20-lektions-reflektionen

20140411-170823.jpg

Jag har ju lovat både mig själv och er att tänka igenom och recensera min första tid som ryttare. Hur har det varit att börja rida som vuxen?

Det känns rimligt att börja med att se tillbaka på hur jag tänkte och kände innan jag började. Vilka förhoppningar, förväntningar och farhågor jag såg framför mig.

FÖRHOPPNINGAR
– att få en hobby, nåt att se fram emot att göra varje vecka
– att lära känna nya vänner

UTFALL:
– definitivt en hobby! Tidskonsumerande och plånboksätande men ack så kul!
– inga nya vänner (än). Jag är faktiskt förvånad över att folk med ett så stort gemensamt intresse inte pratar med varandra. Varför är det såhär? Jag såg framför mig hur vi skulle turas om att ha med fika, kanske samåka, boka läger ihop. Ja, vad som helst. Men folk i stallet hejar ju inte ens på varanda. Skittrist!

***

FÖRVÄNTNINGAR
– snabb utveckling om man bara vill och försöker
– få rida ut till sommaren
– professionellt upplägg med kursplaner och scheman

UTFALL:
– alltså efter 20 lektioner kan jag fortfarande knappt någonting! Ridning är så otroligt mycket svårare än det ser ut! Hundra saker att tänka på samtidigt, ett djur under sig, tidigare okända muskler som ska väckas till liv, ett helt nytt och fullständigt främmande vokabulär. Listan kan göras lång. Det här kommer ta tid!
– att få rida ut ser kanske inte så realistiskt ut 😦
– jag har blivit förvånad vid flertalet tillfällen. Jag hade en bild av att ridning för vuxna skulle vara extremt seriöst men det känns ganska hippt som happt. Det passar säker jättebra för många men jag är en prestationsmänniska som älskar kontroll och minsta lilla detalj. Det känns helt enkelt inte som att man optimerat inlärningen.

***

FARHÅGOR
– sparkar, bett, avkastningar, trampningar, mosningar – behöver jag säga mer?! Jag är en fegis i grund och botten och har dessutom extrem respekt för djur. Jag känner mig obekväm med människor och djur jag inte kan förstå mig på/läsa av.
– att vara dålig
– att bli utfrusen

UTFALL
– inga allvarliga olyckor (än så länge, peppar peppar), däremot två-tre trampningar, ett bett, några snubbelsteg och småbockingar. Jag känner mig liiite tryggare med hästar än tidigare men det är fortfarande lite nervöst varje gång jag ska hälsa på och rida en ny. För mig är det superviktigt att läsa av och liksom ”ta in” hästen och skapa ett band oss emellan innan vi sätter igång. Därför kommer jag alltid i god tid innan lektionen.
– jag år som sagt driven, jag vill alltid bli grym på det jag gör. Jag är så himla långt ifrån bra på ridning men det känns i alla fall som att jag har lärt mig lite på dessa 20 lektioner och att jag tar små pyttemyrsteg framåt
– jag är inte utfrusen på något sätt men jag har heller aldrig blivit välkomnad in i någon sorts gemenskap. De vuxna nybörjarna på båda ridskolorna jag ridit på har liksom ingen sammanhållning alls. De kommer, rider sin lektion och åker hem igen. Vi vet inte varandras namn ens. Jag är väldigt öppen, glad och social och det brukar alltid vara lätt att ”bonda” med någon/några men hästvärlden är helt enkelt annorlunda och jag har inte lyckats knäcka koden än. Några tips?

***

Summa summarum – jag är fast! Om ekonomin tillät skulle jag rida flera gånger i veckan. Jag skulle satsa på att bli så pass bra att jag någon gång skulle kunna tävla (om än i något lokalt pyttemästerska men bara för att testa!). Jag älskar hästarna och jag älskar ridningen. Det tråkiga är just det sociala, som saknas. Och det är nog just det, den ganska dåliga stämingen, som skulle kunna få mig att sluta rida. Jag är ingen ensamvarg helt enkelt. Därför är jag så otroligt glad att jag startade denna blogg och att jag har runt 25 trogna läsare som är inne och läser och kommenterar här varje dag. Ni får mig att utvecklas och vilja fortsätta! Utan er hade jag nog gett upp. Så TACK igen. Ni vet vilka ni är ❤

Annonser

10 tankar om “20-lektions-reflektionen

  1. Ping: Lektion nr 46 | ryttarlivet.com

  2. hoppas att du känner att det är värt att fortsätta för det är en härlig sport! ett tips för det där med det sociala är att kanske fråga ridläraren om det finns någon grupp som kanske brukar fika efter och så, och säga att du gärna vill ha den sociala biten också. annars är att hjälpa till på tävlingar/i stallet ett bra tips, på ridläger brukar man också träffa folk och faktisk ha mer tid att umgås, även om det är dagridläger 🙂
    /emma

