Ridhelgen- första kvällen

I fredags satte vi oss i bilen vid lunchtid, åkte ut till mina föräldrar och lämnade Sintra där och styrde sedan mot Wirsbo herrgård. Klockan 15 var vi framme och checkade in för att snabbt byta om till ridkläder och gå ner till stallet.

Vi var sex ryttare denna helg (maxantal är 12) och delades in i två grupper. Samtliga förutom jag hade varit på Wirsbo förut så ridläraren kände till deras nivå och vilken häst de ridit där tidigare. Jag blev tilldelad Edward, en lite mindre och sportigare typ som förklarades ha mycket energi ”åt alla håll” som man måste lyckas tygla. Gulp! Han var ju fux i alla fall, och det älskar ju jag!

edward

Vi fick god tid på oss att rykta och göra iordning hästarna. Edward var inte direkt mysig i boxen utan en sådan där som surar och försöker låtsasbitas när sadeln kommer på tal. Men ni vet ju att jag är van med sånt så jag behöll mitt lugn. Jag gillar de här stunderna och tar gärna extra lång tid på mig att gå igenom hela hästen och på så sätt få lära känna varandra lite. Jag tror jag viskade ”var snäll mot mig nu” innan vi gick iväg mot lektionen 😉

fredag0

Egentligen börjar ridhelgen med ett 30-minuterspass där man egentligen bara får känna på hästen för att kunna bestämma om man vill fortsätta med den man blivit tilldelad eller byta. Den här helgen hade vi dock bytt ut testpasset mot en riktig 60-minuterslektion. De första 30 minuternas uppvärmning var helt självständig och vi fick känna på hästarna och värma upp både oss och dem.

fredag2

Min första tanke på Edward? VILKET TRYCK! Herregud, jag har aldrig suttit på en liknande häst. Det räckte med att vinkla sätet för att gå fram eller göra halt och när jag bad om trav så slängdes jag in i en helt ny känsla.

Eftersom jag inte kunde få Edward till rätt form så valde ridläraren att sätta på gummiband/halsförlängare så att han skulle rundas mer och inte jobba på fel sätt. Åh, jag är så kluven till sånt. Det är klar att det är bra för hästen men jag vill ju lära mig rida utan! Men kanske måste jag bara inse att jag inte är ”där än”. Här är gummibandet på:

fredag4

Det här med trycket då… Ja, det är svårt att förklara men han kändes ”dragig” fastän han lyssnade och alltid stannade eller saktade ner om jag bad honom. Jag antar att han söker rätt stöd i tygeln och jag är inte riktigt där än i min kunskap för att ge det. Därför blev det lite dragkamp och mina händer flyttades lääängre och läängre fram och till slut hamnar man ur balans och liksom lutar framåt. Dit vill man inte för då har man inte styrkan at göra någonting på rätt sätt (t.ex. sitta ner i traven, fatta galopp, ge vikthjälper)

Här fick jag därför en nyttig lektion i att trycka armbågen inåt och bakåt och använda coremuskulaturen för att sitta kvar. Mot ridlärarens hand ska min arm vara, och den ska dessutom ha kraft bakåt. Dessutom måste jag korta tygeln rejält fick jag lära mig.

fredag3

Lektionen fortsatte sedan med att rida lite volter och fortsätta lära känna varandra i alla gångarter. Innan jag fattade första galoppen fick jag höra att ”Edward är väldigt känslig och tycker inte om att skänkeln hamnar för långt bak så du måste fatta galopp med höften”. Med höften?! Jag fattade ingenting, har aldrig fattat galopp med höften. Bestämde mig för att prova en ”vanlig” galoppfattning ändå (och jo, höften är ju inblandad) och det var inga problem med fattningen. Men galoppen! Wow! Den var nåt helt annat. Jag flög nästan ur sadeln kändes det som, hans galoppsprång är så stora och luftiga att jag inte hängde med alls.

De sista kanske tjugo minuterna hade jag kanske blivit trött (och fortfarande så ovan med en sådan här häst) så vi tappade den trevliga känslan och hamnade istället i ”bråk”. Edward tyckte inte om mitt nya sätt att rida med kort tygel och kontroll och försökte dra mig ur balans eller backa sig ur situationen. Jag blev aldrig rädd på något vis, men frustrerad. Särskilt när alla andra i gruppen red som gudinnor!

Jag höll i alla fall god min, för jag gillade ju hästen ändå!

fredag1

Edward är en Ferrari och är man som jag van att köra (rida)  vanliga bilar (hästar) så är det här något helt annat. Häftigt på alla sätt att få känna på de där gångarterna och det där tycket (som gjorde mig helt slut) men också väldigt frustrerande när man inser att man helt enkelt inte är ens nära nivån för att kunna rida en sådan häst och få ut det bästa av det.

Fredagskvällen slutade med gråt i boxen då jag kände mig sämst i världen. Nu kan jag ju se det i lite perspektiv men just då var det bara… tufft.

Fortsättning följer!

Annonser

Surprise! Lektion nr 81

  

Hej igen!

Här kommer ett surpriseinlägg. Jag trodde nämligen att jag skulle sitta på ett flyg till New York just nu men istället har jag dötid i loungen då flyget är uppskjutet på obestämd tid p.g.a. snöstorm i NYC…

Så… Tid att blogga alltså!

Och vet ni, det blev lite ridning igår trots allt! I fredags eftermiddag fick vi ett mejl från ridläraren om att vi skulle komma ombytta för sitsträning (ej teori alltså). 

Vi fick göra iordning två hästar och en och en fick vi sitta upp på den ena hästen för att longeras utan stigbyglar och tyglar i fem minuter och därefter få rida självständigt på häst nr 2 i fem minuter. Det låter kanske fjuttigt men WOW så givande det var och AJ sådan träningsvärk jag redan har (!).

Vi började i skritt och tanken var att hitta rätt sits och balans. 

  
Vi fick veva mer armarna, ”nysta garn”, ”kasta bollar” och boxas med armarna. Försöka få ut låren från sadeln och hörrni, vilken skillnad det gjorde!

  
Här kommer några filmsnuttar (funkar det för er att se dessa?):

Tyvärr glömde jag be någon atr filma när jag red självständigt men det gick SÅ bra! En av tjejerna sa att hon inte ens såg att jag rörde mig i traven utan jag bara flöt med (wooohooo!). Hörrni, sitsträning alltså, det BÄSTA jag gjort i lektionsväg hittills. Nu är jag sugen på att boka in en privatlektion med detta upplägg, tror att det kommer ge massor!

Jag vet att i andra länder lär man sig ofta rida just genom att longeras i början och jag tror att det är ett toppenkoncept. Önskar att jag hade fått göra detta tidigare! 

Har ni fått sitsträning på det här sättet?

Lektion nr 79

  

Det har gått en hel vecka sedan terminsstarten utan att jag har skrivit en rapport! Fy mig! 

Förra lördagen var det rätt så kallt, åtta minus tror jag. För min del är det ingen större problem under själva ridningen för jag blir supervarm (förutom i fingertopparna då) men stallet är ju iskallt så fixet innan är lite jobbigare än vanligt om jag får klaga.

  
Här ser nu utsikt från parkeringen upp mot sjukhagarna (extra små hagar för hästar som för tillfället inte får röra på sig så mycket) och stora ridhuset.

Jag blev än en gång tilldelad en för mig ny häst, denna gång en lite mindre skimmel som kallas Tasset. Hon var med på hoppkursen och är av den mer energiska sorten. Mer en hopphäst än dressyrhäst. 

