flingan) vågade ge mig chansen!

flingan4


Jag märkte direkt när jag satt upp att Flingan var väldigt olik Leon. Leon är en äldre, lugn och erfaren läromästare medan Flingan är en ung, lite stojig studsboll. Och det skriver jag på ett bra sätt, för jag kunde bara inte sluta le under ridpasset! Man blev liksom bubblig inombords av hans härliga energi och busiga men härliga inställning till ridning.

Tyvärr så blev det inte så många bilder, och ingen film, då Denise skulle hinna med att både hantera min kamera och ge oss instruktioner. Jag får väl hoppas på att få chansen att kanske rida honom igen någon gång så att ni (och jag!) får se mer 😉

Men vad menar jag med studsboll då? Jo, Flingan har en alldeles speciell energi, liksom hela han ”spritter”. Han är väldigt känslig för hjälperna och jag använde bara sätet för att växla mellan halt, skritt och trav. Han är väldigt framåt men samtidigt lyhörd (om än lite busig, valpig och vinglig emellanåt).

flingan5

Inför första galoppfattningen fick jag en liten varning om att första språnget lätt kan bli ett hopp. Och jodå, Flingan studsade fram! Jag har aldrig känt en liknande galopp, och då har jag väl ändå ridit ett trettiotal hästar nu. Flingans galopp var så otroligt stor, mjuk och fjädrande. Jag tänkte på en studsboll men Denise sa ”visst känns han som en gunghäst?” och ja, precis så! Häftigt!

flingan

Samtidigt som känslan var underbar så är Flingan ingen nybörjarhäst. Han testade mig ett antal gånger (utan att vara dum) men genom att vara lugn, trygg och konsekvent kom vi bättre och bättre överens.

Det var fantastiskt kul och lärorikt att få sitta på en så pass energisk och känslig häst som jag uppfattade Flingan som. Det är verkligen utvecklande att få prova att rida olika typer av hästar och jag hoppas att jag får chansen till det på ett eller annat vis även efter att jag slutat på ridskolan nu till sommaren.

 

flingan3

TACK igen Denise för att jag fick rida din stjärna! Jag gillar honom skarpt. Han kommer numer tvåa efter Leon 😉

Trav på volten

Här kommer en liten filmsnutt på när jag och Leon travar. Leons ägare är den som filmar och hon coachar oss lite men vill inte höras på film så därav musiken. Som ni ser så var Leons ganska het den här dagen (som alla dagar den senaste tiden ;-)) och ville gärna springa på men jag tycker att det ser gaska trevligt ut ändå.

Vad tycker ni?

Lektion nr 67

 
Igår var der dags för lektion på ridskolan igen. Jag fick rida Randia, ett sjuårigt sto jag inte hade bekantat mig med tidigare. Randia var trevlig men väldigt framåt och lite ”ångvält” om ni förstår hur jag menar? Ganska känslig för sidförande hjälper men går på som tusan framåt. Jag hade svårt att hitta ett mellanläge i traven till exemel, hon var antingen av (d.v.s. skritt) eller på (snabb trav). Svårt!

Gårdagens övningar kretsade helt kring skänkelvikningar. Vi lyckades jättebra i skritt men inte alls i trav. Det kändes som en konstant dragkamp och jag gillar inte det. Jag testade givetvis att ge henne längre tyglar och mindre stöd resp kortare tyglar och mer stöd men fick samma känsla hela tiden – att hon drog oss framåt. Jag fick ett tips av ridläraren efter lektionen och det var att fokusera på att hålla skänkeln på rätt plats och hälen nedåt för att få en bra balans och kunna inverka bättre. Får tänka på det nästa gång! Har ni några andra/fler tips?

Ikväll har jag spelat badminton och ätit middag med en ny bekant och nu väntar sängen och bröllop imorgon! Ska bli superkul!

Kram på er alla!

Lektion nr 66

 

 I torsdags fick jag rida Silus igen, en lite säregen ponny som jag nu ridit tre-fyra gånger (dock med långa mellanrum). Han är rätt så vinglig och inte särskilt känslig för skänkeln så det är mycket jobb att rida honom.

Vi började med skänkelvikningar från fyrkantsspåret inåt och sedan tillbaka igen. Det gick väl hyfsat tycker jag. Därefter fick vi öva på att trava längs fyrkanten och lägga volter vid mitten av kort- och långsidorna (alltså fyra stycken totalt). Längs in i volten (alltså in mot mitten) skulle vi göra halt för att sedan trava vidare. En vinglig och trög häst som inte lyssnar till skänkeln är då en ganska jobbig partner. Pust!

Efter några varv av detta lade vi in galopp efter halten. Det var riktigt svårt, inte bara för oss utan även för de andra ekipagen. Det är så lätt hänt att man elt tappar bjudningen när man gör halt och det blir segt att komma igång (särskilt i galopp!).  Till slut fik vi istället för halten skritta, så det blev då trav-skritt-galopp i volten. 