    Gilla

  3. du kanske kan kolla om det finns nåt att engagera sig i i klubben? styrelse, hjälpa till på tävlingar osv.
    jag kan tänka mig att det lätt blir så som du beskriver just när det är vuxna nybörjare, barn kommer nog in på ett annat sätt, de spenderar ju oftast tid i stallet även när de inte rider.
    men jag minns själv från min ridskoletid att det fanns ”tant-grupper” och de hade supergemenskap och fikade ihop efter lektionen osv. kanske tar ett par terminer för sånt där 🙂

    Gilla

  4. Jag tycker du är oerhört modig som vågar börja rida som vuxen – vet inte om jag hade vågat! Däremot tror jag att man måste ha respekt för att det tar lång tid (oerhört lång) att lära sig rida även om man gör det som vuxen. För att bli riktigt bra måste man rida ofta och mycket – en gång i veckan räcker dessvärre inte långt. Man måste öva!! Men det är det allra roligaste man kan hålla på med och ju mer man är med hästarn desto bättre blir man på att läsa av dem och veta hur man ska förhålla sig till dem. Stort lycka till med din satsning – du har alla möjligheter att bli duktig!

    Gilla

  5. Hej! Angående att rida ute till sommaren…. Det ska du absolut göra…. Jag skulle rekommendera att du letar upp något ställe med islandshästar som arrangerar ridturer.. De brukar ha allt från 2 timmars turer till heldagsturer. Lugna och trygga hästar med härliga gångarter! Jag tog med min brorsdotter trots att hon bara ridit några enstaka gånger. Det gick hur bra som helat!

    Gilla

    • Jag har ridit islandshäst på tur tre gånger och jag håller med – de är supermysigt! Hade gärna ridit en heldag eller längre, med övernattning. Tipsa gärna om du vet något bra ställe jag kan höra av mig till!

      Gilla

  6. Jättekul uppdatering. Jag tycker du lärt dig massor på dessa 20 gånger, Nu vet du att det inte bara är att rida iväg på hästen. Bara alla nya ord är en hel vetenskap ju 🙂 allt småtrixande med kroppsdelar och balans man aldrig annars ens tänkt på och samtidigt ska man sitta på ett stort djur och vara med i matchen. Det är mycket, så jag tycker dina 20ggr är väldigt bra hittills.

    Det sociala… Varför de är så där du vart vet jag inte och är inget jag känner igen. Jättetråkigt att du råkat ut för vad jag tror och hoppas är en ganska ovanlig situation, Det brukar snarare vara tvärt om = ett jäkla kackel, skitsnack, skvaller, intriger, skratt, fika, engagemang och ridning tillsammans 2 och 2 iaf.

    Det brukar vara mer eller mindre 3 olika sorts folk.
    1, de som tror de är ”inne” coolast och bäst i stallet och gärna har sin egen lilla grupp.
    2, de som håller sig på sin kant och snackar skit om alla när ingen hör, viskar och konspirerar.
    3, de som ingen häst har men jobbar där med att mocka, rida ut, fodra, sopa och inget hellre önskar än att få vara med i gänget.

    OCH den man önskar fanns överallt och som finns på vissa ställen, den alltid glada, fikande och pratglada genuina människan.

    Gilla

  7. Kul med utvärderingen!
    Det här som du skriver med att folk inte är så sociala handlar om i vilket stall du är i. Jag har varit i stall där man inte är särskilt trevlig pga att man själv ska visa sig vara bättre än alla andra och kunna ännu mer. Jag klarar inte av att vara i sådana stall… Om du läser Tyras blogg så har hon skrivit mycket om att det är så tråkigt att det är så dålig stämning bland hästmänniskor. Folk vet allt om just din häst och vad som är bäst för den hästen. Men så är det ju inte… Tråkigt nog är det såhär men det är bara att hitta ett stall där detta inte finns 🙂

    Angående rasen american curly så är Eagle (han jag rider mycket, den bruna) en liten stor häst på ca 1,52. Cocos (den hästen som är beige) är en D-ponny. De flesta blir maxad D-ponny eller en liten storhäst men det varierar 🙂 De är verkligen jättehärliga i sinnet och väldigt lugna. Det är en allroundhäst så man kan själv välja inriktning. De är även allergihästar så är man allergisk så kan man rida dem ändå 🙂

    Gilla

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s