Lektionen började som vanligt med uppvärmning i skritt och övergångar skritt-halt och därefter skritt-trav. Tasset var hela tiden väldigt slängig med huvudet och jag visste inte helt hur jag skulle hantera det. Försökte ge mer tygel, mindre tygel, lättare kontakt, tightare kontakt. Tyckte inte att något gjorde skillnad.

När vi skulle göra framdelsvändningar och skänkelvikningar så upptäckte jag att Tasset var otroligt känslig. När jag bara la ett litet tryck med skänkeln vände hon helt istället för bara lite. Här gäller alltså pyttehjälper och att möta upp och ”fånga in” med den andra skänkeln. Tungan rätt i mun! Jag tycker att vi fick till det helt okej men hon slängde fortfarande upp och ner med huvudet emellanåt. Instruktören satte då på ett gummiband och ni vet ju att jag inte är så superförtjust i sådana saker. Instruktören förklarade i alla fall att nu när vi skulle börja med markarbetet var det viktigt att Tasset rörde sig på rätt sätt för att inte skadas.

Markarbetet bestod av en bana mestadels i trav med ett antal bommar och ganska snäva svängar emellan. Detta gjorde vi i en ström vilket var kul eftersom man får vara igång hela tiden istället för att stå och vänta och titta på de andra (vilket såklart också är bra på sitt sätt – väldigt lärorikt – men inte så kul i minusgraderna).

I slutet lade vi även till galopp på transportsträckorna och det gick okej. Det svåra med en het häst är att få den att lyssna på MIG och inte själv bestämma när galoppen ska starta och sluta 😉 Vi fick ändå till ett bra samarbete tycker jag. Det var kul att rida en energisk men samtidigt känslig häst!

Nu hippas jag att jag får Tasset igen till dagens hopplektion. Min plan är att vara mycket mjukare i ridningen (rida med sätet och så lite tyglar som möjligt) under uppvärmningen och se om vi då kan slippa det slängande huvudet. Har ni några andra tips?

Snart dags att  ge sig  ut i snön igen!

 

Hoppkursen dag 2, del 2

banan

Hoppkursen var totalt på fyra timmar uppdelar på två ridpass per dag i två dagar. Intensivt och superlärorikt! Och kul som attan.

Nu är det dags för rapporten om den sista lektionen, då vi precis som under dag 1 fick prova på att hoppa en hel bana (!).

Vi började med att värma upp på egen hand och jag börjar faktiskt vänja mig nu. Nu var vi ju bara fyra stycken ekipage i och för sig, och en massa hinder då, som tog plats i ridhuset, men jag börjar lära mig att rida individuellt mitt ibland andra.

Därefter fick vi först testa på ena halvan av banan och sedan andra halvan för att till sist lägga ihop de två. Vi fick två chanser på vardera, så totalt sex gånger tror jag, om jag minns rätt. Jag är väldigt tacksam att vi bara var 4 personer, annars hade det inte blivit särskilt mycket hoppning.

 

Hur tycker ni att det ser ut?  Ni får jättegärna komma med tips och tricks, ris och ros.

Jag glömde fråga under kursen, hur höga är dessa hinder tror ni? 50 cm? Hur högt måste man hoppa för att det ska räknas tycker ni? Haha!

Nu längtar jag så att jag spricker till lördag då det är dags för terminsstart! Ah, ridning, hur klarade jag mig utan detta underbara hela sommaren och halva hösten?!

Ps. Det blev några bloopers under kursen också, har samlat dem till ett alldeles eget inlägg som ni får se om ni är snälla 😉

 

Rapport: Hoppkursen dag 1, lektion nr 2

Efter den första lektionen svävade jag på moln. Det var bara SÅ kul och överträffade alla förväntningar!

Till lektion nr 2 kom jag och Santina därför både nyfikade och nyfikna. Gruppen emellan hade nu byggt en ny bana, med ännu fler hinder!


Vi värmde upp på egen hand (känns fortfarande ovant att få rida hur man vill, man vet knappt vart man ska ta vägen!) för att sedan sätta igång. Samma upplägg som tidigare fast med nya hinder, alltså började vi med två hinder för att sedan lägga till fler. I slutet hoppade vi en bana på 9 (!!!) hinder om jag inte misstar mig.

Vi hoppade alltid en och en men eftersom vi bara var fem i gruppen gjorde det mig ingenting, väntan var precis lagom lång för att få återhämta sig lite, fundera på vad man kunde gjort annorlunda och titta på de andra. Alla var duktiga och jag var sämst. Men så var jag också den enda nybörjaren i gruppen, så det känns okej ändå.

Trots att jag var sämst gick det ändå bra. Inga rivningar eller vägringar, dock akut minnesförlust när vi skulle komma ihåg en bana på mer än fem hinder. Jag red fel två gånger, haha!

Instruktören berömde att jag nu var mjukare och mer följsam i knäna och att jag och Santina nu galopperade tillsammans i en bra takt (innan kan man väl säga att vi var lite mer i otakt ;)). Dessutom började jag få till det här med att titta och planera vägen. Missarna förblev någon korsgalopp* eller fel galopp här och där (med fel galopp menas att jag tex i en högersväng red i vänster galopp, det är inte optimalt). Men med tanke på att jag gått från att hoppa två minihinder efter varandra till en hel bana så är jag mer än nöjd! Och så jäkla kul var det!

Nu vet jag inte alls vad jag ska förvänta mig av dag 2 men jag gissar på lite högre höjder och fler hinder (gulp!). Jag hoppas nästan att vi får fortsätta där vi var och istället finslipa tekniken mer (läs: få till rätt galopp till exempel) men vi får se 🙂

*Korsgalopp var ett nytt ord för mig, liksom ordet oxer. Jag tror att jag får skriva ihop ett litet hopplexikon för oss nybörjare efter kursens slut. Håll utkik!

Rapport från hoppkursen, dag 1 lektion 1

Åh hörrni, jag är såååå glad! Hopplektionerna idag var superkul och jag tycker att det gick jättebra.

Dagen började väldigt tidigt (tycker iaf jag efter att ha vänt på dygnet totalt under ”jullovet”) då klockan ringde 06:45. Klockan 08:15 var det samling och upprop i stallet och till min glädje var vi bara fem stycken i gruppen. Toppen! Och inte nog med det – jag fick min ”önskehäst” Santina, en femtonårig skäck med okänd härkomst. Hon är en liten storhäst som gillar att hoppa.

Vi började med att bygga bana och ganska snabbt insåg jag att det här skulle bli en utmaning för mig! För jag har aldrig sett så många och så höga (för mig alltså) hinder förut!

Kolla bara!!


När vi väl suttit upp fick vi börja med att känna på hästarna i skritt, trav och galopp. Fokus var att hitta den där ”nära kontakten” med små hjälper och att vi kunde hitta flera ”växlar”, alltså kunna reglera farten i alla tre gångarter. Så tex i traven skulle vi hitta tre växlar (en väldigt kort trav, en mellantrav och en längre, mer framåt trav).
Santina var superhärlig att rida och jag tycker att vi hittade varandra snabbt.

Fokus för kursen är förutom själva hoppningen sitsen, så vi fick öva på att trava och galoppera i både tvåpunkts-, trepunkts och lätt sits. Trepunkt = vanlig sits med rumpan i sadeln, tvåpunkt = fältsits (rumpan nära men nuddar ej sadeln), lätt sits = variera mellan de två tidigare nämnda i varje takt, upp-ner-upp-ner.

När vi hade fått kläm på det här fick vi börja trava och galoppera över bommar. Därefter ”travhoppade vi”, alltså när man travar fram till hindret, hoppar över och landar i galopp. Sedan adderades fler hinder allt eftersom. Jag tror banan bestod av fem hinder när vi avslutade för en paus på två timmar.

