Jag är så glad! Äntligen en sådan där lektion och känsla när man känner ”Yes! Det går ju framåt! Jag kan!”.
Jag fick rida Sylvester igen, ni minns kanske honom från förra veckan, han med de vevande frambenen? Jag fick ett så smart tips från en gruppkompis idag för att råda bot på det där vevandet. Så enkelt, så snällt mot hästen och så effektivt! Tricket är att hålla honom i grimman och få över hans vikt på den sidan som han vill stå och veva på. När jag drar i grimman skjuter han automatiskt över vikten på den sidan istället för den andra och eftersom benet nu agerar ”ståben” så kan han inte veva runt det. Han kan ju veva på med det andra men det insåg han ganska snabbt inte gav nåt resultat. I övrigt betedde jag mig likadant som förra gången, lugn och metodisk, prata med hästen och berömma när han är duktig och står stilla. Det gick mycket bättre idag. Jag tror att han testar mest på för honom nya ryttare men allt eftersom så slutar han nog. Vi får se framöver helt enkelt!
Under lektionen fortsatte vi öva på framdelsvändningar blandat med serpentiner i trav. Jag red hela lektionen utan stigbyglar (i skritt, trav och galopp) så det lär ju kännas de kommande dagarna, haha! Det var verkligen en toppenlektion idag, eftersom man hela tiden var i en övning så fanns det aldrig risk att man bara ”åkte med” utan det var tungan rätt i mun och fullt fokus på hjälperna hela tiden. Sylvester är otroligt lyhörd så det krävs verkligen pyttelite för att få honom dit man vill. För att göra halt behöver man bara andas ut/spänna magen till exempel.
I början skumpade det rejält i traven så jag ”fuskade” genom att rida lätt (även det utan stigbyglar alltså) men då fick jag en tillsägelse, haha, och tur var det för när jag väl lyckades hitta den där rätta takten så var det en helt magisk känsla. Jag kände mig som värsta dressyrproffset!
Vi provade förvänd galopp, alltså att fatta vänster galopp där det ”egentligen” borde vara höger (som när man rider i höger varv). Och Sylvester lyssnade direkt, inga problem alls!
Det jag tar med mig från dagens lektion är helt klart den där magiska traven, de små osynliga hjälperna och att jag måste hålla koll på mina händer/handleder så att de inte faller ihop. Och i galopp utan stigbyglar måste jag våga släppa ner benen, det blir lätt så att man liksom ”håller om” och liksom klamar sig fast och det säger ju sig självt att det inte är särskilt smart 😉
TYVÄRR hade jag ingen på plats som fotade/filmade, hade verkligen önskat att få se hur det såg ut utifrån och inte bara hur det kändes. Men jag tar med mig känslan i alla fall!
Firade med en glass när jag kom hem!
Nu bär det av till Mall of Scandinavia där jag ska träffa Denise!
Ryttarlivet.com 