Allt som allt hade jag en ganska trist känsla efteråt. Jag hade liksom tappat stinget. Jag är trött på att rida runt på led, på att inte kunna få tillräckligt med feedback, på att hästarna rids lektion efter lektion och däremellan står i spiltor. När det dessutom inte gick bra (eller det gjorde det väl men det kändes liksom segt och halvdassigt) så hade jag liksom ingen motivation kvar. Jag som alltid brukar vara så glad efter ett ridpass!

Jag har funderat en del på det här med ridningen sedan i torsdags. Berättar mer sen!

Avslutar med världens skitigaste jodphurs och shortchaps (jag borde skämmas! Haha!) 

 

Övningar för nybörjaren – uppvärmning

Nu är det dags för del 2 – uppvärmning. Precis som vi behöver värma upp inför ett träningspass behöver våra hästar det. Både kropp och knopp måste väckas till liv innan arbete.

Som jag skrev i förra inlägget (läs här) så börjar jag alltid med att promenera minst 5 minuter med hästen (oftast från stallet ner till ridhus eller volt och sedan några varv väl där). Lägg in några halter, svängar och tempoväxlingar på vägen. När du är redo att sitta upp så gör det gärna från en pall (skonsammare för hästen). Rätta till stigläder, tyglar och annat INNAN ni sedan rider iväg (jag måste väl erkänna att jag ibland fuskar här…). Och du – kom ihåg att värma upp dig själv lite innan du sitter upp (förslagsvis under den där promenaden) – rulla axlarna, gör lite höga knän, sparka dig i rumpan etc. Det är lätt att glömma (jag vet), men man blir så mycket mjukare på hästryggen om man bara värmer upp lite innan!

Okej, då sitter på hästen och nu ska ni värma upp ihop. Nu skriver jag bara utifrån eget tänk och erfarenheter, så ni får gärna lägga till tips och tankar i kommentarerna.

Så här tänker i alla fall jag kring uppvärmning inför ett pass på banan:

långa tyglar

Börja med att skritta på lååång tygel. Du kan gärna rida med benen fria (släpp stigbyglarna) och bara känna in hästens ”gung”. Rid ett par varv såhär, byt varv och fortsätt.

Efter detta börjar jag alltid testa gasen och bromsen, alltså att hästen är uppmärksam på att stanna/gå snabbare/gå långsammare. Använd så små hjälper som möjligt. Gå till exempel fem meter, gör en halt i ett par sekunder, gå vidare ett par meter, halt igen. Det här gör hästen uppmärksam på dina hjälper. Försök att bromsa med bara sätet och din adning. Går det inte så ta försiktigt i tygeln.

Hästen vet alltså inte när den ska stanna igen utan måste vänta på ditt kommando. Testa också att länga stegen (skänkla på lite och/eller driv med sätet) för att sedan korta ner stegen igen. Gör en volt med så lite tygelhjälper som möjligt (oftast räcker det att bara vrida huvudet och därmed överkroppen åt sidan så förstår hästen – hjälp till med skänklarna om det behövs).

När ni har koll på gas och broms på raka linjer kan du börja värma upp hästens sidor genom att t.ex. rida volter och serpentiner. Börja med kanske bara två ”böjar” över banan/ridhuset. Var noga med att hästen är helt rak när ni går rakt över och att hästen är ställd åt rätt håll i svängarna. Här behöver du korta tyglarna och ha kontroll på hästen både fram och bak med hjälp av dina skänklar. Ni kan också lägg till volter. En annan favoritövning jag har är att rida åttor. Det som är så bra med dessa övningar är att hästen inte vet vad som kommer härnäst och måste därmed lyssna till dina hjälper. Hjärngympa och kroppsgympa 😉 Fortsätt gärna med att då och då testa att göra en halt och sedan snabbt komma igång igen. Korta och läng stegen.

Efter kanske 10-15 minuter av skrittarbete är ni nog igång och redo för traven.

rida lätt

Börja längs fyrkanten och trava ett par varv i lättridning (det vill säga att du rör dig upp och ner). När hästens yttre framben (det närmast kanten) går i marken sitter du ned i sadeln. Tänk på tempot (1-2-1-2) och rid inte för fort! Byt varv genom att göra en stor volt tillbaka. När ni har travat i båda varven kan du öva på att sakta ner till skritt och sedan komma tillbaka till trav. Försök att använda så små hjälper som möjligt. På vissa hästar räcker det att nästan bara ”tänka” trav, eller driva lite med sätet, medan andra behöver skänklas på.

Om du har lärt dig att ställa hästen, så prova att göra det. Du rider alltså rakt fram på fyrkantsspåret men ställer hästens huvud och nacke något inåt genom att du för utåt/tillbaka den inre tygeln. Här kommer du behöva hålla emot med innerskänkeln något så att hästen inte tror att den ska svänga – för den ska fortsatt trava rakt framåt!