 
Hästarna hade fått hela traktens julgranar att smaska på 🙂

Det jag fick med mig att tänka på inför lektion 2 var att inte gå händelserna i förväg och hoppa innan Santina gjort det. Med det menar jag att jag liksom ”kastar mig framåt” innan vi egentligen är på väg över hindret. Jag måste istället vara noga på att behålla kontrollen fram till hoppet men där och då ge Santina stafettpinnen och bara vara mjuk och följsam över hindret och fokusera på nästa hinder istället. Nåt annat att tänka på var att ta stöd i stigbyglarna istället för att hålla i mig med knäna. Knäna måste nämligen vara följsamma och ”lösa”. Och sist men inte minst: titta framåt och dit jag ska!

Men allt som allt, en första chock som lade sig väldigt snabbt då jag kände mig 100% trygg med Santina. Vi rev inte eller slog i nån gång. Däremot landade vi ibland i fel galopp och sådär, men vafasen, jag är nöjd ändå!

Tyvärr hade jag ingen på plats som kunde fota men imorgon så får jag publik och ni förhoppningsvis lite bild- och filmbevis!

Nu är det slapparläge i soffan som gäller en stund.

Lektion nr 78

  
Terminsvslutning och jag fick rida 19-årige Pajas igen!

Lektionen såg i stort sett exakt likadan ut som förra veckan (rapport och övningar finns här), d.v.s. fokus på en balanserad ridning i rätt tempo. Precis som förra gången red vi en stor del av lektionen utan stigbyglar och övade på att komma ner i sadeln under traven. Fortfarande svårt tycker jag! Och väldigt mycket jobbigare 😉

Nu blir det ett riduppehåll tills hoppkursen (hjälp!!) kring nyår. Med lite tur kanske jag får rida lite innan dess med, vi får se!

Lektion nr 77

Men herregud! Stämmer det här verkligen? Har jag bara ridit 77 lektioner?!

Efter en snabb titt i arkivet, så jo, det verkar stämma. Och då känns det genast lite bättre att man inte är expert ännu 😉


Idag fick jag än en gång prova på att rida en ny häst. Pajas hette han och är en 18-årig (tror jag) valack. Min gruppkollega som red honom första gången hade riktig otur och de kom i stort sett ingenstans alls. Så jag blev tipsad om att vara hård från start och ha spö med mig. Nu vet ni ju hur jag är, lite feg när det gäller sånt, så spö tog jag inte med mig.
Redan från start då vi började skritta runt på lång tygel tänkte jag dock på att vara tydlig och se till att inte ”sovgå” utan faktiskt skritta med lite energi i steget. Läraren sa direkt att ”med dig på ryggen verkar han inte alls trög!”. Det kändes ju som en bra start i alla fall! Jag var absolut inte hårdhänt, men jag var själv på alerten och tvingade också honom att vara det. Jag jobbade redan från början med att korta och länga steget, flytta in och ut från spåret, så att vi kunde känna av varandra lite.

När väl lektionen kom igång så tyckte jag att det kändes toppenbra! Pajas var helt med på noterna och vi övade övergångar mellan skritt och trav där vi helst skulle sitta ner i sadeln. Vi lade även till stora mittvolten, så att när man kom till mitten av vardera långsida travade man in på volten ett varv innan man fortsatte. Det märktes att inte alla var vana vid att visa hänsyn till varandra och anpassa sin ridning. Det är inte lätt, inte heller för mig, och jag såg några småsura blickar (och jag kan också ha gett någon) emellanåt, haha!

nedsutten trav.png

Eftersom vi skulle sitta ner i traven skulle vi hålla den så lugn som möjligt och ”hitta takten” för att verkligen komma er i sadeln och inte skumpa runt. Och – för första gången sedan jag red för Nina Rademaekers för ett bra tag sedan så lyckades jag!! Wohoo vilken känsla!!! Tricket var att jag liksom ”höll upp” fötterna lite. Mitt (och många andras) problem är nämligen att jag spjärnar emot i stigbyglarna. Jag trycker alltså foten ned i stigbygeln vilket gör att ”studset” transporteras genom benet upp i höften och så sitter man där som en popcorn (som en i gruppen så roligt kallade det). När jag nu tänkte på att knappt känna stigbygeln med foten utan typ ha ”lösa stigbyglar” så fick jag till den där härliga svävande känslan emellanåt. Underbart! Men inget varar för evigt, och det är klart att det blev popcorn även av mig emellanåt 😉

Avslutningsvis fick vi även lägga till galopp och det var väl då jag märkte av Pajas lite segare karaktär. Han tog fattningarna men slog av nästan genast. Jag har nog varit lite bortskämd med att hästar jag ridit på sistone själva hållit igång efter fattningen ”av egen vilja”, så jag kunde liksom inte komma på vad jag skulle göra. Jag fick två tips:

  1. Fattningen görs med ytterskänkeln något bakom (inte med innerskänkeln något fram som jag felaktigt har lärt mig!).
  2. Innerskänkeln ska balansera och driva på.

Det betyder alltså att för höger galopp ska vänster skänkel något bak och ge en impuls. När hästen så tar fattningen så ”ramar du in” och driver på med höger skänkel vid sadelgjorden.

nedsutten trav m galopp.png

Skulle ni förresten vilja att jag skriver ett helt inlägg om just galoppfattningar? Det känns som något som vi  nybörjare ofta tragglar med…

Tack och hej för nu!

 

Film från lördagens lektion!

Tänk vad givande det är att se sig själv på film! Man har en del att slipa på om man säger så 😉

Här försöker vi alltså trava sittandes, för att vid X (ridhusets mitt) fatta galopp som ska övergå till trav igen när man kommit in på långsidan.

Kom gärna med kommentarer, tips och tricks om hur jag kan bli bättre! Höger(inner)tygeln lovar jag att skärpa mig med! Jag är alltså den rödbyxade människan på en fux med vit bläs!


Ps. Tyvärr är det inte så lätt att se i mobilen men jag kategoriserar alla inlägg. För att se alla lektionsrapporter, klicka här: https://ryttarlivet.com/category/lektioner/, och för samtliga videos, här: https://ryttarlivet.com/category/video/

Lektion nr 76

festro.PNG

Kolla vilken snygging jag fick rida idag! Den här stiliga killen heter Festro och vi trivdes bra ihop.

Jag gillade honom från första stund, inte bara för hans utseende (även om jag älskar fuxar!), utan för att han var så himla mysig och lätthanterlig i boxen. Det är inte alla (ridskole)hästar som tycker att det är jättekul att bli störda mitt i lunchen av nån som ska fixa och trixa. Men Festro – han hade inga problem med detta. Riktigt mysig var han och sökte kontakt.

Lektionen då? Kort men kul! Tyvärr drar lektionen innan oss alltid över och vi börjar därmed en kvart sent. Så vi förlorar värdefull ridtid. Men det får bli ett separat inlägg om den saken.

Vi övade på samma sak som senast, halvhalterna, och att hitta den där känslan när man liksom har en sådan där nästan elektrisk kontakt mellan sig själv och hästen. Det krävs nästan ingenting för att kommunicera då. Himla häftigt!

Det vi gjorde i mer detalj var att skritta och vid varje bokstav göra halt. Allt eftersom lade vi in fler och fler halter för att till slut göra halt efter varje steg (alltså när alla fyra ben tagit ett steg). När vi fått kläm på detta och därmed en bra kontakt var det dags för trav, och då med halvhalter vi bokstäverna. Det här var svårare tyckte jag och något jag måste öva på! Antingen slog vi av till skritt eller så blev det ingen skillnad alls. Finlir.

