Lektion nr 67

 
Igår var der dags för lektion på ridskolan igen. Jag fick rida Randia, ett sjuårigt sto jag inte hade bekantat mig med tidigare. Randia var trevlig men väldigt framåt och lite ”ångvält” om ni förstår hur jag menar? Ganska känslig för sidförande hjälper men går på som tusan framåt. Jag hade svårt att hitta ett mellanläge i traven till exemel, hon var antingen av (d.v.s. skritt) eller på (snabb trav). Svårt!

Gårdagens övningar kretsade helt kring skänkelvikningar. Vi lyckades jättebra i skritt men inte alls i trav. Det kändes som en konstant dragkamp och jag gillar inte det. Jag testade givetvis att ge henne längre tyglar och mindre stöd resp kortare tyglar och mer stöd men fick samma känsla hela tiden – att hon drog oss framåt. Jag fick ett tips av ridläraren efter lektionen och det var att fokusera på att hålla skänkeln på rätt plats och hälen nedåt för att få en bra balans och kunna inverka bättre. Får tänka på det nästa gång! Har ni några andra/fler tips?

Ikväll har jag spelat badminton och ätit middag med en ny bekant och nu väntar sängen och bröllop imorgon! Ska bli superkul!

Kram på er alla!

Annonser

5 thoughts on “Lektion nr 67

  1. Det där med dragkampen är nog lite typiskt ridskolehästar. Har varit i samma sits mååånga gånger. En timmes dragkamp och så var den lektionen slut. Men ibland så reder man ju faktiskt ut det och den känslan är obetalbar 😊

    Gilla

  2. Säg till om detta från början nästa gång så du kan få mer hjälp av ridläraren när du ska rida samma häst igen. Det där är så olika tycker jag, jag håller med om tipset från Annie, samt att du är noga med tempoväxlingar så hästen är ”med” dig och inte tar över. 😉 Det är SÅ lätt att fastna i bromsen! En del hästar ”kör ju med en” lite och då kan man behöva påkalla deras uppmärksamhet. Antingen är hon lite bekväm, och då måste du se till att hon tar skänkeln och flyttar! I skänkelvikningen i traven alltså. Eller så förstår hon inte vad du menar, och då måste du också vara tydligare med dina hjälper. Kanske ger du dubbla signaler? Det måste hända nåt när man använder en hjälp. Gör det inte det så får man förtydliga. Det är bättre att sätta sig ner en gång, hålla om med skänkeln, hålla emot med magmusklerna, ta jämnt i båda tyglarna och säga ”PROO” så det verkligen händer nåt och sen direkt mjukna igen, än att hamna i dragkamp en hel långsida. Använd skänkeln ordentligt EN gång så hon verkligen förstår att du menar flytta åt sidan. Som sagt, det är väldigt olika, och man får hantera det lite olika beroende på hästen. Det är såklart lättare för ridläraren som känner både dig och hästen att se ”live” vad du behöver göra. 🙂 Nåt som man alltid tränar på hela sitt ryttarliv är att kunna bli kvick och precis i sina hjälper och rida mjukt, så att man använder precis lagom, och hästen följer. En del hästar behöver man bara tänka vad de ska göra, andra får man verkligen väcka upp en gång och sen är de med… så att man sen kan sitta stilla och inte inverka eller störa, tills man vill nånting nästa gång. Det är verkligen en utmaning! Men åh så underbart när man får till det. 🙂

    Gilla

  3. Det bästa tycker jag är att vara väldigt lätt i handen på en känslig häst. Ha korta tyglar men en lätt hand. Inte bromsa med handen utan med sätet, sätta sig djupt i sadeln och kanske tillochmed använda rösten lite.

    Liked by 2 people

    • Det låter så lätt men är så svårt tycker jag (att bromsa med sätet alltså)! Men jag ska tänka på en lätt hand nästa gång jag rider henne och se hur det tas emot! Tack för tipsen 🙂

      Gilla

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s