På den här filmen rider jag i rosaröd tröja med lätt ställning inåt medan tjejen som rider framför mig inte riktigt hade lärt sig det än, så man kan se liten skillnad på hästarna.

Trava kan du göra kanske 5-10 minuter (inkl övergångar till skritt). Slutligen kan ni, om du känner dig bekväm i gångarten, lägga in lite galopp. Galoppera kanske ett varv, bryt av till trav, trava en långsida, fatta galopp igen. Kom ihåg att byta håll så att du rider i båda varven! Du kanske galopperar i 5 minuter under uppvärmningen.

Sådärja! Nu borde ni båda två vara uppvärmda (hela uppvärmningen tar ca 20-30 min) och redo för kommande övningar 🙂

Kom ihåg: så här gör jag – det betyder inte att det är så man måste/ska göra. Ni får gärna komma med tips och åsikter om upplägget i kommentarerna!

En bra övning för vårpigga hästar

Hippson tipsade om denna övning häromdagen och den ska jag testa med Leon tror jag. Han har ju varit rätt så springig på sistone så vi måste hitta ett lugn och fokus i ridningen.

  

Tanken är alltså att man gör den här övningen om och om igen i ca 10 minuter, det blir någt av en evighetsspiral, runt runt runt…

Har ni testat den?

En film från igår

Tyvärr så slog kameran av (minneskortet fullt) efter bara ett par minuter så det ni ser här är de första varven efter uppvärmningen. Leon var rätt så springig, precis som de senaste gångerna (är det våren kanske?). Han blev mycket mer avslappnad och finare mot slutet (kanske 20 minuter senare) och jag önskar så att jag hade det på film! Men men

En grej som han gör ibland och som ni ser alldeles i början är att han bara bryter av till skritt ”utan anledning” och därefter ofta är seg att få igång igen. Är det vanligt att hästar gör så? Varför? Har han tråkigt eller är han lat eller kan det vara obekvämt/nåt gör ont?

Jag har även en filmsnutt från i förrgår då jag gick med honom, han är så mycket mer avslappnad då. Jag ska bara hitta lite tid att klippa ihop det så ska ni få se och jämföra sen.

Nu ska jag dra på mig ridbrallorna igen och åka till ridskolan! Nu jäklar måste vi väl ändå få hoppa! 😉

Lektion nr 64

GLAD PÅSK på er alla!

lektion1

Igår, skärstorsdag, så stod hoppning på ridskoleschemat. Av någon outgrundlig anledning fick vi dock inte hoppa utan det blev markarbete istället (en ganska stor besvikelse då jag lyckats få med mig Andreas just för att han skulle få se mig HOPPA). Nåja. Jag red Queen igen. Hon är en riktigt härlig häst med fantastiskt trevlig skritt och trav och känslig för skänkeln (älskar det, jag vill helst bara kunna spänna vaden lite så ska hästen förstå vad jag vill, och sådan är hon).

Detta blev också premiären för mina ridstövlar! Berättar mer om det sen 🙂

Lektionen var väldigt ”basic” och jag tyckte att den tyvärr var lite tråkig. Andreas sa i bilen efteråt att ”Varför vill du betala för att gå på led? Ni gör ju samma saker som för ett år sedan.” Och jo, den här gången kan jag hålla med om att det var lite… outvecklande kanske. Vi red på fyrkanten och på volter i skritt och trav men det var liksom inget särskilt fokus (typ öva ställningar eller så). Efter ett tag skulle vi börja rida in mot trekvartslinjen genom skänkelvikning för att sedan skritta över bommar och sedan göra en skänkelvikning ut mot spåret igen. Jag tittade på lektionen innan (som gjorde samma övning) och där vägrade Queen att gå över bommarna flera gånger så jag var beredd och noga med att driva på och rama in henne. Hon vägrade bara en gång, och då slog jag en volt och gick på igen utan problem. Dock så hade hon noll koll på hovarna! Oavsett hur långsamt eller snabbt vi kom in, och hur jag försökte göra henne uppmärksam, så slog hon i! Är inte det lite konstigt?

lektion3

Andreas filmade och det ni ser är alltså mina två första försök i skritt. Jag tycker att det gick rätt så bra faktiskt!

Därefter fick vi göra samma övning i trav men på grund av en del tekniska problem så får jag vänta lite med det klippet, för nu blir det promenad med Sintra och sedan ska vi göra oss i ordning för att åka på middag!

Hur tycker ni att det ser ut?

Ps. Svara gärna i min lilla undersökning (klicka här) om vad du vill hitta här på ryttarlivet.com! 

Lektion nr 62

  

I torsdags fick jag äntligen chansen att rida fina Queen igen. Jag har en förkärlek för halvblodsston runt 160-170 i manken alltså… (men don’t get me wrong – Leon är alltid nr 1 ;-)).

