Frågor om medryttarlivet (hur blir man medryttare)

fråga

Att vara medryttare innebär att man hjälper till att rida och ta hand om någon annans häst. Oftast gör man detta en till ett par gånger i veckan men det finns säkert medryttare som rider mer sällan än så också.

När jag började rida så hade jag inga direkta mål men redan efter någon månad på hästryggen var jag helt fast och började drömma. Jag drömde om uteritter och att kunna bli medryttare. Varför? För att få känna friheten, för att få gå vart jag vill och inte på led och för att få lära känna en häst på ett helt annat plan.

När jag hade lärt mig grunderna (kunde rida i alla gångarter självständigt) började jag så smått leta efter annonser där hästägare sökte medryttare. Allteftersom blev jag ganska frenetisk i mitt sökande och jag var inne på annonssajterna flera gånger om dagen.

Jag var (är) ju verkligen nybörjare på alla sätt och vis så jag förstod att det inte skulle bli lätt. Men jag lyckades ju och ingen är lyckligare än jag över att jag har hittat Leon!

Så vilka är mina tips och råd? Hur blir man medryttare? Vad ska man tänka på? Hur hittar man en medryttarhäst?

Innan man börjar söka så är det viktigt att fundera över vad man vill (och kan) med medrytteriet. Alla är vi olika och rider av olika anledningar. Vi kan ha helt olika mål och drömmar. Några exempel:

  • få fler timmar i sadeln
  • nöta övningar/det man lärt sig på ridskolan/lektioner
  • få mysa med hästar
  • rida ut i naturen i lugn och ro
  • få hoppa
  • rida dressyr
  • rida för (privat)tränare
  • tävla

För min del var målet att få fler timmar i sadeln, få mysa och få rida ut i naturen. Med tiden har jag även blivit intresserad av att få träna och letar därför tränare för mig och Leon.

När du vet vad det är vad du VILL med medrytteriet, så fundera på det praktiska:

  • Hur många gånger i veckan kan jag rida/vara i stallet?
  • Kan jag binda mig till fasta dagar eller måste det vara ”flytande”?
  • Vilken tid kan/vill jag rida?
  • Hur långt hemifrån/från jobb/skola kan jag ta mig?

Och vad som är viktig(as)t för dig:

  • Hästen (storlek, ålder, ras, utbildningsnivå etc)
  • Stallet/anläggningen (t.ex. kall vs varmstall, tillgång till ridhus etc)
  • Läget
  • Omgivningarna (ridvägar, utevolter/banor etc)

När du har en bra bild om detta kan du börja leta annonser som matchar, och såklart även lägga upp en egen annons om att du söker medryttarhäst. Jag själv lade aldrig upp någon egen annons då jag inte trodde att någon skulle svara ändå (”varför ta en nybörjare när det finns hundrafyrtioelva tonåringar som ridit sedan de var 3 år” tänkte jag ungefär – men det är helt fel – och jag kommer till det!). Annonssajterna jag ”hängde” på var: www.medryttare.nu, www.hastnet.se och www.blocket.se. Det finns säkert fler, så tipsa gärna i kommentarsfältet!

Titta även på din ridskola, och på stall i närheten, efter lappar där hästägare söker medryttare. och sätt för all del upp en egen lapp! Var tydlig med vem du är, din ålder och din erfarenhet. Du ska varken överdriva eller underdriva.

fråga medryttare

Ja, det här är utmaningen. Jag tappade gnistan lite när jag letade medryttarhäst och insåg att alla sökte en mycket erfaren ryttare som i stort sett hade ridit sedan barnsben, tävlat på hög nivå, haft egen häst, var vuxen och ansvarstagande och som då kunde få chansen att skogsmullerida en äldre dressyrhäst. Det kändes liksom som att kraven var helt orimliga! Samtidigt förstår man ju ägaren, vem vill inte ”det bästa” för sin älskling?

Istället för att nedslås av de höga kraven på själva medryttaren, läs vad ägaren skriver om själva hjälpen de vill ha. Om det är skogsmulleridning och lättare pass på banan på en lite äldre, stabil häst – ja, då behövs ingen tävlingsryttare. Är det däremot en het unghäst under utbildning – då är det självklart inte rätt häst för en nybörjare! Även om du kanske inte passar kravprofilen så kan du ju passa den ridning och skötsel som efterfrågas – och då ska du absolut höra av dig!

Närt jag hittade Leons annons och såg att han var en liten, äldre, lugn och välutbildad herre som behövde ridsällskap så kändes det perfekt. Jag skrev som det var, att jag var nybörjare men kunde grunderna. Att jag har god hand med djur och är lugn och försiktig. Dessutom skrev jag hur lång jag är och vad jag vägde eftersom jag läste i annonsen att Leon var liten (han är en maxad D-ponny, men arab så han är ju inte särskilt viktbärande).

