Fortsättningen (efter fallet)

Hej blänner,

Som ni kanske läst så for jag av för första gången i torsdags. Själva fallet var egentligen inte så läskigt (det gick så snabbt att jag knappt hängde med) men oron när jag inte kunde se honom och var rädd för vad som kunde hända var hemsk. Jag har såklart tänkt en del på det som hände och funderat på vad jag ska göra annorlunda framöver. Ska knåpa ihop ett inlägg om det, ni får gärna komma med tips som vanlig 🙂 Uppskattar alltid era kloka ord!

För att inte oroa er kan jag berätta att både jag och Leon mår prima. Leon var lite svullen i frambenen morgonen efter och jag hade riktigt ont i höften på torsdagkvällen. Men tro det eller ej – idag känner jag ingenting! Är så glad att jag bar säkerhetsväst (som alltid) när jag åkte av.

En annan sak som jag tänkt på dessa dagar är hur olika vi människor är hästarna. Det var inte direkt någon nyhet för mig men det blev så tydligt under och efter denna händelse. Leon blev rädd för något som jag inte ens uppmärksammade, han sprang för sitt liv. Jag står kvar, funderar på vad jag ska göra – analyserar, väger för- och nackdelar. Därefter handlar jag. När vi träffas igen skakar jag och fäller en tår, Leon käkar gräs och hälsar på mig med en buff i sidan (typ nämen hej, där är ju du igen!). I stallet tog jag mig lång tid att känna igenom Leona hela kropp. Jag ryktade och fixade honom i en och en halv timme. Leon gör. Ingenting. När jag väl är klar tar jag ett djupt andetag och ringer ägaren, förbereder mig på det värsta (att inte få fortsätta som medryttare) och Leon, han ser ut såhär:
IMG_5863.JPG
Visst är det härligt hur de lever helt i nuet?

Nu är jag på väg ut till ridskolan för lektion. Får se hur det känns att sitta upp. Hoppas på en lugn och snäll häst för en mjukstart.

Annonser

9 tankar om “Fortsättningen (efter fallet)

  1. Allt beror lite på hästen, min häst är tex väldigt rädd för olika saker (stenar, kvistar, stubbar, kanske till och med en lite köttätande ekorre) när man rider ut så för mig fungerar det bättre att galoppera där det är öppet så att jag kan vara mer beredd på om det finns någonting som min häst skulle kunna reagera på, men det beror ju som sagt på hur hästen är också. 🙂

    Gilla

    • Hmmm… Ja, jag måste helt enkelt lära känna honom bättre. Ska självklart fråga ägaren också hur hon tycker att jag ska göra framöver. Som tur är är Leon inte rädd för köttätande ekorrar i alla fall 😉

      Gilla

  2. En annan sak som kan vara bra att tänka på är att det är ofta bättre att galoppera i riktning från stallet. Vissa tenderar att få väldigt bråttom på väg mot stallet… 😊

    Gilla

  3. Måste först säga vad fin han är och vilken tur att ni kom så lindrigt undan!
    Jag vet själv när det hände nästan liknande för mig och Eagle (hästen jag hyrde innan) och eftersom det inte är ens egna får man lite extra puls när något händer.

    Gilla

      • Det som hände var att vi red längs en asfaltsväg som är rätt smal och jag såg att flera traktorer kom bakom mig. Jag visste att Eagle inte var rädd, men tänkte att jag hoppar av IFALL han skulle bli rädd. Det är en 70-väg där folk kör i ungefär 90 trots att man rider eller går med en häst. Ingen tar hänsyn till oss. Traktorerna kommer bara närmre och närmre och precis när den är bakom oss upptäcker Eagle den och den hade ju en höbal där fram och plasten flög och lät. Eagle flög åt sidan och vände sig om vilket resulterar i att han tar upp heeela vägbanan. I motsatt körfält kommer en (förlåt) idiot och kör som fan och ja hon får u tvärnita. Det var bara någon meter kvar fram till Eagle och han får ju panik för den bilen också. Eagle vill ju bara fly och drar med huvudet men jag håller kvar i tyglarna för hela mitt liv och försöker lugna honom. Det gick rätt så fort att lugna ner honom. Men bilarna hade så bråttom iväg och de verkligen gasade precis bredvid honom. Jag var så arg och chockad på samma gång för det hade kunnat gå riktigt illa. Sen var det ju diken som gjorde att jag inte kunde gå av vägen heller.
        När jag kom tillbaka till stallet igen släppte allt och jag bara grät och grät. Skulle aldrig kunna förlåta mig själv om det skulle ha hänt Eagle något. Som tur var kom vi båda undan utan några skador.

        Gilla

  4. Det är väldigt vanligt att hästar (även de lugnare) blir lite extra ”studdsiga” när man travar och galopperar på åkrar. Mitt tips är att galoppera några gånger i ex skogen eller nått annat ställe där det inte är så öppet innan ni testar nästa gång 🙂 Skönt att ni båda verkar må bra efteråt iaf! Det är jobbigt när sånt händer men man får försöka tänka att man lär sig mycket av det också! 🙂 Kram!

    Gilla

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s