Jag har fått tänka efter ordentligt för att komma ihåg vad vi gjorde i torsdags för jag kommer mest ihåg känslan av att vara glad över att få rida Queen och att det gick hyfsat bra. Det var mycket fokus på att flytta undan för skänkeln, alltså samma övning som sist där vi skulle hålla bakdelen innanför spåret. Vi övade också på att minska och förstora volterna genom skänkeltryck. Med Queen gick det som en dans, svårare var det förra veckan med Arabella. Lustigt ändå, då Arabella säkert väger hälften så mycket som Queen och jag därför trodde att hon skulle vara ”lättare” att jobba med 😉

Vi testade också en ny övning där fyra koner var placerade i en fyrkant. Vi skulle gå längs de raka linjerna mellan konerna och när vi kom fram med bogen, flytta hästens bakdel och på så sätt hamna i rätt läge för att ta oss till nästa kon.

ridövning flytta undan för skänkeln

Det här var en superbra övning tyckte jag där man fick tänka på att ha god bjudning och vara helt rakriktad mellan konerna för att sedan hitta stöd i båda tyglarna, föra ut hästens bakdel med innerskänkeln samtidigt som man stöttar upp med ytterskänkeln.

Vi alternerade med en annan övning runt samma koner. D skulle vi istället ”slicka konerna”, alltså vända så fyrkantigt som möjligt (det är lätt att man flyter ut i en volt och det skulle nu undvikas).

Här gäller det att hålla hästen rak, ställa något innåt men hålla kontroll med ytterhjälperna så att hästen inte hamnar i en stor båge. Man ska svänga snävt och hela hästen ska följa med. Det blir alltså motsatsen till övningen ovan kan man säga.
ridövning hörnpasseringar skarpa svängar

Om man inte tänker sig för blir hörnpasseringarna mer i denna stilen, nån form av halvcirklar:

dåliga hörnpasseringar

Dessa övningar testade vi i både skritt och trav och vi alternerade mellan de båda.

Allt som allt en lärorik, kul och svettig lektion med nya övningar som jag även vill testa med Leon framöver!  

 

Trav- och galopparbete på volten

Förrförra helgen var Andreas med till stallet. Jag skrev ett litet inlägg (finns att läsa här) om hur vi jobbade på volten och att vi inte riktigt fick till det som vi kan när vi är som bäst, men jag vill ändå visa er hur det såg ut (för jag har ju inga filmer från de bra passen trist nog).

Jag vet att Leon inte går i nån superform och just den här dagen ”mecklade” han dessutom en del med munnen emellanåt. Jag träffade ju Leons ägare igår och vi tittade gemensamt på filmen. Hon tyckte att det var kul att se att vi hade utvecklats som ekipage men bad mig att sänka tempot. Hon sa att han inte ser helt avslappnad ut och att det blir ganska ”slängigt”. Jag hade själv inte känslan av att det gick fort fram när jag satt där men när jag tittar på filmen så ser jag absolut att vi skulle kunna ta ner tempot och hitta en jämn och fin takt, inte minst i traven. Hon tipsade mig om att högt för mig själv räkna 1-2-1-2-1-2 och det ska jag absolut testa nästa gång!

Hur tycker du att det ser ut?


Ni får gärna komma med synpunkter, har jag för korta tyglar, för dåligt stöd? Och jag vill gärna höra vad ni tycker i övrigt, både bra och dåligt!

Och hörrni, om ni tittar noga ser ni att jag byter galopp där i åttan (mäkta nöjd med mig själv, haha!)!

Filmbevis från min första barbackaritt

Det är så himla kul att jag har filmbevis från min allra första barbackaritt och jag hoppas på att inom ett par månader eller så kunna titta tillbaka och skratta åt detta. För det är inte vackert, jag vet. Det var skumpigt – och halt – och ovant – och läskigt. Men jag gjorde det!
Och ingen är gladare än jag!

Jag gissar att ni är nyfikna på hur det såg ut? 🙂

Vi började med att öva halt på långa tyglar. Jag tycker att det här är svårt och har inte helt förstått hur jag ska göra (hur gör ni?). Jag brukar andas ut, luta mig lite bakåt och typ ”sjunka ihop”. Vet inte om det är rätt eller fel men Leon verkar mest känna det där med andningen. Såhär såg det ut i alla fall!

Efter att vi hade gjort detta och jag kände att jag hade kontroll på läget ville jag testa att trava lite. Och därefter fick jag blodad tand och testade galopp också. Jag vill bara stämma av med Leons ägare först (hon godkänner alla filmklipp jag lägger upp) men förhoppningsvis får ni se klippet snart. Viss skrattvarning å det klippet kan jag säga…

Jag måste än en gång hylla Leon till skyarna, en bättre medryttarhäst hade jag nog aldrig kunnat hitta! Så snäll och lyhörd. Han tycker att det är så kul och var superpigg (men han tycker också att jag är sjukt klumpig och undrar vad sjutton jag håller på med emellanåt) men tar det ändå lugnt så att jag inte faller av. En stjärna till häst med ett stort hjärta. Älskade Leon!

