Eftersom väderprognosen lovade storm på eftermiddagen såg jag till att gå upp i tid idag och åka ut till Leon.
Leon var som vanligt pigg och glad när jag hämtade honom, han fick äta halva lunchhöet medan jag ryktade och sadlade. Idag fick vi rida ut ensamna och han var lite försiktigare och tittigare än han varit de senaste gångerna då vi ridit med sällskap.
När vi kommit en bit ser jag människor längs skogsbrynen. Konstigt. Så ser jag också att de har klarorangea mössor/halsdukar = jägare. Jag blir lite oroligt för här har jag tydligen, helt ovetandes, ridit in i deras pass! Jag funderar på att vända tillbaka men bestämmer mig för att rida fram till killarna närmast (kanske 100 meter bort) så jag får reda på vart jag bäst ska ta vägen.
Jägarna var supertrevliga. De berättade att de jagade hare, på hela halvön (så ingenstans jag kunde ta vägen direkt…), men att de meddelat alla över radion att vi var där. De sa att jag bara kunde fortsätta som planerat. Tydligen hade de meddelat den stora ridanläggningen i närheten i morse om att jakt skulle pågå men vi, från mindre stall i området fick ingen info.
Eftersom jag inte vet om Leon är skotträdd eller inte så var jag lite osäker på hur jag skulle göra. Antingen rider jag vidare eller så rider jag tillbaka – men oavsett så kan det ju smälla… Jag sade hejdå, fick beröm för Leon och fortsatte. Leon tog det hela med ro men jag såg till att säga hej till alla kamouflerade jägare på vägen så att Leon skulle vara medveten om dem och inte bli överraskad. Vi hörde hundar skälla från något drev men inga skott (*phew*!).
När vi kommit bort från ”jaktmarkerna” blev Leon lite mer nervös än innan (konstigt nog) men längre fram visade det sig att en häst sprang lös och dessutom var väderomslaget nära. Leon hoppade till för ett staket, en skottkärra och en gnisslande grind på vägen hem till stallet. Inget allvarligt, så länge jag är lugn så brukar det snabbt gå över.
Tyvärr är underlaget i hela området hemskt just nu. Stenhårt och isigt. Alltså blir det bara skritt och några korta travsträckor. Jag längtar ihjäl mig till våren då vi kan få galoppera lite och träna på banan igen. Vår, eller ett ridhus – det står på önskelistan 😉
Vi red totalt strax över en timme och kom in i stallet bara minuter innan snöblasket kom, bra tajming minst sagt!
Nu börjar jag och Leon lära känna varandra bättre och han är lite gosigare. Idag fick jag massor av pussar och jag inbillar mig att några av dem inte var försök att få godis 😉
Vi lyckades till och med ta några selfies (där vi båda kom med i bild!!). Kallar detta för en #hälfie, hehhe
Leon fick andra halvan av lunchen medan jag sadlade av och ryktade. Sedan fick han komma ut i hagen medan jag gjorde fint i boxen och smörjde träns och sadel. Älskar verkligen stallivet, det är så rogivande!
</aSedan var det dags att åka hem, i full snöstorm. Usch, vägarna kommer bli glashala efter det här…
Ryttarlivet.com 
Alltid lite skrämmande att rida i skogen när man plötsligt stöter på jägare och man inte har fått någon information om jakten.. Tur att det gick bra och att dom var trevliga och hjälpsamma! 🙂
GillaGilla
Uhh lite läskigt med jägare 🙂 Man har ju hört en massa obehagliga historier men skönt att det inte hände er något. Och sedan dessa hästar är så tydliga och smarta, jag tänkte när Leon blev lite mer nervös. De visar verkligen att det är någonting som inte stämmer.
GillaGilla
Tur att jag inte hade hört de historierna…? Vad har du hört? Ja, hästar verkar känna av energier på något vis får jag känslan av, för hörseln och synen – den verkar upptäcka saker väldigt sent för dem…
GillaGilla
Har hört en tragisk historia om att en häst blev skjuten under jakten. Dock gick hästen i sin egna hage
Sen har man hört historier när jägarna har skjutit i skogen och hästarna har stuckit.
sv: Åkte ner till en veterinär här hos mig som hade lite fullt upp och inte riktigt hade tid med mig kändes det som. Jag visade bilder och berättade om utslagen och sa att ja vi har ju varit oroliga att det ska vara ringorm. Då konstaterade han snabbt att det är lika bra att behandla för det. Bilderna jag visade tog bara 2 sekunder att titta igenom för honom. Skickade även bilder till en annan veterinär som inte tyckte det såg ut som ringorm utan sa att på vintern är det många hästar som bli malätna eller att det kan vara regnskållor. Hon tyckte jag skulle tvätta utslagen med klorhexidinschampoo. Så igår tvättade jag henne med klorhexidinshampoo och behandlar henne även med medlet för ringorm eftersom det kanske hjälper ändå.
Dock tyckte den andra veterinären som sagt att det inte såg ut som ringorm vilket jag heller inte tycker om man tittar på andra bilder. Hon har liksom små kala fläckar där hon tappat päls och sedan några utslag som bara ser ut som vanligt skav. Hade det varit ringorm hade någon annan häst också haft det vid det här laget då det smittas väldigt fort.
Jag ska behandla med det jag har nu och märker jag ingen skillnad för en veterinär ta prover på det. Varför jag inte åkte till veterinär från början var för att stallägaren inte tyckte att jag skulle oroa mig och när jag ändå visade bilderna för veterinärerna fick jag ändå svar på hur jag skulle behandla. Hon har inte ont utav dem och de kliar inte eller något annat heller vilket är skönt.
Får nu hoppas att det börjar växa päls igen vilket det har börjat på vissa ställen 🙂
GillaGilla
Fy vad läskigt!
Hoppas Precious utslag har lagt sig, om hon som du säger inte har besvär av det så behöver du nog inte oroa dig alltför mycket. Men jag vet hur det är med sina egna djur, man blir lätt orolig.
GillaGilla