Min upplevelse av lusitanon

När jag var nere i Portugal i veckan och besökte Kicki så fick jag för första gången möta lusitanohästar. Och dessutom rida på en, men det blir ett separat inlägg om just det senare, med bildbevis och kanske en filmsnutt till och med!

Jag visste ingenting om lusitanon annat än att den var portugisisk. Saxade lite från wikipedia:

Hästrasen Lusitano har fått sitt namn från Portugals gamla namn Lusitania. Lusitanon är en direkt ättling till den berömda spanska hästen och används mycket vid Portugals egna versioner av tjurfäktning där tjuren inte dödas. Ända fram till 1960-talet registrerades Lusitanohästarna i en gemensam stambok tillsammans med Andalusiern.

På plats på gården där Kicki har sina hästar inackorderade fick jag möjlighet att träffa ett par lusitanos, bland annat Kickis Regente och Viking och Peters Jimmy. Vilka ståtliga hästar! Stora (många av dem men inte alla), magnifika och otroligt vackra. Samtidigt tillgivna och nyfikna. Jag som är van med ridskolehästar hemifrån som kan ha bra mycket åsikter (läs: vara av den surare sorten) blev förvånad och lycklig över att kunna stå och tokmysa med en häst jag aldrig träffat förut. Utan undantag kom lusitanohästarna fram till boxdörren för att hälsa, några var såklart mer keliga än andra, men de var alla nyfikna och glada att få besök.

Vad säger wikipedia mer?
Lusitanon är en riktigt flott rid- och körhäst där de mest eftertraktade hästarna har en mullbärliknande borkfärg, en unik roströd päls med svarta ben och svart man och svans. Men den vita eller grå skimmelfärgen, samt brun är vanligast på denna ras. Man och svans är ovanligt tjocka hos Lusitanohästar.

Ja, manen! Den såg jag ju direkt – lång och vild och alldeles, alldeles underbar! Där på gården var det som att se min barndoms sagohästar i verklig tappning. Särskilt vackre Jimmy, gråskimrande med svart man – vilken drömhäst!

Kickis Regente i ofixad frisyr

Lusitanon ser ut nästen exakt som en Andalusier men är inte riktigt lika ädel, vilket är tydligast på nosprofilen som är mer uttalat konvex än hos Andalusiern. Korset på Lusitanon är även mer sluttande och med en lägre ansatt svans. Bogen är något för rak ner mot benen, men detta bidrar dock till Lusitanons luftiga rörelser. Ryggen är kort och platt med en väldigt dåligt framträdande manke.

Nosprofilen var nog det som slog mig som den största skillnaden mot de halvblod jag är van att umgås med. I början var jag osäker på om det verkligen var särskilt vackert men efter att ha umgåtts med dessa hästar en halv dag så älskade jag den konvexa nosryggen.

Jimmy

Lusitanon är känd för sin rörlighet och de höga rörelserna sägs vara helt spektakulära. För att hålla måttet på Portugals tjurfäktningsbanor som anses vara en ren konstform med dansande hästar, så måste de Lusitanohästar som ska gå där tränas i de högre skolorna, likt de rörelser som Lipizzanerhästarna får framföra på Spanska ridskolan i Wien.

Jag fick höra att Jimmy (Peters fina häst som jag fick rida) faktiskt kan gå i spansk skritt. Nu var det inget som jag testade, inte riktigt där än ;-), men det måste vara häftigt att se ett så stort djur röra sig så vackert och kontrollerat. Jag skulle gärna se en uppvisning eller tävling på hög nivå med lusitanos, det måste vara en otrolig upplevelse!

Kickis Viking och tränaren Diogo

Har ni träffat på eller ridit lusitanohästar? Vad tyckte ni? Som ni märker är jag ganska (sorry, väldigt!!) såld, skulle mer än gärna rida lusitano igen!