Lektion nr 61



I torsdags valde jag min barndoms drömhäst – lilla näpna Arabella ser precis ut som en My Little Pony! Bilden gör henne inte rättvisa, hon är bara för söt!

Vi skulle öva på att tvära längs långsidorna, alltså att i vänster varv gå med framdelen på spåret och bakdelen innanför (in mot ridhuset alltså). Det är alltså en ”lätt” skänkelvikning som jag dock tycker är jättesvår, haha!

Jag hittade en hemsida som beskriver övningen jättebra (även med film): Klicka här!



(Bilden visar övningen och är hämtad från hemsidan ovan).

Utmaningen för mig ligger i att bibehålla bjudningen och farten när man går in i övningen.

Arabella var inte riktigt så lättriden som hon ser ut med sin nätta uppenbarelse. Hon har fin bjudning och lyssnar bra men hon är väldigt skumpig och vill gärna ”komma undan” när man kräver lite mer (som i denna övning). Vi fick i alla fall till några sträckor där vi lyckades hyffsat, främst i skritt. I trav blev det hela tiden så att hon slog över till skritt trots att jag försökte driva på både in i och under övningen. Svårt som sagt!

Lektionen avslutades med galopp på stora A och C-volterna och vi hade bra flyt. Här kom hon dessutom till fin form i slutet så det kändes kul!

Generellt känner jag lite just nu att jag inte kommer framåt alls men kanske är det så att jag nu lärt mig ”grunderna” och då blir det inga stora förändringar på samma sätt….

Hur går det för er? Känner ni att ni utvecklas eller står ni still?

Arbete på volten

Hej vänner,

Tänkte visa två fina bilder från gårdagen. Visst är han fin, Leon? Som jag skrev igår så var han väldigt framåt och inte så intresserad av att ”göra rätt” igår. Jag är inte riktigt van vid det utan han brukar själv söka sig till fin form i både traven och galoppen. Men så var det alltså inte denna gång, lite typiskt när jag hade publik med kamera och allt. Oavsett så tycker jag att vi fick till ett trevligt pass, om än inte i den klass som jag vet att vi båda kan!

Hur tycker ni att det ser ut på bilderna?

150308i 

150308h
L
eon ”mecklade” en del med munnen, framför allt i galoppen, så jag undrar om jag kanske hade för korta tyglar? Sedan måste jag fortsätta arbeta med det här att få fötterna att peka framåt istället för utåt… Men jag är liksom byggd med utåtfötter, haha! Någon som känner igen sig i detta?

Älskar verkligen nedersta bilden, superfin! Synd att Andreas ogillar att fota för annars hade han ju gärna fått följa med varenda gång 😉

Bästa ritten hittills!

leon1

Åh jag var så himla nöjd efter dagens Leon-pass! Och jag tror nog Leon var nöjd också (se ovan :)).

Jag var i stallet kl 10 och jag och Leon red ut med två islänningar. Vi tog det väldigt lugnt   första halvtimmen med mestadels skritt. På några fina raksträckor (utan is och snö, så jäkla skönt!) travade vi lite. När de andra låg en bit före galopperade jag även en snutt. Leon var lugn och fin och det gick jättebra.

Lite längre fram passerade vi ett gäng islänningar som tränade på volten. Leon tyckte det var lite spännande. Ännu lite längre fram finns en trevlig kort backe och vi bestämde att vi skulle galoppera uppför. Ena islänningen går först, sedan jag. Vi tar två språng, sedan kommer hästen bakom lite närmre och horn växer bokstavligen ur Leons panna! Han matar på för fullt uppför backen och förbi första ekipaget!! Bryr sig inte alls om mig. Uppe på platån får jag i alla fall stopp på honom efter max 50 meter. Så- ingen fara – men inte heller särskilt kul.

Jag har ju vetat att Leon kan bli het bland andra men det har gått så himla bra nu alla gånger vi ridit ut och även galopperat med andra. Men denna gången, tja, om det var hästen som kom bakifrån, islänningarna i närheten, plusgraderna och det trevliga underlaget eller allt i kombination – han gick igång helt enkelt!

Jag lämnade sedan de andra två och skrittade lugnt vidare. Efter ett tag återvände vi till volten som nu var tom och där bestämde jag mig för att Leon skulle få släppa ut all den där inneboende energin (han var något av en tickande bomb). Vi galopperade runt ett par minuter i varje varv. Sedan tog jag in honom lite både i form och fart och han blev bara såååå fin! Det är verkligen supertrist att det aldrig finns någon som kan filma och fota för det här var definitivt min bästa ritt någonsin. Vi galopperade på volter och så kom jag på att om jag rider åttor så kan jag testa att byta galopp. Så det gjorde jag – och det gick!! Han fattade direkt vad jag ville. Superhäftigt!

