Ridskola vs privatlektioner

Isabella Pommac 2

Godmorgon gänget!

Klockan är 06:40 och jag sitter i en taxi halvvägs till Arlanda. I bilkö. Ingen stress än dock.

Sitter här i baksätet och funderar: ska jag fortsätta rida på ridskola eller ej?

Ni som följt mig vet att jag har vissa ambitioner för min ridning och därtill följer också krav på utbildningen. Jag är inte ute efter att få mysa runt på en hästrygg utan jag vill lära mig rida på riktigt. Och inte bara rida. Jag vill förstå hur hästar fungerar och jag vill veta hur man sköter om dem på rätt sätt. Efter att nu ha ridit på tre olika ridskolor i över ett år känner jag att de inte kan ge mig det jag behöver. öva program

Som många av er också delat med er av så är ridskolorna rätt så slappa. Övningarna känns ofta slentrian- och slumpmässiga, det saknas riktning och mål för gruppen samt förstående och intresse för varje individ. Som vuxen nybörjare får du ingen sin helst introduktion till hästvärlden. Du kastas in i en box till ett stort läskigt djur och förväntas rykta, kratsa, sadla och tränsa som om du aldrig gjort annat. Jag var livrädd, och då menar jag verkligen livrädd, de första gångerna.

Inte på någon ridskola har jag heller känt mig välkommen som vuxen nybörjare. Ingen som hälsar, ingen som visar och förklarar. Ingen som frågar varför man är där eller vad man vill lära sig. De små stalltjejerna har alla sina stallkompisar, fritidsledare och föräldrar som gör allt för att de ska ha kul i stallet (och självklart unnar jag dem det!). Vi vuxna nybörjare, vi står tysta för oss själva eller irrar runt efter någon som kan hjälpa oss.

De fördelar jag sett med att rida på ridskola, att lära känna människor med samma hobby, att få rida många olika hästar, att få proffsig hjälp har delvis infriats eller inte alls.Vi betalar dyra pengar men jag känner att vi inte får valuta för dem. Vi är ju ändå där för att lära oss och vi har kommit dit av en anledning.

pommac och jag

Så – ska jag nu fortsätta rida på ridskola eller ska jag rida privat? Efter lite mer än ett år på ridskola känner jag mig nog redo för nästa steg. Istället för att rida på ridskola en gång i veckan vill jag ta en privatlektion varannan vecka (=samma kostnad, mycket högre kvalitet). För om jag ser på det krasst så är det så att jag på ridskolan, under 45 minuter kanske får 5 minuter av full uppmärksamhet från ridläraren (och det är nog överdrivet mycket). Under en privatlektion får jag 45 eller 60 minuter konstant uppmärksamhet.

Minns ni när jag red för Nina? Under de 60 minuterna kände jag att jag hade lärt mig mer än på de 40 lektioner jag gått på ridskola (!!).

Så, nu börjar jakten på en tränare. Eftersom den delen av inlägget har fallit bort så skriver jag ett separat inlägg om detta senare.

Tycker ni att jag gör rätt val som byter från ridskola till att rida privat?

Annonser

9 tankar om “Ridskola vs privatlektioner

  1. Jag tror du tänker helt rätt och Ida skrev riktigt bra tips här. Det är ju dock bra att få ihop lite ridtimmar eftersom det också ger erfarenhet, så att bara rida en dag varannan vecka är kanske inte optimalt, men kan man rida mellan träningarna på tex en medryttarhäst så tror jag man lär sig mycket mer så.
    Det är sån stor skillnad på att rida ensam istället för i en stor grupp.. Man lär sig så otroligt mycket fortare då. Dock så kan det vara roligt om man rider två tillsammans för då hinner man ändå och så kan man titta och lära sig av varandra.

    Jag hopptränar oftast med en eller två tjejer till och vi har jättekul och peppar varandra (två av oss har lite bråkiga hästar så då behöver man lite extra pepp ibland). Jag tycker det är väldigt lärorikt att titta på dom när de hoppar samma hinder som mig. Då kan man se detaljer som man annars missar om man bara rider själv. Tex hur man ska ta någon sväng på bästa sätt eller hur många steg man ska ha mellan hindren osv. Vår tränare anpassar alltid tiden till hur många vi är, så är vi tre blir lektionen längre än om jag är själv. På så sätt hinner man med det man vill träna på.

    Så kul att du har ambitioner att lära dig allt ordentligt, tycker att många är lite lata (inte alla så klart men en hel del) och bara vill att det ska se snyggt ut när de rider men är inte så villiga att kämpa med alla grunder. Det värsta jag vet är när man ser såna som rider på skarpa bett och hästen böjer ”fint” på nacken men jobbar egentligen inte alls rätt. Jag tror att det kommer att gå fort för dig om du bara hittar en bra tränare 🙂

    Synd att vi bor långt ifrån varandra, annars skulle du kommit och ridit en lektion på min gamla läromästare, han är en otroligt klok herre och gentleman ända ut i hovspetsarna, som kan lära en allt man behöver veta 😉

    Gilla

    • Åh tack Fru Äpple för din fina kommentar! Jag hade så gärna ridit din gamla läromästare ❤️ Planen är att fortsätta på ridskolan terminen ut samtidigt som jag rider Leon minst en gång i veckan. Och så förhoppningsvis hittar jag en tränare som är med mig och Leon varannan vecka. Jag håller med om att det är oerhört värdefullt att titta på när andra rider. Jag hoppas att någon annan i stallet kanske också vill ta lektioner (som när jag red för Nina) så att jag även får med mig den biten.

      Stor kram!

      Gilla

  2. Det är det som är så himla bra och roligt med dig, att du vill lära dig allt runtomkring också, hur hästen fungerar och all skötsel runt den. Jag tycker att du tar helt rätt beslut. Så som du beskriver det, och som man även fått känsla av att du har tyckt ett tag, så känns det väldigt ovärt att stanna kvar på ridskolan. 🙂

    sv: Nej han såg inte vad som hände då han hade allt fokus på vägkanterna för att undvika att köra ned i diket eftersom att vägen var så smal. Livsfarligt! Vad som helst hade kunnat kommit framför lastbilen utan att chauffören hade sett det.. Som tur var så var vi på en annan väg som går parallellt med den som han åkte på med bara 2 meter emellan..

    Gilla

  3. Jag tycker det är jättetråkigt att höra om dina upplevelser av ridskolor, det låter verkligen inte bra! Jag skulle verkligen önska att ridskolor var bättre än så. Och det tror jag iofs att många är också, som tur är. Men jag förstår dig. Det man behöver för att bli en bättre ryttare (egentligen oavsett nivå) tycker jag är:

    1. Att rida mycket. Gärna på flera olika hästar. Är man själv oerfaren som ryttare så behöver man ha välutbildade hästar som kan sin sak, så att de också kan lära dig.
    2. Att ha en bra tränare (eller flera).
    3. Att titta mycket på när andra rider och lyssna på vad instruktörerna säger, det behöver inte vara proffs utan det kan vara ryttare som bara är snäppet över dig i nivå.
    4. Åk på kurs! Man kommer alltid framåt oavsett nivå om man rider två pass om dagen, och tittar på andra som rider resten av dagen! 🙂

    Lycka till!

    Liked by 1 person

  4. Jag tycker det låter väldigt bra faktiskt. Jag tror du kommer att utvecklas mycket fortare på det här sättet och du kommer känna att du får ut något utav det. Det ska kännas rätt för dig och just nu verkar det inte göra det. Jag tror att du kommer fatta rätt beslut 🙂

    Liked by 1 person

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s