Det här är ett inlägg jag har tänkt på ett tag men inte kommit mig för att skriva. Det känns känsligt, för mig men säkert också för andra. Det handlar om att ridning och hästar, denna hobby och de djur jag fullkomligt kommit att älska, faktiskt inte är för alla. Därför att alla inte har råd.
Sedan barnsben har jag velat rida men ridning är oerhört dyrt och vi skulle inte ha haft råd att låta mig gå på ridskola mer än någon enstaka termin. Jag spelade badminton ett tag och för att jämföra kostade det två-tre hundalappar, för en hel termin (2 terminer per år). Racket och boll fick man låna. Det enda man behövde var innejympaskor, t-shirt och shorts. Man tränade två gånger i veckan, med flera tränare närvarande varje gång.
När jag nu har börjat rida som vuxen höll jag på att svimma när jag skulle köpa utrustning. Mina kollegor gapar frågande när jag berättar vad en lektion kostar. Jag betalar lika mycket för en enda lektion som de betalar för en månads träning.
Det är tråkigt att säga det, men ridning är en lyxsport. Utan den lön jag har idag hade jag inte kunnat rida i Stockholm. Så är det.
Vad är det då man betalar för? Jag tänkte dela upp den här till en liten ”serie” för att inte tråka ut er med ett milslångt inlägg. Nästa inlägg handlar därför om utrustning. Därefter kikar vi på kostnaden för ridlektioner, transporter, att vara medryttare m.m.
Jag vet att det finns flera andra nybörjare som läser bloggen som kanske kan ha användning av detta. Dessutom tycker jag att det är viktigt att diskutera hur vi kan arbeta för att ridning ska kunna bli en sport för alla, inte bara för barn med ”rika” föräldrar.
Vad tycker ni om det här? Finns det något man kan göra åt de höga kostnaderna? Är det värt att fightas för?
Ryttarlivet.com 
Älskar att du tycker att fler ska kunna rida och inte bara dem som är rika! ♥
GillaGilla
Jag älskar hästar och har alltid gjort men min pappa dog när jag var runt 3 år. Och min familj har inte råd med ridning. Trots att jag är ensambarn. Men jag ger inte upp min dröm är så stark så jag lägger inte av ridning är inte bara för dem med mycket pengar utan för dem som verkligen kämpar för det och längst inuti vill det. Eftersom att jag inte kunnat rida så är jag inte heller jätte bra på det men för det lilla jag fått rida på sommaren och då då är jag rätt duktig. Jag brukar inte skryta om det men jag lever nästan för hästar. Men det är inte försent än jag är bara 12 år och kan börjar rida som vuxen. Är det svårare att börja rida som vuxen ?
GillaGilla
Hej Lilly! Vi hade inte heller råd med ridlektioner för mig när jag var liten så därför fick jag börja rida som vuxen istället! Jag tror inte att det är svårare att lära sig rida när man är vuxen – men man är lite fegare!
Jag tror att om du är mycket i stallet (fast du inte rider lektion så kan du ju vara skötare t.ex. och delta i aktiviteter!) så kommer du lära dig massor och kanske kan du så småningom bli medryttare på någon ponny kanske.
Bli medlem i ryttarföreningen på närmaste ridskola (det brukar kosta ca 200 kr/år) och häng i stallet så mycket du kan 🙂 Kanske kan man söka stipendier för att få chansen att få hela eller delar av terminsavgiften för ridlektioner betald. Kolla med ungdomssektionen på ridskolan!
Önskar dig all lycka med dina häst/riddrömmar! Häst är bäst!
GillaGilla
Det är en dyr sport, men det beror ju också på vilken nivå, var man bor, på vilket sätt man tänkt rida, tävla eller inte… osv. Exempel: När jag var liten red jag på ridskola. Det betalade mina föräldrar för. (Hur de hade råd med det förklaras antagligen genom att vi trots allt bodde i Norrbotten och inte i nån storstad, men jag har fyra syskon så egentligen var det nog på håret att de hade råd ändå..). När jag var tonåring ville jag börja rida i en hoppspecial-grupp. Det hade mina föräldrar inte råd med, så jag jobbade extra och betalade för det själv. Jag jobbade på ridskolan när jag blivit 18 och fick betalt i lektioner. Jag har ridit och tagit hand om andras hästar – gratis. Jag har aldrig i hela mitt liv betalat för att rida någons häst. (dvs medryttare). Så är det inte överallt… och det beror såklart på priserna. (och var man bor).
Den utrustning man behöver för ridning kan man köpa begagnad (eller få), utom hjälm och säkerhetsväst möjligen men där finns det ju olika prisnivåer tack och lov. Man kan cykla till stallet, även om det är två mil dit (tro mig)! 😉 men det beror ju också på var man bor såklart.
När jag var student red jag lektion en gång i veckan och var medryttare på (minst) en häst några andra dagar i veckan. Det hade jag råd med trots att jag ”bara” hade studiemedel och jobbade extra några helger här och där. (Detta var i Malmö). Jag har haft samma ridkläder (jacka, ridbyxor och hjälm) i 10 år. Kasserade precis mina gamla ridstövlar som jag köpte i USA när jag var 19 år… (nu är jag 35).
Nu har jag egen häst, och det är så in i HELVETE dyrt (och då är det väl ändå kanske hälften så dyrt här i Småland som det är i Sthlm)? Men jag har jobb så jag har råd med det, och jag är väldigt tacksam för att jag kan ha det här som hobby! Jag har väldigt mycket dyrare grejor nu som jag aldrig tidigare haft i mitt hästliv.. två sadlar t ex. Herregud. 😉 Dock vet jag att jag skulle hålla på med hästar ändå även om nåt skulle hända och jag inte kan ha kvar min häst, jag har ridit vääääldigt billigt förr och det kan jag göra igen! Det är jag rätt säker på.
Jag tycker absolut att det är värt att fightas för att ridning ska vara för alla, och då behövs det ju smarta lösningar både på enskild nivå men även större lösningar. Subventioner t ex som andra sporter redan får. Att ridsporten får räknas som friskvård (så att man kan få pengar från sin arbetsgivare för att rida). Som det är nu kan jag få ett skitdyrt gymkort betalt av mitt jobb, men inte ett öre för ridlektioner…
GillaGilla
Så intressant det ska bli att läsa! Och ja ridsporten är dyr oavsett om du köper märkesutrustningen eller inte. Och det är lite synd då barnfamiljer oftast inte har råd med det. Jag vet faktiskt inte vad man ska göra åt det
GillaGilla
Jag tror inte den går att få billigare. Tycker dock inte man ska behöva betala som medryttare, undantag i det fallet där ägaren bara betalde stallhyran och jag fick jag betala skoning – kunde inte rida annars, har man inte råd ska man inte ha häst!
GillaGilla