Avslutningsvis skulle vi trava längs med långsidan, rida upp längs med mittlinjen och fatta galopp vid X. Riktigt kul övning! Andreas filmade dessutom så ni ska få se hur det gick. Men, nu är det sen söndagskväll och kudden väntar så det får bli senare!

 

Lektion nr 75

  
Äntligen lite medvind! Igår fick jag sitta upp igen efter två veckors paus på ridskolan. Och det var superkul!

Dels så var vår ordinarie ridlärare tillbaka (och hon är toppen) och dessutom fick jag nu lära känna en för mig ny häst. Miromiz heter han.

Lektionen gick ut på att träna på att ha hästen helt med sig mellan hand och skänkel. Efter att ha skrittat runt något varv fick vi börja med att göra halt vid mitten av kort- och långsidorna. Därefter vid varje bokstav. Sedan en extra gång mellan bokstäverna. Och ännu en, ännu en, tills vi till slut gjorde fem halter mellan bokstäverna. Men vi var inte klara där utan nästa steg blev att göra halt efter varje steg (obs! Ett steg = ett steg med vardera av hästens fyra ben, då man kanske kan kalla det en ”takt”). 

Det här är en supernyttig övning som tvingar en att verkligen vara närvarande med såväl andning som varenda liten muskel. Tanken är att man inte ska använda tyglarna/händerna för att bromsa in/stanna hästen utan det ska räcka med att använda sätet (spänna magen och sluta ”gunga med”). 

I slutet av övningen är hästen så uppmärksam att det känns som att dett räcker att bara tänka ”halt” och det är det som är en halvhalt, att samla upp och be om uppmärksamhet.

Efter att vi fått göra det här så övade vi på övergångar skritt-trav och även trav-galopp. Avslutningsvis fick vi öva på att trava över bommar på böjt spår.

Allt som allt en väldigt lärorik och kul lektion som gick riktigt bra. Vu fick beröm flera gånger och det kändes sååå bra efter förra lektionens platta fall.

Lektion nr… 74?

davigno

Gårdagens lektion var som sagt ett stort misslyckande men förtjänar trots allt ett inlägg. För allt är inte en dans på rosor och ridning är SVÅRT.

Det var tredje gången jag red i denna grupp på nya ridskolan och jag har ridit samma häst varje gång. Davigno är en oerhört snäll och välutbildad, men väldigt lat kille. I alla fall om han märker att han kan komma undan. Med mig, en relativt oerfaren och för tillfället inte särskilt vältränad ryttare på ryggen, så är det lätt för honom att känna ”äsch, det här skiter jag i”. Och idag var det värre än tidigare.

Såhär i efterhand tror jag att det till stor del beror på att jag var för ovaksam i början av lektionen. Vi hade en vikarie idag och jag lyssnade mer på henne än vad jag fokuserade på vårt samspel i början och det satte liksom prägeln på resten av lektionen.

Normalt sett brukar jag alltid öva på gas och broms i början. Kanske prova att gå innanför och på spåret ett par gånger för att helt enkelt stämma av hur hästen känns och se till att den lyssnar på hjälperna. Nu gled jag bara med i en slö skritt och sedan var det i stort sett omöjligt att komma därifrån!

Skillnaden mot förra veckans lektion var enorm. Då hade vi ett fantastiskt samspel! Visst kämpade jag, för den här hästen måste påminnas och motiveras konstant, men jag belönades med stundtals riktigt fina sekvenser där vi verkligen var ett och där han självmant sökte sig neråt, framåt och jobbade på. Men idag – pest och pina rakt igenom! Tårarna brände bakom ögonlocken.

Lektionen var i sig väldigt simpel: vi skrittade, travade och i slutet galopperade längs med fyrkantsspåret. Och inte ens detta klarade vi alltså. Det var som att sitta på tre ton seg kola. Han lyssnade inte det minsta till skänkeln och jag är inte den som vill sitta och ”sparka”.

Efter 45 minuter fick jag nog, ställde mig i mitten och sa med gråten i halsen att ”nu orkar jag inte mer, jag ger upp om jag inte får ett tips”. Då fick jag ett hoppspö i handen och tipset ”håll det mot halsen när du tar galoppfattningen” och vips så var det inga problem. GAAAAAAH!!! Även om det kändes skönt att få till det de sista fem minuterna så var det oerhört frustrerande att veta att jag kämpat järnet i 45 minuter, vilket inte var kul för varken mig och hästen och så gjorde spöt (som jag alltså inte ens ”använde”, utan bara lade an) sådan skillnad. Tänk om jag haft det där från början! Men hur skulle jag veta?

Varför hade jag då inget spö? Ingen i min grupp talar väl om denna häst, och alla säger att om de rider honom så gör de det med spö. Men jag rider alltid utan spö. Jag känner mig inte bekväm med spö och har väldigt få gånger känt att jag behöver ett. Men idag lärde jag mig nåt!

Istället för att i fyrtiofem minuter driva, driva, driva med säte och skänkel, helt utan resultat, så hade ett spö i handen gjort att vi kunnat rida mjukt och följsamt genom hela lektionen. Kanske med en liten hjälp någon gång. En lätt tillrättavisning en gång kanske, med mycket beröm efteråt, istället för att ha denna hemska ”dragkamp” utan någon vinnare.

Jag håller dock fast vid att jag inte behöver ett spö i handen generellt, men i dag hade jag gärna haft ett lite tidigare. Vikarien var ny och kände varken hästarna eller oss. Hon vet inte hur jag rider eller hur hästen är och kanske förstod hon inte att vi behövde mer hjälp.

Nej, det här var ingen kul lektion alls. Men som jag skrev tidigare idag, det kan inte bli sämre. Nu är det uppåt och framåt som gäller!

Tyvärr är det nu uppehåll på ridskolan i två veckor. Så det var ju verkligen det sämsta som kunde hända att få en sådan här trist avslutning inför pausen. Men, men, på’t igen bara! Avlutar därför alltid med ett smajl!

håller god min

Min sista lektion på ridskolan (lektion nr 70)

  

Som ni vet har jag beslutat mig för att sluta på ridskolan och börja rida privat på Leon istället istället. Än har jag inte hittat någon tränare men jag hoppas verkligen att det löser sig under/efter sommaren.

Igår var det så dags för den sista lektionen. Enligt schemat skulle vi hoppa och jag som missade förra hopplektionen p.g.a. tjänsteresa var såklart taggad till tusen på att få hoppa en liten bana! Men nej, tyvärr, så blev hoppningen inställt. Hästarna har ridits för hårt under terminen och det fanns helt enkelt inte tillräckligt många fräscha hästar till oss åtta som skulle rida.

Därmed blev hoppningen förvandlad till uteritt vilket några i gruppen var superglada för, medan jag var lite mindre glad. Jag rider ju ut varenda vecka med Leon så för mig är det inte lika speciellt som för dem som bara ridit i ridhus såklart. Dessutom vill jag LÄRA mig saker. Nåväl. Jag fick välja häst ganska tidigt och slog till på Jurand igen (ni vet bjässen jag red sist?). När jag sedan fick höra att han är rätt så framåt under uteritterna och kom in i boxen och insåg hur jäkla stor han är så ångrade jag mig nästan – men bestämde mig för att det skulle gå bra.

Och det gjorde det. Visst var han framåt och han är ju stor, tung och stark men han lyssnade på mig. Efter att vi ridit upp och ner i skogen och upp på en gammal soptipp (med oändlig utsikt) så avslutade vi på en utebana där vi fick rida självständigt i trav och galopp. Vi satte alla fattningar klockrent och det kändes som en riktigt bra avslutning trots allt.