När Leons ägare sedan hörde av sig och sa att jag gärna fick komma och provrida så var jag sååå nervös! Men jag ska berätta mer om det och hur provridning och de första gångerna gick lite längre fram.

Hoppas detta gav lite hjälp och svar på era frågor! Dela gärna med er av andra frågor eller av era erfarenheter i kommentarsfältet.

Annonser

Uteritt i solen

lerig3

Jag är helt löjligt glad över vädret som varit så fantastiskt fint den här veckan! Igår kunde jag rida ut i början av kvällen – utan jacka! Hade bara underställströja och en ziptröja över. Underbart!

Efter att jag och Leon nu har tränat på banan alla dagar utom en då jag bara gick på promenad och övade lite från marken så tyckte jag att det var dags att bara rida ut, utan några krav. Leon, som verkar ha blivit världens gyttjeälskare var väldans lerig när jag plockade in honom från hagen, så det tog väl knappa timmen innan vi kom iväg. Under tiden hade Leon somnat av spa-behandlingen 😉 Så, ja, han var rätt så seg den första halvtimmen av vår lilla tur. Det var egentligen först när vi kommit förbi hälften och alltså var på väg hemåt som han vaknade till. Vi skrittade 90% av tiden men drog även några galoppsträckor. Leon älskar verkligen att få galoppera på och sträcka ut lite och frustar hela vägen hem efteråt 🙂

Några bilder från hästryggen:

närbild

utsikt från ryggen   framåt

stallet

Hemma!

Har ni också haft härligt vårväder hos er? Man får så mycket mer energi nu är det börjar bli ljusare, hagarna inte är helt söndergeggade och man slipper otympliga ytterkläder!

Min första barbackaridning

barbacka1

Minns ni när ni red barbacka första gången (om ni gjort det)? Jag minns det som igår! Eller förrgår. För det var då det skedde 😉

Vädret var lika härligt som förra helgen, strålande sol mot en blå himmel. Andreas följde med ut till stallet (två helger i rad, wow vilken kille!) och jag fixade med Leo utomhus. Vilken fröjd att få stå ute i solen och rykta istället för det mörka, fuktiga och kalla stallet!

Jag har ju varit sugen på att rida barbacka ett tag och nu när Andreas var med och vi ändå skulle ta en lugn promenad så kändes det som rätt tillfälle. Jag stod i sadelkammaren och funderade på om man skulle ha nåt schabrak eller nåt, men sen tänkte jag ”baracka är ju ändå barbacka” så de blev ingenting förutom träns. Jag satt upp – och ångrade mig på en gång! Fy sjutton så halt det var! Det kändes som att jag skulle halka av direkt, och då stod vi ju bara still! Men jag vågade såklart inte säga till Andreas att vi borde vända tillbaka och hämta stallet så jag bestämde mig för att våga skritta i alla fall, och skulle det inte gå fick jag väl hoppa av och gå bredvid helt enkelt. Inte mer med det.

Vi skrittade längs de fina ridvägarna. Leon är så rolig, han håller stenkoll på Andreas och vill absolut inte att han försvinner ur sikte. Då stannar han och spejar omkring sig tills han hittar honom igen! Efter en halvtimme hade jag mot alla odds faktiskt vant mig lite och det kändes inte riktigt lika obehagligt att rida barbacka. Vi bestämde oss då för att ta oss till volten så att jag kunde få prova på lite trav.

Och ja, vad ska man säga? Skräckblandad förtjusning! Jag är ju en riktig fegis och även om förnuftet säger att det inte är någon fara att åka av (Leon är världens snällaste, 147 hög och dessutom har jag både väst och hjälm) så är jag LIVRÄDD för det.

barbackagalopp barbackatrav barbacatrav2 barbackatrav3

Hur gick det då? Jo, jag flög ju både hit och dit kändes det! Jag skulle kanske inte ha ryktat så noga innan vi drog iväg 😉

Efter lite skumpig trav (se ovan) fick jag blodad tand och tänkte att jag måste ju testa galopp också! Och den lyckades Andreas fånga på film. Lägger upp den imorgon så får ni se!

barbackaklapp

Leon var så himla snäll och fick både klappar och morötter som tack för ännu en underbar dag tillsammans.

Vi avslutade med lite frihetsdressyr/ledarskapsövning då jag satt av och gick bredvid honom. Han går helt lös men måste följa och lyssna på mig. Vi lyckades både skritta, trava, galoppera och göra halt! Backa har han inte riktigt greppat än, men det kommer tror jag. Skam den som ger sig! Tyvärr hade inte Andreas kameran upp då, så det får bli en annan gång.

Jag säger det igen. Världens. Bästa. Häst! ❤