Lektion nr 95

Hjälp! Lektion 100 närmar sig med stormsteg och visst känner jag att jag har lärt mig en del men usch, jag känner verkligen att jag hade velat kommit så mycket längre än här där jag står idag. Nåja, nu har jag fått klaga av mig lite och här kommer rapporten från gårdagen.

  
Sylvester heter den här killen som var en ny bekantskap för mig. En sjuttonårig vallack. Fick rådet att ställa upp honom i gången då han skulle vara jobbig att fixa med. Och det stämde, tyvärr.

  
Han var superenkel att sätts på grimman och sedan ställa upp, stod söt som en gummibjörn men öronen framåt. Här har han fått på sig skydden fram men jag kan lova att det tog tid! Någonting otäckt har han varit med om för så fort man rör sig bakom hans huvud, mot kroppen med borste till exempel så börjar han veva med frambenen. Och då menar jag veva! Jag har aldrig sett en sådan rörlig häst, han fick ut benen säkert en halvmeter åt sidorna vilket gör det både otäckt och farligt att vara i närheten. Jag höll mig lugn som alltid och försökte vänta ut, prata lugnande och allt annat som brukar funka men så snart jag kom ”för” nära började vevandet igen. Jag fick känslan av att han var rädd att jag skulle göra illa honom och kanske hände något för en massa år sedan som liksom har fastnat i huvudet på honom.

Med hjälp av en gruppkompis som fick avleda honom med hö så lyckades jag i alla fall till slut både borsta, kratsa hovar, få på skydd och sadel. Men puh, det var inte lätt!

Under lektionen kändes han som en ”medelridskolehäst”. Han lyssnade fantastiskt bra framför allt på sätet och vi fick till vädigt fina halter (tycker jag i alla fall utefter hur det kändes). Vi övade än en gång på halva framdelsvändningar och dem satte vi verkligen klockrent! Därefter  skulle vi jobba med att öka och mindka storleken på volten i skritt vilket också funkade väldigt bra. Det göllde bara att hålla koll på skänklarna hela tiden, för Sylvester behövdes ramas in och mötas upp för att inte flyta iväg för långt.

Så efter att också ha travat lite skulle vi så fatta höger galopp på volten. Och det var som att få motorstopp. Som om vi liksom hostade oss framåt tre steg för att sedan dö. Helkonstigt. Han hade ingen superbjudning innan och kanske skulle jag ha drivit på mer men jag fick verkligen inte till det. Nåja, efter lite mer trav bytte vi volter och i vänstervarvet tog han fattningen direkt och vi fick en väldigt fin känsla. 

Tyvärr fick jag väldigt lite feedback under lektionen (vet inte om det är ett bra tecken men för mig känns det bara trist – jag vill ju utvecklas och få med mig nya nycklar) men det jag själv tar med mig är att få till en fjädrande hand. Det känns som att jag sakta börjar lära mig men jag har en bra bit kvar.

Öva, öva, öva är det som gäller!