Vi travade också såklart en del och det blev skänkelvikningar, serpentiner m.m.

Jag säger bara – denna häst! Wow! Han har så mycket att lära mig.

Nu vill jag rida varje dag! Haha!

leon3

Lektion nr 60

IMG_7468

Det här är Jazz. Och bredvid en suddig Jazz står en svettig Isabella.

Ni kanske minns att jag har ridit Jazz förrr? Hon är en av de där ridskoleponnysarna som man liksom måste driiiiiva pååå hela tiden. Ingenting kommer gratis. Med tanke på hur darriga mina ben varit idag efter gårdagens spinning så kunde jag inte ha fått en värre lämpad häst. Missförstå mig rätt nu – Jazz är en jättemysig liten ponny – men det är förjäkla jobbigt att rida finlir med henne!

Lektionen idag gick ut på… Ja det vet jag inte riktigt… Men vi fick i alla fall rida en jäkla massa volter i trav. Det var volter i samtliga hörn samt mitten av långsidorna. I slutet fick vi även galoppera på volterna.

Det känns trist att säga, nu när jag bytt ridskola och allt, men jag längtar lite tillbaka. Eller det gör jag kanske inte heller. Men jag är fortfarande inte nöjd. Jag kanske har orimliga krav men jag saknar helt någon form av engagemang och jag känner inte att jag kommer framåt alls, inte ens med myrsteg. Det känns snarare som att jag blir sämre 😦

Är ni fler som känner igen er i detta eller är ni nöjda med er ridskola/grupp? Jag vill gärna höra några solskenshistorier för just nu har jag nästintill tappat hoppet om att det ska finnas instruktörer och ridskolor som vill ta sig an vuxna nybörjare och verkligen få dem att utvecklas.

Nu vill jag bara att det ska bli vår någon gång så det går att rida på volten och ta dit tränare!

IMG_7463

IMG_7464

Mitt samtal med ridläraren

IMG_6893

Jag lovade er för ett par veckor sedan att jag skulle prata med min nya ridlärare och uppdatera er om hur det gick.

Det jag skulle ta upp var: mål för gruppen, individuella mål samt lektionsplan (terminsplan).

Tyvärr finns det väldigt begränsat med tid att prata med ridlären. Lektionen innan och vår lektion går i ett. Efter lektionen är hon klar men försvinner direkt efter lektionens slut.

Jag hann i alla fall med att byta några ord om just lektionsplan. Var fjärde lektion är det markarbete på schemat och var femte hoppning. Övriga tre dressyr. Mer exakt än så kunde hon inte vara men jag kommer fråga varje gång vad vi ska göra nästkommande lektion, så att man kan vara lite förberedd i alla fall.

Mål för gruppen har hon inte diskuterat med oss men enligt ridskolans hemsida är detta målen för nivå H2 och H3 (jag rider i H2+):

IMG_7387

Individuella plan och mål verkar inte finnas på kartan riktigt.

Jag undrar om terminen kommer avslutas med att vi får rida för Ryttarmärke 2 (och/eller LC:1). Jag hoppas det! Tittar man på målen så är hoppningen den stora utmaningen för mig. Där ligger jag ljusår efter mina kurskamrater.

Lektion nr 58

Gårdagens lektion försvann i ett swisch! Jag red Glenn igen och hade höga förväntningar. Tyvärr fick jag inte samma känsla på honom den här gången. Han var seg och tung i bakdelen.

Vi skulle öva på skänkelvikningar genom att skritta längs med mittlinjen. Vid X (ridbanans mitt) skulle vi förflytta oss utåt-framåt. De första två varven gick riktigt bra men när vi skulle göra samma övning i skritt så blev det bara sämre och sämre. Istället för att Glenn förflyttade sig åt sidan med en rak kropp så blev det istället en böjning både av honom och mig. Knepigt.

Jag fick råden att dels se till att alltid ha båda sittbenen i, att trycka ner hälarna och att komma ihåg att stötta med ytterskänkeln (jag förde den bort från hästen helt).

Hur tänker ni när ni gör skänkelvikning? Och hur ser/känner ni om det blir rätt när ni inte kan titta i en spegel eller ha någons ögon på er?

Lektionen (som ju bara är 45 minuter) var över i ett kick! Jag börjar känna att 45 minuter är för lite, man hinner knappt komma in i övningen innan det är slut. Men ser kanske bara är jag.

Nu står i alla fall fredagsmys på schemat och imorgon åker jag ut till min favorit – bästa Leon!

Vi hörs då!

Lektion nr 58

2015/02/img_7259.jpg

I torsdags fick jag rida Glenn, en väldigt trevlig och ganska liten storhäst. Glenn var lite seg (kanske för att han ridits lektionen före) men väldigt snäll och följsam.