Älskar stora hästar! ❤️

  

Lektion nr 69

 
Terminen börjar närma sig sitt slut me trots det finns flera hästar jag fortfarande inte haft chansen att rida. Igår valde jag en för mig ny häst – Jurand. Han är om inte störst, så bland de största med sina 170+ cm i manken. Så minsta ryttaren på största hästen – why not? 😉

Han var riktigt trevlig att rida och jag är supernöjd med lektionen. Jag sitter på ett tåg just nu så jag kan inte rita upp banan men vi red skänkelvikningar (rumpan innanför spåret) längs långsidorna, sedan gick vi in på mittlinjen där vi travade över tre bommar. Det som var extra kul var att vi red utomhus vilket var första gången för mig på ridskolan och hästarna får en extra växel där ute – härligt!

Vi gjorde även en övning där vi travade på en volt och på voltens insida (alltså mot mitten av ridbanan) skulle vi sakta av till skritt för att sedan direkt komma tillbaka till trav (senare gjorde vi istället en galoppfattning efter avsaktningen). Jurand och jag var verkligen ett team och vi satte varenda övning direkt! Så himla kul när man klickar och det bara funkar sådär. En finfin häst jag mer än gärna rider igen nu de sista gångerna innan jag slutar.

Lektion nr 68 (hoppning)

  

Igår red jag inte i min vanliga grupp. Andreas och jag skulle på valborgsmiddag hos ett par vänner så därför kollade jag med ridskolan om jag kunde rida med gruppen innan oss (en nivå lägre). Det gick bra och jag blev tilldelad Pinnen som de i denna grupp tydligen inte var så förtjusta i. Lustigt det där för i vår grupp är han poppis!

Hoppning stod på schemat, kul! Eftersom nivån är lägre i den här gruppen så var övningarna lite enklare men vi fick börja med att trava runt fyrkantsspåret och att då öva på att stå i fältsits. Vad svårt det är! Att rida lätt är ju plättlätt men att försöka stå upp en längre bit är… Vingligt! I alla fall med så superkorta läder som jag hade förberett inför hoppningen, haha!

Därefter galopperade vi också omsöm sittandes, ömsom i fältsits (mycket enklare än i trav!).

Sedan var det dags att trava över bommar och senare avsluta med ett litet hopp. Jättekul som alltid! Det gick bra för mig och Pinnen, det enda som ibland inte går rätt är att han landat i fel galopp. Jag måste helt enkelt bli tydligare med (rätt) galoppskänkel.

Har ni några tips kring det?

Lektion nr 67

 
Igår var der dags för lektion på ridskolan igen. Jag fick rida Randia, ett sjuårigt sto jag inte hade bekantat mig med tidigare. Randia var trevlig men väldigt framåt och lite ”ångvält” om ni förstår hur jag menar? Ganska känslig för sidförande hjälper men går på som tusan framåt. Jag hade svårt att hitta ett mellanläge i traven till exemel, hon var antingen av (d.v.s. skritt) eller på (snabb trav). Svårt!

Gårdagens övningar kretsade helt kring skänkelvikningar. Vi lyckades jättebra i skritt men inte alls i trav. Det kändes som en konstant dragkamp och jag gillar inte det. Jag testade givetvis att ge henne längre tyglar och mindre stöd resp kortare tyglar och mer stöd men fick samma känsla hela tiden – att hon drog oss framåt. Jag fick ett tips av ridläraren efter lektionen och det var att fokusera på att hålla skänkeln på rätt plats och hälen nedåt för att få en bra balans och kunna inverka bättre. Får tänka på det nästa gång! Har ni några andra/fler tips?

Ikväll har jag spelat badminton och ätit middag med en ny bekant och nu väntar sängen och bröllop imorgon! Ska bli superkul!

Kram på er alla!

Lektion nr 66

 

 I torsdags fick jag rida Silus igen, en lite säregen ponny som jag nu ridit tre-fyra gånger (dock med långa mellanrum). Han är rätt så vinglig och inte särskilt känslig för skänkeln så det är mycket jobb att rida honom.

Vi började med skänkelvikningar från fyrkantsspåret inåt och sedan tillbaka igen. Det gick väl hyfsat tycker jag. Därefter fick vi öva på att trava längs fyrkanten och lägga volter vid mitten av kort- och långsidorna (alltså fyra stycken totalt). Längs in i volten (alltså in mot mitten) skulle vi göra halt för att sedan trava vidare. En vinglig och trög häst som inte lyssnar till skänkeln är då en ganska jobbig partner. Pust!

Efter några varv av detta lade vi in galopp efter halten. Det var riktigt svårt, inte bara för oss utan även för de andra ekipagen. Det är så lätt hänt att man elt tappar bjudningen när man gör halt och det blir segt att komma igång (särskilt i galopp!).  Till slut fik vi istället för halten skritta, så det blev då trav-skritt-galopp i volten. 

Allt som allt hade jag en ganska trist känsla efteråt. Jag hade liksom tappat stinget. Jag är trött på att rida runt på led, på att inte kunna få tillräckligt med feedback, på att hästarna rids lektion efter lektion och däremellan står i spiltor. När det dessutom inte gick bra (eller det gjorde det väl men det kändes liksom segt och halvdassigt) så hade jag liksom ingen motivation kvar. Jag som alltid brukar vara så glad efter ett ridpass!

Jag har funderat en del på det här med ridningen sedan i torsdags. Berättar mer sen!

Avslutar med världens skitigaste jodphurs och shortchaps (jag borde skämmas! Haha!) 

 

Lektion nr 65 (hoppning på film!)

 

 Igår fick vi då äntligen hoppa igen. Det blir väl tredje gången för mig tror jag och jag tycker det är så himla kul! Mindre kul kände jag att det var när jag var sist att välja häst och därmed inte hade något val utan fick den ingen annan ville ha. Bastanta ponnydamen Bettan. Ökänd för sin seghet.

Jag försökte först förhandla med kansliet för att få någon annan men det gick inte. Jaja, Bettan it is. 

Bestämde mig för att skaka av de negativa tankarna och gå in med en pigg och positiv attityd som förhoppningsvis smittat av sig på hästen. Dessutom driva på ordentligt redan från början så att hon förstår att ”nu ska vi jobba!”. 

  

Efter lite uppvärmning då jag höll henne framme för skänkeln och kontrollerade att hon var med genom tempoväxlingar och små volter så fick vi ställa upp längs medellinjen och en åt gången prova att trava in, skutta över ett hinder och lands i vänster galopp. När alla klarat detta lade ridläraren till ett hinder efter galoppen. Här blev det en vägring med avramling i gruppen men i övrigt gick det super. Bettan var helt med på noterna och vi fick till och med ett ”Jättebra!” av ridläraren. Till sist lade hon till ett hinder till, före det första. 

Så totalt var upplägget/banan: trava eller galoppera till första hindret, hopp, landa i höger galopp, bryt av till trav. Trava fram till andra hindret, hopp, landa i vänster galopp. Galoppera till sista hindret, hopp, landa i höger galopp. Bryt av till trav. Slut.

Allt som allt fick vi köra varje runda en gång var så det blev ju inte jättemkt men kul var det! 

Såhär såg min fulla runda ut:

Och jag kan ju erkänna att jag var gaaalet andfådd efteråt! Fy sjutton vad jobbigt det var! Hatten av till alla hoppryttare alltså.

Hur tycker ni att det ser ut? 

  

Lektion nr 64

GLAD PÅSK på er alla!

lektion1

Igår, skärstorsdag, så stod hoppning på ridskoleschemat. Av någon outgrundlig anledning fick vi dock inte hoppa utan det blev markarbete istället (en ganska stor besvikelse då jag lyckats få med mig Andreas just för att han skulle få se mig HOPPA). Nåja. Jag red Queen igen. Hon är en riktigt härlig häst med fantastiskt trevlig skritt och trav och känslig för skänkeln (älskar det, jag vill helst bara kunna spänna vaden lite så ska hästen förstå vad jag vill, och sådan är hon).

