Förberedelser inför min första programridning och nya besked

Pommac och jag

Innan jag berättar om dagens programridning tänkte jag uppdatera er på det som skedde INNAN och som jag inte hunnit med att blogga med då all tid har gått åt att vara nervös….

Som ni vet har jag den senaste tiden mentalt förberett mig (och övat in) LB:2 men när jag kom till min lektion i förrgår fick jag veta att det skulle bli kort bana och därmed LC:2. Så det var bara att lära om! Fördelen är att programmet är enklare – här finns inte arbets vs mellantrav och arbets vs arbetsgalop och volterna är större. Nackdelen? Att lära in ett helt nytt program på en och en halv dag (fick lite smått panik där för en stund). En timme med instruktör hade jag, sedan en timme själv och därefter en dag emellan så programridning idag söndag.

Hur gick fredagens lektion då? Tiden gick ju så snabbt, det är svårt att lära in ett nytt program och hinna testa alla delar på bara en timme men vi gjorde så gott vi kunde. Ridläraren var ny för mig, det var hon som skulle hålla i kursen som blev inställd. Pommac som jag bara ridit en gång tidigare var en riktigt stjärna, han hade jättekul med öronen spetsade och bra bjudning.

Jag fick öva på att hålla in och böja armarna, och att försöka göra ordentliga vägar (ojoj vad jag genar!). Här är en liten filmsnutt. Tyvärr fick jag lova att plocka bort ljudet men ridläraren säger ungefär ”slarviga vägar, tänk på armarna!”.

Det jag ser på filmen men som vi inte pratade om då är fötterna (hallå de pekar raaaakt ut!!). Jag fick något av en uppenbarelse igår kväll när jag såg den här filmen och insåg att jag ska vrida om BENET – inte foten! Det kommer ta tid att lära om men jag försökte följa bästa Idas råd idag och tänka på tre saker (det fick bli ARMAR-BENEN-LE). Tyvärr gömde jag bort det så fort jag kom in på banan 😉 Hahaha!

Hur som helst, till vår ensamma timme (efter lite lunch däremellan) bestämde jag att ta av mig säkerhetsvästen (jag insåg efter att ha tittat på filmer från Toscana i somras att jag blev mycket mer följsam utan den, och Pommac är verkligen sinnebilden av en luuuugn häst – men självklart  –  allt kan hända).

Vi delade dessvärre ridhus med tio andra ekipage 45 minuter av 60, ganska stökigt (jag trodde att vi skulle f vara ensamna eller dela med kanske en). De sista 15 minuterna var det i alla fall bara vi och vi red igenom hela programmet en gång och lyckades med alla olika gångarter och volter (dock med slarviga vägar). Det kändes i alla fall lite lovande inför söndagen just där och då.

På fredagen efter min lektion bombarderade jag såklart stackars ansvariga med alla mina frågor som till exempel:

– Kan man ha vanlig ridkläder på sig på söndag (ja, men det är trevligt om man klär upp sig enligt TR)
– Måste man knoppa hästens man? (inte måste, men det ser trevligt ut och är bra att öva på)
– Får man rida om programmet eller vissa delar man behöver öva på? (nej, det är som en riktig tävling med inhyrd domare, bara utan placeringar)”.

Jag kände då att det här blivit mycket mer seriöst än jag hade förväntat mig. Jag som trodde att jag skulle gå en dressyrkurs för nybörjare och sedan prova på lite programridning. Nu blev det istället en timmes lektion (p.g.a. inställd kurs) och sedan riktig programridning (huvva!!). Att stryka mig stod aldrig på agendan men jag har varit rejält nervös.

På lördagen tog jag med Leon till utebanan och vi skrittade igenom programmet. Av någon anledning tappade jag alltid bort mig ungefär i mitten. Eftersom underlaget var knackligt hoppade jag av Leon och lämnade honom till Andreas medan jag själv gick/joggade/hoppade programmet – galet jobbigt och svettigt i ridoverall kan jag berätta!!

Efter mycket nervöst väntande kom startlistan under lördageftermiddagen när vi var på väg hemåt. Jag fick veta att Pommac skulle rida samma program med en annan tjej en halvtimme innan oss. Först tyckte jag att det var trist, för det skulle ge mig mindre tid att rida ihop oss innan vår ritt men å andra sidan betydde det att jag skulle få hjälp med att fixa till honom innan – och att han skulle vara både uppvärmd och ha koll på banan och programmet.

Lördagkvällen spenderades på golvet med programplugg, provande av kläder, skoputsning och packande! Eko-morötter – check!