Vi övade på att rida serpentiner på kortsidorna, ska försöka sätta ihop en skiss till er imorgon på hur det såg ut. Vi fick även galoppera på volter och allt gick faktiskt prima med Glenn. En riktig superhäst! Dock hade jag lite problem med sitsen. Jag vet inte om det var sadeln eller längden på stiglädren eller något men jag hamnade hela tiden med ”doppande tår”. Så nu blir det till att hårdträna att få ner hälarna igen!

Lördagen med Leon

2015/01/img_7211.jpg

Jag ska vara ärlig, jag var på sådär humör när jag tog bilen ut till stallet på lördag förmiddag. Jag hade helt ruttnat ihop på att inte kunna rida ordentligt på grund av snön.

Väl framme hos Leon glömde jag i alla fall alla negativa tankar, det är något med den där hästen alltså som bara gör mig SÅ glad!

Vi tog sällskap med en tinker från stallet, Leons hagkompis. [bild] Tyvärr ska Red som han heter flytta till ett annat stall nästa vecka men vi hann alltså med en liten tur ihop. Vi skrittade längs den nu plogade grusvägen (hurra!) så broddarna kunde göra sitt jobb och vi kom säkert fram till utevolten som hade blivit nedtrampad av tidigare ekipage (👍).

2015/01/img_7209.jpg

Vi började med galopp i båda varven varvat med en del trav. Leon blev snabbt mjuk och fin tyckte jag och jag valde att träna på övergångar trav-galopp där vi t.ex. travade 5 steg, galopperade 5, travade 5 o.s.v. Min plan var att få en trevligare, mindre hetsig galopp och att Leon skulle lyssna på hjälperna. Och det gjorde han! Jag bytte hela tiden antal språng så det fanns inget mönster att följa. Ibland var det kanske 10 i trav, 3 i galopp, 5 i trav, 5 i galopp. Emellanåt tog vi lite längre partier i galopp då han fick trycka på mer. Vi hade jättekul och Leon gjorde som vanligt sitt bästa! Vi gjorde även en del övergångar skritt-trav.

Avslutningsvis valde jag att rida hem samma väg som vi kom då jag inte vill hamna mitt i någon sorts jakt igen… Eftersom Leon varit så lyhörd på banan vågade jag mig på att galoppera uppför ”galoppbacken” på vägen hem. Jäklar vad han tryckte på, haha!

Hemma i stallet blev det rykt, lunch och mockning och så ut i hagen igen med Red som också kom tillbaka.

Kolla in den här selfieserien (jag bjuder på även de mindre smickrande bilderna, haha). Hur underbar är han inte? Så mycket glädje, så mycket kärlek!

2015/01/img_7212.jpg

2015/01/img_7213.jpg

2015/01/img_7215.jpg

2015/01/img_72141.jpg

2015/01/img_7216.jpg

2015/01/img_7218.jpg

2015/01/img_7217.jpg

2015/01/img_7219.jpg

Jag har sagt det förut och jag säger det igen – världens bästa Leon!

2014 – mitt första år som ryttare – på film!

Det som är så kul med den här bloggen är att jag har haft den från min allra första ridlektion och fram till idag! Jag har matat den med text och bild och visat er båda framsteg och bakslag. Några filmer blev det också under mitt första år i sadeln, och så här såg det ut:

Lättridning i mars:

Efter två timmars ryktning fick man det här till tack 😉

Lektion nr 24 i maj:

Underbar ridning i Toscana i juli:

Lektion nr 39 i slutet av september:

Rider lektion för Nina Rademaekers i oktober och övar nedsutten trav utan stigbyglar:

Trav & galopp i november (tips: stäng av ljudet för musiken är hemsk!)

Lektion nr 52 i december: trav-halt:

och trav-galopp under samma lekton:

Försök till kadriljridning i slutet av december:

Programridning 28 december:
Del 1:
Del 2:

Ni får gärna både ställa frågor och kommentera på det ni ser – jag lovar att svara er alla 🙂

2014 var fantastiskt kul. Mitt första år i sadeln, då jag gick från att inte ens kunna eller våga kratsa en hov eller göra halt till att bli medryttare, galoppera i Toscana och rida kadrilj med skänkelvikning! Nu ser jag fram emot nya äventyr under 2015!

Min första programridning – så gick det

Klockan 09:00 var jag på plats för att bygga staket. Där träffade jag Emma, den andra ryttaren som skulle rida Pommac före mig. Emma var verkligen supergullig. Hon hade ridit på ridskola i tio år (nu 17 år gammal) och var van att rida Pommac (dock aldrig på tävling). Vi hjälptes åt att hämta in honom från hagen och rykta, sedan var jag tvungen att avlägsna mig för att agera funktionär på framridningen (som skedde i ”lilla ridhuset” medan programmet reds i ”stora ridhuset”).