Detta blev också premiären för mina ridstövlar! Berättar mer om det sen 🙂

Lektionen var väldigt ”basic” och jag tyckte att den tyvärr var lite tråkig. Andreas sa i bilen efteråt att ”Varför vill du betala för att gå på led? Ni gör ju samma saker som för ett år sedan.” Och jo, den här gången kan jag hålla med om att det var lite… outvecklande kanske. Vi red på fyrkanten och på volter i skritt och trav men det var liksom inget särskilt fokus (typ öva ställningar eller så). Efter ett tag skulle vi börja rida in mot trekvartslinjen genom skänkelvikning för att sedan skritta över bommar och sedan göra en skänkelvikning ut mot spåret igen. Jag tittade på lektionen innan (som gjorde samma övning) och där vägrade Queen att gå över bommarna flera gånger så jag var beredd och noga med att driva på och rama in henne. Hon vägrade bara en gång, och då slog jag en volt och gick på igen utan problem. Dock så hade hon noll koll på hovarna! Oavsett hur långsamt eller snabbt vi kom in, och hur jag försökte göra henne uppmärksam, så slog hon i! Är inte det lite konstigt?

lektion3

Andreas filmade och det ni ser är alltså mina två första försök i skritt. Jag tycker att det gick rätt så bra faktiskt!

Därefter fick vi göra samma övning i trav men på grund av en del tekniska problem så får jag vänta lite med det klippet, för nu blir det promenad med Sintra och sedan ska vi göra oss i ordning för att åka på middag!

Hur tycker ni att det ser ut?

Ps. Svara gärna i min lilla undersökning (klicka här) om vad du vill hitta här på ryttarlivet.com! 

Lektion nr 63

  

I söndags fick jag chansen att rida en extra lektion då en tjej var tvungen att avboka. Och jag är ju inte den som säger nej till en chans att få sitta i sadeln! 😉

Jag fick rida en liiiten 11-årig ponny vid namn Grynet. Hon rider aldrig i min vanliga grupp så jag hade ingen aning hur hon var men det visade sig snabbt att hon var en riktig stjärna. Hon kom nästan direkt till fin form och hade bra bjudning. Hon var som finast i skritt och en lugnare trav och blev lite mer ”springig” i de snabbare gångarterna, men lyssnade väl till hjälperna.

Fokus för lektionen var skänkelvikningar (jo, jag börjar bli rätt trött på dem nu). Det är verkligen inte så lätt som det ser ut! Som vanligt gick det helt okej i skritt men i trav hamnar jag lätt i nån svajig fram-och-tillbaka-grej och det går lätt över i skritt eller helt enkelt en halt. Det jag inte riktigt får till är att behålla stödet och rakriktningen i yttersidan. Jag tror jag behöver någon som faktiskt förklarar exakt hur man ska göra, steg 1 till 5 liksom. Det är något som jag saknar lite med denna instruktör jämfört med min förra. På förra ridskolan gick alltid ridläraren igenom övningen innan vi fick testa, här är det lite mer ”gör skänkelvikning från C till E”. Som tur var finns ju google, och där hittade jag:

Hjälperna för skänkelvikning:

  • Innertygeln ställer hästen från rörelseriktningen.
  • Yttertygeln reglerar ställning.
  • Innerskänkel är sidförande. Den ska ligga i normalläge eller där den behövs (då menar jag att den ska ligga på den del som behöver påverkas)
  • Ytterskänkeln är framåtdrivande och tillsammans med yttertygeln avslutar den rörelsen.
  • Vikten ska vara mitt på hästen men man ska följa med i rörelsen.
  • Blicken ska vara dit ryttaren ska, därav får du med vikten också.
    (Källa)

Mina problem är tyglarna (båda, haha!), ytterskänken (som jag glömmer av) och vikten (jag liksom lutar för att hjälpa till när det inte går som det ska, och då blir det bara pannkaka). Även om jag är trött på skänkelvikningar nu så är det bara att nöta, nöta, nöta. Fasen så nöjd jag kommer bli när de sitter som en smäck!

Lektionen avslutades på de stora volterna där vi fick trava längs den öppna delen (inåt ridhuset) och galoppera på den stäng delen (den mot kortsidan). Här var Grynet klockren och vi satte samtliga fattningar på första försöket. Det jag måste öva på i galoppen är att sitta ner i sadeln och följa med (fick tipset av någon av er att ”gnugga sadeln”) – just nu är det lite för studsigt.

Tyvärr fanns ingen på plats som kunde fota eller filma och mina selfies blev i sämsta laget. Jag skulle behöva en ponnymamma som alla de andra på ridskolan, någon som har en på lager? 😉

Lektion nr 62

  

I torsdags fick jag äntligen chansen att rida fina Queen igen. Jag har en förkärlek för halvblodsston runt 160-170 i manken alltså… (men don’t get me wrong – Leon är alltid nr 1 ;-)).

Jag har fått tänka efter ordentligt för att komma ihåg vad vi gjorde i torsdags för jag kommer mest ihåg känslan av att vara glad över att få rida Queen och att det gick hyfsat bra. Det var mycket fokus på att flytta undan för skänkeln, alltså samma övning som sist där vi skulle hålla bakdelen innanför spåret. Vi övade också på att minska och förstora volterna genom skänkeltryck. Med Queen gick det som en dans, svårare var det förra veckan med Arabella. Lustigt ändå, då Arabella säkert väger hälften så mycket som Queen och jag därför trodde att hon skulle vara ”lättare” att jobba med 😉

Vi testade också en ny övning där fyra koner var placerade i en fyrkant. Vi skulle gå längs de raka linjerna mellan konerna och när vi kom fram med bogen, flytta hästens bakdel och på så sätt hamna i rätt läge för att ta oss till nästa kon.

ridövning flytta undan för skänkeln

Det här var en superbra övning tyckte jag där man fick tänka på att ha god bjudning och vara helt rakriktad mellan konerna för att sedan hitta stöd i båda tyglarna, föra ut hästens bakdel med innerskänkeln samtidigt som man stöttar upp med ytterskänkeln.

Vi alternerade med en annan övning runt samma koner. D skulle vi istället ”slicka konerna”, alltså vända så fyrkantigt som möjligt (det är lätt att man flyter ut i en volt och det skulle nu undvikas).

Här gäller det att hålla hästen rak, ställa något innåt men hålla kontroll med ytterhjälperna så att hästen inte hamnar i en stor båge. Man ska svänga snävt och hela hästen ska följa med. Det blir alltså motsatsen till övningen ovan kan man säga.
ridövning hörnpasseringar skarpa svängar

Om man inte tänker sig för blir hörnpasseringarna mer i denna stilen, nån form av halvcirklar:

dåliga hörnpasseringar

Dessa övningar testade vi i både skritt och trav och vi alternerade mellan de båda.

Allt som allt en lärorik, kul och svettig lektion med nya övningar som jag även vill testa med Leon framöver!  

 

Lektion nr 61



I torsdags valde jag min barndoms drömhäst – lilla näpna Arabella ser precis ut som en My Little Pony! Bilden gör henne inte rättvisa, hon är bara för söt!

Vi skulle öva på att tvära längs långsidorna, alltså att i vänster varv gå med framdelen på spåret och bakdelen innanför (in mot ridhuset alltså). Det är alltså en ”lätt” skänkelvikning som jag dock tycker är jättesvår, haha!

