Lektion nr 108

När terminen skulle starta igen helgen före bröllopet kunde jag inte hålla mig. Jag ville få rida fast jag inte skulle hinna egentligen! Ni hästbitna vet hur det är, eller hur?
Väl på plats blev jag tilldelad en för mig ny häst (igen – jag verkar få byta hej vilt). En av stallets största, vallacken Washington. Vi red utomhus den här gången och Washington var rätt så tungriden för lilla mig men fick ordentligt med far av både getingar och cyklande turister, haha!

Det är ju nackdelen med en varm sommar när man pratar hästar – alla dessa insekter! Washington var den mest brydda av hästarna och gick och slängde med både huvud och svans och emellanåt något bakben för att bli av med flygfäna. Som tur är har jag numer en bra grundbalans och sitter säkert i sadeln trots småhopp (peppar peppar ;)).

Fokus för lektionen var att reglera tempo samt flytta hästen för skänkeln. Jag minns att det gick helt okej men det var verkligen en utmaning att rida en stor och ”tung” häst som är ofokuserad på grund av yttre omständigheter. En lärdom – nämligen att man som ryttare måste ligga steget före hela tiden. Se och parera innan något sker, vara tydlig och påminna och påkalla uppmärksamheten – men utan att bli tjatig. En konst med andra ord!