Strax före tolv kom Andreas, jag bytte om till tävlingskläder (som jag skramlat ihop i garderoben kvällen innan) och på vägen till ridhuset var jag tvungen att ”gå banan” en sista gång.

övar på banan

Vi kom precis i tid till Emmas ritt och hon gjorde det superbra! Några småmissar men i det hela väldigt snyggt och kontrollerat. De belönades med 63,8% om jag minns rätt!

Så fick jag sitta upp i lilla ridhuset. Tvekade på om jag skulle behålla lädren som de var (långa) eller korta lite men de fick vara.

framridning1

Travade, galopperade i båda varven och övade trav-halt. Jag kände att han inte var alls lika pigg som när jag red honom i förrgår men det kändes ändå helt okej – vi skulle ju ha en halvtimme på oss att öva där inne ändå. Men så efter tio minuter ropar de in mig! Tydligen har några strukit sig och utan att vi har fått info så ligger man före i schemat. Jag tappade fokus, fick rida in i stora ridhuset för ytterligare framridning i fyra minuter.

framridning2
På väg från lilla till stora ridhuset

Där inne var han seeeeg som kooooola. Som ni vet har jag lite svårt för att driva på, jag vill liksom inte vara för ”hård” mot hästen, så seg häst och försiktig ryttare = ingen bra kombo. Till slut var det dags att rida in på banan, jag tog någon volt och sådär och sedan visslade det till.

Och så här såg det ut när jag red mitt första dressyrprogram, LC:2! Tyvärr dog kameran mitt i men Andreas lyckades få igång den igen så det är bara ett par sekunder som saknas(men därav två klipp).

Del 1:
Del 2:

Som ni ser hade vi problem med bjudningen från början till slut 😦 Jag hade inte alls räknat med det och det tog liksom all min tankekraft att försöka få igång honom – vilket gjorde att jag missade andra travvolten och sedan fick hjärnsläpp och fick fråga domaren vad jag skulle göra härnäst…. Två fel och sex poängs avdrag alltså. Med den dåliga bjudningen var det i stort sett omöjligt att få igång galoppen (som ändå funkat bra i lilla ridhuset) och vi fick väl till ett halvhjärtat försök i högern men misslyckades helt i vänster galopp och travade oss igenom övningarna istället.

Resultatet blev 48,04%, alltså ej godkänt, vilket jag såklart inte alls är nöjd med. Hade bjudningen varit där är jag säker på att programmet hade flutit på och jag hade sluppit blackouter, då hade vi kanske hamnat mellan 50 och 60 någonstans och det hade jag varit nöjd med. Det får helt enkelt bli målet för nästa gång (om det blir någon nästa gång).

Jag vill jättegärna höra vad ni tycker – hur ser det ut? Skriv allt ni ser, tycker och tänker – bra som dåligt! Ni är mitt bollplank och min kunskapsbank eftersom jag inte har något ”team” runt mig med hästkunniga tränare/familj/vänner.

Det jag ÄR nöjd med är att jag vågade göra det här efter precis ett år i sadeln. Att jag red igenom hela programmet, trots missar. Och att jag i alla fall var glad både före, under och efter! Slö-Pommac belönades med en hel påse morötter efter ritten. Jag belönades med största möjliga meny på MAX. Tror aldrig jag har varit så hungrig förut!

Isabella Pommac 2

Såhär i efterhand tar jag med mig en del lärdomar:

1. Ha någon ridkunnig på plats som kan coacha dig under framridningen. Jag visste inte vad jag skulle göra, hur, hur det såg ut eller något. Kanske hade jag kunnat få tips på hur jag skulle sätta fart på honom till exempel, eller en påminnelse om mantrat som glömdes bort så snart jag red in i stora ridhuset (ARMAR-BEN-LE). Alla andra ryttare hade ponnymammor, vänner och/eller eller tränare som tipsade och supportade. Jag hade såklart världens bästa Andreas på plats som supportade och filmade – men några tips på vägen kunde han inte riktigt ge 😉

2. Rid med sporrar (i vart fall om ryttaren som ridit din häst innan red med det) Pommac var väldigt skänkeldöd (eller i alla fall skänkelokänslig) och jag insåg inte vad det berodde på förrän efter när Emma kom förbi och hade sina snygga röda sporrar på sig. Säkert var han lite trött/seg också och tyckte att han redan hade presterat efter 45 minuters uppvärmning och sin första ritt. Att då ridas av mig en halvtimme till var kanske inte lika skoj.

3. Var beredd på att du får rida fram före/efter din tid. Jag var så himla inställd på mitt startnummer 020 (som på morgonen blev (021) och min tid 12:48 att jag blev helt tagen på sängen när jag plötsligt skulle in på banan redan vid halv ett. et blev stressigt och jag hann inte förbereda mig som jag hade tänkt.

4. Klä dig snyggt – ja, jag tror faktiskt att det förbättrade min hållning lite att få på sig kavaj och grejer!