Jag hittade en hemsida som beskriver övningen jättebra (även med film): Klicka här!



(Bilden visar övningen och är hämtad från hemsidan ovan).

Utmaningen för mig ligger i att bibehålla bjudningen och farten när man går in i övningen.

Arabella var inte riktigt så lättriden som hon ser ut med sin nätta uppenbarelse. Hon har fin bjudning och lyssnar bra men hon är väldigt skumpig och vill gärna ”komma undan” när man kräver lite mer (som i denna övning). Vi fick i alla fall till några sträckor där vi lyckades hyffsat, främst i skritt. I trav blev det hela tiden så att hon slog över till skritt trots att jag försökte driva på både in i och under övningen. Svårt som sagt!

Lektionen avslutades med galopp på stora A och C-volterna och vi hade bra flyt. Här kom hon dessutom till fin form i slutet så det kändes kul!

Generellt känner jag lite just nu att jag inte kommer framåt alls men kanske är det så att jag nu lärt mig ”grunderna” och då blir det inga stora förändringar på samma sätt….

Hur går det för er? Känner ni att ni utvecklas eller står ni still?

Hoppning är ju riktigt kul! (lektion nr 61)

bild 2
Kolla in benen, snyggt synkade va? 😉 Haha!

Det kanske är dags för mig att omvärdera det här med hoppning. Jag har ju hela tiden påstått att dressyr är mer min grej – men efter gårdagens lektion så är det inte lika självklart i alla fall. För gud så kul jag hade!

Jag red en för mig ny häst, 15-årige Pinnocchio (även kallad Pinnen). Jag vet inte riktigt vad han är för en häst, men han har en väldigt konvex nosrygg och blå ögon så han sticker verkligen ut. Han är långt ifrån vackrast i stallet men han var en perfekt hoppartner! Har ni någon aning om vad han kan vara för ras?        bild 1

Vi började med att trava runt fyrkanten samt göra volter vid A och C. Vid E och B skulle vi bryta av till skritt ett par steg för att sedan trava vidare. Efter ett tag lade vi även in galopp och vi hade riktigt bra flyt idag, alla var på topp! Kanske berodde det bra flytet på att vi var lite färre ekipage, åtta idag mot elva-tolv i vanliga fall. Väldigt skönt tyckte jag!

Sedan var det dags att prova att rida över lite hinder. Vi hade tre hinder uppställda på rad efter varandra (längs ena långsidan). Till en början så låg bommarna vid hinder ett och två på marken medan hinder tre låg på kanske 30 cm (?). Här skulle vi trava fram och över de första två hindren (alltså bommarna på marken) och sedan ta ett språng över sista hindret samt landa i vänster galopp.

Jag var ganska försiktig första varvet (även om det gick bra och vi skuttade över utan problem) och fick tipset att driva på mer så att jag skulle komma med bättre fart. Nästa varv var det bara det första hindret som låg på marken, och de nästkommande två var uppe. Det var en häftig känsla att hoppa över, ta tre språng och sedan hoppa över sista hindret och fortsätta galoppen en bit! Tänk – förra gången travade jag över ETT hinder, nu hoppade (skuttade?) jag över flera på raken!

Eftersom även detta gick som en dans för oss alla höjdes även sista hindret upp. Nu skulle vi komma in i galopp och hålla galoppen genom serien. Och det gjorde vi! Åh vad jag önskar att jag hade detta på film, bara för att få se mitt eget leende! Jag kunde bara inte sluta le! Jag var SÅ stolt och SÅ glad att jag klarade detta utan svårigheter! visst, det såg kanske inte perfekt ut, men det kändes bekvämt och helt ”naturligt”. (På bilden ser ni ett annat ekipage).

IMG_4739.JPG

Så hörri, nu har jag nog gått och blivit hoppbiten. Och det var inte bara jag, en annan tjej i gruppen var också helt euforisk efteråt. Tyvärr måste vi nu vänta fem veckor till nästa hopplektion…. Men den som väntar på nåt gott 😉

Nu säger jag kram och godnatt med några bilder på en väldigt närgången Pinnen!

bild 4 (1)bild 5 (1)bild 2 (2)

Lektion nr 60

IMG_7468

Det här är Jazz. Och bredvid en suddig Jazz står en svettig Isabella.

Ni kanske minns att jag har ridit Jazz förrr? Hon är en av de där ridskoleponnysarna som man liksom måste driiiiiva pååå hela tiden. Ingenting kommer gratis. Med tanke på hur darriga mina ben varit idag efter gårdagens spinning så kunde jag inte ha fått en värre lämpad häst. Missförstå mig rätt nu – Jazz är en jättemysig liten ponny – men det är förjäkla jobbigt att rida finlir med henne!

Lektionen idag gick ut på… Ja det vet jag inte riktigt… Men vi fick i alla fall rida en jäkla massa volter i trav. Det var volter i samtliga hörn samt mitten av långsidorna. I slutet fick vi även galoppera på volterna.

Det känns trist att säga, nu när jag bytt ridskola och allt, men jag längtar lite tillbaka. Eller det gör jag kanske inte heller. Men jag är fortfarande inte nöjd. Jag kanske har orimliga krav men jag saknar helt någon form av engagemang och jag känner inte att jag kommer framåt alls, inte ens med myrsteg. Det känns snarare som att jag blir sämre 😦

Är ni fler som känner igen er i detta eller är ni nöjda med er ridskola/grupp? Jag vill gärna höra några solskenshistorier för just nu har jag nästintill tappat hoppet om att det ska finnas instruktörer och ridskolor som vill ta sig an vuxna nybörjare och verkligen få dem att utvecklas.

Nu vill jag bara att det ska bli vår någon gång så det går att rida på volten och ta dit tränare!

IMG_7463

IMG_7464

Mitt samtal med ridläraren

IMG_6893

Jag lovade er för ett par veckor sedan att jag skulle prata med min nya ridlärare och uppdatera er om hur det gick.

Det jag skulle ta upp var: mål för gruppen, individuella mål samt lektionsplan (terminsplan).

Tyvärr finns det väldigt begränsat med tid att prata med ridlären. Lektionen innan och vår lektion går i ett. Efter lektionen är hon klar men försvinner direkt efter lektionens slut.

Jag hann i alla fall med att byta några ord om just lektionsplan. Var fjärde lektion är det markarbete på schemat och var femte hoppning. Övriga tre dressyr. Mer exakt än så kunde hon inte vara men jag kommer fråga varje gång vad vi ska göra nästkommande lektion, så att man kan vara lite förberedd i alla fall.

Mål för gruppen har hon inte diskuterat med oss men enligt ridskolans hemsida är detta målen för nivå H2 och H3 (jag rider i H2+):

IMG_7387

Individuella plan och mål verkar inte finnas på kartan riktigt.

Jag undrar om terminen kommer avslutas med att vi får rida för Ryttarmärke 2 (och/eller LC:1). Jag hoppas det! Tittar man på målen så är hoppningen den stora utmaningen för mig. Där ligger jag ljusår efter mina kurskamrater.

Ridskola vs privatlektioner

Isabella Pommac 2

Godmorgon gänget!

Klockan är 06:40 och jag sitter i en taxi halvvägs till Arlanda. I bilkö. Ingen stress än dock.

Sitter här i baksätet och funderar: ska jag fortsätta rida på ridskola eller ej?

Ni som följt mig vet att jag har vissa ambitioner för min ridning och därtill följer också krav på utbildningen. Jag är inte ute efter att få mysa runt på en hästrygg utan jag vill lära mig rida på riktigt. Och inte bara rida. Jag vill förstå hur hästar fungerar och jag vill veta hur man sköter om dem på rätt sätt. Efter att nu ha ridit på tre olika ridskolor i över ett år känner jag att de inte kan ge mig det jag behöver. öva program

Som många av er också delat med er av så är ridskolorna rätt så slappa. Övningarna känns ofta slentrian- och slumpmässiga, det saknas riktning och mål för gruppen samt förstående och intresse för varje individ. Som vuxen nybörjare får du ingen sin helst introduktion till hästvärlden. Du kastas in i en box till ett stort läskigt djur och förväntas rykta, kratsa, sadla och tränsa som om du aldrig gjort annat. Jag var livrädd, och då menar jag verkligen livrädd, de första gångerna.

Inte på någon ridskola har jag heller känt mig välkommen som vuxen nybörjare. Ingen som hälsar, ingen som visar och förklarar. Ingen som frågar varför man är där eller vad man vill lära sig. De små stalltjejerna har alla sina stallkompisar, fritidsledare och föräldrar som gör allt för att de ska ha kul i stallet (och självklart unnar jag dem det!). Vi vuxna nybörjare, vi står tysta för oss själva eller irrar runt efter någon som kan hjälpa oss.

De fördelar jag sett med att rida på ridskola, att lära känna människor med samma hobby, att få rida många olika hästar, att få proffsig hjälp har delvis infriats eller inte alls.Vi betalar dyra pengar men jag känner att vi inte får valuta för dem. Vi är ju ändå där för att lära oss och vi har kommit dit av en anledning.

pommac och jag

Så – ska jag nu fortsätta rida på ridskola eller ska jag rida privat? Efter lite mer än ett år på ridskola känner jag mig nog redo för nästa steg. Istället för att rida på ridskola en gång i veckan vill jag ta en privatlektion varannan vecka (=samma kostnad, mycket högre kvalitet). För om jag ser på det krasst så är det så att jag på ridskolan, under 45 minuter kanske får 5 minuter av full uppmärksamhet från ridläraren (och det är nog överdrivet mycket). Under en privatlektion får jag 45 eller 60 minuter konstant uppmärksamhet.

Minns ni när jag red för Nina? Under de 60 minuterna kände jag att jag hade lärt mig mer än på de 40 lektioner jag gått på ridskola (!!).

Så, nu börjar jakten på en tränare. Eftersom den delen av inlägget har fallit bort så skriver jag ett separat inlägg om detta senare.

Tycker ni att jag gör rätt val som byter från ridskola till att rida privat?

Lektion nr 59

IMG_7359

En tjej i min ordinarie ridgrupp rider även på söndagar och då hon var dubbelbokad just idag undrade hon om jag ville ta hennes plats. Självklart! Klockan tio var jag i stallet. Som ni vet så tillämpar stallet ett system där vi elever själva väljer häst efter ett roterande schema. Just idag var det min ridkompis (alltså jag nu då) som skulle välja först. Min favorit Queen skulle gå och jag tänkte ta henne, men så insåg jag att vi var 8 personer som skulle rida, varav jag var minst, och vi skulle ha 6 ponnys och bara 2 lektioner. Därför valde jag en ponny, så att någon större kunde få Queen idag (tyvärr tänkte inte resterande i gruppen likadant så en tunn liten tjej valde Queen… Snopet!).

Jag fick rida Silus som jag ridit en gång tidigare. Han är ganska ”tung”, inte så mjuk och känslig. Och i boxen är han något av en mardröm. Han sparkades med alla ben – och försökte bitas när sadeln skulle på. Och han försöker tugga på allt, och jag menar verkligen allt. Men jag klarade av allt själv, skönt!

Vi gjorde precis samma övningar som i torsdags (skänkelvikningar alltså) och det gick kanske lite bättre än sist. Skillnaden var att jag nu hade bättre koll på att hålla emot med ytterskänkel och yttertygel. Utmaningen är att behålla ”suget”/ bjudningen/farten när man börjar röra sig åt sidan. Svårt!

I slutet av lektionen valde jag att rida utan stigbyglar och jag tycker att jag har mycket lättare för det! Jag skulle vilja testa att rida barbacka, tror det är min grej 🙂

Men nu – packa! Imorgon åker jag till Amsterdam i jobb och på onsdag bär det av till Borgafjäll! Ser verkligen fram emot det.

Happy Sunday!

Ps. På bilden ser ni några av ridskolans ponnyer (ponnies?) som just släppts ut i hagen. Vilken glädje!

Lektion nr 58

Gårdagens lektion försvann i ett swisch! Jag red Glenn igen och hade höga förväntningar. Tyvärr fick jag inte samma känsla på honom den här gången. Han var seg och tung i bakdelen.

Vi skulle öva på skänkelvikningar genom att skritta längs med mittlinjen. Vid X (ridbanans mitt) skulle vi förflytta oss utåt-framåt. De första två varven gick riktigt bra men när vi skulle göra samma övning i skritt så blev det bara sämre och sämre. Istället för att Glenn förflyttade sig åt sidan med en rak kropp så blev det istället en böjning både av honom och mig. Knepigt.

Jag fick råden att dels se till att alltid ha båda sittbenen i, att trycka ner hälarna och att komma ihåg att stötta med ytterskänkeln (jag förde den bort från hästen helt).

Hur tänker ni när ni gör skänkelvikning? Och hur ser/känner ni om det blir rätt när ni inte kan titta i en spegel eller ha någons ögon på er?

Lektionen (som ju bara är 45 minuter) var över i ett kick! Jag börjar känna att 45 minuter är för lite, man hinner knappt komma in i övningen innan det är slut. Men ser kanske bara är jag.

Nu står i alla fall fredagsmys på schemat och imorgon åker jag ut till min favorit – bästa Leon!

Vi hörs då!

Lektion nr 58

2015/02/img_7259.jpg

I torsdags fick jag rida Glenn, en väldigt trevlig och ganska liten storhäst. Glenn var lite seg (kanske för att han ridits lektionen före) men väldigt snäll och följsam.

Vi övade på att rida serpentiner på kortsidorna, ska försöka sätta ihop en skiss till er imorgon på hur det såg ut. Vi fick även galoppera på volter och allt gick faktiskt prima med Glenn. En riktig superhäst! Dock hade jag lite problem med sitsen. Jag vet inte om det var sadeln eller längden på stiglädren eller något men jag hamnade hela tiden med ”doppande tår”. Så nu blir det till att hårdträna att få ner hälarna igen!

Hopplektionen del 2

2015/01/img_7201.jpg

Jag insåg precis att jag helt glömt att uppdatera er om vad som hände på vår första hopplektion förra veckan!

Del 1 hittar du här!

Okej, så jag satt på stallet högsta häst, hade travat lite och tagit världens språng över hindret. Jag ropade ”hjääälp” och läktaren fnissade. Nåja, jag bjuder på det.

Alla fick rida var för sig för att det skulle vara säkert och för att alla skulle kunna få ridlärarens odelade uppmärksamhet. Det tyckte jag var jättebra, tills lektionen var slut och jag bara hade fått hoppa det där första hoppet och ett till.

Eftersom att jag var ovan med både hästen (som var jättesnäll på alla sätt och vis) och hoppande så valde jag att trava igenom även nästa hopp (som faktiskt var två). Man red som på en åtta och red alltså över två hinder. Vi klarade detta galant och den här gången var jag beredd på hoppet också 😉 Tog tag längs manen helt enkelt!

Jag vill gärna hoppa igen men jag känner att det vore perfekt med en privatlektion i så fall. Visserligen ger det jättemycket att titta på de andra ekipagen men genom att bara få hoppa två ynka gånger hinner man varken få någon känsla eller slipa på detaljerna. Så känner jag i alla fall.

Hur har hopplektioner sett ut på era ridskolor?